Nr Mot. l97 1:l601 lo

Transkript

1 Mot. l97 1:l601 lo Nr 1601 av herr Hennansson i Stockholm m. fl. i anledning av Kungl. Maj :t s proposition nr 166 med fö rslag tiu lag om ändring i lagen ( 1955 :183) om bankrörelse, m. m. Propositionen är föranledd av den beslutade sammanslagningen av skandinaviska banken och Stockho lms enskilda bank till en ännu större bank. e nligt förslaget till bolagsordning benämnd skandinaviska enskilda banken. Såsom departementschefen nämner har e n utveckling mo t ökad ko n centrat ion inom näri ngslivet sedan länge pågått i Sverige. Denna process har under dc senaste ärtiondena gåt t allt snabbare, vilket bl. a. framgår av tillgängliga uppgifter över antalet fusio ner och samarbetsavtal mellan företag. Under pe rioden uppgick antalet fullständiga fusioner enbart inom industrin till 2 265, antalet partiella fusioner till621 och antalet samarbetsavtal till 690. Antalet fusioner och sa marbetsavtal har ökat fö r varje år. Ar 1946 genomfördes 48 fullständiga och O partiella fusioner, år 1969 var motsvarande siffror 221 respek t i ve 89. Antalet sa marbetsavtal va r det första året av den undersökta perioden 5, det sista året 86. Koncent ra tio ns tendenserna gör sig gälla nde på alla o mråden, även inom bankväsendet. De är där särskilt bet yd elsefulla på grund av den fö rändring av bankernas roll som ägt rum. Bankerna har under imperialisme n, för att cit era en av de ledande forskarna på detta o mråde, förvandlats "från blygsamma förmedlare till allsmäktiga monopolinnehava re, som förfogar över nästan alla kapitalisters och småföretagares sa mlade penningkapital och d essut o m över s törsta delen av produktionsmedlen och råvarukällorna i ett visst land och i en hel rad av länder" (V.l. Lenin). Fusionen mellan skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank gäller en affär på drygt en miljard kro no r mätt i aktiernas bö rsvärd en anställda berörs direkt av sa mmanslagningen av de bägge bankerna. Fusionens b etydelse blir dock vida större än vad dessa bägge siffror anger. Geno m sa mmanslagningen av skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank minskas antale t fo rmellt självständiga affärsbanker till 15. Flera av de mindre affä rsbankerna är e mellertid kontrolle ra de eller på annat sät t beroende av de stö rre. Affärsbankerna samarbetar också i en rad avseenden. Skandinaviska enskild a banken blir nu den stö rsta affärsbanken i vad avser såväl de egna fonderna som inlåningen och balansomslutningen. Som tvåa i sa mtliga dessa avseenden kommer Svenska handelsbanken. Dessa bägge får tillsammans 66 procent av de egna fonderna och 61 procent av omslutninge n i samtliga affärsbanke r. De b åda storbankerna

