Erfarenheter av Fysisk aktivitet på recept FaR Lena V. Kallings och Matti Leijon

Transkript

1 Erfarenheter av Fysisk aktivitet på recept FaR Lena V. Kallings och Matti Leijon statens folkhälsoinstitut

2 Erfarenheter av Fysisk aktivitet på recept FaR Lena V. Kallings och Matti Leijon statens folkhälsoinstitut

3 statens folkhälsoinstitut 2003:53 issn: isbn: författare: lena v. kallings och matti leijon omslagsfotografi: sjöberg, design: sandler mergel tryck: sandvikens tryckeri, sandviken 2003

4 Innehåll Förord 7 Sammanfattning 9 Bakgrund 9 Förskrivning av fysisk aktivitet 9 Erfarenheter från ett pilotprojekt av FaR 9 Vägledande råd för FaR-arbete 11 Summary 13 Physical activity on prescription (FaR) 13 Background 13 Objective 14 Method 14 Results 14 General conclusions and recommendations 15 Further recommendations 15 Inledning 17 Fysisk aktivitet 17 Hälsofrämjande arbete inom hälso- och sjukvården 18 Initiativ för att öka befolkningens fysiska aktivitet 21 Rekommendation för fysisk aktivitet 21 FYSS fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling 22 Receptblankett för fysisk aktivitet på recept 23 Fysisk aktivitet på recept FaR 23 Förskrivning av fysisk aktivitet 25 Internationella erfarenheter av förskrivning av fysisk aktivitet 26 Rådgivning/främjande av fysisk aktivitet i primärvården 26 Samarbete mellan aktörer i processen kring förskrivning av fysisk aktivitet 27 Internationella framgångsfaktorer för arbete med förskrivning av fysisk aktivitet 28 Positiva effekter av förskrivning av fysisk aktivitet på individnivå respektive inom hälso- och sjukvården 29 Hinder för genomförandet av förskrivning av fysisk aktivitet 29

5 4 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far Kvalitetssystem för fysisk aktivitet på recept 30 Vem har nytta av ett recept på fysisk aktivitet? 30 Motiverande samtal vid beteendeförändring till mer fysiskt aktiv livsstil 31 Beteendeförändring 31 Motiverande samtal kring fysisk aktivitet 32 Etiska överväganden vid livsstilsråd 33 Pilotstudie av fysisk aktivitet på recept 35 Syfte och mål för pilotstudien av FaR 37 Syfte 37 Mål 37 Material och metoder i pilotstudien 37 Genomförande 37 Datainsamling 38 Resultatredovisning 41 Att arbeta med FaR 42 Genomförande 45 Flödesscheman 45 Samverkansformer 46 Förskrivande personal 47 Friskvården 52 Receptförskrivning och patientdata 54 Väntrumsenkäter 60 Diskussion 65 Hur generaliserbart är FaR? 65 Vilka framgångsfaktorer finns för FaR-arbete? 67 Vad försvårar arbetet med FaR? 68 Hur har FaR förskrivits? 69 Har rätt patienter fått FaR? 70 Hur fortsätter arbetet med FaR? 71 Slutsatser 73 Referenser 75 Bilagor Bilaga 1. Receptblankett 79 Bilaga 2. Instruktion till receptblankett för fysisk aktivitet 81 Bilaga 3. Frågor för att mäta en individs beredskap för förändring 83

6 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far 5 Bilaga 4. Motiverande samtalsmetodik 84 Bilaga 5. Bakgrundsbeskrivning av pilotenheterna 89 Bilaga 6. Flödesscheman för FaR 97 Bilaga 7. Organisationsbilder samverkan vårdenheter och friskvård inom pilotstudien av FaR 99

