Den fungerande föreningen En utvärdering av Idrottslyftet

Transkript

1 En utvärdering av Idrottslyftet MALMÖ HÖGSKOLA Joakim Wirén Åkesson, Johan R. Norberg

2 STOCKHOLM MARS 2012 ANDRÈN & HOLM AB (16831)

3 Information om Idrottslyftets utvärderings- och forskningsinsatser Genom regeringens satsning, kallad Idrottslyftet, fick den svenska idrottsrörelsen under perioden möjlighet att genomföra den hittills största satsningen någonsin för att utveckla barn- och ungdomsidrotten. Idrottsrörelsen har sammanlagt fått två miljarder kronor för att öppna dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar och utveckla verksamheten, så att de väljer att idrotta längre upp i åldrarna. Arbetet skulle utgå från ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv och genomsyras av riktlinjerna i Idrotten vill. Självklart är det viktigt att en satsning av denna storleksordning följs upp och utvärderas. Riksidrottsstyrelsen tog därför i ett tidigt skede beslut om en forsknings- och utvärderingsplan, som bestod av följande tre delar: 1. Redovisningar och rapporter Samtliga specialidrottsförbund, distriktsidrottsförbund och SISU-distrikt har varje år fått lämna in statistiska uppgifter samt en beskrivning av sitt arbete kring Idrottslyftet till RF. Dessa uppgifter har därefter sammanställts av RF och mynnat ut i en rapport som årligen skickats in till regeringen. Dessa rapporter finns att ta del av på följande länk: Politiskafragor/Idrottslyftet/Rapporter/. 2. Extern utvärdering Syftet med den externa utvärderingen har varit att på ett så objektivt sätt som möjligt beskriva och diskutera hur idrottsrörelsen uppnått Idrottslyftets mål och syften. Den har pågått löpande under stora delar av satsningen och tagit sin utgångspunkt i förbundens egna mål och strategier och vilka genomslag dessa fått på föreningsnivå. Detta för att bland annat få fram en generell bild av vad valda strategier och metoder resulterat i. Dessa erfarenheter är viktiga att ha med i det fortsatta utvecklingsarbetet. För att genomföra den externa utvärderingen har RF anlitat sex lärosäten samt två konsultföretag, varav det ena gjort en överläsning av samtliga sju utvärderingar för att finna gemensamma slutsatser. 3. Forskning om barn- och ungdomsidrott RF och tillhörande förbund har genom en rad tidigare forsknings- och utvärderingsprojekt ökat sin kunskap om hur idrottsverksamheten fungerar. Ytterligare kunskap om idrottens betydelse för både individer och samhälle, som bygger på en väl dokumenterad bild av verkligheten, är viktig. Som ett led i denna strävan utlyste RF i samarbete med CIF under våren 2009 forskningsmedel till vetenskapliga studier, som skulle ta sin utgångspunkt i frågeställningar med anknytning till idédokumentet Idrotten vill eller till Idrottslyftets mål och syften. 12 forskningsprojekt beviljades medel. När detta skrivs i mars 2012 är alla utvärderingsrapporter samt 8 av 12 forskningsrapporter klara. Alla färdiga rapporter presenteras på För att det ska synas att rapporterna ingår i Idrottslyftets utvärderings- och forskningsserie har RF valt en enhetlig layout. Några innehållsmässiga och språkliga justeringar har dock inte gjorts, utan detta ansvar har överlämnats till respektive rapportförfattare. Med förhoppning om att dessa rapporter bidrar till eftertanke och utveckling av er verksamhet! Erik Strand Generalsekreterare Riksidrottsförbundet 3

4 Innehåll Förord...5 Inledning...6 Bakgrund...6 Utvärderingens syfte...6 Den fungerande demokratin Några ord om utvärderingsmetod...8 Utvärderingens struktur...8 Riksidrottsförbundets fördelningsprinciper...9 Fördelningsprinciper...9 Vad har hänt sedan Handslaget?...10 Fördelningen av Idrottslyftsmedel till specialidrottsförbunden - på nationell och regional nivå...11 Fördelning till Specialidrottsförbunden...11 Får störst fortfarande mest?...14 Spridningen av Idrottslyftsmedel till Skånes 33 kommuner...15 Fördelning av idrottslyftsmedel mellan Skånes kommuner...15 Regional spridning av Idrottslyftsmedel och kommunernas socioekonomiska kontexter (samt relation till ohälsotal i kommunerna)...17 Socioekonomiskt välmående kontexter har fått mest Idrottslyftsmedel...18 Fyra föreningar...19 Fallstudie 1: Båstad Tennissällskap...19 Fallstudie 2: Ängelholms Gymnastikförening...22 Fallstudie 3: Skromberga Ryttarförening...23 Fallstudie 4: Kappsimningsklubben Karpen...25 Diskussion: Fyra föreningar - Fyra skilda världar?...26 och Idrottslyftet. Tre slutsatser:...28 Slutsats 1: Fördelningsprincipernas olyckliga konsekvenser...28 Slutsats 2: Vikten av att tillfredsställa grundläggande behov...28 Slutsats 3: Den intrampade stigens självklarhet...28 Källor & Referenser...29 Bilagor...30 Bilaga 1: Diagram...30 Bilaga 2: Förenklade förklaringar av statistiska sambandsmått...31 Bilaga 3: Idrottsinfrastruktur...31 Bilaga 4: Källmaterial

5 Förord Våren 2007 presenterade Joakim Åkesson en studie med titeln. Rapporten behandlade miljardsatsningen Handslaget ( ) och ingick i en serie av vetenskapliga utvärderingar som Riksidrottsförbundet låtit initiera inom ramen för detta storskaliga utvecklingsprojekt. Få studier fick emellertid lika mycket uppmärksamhet och genomslag som Åkessons. Undersökningen visade nämligen att Riksidrottsförbundets principer för att fördela handslagsmedel till förbund och föreningar hade både oförutsedda och oönskade effekter på lokal nivå. Mer konkret visades att de valda fördelningsprinciperna dels gynnade redan stora och populära ungdomsidrotterna, dels premierade idrottslivet i socioekonomiskt välmående kommuner. I denna rapport utvärderas Idrottslyftets två första år. Studien kan ses som en fortsättning och fördjupning av Åkessons utvärdering av Handslaget. I centrum ligger alltjämt de lokala idrottsföreningarnas förutsättningar för att kunna engagera sig i olika former av utvecklingsprojekt snarare än deras faktiska utvecklingsaktiviteter. Viktigt i detta sammanhang är givetvis de fördelningsprinciper som Riksidrottsförbundet tillämpat. Här ställs frågan om förbundet reviderat sina fördelningsnycklar sedan Handslaget eller om även Idrottslyftets fördelning ger oavsiktliga konsekvenser på lokal nivå. Därutöver studeras även idrottsföreningarnas förutsättningar ur ett regionalt perspektiv. Hur är egentligen möjligheten att bedriva föreningsidrott i Skånes olika kommuner? I vilken utsträckning påverkas idrottslivet av rent topografiska faktorer (såsom tillgång till vatten mm) och av andra externa faktorer som inkomstnivå, utbildningsgrad och hälsotillstånd hos kommunens invånare? Studien avslutas med en fördjupad föreningsanalys. Här ingår både föreningar som bedrev idrottslyftsprojekt under åren och föreningar som av olika skäl inte deltog i Idrottslyftet. Vad kännetecknar egentligen de senare? Är de utomstående föreningarna tillfreds med sin situation eller finns de andra skäl till att de inte velat, kunnat eller orkat söka medel för att utveckla sin föreningsverksamhet? Joakim Wirén Åkesson har självständigt utformat utvärderingens uppläggning. Han har svarat för all empiriinsamling, statistisk analys och författat merparten av huvudrapporten. Min uppgift har i huvudsak varit att finnas till hans som bollplank, läsare och kritisk kollega. Johan R Norberg, docent i idrottsvetenskap 5

6 Inledning Bakgrund Hösten 2002 lanserade den socialdemokratiska regeringen den idrottspolitiska satsningen Handslaget. Beslutet innebar att idrottsrörelsen fick en miljard kronor över fyra år för lokala utvecklingsprojekt med syfte att öppna dörrarna för fler, hålla tillbaka sina avgifter, satsa mer på flickidrotten, delta i kampen mot droger och intensifiera samarbetet med skolorna. Efter regeringsskiftet 2006 presenterade den borgerliga alliansregeringen en motsvarande utvecklingssatsning: Idrottslyftet. Denna satsning var emellertid av öppnare karaktär, i meningen att idrottsrörelsen fick större handlingsutrymme att själv styra över medlens fördelning på verksamheter och projekt (Norberg 2011). Målen begränsades också till de övergripande ambitionerna att öppna dörrarna för fler och att få fler att fortsätta längre, vilket skulle uppnås genom att utveckla förbund och föreningar, öka tillgängligheten till anläggningar och idrottsmiljöer, rekrytera och utveckla ledare, samt samverkan med skolan (RF 2009a). Idrottslyftet inleddes 2007 och var till en början tänkt av vara under fyra år kom beskedet att satsningen skulle fortsätta, i alla fall under ett femte år. Precis som Idrottslyftet hade en föregångare, har även denna studie det. Inom ramen för Handslaget avsatte Riksidrottsförbundet (RF) medel för vetenskapliga utvärderingar av oberoende forskare/forskargrupper. En av de ansökningar som beviljades medel hade titeln Den fungerade föreningen. Projektet var formulerat av Mats Trondman och Joakim Åkesson, båda verksamma vid Malmö högskola. Med tiden lämnade Trondman emellertid Malmö högskola, med följden att Åkesson slutförde projektet ensam. Resultatet redovisades hösten 2007 i en rapport med titeln Var hamnade Handslagspengarna - Stor blev större och liten kunde inte hänga med. Studien visade att Riksidrottsförbundet hade utformat fördelningsprinciper för Handslaget som gynnade förbund med många medlemmar och omfattande ungdomsverksamhet. Vidare framkom att betydligt mer handslagsmedel hade tilldelats populära idrottsföreningar i tätbefolkade och socioekonomiskt välmående kommuner än föreningar i ekonomiskt svagare kommuner eller på landsbygden. I ett avslutande resonemang ifrågasattes om RF:s fördelningsprinciper var förenliga med Handslagets mål.... ett resultat av denna fördelningsprincip blev att medlen främst hamnade i tätbefolkade, socioekonomiskt välbärgade, kontexter. Frågan är dock om det var i dessa kontexter som behovet av insatser motsvarande handslaget var som störst? Man kan även reflektera över om de idrotter som redan lockar många nödvändigtvis ska ha bäst förutsättningar att locka fler? Kanske skulle fördelningen ha sett annorlunda ut om större fokus lagts på handslagets mål och de särskilda behoven i kontexter där idrottslivet är relativt begränsat? Då kanske även liten hade kunnat hänga med? (Åkesson 2007, s. 16) Denna rapport är en uppföljning och fördjupning av Åkessons studie från men med fokus på Idrottslyftet. Skillnaden är att föregångaren endast studerade föreningarnas externa sammanhang, medan denna studie även tar steget in i de lokala föreningarna. Fyra strategiskt utvalda föreningar har analyserats i syfte att belysa interna faktorer med betydelse för hur effektivt de fungerar när det gäller att engagera sig i satsningar som Idrottslyftet. Utvärderingens syfte Idrottslyftet är en omfattande statlig satsning med avsikten att utveckla det lokala idrottslivets barn- och ungdomsverksamhet. Det övergripande målet är att få fler att börja idrotta och att få fler att stanna kvar längre upp i åldrarna. Frågan är dock vad som händer när ett generellt och storskaligt utvecklingsprojekt ska realiseras inom ramen för ett brokigt föreningsliv. Idrottsrörelsens ca föreningar är mycket olika varandra. De befinner sig i skilda kontexter och bedriver olikartade verksamheter, under olikartade ekonomiska och organisatoriska förutsättningar. Denna studie har särskilt fokus på dessa skillnader. Ambitionen är att analysera skillnader i föreningars förutsättningar att engagera sig i en satsning som Idrottslyftet - det vill säga föreningars möjligheter och hinder avseende att 6

