EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 4 mars 2008 (7.3) (OR. en) 7274/08 SOC 151 ECOFIN 103 FSTR 2 EDUC 70 SAN 42

Transkript

1 EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 4 mars 2008 (7.3) (OR. en) 7274/08 SOC 151 ECOFIN 103 FSTR 2 EDUC 70 SAN 42 NOT från: Rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) till: Europeiska rådet Föreg. dok. nr: 6214/08 SOC 89 ECOFIN 64 FSTR 1 EDUC 43 SAN 24 + COR 1 Komm. förslag nr: 5999/08 SOC 67 Ärende: Gemensam rapport om socialt skydd och social integration 2008 För delegationerna bifogas den gemensamma rapport om social trygghet och social integration 2008 som rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård) antog vid mötet den 29 februari 2008 och som ska överlämnas till Europeiska rådet inför mötet den mars /08 bas/ee/mr 1 DG G II SV

2 BILAGA GEMENSAM RAPPORT OM SOCIALT SKYDD OCH SOCIAL INTEGRATION 2008 HUVUDBUDSKAP Socialpolitiken och den ekonomiska politiken kan och bör vara ömsesidigt stödjande. Under de senaste åren har reformerna av de sociala skyddssystemen och politiken för aktiv integration bidragit till att skapa ökad tillväxt och fler jobb. Det krävs dock ytterligare insatser för att se till att fördelarna med det förbättrade ekonomiska läget når även dem som är marginaliserade i samhället och att de stärker den sociala sammanhållningen. För en hållbar utveckling i Europa krävs därför åtgärder för att förebygga och bekämpa fattigdom och social utslagning. Detta bör ske genom modernisering av det sociala skyddet inom ramen för en sund finanspolitik som innebär både adekvata sociala förmåner och ekonomisk hållbarhet. Politisk konsekvens och samordning, bland annat integrering av ett jämställdhetsperspektiv i alla områden, är väsentlig för fullständig integration av de mest utsatta människorna i samhället. Det kommer att krävas långsiktiga insatser både under och efter nästa cykel av Lissabonstrategin. Andelen sysselsatta har ökat inom alla kategorier av äldre arbetstagare. Åtgärderna för aktiv integration har tillsammans med pensions- och arbetsmarknadsreformerna skapat starkare incitament för arbete, men ännu fler måste arbeta. Det är också viktigt att arbetstagarna stannar kvar på arbetsmarknaden längre. Tillsammans med produktivitetshöjande åtgärder kommer detta att bidra till en mer solid grundval för de sociala skyddssystemen, tillräckliga pensioner och långsiktigt stabila system. Människors förbättrade hälsa och ökade förväntade livslängd gör att reformer och modernisering av pensionssystemen kan främja ett aktivt åldrande genom att förbättra anställbarheten, begränsa möjligheten till tidig pensionering, införa mer flexibel pensionering och stärka incitamenten för att stanna kvar i arbetslivet längre, förutsatt att arbetsmarknaderna öppnas för äldre arbetstagare. Pensionsreformerna är på god väg, men behöver övervakas löpande för att man ska kunna se hur de påverkar pensionernas tillräcklighet i framtiden och den finansiella, ekonomiska och sociala hållbarheten. Det är viktigt att medborgarna informeras om riskerna med olika pensionssystem så att de kan fatta väl underbyggda beslut. Ett metodologiskt arbete i fråga om jämförande analyser och utbyte av god praxis ger insikter i hur pensionsreformerna påverkar enskilda personer, särskilt dem med atypiska karriärmönster. 7274/08 bas/ee/mr 2