7 6 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far

8 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far 7 Förord Syftet med denna rapport är att inspirera till arbete med fysisk aktivitet som prevention och behandling. Kunskaperna kring förskrivning av fysisk aktivitet är begränsade, det behövs mer kunskap och metoder behöver utvecklas. Internationellt bedrivs utvecklingsarbete framförallt i Storbritannien och USA. För att utveckla arbetsmetoder kring fysisk aktivitet på recept under svenska förhållanden, initierade Statens folkhälsoinstitut ett nationellt pilotprojekt under Pilotprojektet om Fysisk aktivitet på Recept FaR syftade till att utveckla och beskriva arbetsmetoder och struktur för att i förebyggande och behandlande syfte förskriva fysisk aktivitet på recept. Förskrivning av fysisk aktivitet grundas på FYSS FYsisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling. FYSS är ett hjälpmedel för den som ordinerar fysisk aktivitet på recept och är en manual om betydelsen av fysisk aktivitet för att förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd. FYSS belyser de sjukdomsgrupper där tillräcklig mängd vetenskapliga belägg finns för att fysisk aktivitet är lämplig som behandlingsform. FYSS innehåller också förslag på olika motionsaktiviteter, liksom råd om hur man kan ordinera fysisk aktivitet på recept med hänsyn tagen till aktuellt hälsotillstånd, ålder, kön, kroppskonstitution med mera. Speciella risker med fysisk aktivitet för olika patientkategorier belyses också. Rapporten redovisar internationella och nationella erfarenheter av förskrivning av fysisk aktivitet och beskriver hur man i pilotstudien har startat och arbetar med FaR. Erfarenheterna visar att ingen enskild arbetsmetod kan användas generellt, utan verksamheten behöver anpassas till lokala förutsättningar. De framgångsfaktorer och hinder som har identifierats kan däremot tjäna som inspiration och stöd för andra att starta arbete med FaR. Arbetet med FaR och FYSS har rönt stort intresse från både massmedia, personal inom hälso- och sjukvården, friskvårdens aktörer liksom hos politiker. På flera håll i landet har verksamhet startats eller planeras och erfarenheterna från pilotstudien om FaR är mycket efterfrågade. Rapporten vänder sig främst till de som ska påbörja verksamhet kring FaR regionalt och lokalt, till folkhälsoplanerare och politiker i landsting och kommuner, vårdcentraler, företagshälsovård samt friskvårdsorganisationer som tar emot patienter som fått FaR. Förhoppningen är att rapporten kan inspirera andra att börja arbeta med fysisk aktivitet på recept. Rapporten är i huvudsak utarbetad av Lena Kallings och Matti Leijon. Medförfattare är övriga medarbetare i FaR-gruppen; Agneta Ståhle, Annika Strandell, Anna Östbom, Mona Ringbjer, Christina Samuelsson och Birgitta Seijmer Andersson. I arbetet har även Johan Tranquist och Peter Lamming bidragit. Ett stort tack till Mathias Lind och enhetssamordnarna på respektive förskrivarenhet. Gunnar Ågren Generaldirektör

