Att göra det bästa av en omöjlig situation

Transkript

1 Att göra det bästa av en omöjlig situation En utvärdering av Frälsningsarméns härbärge Midsommarkransen av Johan Holmdahl

2 Författare: Johan Holmdahl Frälsningsarmén 2012 ISBN Frälsningsarmén Högkvarteret, Programkontoret 2

3 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning Syfte Metod Empiriskt material Disposition Boendelösningar för människor i hemlöshet Härbärgessystemet Stockholm stads stöd för människor i hemlöshet Midsommarkransens verksamhet Om gästerna Beläggningsstatistik Personalen och vårdarnas arbetsuppgifter Uppgifter om akutboendets personal Uppgifter om korttidsboendets personal Insläpps-, inflyttningsrutiner och utskrivningar Hur blir man aktuell som gäst på akutboendet? Akutboendets insläppsrutiner Korttidsboendets inflyttningsrutiner Korttidsboendets insläppsrutiner Var tar korttidsboendets gäster vägen efter utflytt? Regler Akutboendets regler Korttidsboendets regler Målsättningar Vilket stöd erbjuds och finns tillgängligt? Vilka metoder använder man sig av? Den kristna tron Personalens perspektiv Om den egna personalgruppen och stödet som tillhandahålls Problem inom personalgruppen Om personalens kompetensutveckling Om verksamhetens struktur Om verksamhetens regler Om fritidsaktiviteter och sysselsättning för gästerna

4 4.7 Samarbete och erfarenhetsutbyte mellan Frälsningsarméns verksamheter Om den kristna miljön Om Stockholm stads finansiering och socialtjänst Gästernas perspektiv Om verksamhetens lokalisering och miljö Om verksamhetens personal Om stödet som finns och erbjuds Om den kristna tron Om verksamhetens regler Om maten som serveras Vad finns det att göra på akut- och korttidsboendet? Känner gästerna sig trygga på verksamheten? Vad tycker gästerna om övriga gäster? Avslutande och sammanfattande diskussion Strukturella omständigheter Finansieringen av verksamheten Socialtjänsten är ägare av hemlöshetsproblemet Boendetrappan som boendelösning Styrkor och svagheter med verksamheten Verksamhetens struktur och personalens ledningsproblem Komplexa och motstridiga uppfattningar om personal, arbetet, stödet och regler Ett metodlöst motivations- och stödarbete En kristen miljö med begränsade kristna inslag Frälsningsarméns interna samarbete isolerade öar Rekommendationer till eventuella åtgärder...59 Litteraturförteckning

5 Sammanfattning I Sverige bedriver Frälsningsarmén ett antal boenden: härbärgen, stödboende eller behandlingshem för personer som befinner sig i hemlöshet. Ett av dessa är Midsommarkransens härbärge i Stockholms stad som består av ett akut- och ett korttidsboende. Det är den här verksamheten som föreliggande rapport behandlar. Det övergripande syftet med den här utvärderande studien är beskriva och analysera verksamheten med särskilt fokus på dess organisering, arbetssätt, målsättningar och metoder men även gästernas livssituation och behov, deras uppfattningar om personalen och det stöd som tillhandahålls på verksamheten. Det har ägt rum genom att beskriva och analysera personalens och gästernas perspektiv av verksamheten. Frågor som varit vägledande att besvara är vad personalen gör på verksamheten, hur de uppfattar verksamheten och det arbete de utför där samt hur de gästerna upplever verksamheten och det stöd de får där. Materialet består av två enkäter, en för personalen vilka samtliga 22 fyllt i och en för gästerna vilka 26 gäster fyllt i. Dessutom har kvalitativa intervjuer med sju personal genomförts men även dokumentstudier. Utvärderingsdesignen kännetecknas av en renodlad empirisk analys. Huvudresultaten pekar på att det finns ett antal strukturella omständigheter som påverkar och begränsar verksamheten, dvs. både akut- och korttidsboendet och det arbete som utförs där. Dessa omständigheter utgörs av finansieringen av verksamheten, att socialtjänsten är ägare av hemlöshetsproblemet samt boendetrappan som boendelösning. Vidare visar också huvudresultaten på att det finns såväl styrkor som svagheter med verksamheten. De förstnämna utgörs bl.a. av att det finns tillräckligt med personal på verksamheten som har mångårig erfarenhet av målgruppen och att det finns en tydlig gräns mellan verksamhetens akut- och korttidsboende vilket ytterst tar sig uttryck i att de ligger på olika våningar i fastigheten och att det dessutom finns låsta dörrar mellan våningarna. De sistnämnda utgörs bl.a. av att personalens kompetensutveckling är bristfällig, att det finns svagheter kring det arbete som personalen utför i relation till gästerna på akutboendet och att den kunskap som finns på Frälsningsarméns verksamheter för människor i hemlöshet inte kommer till godo för de olika verksamheterna. Nyckelord: Frälsningsarmén, härbärge, akutboende, korttidsboende, hemlöshet, missbruk. 5

6 1. Inledning På Frälsningsarméns högkvarter, närmare bestämt programkontoret, inrättades från och med mars 2010 en projektbaserad utredaretjänst. Arbetet innebär huvudsakligen att utföra en serie utvärderingar av Frälsningsarméns verksamheter för människor i hemlöshet. Syftet med de utvärderande studierna är att bedöma vad det finns för styrkor och svagheter i verksamheterna med särskilt fokus på de senare. Verksamheterna kommer att granskas kritisk och olika metoder och analytiska verktyg kommer att användas. Vidare kommer resultaten från varje utvärdering att relateras till nästa i jämförande syfte, vilket innebär att kunskapen om verksamheterna ackumuleras för varje utvärdering som genomförs. Dessutom kommer resultaten att relateras till vetenskaplig kunskap inom ämnesområdet. Utvärderingsdesignen och dess förfaringssätt kännetecknas av en renodlad empirisk analys. Avsikten är att ta fram adekvata underlag för att Frälsningsarmén skall få mer kunskap om sina verksamheter men även för att kunna säkerställa, vidareutveckla och höja kvaliteten på dessa. Med utvärderingarna finns således en tanke om att de skall fungera som styrmedel. Arbetet kan relateras till den debatt om det sociala arbetets praktik och ligger i linje med olika typer av kvalitetsarbete som förespråkas och som i varierande grad utförs inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och frivilliga organisationer. Inte minst inom socialtjänsten har det förts en debatt om att det är angeläget att man skall verka för en förstärkt kunskapsutveckling i anslutning till det praktiska sociala arbetet. Särskilt fokuseras kunskap kring olika insatser och deras metoder samt behov och krav på utvärdering, däribland inom hemlöshetsområdet (SOU 2008:18). Centralt är begreppet evidensbaserade metoder. Det innebär att den kunskap som används och de insatser som görs skall vara baserade på forskningsresultat som visar på olika metoders effektivitet. En evidensbaserad praktik skall baseras på en sammanvägning av brukarens erfarenheter, den professionelles expertis samt bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap (Ibid). Samtidigt bör man notera att en evidensbaserad praktik är något som används oprecist, på olika sätt och utifrån skilda definitioner när det gäller socialt arbete i Sverige (Bergmark & Lundström 2006). Med en evidensbaserad praktik hänför man oftast också till kontrollerade effektstudier 1 och utvärderingar som mäter olika metoders resultat. Att utföra den typen av studier av människobehandlande organisationer, dvs. organisationer som arbetar direkt med människor, är av flera skäl svårt, t.ex. att de kräver kontrollgrupper som inte får insatsen. Dessutom är de tämligen begränsade när det gäller vägledning av det sociala arbetets praktik. Det beror bl.a. på att resultaten är på gruppnivå och är därmed inte självklart giltiga på individnivå. Ingen enskild metod har dessutom visat sig vara den bästa för t.ex. missbrukare. Forskning pekar på att evidensbaserade metoder inom missbrukarvården inte ger någon skillnad i utfall när dessa jämförs, däremot visar de på utfall i jämförelse om inga interventioner alls existerar. Vidare pekar studier (t.ex. Webb 2001) på att det inte är metoden i sig som är den utslagsgivande faktorn utan relationen mellan den professionelle och brukaren. Det är inte heller säkert att professionella använder sig av vad som sägs vara de bäst effektiva metoderna utan agerar utifrån sin egen personliga erfarenhet och förståelse. Sammantaget är det befintliga kunskapsunderlaget av specifika metoder och deras evidens idag mycket begränsat. Utvärderingarna av Frälsningsarméns verksamheter för människor i hemlöshet i Sverige kan också relateras till det forskningsarbete som äger rum inom Frälsningsarmén i England och Irland, vars intention är att årligen genomföra en undersökning om de mest utsattas behov (The Salvation 1 Med effektstudier avses kortfattat utvärderingar som mäter insatsers och metoders resultat. För att mäta vilken effekt dessa har krävs företrädesvis metaanlyser, systematiska översikter av flera välgjorda experimentella studier eller åtminstone en relativt stor RCT-studie (Random Controll Trial) eller evidens från försök (experiment) som inte lever upp till kraven från RCT, dvs. matchade kontrollgrupper eller liknande. 6