7 söka och beviljas medel inom satsningen. Syftet med denna utvärdering är att identifiera möjligheter och begränsningar för lokala idrottsföreningar att delta i idrottspolitiska utvecklingsprojekt. Syftet ska uppnås genom att analysera och diskutera externa och interna faktorers betydelse för föreningars möjlighet att delta i Idrottslyftet. I vidare mening är ambitionen bidra till kunskap om föreningars skilda existensvillkor och föreningslivets mångfacetterade karaktär. I studien skiljs på föreningsexterna och föreningsinterna faktorer. Med externa faktorer avses sådant som föreningarna har svårt att påverka, såsom Idrottslyftets fördelningsprinciper och mål, förbundstillhörighet, samt rent lokalgeografiska förhållanden. Med interna faktorer avses sådant som är mer direkt kopplat till varje enskild förenings verksamhet, såsom organisatorisk struktur, ideellt engagemang, samt beredskap och strategier för att genomföra satsningar motsvarande Idrottslyftet. Centrala frågeställningar är följaktligen: Vad kännetecknar de föreningar som engagerat sig inom Idrottslyftet i förhållande till de som inte deltagit? Varför engagerar sig vissa föreningar medan andra inte gör det? Vilken betydelse har: 1) RF:s fördelningsprinciper, 2) SFtillhörighet, 3) kommuntillhörighet, samt 4) föreningarnas interna organisationer, för deras möjlighet att engagera sig inom Idrottslyftet? Den fungerande demokratin - Den fungerande föreningen I teoretiskt avseende tar denna utvärdering sin utgångspunkt i Robert D. Putnams välkända studie Den fungerande demokratin från Putnams studie handlade om effekterna av en stor decentraliseringsreform som genomfördes i Italien under 1970-talet, med innebörden att många frågor som tidigare hade beslutats av centralmakten i Rom lades ut på 27 olika regionstyrelser. Reformen visade sig få mycket varierade utfall i de olika regionerna. Lite förenklat framträdde mönstret att Italiens norra regioner lyckats betydligt bättre med att implementera reformen än dem i söder. Putnam frågade sig följaktligen varför resultatet blev så olika mellan regionerna. Eller omformulerat till en större fråga: Vilka är egentligen förutsättningarna för att skapa en fungerande demokrati (jfr Norberg 2004)? Efter omfattande studier konstaterade Putnam att reformen hade lyckats bäst i regioner som uppvisade höga nivåer s.k. socialt kapital. Med detta avsåg Putnam inslag i samhällsorganisationen, såsom förtroende, normer och nätverk, vilka främjar mellanmänsklig samverkan (Putnam 2003, s. 201) - eller som Dietlind Stolle uttrycker det i en sammanfattande definition, baserad på bland annat Putnams (1993) och Colemans (1988) verk: In short, social capital is conceptualized as a societal resource that links citizens to each other and enables them to pursue their common objectives more effectively. It taps the potential willingness to cooperate with each other and to engage in civic endeavors collectively. (Hooghe & Stolle 2003, s. 19) I Putnams studie visas att det i norra Italien finns en sorts grundläggande social tillit mellan människor, en medborgaranda, som främjar både samhällsekonomisk effektivitet och fungerande demokratiska processer. Denna tillit fanns däremot inte i landets södra delar. Putnam noterade vidare att det starka sociala kapitalet i norra Italien delvis är ett resultat av ett vitalt föreningsliv. Det är nämligen genom olika föreningsaktiviteter som medborgarna utvecklar förtroende mellan varandra och lär sig värdet av samarbete. Det var med andra ord genom en livskraftig ideell sektor som det sociala kapitalet kunde växa sig starkt, vilket i sin tur skapade förutsättningar för en fungerande demokrati (jfr Norberg 2004). Putnams teorier är en viktig utgångspunkt i denna studie. Studiens titel Den fungerande föreningen är en parafras på hans verk. Liksom Putnam riktas intresset mot sociala kontexters relation till det ideella föreningslivet (idrottsföreningar), samt hur dessa kontexter påverkar demokratisk effektivitet, denna gång mätt i idrottsföreningars möjligheter att engagera sig i Idrottslyftet. Men, medan Putnam visar hur medborgarsammanslutningar (i form av ett vitalt föreningsliv) skapar medborgerligt engagemang, vilket i sin tur är betydelsefullt för skapandet och underhållandet av ett välfungerande demokratiskt samhälle (där politiska reformer genomförs effektivt), se figur 1, läggs tyngdpunkten i denna studie på den dialektiska relationen 7

8 mellan ett vitalt föreningsliv och det sociala kapitalet, där en ökning i den ena kan föranleda en ökning i den andra, men där ingen av dem per automatik föregår den andra. På så vis är det medborgarsammanslutningarna (föreningslivet) och det medborgerliga engagemanget i kombination som har betydelse för en fungerande (effektiv) demokrati, se figur 2. öka, och tvärtom. Men även det omvända gäller. Med minskande föreningsliv riskerar det sociala kapitalet minska och med minskat socialt kapital riskerar föreningslivet gå tillbaka. Putnams resonemang har således, till viss del, omformulerats i denna studie. Frågan är inte längre huruvida föreningslivet är av betydelse för socialt kapital utan vilken betydelse föreningsliv och socialt kapital har för varandra. Figur 1 Tolkning av Putnams resonemang rörande relationen mellan medborgarsammanslutningar, medborgerligt engagemang och medborgerlig effektivitet Figur 2 Ett alternativt, dialektiskt, perspektiv på relationen mellan föreningsliv, socialt kapital och effektivitet Denna aspekt av socialt kapital har även Bo Rothstein diskuterat i Sociala fällor och tilllitens problem (2003). Rothstein menar att socialt kapital likaväl kan föregå ett livskraftigt föreningsliv, som livskraftigt föreningsliv kan föregå socialt kapital. I vår jakt efter förklaringen till variationer i socialt kapital går det naturligtvis att gå åt andra hållet, dvs. istället för att fråga vilken typ av individer eller vilken slags sociala nätverk som skapar ett samhälle med stor tillgång på socialt kapital, så kan man se vilken typ av samhälle som skapar individer och nätverk med högt socialt kapital. Det kan helt enkelt förhålla sig precis tvärtom till vad Robert Putnam och många i hans efterföljd har framfört. (Rothstein 2003, s. 170) Som framgår ovan är utgångspunkten i denna studie inte att Putnam eller Rothstein har rätt, utan att de båda har rätt - även om de väljer att lägga fokus på olika riktningar, i en process som här behandlas som dubbelriktad. Genom att processen växelvis äger rum i båda riktningarna (mellan socialt kapital och vitalt föreningsliv) kan en positiv utvecklingsspiral utvecklas. Med ökande socialt kapital kan också förutsättningarna för ett vitalt förening Några ord om utvärderingsmetod Studien syftar till att analysera avsedda och oavsedda konsekvenser av Idrottslyftets utformning för organisationer på nationell och lokal nivå i relation till satsningens mål och intentioner. Det primära målet är inte att bedöma i vilken utsträckning satsningens mål uppfyllts, utan vilka förutsättningar föreningar i olika kontexter haft att verka inom satsningen, beroende på RF:s fördelningsprinciper, samt deras specialidrotts- och kommuntillhörighet. Det rör sig alltså i första hand om vad Evert Vedung (2009) benämnt som en utvärdering enligt relevansmodell. Projektets strategiska utformning ställs mot dess övergripande mål i en problematiserande diskussion om utformningens relevans för målen. I andra hand kan utvärderingen ses som en utvärdering enligt en s.k. mål-process modell, eftersom studien fokuserar på RF:s och specialidrottsförbundens fördelningsprinciper. Studien har också en dimension av intressentmodell, då fokus sätts på hur intressenter på olika nivåer, utifrån sina intressen, sätter sin prägel på satsningen (Vedung 2009). Utvärderingens struktur Fyra nivåer av satsningens har studerats och analyserats, se figur 3. Figur 3 Analytisk modell av specialidrottskontextuell och lokalkontextuell betydelse för föreningars förutsättningar att verka inom Idrottslyftet 8