9 8 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far

10 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far 9 Sammanfattning Bakgrund Det moderna samhället ställer allt mindre krav på fysisk ansträngning i de dagliga aktiviteterna, vilket avspeglas bland annat i en stadigt ökande förekomst av övervikt hos befolkningen. Fysisk inaktivitet är en mycket stor medicinsk riskfaktor. På regeringens uppdrag gjorde Folkhälsoinstitutet, i brett samråd och samverkan med andra myndigheter och organisationer, 2001 till ett fysiskt aktivitetsår; Sätt Sverige i rörelse Syftet var att inleda en förändring av individers, gruppers, organisationers och hela samhällets inställning till fysisk aktivitet och ett långsiktigt arbete mot en beteendeförändring i befolkningen. Den vetenskapliga rekommendationen för fysisk aktivitet innebär att alla individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter. Intensiteten bör vara åtminstone måttlig, såsom en rask promenad. Förskrivning av fysisk aktivitet Det finns i dag behov av att inom hälso- och sjukvården finna nya arbetssätt, som inte bara behandlar när vi blir sjuka utan också förebygger sjukdom. Ett arbetssätt, som under de senaste åren såväl nationellt som internationellt vunnit allt större uppmärksamhet, är receptförskriven fysisk aktivitet. Internationellt bedrivs utvecklingsarbete kring förskrivning av fysisk aktivitet framförallt i Storbritannien och USA, men även i Nya Zeeland, Kanada och Australien. För att utveckla arbetsmetoder kring detta område för svenska förhållanden initierade Statens folkhälsoinstitut, ett nationellt pilotprojekt med syfte att utveckla och beskriva arbetsformer för att i förebyggande och behandlande syfte förskriva fysisk aktivitet på recept (FaR). Det finns i dag ett flertal olika modeller för FaR. Kunskapsområdet är relativt nytt och en given modell finns ännu inte. Arbetet med FaR bygger oftast på samverkan mellan förskrivare och friskvårdsorganisationer och tar oftast utgångspunkt i lokala förutsättningar, vilket gör att varje modell i sig blir unik. En patient kan få ett recept till aktiviteter som görs i egen regi, men också som en hänvisning till någon friskvårdsaktör. I denna rapport presenteras erfarenheter från arbete med FaR, både internationellt och från vad som framkommit under det ettåriga pilotprojektet. Erfarenheter från ett pilotprojekt av FaR Fysisk aktivitet på recept (FaR) innebär en för individen anpassad ordination på motsvarande sätt som konventionell behandling. FaR används till såväl friska som sjuka

11 10 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far personer, för att förebygga och behandla vissa sjukdomstillstånd. Den som förskriver recept på fysisk aktivitet ska ha god kompetens och tillräcklig kunskap om den aktuella patientens hälsostatus. Det inkluderar även en god kunskap om effekterna av fysisk aktivitet, då somliga tillstånd innebär att vissa aktiviteter är olämpliga. Receptet ska vara individuellt anpassat vad gäller dosering (intensitet, behandlingsperiodens längd och frekvens) och typ av aktivitet. FYSS ska ses som ett hjälpmedel för den som ordinerar fysisk aktivitet på recept. FYSS är en manual om betydelsen av fysisk aktivitet för att förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd. FYSS belyser de sjukdomsgrupper där tillräcklig mängd vetenskapliga belägg finns för att fysisk aktivitet är lämplig som behandlingsform. Den pilotstudie som startade för att utveckla och beskriva arbetsmetoder och struktur för att i preventivt och behandlande syfte förskriva fysisk aktivitet på recept består av två delar. Första delen inriktades mot att finna arbetsformer för FaR-arbetet. Denna del pågick från oktober 2001 till och med september Den andra delen inriktas på att följa upp de patienter som fått FaR 12 månader efter de fått sitt recept på fysisk aktivitet. Resultaten, det vill säga om patienten ändrat sin nivå avseende förändringsbenägenhet, om de ändrat sitt beteende till en mer fysisk aktiv livsstil, vilken effekt det fått på livskvalitet, följsamhet med mera, är för närvarande under bearbetning. I pilotstudien ingick fyra landsting; Halland, Kalmar, Norrbotten och Östergötland samt en företagshälsovård i Stockholm. En projektledare för respektive län utsågs. Inom pilotstudien rekryterades totalt 13 vårdcentraler och mottagningsenheter för företagshälsovård, där man aktivt skulle arbeta med försöksutskrivningen av FaR under projektets 12 månader. För varje enhet utsågs en samordnare, vars uppgift var att koordinera såväl det inre som det yttre arbetet med FaR samt att vara kontaktperson för utvärderingen. I det yttre arbetet ingick samverkan med friskvårdens aktörer. Samverkan innebar bland annat samarbete för omhändertagandet av de som får fysisk aktivitet förskrivet. I denna pilotstudie kring FaR har ett antal faktorer identifierats som kan underlätta respektive försvåra när man startar arbete med förskrivning av FaR. De framgångsfaktorer som framkommit i detta pilotprojekt överensstämmer med den internationella litteraturen. Det finns i dag ingen exakt arbetsmetod som kan kopieras och användas generellt, utan FaR-verksamheten måste anpassas för de lokala förutsättningarna. Erfarenheter från detta pilotprojekt kan, tillsammans med såväl nationell och internationell litteratur, vara ett stöd och tjäna som inspiration och goda exempel. Det är av stort värde att FaR fortsätter att utvecklas och att en systematisk uppföljning av arbetet genomförs samt att ytterligare forskning på området genomförs. Även om pilotprojektets huvudsakliga syfte inte var att förskriva så många recept som möjligt utan att studera och lära om arbetsformer och samverkan kring FaR, så har inom pilotstudien 831 recept skrivits ut. Det är en väldigt stor variation i förskrivningsfrekvensen både mellan olika enheter och mellan de olika förskrivarna. De vanligaste diagnoserna där FaR användes var smärta och övervikt. Konditionshöjande aktiviteter som promenad, stavgång och motionsgymnastik var den vanligaste ordinationen, men även styrketräning ordinerades relativt ofta. En förbättrad samverkan med aktörer utanför sjukvården är något som de flesta i pilot-