3 Av de 78 miljoner européer som befinner sig i riskzonen för fattigdom är 19 miljoner barn. Att skapa lika möjligheter för alla genom väl utformad socialpolitik och intensifierade insatser för att ge alla barn en god utbildning är ett krav för att vi ska kunna undvika att fattigdom och utslagning överförs från generation till generation. Åtgärderna för att främja integration och bekämpa diskriminering behöver stärkas, inte minst i fråga om invandrare och deras barn samt etniska minoriteter. Barnfattigdom förekommer i arbetslösa hushåll eller hushåll med låg arbetsintensitet, eller när föräldrarnas arbeten inte är tillräckligt välbetalda och inkomststödet otillräckligt för att familjen ska kunna avvärja risken för fattigdom. Balanserade och heltäckande strategier för aktiv integration är därför ett indirekt men viktigt inslag i främjandet av barns och ungdomars välbefinnande. Här ingår en kombination av att skapa goda arbetstillfällen som gör det möjligt för föräldrarna att integreras och avancera på arbetsmarknaden, ge ett tillräckligt och väl utformat inkomststöd och se till att barnen och deras familjer har tillgång till erforderliga tjänster. Man måste hitta rätt balans mellan stöd till familjen och riktad hjälp till just barn. De bästa resultaten uppnås när insatserna inriktas på de mest missgynnade barnen inom ramen för en bredare allmän strategi. En evidensbaserad diagnos i varje medlemsstat av viktigaste orsakerna till fattigdom och utslagning har en hävstångseffekt på insatserna för att ta i tu med fattigdomen antingen det rör sig om barnfattigdom eller om fattigdom generellt sett. Nationella kvantifierade mål kan här bidra till att man på ett avgörande sätt kan komma tillrätta med fattigdomsproblemet. Effekten av sådana mål kan ytterligare förstärkas genom regelbunden kontroll av politikens resultat och verkan samt vid behov genom att kapaciteten att ta fram statistiska uppgifter stärks. Socialpolitiken påverkar hälsan i stor utsträckning, och hälsa är en viktig faktor för en människas möjligheter i livet. Det krävs insatser för att minska de kvarstående och betydande ojämlikheterna på hälsoområdet. Insatserna behöver göras i ett perspektiv av hälsa för alla, där insatser för att främja en sund livsstil ingår. Det sociala skyddet bör garantera att alla har tillgång till hälso- och sjukvård och långtidsvård av hög kvalitet samt främja förebyggande åtgärder som riktar sig även till dem som är svårast att nå. En stor utmaning ligger i att garantera att alla har tillgång till den tekniska utvecklingen och samtidigt säkerställa att åtgärderna är hållbara. 7274/08 bas/ee/mr 3

4 Demografiska förändringar och samhällsförändringar gör att behovet av långtidsvård ökar. Medlemsstaterna avser att öka tillgången till kvalitativa tjänster. Man måste hitta rätt balans mellan offentligt och privat ansvar samt mellan formell och informell vård. Omvårdnadstjänster och vård i närmiljön föredras framför institutionsvård, men för många medlemsstater är det fortfarande svårt att tillhandahålla kvalitativa tjänster av det slaget. Samma sak gäller bättre samordning av vården och stöd till informella vårdgivare. Den första cykeln av den rationaliserade öppna samordningsmetoden visade att de gemensamma målen på det sociala området från 2006 har hjälpt medlemsstaterna att utforma sin politik. Dessa mål avses vara långsiktiga och är fortfarande relevanta; en fortsatt satsning på att uppnå dem är nödvändig för att Lissabonstrategin ska lyckas. Inriktningen på särskilda temaområden 2007 var ett nytt grepp inom den öppna samordningsmetoden. Det har lett till ökad förståelse, främjat ömsesidigt lärande och bidragit till bättre kontroll och mer fokuserade rapporter. Medlemsstaterna och kommissionen kommer att införa förbättrade arbetsmetoder för bättre resultat i fråga om de europeiska och nationella strategierna under och efter cykeln INLEDNING Lissabonstrategins reformer har lett till ökad tillväxt, fler jobb och lägre arbetslöshet i hela Europa. Den sociala sammanhållningen har också påverkats positivt, t.ex. genom minskad långtidsarbetslöshet. Klyftan mellan könen minskar, men är fortfarande stor. Andelen sysselsatta äldre arbetstagare är i dag nära 44 % i EU (34,8 % för kvinnor, 52,6 % för män), och nio länder har uppnått det mål på 50 % som har fastställts för Reformerna av de sociala skyddssystemen och politiken för social integration börjar ge resultat dels genom att de direkt främjar social sammanhållning, dels genom att de stöder tillväxten tack vare ökat arbetskraftsutbud och en mer hållbar budgetutveckling. Finansieringen av det sociala skyddet har i flera medlemsstater förskjutits mot en breddning av finansieringsbasen från beskattning av arbete till att omfatta även andra typer av skatter. Samtliga står inför utmaningen att förbättra det sociala skyddets kostnadseffektivitet så att skyddet är tillräckligt och hållbart. 7274/08 bas/ee/mr 4

