EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 11 november 2009 (23.11) (OR. en) 15850/09 SOC 683 ECOFIN 785 FÖLJENOT

Transkript

1 EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 11 november 2009 (23.11) (OR. en) 15850/09 SOC 683 ECOFIN 785 FÖLJENOT från: till: Ärende: Kommittén för socialt skydd Ständiga representanternas kommitté (Coreper I)/rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) Utkast till yttrande från kommittén för socialt skydd om Lissabonstrategin efter 2010 För delegationerna bifogas ett yttrande från kommittén för socialt skydd, antaget av kommittén den 10 november 2009 och framlagt inför mötet i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) den 30 november/1 december /09 bs/kgw/ss 1

2 Kommittén för socialt skydd Utkast till yttrande från kommittén för socialt skydd om Lissabonstrategin efter 2010 Kommittén för socialt skydd anser att Lissabonstrategin efter 2010 bör ha som mål att leda Europa i riktning mot hållbar tillväxt på lång sikt, ökad sysselsättning och ökad social sammanhållning, mot bakgrund av de utmaningar som en allt äldre befolkning och ökat tryck från teknisk utveckling, globalisering och klimatförändringar innebär, samtidigt säkerställa resultat när det gäller tillväxt, sysselsättning fattigdomsminskning och större social sammanhållning, samt förstärkt interaktion mellan ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik, förebygga och bekämpa fattigdom, socialt utanförskap och alla former av diskriminering, särskilt mot bakgrund av den rådande krisen, genomföra strategier för aktiv integration och leverera ett adekvat och hållbart socialt skydd; inkluderande arbetsmarknader och sysselsättning av hög kvalitet, med stöd av en politik för aktiv integration och social trygghet, spelar en väsentlig roll för att främja social sammanhållning, se till att dess sociala resultat övervakas och systematiskt utvärderas, inbegripet jämställdhetsaspekterna, stärka den öppna samordningsmetoden på det sociala området och förbättra dess enhetlighet och synlighet, bedriva en effektiv och väl integrerad politik, som bidrar till att öka tilltron till den och till att dess fördelar erkänns bland Europas medborgare /09 bs/kgw/ss 2

3 Den globala ekonomiska krisen har fört in EU i den allvarligaste recessionen på årtionden. Återverkningarna på arbetsmarkanden och de offentliga finanserna kommer att bli långvariga och de sociala konsekvensernas fullständiga omfattning har ännu inte visat sig. Trots de skilda situationer som råder i medlemsstaterna har socialt skydd och väl fungerande politik för social inklusion visat sig centrala när det gäller att möta krisen. När strategin till 2020 formuleras är det inte bara viktigt att lämna adekvata svar på de kortsiktiga utmaningar som uppstått genom krisen, utan det är också av avgörande betydelse att lämna ett adekvat svar på de utmaningar som EU står inför. Exitstrategin bör leda Europa i riktning mot hållbar tillväxt på lång sikt och ökad social sammanhållning, mot bakgrund av de utmaningar som en allt äldre befolkning och ökat tryck från teknisk utveckling, globalisering och klimatförändringar innebär. En rad EU-policyinstrument har inrättats för att möta gamla och nya utmaningar. De behöver nu kanaliseras och anpassas så att de ska kunna leverera framtidens kunskapsbaserade inkluderande sociala marknadsekonomi med låga koldioxidutsläpp. Med solidaritet som gemensam värdegrund kommer socialpolitiken att fortsätta att spela en central roll för att lösa problemen med ihållande utanförskap och ojämlikhet. Att dra nytta av synergierna mellan de sociala och miljörelaterade målen kommer att utgöra en viktig del av den europeiska strategin för hållbar utveckling. Lissabonagendan och den sociala sammanhållningen de viktigaste lärdomarna från de tio senaste åren Ett av målen för Lissabonstrategin år 2000 var att på ett avgörande sätt bidra till att utplåna fattigdomen senast Under det decennium som gått sedan strategin lanserades har ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning förbättrat levnadsstandarden generellt, och många regeringar har kunnat anslå ytterligare resurser till socialpolitiska interventioner. Men trots det sociala skyddets tydliga omfördelningseffekt har ojämlikheterna ofta ökat och fattigdom och socialt utanförskap är fortfarande ett stort problem i flertalet EU-länder, även om det finns stora skillnader inom Europa /09 bs/kgw/ss 3