12 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far 11 studien upplevt mycket positivt. Dessutom har patientreaktionerna i de flesta fall varit positiva. Arbetet med FaR upplevs också som en möjlighet att på ett strukturerat sätt förbättra kvaliteten i det förebyggande arbetet. De svårigheter och hinder som identifierats i projektet är till viss del strukturella men handlar även om förankring, tydlighet och mandat. Vägledande råd för FaR-arbete Utifrån erfarenheter från pilotstudien för FaR tillsammans med erfarenheter som beskrivs i nationell och internationell litteratur kan vi ge följande vägledande råd för implementering av fysisk aktivitet på recept: Förankra arbetsformen väl på enheten innan arbetet påbörjas. Gemensamma utbildningar är bra både för att höja kunskapen avseende betydelsen av fysisk aktivitet och för att ge arbetet en bra start. Anpassa FaR efter lokala förutsättningar, hitta samverkan i närområdet bilda lokala nätverk. Utse en samordnare som ansvarar för både internt och externt arbete. Skapa en tydlig och lätt kommunicerbar struktur gärna i form av flödesschema eller organisationsbild. Se till att kontaktpersoner finns, så även aktuella telefonnummer, adresser, arbetsmaterial, broschyrer, prislistor med mera, finns framtaget när ni startar. Förskriv fysisk aktivitet utifrån de råd som finns i FYSS. Sätt FaR i sitt sammanhang, det vill säga försök att få in det i den ordinarie verksamheten. Stimulera personalen att själv vara fysiskt aktiv. Börja i liten skala och utveckla sedan verksamheten. Ha tålamod förändringsarbete tar tid! Ett nära samarbete är viktigt för att överbrygga eventuella klyftor mellan olika aktörer, exempelvis inom hälso- och sjukvården, friskvården, politiker och beställare av vård. Samarbete är också viktigt när det gäller att utveckla kvalitetssäkrade insatser för att öka den fysiska aktiviteten.