5 Men en sund utveckling i fråga om tillväxt och nya arbetstillfällen innebär inte alltid bättre social sammanhållning och förbättrad situation för de mest marginaliserade människorna i samhället. Det behövs åtgärder för aktiv integration och en aktiv arbetsmarknadspolitik som inriktar sig på de mest missgynnade. Att ha ett arbete är det bästa sättet, men inte alltid en garanti, för att undgå utslagning. Omkring 8 % av EU-medborgarna befinner sig i riskzonen för fattigdom trots att de har ett arbete. Andelen arbetslösa hushåll är lika stor på arbetsmarknader med stigande efterfrågan på arbetskraft, och vissa arbetstagare fastnar i en ond cirkel med låg eller ingen lön. Av befolkningen som helhet befinner sig ca 16 % av EU-medborgarna dvs. 78 miljoner människor i riskzonen för inkomstfattigdom, och kvinnor löper större risk än män i detta avseende. I de flesta medlemsstater är barn och ungdomar en av de utsatta grupper som löper ännu högre risk. I den gemensamma rapporten 2007 granskades den första uppsättningen nationella strategiska rapporter som ur ett helhetsperspektiv tog upp social integration, pensioner, hälso- och sjukvård och långtidsvård 1. Rapporterna visade hur en gemensam diskussion om de fastställda målen och en fokuserad strategi leder till effektivare politiska åtgärder och bättre användning av offentliga medel. Under 2007 skedde ingen nationell rapportering, vilket gjorde att man kunde fokusera på särskilda temaområden som lyfter fram den europeiska strategins långsiktiga karaktär. I avsnitt 2 sammanfattas de lärdomar som dragits, och i avsnitt 3 diskuteras vilka åtgärder som bör vidtas i fortsättningen. Under 2007 inleddes också en ny programperiod för strukturfonderna. De flesta medlemsstaterna har gjort stora insatser för att använda strukturfonderna inte bara för prioriteringarna "tillväxt och sysselsättning" utan även för de gemensamma sociala målen. I Europeiska socialfondens budget för anslås nära 10 miljarder euro direkt till det prioriterade området social integration, dvs. 12,4 % av den totala budgeten. Utöver detta direkta anslag kommer socialfonden även att stödja integration av missgynnade människor. Europeiska regionalfonden (ERUF) kommer också att göra en betydande investering ca 17 miljarder euro i social infrastruktur (utbildning, hälso- och sjukvård, barnomsorg och socialt boende). Medlemsstaterna tar till vara den möjlighet som strukturfonderna ger att effektivt komplettera nationella, regionala och lokala finansieringsmöjligheter och insatser. I underlaget görs en mer detaljerad bedömning av de olika temaområdena och en heltäckande analys av användningen av strukturfondsmedel för att uppnå de gemensamma målen på det sociala området Följande medlemsstater uppdaterade sin strategi under 2007: AT, FR, NL, RO, FI, SE, SI och UK. ES har lämnat in ett addendum. Andra finansieringsinstrument som Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling bidrar också till social integration. 7274/08 bas/ee/mr 5