4 Att ha ett arbete är fortfarande det bästa skyddet mot fattigdom och utanförskap. Den senaste ökningen av antalet arbetstillfällen har emellertid inte kommit de personer till godo som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, och arbete har inte alltid lett till att människor lyfts ur fattigdomen. Vissa grupper möter fortfarande särskilda problem, som otillräckliga utbildningsmöjligheter för lågutbildade, brist på stödtjänster eller dåligt utformade förmåner som skapar ekonomiska hinder. Segmenteringen av arbetsmarknaden kvarstår kombinerat med avsaknad av kvalitet i arbetet. Ökningen av osäkra anställningsförhållanden, ofta med en kraftigt könsbaserad dimension, har bidragit till fortsatta höga fattigdomsnivåer för personer som har arbete. Här kan man dra lärdomar när det gäller åtgärder för att förhindra att krisen leder till avsevärt förvärrad permanent utestängning. Strategier för aktiv inklusion är inte bara viktiga för att stödja de mest utsatta under krisen, utan också för att begränsa förlusten av humankapitalet av både kvinnor och män samt bevara framtida tillväxtpotential. De nyligen genomförda reformerna av de sociala skyddssystemen har förbättrat deras finansiella hållbarhet på lång sikt. Men det kvarstår frågor att lösa när det gäller tillgängligheten och tillräckligheten för det sociala skyddet. Här är nyckeln högre sysselsättningsgrad, längre arbetsliv och ökat antal förväntade friska levnadsår. När det gäller pensioner gäller detta såväl fonderade pensionssystem som system med löpande inbetalning. Insatserna för att modernisera det sociala skyddets alla funktioner bör fortsätta, så att man kan garantera skydd för alla behövande och verklig tillgång till kvalitetstjänster för alla och samtidigt bidra till effektivitet i de offentliga utgifterna. Moderniseringen av hälso- och sjukvården och långtidsvården främjar hela befolkningens och den arbetande delens hälsa. Sociala skyddssystem spelar en viktig roll som automatiska stabilisatorer och för att hålla uppe ekonomins produktionskapacitet, vid sidan av deras huvudsakliga roll att skydda medborgarna mot sociala risker under hela livscykeln. Medlemsstaterna befinner sig emellertid i mycket olika positioner när det gäller att möta krisen. I vissa har de sociala skyddsnäten avsevärda svagheter. I andra, som har fullt utvecklade och täta sociala skyddssystem, kan den finansiella hållbarheten vara mindre säker på lång sikt. Länder med stora obalanser i de offentliga finanserna har litet manöverutrymme för att komma till rätta med krisens sociala återverkningar. Detta väcker särskilda farhågor vad gäller dem som redan från början har lägre skyddsnivåer. Att främja deltagande på arbetsmarknaden och samtidigt åstadkomma bättre rättvisa, effektivitet och ändamålsenlighet i de sociala utgifterna kommer att vara avgörande för alla länder, sett både ur ett konjunkturutjämningsoch budgetkonsolideringsperspektiv /09 bs/kgw/ss 4

5 Den goda cirkeln med deltagande i sysselsättning och liv utan fattigdom har inte alltid fungerat som den borde under det senaste decenniet: de mest utsatta grupperna ställs fortfarande inför allvarliga hinder, t.ex. lågutbildade, familjer med en förälder eller migranter. Det är därför av avgörande betydelse att det sociala skyddet moderniseras så att det blir mer adekvat och hållbart. Samtidigt som tyngdpunkten fortfarande bör ligga på att främja tillväxt och sysselsättning, kommer det att vara av avgörande betydelse att bekämpa barnfattigdomen, att nära verka för aktiv inklusion och, mer allmäng, bekämpa arbetsmarknadssegmentering och klyftan mellan könen samt främja kvalitet i arbetet. Den sociala dimensionen i Lissabonagendan efter 2010 Erfarenheterna lär oss att agendan efter 2010, samtidigt och med ett integrerat förhållningssätt, måste främja hållbar tillväxt, skapande av sysselsättning samt social sammanhållning och miljöskydd. Den översyn som pågår ger möjlighet att utveckla en samordnad konvergensstrategi för att genomföra visionen av framtidens konkurrenskraftiga, hållbara och inkluderande sociala marknadsekonomi. Ökad interaktion mellan den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken, är således grundläggande vid utformningen av den framtida strategin. Det är mycket viktigt att åter bekräfta åtagandena om att förebygga och bekämpa fattigdom och socialt utanförskap, särskilt mot bakgrund av den rådande krisen. Det brådskar att minska antalet människor, särskilt barn, som riskerar att hamna i fattigdom och att bryta de mekanismer som förs vidare mellan generationerna. Inkluderande arbetsmarknader och sysselsättning av hög kvalitet spelar en väsentlig roll för att främja social sammanhållning /09 bs/kgw/ss 5