13 12 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far

14 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far 13 Summary Physical Activity on Prescription (FaR) Lena V. Kallings and Matti Leijon. The National Institute of Public Health in Sweden and The Centre for Public Health Sciences, Linköping, Sweden. Background People in modern-day society have become less and less physically active, which has welldocumented negative consequences for health and well-being. There is a growing awareness at all levels of society and many countries show an interest in following development. Physical inactivity has become an important public health issue that must be highlighted at the local and national level. The World Health Organisation (WHO) (1, 2) concludes that a lack of physical activity is a major underlying cause of death, disease, and disability. Inactivity, or sedentarism, is one of the 10 leading global causes of death and disability. More than two million deaths each year are attributable to physical inactivity. Sweden on the move was a national programme that focused on people's need for physical activity in order to promote health and well-being. The National Institute of Public Health was commissioned by the Government to plan for a Physical Activity Year in 2001 in collaboration with a number of government agencies and NGOs. This year marked the start of a long-term strategy of change with the aim of promoting health and preventing disease by increased physical activity. The main emphasis of the message has been the importance of daily physical activity, including exercise, sport and recreation, to promote good health. The message is based on the principle that 30 minutes of daily physical activity can prevent a wide range of illnesses and that physical inactivity in Sweden is one of the major factors behind preventable illness and premature death. The good results achieved in 2001 have led to a new commission from the Government Keep Sweden Moving which instructs the National Institute of Public Health to continue its work to promote physical activity among the population in 2003 and The commission also includes a request for a proposed national strategy for increased physical activity in society. The strategy of Sweden on the move was based on settings, one of which was the healthcare system. The overall goals in the area of healthcare were to make healthcare professionals more aware of the preventive effects of physical activity, to develop guiding principles for different patient groups and to support research. A national study was therefore initiated by the National Institute of Public Health to study the concept of Physical Activity on Prescription (Swedish: FaR). This kind of more formal prescription system is quite new in Sweden even though some

15 14 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far healthcare units have been giving this kind of advice since the 1980s. We have also been inspired by experience from other countries, mainly the UK, New Zealand and the United States. Objective To develop and describe the working method and structure of Physical Activity on Prescription (FaR) and the organised enhancement of physical activity in order to promote health and prevent disease. Method This pilot study includes 10 primary care and 3 occupational healthcare units in 5 Swedish counties. These units are spread over the country and work under different conditions, concerning their size, location, population, etc. Each unit has been responsible for establishing interaction between health and leisure service personnel and for creating a community-based network with other public health organisations in the field of physical training. The patient is given a prescription from the primary care unit. This can include walking that is mainly carried out by the patient himself or some other physical activity organised by another public health organisation. The patient generally pays the normal fee to such an organisation. The FaR working method and implementation process have been the focus of the evaluation, which consists of questionnaire, diaries and interviews. The evaluation also includes information about patients receiving FaR, regarding their compliance, physical activity level and quality of life. Questionnaires for coordinators, healthcare staff, leisure time organisations and patients receiving FaR have been used, as well as diaries, flowcharts and organisation models made by the coordinators in the prescribing units. For the purposes of the study, the prescription period was one year, and a further 12-month period of follow-up on the patient level. Results During the one-year project, 831 patients have received FaR. Physical activity has been prescribed by doctors (340), physiotherapists (296), nurses (116) and other healthcare professionals (78). There was a wide distribution between units in prescribing FaR. In primary care, for example, there was an average of 61 prescriptions/unit (7 110) and in occupational health, an average of 94 prescriptions/unit (35 178). The results from the patients questionnaire are based on 11 units, as one unit used interviews instead and one unit dropped out during the course of the project. The response rate was 67 % (n = 727). The mean age of the patients was 50, with a distribution from

16 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far years. The majority of them were women (75 %). According to the patients, the main reasons for being prescribed FaR were to alleviate pain (42 %), to increase well-being (18 %), to lose weight (12 %) and as treatment for a multi-diagnosis (9 %). Other reasons were hypertension (4 %), stress (4 %), diabetes (3 %), mental ill-health (2 %). There was on the whole a very positive response from the participants, with 93 % of healthcare personnel positive to the project. In addition, 92 % of the sport and recreational organisations agreed that the project had been positive for them and also concurred that this concept had developed their method of working. General conclusions and recommendations One major finding was the need for a very well-defined organisational structure and good relations between healthcare/occupational health care units on the one hand and physical activity organisations on the other. As a result of the study, we have identified the following supporting factors and barriers regarding FaR: Supporting factors: It is important to have a coordinator who works within the organisation and also has the support of the management. It is important to have a visible structure, both within the actual organisation, as well as among stakeholders outside the clinic. A community-based network should be used to facilitate supervision and support. Barriers: Lack of time. Staff turnover (partly caused by temporarily employed doctors). In some units there were too many projects running at the same time. Insufficient communication both within the actual organisation and among stakeholders outside the clinic. Change takes time. It s not only the patient who needs to change his or her behavioural patterns and become more active. The healthcare system must also prepare itself for behavioural change. Further recommendations Based on the experiences gathered from the Physical Activity on Prescription pilot study and on experiences referred to in national and international studies, we would like to offer the following guidelines on how to implement Physical Activity on Prescription: Adapt Physical Activity on Prescription to existing local conditions; collaborate with other units and organisations by forming a community-based network. Appoint a Coordinator responsible for the process both within the relevant organisation as well as among stakeholders outside the clinic. Make sure the project is firmly anchored within the unit.