6 2. SAMSPELET MELLAN DEN ÖPPNA SAMORDNINGSMETODEN OCH LISSABONSTRATEGIN FÖR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING Vid sitt möte i mars 2007 betonade Europeiska rådet att EU:s gemensamma sociala mål i högre grad bör påverka Lissabonagendan. Vid det informella mötet i rådet framhölls behovet av att bättre integrera och lyfta fram prioriteringarna på det sociala området i det vidare europeiska strategiska reformarbetet. Ministrarna betonade att samordning av politiken är ett av de viktigaste redskapen för att EU ska uppnå goda resultat i fråga om sysselsättning och i sociala frågor. En sådan samordning är av grundläggande betydelse både för utarbetandet av bättre politiska åtgärder och för uppnåendet av de gemensamma målen. Kommittén för socialt skydd har tillsatt en arbetsgrupp för att finna goda exempel på positivt samspel mellan de gemensamma sociala målen och de vidare mål som rör ekonomisk tillväxt och fler och bättre jobb. I arbetsgruppens rapport framhålls att det finns ett nära och ömsesidigt stödjande samspel mellan den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken. Genomtänkta sociala skyddssystem och riktlinjer för social integration är produktiva faktorer som i betydande utsträckning bidrar till medlemsstaternas ekonomiska resultat. De aktuella reformerna av pensionssystemen och hälso- och sjukvårdssystemen har fått positiva effekter både för de offentliga finansernas stabilitet och för beteendemönstren på arbetsmarknaden. Goda åtgärder inom hälso- och sjukvården leder till förbättrad livskvalitet och ökad produktivitet. En satsning på aktiv integration av dem som står längst bort från arbetsmarknaden stärker humankapitalet och ökar arbetskraftsutbudet, samtidigt som den stärker sammanhållningen i samhället. Insatser för att öka barns och ungdomars välbefinnande bidrar till att ge kommande generationer möjlighet att förverkliga sin potential och därigenom i ökad utsträckning bidra till samhället och ekonomin. Som påpekades i den gemensamma rapporten 2007 medför dock en hälsosam ekonomisk tillväxt och fler arbetstillfällen inte automatiskt att den sociala sammanhållningen förbättras. Dessa faktorer måste få stöd av åtgärder för de mest sårbara grupperna och av moderna och aktiva system för socialt skydd. 7274/08 bas/ee/mr 6

7 2.1 Insatser för att minska barnfattigdomen Barnfattigdomen i EU är i genomsnitt 19 %, vilket innebär att barn löper större risk än befolkningen som helhet att drabbas av fattigdom. I de värst drabbade länderna är andelen hela 30 %. Ungefär 10 % av alla barn lever i hushåll där ingen arbetar, och 60 % av dessa barn befinner sig i riskzonen för fattigdom. Trots de framsteg som gjorts på arbetsmarknaden har denna nivå varit oförändrad sedan I familjer där båda föräldrarna arbetar är 7 % av barnen i riskzonen för fattigdom, jämfört med 25 % om bara en av föräldrarna arbetar. Andra faktorer, i kombination med låg sysselsättningsintensitet, är att leva med bara en förälder eller i en stor familj. Sociala transfereringar minskar risken för fattigdom bland barn med i genomsnitt 44 %. Barnfattigdom är ett resultat av ett komplext samspel mellan dessa faktorer. De bästa resultaten brukar uppnås av länder som anlägger ett helhetsperspektiv och lyckas hitta en balans mellan åtgärder för familjen och riktad hjälp till barnen. I dessa länder kombineras strategier för att stärka föräldrarnas tillgång och anknytning till arbetsmarknaden med stödjande tjänster och inkomststöd för att minska risken att skapa fällor. För att lyckas krävs en välbalanserad kombination med tidiga insatser, tillräckliga resurser och tydliga mål. Om barn är fattiga är det oftast för att de lever i fattiga hushåll. För att förbättra barnens materiella situation måste familjens inkomst öka, dels genom åtgärder som underlättar båda föräldrarnas tillträde till arbetsmarknaden, dels genom direkt stöd antingen i form av ekonomiskt stöd eller i form av grundläggande sociala tjänster. Åtgärder för att göra det lättare att kombinera arbete och familjeliv kan spela en stor roll, t.ex. genom en utbyggnad och förbättring av barnomsorg och långtidsvård. Insatserna för att stärka föräldrarnas anknytning till arbetsmarknaden måste dock kompletteras med stödåtgärder som gör att människor som inte har förmåga eller möjlighet att arbeta och deras familjer kan leva ett värdigt liv. Andelen barn som befinner sig i riskzonen för fattigdom även om föräldrarna arbetar visar att det finns ett behov av arbeten av bättre kvalitet, en miljö som gynnar att anställningen behålls och möjligheter till karriärutveckling. En mycket viktig faktor här är att det ges tillfällen till kompetensutveckling. Det är därför positivt att aktiv integration ges en framträdande roll i medlemsstaternas förslag när det gäller att använda socialfonden för att undanröja de hinder för deltagande som mindre gynnade personer möter. 7274/08 bas/ee/mr 7