7 Army 2008). Att Frälsningsarmén i Sverige har tillsatt en utredare för att se över deras verksamheter för människor i hemlöshet är ett steg mot ökad kunskap och den kvalitetsutveckling som idag förespråkas. Dessutom ligger det i linje med Frälsningsarméns egna rutiner för kvalitetsarbete, där det betonas både utvärdering och uppföljning av verksamheterna. Om vi specifikt ser till hemlöshet har det varit ett forskningsområde sedan länge och det har publicerats flera studier och liknande inom området, t.ex. om dess omfattning och karaktär, människor i hemlöshet livssituation, egenskaper, beteenden, hälsa och överlevnadsstrategier, men även samhällets ambitioner, hjälpsystem och försök att motverka hemlöshet och stödja människor i hemlöshet, om hemlöshetsdiskurser samt den stigmatisering som de upplever i olika sammanhang. Trots detta är kunskapen inte tillräcklig. Till exempel konstaterade Hemlöshetskommittén i början av 2000-talet i sitt delbetänkande (SOU 2000:14) att kunskapen om hemlöshetens orsaker och dynamik i hög grad var bristfälliga. Det framhölls att det funnits en svag relation mellan kunskapsutbildning och praktik när det gäller insatser mot hemlöshet. Dessutom konstaterades att det fanns för lite kunskap som kunnat vägleda insatserna och de problem man mött i praktiken på hemlöshetsområdet. Beijer (2007) har också senare i en kunskapsöversikt pekat på att större delen av insatserna mot hemlöshet bedrivs helt utan riktning och utvärdering. År 2007 inledde regeringen en nationell strategi mot hemlöshet, som löpte fram till Strategin har utvärderats och resultaten visar att de 23 lokala utvecklingsprojekt som ingått har kunnat visa på några konkreta resultat, t.ex. saknas det inom kommunerna kunskap om välfungerande insatser för hur hemlösheten skall bekämpas (Denvall et al 2011). Det har däremot genomförts en rad genomarbetade förslag de senaste tio åren (t.ex. SOU 2001:95, SOU 2005:88) men svårigheterna ligger i hur de här idéerna skall förverkligas (Denvall et al 2011). Enligt Börjeson (2005) utgår den större delen av forskning kring människor i hemlöshet och deras situation från professionella, de hemlösa får sällan själva komma till tals. Själv har jag också framhållit att s.k. brukarstudier med personer i hemlöshet och som fått delge sina egna uppfattningar av specifika boendeinsatser och det stöd de fått där är väldigt få (Ingmarsson & Holmdahl 2010). Dessutom är frågan om brukarperspektivet centralt i den pågående utvecklingen av en evidensbaserad praktik. En viktig evalueringsaspekt i utvärderingarna av Frälsningsarméns verksamheter för människor i hemlöshet är således att ha ett brukarperspektiv. Att de själva har fått göra sina röster hörda innebär också att utvärderingen kan betecknas som en brukarstudie. Vem som är en brukare kan definieras olika beroende på sammanhang. En gemensam nämnare enligt Socialstyrelsen (2005) är att det handlar om personer som agerar servicemottagare eller användare inom den offentliga sektorn. I den här utvärderingen utgörs brukarna av gästerna på Midsommarkransens verksamhet i Stockholms stad. Således bidrar den här utvärderingen med ytterligare kunskap i ett annars begränsat forskningsområde. Avslutningsvis bör det sägas att det här är den fjärde utvärderingsrapporten av Frälsningsarméns verksamheter för människor i hemlöshet. 1.1 Syfte Det övergripande syftet med den här utvärderingen är att beskriva och analysera Midsommarkransens verksamhet som består dels av ett akutboende, dels av ett korttidsboende. På verksamheten finns det dessutom två intressenter. Dessa är personalen och gästerna. Utvärderingen bygger främst på deras uppfattningar av verksamheten vilka samlats in med hjälp av olika metoder, främst enkäter kompletterat med kvalitativa intervjuer för personalen. Dessutom bygger utvärdering på dokument- och litteraturstudier. Utifrån intressenternas perspektiv vill jag 2 Sedan 2009 då hemlöshetsstrategin löpte ut finns inte någon fortsättning på det här arbetet på nationell nivå. 7

