Remissvar om ändamålsenlig ansvarsfördelning i vattenarbetet

Transkript

1 sid 1 (6) Miljödepartementet Stockholm Remissvar om ändamålsenlig ansvarsfördelning i vattenarbetet Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund lämnar härmed synpunkter angående remiss om ändamålsenlig ansvarsfördelning i vattenarbetet. Sammanfattning - Sportfiskarna ser det som oerhört viktigt att vattenarbetet fortgår inom tydliga ramar där de olika aktörerna är klara över sina roller. Förbundet anser att det idag råder stor brist på resurser samt att arbetsfördelning och hierarki mellan aktörerna är oklar. - Förbundet ser positivt på förslaget om en tydligare integrering av vattenrelaterat arbete, dvs. miljömålsarbetet, havsmiljöarbetet och arbetet enligt vattenförvaltningsförordningen. - Sportfiskarna instämmer i utvärderarnas förslag om att Naturvårdsverket utses som övervattenmyndighet. - Elcertifikatsystemet är ett avgörande hot mot att uppnå målen inom EU:s vattendirektiv. - Sportfiskarna uppmanar regeringen att tydligt klargöra om man vill satsa på vattenkraftsutbyggnad eller om man vill prioritera uppfyllandet av miljömålet Levande sjöar och vattendrag samt EU:s vattendirektiv. Vattendirektivet ett viktigt direktiv Våra vattenmiljöer är av stort värde för sportfisket, friluftslivet och inte minst livet under ytan. Många vattendrag är idag kraftigt påverkade av olika ingrepp och stora insatser krävs för att återställa de värden som en gång funnits. Arbetet som utförs för att uppfylla målen i EU:s vattendirektiv är ett mycket viktigt verktyg för att bevara de kuster, sjöar och vattendrag som har höga naturvärden och för att återskapa de miljöer som tagit stor skada av olika typer av exploatering. Sportfiskarna betraktar EU:s vattendirektiv som ett mycket viktigt direktiv och ser att det finns ett stort behov av en tydligare ansvarsfördelning för att vattenarbetet ska kunna genomföras på ett mer effektivt sätt mot vad som har skett tidigare. Integrering av vattenfrågorna Förbundet instämmer i att förbättrad kommunikation, samverkan samt inte minst förtydliganden i lagstiftning och instruktioner är eftersträvansvärt i arbetet med vattenförvaltningen. Som Naturvårdsverket föreslår bör vattenfrågorna snarare integreras än fragmenteras. De mål som Svartviksslingan Bromma Telefon Fax E-post info@sportfiskarna.se

2 sid 2 (6) strävar åt samma håll (t ex miljömål, havsarbetet och vattenförvaltningen) bör samordnas och parallella processer som sker separerade från varandra undvikas. Naturvårdsverket som central vattenmyndighet Naturvårdsverket anser att osäkerheten kring ansvarsfördelningen i stor utsträckning har sin orsak i vattenmyndigheternas bristande legitimitet och att lösningen på detta är att 1. samordningen på myndighetschefsnivå mellan vattenmyndigheterna, regeringskansliet och berörda centrala myndigheter och organisationer kan stärkas genom att regeringen bjuder in till nationella samverkansmöten eller genom utvecklad dialog mellan vattenmyndigheternas ledning och regeringskansliet. 2. vattenmyndigheterna tillsammans bör verka för ett ökat kunskapsutbyte dem emellan i syfte att stötta varandra och att ta tillvara på goda exempel. Förbundet delar inte Naturvårdsverkets uppfattning och tror att problemet snarare ligger i en otydlig ansvarsfördelning mellan Naturvårdsverket och övriga myndigheter. Sportfiskarna upplever att det kan finnas tre anledningar till att vattenarbetet hittills inte har kunnat genomföras tillräckligt snabbt och med tillräcklig kraft. Dessa anledningar stavas otydlig ansvarsfördelning, nedprioriterat område och/eller otillräckliga resurser. Kritiken gäller i första hand styrningen från Miljödepartementet av Naturvårdsverket, vars roll som samordnande och vägledande myndighet blivit oklar. Flera av de intervjuade tjänstemännen menar att det finns behov för en sorts övervattenmyndighet som kan hantera frågor som rör fördelning av resurser mellan vattenmyndigheterna och principfrågor. Förekomsten av en sådan myndighet kan samtidigt minska risken för att vissa frågor hamnar mellan stolarna på grund av en otydlig ansvarsfördelning. Flera uppfattar att de olika vattenmyndigheterna kommer med olika signaler och att det tar tid att nå konsensus jämfört med ett hypotetiskt tillstånd där någon har sista ordet. Eftersom Naturvårdsverket redan ska ha en samordnande och vägledande roll i vattenarbetet menar Sportfiskarna i enlighet med utvärderarna att det faller det sig naturligt att utse Naturvårdsverket som övervattenmyndighet. Tydligare ansvarsfördelning Sportfiskarna instämmer i vattenmyndigheternas önskemål vilka framkommer i utvärderingen, dvs. att ansvarsfördelningen inom vattenarbetet kan tydliggöras genom att ansvaret skrivs in i myndigheternas instruktioner, ges via regleringsbrev eller genom utpekade uppdrag till de olika myndigheterna. Genom ett tydligt utpekat ansvar borde vattenfrågorna prioriteras högre. Om problemet ligger i att Naturvårdsverket har för lite resurser för att genomföra vattenarbetet, bör sådana resurser tillgängliggöras av regeringen. Det svenska vattenarbetet ligger redan långt efter i jämförelse med andra europeiska länder och det finns inte tid att vänta längre för fler utvärderingar utan förändringar måste ske snarast.