8 De medlemsstater som uppnått de bästa resultaten använder en kombination av allmänna och riktade åtgärder. Allmänna åtgärder skapar allmänt goda förutsättningar för familjen, leder inte in i en fälla och innebär inget stigma. Riktade åtgärder, utformade så att de undviker att skapa negativa incitament för arbete, behövs samtidigt för att nå ut till de mest behövande. Utbildning spelar en stor roll när det gäller att kompensera socioekonomiska nackdelar och skapa förutsättningar för ett barns möjligheter till god utveckling. Medlemsstaterna är medvetna om behovet att skapa lika möjligheter för alla barn genom barnomsorg och förskoleverksamhet, och förebyggande åtgärder blir allt vanligare för att förhindra att ungdomar lämnar skolan i förtid. Det krävs dock ytterligare åtgärder för att minska risken för social utslagning när det gäller barn och ungdomar som är mindre gynnade i flera avseenden, t.ex. romerna som ofta är särskilt marginaliserade i samhället. Särskilda utbildningsprogram som riktar sig till utsatta grupper och som genomförs i aktiv samverkan med föräldrarna bör ges ökat stöd. Social utslagning bland ungdomar som tillbringat sin barndom i institutionsvård är fortfarande ett allvarligt problem. I många medlemsstater sker idag en övergång från institutionsvård till placering i familjehem så att en familjemiljö skapas. Det är bara ett av de områden där det finns utrymme för nya åtgärder och ömsesidigt lärande (bedömning av och utbildning för fosterföräldrar, rekrytering för att kunna hantera det förväntade ökade antalet placeringar enligt prognoserna, osv.). Nationella kvantitativa mål i kombination med ett starkt politiskt engagemang kan bidra till ett framgångsrikt genomförande. Det krävs också lämplig kontroll, och kontrollmekanismer införs nu i länder där sådana mekanismer inte funnits tidigare. Det måste dock konstateras att situationen för de mest utsatta barnen dvs. barn i institutionsvård och gatubarn inte kan följas med hjälp av vanliga undersökningsmetoder, utan kräver särskilda instrument. Kommittén för socialt skydd har godkänt ett förslag till rekommendationer för bättre analys och uppföljning som har utarbetats på grundval av det arbete som utförts av den särskilda arbetsgrupp för barnfattigdom och barnens välbefinnande som tillsatts av undergruppen för indikatorer. Det finns också utrymme för att genom förbättrad samordning stärka inverkan av strategierna för fattigdomsbekämpning, åtgärderna för barnens rättigheter och insatserna för att motverka diskriminering. Det behövs också en sammanhållen strategi när det gäller barnfattigdomen som innebär att man ser till inte bara ekonomisk fattigdom, utan även till faktorer som materiell fattigdom, brist på deltagande i samhället och exponering för risker, inbegripet riskbeteenden. 7274/08 bas/ee/mr 8

9 2.2 Främja längre yrkesliv Genomgripande strukturella arbetsmarknads- och pensionsreformer har genomförts i de flesta länder under det senaste årtiondet och pågår fortfarande i vissa medlemsstater. Reformerna bygger på en livscykelstrategi och syftar till att stärka kopplingen mellan pensionsavgifter och förmåner samt på strategier för aktivt åldrande för att begränsa möjligheterna till tidig pensionering, stärka incitamenten att stanna kvar längre i arbetslivet och förbättra äldre arbetstagares anställbarhet. Dessa insatser bör kompletteras med åtgärder för flexibilitet och sysselsättningstrygghet under hela livet och åtgärder i syfte att skapa både fler och bättre arbetstillfällen, särskilt för personer med svag anknytning till arbetsmarknaden, låg inkomst och små möjligheter att tjäna in en tillräcklig pension. Ofta utnyttjar ca 20 % av befolkningen i åldern år möjligheterna till tidigt utträde från arbetsmarknaden. Om man kan få färre att utnyttja denna möjlighet, kan det bidra väsentligt till att främja längre yrkesliv. De senaste årens sysselsättningsökning i åldersgruppen år har gynnat alla kategorier av arbetstagare, även lågkvalificerade arbetstagare. Även de pågående reformerna av möjligheten till tidig pensionering bör inriktas på denna grupp. De flesta medlemsstater arbetar idag för att reformera och begränsa utnyttjandet av möjligheterna till tidigt utträde från arbetsmarknaden, bl.a. genom åtgärder som rör utformningen av arbetslöshetsförmåner och förmåner vid tidig pensionering samt tillgång till invaliditetspensioner och rehabilitering. I vissa medlemsstater görs också en översyn av skattereglerna och utformningen av privata pensioner. Reformerna syftar huvudsakligen till att införa striktare villkor samtidigt som man skapar rimliga förutsättningar för äldre arbetstagares fortsatta deltagande på arbetsmarknaden och som också stöder dem som har särskilt krävande eller farliga arbeten, till att stärka incitamenten för arbetstagarna att stanna kvar längre i arbetslivet och för arbetsgivarna att anställa eller behålla äldre arbetstagare och att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för människor med funktionshinder och lågkvalificerade arbetstagare genom att förbättra arbetsvillkoren, validera icke-formellt lärande och ge arbetstagarna möjlighet till kompetensutveckling (även inom IKT), omskolning och livslångt lärande. Många sådana åtgärder får stöd genom Europeiska socialfonden. 7274/08 bas/ee/mr 9