8 öka förståelsen för hur man arbetar på och vilka uppfattningar man har om Midsommarkransens verksamhet. Utvärderingen syftar inte enbart till att beskriva verksamheten utan också till att utifrån de olika perspektiven peka ut vilka styrkor respektive svagheter som finns med verksamheten. Därmed skall utvärderingen bidra med att ge de anställda och andra professionella inom Frälsningsarmén underlag för att utveckla och förbättra kvaliteten på verksamheten, något som slutligen även kan hjälpa gästerna. Särskilt fokus ligger på verksamhetens organisering, arbetssätt, målsättningar och metoder men även gästernas livssituation och behov, deras uppfattningar om personalen och det stöd som tillhandahålls på verksamheten. 1.2 Metod Den här utvärderande studien har genomförts med hjälp av flera metoder och bygger på flera olika typer av material. Dessa utgörs av såväl enkäter som intervjuer och genomgång av verksamhetsberättelser med tillhörande statistik. Två formulär har använts, ett för personalen, ett för gästerna. Båda formulären inbegriper ett antal frågor med såväl öppna som slutna svarsalternativ men även ett antal påståenden. 3 Innehållet i formulären utgår ifrån vad jag på förhand hade ambition om att få kunskap om och har konstruerats i samråd med en av utvecklingscheferna vid programkontoret på Frälsningsarméns högkvarter och verksamhetschefen på Midsommarkransens härbärge. Formulären har också konstruerats mot bakgrund av Frälsningsarméns kvalitetshandböcker, resultat från tidigare utvärderingar av Frälsningsarméns verksamheter som riktar sig till människor i hemlöshet (se Holmdahl 2010, 2011¹, 2011²) och tidigare brukarstudier med människor som lever i hemlöshet (se Ingmarsson & Holmdahl 2010). Ytterligare material som varit användbart vid konstruktionen av formulären är ASI 4 (Addiction Severity Index) och Socialstyrelsens enkät för deras kartläggning av hemlösheten omfattning och karaktär Enkäten för personalen består av två delar. Den första delen syftar till att få en bild av personalgruppen och innehåller ett antal bakgrundsfrågor om t.ex. namn, kön, ålder, ursprung, utbildning, arbetslivserfarenhet, egen erfarenhet av missbruk/hemlöshet och religiositet. Den andra delen av formuläret består av frågor och påståenden som utvärderingen särskilt syftar till att fokusera, t.ex. verksamhetens mål, regler, personal, stöd, metoder och kristna miljö. Enkäten för gästerna består också av två delar. Den första delen som syftar till att få en beskrivning av gästerna, består i stort sett enbart av frågor med slutna svarsalternativ om ålder, ursprung, familj, tidigare boendesituation, religiositet, utbildnings- och yrkesbakgrund, tid i hemlöshet, fysisk hälsa samt alkohol- och narkotikaanvändning. Den andra delen består av påståenden varav vissa utgörs av sådana som utvärderingen särskilt syftar till att fokusera. Påståendena innefattar sådana om t.ex. verksamhetens lokalisering och miljö, kristna tro, mat, aktiviteter, regler, säkerhet, övriga gäster, personal samt stöd. Kvalitativa intervjuer med personal har också använts som ett komplement till enkäterna. Urvalet av personal har ägt rum utifrån den enkät de fyllde i. Därav fanns namn med i detta formulär. Ambitionen var att urvalet skulle vara så varierat möjligt. Olika karakteristika såsom kön, ålder, tjänstetitel, ursprung, religiositet och olika perspektiv utgjorde kriterier för urval av 3 Enkäten för gästerna skiljer sig delvis åt mellan de på akutboendet och de på korttidsboendet. I formuläret för de sistnämnda inns det tre frågor som inte finns med för gästerna på akutboendet. Dessa handlar om man tidigare varit gäst på akutboendet, hur länge man bott på korttidsboendet samt vilka droger man använder. 4 ASI är en konstruerad intervju för kartläggning och bedömning av problem och resurser för personer med missbruks- och beroendeproblem. ASI-intervjun fokuserar inte enbart missbruket utan beaktar även missbruksrelaterade problem av relevans för den enskilde och för vården. 5 Socialstyrelsen har under 2011 genomför en ny kartläggning av hemlöshetens omfattning och karaktär. Den var inte publicerad när den här rapporten publicerades utan beräknas vara klar i slutet av årsskiftet 2011/

9 intervjupersoner. Intervjuerna med verksamhetschefen och korttidsboendets biträdande verksamhetschef har omfattat hela verksamheten medan intervjuerna med övriga sex anställda däremot var riktade kring vissa specifika uppfattningar som de gett uttryck för i enkäten. Dessutom har dokumentstudier genomförts av verksamhetsberättelser och tillhörande statistik. 1.3 Empiriskt material Det empiriska materialet som samlades in för Midsommarkransen verksamhet består sammanlagt av 48 enkäter, åtta intervjuer, verksamhetsberättelser och tillhörande statistik mellan Materialet illustreras i tabell 1. Tabell 1: Översikt av det empiriska materialet Enkäter Intervjuer 13 personal på akutboendet (samtliga) 9 personal på korttidsboendet (samtliga) 21 gäster på akutboendet 5 gäster på korttidsboendet 1 intervju med verksamhetschefen på akutboendet 1 intervju med biträdande verksamhetschef på korttidsboendet 5 intervjuer med övrig personal på akut- och korttidsboendet Dokument Verksamhetsberättelser Som framgår av tabell 1 består det empiriska materialet av 1) enkäter, 2) intervjuer, 3) dokument. Samtliga 22 anställda på Midsommarkransens verksamhet, 21 gäster på akutboendet och fem gäster på korttidsboendet har fyllt i enkäten. Dessutom har sju anställda intervjuats: verksamhetschefen, den biträdande verksamhetschefen på korttidsboendet och ytterligare fem anställda varav två arbetade på akutboendet och tre arbetade på korttidsboendet. När det gäller de 26 gäster som fyllt i brukarenkäten bör man vara medveten om att det här är mycket litet antal av alla de gäster som passerar Midsommarkransen akut- respektive korttidsboende under ett år. Utgår man ifrån hur många gäster som någon gång bott på akutboendet under 2010 motsvarar de 21 gäster som fyllt i enkäten drygt åtta procent. Motsvarande siffra för de fem gäster som fyllt i enkäten på korttidsboendet är omkring 17 procent. Hemlöshet är en situation i vilken en person kan befinna sig i en längre eller kortare period. De personer som lever i hemlöshet och som ingår i den här utvärderande studien har en större sannolikhet att vara sådana personer som varit hemlösa under en längre period, vilket resultatet också pekar på (se vidare avsnitt 3.1) medan personer som är lever i hemlöshet kortare perioder inte ingår i samma utsträckning. Utifrån detta bör resultaten kring gästernas uppfattningar tas med viss försiktighet även om de ger en viss indikation om verksamheten. 1.4 Disposition Den här rapporten består av sju kapitel. I det här kapitlet, som utgör det första, har en kortfattad inledning till rapporten följt av utvärderingens syfte presenterats. Dessutom har undersökningens metoder och det empiriska materialet presenterats. Därefter kommer ett kapitel som redogör för boendelösningar för personer som befinner sig i hemlöshet och härbärgessystemet. Dessutom ges en sammanfattande bild av det stöd som finns för människor i hemlöshet i Stockholms stad. Kapitel tre till fem utgör studiens empiriska kapitel och resultat. De bygger således på det empiriska materialet. Kapitel tre beskriver Midsommarkransens verksamhet. Kapitel fyra och fem presenterar personalens respektive gästernas perspektiv av verksamheten. Här är det viktigt att betona att samtliga uppfattningar hos intervjupersonerna inte har lyfts fram i rapporten utan enbart 9

10 sådana som var av mer allmän karaktär bland personalen, även om vissa undantag existerar. I det sjätte kapitlet förs en avslutande och sammanfattande diskussion med ett antal slutsatser kring styrkor och svagheter med verksamheten. Det sista kapitlet består av ett antal rekommendationer som bör vidtas för att åtgärda den problematik som slutsatserna pekar på. 10