3 sid 3 (6) När ansvarsfördelningen har klargjorts tydligare måste denna också kommuniceras utåt så att det blir klart för allmänheten hur denna ser ut. Då avsikten med vattenförvaltningen är att den ska ske på alla nivåer i samhället är det viktigt att allmänheten får kunskap om hur man kan delta i arbetet och vem man ska kontakta. Samverkan är en central del i vattenförvaltningen och för att uppnå tillfredsställande resultat kräver samverkan tydlig ansvarsfördelning. Sportfiskarna efterfrågar även tydlighet i hur den svenska handlingsplanen för vattenförvaltningen ser ut, dvs. strategi och målsättningar. Vattendirektivet prioriteras för lågt av regeringen Vattenarbetet har i Sverige gått långsamt framåt och har fått utstå kritik från EU-kommissionen. Kraftfulla resurser behövs för att uppnå målen om god ekologisk status till I miljödomstolarna har ännu inte vattenförvaltningsarbetet börjat implementeras och i vattenmål märks kraven på ingen försämring av vattenmiljöerna ännu inte av alls. Exempel på detta är miljödomstolens respektive miljööverdomstolens dom för Stackmoradammen (mål M 80-03, dom samt mål M , dom ) och miljööverdomstolens dom för Abelvattnet (mål M , dom ). I dessa domar nämns överhuvudtaget inte miljömålet Levande sjöar och vattendrag eller EU:s vattendirektiv. I domen om Abelvattnet framhåller istället domstolen att Sverige har ålagts vissa mål angående förnybar energi enligt EU-direktiv och en utökning av vattenkraftproduktionen medför ökade möjligheter att uppfylla målen. I Danmark har folketinget ställt krav på att landets största kraftverk som ligger i havsöringsvattendraget Gudenå, måste visa att det lever upp till vattendirektivets föreskrifter. Kraftverket är förödande för vandringsfisken i ån och den biologiska mångfalden. Sportfiskarna förutsätter att arbetet med vattenförvaltningen på liknande sätt snarast kommer att implementeras även i Sverige och att vattenarbetet genast införlivas i miljödomstolarnas arbete. Vattendirektivet har förvisso lyft upp vattenfrågorna, men Sportfiskarna upplever att detta direktiv inte har samma status som andra EU-direktiv i Sverige. Förbundet ställer sig frågande till varför EU-direktivet om främjande av förnybar el (2001/77/EG) verkar prioriteras betydligt högre än EU:s vattendirektiv. För att uppnå målen inom EU-direktivet för förnybar el har regeringen infört elcertifikatsystemet, ett system som kostar skattebetalarna miljarder kronor varje år. Förbundet kräver att regeringen satsar med samma kraft och målmedvetenhet för att uppfylla målen inom EU:s vattendirektiv. Sportfiskarna menar att subventioner till vattenkraften genom elcertifikatsystemet utgör ett allvarligt hot mot att uppnå miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag samt motverkar arbetet med vattenförvaltningen. Vi bedömer att ingen vattenkraft bör omfattas av elcertifikatsystemet, en redogörelse för detta ställningstagande presenteras nedan. Elcertifikatsystemet motverkar arbetet med de nationella miljömålen och strider mot EU:s vattendirektiv Förbundet uppmanar regeringen att ta bort vattenkraften från elcertifikatsystemet då det motverkar arbetet med de nationella miljömålen, framförallt målen Levande sjöar och