10 I vissa medlemsstater utnyttjar dock allt fler möjligheterna till tidigt utträde från arbetsmarknaden. Det krävs därför mer systematiska reformer för att väsentligt förkorta tiden från det att en person lämnar sitt sista arbete fram till utbetalning av den lagstadgade pensionen. De flesta åtgärderna förstärker den förväntade minskningen av de allmänna pensionsutbetalningarna vid en viss ålder, vilket ger anledning till ökad oro över att pensionernas tillräcklighet i framtiden. En lämplig respons är att se till att fler arbetar och att arbetstagarna stannar kvar längre i arbetslivet. För att lyckas med detta krävs aktiva insatser för att öppna arbetsmarknaden för äldre arbetstagare och minska den diskriminering de utsätts för. De kompletterande privata pensionernas betydelse i vissa medlemsstater framgår också. 2.3 Säkra tillgången till privata fonderade pensionssystem Privata fonderade pensionssystem får en allt större betydelse. Det innebär en förskjutning av riskfördelningen mellan förmånstagarna, staten, de bidragande företagen och pensionsfonderna, som måste granskas och regleras på lämpligt sätt. Hur detta kommer att påverka pensionernas tillräcklighet i framtiden är svårt att bedöma och beror på hur stora avgifter som styrs över till fonderade system och deras faktiska täckningsgrad. Vid ökad sysselsättning och ökad produktivitet är det mer sannolikt att arbetstagarna får tillgång till privata pensioner, men det verkar vara nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att öka den nuvarande täckningsgraden på i genomsnitt %, så att alla arbetstagare tjänar in tillräckliga privata pensionsrättigheter ett mål som många medlemsstater har ställt upp. De framtida pensionsförmånerna kommer också att bero på den reala avkastningen på ackumulerat kapital samt de faktiska kostnaderna och avgifterna vilka kan påverka mindre pensioner i högre utsträckning. Övergångsmekanismerna håller fortfarande på att utvecklas i de medlemsstater där man i allt högre grad förlitar sig till privata fonderade pensionssystem. De framtida pensionsinkomsterna kan i hög grad påverkas av vid vilken ålder människor ansluter sig till dessa pensionssystem, pensionsåldern och vilka regler som styr kumuleringen och utbetalningen av förmåner, till exempel indexeringsregler och regler för hur avgiftsfria perioder ska behandlas. Även de fonderade systemen måste dock anpassas till den ökade förväntade livslängden. Eftersom fonderade pensioner blir allt viktigare måste statens roll fastställas klart och tydligt. Det handlar här om frågor som utbetalningsvillkor, lämplig övervakning, information till allmänheten och förmågan att tolka finansiell information. 7274/08 bas/ee/mr 10