11 2. Boendelösningar för människor i hemlöshet För personer i hemlöshet finns det i Sverige två typer av boendelösningar: trappstegsmodellen (boendetrappan) respektive Bostad först. Boendetrappan är i särklass den vanligaste modellen för att lösa hemlöshetsproblematiken (Blid 2008). Tanken är att människor i hemlöshet skall tränas i att lära sig att bo genom att successivt avancera uppför trappan till högre boendenivåer: från härbärge som är det nedersta steget till stödboende följt av träningslägenhet till eget hyreskontrakt. Idag har hälften av alla Sveriges kommuner infört lågtröskelboenden, dvs. härbärgen och liknande som tar emot personer som är påverkade av alkohol eller andra droger. Dessutom har sju av tio kommuner utvecklat en sekundär bostadsmarknad 6 med olika typer av övergångslägenheter och specialkontrakt, t.ex. sociala kontrakt som tillhör de högre stegen i boendetrappan (Boverket 2008). Resultaten från Boverkets senaste bostadsmarknadsenkät (2010) visar att det totala antalet lägenheter som hyrs ut i andra hand under särskilda villkor ökat och att knappt vart tionde hushåll får ta över hyreskontraktet. Enbart i Stockholm fanns det 1700 lägenheter 2010 som hyrdes ut i andra hand under särskilda villkor jämfört med 1200 lägenheter I Sverige och i övriga Norden finns det en relativt omfattande forskning om boendetrappornas effektivitet och funktioner (Sahlin 1996; Dyb 2005; Knutagård 2009). Den sammanfattande forskningen visar att systemet med boendetrappor inte löst hemlösheten även om de kan vara verksamma modeller om det finns behovsanpassade vård- och stödinsatser inkopplade (Denvall et al 2011). Systemet är snarare ett hinder än en lösning på hemlöshetsproblemet. Istället för att underlätta en återgång från den sekundära till den ordinarie bostadsmarknaden pekar forskning på att modellen snarare ökar hemlöshet. Det tar lång tid för personer att avancera och att nå ett eget hyreskontrakt trots dokumenterad skötsamhet (Knutagård 2009). Boendetrappan tenderar istället att skapa inlåsningsmekanismer (Denvall et al 2011:40) och tenderar dessutom att utökas med fler steg (Knutagård 2009). Internationell forskning pekar på att permanenta boendelösningar, såsom Bostad först, kompletterade med individuellt och behovsanpassat stöd tycks vara det bästa sättet att minska hemlösheten (McGraw et al 2009, Socialstyrelsen 2009, 2010). Bostad först innebär förenklat att man ser bostaden som en förutsättning för att behandling skall vara möjlig. Tanken bygger på att hemlösheten skall behandlas som ett bostadsproblem. Personer i hemlöshet skall erbjudas en egen bostad. Inga motprestationer krävs men ett utbud av frivilliga insatser ställs till förfogande. I Sverige genomför en handfull kommuner försökt med bostad först, t.ex. Stockholm, Malmö och Helsingborg. 2.1 Härbärgessystemet Härbärgessystemet har gamla anor och uppstod under industrialismen på 1800-talet, då det ägde rum en befolkningstillväxt och en massiv inflyttning till städerna. Detta gav upphov till en tilltagande bostadsbrist och sociala problem. Ursprungligen riktades inte härbärgen till människor i hemlöshet utan till arbetslösa och tillfällighetsarbetare som behövde billiga boenden. När dessa kom in på bostadsmarknaden fick härbärgena ta hand om människor med större sociala problem. Det var först och i samband med tillkomsten av 1885 års lösdriverilagstiftning som det föreslogs att fattigvårdsnämnden borde öppna härbärgen för personer som tillbringade natten på allmänna platser. Under 1800-talet fanns såväl kommunala som privata härbärgen. Även frivilliga 6 Sedan mitten av 1980-talet har en sekundär bostadsmarknad utvecklats pga. frånvaron av en aktiv social bostadspolitik i kombination med allmännyttans ändrade policy med ökande effektivitetskrav (t.ex. Löfstrand 2005, Sahlin 2007). Den sekundära bostadsmarknaden består av de rum och lägenheter som socialtjänsten hyr ut i andra hand till sina klienter. 11

12 organisationer, ofta med kristen bakgrund, började tidigt bedriva härbärgen. (Knutagård & Nordfeldt 2007) Härbärgessystemet har internationellt sett varit föremål för en omfattande forskning medan det i Sverige framför allt lagts fokus på härbärgenas gäster. Härbärgen har blivit kritiserade för att vara ovärdiga boenden med låg standard och är en boendeform som av flera aktörer ansetts inte skall finnas i ett välfärdssamhälle. Under och 1970-talen avvecklades de flesta härbärgen i Sverige och ersattes med andra typer av boendeformer (Ågren 2004). Miljonprogrammet 7 byggdes och normaliserings- och närhetsprincipen 8 var rådande. Ambitionen var att människor i hemlöshet skulle slussas ut till eget boende vilket medförde att härbärgena således avvecklades. Från slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet återuppstod hemlöshet som ett socialt problem på den politiska agendan. Anledningen till detta var flera samverkande orsaker såväl i Sverige som utomlands. I Sverige kom, under den ovanligt kalla vintern 1987, flera rapporter från både uppsökare på socialtjänsten och frivilliga organisationer i Stockholm om ett ökat antal människor i hemlöshet. I Göteborg pågick samtidigt en avveckling av sociala hotell vilket ansågs leda till att fler människor i hemlöshet sov utomhus (Löfstrand 2005). Dessutom gick bland annat Stockholms Stadsmission men även Frälsningsarmén i början av 1990-talet ut med annonskampanjer där man larmade om en ökad hemlöshet i Stockholm. Dessa och andra orsaker medförde att härbärgena återkom som en boendelösning. (Knutagård & Nordfeldt 2007) De senaste siffrorna från 2001 visar att härbärgen eller liknande boenden finns i 45 procent av kommunerna (SOU 2001:95). Som boendeform tenderar härbärgessystemet att återkomma och kan betraktas som en vandrande lösning. Härbärget ses dessutom som en lösning utifrån olika typer av förklaringar som relateras till såväl dess brukare som organisationsorienterade eller övergripande politiska förklaringar. Förenklat innebär dessa olika förklaringar att man lyfter fram gästernas (bristande) karaktärer och egenskaper men även förändringar inom organisationer, t.ex. förändringar och nedskärningar inom missbrukarvården (t.ex. SOU 2004:3). Detta bidrar till att härbärgena blir en plats och en slutstation för att hantera samhällets restgrupper som inte tas om hand om samhällets övriga vårdinrättningar. Dessutom lyfter man fram att den generella bostads- och socialpolitiken förändrats, t.ex. bostadsbristen och hyresvärdarnas hårdare krav på sina hyresgäster. (Knutagård & Nordfeldt 2007) I synen på härbärgen finns också inneboende motsättningar. Förespråkare menar att härbärgena minimerar antalet uteliggare och att det bör vara en rättighet för personer i hemlöshet garanteras en härbärgesplats. Motståndarna däremot anser att härbärgena permanentar och cementerar hemlösheten och gör att människor i hemlöshet som sover på härbärgen blir oförmögna att klara sig i samhället. (t.ex. Swärd 1998) Idag samverkar härbärgena allt mer med olika kommunala myndigheter (Nordfeldt 2007) vilket innebär att det ställs större krav på att gästerna, t.ex. att de skall ha kontakt med socialtjänsten för att de skall komma vidare i kommunernas boendetrappor (Knutagård & Nordfeldt 2007). Sahlin (1996) har också pekat ut fyra funktioner som härbärget fyller i förhållandet till socialtjänsten. Dess första funktion är att vara ett väntrum där gästen kan utredas och observeras innan det bedöms om personen är lämplig för att slussa vidare till en annan boendeform. Den andra funktionen som härbärget uppfyller är att vara en sanktion vilket innebär att härbärget kan användas som hot för att upprätthålla ordningen på andra boendeformer som ligger i boendetrappornas högre steg. En tredje funktion som härbärget uppfyller är att reglera efterfrågan på bostäder. Vad som avses är att när socialtjänstens hänvisar klienter till härbärgen istället för andra boendeformer sjunker antalet personer som ansöker om hjälp avseende logi. En sista funktion är att härbärget också fungerar 7 Under en tioårsperiod, , byggdes en miljon bostäder, det så kallade Miljonprogrammet. 8 Normaliseringsprincipen innebär att människor skulle bo i så normala boendeformer som möjligt medan närhetsprincipen innebär att människor bör behandlas i sin närmiljö tillsammans med anhöriga och närstående. 12