4 sid 4 (6) vattendrag och Ett rikt växt- och djurliv. Systemet strider även mot EU:s vattendirektiv som kräver att ingen försämring får ske i vattendragen. Elcertifikatsystemet har i kombination med höga elpriser bidragit till att intresset för vattenkraftsutbyggnad har ökat och därmed även trycket på de kvarvarande vattendragen. De vattendrag som finns kvar att bygga ut har blivit över just för att dessa inte har varit ekonomiskt lönsamma att bygga ut tidigare. Dessa kvarvarande vattendrag är av stor betydelse för friluftslivet, sportfisket och inte minst för allt liv under ytan. Den energi dessa vattendrag kan ge till samhället är alltför ringa för att stå i proportion till de stora skador som åsamkas vattenmiljöerna. Elcertifikatsystemet bidrar även till att utköp av vatten (dvs ökade minimitappningar, en vanlig åtgärd vid restaureringsarbeten) blir upp till 40% dyrare. Staten har alltså satt upp ett mål om Levande sjöar och vattendrag och därefter instiftat subventioner som motverkar målet genom att man först skänker bort flera hundra miljoner kronor per år till kraftverksägarna, för att därefter köpa loss vatten från samma kraftverk till nästan dubbla priset. På detta sätt räcker Naturvårdsverkets anslag till biologisk mångfald samt Fiskeriverkets fiskevårdsanslag till avsevärt färre restaurerande åtgärder i vatten. Vattenkraften är inte beroende av elcertifikaten På sidan 10 i promemorian Vissa ändringar i lagen (2003:113) om elcertifikat (N2008/4808) står det skrivet: Ändamålet med elcertifikatsystemet är att främja utbyggnaden av ny förnybar elproduktion. Frågan är då hur det kommer sig att befintliga vattenkraftanläggningar som inte tillför någon ny energi till samhället är berättigade elcertifikat. Dessa 1025 anläggningar fick under 2007 närmare 375 miljoner kronor genom elcertifikatsystemet. Ett argument som näringsminister Maud Olofsson har använt sig av är att det är viktigt att värna om grundprincipen om att konkurrensvillkoren mellan olika typer av förnybar energi ska hållas så likvärdiga som möjligt. Miljö- och samhällsdepartementet bedömde redan 2005 (Promemoria M2005/6595/E) att Det växande exploateringstrycket på de mindre vattendragen är inte önskvärt mot bakgrund av uppställda mål om miljöförbättrande åtgärder i samma vattendrag Dagens elpris och de intäkter elcertifikaten genererat till och med år 2010 bedöms vara tillräckliga för att säkra en fortsatt drift i anläggningarna. Det finns all anledning att tro att vattenkraften kan konkurrera med andra energikällor även utan elcertifikaten. Oklart om det går att rättfärdiga elcertifikatsystemet rent samhällsekonomiskt Tanken med elcertifikatsystemet är att det ska främja samhällsekonomisk kostnadseffektivitet. I olika propositioner har samtidigt olika krav ställts på elcertifikatsystemet, bl. a. att stöd bara skulle utgå till förnybar elproduktion som ännu inte var kommersiellt självbärande och att överkompensation skulle undvikas. Ändå bedrivs ingen kontroll över om det finns anläggningar som redan är kommersiellt självbärande och därför inte är i behov av subventioner i form av elcertifikat, ingen vet hur många anläggningar som eventuellt överkompenseras. Med tanke på att vattenkraften är en gammal energikälla med känd teknik och relativt låga driftkostnader i kombination med dagens höga elpriser, kan det ifrågasättas om vattenkraften verkligen behöver subventioner för att överleva på marknaden.