11 2.4 Minska ojämlikheterna i hälsosituation Trots att hälsosituationen totalt sett har förbättrats finns det stora skillnader, inte bara mellan medlemsstaterna utan även inom respektive land, mellan olika befolkningsgrupper beroende på socioekonomisk ställning, bosättningsort, etnisk grupp respektive kön. Människor med lägre utbildning, sämre ekonomi eller yrkesställning har kortare livslängd och löper större risk att drabbas av sjukdomar än de som har det bättre ställt. Dessa skillnader minskar inte. Inkomstskillnader, fattigdom, arbetslöshet, stress, dåliga arbetsvillkor och dåligt boende är, tillsammans med livsstil och beredvillighet och förmåga att bära kostnaderna, viktiga faktorer för ojämlikhet på hälsoområdet. Hälso- och sjukvårdssystemen har bidragit till väsentliga förbättringar av hälsan i hela EU, men tillgången till hälso- och sjukvård är ojämnt fördelad mellan socialgrupperna. En stor utmaning ligger i att se till att alla har tillgång vård av hög kvalitet som avspeglar den senaste tekniska utvecklingen och samtidigt säkerställa att åtgärderna är hållbara. Medlemsstaterna vidtar därför åtgärder för att minska dessa ojämlikheter, t.ex. genom att hantera riskfaktorer genom hälsofrämjande insatser, minska prevalensen och incidensen av vissa sjukdomar och förbättra den förebyggande verksamheten i olika miljöer (hemma, i skolan och på arbetsplatsen). Viktiga är också insatser för att öka täckningsgraden bland befolkningen, få bort ekonomiska hinder för tillgången till vård och omsorg, betona hälsofrämjande och förebyggande åtgärder framför sjukvård och hantera kulturella hinder för utnyttjandet av tjänster. Strukturfonderna kommer att användas för att stödja reformer och kapacitetsuppbyggnad, främst i konvergensregioner, för att förbättra tillgången och utveckla de mänskliga resurserna. Det behövs dock en kombination av allmänna åtgärder och riktade åtgärder för grupper med lägre socioekonomisk status. I praktiskt taget alla medlemsstater har alla eller nästan alla rätt till vård och omsorg och man har anpassat tjänsterna för att nå ut till dem som på grund av fysiska eller psykiska funktionshinder, eller språkliga eller kulturella skillnader, har svårt att utnyttja konventionella tjänster. Endast ett fåtal länder har infört en systematisk och heltäckande strategi för att motverka ojämlikheter i hälsosituationen genom att minska de sociala skillnaderna och vidta åtgärder för att förebygga de skillnader i hälsa eller förbättra den ohälsa som blir följden av dessa skillnader. Detta skulle i praktiken skapa lika tillgång i praktiken för lika behov. Den politik som förs på andra områden är också viktig för att förbättra befolkningens hälsa och minska hälso- och sjukvårdsklyftorna. 7274/08 bas/ee/mr 11

12 2.5 Långtidsvård Befolkningens åldrande och den socioekonomiska utvecklingen betraktas ofta som de viktigaste orsakerna till ökad efterfrågan på långtidsvård i framtiden. I själva verket beror efterfrågeökningen till största delen på att den förväntade livslängden har ökat och att andelen personer som är sjuka eller vårdbehövande ökar. Medlemsstaterna har konstaterat att behovet av långtidsvård måste ses som en ny social risk som bör ingå i det sociala skyddet, och de satsar nu på att skapa nära nog allmän tillgång till sådan vård. Vissa skillnader i tjänsterna är oundvikliga, men individens förmåga att betala, eller andelen privata finansieringskällor, får inte innebära ett hinder för att få tillgång till kvalitativa tjänster. Behovet har alltså konstaterats, men dagens utbud innebär inte alltid att det finns en heltäckande och allmän ram för långtidsvården. Medlemsstaterna eftersträvar en hållbar kombination av offentliga och privata finansieringskällor. Bland annat har ändrade finansieringsmekanismer införts, men i många länder har man ännu inte lyckats säkra finansieringen av långtidsvården. De nationella rapporterna visar att individanpassade omvårdnadstjänster och vård i närmiljön föredras framför institutionsvård. Stöd till informella vårdgivare och ny teknik kan användas för att ge människor möjlighet att bo kvar hemma så länge som möjligt. Strukturfonderna kommer att användas för att främja avinstitutionalisering och stärka de samhällsbaserade tjänsterna. En starkare samordning mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten anses nödvändig för att skapa den kontinuitet som behövs för god kvalitet och effektiv resursanvändning inom långtidsvården, både när det gäller institutionsvård och vård i närmiljön. För att säkerställa en hög kvalitet införs bl.a. enhetliga standarder och mekanismer för kvalitetsackreditering samt lagstadgade utvärderingsmetoder. Lika viktig är frågan om personalen inom långtidsvården, som främst utgörs av kvinnor. Adekvat rekrytering, utbildning och omskolning är fortfarande ett problem, särskilt i länder där det råder brist på denna personal. Socialfonden kan dock eventuellt bidra till att lösa problemen. En annan utmaning är samordningen mellan formell och informell vård. Bättre arbetsvillkor och formellt erkännande av informella vårdgivare i socialförsäkringssystemen skulle bidra till att skapa kvalitet i den informella vården. 7274/08 bas/ee/mr 12