6 Med tanke på den allt äldre befolkningen kan Europa inte kosta på sig att låta någon del av sin mänskliga begåvning gå outnyttjad. Alla måste garanteras möjligheter att få tillträde till arbetsmarknaden och delta aktivt i samhället. Politiken bör fokusera på att ge tillträde till stödjande tjänster och undanröja andra strukturella hinder, underlätta och säkra omställning på arbetsmarknaden, förebygga långsiktigt beroende av sociala förmåner, stärka yrkesmässig och geografisk rörlighet samt modernisera det sociala skyddet inklusive hälso- och sjukvården. Bekämpning av barnfattigdom, även genom att garantera tillgången till överkomlig barnomsorg av god kvalitet, är avgörande för att den fulla mänskliga potentialen ska kunna utvecklas och för att rusta Europa inför framtiden. Även i fortsättningen kommer det att vara väsentligt att öka arbetslivets längd, göra det lättare att förena arbete och privatliv, främja integrationen på arbetsmarknaden och motverka att människor lämnar arbetsmarknaden för tidigt, bland annat genom en aktiv socialförsäkringspolitik och genom synlig jämställdhetsintegration över alla berörda politikområden. Alla sysselsättningsmöjligheter, även potentialen i vita (hälso- och sjukvårdstjänster) och gröna arbeten behöver tas tillvara. En högre sysselsättningsgrad kommer att fortsätta att vara en prioritet efter 2010, och att ha ett arbete konstateras också vara den enskildes bästa garanti mot fattigdom och utanförskap. Samtidigt är det klarlagt att ökad sysselsättning i sig inte säkrar en rättvis inkomstfördelning, minskade fattigdomsnivåer eller bättre social integration. En del grupper står faktiskt inför särskilda hinder på arbetsmarknaden. Det finns behov av att åtgärda segmenteringen av arbetsmarknaden och långvariga perioder av osäkra anställningsförhållanden, att lösa problemen med ihållande ojämställdhet inbegripet löneklyftan, och att främja mer högkvalitativa jobb. Det är viktigt att säkerställa att de som inte kan arbeta får möjlighet att leva ett värdigt liv. Under den rådande krisen är det stark efterfrågan på systemen för arbetslöshetsförsäkring och socialt bistånd som inkomststöd. Strama offentliga finanser begränsar ländernas möjligheter att förstärka de sociala skyddsnäten i de fall där påtagliga brister har kunnat konstateras. Ändå är det fortfarande av avgörande betydelse att kunna garantera tillräckligt inkomststöd, både för att förhindra ett varaktigt socialt utanförskap och för att skapa en verklig automatisk stabilisering av ekonomin /09 bs/kgw/ss 6

7 Hållbarheten i alla medlemsstaters system för social trygghet är väsentlig mot bakgrund av den åldrande befolkningen, och medlemsstaterna arbetar med denna fråga. Beroende på situationen i det egna landet behöver medlemsstaterna ta itu med de olika risker som hör samman med konsekvenserna av den ekonomiska och finansiella krisen för pensionssystemen. Tilltagande resursbegränsningar kommer att inverka på andra områden, inklusive hälso- och sjukvård samt långtidsvård. Förebyggande och hälsofrämjande åtgärder samt insatser för aktivt åldrande behövs för att motverka den förväntade ökningen av åldersrelaterade utgifter för social trygghet. Den integrerade visionen för agendan efter 2010 nödvändiggör att de sociala resultaten övervakas. Detta är viktigt för ett ökat förtroende och för att nyttan därav ska erkännas av de europeiska medborgarna på ett välavvägt sätt. Det behövs en systematisk bedömning av och rapportering om framstegen i förhållande till den sociala dimensionen. De erfarenheter som samlats i den öppna samordningsmetoden på det sociala området bör utnyttjas och kommittén för socialt skydd bör medverka i detta sammanhang. I linje med den nya klausulen i Lissabonfördraget, när detta väl har antagits, bör adekvat socialt skydd och bekämpning av socialt utanförskap beaktas vid utformning och genomförande av EU:s politik och verksamhet. För att kunna säkra synergierna i den integrerade visionen i agendan för 2020 torde det krävas att dessa mål vederbörligen avspeglas i programplaneringen för andra instrument, exempelvis strukturfonder och gemenskapsprogram. EU:s externa dimension bör i högre grad beakta att många av de nationella sociala utmaningarna i ökande utsträckning bygger på frågor av global natur. Exempelvis bör framtidens europeiska strategi ägna mer uppmärksamhet åt att främja ILO:s agenda för anständigt arbete /09 bs/kgw/ss 7