5 sid 5 (6) I Danmark finns en lagparagraf som innefattar en plikt att löpande värdera om pristilläggen till vissa vattenkraftverk ska reduceras eller bortfalla helt. I juni 2008 togs ett beslut om att en vattenkraftanläggning inte ska kunna få mer än 1,5 miljon danska kronor i bidrag p.g.a. att det har framkommit att en anläggning fått avsevärt mycket mer bidrag än vad som behövs för att verksamheten ska kunna bedrivas. För att undvika överkompensation borde liknande utvärderingar om lönsamheten i vattenkraftverk göras också i Sverige. I Sverige har vi ca vattenkraftverk vilket innebär att det kan finnas åtskilliga anläggningar som får orimligt stora inkomster genom elcertifikatsystemet, utan att myndigheter, politiker och inte minst skattebetalare (som ju tvingas betala för elcertifikaten med eller utan samtycke) känner till detta. En granskning från Riksrevisionsverket har visat att subventioner till småskalig vattenkraft ger ett förhållandevis marginellt energitillskott och endast en tillfällig sysselsättningseffekt samtidigt som nya eller ombyggda minikraftverk ger stora negativa miljöeffekter i relation till energiutbytet. Granskningen från Riksrevisionsverket kom till som en direkt följd av att OECD i ett ministeruttalande 1997 uppmanade medlemsländerna att försöka identifiera och därefter avskaffa subventioner som är miljöskadliga. Att upphöra med miljöskadliga subventioner rekommenderas från flera internationella institutioner som FN, OECD och EU, då det oftast är en mycket kostnadseffektiv politik och ger mer korrekta konkurrensförhållande mellan olika alternativ. Elcertifikatsystemets mål kan uppnås utan att vattenkraften byggs ut ytterligare Energimyndigheten har nyligen gjort en uppdaterad bedömning för planerad utbyggnad av förnybar elproduktion till och med 2012 (Elcertifikatsystemet 2008). Man har framförallt tittat på planerade projekt för att uppskatta framtida förnybar elproduktion. Energimyndighetens bedömning är att vattenkraften endast utgör en liten del av den totala förväntade ökningen av förnybar el, närmare bestämt 0,77 TWh (då är även småskaliga vindkraftprojekt inräknade). Om man räknar bort vattenkraften från den totala ökningen av förnybar el kan man se att det trots detta, med råge, är möjligt att uppnå målet om 17 TWh förnybar el till Detta utan att vattenkraften överhuvudtaget har räknats in i beräkningen. Strömmande vatten har andra värden än energiutvinning Den tillförda energin från den småskaliga vattenkraften är så liten att skadorna på intet sätt går att försvara. Fritt strömmande vattendrag har höga naturvärden och ger goda möjligheter för utveckling av sportfiske och turism, något som skapar arbetstillfällen långsiktigt och ger återkommande vinster från övernattningar, fiskekortsintäkter, m.m. Elcertifikatsystemet urholkar miljölagstiftningen Elcertifikatsystemet har lett till att vattenkraftanläggningars lönsamhet ökar kraftigt, vilket medför att skadorna på miljön inte längre väger lika tungt i en lönsamhetsbedömning av företaget. Risken ökar då också för att fler miljöskadliga vattenkraftsutbyggnader kan ges tillstånd. Tillståndsprövningen av ett vattenkraftverk i Ljungaån i Västergötland nådde så långt som till Högsta domstol där man slog fast att elcertifikaten ska räknas in i bedömningen om verksamhetens lönsamhet (mål nr T , meddelad 4 januari 2008). Domen är prejudicerande och ställningstagandet kring elcertifikaten kommer att bli vägledande i liknande

6 sid 6 (6) framtida fall, vilket sannolikt innebär att det blir lättare att få tillstånd för drift av minikraftverk. I och med detta offras höga naturvärden enbart till följd av den politiskt konstgjorda lönsamhet som skapats genom lagen om elcertifikat. Övriga synpunkter Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund har under den senaste tiden mottagit inte mindre än tre remisser som alla har någon anknytning till nyttjandet av strömmande vatten. Det gäller remiss om vissa ändringar i elcertifikatsystemet (Näringsdepartementet), remiss om uppdrag om översyn av arbete med omprövning samt tillsyn av vattendomar och vattenföretag (Jordbruksdepartementet), samt remiss om ändamålsenlig ansvarsfördelning i vattenarbetet (Miljödepartementet). Förbundet upplever att de mål som tydliggörs i remissen om ändringar i elcertifikatlagen (ökad andel förnybar energi) går stick i stäv med de mål som klargörs i de andra två remisserna (effektivisering och ökad aktivitet i arbetet med omprövning av vattendomar samt förbättringsstrategier för att underlätta arbetet med vattenförvaltningen). De olika målbilderna gör att regeringens syn på vattnet som resurs blir allt annat än tydlig. Sportfiskarna uppmanar regeringen att en gång för alla, tydligt klargöra om man vill satsa på ytterligare utbyggnad av våra sista vattendrag eller om man vill värna och bevara värdefulla strömmande vatten för ett långsiktigt och hållbart nyttjande i enlighet med miljömålet Levande sjöar och vattendrag. För Sportfiskarna Stefan Nyström Generalsekreterare Christina Lindhagen Projektledare Strömmande vatten