9 Nivå 1: Riksidrottsförbundets fördelningsprinciper. Den första övergripande nivån utgörs av RF och dess fördelningsprinciper för satsningen. Källmaterialet består av: a) dokumentation från satsningen, samt b) intervju med Idrottslyftsansvarig vid RF:s kansli. Nivå 2: Specialidrottsförbund - fördelning, egenskaper och strategier. Andra nivån rör specialidrottsförbunden och hur Idrottslyftsmedlen fördelats mellan dessa. Källmaterialet består av: a) dokumentation från satsningen, b) information om satsningen från SF:ns hemsidor, samt c) intervjuer med Idrottslyftsansvariga vid kanslier för utvalda SF. Nivå 3: Kommuner - fördelning och egenskaper. Tredje nivån omfattar kommunerna i en region (Skåne) och hur Idrottslyftsmedlen fördelats mellan dessa. Källmaterial består av: a) kommunstatistik från Statistiska centralbyrån, b) information om idrottsanläggningar och föreningsliv från kommunernas hemsidor, samt c) dokumentation rörande utbetalningar av Idrottslyftsmedel till föreningar i olika kommuner från RF. Nivå 4: Föreningar - organisation och egenskaper. Fjärde nivån utgörs av fyra strategiskt utvalda föreningar. Källmaterialet har utgjorts av: a) information om de utvalda föreningarna från deras respektive hemsidor, samt b) intervjuer med företrädare för föreningarna. Riksidrottsförbundets fördelningsprinciper Riksidrottsförbundets fördelningsprinciper för Idrottslyftet har givetvis stor betydelse för satsningens utformning och genomförande. En viktig fråga är således huruvida det finns något samband mellan hur RF fördelat dessa medel och satsningens mål, att öppna dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar och utveckla sin verksamhet så att de väljer att fortsätta idrotta högre upp i åldern (Regeringen 2007). Bygger fördelningen på analyser av vilka barn och ungdomar som väljer eller inte väljer att idrotta i olika åldrar? Eller överlåter RF till SF, DF, SDF och föreningar att lösa detta på egen hand efter bästa förmåga? Fördelningsprinciper RF:s fördelningsprinciper för Idrottslyftet presenteras nedan. I stora drag har fördelningsmodellen varit konstant under hela satsningen. Tabell 1 Idrottslyftsmedlens fördelning ( ) Källa: Riksidrottsförbundet (2008; 2009a; 2009b; 2010) Föreningsstöd Av ett årligt totalt belopp på 500 miljoner kronor har 280 miljoner kronor, eller 56 procent, avsatts för direkt föreningsstöd på lokal nivå. Denna del kan inte nyttjas av förbunden för centrala ändamål - däremot styr SF och DF premisserna för hur föreningarna beviljas medel. SF:n har fördelat 200 miljoner kronor av föreningsstödet medan DF:en fördelat 80 miljoner kronor årligen. Därtill har SF-stödet avsett alla fokuserade områden i satsningen medan DF:s medel endast avsett området Samverkan med skolan. Den interna fördelningen mellan SF:n har styrts av: a) förbundets andel av det ordinarie statsbidraget (RF-bidraget) och b) omfattningen på förbundets barn- och ungdomsverksamhet, beräknat utifrån i det lokala aktivitetsstödet (LOK-stöd). Varje SF har därefter självständigt beslutat hur föreningsstödet ska spridas till de egna medlemsorganisationerna. Utvecklingsstöd till förbunden 122 miljoner kronor (24 procent) av Idrottslyftet har årligen gått till SF och DF i form av Utvecklingsstöd. Detta bidrag har i sin tur delats upp i Förbundsutvecklingsstöd (FUstöd) och Verksamhetsutvecklingsstöd (VUstöd). Syftet med FU-stödet var att stötta förbund att dra upp framtidsstrategier, samordna och stimulera till utveckling, medan 9

10 VU-stödet skulle ge förbunden möjligheter att utveckla sin verksamhet, i syfte att bidra till föreningarnas utveckling (RF 2009a, s. 6-7). SF:n har årligen förfogat över 75 miljoner kronor i FU-stöd och 33 miljoner kronor i VUstöd, totalt 108 miljoner kronor. DF:en har haft 7 miljoner kronor i FU-stöd och 7 miljoner kronor i VU-stöd. Dessa medel har förbunden själva förfogat över. VU-stödet till förbunden har fördelats i enlighet med deras andel av det ordinarie statsbidraget. När det gäller FU-stödet har varje SF respektive DF fått ett grundanslag på kr. Resterande medel har fördelats med utgångspunkt i förbundens: a) andel av det ordinarie statsbidraget, och b) omfattningen på deras barn- och ungdomsverksamhet beräknat utifrån det lokala aktivitetsstödet. Speciella insatser 90 miljoner kronor (18 procent) av satsningen har årligen reserverats för Speciella insatser. Detta område har i sin tur delats in i kategorierna Tillgänglighet, Ledarförsörjning, och Projekt. Kategorin Tillgänglighet har uppgått till 50 miljoner kronor och har i huvudsak fördelats till DF:en varav ungefär hälften tillfallit storstadsdistrikten Stockholms idrottsförbund, Skåneidrotten och Västsvenska idrottsförbundet. Resterande 18 distrikt har delat på återstående 25 miljoner kronor. 1,5 procent av tillgänglighetsmedlen har avsatts för att finansiera distriktsförbundens administrationskostnader. Kategorin Ledarförsörjning har uppgått till 35 miljoner kronor årligen och ombesörjts av SISU idrottsutbildarna. De regionala SISUdistrikten har haft huvudansvaret och stöttat föreningarna i respektive region genom bland annat utbildnings- och ledarutvecklingsinsatser. 25 av 35 miljoner kronor har tillförts föreningarna som sedan kunnat använda dessa till att exempelvis skicka sina ledare på SISUarrangerade utbildningar, eller till att hyra in SISU-konsulenter på ledarutvecklingsuppdrag. Därutöver har 3,8 miljoner kronor avsatts till utbildning av unga ledare. SISU distrikten har fått dela på 4 miljoner kronor i VU-stöd och det centrala SISU har fått 1,5 miljoner för att ta fram centrala utbildningar. Därtill har ett mindre belopp även tillförts Idrottens ungdomsråd mm. Potten avsatt för Projekt har använts till nationella och centralt initierade projekt. Här har olika upplägg testats. Ett exempel är Drive in idrott, som gått ut på att öppna idrottsanläggningar vid outnyttjade tider för organiserad spontanidrott, där utövarna kan komma och gå som de vill. Ett annat exempel är Flora, som handlat om att förbättra rekryteringen av organisationsledare med utländsk bakgrund. Därtill har ett antal så kallade Mångfaldssatsningar genomförts. Rådgivning och utvärdering Återstående 8 miljoner kronor av Idrottslyftet, eller 1,5 procent, har använts till Rådgivning och utvärdering. Under satsningens fyra år har summan uppgått till 32 miljoner. 15 miljoner av medlen har allokerats till forskning och utvärdering. I övrigt har medel bland annat använts till att utveckla IT-applikationen Idrott online. Vad har hänt sedan Handslaget? Ett viktigt resultat i Åkesson (2007) var att en oproportionerligt stor andel av medlen inom Handslaget hamnade i socioekonomiskt välmående kontexter, medan det omvända gällde för socioekonomiskt ansträngda sammanhang. En intressant följdfråga blir därmed om det går att skönja nya fördelningsprinciper i Idrottslyftet vilka kan ses som strategier för att värna om små idrotter, eftersatta regioner osv. Av allt att döma har detta inte skett. Inom Idrottslyftet har man huvudsakligen hållit fast vid kvantitativa fördelningsprinciper där de redan stora barn- och ungdomsidrotterna fått mest medel, och liten hänsyn tagits till andra faktorer - även om de mindre förbunden fått mindre grundplåtar, och det skett viss kvalitativ fördelning inom kategorin Projekt. En stor andel av medlen inom Idrottslyftet har följaktligen fördelats enligt principen störst får mest. Det har inte gjorts några omfattande strategiska satsningar på att öka idrottsengagemanget inom underprivilegierade: idrotter, grupper av människor, eller regional/ lokal-geografiska kontexter. Trots att det står i regeringens direktiv för Idrottslyftet att satsningen ska utgå från ett jämställdhets- och ett jämlikhetsperspektiv (Regeringen 2007), verkar det inte finnas några omfattande ambitioner att förverkliga detta genom de centrala fördelningsprinciperna. Detta ansvar lämnas 10

11 istället över till special- och distriktsidrottsförbunden, samt deras lokala föreningar. Eftersom fördelningsprinciperna i stort sett varit desamma inom Idrottslyftet är det intressant att studera det faktiska utfallet på regional nivå - se följande avsnitt. Fördelningen av Idrottslyftsmedel till specialidrottsförbunden - på nationell och regional nivå Fördelning till Specialidrottsförbunden Här följer en redogörelse för fördelningsprincipernas utfall i de olika idrotterna på nationell och regional (Skåne) nivå, se tabell 2, nästa sida. Här ska tilläggas att studien fortsättningsvis endast omfattar den del av Idrottslyftet som rör lokala utvecklingsprojekt via specialidrottsförbunden. Därmed ingår inte de medel till lokala föreningar som fördelats via RF:s distriktsförbund, för skolsamverkan. Nationellt utfall Av de medel som delades ut av SF direkt till landets idrottsföreningar under satsningens två första år delade fotbollförbundet ut mest, 96 av 501 miljoner kronor, motsvarande 19 procent av denna bidragskategori. De fem förbund som delade ut mest medel, delade ut sammanlagt 204 av de 501 miljonerna (41 %). De fem förbund som delade ut minst medel, hade sammanlagt cirka fyra av de 501 miljonerna (1 %). Fotbollsförbundet delade ut lika mycket medel som de 44 förbund med minst medel. Det är alltså stora skillnader gällande hur mycket medel de olika förbunden haft att röra sig med inom satsningen, där några stora förbund fått merparten av medlen. Regionalt utfall (Skåne) Specialidrottsförbunden delade sammanlagt ut 45 miljoner kronor till Skånes idrottsföreningar under satsningens två första år. Detta motsvarade nio procent av samtliga SF-medel som delades ut till föreningar i Sverige under perioden. Sätts summan i relation till Skånes folkmängd blir resultatet att denna region inte fick medel i paritet med sin andel av den svenska befolkningen, vilken var 13 procent. De förbund som delat ut mest och medel i Skåne är i stor utsträckning desamma som delat ut mest i Sverige. Nio förbund fördelade inga medel i Skåne under satsningens två första år. Utmärkande för dessa var att: a) det är små förbund 11

12 med få medlemmar och föreningar, särskilt med avseende på barn- och ungdomsverksamhet, eller b) idrotter som saknar naturmässiga geografiska förutsättningar eller traditioner i Skåne, exempelvis Issegling, Skidskytte och Varpa (se vidare bilaga 3, s. 51) #""$!

