Skyddsnätverk för boreal skog. i Västerbottens och Västernorrlands län

Transkript

1 Skyddsnätverk för boreal skog i Västerbottens och Västernorrlands län

2 Ansvarig enhet: Naturvårdsenheten Text: Sören Uppsäll Analys och figurer: Carlos Paz von Friesen Tryck: Länsstyrelsen Västerbotten Upplaga: 100

3 Skyddsnätverk för boreal skog i Västerbottens och Västernorrlands län

4 Bakgrund Det är nu tio år sedan Länsstyrelserna tog fram regionala strategier för formellt skydd av skog. Inom det arbetet identifierades värdetrakter som sedan legat till grund för myndigheternas prioriteringar av skyddsarbetet. I Västerbotten har trakterna också varit vägledande för storskogsbrukets frivilliga avsättningar. Sedan värdetrakterna identifierades har kännedomen om skogar med höga naturvärden ökat betydligt. För att kunna utvärdera om tillräckliga skyddsnivåer uppnås är det också viktigt att värdetrakterna avgränsas på ett mer objektivt sätt. Sammantaget ser Länsstyrelserna därför ett behov av att precisera och se över värdetrakternas utformning. Internationella överenskommelser (t.ex. Nagoya 2010), landskapskonventionen samt ett flertal regeringsuppdrag om grön infrastruktur påtalar vikten av att skapa funktionella nätverk för att kunna bevara den biologiska mångfalden i landskapet. Från forskarhåll påpekar man samma sak och betonar vikten av samplanering mellan olika aktörer i den boreala skogen. Utifrån ovan nämnda förutsättningar ser både Länsstyrelsen i Västerbotten och i Västernorrland ett stort behov av att ta fram kunskap för att kunna skapa ett funktionellt skyddsnätverk för boreal skog. Arbetssättet med att identifiera värdetrakter innebär att landskapen med de tätaste koncentrationerna av värdekärnor pekas ut, men detta räcker inte. Om arter ska kunna sprida sig mellan värdetrakter och ska trakterna kunna fungera som spridningskällor till områden i övriga delar av skogslandskapet måste vi även känna till den rumsliga utbredningen av värdekärnorna utanför värdetrakterna. Här erbjuder nätverksanalyser ett kompletterande angreppssätt till värdetraktanalyser. Vi anser att dessa båda metoder tillsammans ger ett bra underlag för kommande skyddsplanering och uppbyggnad av en grön infrastruktur i det boreala skogslandskapet. Syfte och mål Syftet är att skapa en rumslig modell för ett skyddsnätverk för det boreala skogslandskapet i Västerbottens och Västernorrlands län. Modellen ska kunna användas och vidareutvecklas som ett styrinstrument för prioritering av områdesskydd samt övriga åtgärder för att på sikt kunna skapa ett funktionellt nätverk för bevarande av arter och biologisk mångfald i länens boreala skogar. Mål: Göra preciseringar av befintliga värdetrakter utifrån uppdaterade underlag Identifiera viktiga spridningsstråk mellan värdetrakter och värdekärnor som möjliggör uppbyggnad av ett funktionellt nätverk Identifiera landskap och områden i behov av ytterligare inventerings- och skyddsinsatser

5 Underlagsdata och utgångspunkter för analyserna Underlagsdata för analyserna har utgjorts av kända skogsområden med höga naturvärden; formellt skyddade områden, frivilliga avsättningar (SFV, Sveaskog, SCA, Holmen och Bergvik), nyckelbiotoper, naturvärden samt övriga av länsstyrelsen kända områden. Dessa områden benämns i fortsättningen värdekärnor. Analysområdet är Västernorrlands och Västerbottens län (inkl. det fjällnära området) samt en zon på två mil in i angränsande län. Boreal skog har antagits vara en naturtyp och ingen uppdelning på olika undertyper har gjorts. Samtliga analyser och data avser endast produktiv skogsmark. Begreppsförklaring Värdekärna: Område med höga naturvärden som har stor betydelse för fauna och flora. Konnektivitet: Beskriver den grad till vilken landskapet underlättar rörelser/spridning av arter och andra ekologiska flöden. Kluster: En samling värdekärnor som ligger geografiskt koncentrerade i landskapet, här värdekärnor som ligger inom högst 1 km avstånd från varandra och tillsammans utgör minst 100 ha. Noder: Habitatfläckar/områden i ett nätverk, här värdekärnor eller kluster. Länkar: En beståndsdel i ett nätverk, utan habitatyta, som erbjuder möjlighet till spridning mellan två habitatfläckar. En länk motsvarar vissa krav som kopplas till arters spridningsförmåga. Komponent: En grupp av noder sammankopplade med hjälp av länkar som tillsammans bildar ett nätverk där arterna kan förflytta sig. Stepping stones: Mindre habitatfläckar som kan spela en viktig ekologisk roll genom att underlätta arters rörelser/ spridning i landskapet. Dessa fläckar kan inte på egen hand upprätthålla en livskraftig population men de kan tillfälligt erbjuda lämpliga förhållanden för organismer under spridning mellan större habitatfläckar.