13 som slutstation för gäster som exkluderats från andra vård- och boendeformer. Även om ambitionen är att härbärgenas gäster skall komma vidare i kommunernas boendetrappor tenderar dessa som framkommit inte fungera. Istället för att personer successivt avancerar från lägre till högre steg i boendetrapporna tenderar de att skapa inlåsningsmekanismer. Härbärgen, som är det nedersta steget, och som anses vara en tillfällig lösning när inga andra alternativ står till buds för att förhindra att människor sover på gatan blir istället ofta långtidsboenden även om ambition är att de snarast möjligast skall slussas vidare till andra boendeformer (Denvall et al 2011:40). 2.2 Stockholm stads stöd för människor i hemlöshet I Stockholms stad finns flest människor som befinner sig i hemlöshet i Sverige. Enligt den senaste mätningen för 2010 levde människor i hemlöshet i staden (Stockholms stad 2010) 9. Av dessa levde 390 personer, dvs. 13 procent, i akut hemlöshet. Detta gäller således de personer som är hänvisade till tillfälliga boendealternativ eller är uteliggare, dvs. målgruppen för Midsommarkransens akut- och korttidsboende. För att motverka hemlöshet erbjuds stöd i olika former till personer i hemlöshet och som har sin tillhörighet i staden. En stor del av stödet ingår och är olika steg som återfinns boendetrappan. Dessutom har flera politiska initiativ tagit för att minska hemlösheten i Stockholms stad genom andra stödformer. Innan vi går in på det här stödet bör man också säga något om den definition på hemlöshet som används i staden. Definitionen ligger i linje med Socialstyrelsens definition som uppmärksammar att hemlöshet inte är en egenskap hos en människa, utan en situation en människa kan befinna sig i. Stockholms stads definition utgörs av tre situationer. En första utgörs av personer över 20 år som saknar egen eller förhyrd bostad och som inte bor i något stadigvarande inneboendeförhållande. Personerna skall således vara hänvisade till tillfälliga boendealternativ eller vara uteliggare. Ytterligare personer som ingår är de som bor på institutioner: stöd- och omvårdnadsboenden samt behandlingshem eller härbärgen och som inte har någon bostad ordnad vid eventuell utskrivning. Dessutom ingår personer som tillfälligt bor hos kamrater eller bekanta. Personer som inte räknas som människor i hemlöshet är däremot de som hyr i andra hand eller bor inneboende hos någon anhörig eller släkting. Det praktiska stödarbetet som finns tillgängligt i Stockholms stad utförs till stor del av Frivilligorganisationer. Detta utgörs av öppna dagverksamheter och olika typer boenden som återfinns i boendetrappans olika steg. Dessutom hyr socialtjänsten ut lägenheter i andra hand under särskilda villkor. De öppna dagverksamheterna, t.ex. Frälsningsarméns Sociala center 10, drivs av frivilligorganisationer eller av staden och också med ekonomiskt stöd från staden. På dessa verksamheter kan människor i hemlöshet vända sig under dagtid för att umgås, äta, tvätta kläder m.m. Beträffande boendeformerna är dessa allt ifrån akuta och tillfälliga boendeplatser, t.ex. Midsommarkransens verksamhet m.fl. till mer långsiktiga och permanenta boendeformer i dygnetrunt-verksamheter, t.ex. Värtahemmet 11 m.fl. I likhet med de öppna dagverksamheterna drivs dessa också av staden, frivilligorganisationer eller av privata utförare. Dessa verksamheter drivs också med ekonomiskt stöd från staden. De här boendena kan ha olika målgrupper, t.ex. äldre, män eller både män och kvinnor, men även olika inriktningar, t.ex. nolltoleransboende, vilket innebär att drogfrihet krävs medan andra är av lågtröskelkaraktär, dvs. att personer som påverkade av alkohol eller andra droger tas emot. 9 I Stockholm kartlägger man varatannat år hemlösheten. Antalet människor i hemlöshet inbegriper personer från 20 år och uppåt. 10 Sociala centret är ett kristet dagcenter som riktar sig till personer i hemlöshet med missbruksproblematik och/eller psykiska funktionsnedsättningar. 11 Värtahemmet är ett hem för vård och boende för hemlösa män som drivs av Frälsningsarmén. 13