17 16 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far Implement education initiatives with all stakeholders to raise awareness and to secure a mutual platform. Create a visible structure for communication. Make sure contact-persons, phone numbers, addresses, project material, price lists are at hand before you start. Prescribe physical activity on the basis of FYSS (the scientific handbook on effects of physical activity on the prevention and treatment of diseases). Put Physical Activity on Prescription in context and try to make it part of people s everyday routines. Encourage staff to be physically active themselves (role-models). Begin on a small scale and develop outwards. Be patient Behavioural change takes time. There is a need for more research relating to Swedish conditions.

18 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far 17 Inledning Det moderna samhället ställer allt mindre krav på fysisk ansträngning i de dagliga aktiviteterna, vilket avspeglas bland annat i en stadigt ökande övervikt hos befolkningen. För de flesta människor innebär arbete i dag mindre fysiska ansträngningar än förr och vi måste därför ta särskilda initiativ på fritiden för att upprätthålla en god fysisk funktionsförmåga. Det finns ett mycket tydligt samband mellan omfattning av fysisk aktivitet och hälsotillstånd (3). Betydelsen av fysisk aktivitet för god hälsa och livskvalitet är väl vetenskapligt underbyggd. Fysisk inaktivitet är en mycket stor medicinsk riskfaktor (3 5). Enligt WHO är felaktig kost och för lite fysisk aktivitet den viktigaste orsaken till sjukdom i EU-länderna (2). Rökning orsakar 9 procent av sjukdomar inom EU medan fysisk inaktivitet och felaktig kost ligger bakom 9,7 procent av sjukdomarna (6). Ur ett folkhälsoperspektiv bör den måttliga fysiska aktiviteten uppmuntras. Största hälsovinsterna får man om de minst fysiskt aktiva blir mer aktiva. Nationell och internationell erfarenhet visar att man inte når inaktiva grupper i samhället med enbart information. Insatserna måste därför breddas och ta sin utgångspunkt i människors livsvillkor, livsstil och tidigare erfarenheter av idrott. Stor potential finns genom att öka de lågintensiva aktiviteterna i vardagen, exempelvis genom promenader och cykling. Gällande rekommendation för fysisk aktivitet innebär att alla individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter (7, 8). Intensiteten bör vara åtminstone måttlig, som en rask promenad. Ytterligare hälsoeffekt kan erhållas om man utöver detta ökar den dagliga mängden eller intensiteten. Friluftsliv, promenader och utflykter utan krav på prestation eller tävling är av stor betydelse för livskvalitet och hälsa (9). Fysisk aktivitet Fysisk aktivitet är all typ av rörelse som ger ökad energiomsättning. Detta innebär all typ av muskelaktivitet, exempelvis trädgårdsarbete, fysisk belastning i arbetet, friluftsliv, motion och träning. Fysisk aktivitet är alltså inte detsamma som motion eller träning. Motion är medveten fysisk aktivitet med viss avsikt, som görs för ökat välbefinnande, en framtida bättre hälsa och för att det är roligt och skönt att röra på sig. Träning däremot innebär en klar målsättning att öka prestationsförmågan i olika typer av fysisk aktivitet, företrädesvis inom idrotten. Huvuddelen av veckoförbrukningen av energi härrör från fysisk aktivitet som inte har med schemalagd motion och idrott att göra. Den vardagliga fysiska aktiviteten, som att promenera eller cykla till jobbet, använda trappor i stället för hissen, arbeta i trädgården, ha ett fysiskt krävande arbete, leka med barnen med mera, står för den största delen av den totala energiförbrukningen under en vecka. Den stora hälsopotentialen ligger i att öka den totala fysiska aktivitetsnivå, både i anslutning till arbetet och på fritiden.