8 Utnyttja den fulla potentialen hos den öppna samordningsmetoden på det sociala området En öppen samordningsmetod på det sociala området med full verkan är fortfarande väsentlig för att åstadkomma större social sammanhållning. En strömlinjeformad öppen samordningsmetod på det sociala området har visat sig vara ett smidigt och ändamålsenligt instrument för samordnat policyskapande och stöd till utformningen av nationella strategier för social integration och socialt skydd. Att den nyligen använts som plattform för ett angeläget erfarenhetsutbyte med anknytning till de sociala verkningarna av krisen och de politiska motåtgärderna, är ett belysande exempel. Vidare har det bidragit till att identifiera centrala policyprioriteringar på dessa områden och, genom utveckling av gemensamma indikatorer, till att följa framstegen. Fördjupat ömsesidigt lärande och bredare involvering av berörda intressenter på nationell och europeisk nivå är viktiga resultat av denna process. Det krävs emellertid insatser om alla dess instrument ska kunna utnyttjas fullt ut och för att ytterligare förstärka styrningen såväl på nationell nivå som på EU-nivå, och därvid bör man beakta diverse medlemsstatsövergripande situationer. Inledningen av strategin för åren efter 2010 sammanfaller med det europeiska året mot fattigdom och social utestängning, som syftar till att med kraft bekräfta EU:s och de enskilda ländernas åtagande att ta itu med och förhindra fattigdom och socialt utanförskap. Bättre övergripande samordning och integrering av de gemensamma sociala målen kommer att vara av avgörande betydelse. Ett främjande av dessa mål inom alla relevanta politikområden skulle avspegla det holistiska förhållningssätt som den förnyade sociala agendan står för. Integrerad konsekvensanalys är ett centralt verktyg för förbättrad policyintegrering, och analysen av de sociala konsekvenserna i det sammanhanget behöver utvecklas. Strävan efter hållbar tillväxt - ekonomiskt, socialt och på miljöområdet - kommer att kräva en mer övergripande bedömning av socialt välbefinnande, där tonvikten inte uteslutande läggs på BNP:s storlek och tillväxt utan även välbefinnande i dess flerdimensionella förhållningssätt tas i beaktande /09 bs/kgw/ss 8

9 Bättre åtskillnad mellan den politiska inlärningsfasen och utvärderingen av framsteg skulle göra att den öppna samordningsmetoden blev mer verkningsfull. Områden med utrymme för förbättringar har pekats ut och är föremål för åtgärder i den pågående verksamheten. De går ut på att öka den analytiska kapaciteten genom evidensbaserad diagnos; förstärkning av övergripande, tvärsektoriell samordning och vertikal samordning, med inbegripande av regionala och lokala myndigheter, samtidigt som kvaliteten upprätthålls och berörda intressenter fortsätter att delta i processen; i formulering och utformning av politiken, övervakning och utvärdering av konsekvenserna av politiken samt genomförandet av den; fastställande av prioriteringar, varvid man fullt ut utnyttjar den ömsesidiga inlärningsprocessen, även genom utökad användning av inbördes utvärdering; förbättrad kommunikation och spridning, samt fortsatt och ökat samarbete med andra kommittéer. Andra mekanismer för att uttrycka ett åtagande om att uppnå målen i den öppna samordningsmetoden kommer även i fortsättningen att beaktas av kommittén för socialt skydd, inklusive uppställandet av nationella mål, som kvarstår som ett centralt ansvar för medlemsstaterna, och användning av andra relevanta instrument, särskilt strukturfonderna och Progress-programmet för att främja social integration. Kommittén för socialt skydd kommer att vara redo att anpassa den öppna samordningsmetodens arbetsmetoder och strategier på det sociala området mot bakgrund av strategin för åren efter 2010, för att kunna ta sitt fulla ansvar för att se till att det görs framsteg med den nya strategin och för att kunna garantera optimal interaktion mellan jobb, tillväxt och socialpolitik /09 bs/kgw/ss 9