14 När det gäller annat stöd sammanförde också Stockholms stad under 2010 flera verksamheter som riktar sig till människor i hemlöshet, i kvarteret Pelarbacken. Här har man samlat stadens uppsökande och fältförlagda arbete bland människor med missbruksproblem och i hemlöshet, socialtjänst, beroendevård, psykiatri och somatisk vård. 12 Dessutom pågår det Bostad först projekt där personer i hemlöshet erbjuds en fast bostad utan krav på drogfrihet. 13 Det finns också ett medborgarkontor som vänder sig till personer i hemlöshet och där de erbjuds att träffa socialsekretare (utan tidsbokning) som ger information och råd i sociala frågor samt hjälper till med att fylla i ansökningar och att ge stöd i kontakter med myndigheter. Syftet är att länka vidare till rätt instans. Dessutom finns det på Kronobergshäktet socialsekretare som arbetar med att se till att häktade personer snabbt får en kontakt med bl.a. socialtjänsten i någon av Stockholms stads 14 stadsdelsförvaltningar. I Stockholms stad har man också en s.k. tak-över-huvudet-garanti 14 som infördes 1999 och där samtliga boende, bl.a. Midsommarkransens verksamhet, är subventionerade. Garantin innebär att den person som är i hemlöshet, som är 20 år, har sin tillhörighet i staden, som är i behov av och som söker akut nattlogi före klockan tolv har rätt till och är garanterad en härbärgesplats. 15 För att personer i hemlöshet skall få ta del av det stöd som Stockholm stad erbjuder, kan de under dagtid vända sig till den stadsdelsförvaltning där de vistas eller till Enheten för hemlösa 16. Stadsdelförvaltningarna ansvarar för stöd till de människor i hemlöshet som anses tillhöra stadsdelsnämndens område. Enheten ansvarar däremot för stöd till de personer i hemlöshet som inte haft kontakt med socialtjänsten i en stadsdelförvaltning under de senaste två åren. När det gäller enhetens uppdrag är det att tillhandahålla olika former av insatser till människor i hemlöshet och att ge information och stöd i frågor som rör logi, olika former av boendestöd och behandling. Efter kontorstid och fram till klockan tolv på natten kan personer som har ett akut behov av hjälp också vända sig till Hemlöshetsjouren 17 som kan hjälpa till att hitta en plats på ett härbärge. Om en person däremot behöver hjälp efter klockan tolv på natten kan han eller hon kontakta socialjouren som har hand om akuta ärenden för socialtjänstens räkning. Jouren kan även hjälpa vederbörande att hitta en plats på ett härbärge. När det gäller människor i hemlöshet som söker akut nattlogi kallas detta direktintag, vilket innebär att personen kommer utan ett biståndsbeslut från socialtjänsten. 12 Det uppsökande arbetet syftar till att nå människor i hemlöshet som av olika anledningar inte själva söker stöd. Uppdraget är att upptäcka personer som behöver hjälp och att motivera och länka dem till samhällets hjälpsystem. 13 Projektet skall pågå under en treårsperiod och drivs i samarbete med Stockholms Stadsmission och Svenska Bostäder m.fl. Projektet omfattar idag 17 personer vid tre av stadens stadsdelsförvaltningar men det finns planer på att utöka projektet. (Stockholms Stadsmission 2011) 14 I Stockholms Stadsmission enkät (2011) om hemlöshet bland Sveriges kommuner framkom att av de 166 av 290 kommuner som svarat på enkäten var det 81 som hade en tak-över-huvudet-garanti. 15 Garantin gäller i mån av plats, t.ex. kommer det en gäst när akutboendet är fullbelagt kan personalen ringa runt till de andra av stadens akutboende. Om en ledig plats finns hålls denna för personen i ungefär en timme. 16 Socialtjänstens Enhet för hemlösa har sina rötter ända tillbaks till 1968 då Byrån för bostadslösa män öppnades. Det var en specialbryå som arbetade med förmedling av korttidslogi samt uppsökande verksamhet bland bostadslösa män. Under åren som gått har socialtjänsten omorganiserats och byrån har bytt namn flera gånger. En större omorganisering ägde rum sekelskiftet och då antogs även namnet Enheten för hemösa (Kassman 2007). 17 Hemlöshetsjouren har funnits sedan årsskiftet 2000/2001 och är en sektion av socialjourens verksamhet. Dess tillkommelse är en konsekvens av tak-över-huvudet-garantin då denna medförde merarbete för socialjourens personal. De fick ta hand om de människor i hemlöshet som sökte hjälp efter kontorstid. Dessutom var det vissa av socialtjänstens klienter som utnyttjade garantin när de inte orkade ta sig hem eller umgicks med bekanta som sov på härbärgen. Sammantaget innebar det att jourens ordinarie ärenden, t.ex. akuta ärenden inom den sociala barnavården blev lidande. (Webbdokument 1) 14

15 3. Midsommarkransens verksamhet I Sverige bedriver Frälsningsarmén 18 bl.a. ett antal boenden: härbärgen, stödboende eller behandlingshem för personer i hemlöshet varav Midsommarkransens verksamhet är en av dessa verksamheter. Frälsningsarmén öppnade 1889 sitt första härbärge i Sverige, närmare bestämt i Gamla stan i Stockholm. 19 Exakt hundra år senare år 1989 öppnades Midsommarkransens natthärbärge i områdets gamla skola 20 efter att verksamheten under fyra vintrar, , hade bedrivits i kårlokaler runt om i Stockholm. Det arbetet ägde rum genom att scout- och ungdomslokaler iordningställdes till sovsalar under kalla vinternätter. När det gäller huvudmannaskapet bedrevs verksamheten mellan av Vasakåren som är en lokal församling inom Frälsningsarmén. Först 2000 flyttades huvudmannaskapet till Frälsningsarmén centralt. 21 Fram till 1995 var härbärget öppet perioden november till april och från ungefär klockan fem på eftermiddagen till förmiddagen dagen därpå. Därefter sker en successiv förlängning av såväl period som öppettider och år 2000 startades en året-runt-verksamhet då även korttidsboendet tillkom. Anledningen till att korttidsboendet startade var att man ansåg att det fanns ett behov av detta. Ibland kom gäster som var drogfria och som hade behov av en drogfri miljö. Idag består verksamheten således dels av ett akutboende som är av lågtröskelkaraktär, dels av ett korttidsboende som är ett kollektivboende av nolltoleranskaraktär. Mellan dessa finns det en tydlig gräns vilken bl.a. kommer till uttryck genom att de ligger på olika våningar i fastigheten, att det finns låsta dörrar mellan våningarna, att man har två olika personalgrupper m.m. Verksamheten finansieras till största delen genom bidrag och avgifter från Stockholms stad som är den aktör som de facto bestämmer verksamhetens intäkter med undantag av kranskommunerna. Priserna för akutboendet ligger i nivå med övriga härbärgen i Stockholms stad och samtliga har ett enhetligt pris per natt för stadsdelarnas socialtjänst. För personer som kommer från Stockholms stad är kostnaden 550 kronor per natt inklusive gästens egenavgift på 50 kronor på akutboendet. Motsvarande för kranskommunerna är 1300 kronor per natt på akutboendet. Att priserna skiljer sig så mycket från varandra beror på att verksamheten får ett verksamhetsbidrag på några miljoner kronor per år från Stockholms stad. Korttidsboendet har samma kostnad som akutboendet (dock är egenavgiften 156 kronor). Dessutom är en del av verksamhetens resurser gemensamma, t.ex. är det en budget för hela verksamheten, man har en gemensam sovjour och kökspersonalen på akutboendet förbereder oftast maten för och emellanåt lagar maten på korttidsboendet. Personalen på akut- och korttidsboendet har även regelbunden handledning och i viss mån personalmöten. 22 Akutboendet ligger en trappa upp i Midsommarkransens gamla skola och består 18 Frälsningsarmén som grundades 1865 av makarna William och Catherine Booth är en internationell rörelse och ett evangeliskt trossamfund inom den kristna kyrkan som också ägnar sig åt socialt arbete med människor som av en eller annan anledning befinner sig i en utsatt situation. I Sverige startade Frälsningsarmén sin verksamhet 1882 och idag finns den i 122 länder och har över en och en halv miljon medlemmar, hundratusentals anställda samt tusentals volontärer (The Salvation Army 2008). 19 Detta härbärge finns i skrivande stund inte längre. 20 I andra delar av fastigheten finns bl.a. konstnärsateljéer. 21 Från att Midsommarkransens natthärbärge öppnades och fram till början av 2000-talet bedrevs också en uppsökande verksamhet. Denna innebar att man på somrarna, två gånger i veckan, åkte runt och serverade kaffe och smörgåsar till människor i hemlöshet. Syftet var att skaffa sig information om personerna, t.ex. om det fanns nya grupper av människor som levde i hemlöshet. Den uppsökande verksamheten avslutades dock eftersom Stockholms stad byggde upp sin egen uppsökande verksamhet. Detta innebar att den informationen man eftersträvat kunde fås även om man inte bedrev en egen uppsökande verksamhet. (Webbdokument 2) 22 Handledningen sker ungefär var sjätte vecka eller mer om behov finns av en terapeut med psykodynamisk inriktning och drygt 40 års erfarenhet av arbete enligt Frälningsarméns behandlingsideologi. Handledningen bedrivs i enlighet med socialstyrelsens anvisningar. Akut- respektive korttidsboendets personal har handledning 15