19 18 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far Alltför stor del av den svenska befolkningen är från hälsosynpunkt inte tillräckligt fysiskt aktiv. I åldersgruppen 30 år och äldre är det troligt att högst 20 procent av befolkningen är, från hälsosynpunkt och vad gäller kondition, tillräckligt fysiskt aktiv (4). Detta medför att cirka 80 procent av den vuxna befolkningen över 30 år inte är tillräckligt fysiskt aktiv eller är helt inaktiv. Andelen fysiskt helt inaktiva i Sverige beräknas vara procent för medelålders män och cirka procent för kvinnor i motsvarande ålder (4). Andelen totalt inaktiva i åldersgruppen från tonåren upp till medelåldern uppskattas till procent (4). Dessa är helt fysiskt inaktiva, det vill säga de har inte någon fysisk belastning i yrkesarbetet, motionerar inte, går/promenerar heller inte till arbetsplatsen eller har regelbundna hobbyvanor, som ger fysisk aktivitet. Utöver de helt inaktiva tillkommer den del av befolkningen som är lite men inte tillräckligt fysisk aktiva. Motionsvanor avspeglar levnadsvillkor och social position (10). Bland medelålders är benägenheten att ägna sig åt motion tydligt relaterad till den egna utbildningsnivån, bostadsorten och vänners motionsutövning. Under de senaste decennierna har också andelen motionsutövare ökat betydligt mer bland tjänstemän än bland arbetare. Högutbildade motionerar betydligt mer än lågutbildade. Motionsvanor är kopplade till livsstilen i stort. Oavsett utbildningsnivå har de som motionerar en mer hälsofrämjande livsstil än de som inte motionerar. De som är fysiskt aktiva tänker oftare på att äta näringsriktigt och röker också betydligt mindre än de som är fysiskt inaktiva (10). Hälsofrämjande arbete inom hälso- och sjukvården Ett område där många viktiga insatser för ökad fysisk aktivitet kan göras är inom hälsooch sjukvården. Det finns i dag behov av att inom hälso- och sjukvården finna nya arbetssätt, som inte bara behandlar sjukdom utan också förebygger. Ett arbetssätt, som under de senaste åren såväl nationellt som internationellt vunnit allt större uppmärksamhet, är receptförskriven fysisk aktivitet. Det finns vetenskapligt säkerställda belägg för att många av våra vällevnadssjukdomar orsakas av fysisk inaktivitet (3, 5). Genom att öka den fysiska aktiviteten, går det att komma åt en av de stora grundorsakerna till dessa vällevnadssjukdomar. Fysisk aktivitet kan i dag ses som ett komplement till läkemedel och användas i stället för eller vid sidan av dagens terapier, där kanske den överviktiga, stillasittande, rökande personen med hypertoni, hyperlipidemi (förhöjda blodfetter), diabetes typ 2 och övervikt behandlas med multipla farmaka. Fysisk aktivitet har många unika egenskaper och är den enda enskilda behandling som kan förskrivas på recept mot samtliga dessa riskfaktorer (5). Dessutom är risken för biverkningar liten om man anpassar träningen efter individen och dennes förutsättningar. Vikten av att hälso- och sjukvården blir mer hälsoinriktad och hälsofrämjande betonades redan på WHO-konferensen i Ottawa Hälso- och sjukvården måste förstärka sina hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser vid sidan av sitt traditionella ansvar för att utreda och behandla sjukdomar och skador (11). Stöd för detta finns också i hälso- och sjukvårdslagen (HSL), där hälso- och sjukvårdens uppgift anges till att ge en god sjukvård på lika villkor och skapa en bättre hälsa och livskvalitet i befolkningen (12).