6 Värdetrakter Värdetrakter är landskap med en betydligt högre koncentration av värdekärnor och en bättre konnektivitet än omgivande landskap. Här har arter med stora krav på tillgängligt habitat av naturliga skogmiljöer möjlighet att fortleva och bygga upp livskraftiga populationer. Värdetrakterna utgör därför landskap där målen för skyddsinsatserna bör sättas så högt att tröskelvärden för kraftigt minskande populationer och artutdöende inte underskrids. Värdetrakt definieras här som ett landskap innehållande minst 4000 ha produktiv skogsmark och som utgörs av minst 10 % värdekärna. I en strävan att åstadkomma representativitet i fördelningen av värdetrakter har utgångspunkten varit att 12 % av varje naturgeografisk region ska utgöras av värdetrakt. För att ta fram värdetrakter gjordes först en koncentrationsanalys för alla värdekärnor. Utifrån de största koncentrationerna av värdekärnor avgränsades sedan värdetrakterna. Avgränsningen gjordes genom att alla värdekärnor >25 ha (inom koncentrationerna) gavs en buffert utifrån deras storlek, ju större värdekärna desto större buffert. Resultatet av analysen visas i tabell 1 respektive figur 1. Värdekärnor Värdetrakt (ID) Naturgeografisk region Skog Värdetrakt (ha) Total areal (ha) Andel totalt (% av skog) Formellt skydd (%) Frivillig avsättning (%) Oskyddad (%) Tabell 1. Naturgeografisk region, total areal skog inom värdetrakt, total areal värdekärna samt andel värdekärna totalt och fördelat på skyddsstatus (formellt skydd, frivillig avsättning och oskyddad värdekärna) för ett urval av värdetrakterna. Värdekärnornas skyddsstatus inom de olika värdetrakterna ger ett bra underlag för prioritering av kommande skyddsinsatser.

7 Figur 1. Förslag på precisering av värdetrakter i Västerbottens och Västernorrlands län. Numrerade värdetrakter redovisas i tabell 1. De naturgeografiska regionernas beteckningar anges i anslutning till länsgränserna. Kartan i figur 1 visar tydligt att värdetrakterna inte fördelar sig jämt över länen och att stora delar av länen saknar större koncentrationer av kända värdekärnor. För att åstadkomma 12 % värdetrakt inom alla naturgeografiska regioner har koncentrationer som uppfyllt definitionen för värdetrakt uteslutits i region 33. Motsatt har koncentrationer som inte uppfyllt definitionen (arealkravet) tagits med i länens östra delar, se tabell 1.