13 14 13

14 53 förbund fördelade en mindre andel av sina Idrottslyftsmedel till föreningar i Skåne än om fördelningen gjorts med utgångspunkt i Skånes andel av Sveriges befolkning (13 %). 14 förbund gjorde det motsatta. Störst andel till Skåne gav idrotterna Squash, Landhockey, Brottning, Flygsport och Tennis. Samtliga av dessa lade mer än 20 procent av sina föreningsmedel på föreningar i Skåne. Förbunden skiljer sig inte bara åt gällande hur stor andel av medlen de fördelat till olika regioner/landskap, utan även med avseende på hur mycket medel de fördelat per förening. Kännetecknande för de idrotter där förbundet fördelat höga summor per förening är att de i regel har stora föreningar med många medlemmar. Denna typ av föreningar tenderar också att vara vanligare i tätbefolkade kontexter. Det omvända gäller för de idrotter där förbunden fördelat låga summor per förening. Här rör det sig i regel om små föreningar med få medlemmar. Får störst fortfarande mest? Redogörelsen har visat att RF:s fördelningsprinciper i huvudsak är desamma som under Handslaget och baserade på kvantitativa mått såsom antal medlemmar, aktivitetsnivå i barnoch ungdomsverksamheten (LOK-stöd) m.m. Av detta följer att merparten av satsningen tillfallit stora idrotter. Skillnaderna är dessutom betydande. I detta avseende består således slutsatsen från 2007 års handslagsutvärdering: de idrotter som redan lockat till sig många barn- och ungdomar har fått ökat resurser för att fortsätta med detta, medan de idrotter som lockat färre unga, fått förhållandevis små resurser för att utvecklas och expandera. Föreningarnas SF-tillhörigheter sätter ramar för deras förutsättningar att verka inom Idrottslyftet. Även om de förbund som studerats närmare här har stora likheter, är variationen generellt sett stor avseende hur mycket medel SF:n haft att röra sig med inom satsningen. De stora förbunden har haft betydligt mer medel att röra sig med på central förbundsnivå som de kunnat lägga på att stötta föreningarna inom satsningen. Detta har fått konsekvenser för vilket stöd föreningarna inom de olika idrotterna fått inom satsningen. Olika andelar av specialidrottsförbundens Idrottslyftsmedel har hamnat i olika delar av landet. Till viss del kan detta förklaras av olikartade idrottstraditioner. I Skåne är exempelvis brottnings- och squashföreningar vanligt jämfört med andra delar av landet. Det omvända gäller för exempelvis Bandy- och Skidföreningar. Vidare kan konstateras att Skåne fått en andel av Idrottslyftsmedlen som är lägre än regionens andel av befolkningen. En förklaring till detta är att det saknas förutsättningar och kultur för vissa idrotter - inte minst s.k. vinteridrotter (se bilaga 3, sid. 51). Skåne är dessutom ett tätbefolkat landskap. I sådana kontexter tenderar det att finnas relativt få föreningar per invånare, som samtidigt är relativt stora i fråga om medlemsantal. Och kontexter med många föreningar per invånare producerar rimligen fler ansökningar? Eller är det kanske tvärtom: att föreningar med många medlemmar har fler ledare och därmed även större möjlighet att lägga tid på strategiskt utvecklingsarbete - vilket resulterar i fler projektansökningar? Förutsättningarna för att bedriva olika idrotter varierar inte bara mellan olika delar av landet, utan också från kommun till kommun. Exempelvis sätter naturförutsättningar och befintlig idrottsinfrastruktur ramar. Detta innebär att det i vissa kontexter saknas, eller finns väldigt få, föreningar inom vissa idrotter. Som exempel är förutsättningarna för seglingsföreningar i Skånekommunen Bjuv närmast obefintliga då kommunen saknar havskust, och Båstad kommun saknar ishockeyföreningar vilket givetvis sammanhänger med att det inte finns någon ishall. Det saknas också kultur för vissa idrotter i vissa kontexter. Förutsättningarna för idrotter att etableras i nya miljöer har därmed varit nästintill obefintliga, såsom satsningens struktur sett ut, då merparten av medlen riktats till det befintliga föreningslivet. Alla idrottsföreningar har alltså inte fått samma förutsättningar inom Idrottslyftet. Och, kanske än viktigare, alla unga medborgare har inte fått samma förutsättningar att ta del av alla idrotters Idrottslyft. De olika idrotterna har nämligen främst fått förutsättningar att utvecklas och expandera i de sammanhang där de redan var stora och aktiva. 14

15 Spridningen av Idrottslyftsmedel till Skånes 33 kommuner De lokala föreningarna har inte bara skilda SF-tillhörigheter, utan de befinner sig också i specifika lokalgeografiska sammanhang. Dessa kommunala kontexter utgör betydelsefulla förutsättningar för föreningar att verka inom Idrottslyftet. RF:s fördelningsprinciper reglerar visserligen inte fördelningen av medel till olika lokala kontexter - men det återstår att utreda hur resurserna i praktiken spridits ut över Skånes 33 kommuner. Figur 4 Utbildningsnivåer (andel av befolkningen med minst två års eftergymnasial utbildning) i Skånes 33 kommuner. Källa: SCB 2009 Ovan synes en figur över Skånes 33 kommuner, med olika nyanser beroende på hur höga utbildningsnivåerna i kommunerna är - ju mörkare nyans, desto högre utbildningsnivå. De fem kommuner med högs utbildningsnivå är Lund, Malmö, Vellinge, Lomma och Höganäs. Lägst utbildningsnivå är det i Perstorp, Åstorp, Bjuv, Östra Göinge och Bromölla. Fördelning av idrottslyftsmedel mellan Skånes kommuner Specialidrottsförbunden fördelade i genomsnitt ut 36,7 kronor per invånare i Skånes 33 kommuner under åren (år ett och två av satsningen). Men spridningen var på inga sätt jämnt fördelad: från 96,4 kronor per invånare som mest (Båstad) till 10,4 kronor per invånare som minst (Perstorp). En utförlig redogörelse ges i tabell 3 nedan. Cirka 22,5 miljoner, motsvarande nästan hälften av summan, hamnade i de fyra kommuner i vilka länets fyra största städer är belägna (Malmö, Lund, Helsingborg och Kristianstad). I dessa kommuner bor också ungefär hälften av länets invånare. På motsvarande sätt har kronor, dvs. 1,6 procent av satsningen, tillkommit de fyra kommuner som fått minst medel. I dessa fyra kommuner bor cirka 3,8 procent av länets invånare. Det har alltså hamnat Idrottslyftsmedel proportionerligt mot befolkningen i de fyra kommuner som fått mest medel, men däremot inte i de kommuner som fått minst medel. Här blev beloppen avsevärt lägre. I nedanstående tabell är Skånes kommuner indelade i fyra kategorier: de fyra kommuner som haft mest Idrottslyftsmedel per invånare - kategori A, de fyra kommuner som haft minst Idrottslyftsmedel per invånare - kategori C, samt övriga kommuner - kategori B. Uppställningen syftar till att visa den stora skillnaden i mängden idrottslyftsmedel per invånare mellan de kommuner som haft mest, respektive minst, medel. De fyra kommuner som haft mest medel har haft i genomsnitt 65,2 kronor per invånare, jämfört med de fyra föreningar haft minst medel, vilka haft i genomsnitt 15,7 kronor per invånare. Det har med andra ord hamnat fyra gånger så mycket medel i de fyra kommuner som haft mest, än i de fyra kommuner som haft minst. Slutsatsen, att medlen fördelats ojämnt mellan kommunerna, sett i relation till befolkningsmängden i dessa, kan alltså dras. 15

16 Tabell 3 Idrottslyftsmedlens fördelning på Skånes kommuner (sorterad efter IL-medel per inv.) 16

17 Tabell 4 Kategorisering av föreningar beroende på engagemang inom Idrottslyftet Regional spridning av Idrottslyftsmedel och kommunernas socioekonomiska kontexter (samt relation till ohälsotal i kommunerna) Det är tydligt att Idrottslyftsmedlen inte fördelats jämnt mellan Skånes kommuner sett i relation till deras respektive befolkningsandelar. I enlighet med Putnams teorier (Putnam 1993) kan förklaringar stå att finna i skillnader kommunerna emellan avseende olika former av tillgångar och resurser. Detta leder till frågan huruvida kommunernas socioekonomiska skillnader kan ha något förklaringsvärde. Frågan är alltså varför medlen fördelat sig så olika på olika kommuner, och vilken roll den socioekonomiska kontexten spelar, det vill säga faktorer som utbildningsnivå, inkomstnivå och valdeltagandenivå, i de sammanhang i vilka föreningarna verkar. Utbildningsnivå Mängden Idrottslyftsmedel i kommunerna samvarierar med utbildningsnivån i kommunerna på så sätt att andelen medel ökar i takt med stigande utbildningsnivå (se diagram 1, nästa sida). Samvariationen är statistiskt säkerställd. Den är dock inte särskilt stark, cirka 15 procent i variationen av mängden Idrottslyftsmedel kan förklaras av variationen i Utbildningsnivå. För förklaring av hur statistiska mått ska förstås - se bilaga 2, s. 49. Inkomst Mängden Idrottslyftsmedel samvarierar också med inkomstnivå (se diagram 2, nästa sida) såtillvida att andelen bidrag ökar i takt med ökad inkomstnivå. Samvariansen här är dock mindre än i fråga om utbildning, 6,9 procent. Valdeltagande Även i fråga om valdeltaganden går det att skönja en samvarians mellan hög tilldelning av Idrottslyftsmedel och ett aktivt deltagande i politiska val (se diagram 3, s. 23). På denna punkt är samvariansen 6,6 procent, det vill säga ungefär lika stark som inkomstnivån. Ohälsotal Det är också intressant att belysa hur mängden Idrottslyftsmedel samvarierar med Ohälsotalet (nivån) i kommunerna. En statistiskt säkerställd samvarians kan konstateras (se diagram 4, s. 23). Mönstret är att mängden Idrottslyftsmedel i större utsträckning återfinns i kommuner vars invånare har få sjukdagar. 17