20 erfarenheter av fysisk aktivitet på recept far 19 Detta gör man både genom att ta hand om de patienter som söker vård, men också som en aktör i folkhälsoarbetet. Sjukvården har dessutom en viktig roll när det gäller att skapa trygghet för såväl individerna som för samhället i stort (13). Även i prioriteringsutredningen (14) lyfts det förebyggande perspektivet fram då det framhålls att förebyggande vård ska finnas med i det akuta såväl som i det kroniska skedet av en sjukdom, i det akuta skedet för att om möjligt förhindra kroniska tillstånd. I HSL framgår även att hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa. Den som söker vård ska, enligt paragraf 2b när det är lämpligt, ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Det framgår vidare att detta ansvar gäller både mot hälsan i befolkningen liksom individen när denne blir sjuk. En utveckling har även skett när det gäller synen på patientrollen. I hälsooch sjukvårdslagens omarbetade version från 1998 betonas patientperspektivet, vad gäller exempelvis individuellt anpassad information och ökad valfrihet vid val av behandlingsformer. Begreppet hälso- och sjukvård omfattar såväl de sjukdomsförebyggande åtgärderna som de sjukvårdande insatserna. I en kommentar till hälso- och sjukvårdslagen anses det viktigt att man inte skiljer dessa båda beståndsdelar från varandra, utan i stället betraktar hälso- och sjukvården som en sammanhängande helhet (15). Hälso- och sjukvården har unika möjligheter att, i mötet med den enskilda patienten, aktualisera hälsofrämjande och förebyggande aspekter (16). Det handlar om förebyggande insatser för att individen inte ska drabbas av sjukdom och att identifiera orsaker som ligger utanför sjukvården. För såväl slutenvård som öppenvård kan det handla om att inkludera förebyggande som en del i behandling av sjukdom, exempelvis stödja patienter till förändring i mat- eller motionsvanor, men också att bidra till lösningar på problem av social, psykisk eller miljömässig natur. Primärvården är den aktör som även i fortsättningen förväntas ta en stor del av ansvaret i det preventiva och hälsofrämjande arbetet, där en aktiv samverkan med andra aktörer i samhället bör utvecklas ytterligare (16). Dessutom har primärvården via sin direktverkande struktur och förmåga att nå alla individuellt, unika möjligheter att nå grupper som är särskilt sårbara i hälsoavseende. Nationella folkhälsokommittén anger att hälso- och sjukvården har ett ansvar för att stödja och initiera hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser på individ- och gruppnivå och utveckla metoder så att preventiva insatser naturligt integreras i vårdkedjan. Vidare anser man att sjukvårdspersonalens förhållningssätt och förmåga att kommunicera med patienterna har stor betydelse. Dålig kommunikation dem emellan kan innebära att patientens verkliga bekymmer inte framkommer med följd att onödiga åtgärder vidtas, vilket i sin tur kan leda till missnöje och uppgivenhet hos patienten. Utifrån målområde 6 i regeringens proposition Mål för folkhälsan, har hälso- och sjukvården stor betydelse för den långsiktiga hälsoutvecklingen genom sin specifika kompetens, sin auktoritet, breda kunskap och stora kontaktyta gentemot befolkningen (17). Ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv ska genomsyra hela hälso- och sjukvården och vara en självklar del i all vård och behandling. I det arbetet har primärvården en viktig roll. I propositionen identifieras behov av fokus på förebyggande insatser och rehabilitering, bland annat för att förebygga sjukdom och förhindra långa vårdtider och ökade läkemedelskostnader. Hälso- och sjukvården bör även initiera och stödja hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser på individ- och gruppnivå och utveckla metoder