8 Nätverk För att kunna planera skyddsinsatser i det boreala skogslandskapet på ett ekologiskt hållbart sätt måste man förstå de rumsliga mönstren. Man måste då undersöka hur värdekärnornas inbördes läge påverkar konnektiviteten i landskapet. Att skapa nätverk av skogsområden med höga naturvärden är då en effektiv strategi för att motverka fragmentering och uppnå ett långsiktigt bevarande av den biologiska mångfalden. Vid analyserna har täta aggregeringar (kluster) av värdekärnor och större enskilda värdekärnor (>100 ha) fått utgöra stommen. Lite mindre värdekärnor ( ha) har också ingått som stepping stones i denna modell. För att binda samman dessa områden (noder) har vi använt ett tänkt spridningsavstånd (länkar) på tre km. De sammanhängande nätverk (komponenter) som på detta sätt bildas visar var i länen det finns förutsättningar att genom ytterligare skyddsinsatser skapa bättre överlevnadsförutsättningar för arter med en intermediär spridningsförmåga, figur 2. Mindre glapp mellan identifierade komponenter visar på landskapsavsnitt dit ytterligare inventeringsinsattser bör lokaliseras. Om man där hittar okända värdekärnor kan större och mer funktionella nätverk skapas. Formellt skydd (%) Frivillig avsättning (%) Oskyddad värdekärna (%) Komponent över 400 ha Komponent under 400 ha Små (<30 ha) värdekärnor Totalt Tabell 2. Andel värdekärna med olika skyddsstatus (formellt skydd, frivillig avsättning och oskyddad värdekärna) fördelat på komponenter med olika storlek samt på små värdekärnor. Tittar man på komponenternas innehåll av värdekärnor med olika skyddsstatus, tabell 2, ger detta en fingervisning om var skyddsinsatser måste till för att motverka en ytterligare fragmentering av nätverken. De frivilliga avsättningarna utgör en hög andel i kategorin små värdekärnor. Kan dessa frivilliga avsättningar omlokaliseras till större oskyddade värdekärnor inom komponenter skulle man uppnå större naturvårdsnytta.

9 Figur 2. Kartan visar de komponenter som bildas då länkarnas (röda linjer) längd är maximalt tre km. Mörkgröna områden är noder som ingår i komponenter som innehåller mer än 400 ha värdekärna. I den inzoomade kartan syns även komponenter som innehåller mindre än 400 ha värdekärna, noderna i dessa visas i ljusgrönt. Små värdekärnor (<30 ha) visas i grått.

10 Resultat och reflektioner Syftet har varit att ta fram en rumslig modell till stöd för arbetet med att skapa funktionella skyddsnätverk i det boreala skogslandskapet. Vi ser att analyserna har gett användbara resultat. De har bidragit till en tydligare bild av den rumsliga fördelningen av kända värdekärnor och vi kan se: Vilka delar av länen som är mest fragmenterade med få och isolerade värdekärnor. Var det finns landskap med höga koncentrationer av värdekärnor och var det finns potential för mer funktionella nätverk. Var det är prioriterat att skydda oskyddade värdekärnor. Var vi bör satsa på ytterligare inventeringar. Allt detta sammantaget är ett bra stöd vid prioriteringar i det pågående skyddsarbetet. Analysresultatet kan även användas i det nyligen påbörjade arbetet med att försöka skapa en grön infrastruktur. Värdetrakts- och nätverksanalyser är två olika sätt att se på skogslandskapets rumsliga struktur. Värdetrakterna visar var vi har landskapen med högst koncentration av värdekärnor medan nätverksanalysen visar hur värdekärnorna kopplar till varandra inom och mellan värdetrakterna. På så sätt kompletterar de båda analyserna varandra. Med hjälp av analysresultaten har vi skapat en bild av det boreala skogslandskapet, se figur 3. Vi anser att denna bild är ett bra hjälpmedel för att lokalisera och prioritera kommande skyddsinsatser på ett optimalt sätt. Vi kommer att gå vidare genom att utvärdera och utveckla det genomförda arbetet. Motsvarande analyser borde göras i resten av landet för att skapa en helhetsbild över det boreala skogslandskapet i Sverige. Det finns naturligtvis även möjligheter att göra fördjupade analyser beroende på vilka underlag man har tillgång till och vilken skala man väljer att arbeta i. Ett likartat arbetssätt kan med fördel också användas vid analyser av värdekärnor inom andra miljöer än skogar. I dag avverkas oskyddade kontinuitetsskogar och naturligt föryngrade skogar fortlöpande och övervägande delar av återstoden av dessa skogar är planerade för avverkning de närmaste åren. Det innebär att fragmenteringen av det boreala skogslandskapet kommer att tillta med ökad isolering som följd. En konsekvens av detta är att förutsättningarna för att bygga upp en grön infrastruktur försämras än mer. Det är därför bråttom att skydda de områden som möjliggör att funktionella nätverk skapas och att en grön infrastruktur kan byggas upp i det boreala skogslandskapet.

11 Figur 3. Kartan visar inzoomad del av länen med förslag till precisering av värdetrakter (gröna transparenta områden) tillsammans med komponenter. Noder visas i mörkgrönt och länkar (<3 km) som röda linjer.

12 Länsstyrelsen Västerbotten Storgatan 71 B, Umeå