2 Mot :1601 Il har alltså en helt do minerande ställning. storbankerna utgör centra o mkring vil ka dc mäktigaste finanskapitalistiska blocken är grupperade. Sammanslagninge n av skandinaviska banken och Stot:kho lms enskilda bank får sina avgörande samh älleliga verkningar ge no m de n fusionering som ske r av de bägge finansblocken. ågra av verkningarna ä r följande : skandinaviska e nskilda banken får styrelseledamö ter i inte mindre än 34 av dc 50 största privata företagen räknat efte r antalet å rsanställda. skandinaviska enskilda banken fär styrelseledamöter i de tre största privata försäkringsko ncernerna, vilka tillsammans med d et koope ra tiva Folksa m svarar fö r 76 procent av samtliga fö rsäkringsbolags premieinkorns ler och behärska r 84 procent av samtliga försäkringsbolags tillgångar. Till skandinaviska enskilda banken kommer att vara knutna de st örsta investmentbolagen (Custos, Säfveån, Investo r, Providentia) liksom de stö rsta finansierings- eller utvecklingsbolage n (Företagsfinans, Incentive) oc h fi nansieringsi nst ituten. Enskild a banken - Wallenberg - Skandinavbanken - Custos/ Säfveångruppen kommer, o m ma n utgår från ko ncentra tionsutredningens beräkningar, att geno m aktieinnehav ha majorite tsintressen e ll e r s tarka minoritetsintressen i företag med samma nlagt över 2 1 O 000 a nställda i Sverige. Medräknas även s. k. begränsade minorite tsintressen b lir siffra n anställda. Härtill komme r ett stort antal utlandsanställda, vi lka kan uppskatlas t ill t:i rk a skandinaviska banke n och Stockho lms e n skilda bank hade 1969 sammanlagt 37 sty relseledarnöter och direkt öre r. Dessa innehade tillsarnmans 5 17 st yrelse ma ndat i 374 aktiebolag. Sammanslagningen av Skandinaviska banke n och Stockho lms enskilda bank medfö r ett ocrhört ökat inflytande fö r två av dc största finanskapitalistiska grupperinga rna och därmed för de finansfamiljer som spelar e n ledande roll inom d essa. l Stockho lms enskilda bank är som bekant finansfamiljen Wallenberg d en helt do minerande. Med d enna samarbeta r andra finansfamiljer - Söderbcrg, Bo nnier, J oh nson. I skandinavbanken har sammanflätningen av ba n k-, försäkrings- och industrikapital framträtt direkt på bolagsstämman. De största aktieägarna ä r försäkringsko ncerne r na SPP och Skandia. Till banke n är knutna finansfa miljer som Wehtje. Broström m. n. Till de n nya sto rbanke n ko rnme r att vara knuten en majo ritet av de 17 ägargruppcr som ko ncentratio nsutredninge n samma nställt ( 15 finans fa miljer plus två bankgrupper ). De n i sä rklass störst a aktieägare n blir Wall enbergsstiftelsen med 7,3 procent av aktiekapitalet. Sa mmanslagninge n av s kandi naviska banken och Stockholms e nskilda bank utgör den största fus ion som någonsin fö rekornmit i Sveriges e ko no miska histo ria. Ko ncentrat ione n och centralisatio ne n av kapitalet tar e tt s prå ng i sin utveckling. Det ha ndlar ick e endast o m en samma n slagning av två av d c tre störst a affärsbanke rna. De t handla r o m e n fö rening av dc tva stö rsta industriella furstendö me na till ett dominerande

3 Mot : fi nansimperium. I propositio n 197 l : 166 påst år chefen för finansdepartementet att o mvandlingen i riktning mot större företagsenheter genom sammanslagningar och företagsöverl åtelser "ofta medför fördelar i form av ratio naliserad produktion och förenklingar i fråga om organ isation m. m.". Hans slutsats är att d enna utveckling därför bör underlättas av statsmakterna. Detta sker geno m de särskilda bestämmelser o m fusioner mellan företag som intagits i lagstiftningen o m aktiebolag och ekonomiska föreningar m. fl. laga r. Det sker också geno m lättnader i beskattningen. Finans ministerns beskrivning av ve rkn ingarna av fusioner och andra former för mo no polbildning är mycket begränsad och ensidig. Den enda synpunkt han anför är den agerande mo nopolkapitalistens. Fö r ho nom medfö r fusioner och ökad kapit alkoncentra tio n otvivelaktigt fördelar i form av ökad makt och ökade profitmöjligheter. Om sammanslagningen leder till en rationaliserad produktion är emellertid i många fall högst tvivelaktigt. Den ökade maktställningen på marknaden utnyttjas vanligen av kapitalisten för en monopolistisk prispolitik. Mo nopo ls tällningen skapar möjligheter för att utta högre priser och en högre profitkvo t. Att förenklingar i organisationen skulle följa av sammanslagningar är heller inte säkert. Möjligheten därtill uppstår, men det är inte alls säkert att den utnyttjas. De sto ra kapitalistiska företagen uppvisar vanligen en mycket utvecklad byråkrati, väl i klass med den statliga. Ko ncentratio nen av kapital och makt till ett allt mindre antal sto ra fö retag, sto ra banker och finanskapitalistiska grupperingar st år i mo tsättning till folkst yre. Sammanslagn ingen av de bägge storbankerna skärper ytterligare avgörande mo tsättningar ino m det svenska samhället. Medan produktionen antar e n alltmera samhällelig karaktär behärskas dc avgörande produktionsmedlen av en allt mindre grupp fina nskapitalister. Mo tsättningen mellan fo lkets stora fl ertal, som utgö res av lönearbetare vilka tvingas sälja sin arbetskraft för att kunna leva, och det egendo msbesitta nde fåtalet framträder med allt större skärpa. Denna mo tsättning kan endast lösas genom att de avgörande produktions medlen överförs i fo lkets ägo. Därigen om säkras fo lkstyre. Möjligheterna att inom kapitalismens ram effektivt mo tverka koncentrationstendenserna torde vara mycket små. Härpå tyder erfarenheter från andra länder. Men det krav man kan ställa på stats makterna är att de i varje fall inte genom olika åtgärder underlättar en fo rtsatt ko ncentration av kapital och makt, att de i varje fall inte geno m si n politik ökar storfi nansens makt och därmed minskar folkets. Vi ka n för vår del inte stödja de förslag som av regeringen ställs i propositionen 197 1:166 om skattelättnader för att underlätta sammanslagningen av Skandinaviska banken och Stockh olms enskilda bank. Vi yrkar därför avslag på förslaget att regeringen skall bem yndigas att medge befrielse från skyldighet att erlägga statlig och kommunal inkomstskatt sa mt uts kift ningsskatt i fall då ett bankaktiebolag ö verlåter hela sin rörelse t ill ett annat bankaktiebolag och i samband d ärmed upplöses. Vi anser också att riksdagen i skrivelse till regeringen bör ge uttryck fö r