18 Diagram 1 Samvarians mellan: Idrottslyftsmedel per invånare (Y) - Andel av befolkningen med eftergymnasial utbildning (X) i Skånes 33 kommuner Diagram 2 Samvarians mellan: Idrottslyftsmedel per invånare (Y) - Invånarnas medelinkomst (X) i Skånes 33 kommuner Oavsett mätmetod för socioekonomi - utbildningsgrad, inkomstnivå eller deltagande i politiska val - så framträder således ett samband mellan den regionala spridningen av Idrottslyftsmedel i Skåne och kommunernas socioekonomiska kontexter. Uppskattningsvis kan den socioekonomiska kontexten förklara cirka 20 procent av variationen i hur mycket Idrottslyftsmedel som hamnat i de olika kommunerna. Samma mönster framträder när jämförelsen görs mellan andelen idrottsföreningar med Idrottslyftsmedel och socioekonomiska variabler. Den enda skillnaden är att samvariansen blir än tydligare (se bilaga 1, s , diagram 5-7). Tendensen är således att andelen föreningar som engagerar sig i Idrottslyftet är högre i socioekonomiskt mer välmående kommuner. Liknande mönster framträder när jämförelsen görs mellan föreningar med Idrottslyftsmedel och Ohälsonivå (se bilaga 1, s. 48, diagram 8). Det är alltså anmärkningsvärt, och en aning paradoxalt, att en satsning som åtminstone delvis har folkhälsoförbättrande ambitioner, sprids på ett sätt som gynnar de kommunala sammanhang där ohälsotalen är som lägst. Diagram 3 Samvarians mellan: Idrottslyftsmedel per invånare (Y) - Andel valdeltagande befolkning i procent (X) i Skånes 33 kommuner Diagram 4 Samvarians mellan: Idrottslyftsmedel per invånare (Y) - Genomsnittligt antal sjukdagar per invånare och år (X) i Skånes 33 kommuner Socioekonomiskt välmående kontexter har fått mest Idrottslyftsmedel Analysen har visat ett samband mellan den regionala spridningen av Idrottslyftsmedel och kommunernas socioekonomi, samt ohälsonivåer. I likhet med Handslaget är tendensen att satsningen i större utsträckning tillförts socioekonomiskt välmående kontexter och kommuner med låga ohälsotal. Förklaringen bör ses som resultatet av två samverkande processer. För det första visades i avsnittet Riksidrottsförbundets fördelningsprinciper ovan, att Riksidrottsförbundet valt en fördelningsprincip som tar sin utgångspunkt i kvantitativa mått såsom olika idrotters medlemsantal, omfattning på barn och ungdomsverksamhet osv. Liknande principer har även använts av många SF när dessa fördelat bidragen vidare på lokal nivå. Sådana fördelningsprinciper kan motiveras som strategier för att hantera det faktum att vissa idrotter, föreningar osv. är större än andra - och att det därför kan anses rimligt att dessa får en större andel av satsningen. Problemet är bara, att sådana prin- 18

19 ciper även tenderar att gynna sådana regioner där idrottslivet redan är omfattande och väletablerat, liktydigt med kommuner med stark socioekonomi och låga ohälsotal. Redan i den övergripande fördelningen av Idrottslyftsmedel finns det således mekanismer som påverkar bidragsspridning på regional nivå. För det andra menar Putnam att socioekonomiskt välmående kontexter tenderar att präglas av en hög grad av medborgerligt engagemang (Putnam 1993, s. 108), och tvärtom. Detta innebär ett aktivt deltagande i offentliga angelägenheter från medborgarnas (läs invånarnas) sida. Sannolikheten för att medborgarna agerar, och agerar för det allmännas bästa, är alltså högre i kontexter med högre socioekonomiska nivåer. Därmed inte sagt att medborgarna inte kan, eller väljer, att agera medborgerligt även i socioekonomiskt ansträngda kontexter, men ett sådant agerande är inte lika institutionaliserat här. Överfört till denna studie är tesen följaktligen att kommuner med högt socialt kapital är bättre på att engagera sig inom satsningar som Idrottlyftet. Den finns också samvarians mellan hur mycket Idrottslyftsmedel som hamnat i kontexterna och ohälsotalen i dessa kontexter, där mest medel hamnat i kontexter med låga ohälsotal. Även detta kan ses som problematiskt med tanke på satsningens grundläggande idéer och syften. Fyra föreningar Ovan analyserades föreningsexterna faktorers betydelse för föreningars förutsättningar att vara delaktiga inom Idrottslyftet. Men hur ser det ut inom föreningarna - vilken betydelse har föreningsinterna faktorer? För att närmare analysera detta har fyra föreningar valts ut för fallstudier. I urvalet av föreningar valdes två som haft respektive två som inte haft Idrottslyftsmedel. Av de två förstnämnda valdes en förening i en kommun där det hamnat mycket Idrottslyftsmedel per invånare, och en förening i en kommun där det hamnat lite Idrottslyftsmedel per invånare. Samma princip gällde de två föreningar som inte haft medel. Viktigt vid urvalet var även att föreningarna tillhörde olika SF, i syfte att synliggöra deras skilda verkligheter med avseende på SF-tillhörighet, se figur 5. Figur 5 Urvalsmodell Urvalet blev: (A) Den förening som haft mest Idrottslyftsmedel i den kommun där det hamnat mest Idrottslyftsmedel per invånare, vilket var Båstad Tennissällskap (Båstad TS) i Båstad kommun. (B) En slumpmässigt utvald förening som inte haft Idrottslyftsmedel trots att den befinner sig i den kommun där det hamnat näst mest Idrottslyftsmedel per invånare, valet föll på Ängelholms Gymnastikförening (Ängelholms GF) i Ängelholms kommun. (C) En slumpmässigt utvald förening som haft Idrottslyftsmedel trots att den befinner sig i en kommun där det hamnat relativt lite Idrottslyftsmedel per invånare, valet blev Skromberga Ryttarförening (Skromberga RF) i Bjuvs kommun. (D) En slumpmässigt utvald förening som inte haft Idrottslyftsmedel i den kommun där det hamnat minst Idrottslyftsmedel per invånare, detta blev Kappsimningsklubben Karpen (KK Karpen) i Perstorps kommun. Fallstudie 1: Båstad Tennissällskap Båstad Tennissällskap valdes ut som fallstudie eftersom det är en förening som haft mycket Idrottslyftsmedel under satsningens två första år, samt att den befinner sig i en kommun där det hamnade mycket Idrottslyftsmedel per invånare under satsningens två första år. Tennis inom Idrottslyftet Båstad Tennissällskap ingår i Svenska tennisförbundet. Detta är ett relativt stort förbund med cirka medlemmar och 487 föreningar. Föreningarna är medelstora till stora med avseende på medlemmar per förening. Tennis är också en relativt stor barn- och ungdomsidrott. Utmärkande är även att tennis är krävande gällande såväl anläggningar som 19

20 kostnader för utövande (RF 2009c). Genom sin omfattande barn- och ungdomsverksamhet har Tennisförbundet tilldelats relativt mycket resurser inom ramarna för Idrottslyftet. Förbundet lade dessutom en oproportionerligt stor andel av sina Idrottslyftsmedel i Skåne under satsningens två första år (se s. 15). Inom Idrottslyftet har förbundet utvecklat ett antal fokusområden inom vilka föreningar kunnat söka medel. Förbundet har också valt att fördela medel till sina specialdistriktsförbund (SDF) i relation till deras storlek. Föreningarna har informerats om satsningen via hemsida, mail och reguljär post, samt informatörer. Förbundet har tillämpat ett (enligt egen utsago) relativt enkelt ansökningsförfarande. I vissa fall har det räckt med att sätta kryss i en på förhand strukturerad mall. Förbundet har dessutom avsatt resurser motsvarande cirka en halvtidstjänst, samt styrgruppsarbete, för hanteringen av Idrottslyftet. Båstad kommun Båstad kommun är förhållandevis liten (sett till invånarantalet) och belägen i Skånes nordvästra hörn. Invånarna har en relativt hög utbildnings-, inkomst- och valdeltagandenivå. Kommunen kan i denna mening betecknas som socioekonomiskt välmående. Ohälsotalet är också lågt. I Båstad finns havskust (och således goda förutsättningar för vattensporter). Dessutom kännetecknas kommunen av starka traditioner i idrottsgrenarna tennis, golf och segling. Båstad är den kommun i Skåne där det hamnat mest Idrottslyftsmedel per invånare under satsningens två första år (96 kr per invånare och år). Men det är samtidigt en relativt liten andel av kommunens idrottsföreningar som haft Idrottslyftsmedel. Förklaringen är att ovanligt stora resurser tillförts Båstad TS. Totalt sett har det betalats ut kr i Idrottslyftsmedel till 13 olika föreningar, inom 10 olika idrotter (se tabell 5) Tabell 5 Idrottslyftet i Båstad En dryg miljon av dessa medel tilldelades Båstad TS. Båstad som kommun är alltså ett anmärkningsvärt fall där en förening fått mer än 3 gånger så mycket medel som övriga tolv föreningar med medel i kommunen tillsammans. Båstad kommun och Båstad TS bör därför i denna studie betraktas som extremfall, med avsevärd betydelse för studiens utfall. De bör dock inte, av denna anledning, negligeras - tvärtom, då dess status som avvikande extremfall är ett viktigt och intressant resultat (se vidare s. 29). Båstad Tennissällskap Båstad TS har cirka 250 aktiva medlemmar. En stor del av verksamheten utgörs av en tennisskola. Föreningen är även engagerad i den tennisprofil som ges vid ortens högstadieskola, och det finns ett nationellt tennisgymnasium i Båstad där föreningen svarar för delar av verksamheten. Totalt omfattar verksamheten cirka 50 timmars tennisspel om dagen på sex inomhusbanor. Föreningen har en tydlig elitidrottsinriktning, och visionen är att vara en ledande tennisförening i Sverige med avseende på att arrangera tävlingar och förädla tävlingsspelare. Föreningen är ensam ägare av ett aktiebolag som äger anläggningen Båstad Sportcenter, vilken omfattar 14 utomhus- och 6 inomhusbanor, idrottshall, hotell, utbildningslokaler, sport shop och restaurang. En del av bolagsvinsten går till föreningen. Därutöver är medlemsavgifter, bidrag och tävlingsintäkter viktiga inkomstkällor. Båstad TS har en styrelse bestående av välutbildade män med höga positioner i näringslivet. Många av föreningens centrala funktioner utgörs av arvoderad personal. Föreningen har tre heltidsanställda, fördelade på tränare, ledare, och administration. Bolaget omfattar 20