16 av 24 sängplatser som är fördelade i fyra stycken fyrbäddsrum, tre tvåbäddsrum och två enkelrum. 23 Rummen är inredda med sängar och med små förvaringsskåp 24 där gästerna kan låsa in eventuella kläder och personliga tillhörigheter. Till gästutrymmena hör också två toaletter, en dusch, matsal och rökrum. I övrigt finns det personalutrymmen, ett kök samt ett tvätt- och torkrum där personalen tvättar gästernas kläder. Ovanför akutboendet, dvs. två trappor upp i fastigheten, ligger korttidsboendet. Det består av sju platser i två stycken enkelt inredda sovsalar med tre avskilda sängar i en mindre sovsal och fyra avskilda sängar i en större sovsal. Inga egna möbler får tas med, däremot får gästerna ta med personliga tillhörigheter förutsatt att det inte blir fullt i sovsalarna. Utöver sovsalarna rymmer korttidsboendet ett kök, ett matrum, vardagsrum, rökrum 25, toaletter och dusch samt personalutrymmen. 3.1 Om gästerna Midsommarkransens härbärge är en verksamhet som enbart tar emot människor i hemlöshet från 20 år. Gästerna är inte någon homogen grupp utan består av individer med olika bakgrund och livserfarenheter. Det som gästerna däremot har gemensamt är att de är män och att de befinner sig i hemlöshet. Dessutom finns det ytterligare karakteristik som binder samman flera av gästerna. I det empiriska materialet framhålls att majoriteten av gästerna också har s.k. samsjuklighet, dvs. en missbruksproblematik i kombination med psykisk ohälsa. Inte heller är det ovanligt med fysisk ohälsa. Majoriteten saknar arbete, har försörjningsstöd, sjukpension, ålderspension eller annat. Dessutom har flera skulder hos kronofogden. Flera gäster uppfattas som särskilt svåra och med sammansatta problem. Inte minst gäller det gäster som uppfattas tillhöra vad som kan benämnas den s.k. nya generationen människor i hemlöshet. Det framhålls att gästerna generellt har förändrats sedan slutet av 1980-talet då härbärgen återkom som en lösning på hemlöshetsproblematiken. Två anställda berättar: Härbärgen har gått från att ha varit en värmestuga för finska alkoholister till att idag vara ett vuxendagis för psykiskt störda sprutnarkomaner. Dom är sociala analfabeter och har ingen aning om hur man ska uppföra sig. Det är den stora skillnaden att vi bytt generation människor i hemlöshet. Vi har den klassiska gästen som har haft skolgång, yrkesutbildning och som varit hantverkare. Han har gjort saker i sitt liv, han kan de sociala koderna och han vet hur han ska agera när han är nykter. Den nya generationen 25 till 30-åringar har aldrig varit i närheten av arbetsmarknaden, haft förlängt sommarlov, använt narkotika och blivit sprutnarkomaner. Dom är sociala analfabeter och har ingen aning om hur man uppför sig. Förut fanns det mer folk som var enkla att jobba med. När man var full så var man rejält full och det var enkelt att avvisa. Dom hade ett arbetsliv tidigare, dom visste hur man skulle föra sig och dom kunde dom sociala koderna men nu får vi mer och mer folk med psykisk problematik. Den nya generationen människor i hemlöshet beskrivs som en grupp av människor som inte klarar eget boende (jfr Sahlin 1998) eller en högre nivå av boende inom överskådlig framtid. Akutboendet och liknande boendeformer uppfattas vara den högsta formen av boende som de för tillfälligt klarar av. Att akutboendets gäster bl.a. består av personer som anses särskilt svåra var för sig. Dessutom har verksamhetschefen men också den biträdande verksamhetschefen på korttidsboendet egen handledning. När det gäller personalmöten existerar detta enbart för korttidsboendets personal. 23 År 2008 ägde en ombyggnad rum av bl.a. de tidigare tre sovsalarna. Det medförde att antalet platser minskade från 27 till 24 platser. Dessutom inrättades en sluss, dvs. en avskild lokal, vid entrén till akutboendet. 24 Det är enbart personalen som har tillgång till skåpnycklarna. 25 Rökning är enbart tillåtet i rökrummet eller i trapphuset. 16

17 konkretiseras inte minst genom att det finns ett antal personer som dessutom är portade (från andra härbärgen och boenden men som är välkomna till akutboendet). Förutom den här svåra gruppen som till antalet också är den största framkommer också att det aktualiserats andra grupper av människor i hemlöshet under senare år, t.ex. gäster som inte har någon missbruksproblematik eller psykisk ohälsa men även s.k. nysvenskar. Dessutom framhålls att gästerna har olika personliga karaktärer. En del beskrivs som självständiga, andra som att de har ett stort behov av stöd och hjälp. Dessutom finns det dem som har ett stort behov av social kontakt med både övriga gäster och personal medan andra gäster snarare undviker kontakter. Gäster som inte uppfattas vilja ha någon kontakt, vare sig med övriga gäster, personal eller med myndigheter, uppfattas komma till akutboendet enbart för att få sina grundläggande mänskliga behov tillfredsställda, t.ex. sömn och mat. Samtidigt bör det tilläggas att resultatet från personalenkäten visar att gästernas behov främst utgörs av att få just de här behoven tillfredsställda. Det finns studier som pekar på att personer i hemlöshet undviker kontakter med samhällets institutioner, t.ex. att de inte söker sjukvård eller undviker att söka en plats på ett härbärge för natten pga. av den stigmatisering som de har erfarenheter av genom personals respektlösa och ovärdiga bemötande (t.ex. Gelberg m.fl. 2004, Hoffman & Coffey 2008). I det empiriska materialet framhålls en väsentlig skillnad mellan å ena sidan akutboendets gäster, å andra sidan korttidsboendets gäster. Även om det ofta är samma personer, dvs. gäster som befinner sig på akutboendet men som säger sig vara motiverade att förändra sin livssituation och som därmed flyttar in på korttidsboendet, framhålls deras motivering av att bli drogfria som den grundläggande skillnaden. Utifrån brukarenkäterna går att det också att ge en mer detaljerad beskrivning av gästerna. I tabell 2 redovisas statistiken över flertalet av de bakgrundsvariabler som ingick i enkäten för gästerna på verksamheten, dvs. såväl akut- som korttidsboendet. 17