13 3. DEN ÖPPNA SAMORDNINGSMETODEN I FRAMTIDEN Inriktningen på särskilda teman under 2007 har möjliggjort en fördjupad analys av de aktuella frågorna och politiska åtgärderna. Inriktningen på barnfattigdom har framför allt lett till en gemensam syn på de olika bestämningsfaktorerna för social integration och barns och ungdomars välbefinnande. Om vi bygger vidare på dessa insatser och ser till att lika goda resultat uppnås under kommande temaår, kommer det att stärka den öppna samordningsmetodens möjligheter att bidra till att de gemensamma sociala målen uppnås. Även om inriktningen 2007 på barnfattigdom och uppföljningen av denna är viktiga led i EU-åtgärder och nationella åtgärder för social integration, bör inte valet av teman under mellanliggande år avleda uppmärksamheten från de övergripande frågorna. I syfte att stärka både åtaganden och faktiska insatser har kommissionen föreslagit att 2010 ska bli ett europeiskt år tillägnat kampen mot fattigdom och utslagning. Den öppna samordningsmetoden främjar en gemensam syn på de prioriteringar som har fastställts för socialpolitiken. Den ram som den tillhandahåller för ömsesidigt lärande och utbyte av erfarenheter har främjat effektivare politiska strategier. De hittills uppnådda framstegen bekräftar de gemensamma sociala målens giltighet. Dessa ger en övergripande ram för integrerade åtgärder, och analysen av utmaningarna på lång sikt visar att det finns ett trängande behov av att intensifiera insatserna. Att finna olika sätt att vidareutveckla samarbetet har haft en framträdande plats på dagordningen för kommittén för socialt skydd under Diskussionerna har främst rört sig om hur man kan förbättra möjligheterna till ömsesidigt lärande. Man har enats om en rad förbättringar som ska genomföras under cykeln : - Övergå till en mer kontext- och processinriktad strategi, med en genomgång av de åtgärder som inte lett till avsett resultat och kontinuerlig anpassning av åtgärderna utifrån påträffade problem. - Säkerställa en mer integrerad och strategisk användning av alla tillgängliga instrument för att stödja genomförandet av den öppna samordningsmetoden (särskilt Progress). - Se till att viktiga resultat mer systematiskt integreras i det politiska beslutsfattandet på en grundval av stärkt uppföljning. 7274/08 bas/ee/mr 13

14 - Stärka analysramen, inbegripet det sociala ledet i de samlade konsekvensanalyserna. - Förbättra styrelseformerna ytterligare genom att se till att berörda parter, inklusive lokala myndigheter, deltar fortlöpande under hela cykeln för den öppna samordningsmetoden. - Stärka det positiva samspelet mellan den öppna samordningsmetoden på det sociala området och andra EU-processer inom Lissabonstrategin. - Förbättra spridningen av resultat. I sitt initiativ för aktiv integration 3 uppmanade kommissionen medlemsstaterna och andra berörda parter att ta ställning till ett förslag som syftar till att ytterligare förbättra den öppna samordningsmetodens möjligheter att stödja medlemsstaternas insatser för att uppnå de gemensamma sociala målen. Subsidiaritetsprincipen måste beaktas, liksom det faktum att situationen inte är densamma i alla medlemsstater. Syftet är dock att bygga vidare på den gemensamma synen på de viktigaste utmaningarna för att i samförstånd utarbeta riktlinjer för genomförandet. Detta gör den öppna samordningsmetoden mer verkningsfull när det gäller att främja bästa praxis och följa upp utvecklingen. 3 Den 17 oktober 2007 inleddes ett samråd om "Modernisering av det sociala skyddet för ökad social rättvisa och ekonomisk sammanhållning: en satsning på aktiv integration av de personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden", KOM(2007) /08 bas/ee/mr 14