21 också ett kansli. Föreningens ideella engagemang yttrar sig främst i form av kommittéer som diskuterar hur verksamheten bör bedrivas. Det finns också eldsjälar som ställer upp och löser oförutsedda problem närhelst det behövs. Föreningen har nära samarbete med såväl det regionala som det nationella tennisförbundet, med avseende på tävlingar, läger och tennisgymnasiet. Förbundets regionala förbund, och en filial till det nationella förbundet, är också placerade i Båstad. De har därtill inlett samarbete med andra föreningar på orten, och relationen till kommunen är god. Båstad TS bedriver ett aktivt utvecklingsarbete. Därtill görs regelbundna uppföljningar för att identifiera nya utvecklingsområden. Föreningen har hållits välinformerad om Idrottslyftet via förbundet. Båstad TS valdes ut som fallstudie eftersom föreningen haft medel under satsningens två första år, samt att den befinner sig i en kommun där det hamnat mycket Idrottslyftsmedel. Föreningen fick en dryg miljon kronor från RF under satsningens två första år. Till en början visade det sig emellertid svårt att få information om hur dessa betydande belopp hade utnyttjats. Från tennisförbundets sida meddelades att hela det interna arbetet med Idrottslyftet nyligen hade omorganiserats och att det därför inte var möjligt att närmare redogöra för varför Båstad TS beviljats dessa betydande summor. Samtidigt ställde sig föreningens företrädare frågande till att man över huvud taget hade bedrivit något idrottslyftsprojekt under perioden även här dock med tillägget att svaret kunde bottna i okunskap till följd av omorganiseringar med innebörden att många som var verksamma under den aktuella perioden idag har lämnat föreningen. Först efter lång tid, och återkommande kontakter med både föreningen och förbundet, bringades dock viss klarhet i hur dessa Idrottslyftsprojekt hade genomförts. Och symptomatiskt nog var det Svenska tennisförbundet som kom med informationen. Båstad TS tilldelandes strax över en miljon kronor åren (år 1-2 av satsningen) för att anordna tävlingsarrangemang, lägerverksamhet och bedriva skolsamverkan. Störst andel av bidraget gick till tävlingsverksamhet (60 procent av det totala beloppet). Dessa arrangemang hade internationell karaktär i syfte att stimulera de lite äldre juniorerna till att fortsätta med tävlingsspel ända upp i senioråldern. Lokala ungdomar engagerades som domare och funktionärer - i övrigt var verksamheten avsedd för ungdomar från hela världen. En del tävlingar anordnades även på nationell nivå. Lägerverksamheten (25 procent av beloppet) hade som övergripande syfte att stimulera ungdomar till mer tävlingsspel och en ökad vilja till att välja tennisen som just sin sport. Dessa medel riktades till ett hundratal ungdomar från hela landet som periodvis kom till Båstad för att träna och tävla. Det sista delprojektet, samverkan med skolan (15 procent), innebar att högstadieungdomar i Båstad erbjöds möjlighet till tennisträning i direkt anslutning till skoldagen. Enligt Svenska tennisförbundet var Båstad TS således i högsta grad aktiv inom Idrottslyftet under åren I flera avseenden skiljde sig emellertid klubbens två största satsningar - tävlingsarrangemang och lägerverksamhet - från traditionella Idrottslyftsprojekt på lokal nivå. För det första genomfördes aktiviteterna i nära samarbete med förbundet. För det andra var satsningarna nationella (och delvis även internationella). I enlighet med Svenska tennisförbundets övergripande målsättningar så hade projekten till syfta att öka andelen tävlingsspelare och att behålla fler ungdomar i tennisen i övre tonåren. Men det handlade knappast om att öka nyrekryteringen till just Båstad TS eller att få fler av föreningens unga utövare att stanna kvar. Därmed kan aktiviteterna inte heller ses som förenliga med Riksidrottsförbundets riktlinjer för hur medlemsförbunden ska utnyttja den del av Idrottslyftet som avser s.k. föreningsstöd på lokal nivå. Den bild som framträder är således att förbundet i detta fall tillgodogjort sig resurser som avsetts till lokal föreningsutveckling för att finansiera ungdomssatsningar på nationell nivå. Måhända kan detta även förklara varför företrädare för Båstad TS inte sade sig minnas några Idrottslyftsprojekt under den avsedda perioden. Aktiviteterna som genomfördes var visserligen i föreningens regi - men på uppdrag av förbundet och utan avsikt att utveckla den egna klubbverksamheten. Det kan tilläggas att Svenska tennisförbun- 21

22 det motiverat ovanstående satsningar med att aktiviteterna kommit många fler till del än enbart medlemmarna i Båstad TS. Därtill har samarbetet med Båstad TS berättigats med hänvisning till ortens långa tennistradition och att föreningen utgör en av landets främsta och mest aktiva tennisklubbar. Men detta förtar inte slutsatsen att Svenska tennisförbundet åren frångick Riksidrottsförbundets bidragsbestämmelser inom Idrottslyftet. Och förlorarna blev därmed landets närmare 500 lokala tennisklubbar som gick miste om en dryg miljon kronor som hade kunnat användas för att utveckla den lokala föreningsverksamheten. Ovanstående omständigheter får konsekvenser för möjligheten att använda Båstad TS som fallstudie i denna undersökning. Föreningens Idrottslyftssatsningar var i praktiken snarare beställningsuppdrag från förbundet än insatser i syfte att utveckla den egna verksamheten. Samtidigt råder det ingen tvekan om att Båstad TS är en driven förening som bedriver ett aktivt och kontinuerligt utvecklingsarbete. Även under senare år har föreningen även genomfört (egna) Idrottslyftsprojekt. Av detta följer att klubben behållits i denna studie som exempel på en förening som tilldelats betydande Idrottslyftsmedel i den kommun i Skåne där det hamnat mest Idrottslyftsmedel per invånare. Fallstudie 2: Ängelholms Gymnastikförening Ängelholms Gymnastikförening valdes ut som fallstudie då det är en förening som inte hade Idrottslyftsmedel under satsningens två första år, men att föreningen samtidigt befinner sig i en kommun där det hamnade mycket Idrottslyftsmedel per invånare under satsningens två första år. Gymnastik inom Idrottslyftet Ängelholms Gymnastikförening är ansluten till Svenska gymnastikförbundet. Detta är ett stort förbund med ca medlemmar och 1164 föreningar. Förbundets föreningar är medelstora med relativt många medlemmar per förening. Gymnastik är även en relativt stor barn- och ungdomsidrott. Sporten är dessutom relativt krävande gällande anläggningar, men inte särskilt dyr att engagera sig i (RF 2009c). Genom omfattande barn- och ungdomsverksamhet har gymnastiken tilldelats relativt mycket resurser inom ramarna för Idrottslyftet. Förbundet lade en proportionerlig andel av sina Idrottslyftsmedel i Skåne under satsningens två första år (se s. 15). Gymnastikförbundet har haft problem med att allt färre barn och ungdomar söker sig till verksamheten. Att komma tillrätta med detta har varit en viktig del av förbundets Idrottslyftssatsning. Inom idrottslyftet har de arbetat med att utveckla nya, och vidareutvecklat befintliga, utövandeformer inom idrotten, så som Parkour och Trekking och Freerunning. Därtill har resurser använts till ledarutveckling och anläggningsfrågor. Förbundet har velat hålla formerna för satsningen så enkla som möjligt, för att ge så stor föreningsbredd som möjligt. Vid satsningens början hade de inga direkta riktlinjer, men efterhand insåg förbundet att föreningarna behövde stöd, och tydligare riktlinjer för att upprätthålla sitt engagemang. Förbundet har informerat sina föreningar om Idrottslyftet via hemsida, digitala utskick, samt digitalt nyhetsbrev. De har avsatt delar av två tjänster till att arbeta med Idrottslyftet. Förbundet har beviljat i stort sett alla föreningars idrottslyftsansökningar, så länge som de bedömts vara rimliga - och förbundet har tilldelats medel inom Idrottslyftet för att kunna tillgodose sina föreningar. Ängelholms kommun Ängelholms kommun är relativt stor (sett till invånarantalet) och belägen i Skånes nordvästra hörn. Invånarna har en relativt hög utbildnings-, inkomst- och valdeltagandenivå. Kommunen kan i denna mening betecknas som socioekonomiskt välmående. Ohälsotalet är också lågt. I Ängelholm finns såväl ishall, som havskust och motorsportanläggning. Ängelholm är den kommun i Skåne i vilken det hamnat näst mest Idrottslyftsmedel per invånare under satsningens två första år (71 kr per invånare och år). Det är också en relativt stor andel av kommunens idrottsföreningar som haft Idrottslyftsmedel: sammanlagt har det betalats ut ca kr till 48 föreningar i 25 olika idrotter. Kommunen uppvisar således stor bredd när det gäller hur många 22

23 olika föreningar inom olika idrotter som deltagit i Idrottslyftet, se tabell 6. Tabell 6 Idrottslyftet i Ängelholm. Ängelholms gymnastikförening Ängelholms gymnastikförening har cirka 200 utövare, men det var inte många år sen den hade det dubbla. Gymnastik utövas under uppskattningsvis 12 aktivitetstillfällen i veckan. Ambitionen är att erbjuda hälsofrämjande och socialt meningsfull motionsgymnastik för den breda befolkningen. Tävlingsverksamhet bedrivs inte. Föreningens främsta inkomstkällor är medlems- och terminsavgifter. Föreningens ekonomi beskrivs som god. Föreningens styrelse består till övervägande del av kvinnor, och de flesta är yrkesaktiva inom skola (lärare) och sjukvård. Verksamheten drivs av ideella ledare, och föreningen har aldrig haft någon anställd. Föreningens verksamhet bygger i stor utsträckning på engagemang från klubbens eldsjälar. Många av dem är såväl styrelseledamöter som ledare i föreningen. Det har varit svårt att locka nya ideella krafter till föreningen, både som ledare och styrelseledamöter. Detta är också en anledning till att föreningen inte kunnat växa under senare år. Eftersom ordföranden varit engagerad i Skånes gymnastikförbund under många år har föreningen goda kontakter med det regionala förbundet. Föreningen har också goda relationer till andra idrottsföreningar i sin omgivning. Föreningen har även kontakt med kommunens fritidsavdelning. Samtal förs mer eller mindre regelbundet och föreningen ställer vanligtvis upp när kommunen bjuder in till möten. Innovations- och utvecklingsarbete är inte prioriterat i föreningen då de ideella resurserna redan frestas hårt i förvaltandet av befintlig verksamhet. Ängelholms GF valdes ut som fall för djupare analys eftersom föreningen inte haft medel under satsningens två första år, trots att den befinner sig i en kommun där det hamnat mycket Idrottslyftsmedel. Genom studien visade det sig också att föreningen aldrig har sökt medel från idrottslyftet. De känner inte att de har haft idéer - eller kraft att genomföra eventuella goda idéer. Det handlar således inte om att de är belåtna med befintlig verksamhet, men att det saknas personella resurser för att bedriva strategiskt utvecklingsarbete. Problemet med idrottslyftet för Ängelholms GF är att de inte haft kraft nog för att söka medel till att engagera fler driftiga ledare. Föreningen har dessutom god tillgång till ekonomiska resurser, så det ekonomiska tillskott ett eventuellt beviljat idrottslyftsprojekt skulle innebära, hade inte hjälpt föreningen med deras specifika problem. För att föreningen ska kunna utvecklas behövs det alltså nya krafter - i form av driftiga individer, ett problem som Idrottslyftet, utifrån föreningens perspektiv, inte erbjudit en lösning på. Fallstudie 3: Skromberga Ryttarförening Skromberga Ryttarförening valdes ut för fallstudie då det är en förening som haft Idrottslyftsmedel under satsningens två första år, samt att den befinner sig i en kommun där det hamnade lite Idrottslyftsmedel per invånare under satsningens två första år. 23