18 Tabell 2: Beskrivande statistik över verksamhetens gäster (n=26) Absoluta tal och procent Födelseår (n=25) 1940-tal 1950-tal 1960-tal 1970-tal 1980-tal Ursprung Sverige Annat nordiskt land Utomeuropeiskt land Har barn (n=25) Ja Nej Antal barn Ett barn Två barn Tre barn Fyra barn Sju barn Antal minderåriga barn Ja, ett barn Ja, två barn Inga (samtliga över 18 år) Tidigare boende (n=24) 26 Egen bostad Andrahand Hos föräldrar, släktingar eller inneboende Försöks- eller träningslägenhet Annan institution, t.ex. stödboende eller fängelse Annat Tid utan egen bostad (n=25) 1-3 år 4-6 år 7-9 år 10 år eller längre Högsta utbildning (n=25) Ej avslutad grundskola Grundskola Gymnasium, fack- eller yrkesskola Annat Sjukdomar (n=25) 27 Hjärt- och kärlsjukdom Diabetes Leversjukdom Lungsjukdom Annan sjukdom, t.ex. HIV eller Hepatit Religiositet Kristna Ej kristna Vet ej Absoluta tal Procent Antalet boende för varje gäst för sig. 27 Antalet sjukdomar för varje gäst för sig. 18

19 Som framgår av tabell 2, där både akut- och korttidsboendets gäster ingår, är 72 procent av gästerna födda på talet. Detta ligger i linje med gästernas medelålder som på akutboendet under perioden och på korttidsboendet under perioden hela tiden har varit i 40-årsåldern. När det gäller gästernas ursprung är lite mer än hälften svenskar, närmare bestämt 57 procent, dvs. är födda i Sverige och har dessutom föräldrar som är födda i Sverige. Övriga är från annat nordiskt land och en minoritet är från ett utomeuropeiskt land. En övervägande majoritet av gästerna, 64 procent, har barn. Till antalet har de mellan ett och sju barn. Vanligast är att man har ett barn. Dessutom är det närmare hälften av gästerna, dvs. 44 procent, som har ett eller två minderåriga barn under 18 år. Beträffande tidigare boende har omkring hälften vistats på annan institution, t.ex. stödboende eller fängelse. Dessutom har en majoritet, 83 procent, haft en egen bostad, dvs. förstahandskontrakt alternativ ägt en bostad. Dock är det en lång tid sedan, 28 procent har levt i hemlöshet i tio år längre, 24 procent i 7-9 år, 24 procent i 4-6 år samt 28 procent i 1-3 år. Samtliga gäster på korttidsboendet med undantag av en person som inte svarat på frågan, har tidigare varit gäster på akutboendet. Av dessa är det fyra som bott på korttidsboendet mellan en till tre månader. En gäst har bott där i mer än ett år. Omkring hälften av samtliga gäster har gymnasieexamen, fack- eller yrkesskola och 36 procent har avslutad grundskola. En gäst har inte avslutad grundskola och ingen av gästerna har en högskole- eller universitetsexamen. När det gäller deras arbetslivserfarenheter framkommer att flertalet tidigare har arbetat, oftast med praktiskt inriktade arbeten, t.ex. inom byggnads-, restaurang- eller tryckeribranschen m.fl. Det är enbart en gäst som uppger att han inte har någon arbetslivserfarenhet. Flera har också fysiska sjukdomar. Främst förekommande är HIV och/eller Hepatit C, vilket 36 procent uppger att de har. Dessutom har 24 procent lever- och/eller lungsjukdomar. Beträffande droger, vilket gästerna på korttidsboendet fick en fråga om, så har de missbrukat alkohol, amfetamin/kokain, cannabis eller opiater. Den enda gruppen av droger som ingen uppger sig ha missbrukat är hallucinogener. När det gäller religiositet uppger 27 procent av gästerna att de är kristna och ytterligare 27 procent uppger att det inte vet om det är kristna eller inte. Närmare hälften, 46 procent, uppger att de inte är kristna, men det går inte att dra slutsatsen att de bekänner sig till någon annan religion heller. 3.2 Beläggningsstatistik På Midsommarkransens verksamhet, för man en omfattande statistik över akut- och korttidsboendets beläggning, vilken följs upp både månads- och årsvis. De mått man använder sig av är antalet gäster, antalet nätter per gäst och antalet gäster per natt. Denna statistik kommer att sammanställas och redogöras i följande avsnitt. I diagram 1 redovisas en sammanställning av det totala antalet gäster på akutboendet mellan

20 Diagram 1: Antalet gäster som någon gång bott på Midsommarkransens akutboende under ett år Som framgår av diagram 1 ligger nivån mellan relativt stadigt med omkring gäster per år. Därefter ökar antalet gäster fram till 1999 vilket dels beror på utökade öppettider, från ungefär sex månader till sju och sju och en halv månad under , dels på grund av att året-runt-verksamheten tillkom Åren som följer därefter, , är antalet gäster återigen relativt stadig och är de år som akutboendet hade flest gäster. Därefter från 2001/2002 och fram till 2010 sjunker antalet gäster successivt, från 660 gäster 2001 till 257 gäster 2010, vilket motsvarar en reducering på omkring 60 procent. Att beläggningen kontinuerligt sjunkit beror sannolikt på flera orsaker, t.ex. att det tillkommit nya boenden i Stockholms stad för personer som befinner sig i hemlöshet 28 och att ombyggnationen av de större niobäddssalarna till de mindre fyrbäddssalarna under 2008 medförde att det fanns ett antal gäster som inte längre ville komma pga. av att deras känsla av anonymitet minskade. Det minskade antalet gäster under 2000-talet framträder också i övrig befintlig statistik om man studerar denna över tid. Genomsnittet av antalet gäster per natt har också sjunkit successivt sedan början av 2000-talet. Mellan hade man 25 gäster per natt. Därefter har det generellt sjunkit och 2010 hade man 20 gäster per natt. Att man har inte har full beläggning beror på flera olika omständigheter, t.ex. att Enheten för hemlösa de facto styr var de människor i hemlöshet skall placeras. Det bör också poängteras att den ofullständiga beläggningen inte är något specifikt för Midsommarkransens akutboende. Under de senaste tio åren har det endast varit fullbelagt en enda natt på Stockholm stads akutboenden eller liknande boenden. Likaså har det totala antalet gästnätter per år på akutboendet successivt sjunkit. År 2002 hade man totalt 9201 gästnätter. Motsvarande siffra för 2010 var 6933 gästnätter. 29 Ytterligare ett viktigt mått är det totala antalet nätter per gäst på akutboendet. I diagram 2 har jag sammanställt statistiken för det här måttet och som inbegriper perioden Ett av dessa är t.ex. Västberga boende som funnits sedan Det är ett stödboende med 69 platser för hemlösa män från 20 år med missbruks- och/eller psykiatriska problem. Verksamheten är av lågtröskelkaraktär. 29 Under 2010 var antalet gästnätter på Stockholms stads härbärgen totalt (Stockholms Stadsmission 2011). 20