4 Mot : åsikten, att befrielse icke bör ges aktieägarna i de båda bankerna för realisatio nsvinst som kan uppkomma när de överl åter sina akt ier till respektive bankbolag. Om det förhållandet att dessa skattelättnader uteblir skulle betyda alt sa mmanslagningen av d e bägge sto rbankerna nu icke blir av anser vi icke detta vara nagon nackdel. Det fö rhållande t att fusioner på andra område n underlättas genom skattelättnader och att bevillningsutskottet år 1969 uttalat sig för likabehandling av affärsba nker och sparbanker, kreditkassor m. m. vid fusion talar enligt vår mening för att dessa allmänna regle r b ör ä ndras. När bevillningsutsko ttet i de tta samma nhang som avgöra nde skäl för sin ståndpunkt anförde att de olika bankinstituten skulle ges " m öjlighet att ko nkurrera på lika villkor" m åste mo tfrågan ställas: Vilken "konkurrens på lika villko r" ko mmer att finnas mellan en sparb ank av genomsnittlig storlek och de n nya Skandinaviska enskilda banken? Till den del av pro positio nen 1971 :166 som be handlar frågan o m samhällsintressena och bankerna vill vi anfö ra att affärsbanksväsendet enligt vår mening bör sta i samhällets tjänst. De tta säkras inte med nuvarande o rdning. Det lär helle r inte bli någon förändring gerwm att regeringen får möjlighl! t att utse fem leda möter i st yrelsen fö r den nya storbanken. Vilke n betyd else dessa av regeringen utsedda ledamöt er har illustrerades på ett drastiskt sätt vid meddelandet o m sammanslagningen av skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank. Om man eftersträvar att affärsbanksväsende t skall stå i samhälle ts tjänst måste man kräva att samtliga affärsbanker skall ö verföras i statens ägo. Samtidigt måste d e anställda i bankerna beredas inflytande över verksamhe te n. Då förs t sä kras dc fö rdelar i fo rm av rationaliserad produkt ion och förenklingar i fråga om organisat ion m. m. o m vilka talas i propositionen :166. Med hänvisning till det ovan anförda föreslås att riksdagen avslår förslage t i propositionen 197 l : 166 alt Kungl. Maj :t skall bemyndigas att medgiva befrielse frå n skyldighet at t erlägga statlig och kommunal inkomstskatt samt utskiftningsskatt i fall, d ett bankak tiebo lag överlå ter hela sin rö relse t1ll ett annat bankaktiebolag och i samband d ärmed upplöses; att nksdagen som sin me ning ger Kungl. Maj :t till känna, att befrielse icke bö r ges aktieägarna i skandinaviska banke n och Stockho lms enskilda bank fö r realisationsvinst som kan uppkomma när de överlåte r sina aktier till resp. bank bolag; samt

5 Mot : att riksdagen i skrivelse till regeringen b egär förslag om fö rsta tlig ande av affärsbanksväsendel Stockholm den 23 novembe r 197 l C. H. H ERMANSSO (vpk) i Stockh olm ILS BER DTSO {vpk) i Linkö ping GUST A V LORENTZO (vpk) LARS WERNER (vpk} i T yresö E IVOR MARKLUND (vpk) Gotl'borgs 0HM1trycker. AB. Sthlm S