24 Ridsport inom Idrottslyftet Skromberga Ryttarförening är ansluten till Svenska Ridsportförbundet. Detta är ett relativt stort förbund med ca medlemmar och 923 föreningar. Förbundets föreningar är medelstora med relativt många medlemmar per förening. Ridning är dessutom en stor barn- och ungdomsidrott. Sporten är relativt krävande gällande anläggningar och dyr att engagera sig i (RF 2009c). Genom omfattande barn- och ungdomsverksamhet har ridsporten tilldelats relativt mycket resurser inom ramarna för Idrottslyftet. Förbundet lade en oproportionerligt liten andel av sina Idrottslyftsmedel i Skåne under satsningens två första år (se s. 15). Förbundet har riktat sin satsning varje år i enlighet med Riksidrottsförbundets övergripande riktlinjer. Dessa har i regel legat i linje med ridsportens behov. För föreningar vars ansökningar överensstämt med riktlinjerna har det inneburit större möjlighet att beviljas medel. Därtill har utbildning för ungdomsledare varit högprioriterat. I övrigt har förbundet haft stor frihet gällande ansökningarnas innehåll. Förbundet har informerat föreningar om Idrottslyftet via hemsida, broschyr som brev, medlemstidning, SDF-konsulenter och nyhetsbrev. Förbundet har avsatt resurser till 1,5 tjänst, samt styrgruppsarbete, för hanteringen av Idrottslyftet. Bjuvs kommun Bjuvs kommun är en relativt liten inlandskommun (sett till invånarantalet) i Skånes nordvästra delar. Invånarna i kommunen har en relativt låg utbildnings-, inkomst- och valdeltagandenivå. Kommunen kan i denna mening betecknas som socioekonomiskt ansträngd. Ohälsotalet är också relativt högt. Bjuv saknar havskust, ishall, motorsportanläggningar, samt universitet och högskola. Bjuv är den kommun i Skåne i vilken det hamnat 5:e minst Idrottslyftsmedel per invånare under satsningens två första år (20 kr per invånare). Det är också en liten andel av kommunens idrottsföreningar som haft Idrottslyftsmedel. I Bjuv har det betalats ut ca kr till 9 föreningar eller föreningssektioner inom 7 idrotter. Relativt få föreningar från relativt få idrotter har således erhållit medel i Bjuv (se tabell 7). Tabell 7 Idrottslyftet i Bjuv Skromberga ryttarförening Föreningen är liten med endast privata ryttare. De bedriver ingen ridskola. Klubben har cirka 30 medlemmar, en stor skillnad mot de medlemmar de hade för bara några år sedan. Föreningen kan inte söka LOK-stöd då de har så få unga utövare. Breddidrottstänkande med socialt fokus går före elitidrottstänkande. Föreningens ambitioner är att få klubben att leva upp igen. Styrelsen har nyligen förnyats och sedan dess har föreningens mål och strategier stramats upp. Föreningens anläggning består av ett ridhus, en hoppbana, en dressyrbana, ett klubbhus, och ett domartorn. De har inget stall och det finns inga hästar inkvarterade på anläggningen. Föreningens främsta inkomstkälla är inkomster som genereras vid tävlingar och den främsta utgiftsposten är omkostnader för att driva anläggningen. Föreningens styrelse utgörs uteslutande av kvinnor, yrkesverksamma främst inom sjukvård och ekonomi. Övriga ledare är tränare och ledare för olika discipliner. Föreningen har ingen anställd personal, även om tränarna är arvoderade i bemärkelsen att de får ersättning direkt av sina elever. Föreningens styrelseledamöter är desamma som dess ledare för de olika disciplinerna. Dessa personer kan också betecknas som föreningens eldsjälar. Det är en liten grupp individer som får allt att gå runt i föreningen. Föreningen har sparsam kontakt med det regionala ridsportförbundet. De har haft kontakt med Skånes idrottsförbund, men kommunikationen har nästan uteslutande handlat om implementeringen av det nya IT-systemet Idrott online. Klubben samarbetar med föreningar i sin omgivning men inställningen till kommunen är relativt kylig. De menar att Bjuv 24

25 är en passiv kommun som sällan eller aldrig hör av sig eller ens svarar på förfrågningar. Utvecklingsarbetet har tilltagit sedan styrelsen förnyades. Arbetet är nu målinriktat med ekonomisk budgetering och finansiella investeringar. Bristen på ideella ledare är emellertid ett hinder för utveckling. Anläggningsfrågan är också en nyckel till framtida utveckling. Skromberga RF valdes ut som fallstudie eftersom föreningen hade haft medel under satsningens två första år, samt att den befinner sig i en kommun där det hamnat lite Idrottslyftsmedel. Vid närmare efterforskningar visade det sig inte bara att de haft ett Idrottslyftsprojekt, utan att detta också, i viss mening, varit framgångsrikt, då det hade inneburit att flera hundra nya barn och ungdomar engagerades i verksamheten. Problemet var dock, att när projektpengarna tog slut övergick den ansvarige projektledaren till en annan förening. Följden blev att i stort sett samtliga av de barn och ungdomar som engagerats i föreningen genom projektet antingen följde med tränaren till den nya föreningen, försvann till andra föreningar, eller slutade helt. När projektet nådde sin höjdpunkt i föreningen hade den mellan två- och trehundra medlemmar, idag är de cirka 30 stycken. Fallet Skromberga RF illustrerar två uppenbara risker med satsningar i projektform. Den första risken är att verksamhet som blir allt för personberoende riskerar att falla samman om denna person lämnar verksamheten. Den andra risken är att projekten blir en tillfällig injektion, som sedan försvinner utan att lämna några långvariga effekter efter sig. Skromberga RF har, sedan ovanstående projekt avvecklats, haft planer på att söka nya medel, men de anser sig inte vara särskilt väl insatta i förutsättningarna för satsningen. Nuvarande information har de sökt upp via förbundets hemsida, men information kan ha gått förlorad i samband med att styrelsen förnyades. Att medvetenhet om satsningar som Idrottslyftet kan gå förlorad i samband med omorganiseringar inom föreningar, leder till frågan om hur idrottens förbund arbetar med att kontinuerligt förbättra kunskapen om Idrottslyftet bland sina föreningar. Fallstudie 4: Kappsimningsklubben Karpen Kappsimningsklubben Karpen valdes ut som fallstudie då det är en förening som inte hade Idrottslyftsmedel under satsningens två första år, samt att den befinner sig i en kommun där det hamnade lite Idrottslyftsmedel per invånare under satsningens två första år. Simning inom Idrottslyftet Kappsimningsklubben Karpen är ansluten till Svenska Simförbundet. Detta är ett relativt stort förbund med cirka medlemmar och 347 föreningar. Förbundets föreningar är stora med relativt många medlemmar per förening, och det är en stor barn- och ungdomsidrott. Sporten är relativt krävande gällande anläggningar och dyr att engagera sig i (RF 2009c). Genom omfattande barn- och ungdomsverksamhet har simningen tilldelats relativt mycket resurser inom ramarna för Idrottslyftet. Förbundet lade en proportionerlig andel av sina Idrottslyftsmedel i Skåne under satsningens två första år (se s. 15). Förbundet har arbetat med såväl öppna som fasta projekt inom Idrottslyftet då de menar att varje förening har sin verklighet att ta ställning till, och att de själva måste formulera strategier utifrån denna. Inom de fasta projekten har förbundet definierat krav för genomförande, vilka föreningarna i stort sett endast behövt gå med på för att godkännas för satsningen. I princip har alla goda projektansökningar beviljats och det har inte funnits ett behov av prioriteringar. Förbundets tilldelade medel har gått mer eller mindre jämt upp med föreningarnas sökta medel. Föreningarna har fått information om Idrottslyftet från förbundet via hemsida, nyhetsbrev, medlemstidning, särskilda utskick, SDF, samt besök av Idrottslyftsansvarig vid olika tillställningar. Trots detta finns det föreningar som missat satsningen på grund av stor ledaromsättning i föreningarna. Förbundet har lagt resurser på en halvtidstjänst, samt kommittéarbete för två personer, för att arbeta med Idrottslyftet. Perstorps kommun Kappsimningsklubben Karpen befinner sig i Perstorps kommun. Detta är en relativt liten 25

26 inlandskommun (sett till invånarantalet) i Skånes centrala delar. Invånarna i kommunen har låg utbildnings-, inkomst- och valdeltagandenivå. Kommunen kan i denna mening betecknas som socioekonomiskt ansträngd. Ohälsotalet är också relativt högt. Perstorp saknar dessutom havskust, ishall, motorsportanläggningar, samt universitet och högskola. Perstorp är den kommun i Skåne i vilken det hamnat minst Idrottslyftsmedel per invånare under satsningens två första år (10 kr per invånare). En relativt liten andel av kommunens idrottsföreningar har också haft Idrottslyftsmedel. Få föreningar från få idrotter har alltså mottagit Idrottslyftsmedel i kommunen (se tabell 8). Tabell 8 Idrottslyftet i Perstorp Kappsimningsklubben Karpen Föreningen har cirka 160 aktiva medlemmar, och utövarna samlas under cirka 12 aktivitetstillfällen i veckan. Ambitionen är att bli Perstorps största idrottsförening för barn och ungdomar. Det är en kappsimningsklubb och som sådan inriktad på tävlingssimning, men detta till trots är det en förening som vänder sig till den breda allmänheten. Det finns elitsatsningsmöjligheter för dem som vill, men på senare år har tyngdpunkten i verksamheten legat på att erbjuda ortens barn och ungdomar en meningsfull fritid med hälsosamma och sociala aktiviteter. Föreningens styrelse befinner sig i ett förhållandevis kaosartat tillstånd. Ordföranden är också sekreterare och kassör. Styrelsesammansättningen är heterogen med lika många män och kvinnor, som är yrkesverksamma inom olika områden. Samtliga styrelseledamöter och de flesta ledare i föreningen är oavlönade. Undantaget är en arvoderad tränare. Det finns eldsjälar i föreningen, och de gör det mesta, från styrelsearbete till träningsinstruktioner. Föreningen har sparsamma kontakter med det regionala simförbundet och Skåneidrotten. Relationen till kommunen är därtill relativt frostig, vilket främst bottnar i att föreningen kände att kommunen försökte köra över dem för något år sedan när det gällde deras vistelse i den kommunala simanläggningen. Eftersom de som driver föreningen idag har fullt upp med att förvalta befintlig verksamhet är det svårt att finna kraft till utvecklingsarbete. De har dock lagt några sådana uppgifter på den arvoderade tränaren, vilket de hoppas ska ge resultat. Ett problem är att det endast finns ett specialiserat gymnasium i kommunen där bara en liten andel av ortens ungdomar går. Resten går på gymnasieskolor i grannkommunerna. Därför har föreningen svårt att få ungdomarna att fortsätta i klubben när de kommer upp i gymnasieåldern. En annan utvecklingsaspekt som föreningen arbetar hårt med i ett långsiktigt perspektiv är att i framtiden driva en egen anläggning, vilket de ser som en viktig förutsättning för att få stabilitet i verksamheten. Föreningen är medveten om Idrottslyftets existens men har aldrig skrivit några ansökningar eller erhållit några resurser. Anledningen är främst att de känner att det hade varit ett för tungt arbete att författa en ansökan. Fyra föreningar - Fyra skilda världar Det finns stora skillnader, men också likheter, mellan de bilder som ges av verksamheten i de olika studerade föreningarna. Vid analysen av de utvalda föreningarna framträdde skarpa kontraster mellan å ena sidan Båstad TS, och å andra sidan de övriga tre föreningarna. Båstad TS är en förening på frammarsch som drivs allt mer professionellt enligt företagsekonomisk modell. Föreningen har en professionell och specialiserad styrelse, bestående av ledamöter med högstatuspositioner i näringslivet. Föreningen har anställd, strategisk och administrativ personal. Även om föreningen har tillgång till ideella krafter är de inte beroende av dem i samma utsträckning som övriga tre föreningar. Föreningens tillgång till personella resurser göra att de kan bedriva ett kontinuerligt och strategiskt utvecklingsarbete. Den äger också sin egen anläggning vilket skapar överskott av resurser, avseende såväl rena ekonomiska, som personella resurser. Föreningen tillämpar även riskspridning genom att 26

27 bedriva en rad olikartade verksamheter, så som tävlingsarrangemang, utbildningsverksamhet, tennisskola, och anläggningsbolag. Föreningen befinner sig i en relativ välmående kommun, socioekonomiskt sett. Kommunen satsar också på idrotten generellt och tennissportens specifik. Därför är också den idrottsliga infrastrukturen i kommunen välutbyggd, inte minst gällande anläggningar. Den professionella organisationen, och den gynnsamma kontextuella situationen, möjliggör också för föreningen att lägga tid och andra resurser på kontinuerligt och strategiskt utvecklingsarbete. Föreningen har mycket väl utvecklade relationer till både förbundsväsende och andra idrottsföreningar (både lokalt och nationellt). Den har också elitidrottsfokus i verksamheten och utvecklingsambitioner på nationell nivå. Föreningen har varit djupt involverad i Idrottslyftet och fått mycket resurser inom satsningen. I generellare termer kan Båstad TS betecknas som en driftig, professionellt arbetande, förening. Sett i kontrast till Båstad TS är verksamheten i Skromberga RF, Ängelholms GF och KK Karpen radikalt annorlunda. Dessa tre klubbar påminner om varandra. Föreningarna har ideellt arbetande styrelser utan direkta specialkompetenser. De bärs upp av ett fåtal personer som är styrelseledamöter, ledare och eldsjälar i ett. Ingen av föreningarna har avlönad personal, bortsett från en och annan arvoderad tränare. Samtliga uttrycker också svårigheter med att engagera ideella krafter som kan bidra till vidareutveckling. De personella resurserna är hårt ansträngda och ägnas nästintill uteslutande åt att driva vidare den ordinarie verksamheten. De har inga inkomster annat än dem som medlemmarna genererar genom medlems-, tränings- och tävlingsavgifter. Ängelholms GF befinner sig förvisso i en frodig mylla miljömässigt sett. Ängelholms kommun är en relativt välmående kommun socioekonomiskt sett, och kan karakteriseras som en idrottskommun med en brett utbud av idrotter och en god idrottsinfrastruktur. Den har också en vital centralort med många invånare och en gymnasieskola. Anledningen till att Ängelholms GF trots detta är på tillbakagång kan stå att finna i att den ideella kraften är ansträngd och sinande. En annan anledning kan vara att verksamheten endast omfattar motionsgymnastik. De utövare som lockas av tävlingsgymnastik får vända sig till annan förening, och när det gäller motionsgymnastik har de hård konkurrens från kommersiella gym. För KK Karpen och Skromberga RF tillkommer att de befinner sig i små kommuner, utan större kommunal organisation. Idrottsutbud och idrottsinfrastrukturer i kommunerna är begränsade. Dessutom saknas det större centralorter. Deras kommungrannar är dessutom stora, med centralorter och ett brett utbud av utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter, vilket lockar bort ungdomarna från hemkommunerna. I Bjuv och Perstorp är det alltså inte bara svårt att få behålla ungdomarna i föreningarna, det är också svårt att behålla dem kvar på orten. De tre föreningarnas resurser för utvecklingsarbete är begränsade, framförallt gällande personella krafter, och utvecklingsambitionerna ligger på lokal nivå. De har vanligen breddidrottsfokus i verksamheten och endast i enstaka fall utövare nära elitnivå. Meningsfull och social verksamhet för föreningens medlemmar prioriteras oftast före sportslig utveckling och resultat. Föreningarna har också liknande berättelser när de förklarar hur de är fångade i en slags negativa utvecklingsspiraler där föreningarna tappar såväl utövare som ideella krafter. Det är främst brist på ideella krafter och avsaknad av anläggningsutveckling som anges som hinder för verksamhetsutveckling. En av föreningarna hade ett projekt inom Idrottslyftet - men utan långvariga effekter. I generellare termer kan de tre föreningarna betecknas som kämpande ideella föreningar. Främsta anledningarna till att föreningarna inte sökt Idrottslyftsmedel är att det saknas idéer och ideella krafter, då de lägger alla tillgängliga resurser på ordinarie verksamhet. Om verksamheten i KK Karpen, Skromberga RF och Ängelholms GF kan betecknas som en kamp för att håll hjulen snurrande, kan verksamheten i Båstad TS betecknas som ett företag som går ut på att få hjulen att spinna allt snabbare. 27

28 och Idrottslyftet. Tre slutsatser: Slutsats 1: Fördelningsprincipernas olyckliga konsekvenser I tidigare utvärdering av Idrottslyftets föregångare, Handslaget, konstaterades att stora andelar av medlen hamnade i: 1) stora barnoch ungdomsidrotter, 2) tätbefolkade områden, samt 3) socioekonomiskt välmående kontexter - detta som en konsekvens av fördelningsprincipernas utformning (Åkesson 2007). I denna studie har det konstaterats att några större förändringar gällande fördelningsprinciper inte gjorts sedan Handslaget. Även denna gång har störst andel medel följaktligen hamnat hos populära idrotter som redan engagerar många i kommunala kontexter där det redan finns ett brett och aktivt idrottsutbud. Slutsatsen är därmed att stora och redan populära idrotter alltjämt fått bäst förutsättningar att locka till sig fler unga medan små idrotter fått svårt att hänga med (Åkesson 2007). Huruvida detta är ett problem eller inte kan givetvis diskuteras. I de statliga riktlinjerna för Idrottslyftet saknas explicita formuleringar om att medlen bör fördelas med hänsyn tagen till olika kommuners och regioners socioekonomiska förutsättningar. Likaså saknas statliga direktiv för hur medlen ska fördelas mellan idrotter. Några formella fel har således inte begåtts. Samtidigt framstår det onekligen som anmärkningsvärt att en satsning av Idrottslyftets omfattning - och med övergripande mål att locka nya ungdomsgrupper till idrotten - utformats helt utan hänsyn tagen till olika idrotters och regioners skilda behov och förutsättningar. Att fördelningsprincipernas olyckliga konsekvenser dessutom varit kända sedan tidigare gör inte saken bättre. Slutsats 2: Vikten av att tillfredsställa grundläggande behov Fallstudierna av lokala idrottsföreningar har belyst en ytterligare problematik. Studierna visade nämligen hur viktigt det är för föreningar att det finns resurser, inte minst i fråga om personella tillgångar, för att de ska kunna engagera sig i en satsning som Idrottslyftet. I tre av fyra föreningar var Idrottslyftet en problematisk satsning. Ingen av dessa hade tillräckliga personella resurser för sådant utvecklingsarbete då alla tillgängliga krafter gick åt till driva vidare ordinarie verksamhet. Ingen av föreningarna menade heller att problemet handlade om brist på pengar. Problemet var att det inte fanns människor med tid, ork och kunnande för att vare sig formulera eller genomföra projekt. På så vis är slutsatsen, att Idrottslyftet är anpassat för de föreningar som kommit en bit på vägen. Idrottslyftet har givit dessa en möjlighet att driva vidare, och om möjligt accelerera, ett redan positivt utvecklingsarbete. Men för föreningar som kämpar med att få tid och ork till den ordinarie verksamheten, och som kanske är dem som är i störst behov av utvecklingsmöjligheter, har satsningen inte inneburit ett lika positivt alternativ. Idrottslyftet har följaktligen en konstruktion som kräver att vissa grundläggande behov är tillfredsställda, samt ett överskott av personella resurser, för ett engagemang ska kunna komma i fråga. Figur 6 Utvecklingspyramid, där grundläggande nivåer måste tillgodoses innan det går att ta nästa steg uppåt i pyramiden Slutsats 3: Den intrampade stigens självklarhet Idrotten är precis som det samhälle den är en del av inget statiskt fenomen. Den är dynamisk och under ständig förändring. Idrotter, kommunkontexter och föreningar, förändras också hela tiden (om än i olika takt). Det pågår hela tiden processer inom dessa som gör att de utvecklas på olika sätt. Mänskligt agerande, som pågår och upprepas över tid, tenderar att institutionaliseras. Återkommande agerande tenderar därmed att 28