Remiss fördjupad utvärdering av Levande skogar 2015 (Dnr. 2013/3340)

Transkript

1 (6) Skogsstyrelsen JÖNKÖPING Remiss fördjupad utvärdering av Levande skogar 2015 (Dnr. 2013/3340) Bergvik Skog AB har beretts tillfälle att avge ett yttrande på rubricerad remiss och lämnar härmed följande synpunkter: Sammanfattande synpunkter: Oprecisa preciseringar och tveksamma indikatorer Bergvik anser att miljömålets preciseringar har uttolkats av Skogsstyrelsen på ett sätt som inte är rimligt i relation till andra mål kring brukandet av skogen. Man har som stöd för sin slutsats att miljömålet inte kan nås, valt indikatorer som ger ett negativt resultat och inte lagt samma vikt åt indikatorer som visar på förbättringar av miljötillståndet. Behov av bättre avvägda miljömål och ett transparent och motiverande miljömålssystem Bergvik stödjer uppfattningen om att miljömålssystemet bör göras mer motiverande och att den utvecklingen ska ske i samverkan med de som förväntas bidra till målets uppfyllande. Starkare styrmedel är inte lämpliga då målen är så oklara Bergvik anser det olämpligt att skogsvårdslagens miljöföreskrifter inkluderas i miljöbalken och förstår inte hur detta skulle kunna bidra till en ökande motivation att arbeta mot miljömålet. Skogsstyrelsen bör fortsätta arbetet på den inslagna vägen med dialog och samverkan. Allmänna synpunkter: Skogsstyrelsen noterar att det råder enighet om att miljömålet Levande skogar inte är uppfyllt, och att arbete återstår. Då det saknas enighet kring hur man kan mäta miljömålets uppfyllande så kan det knappast finnas någon enighet kring måluppfyllelsen. Allt beror av hur man väljer att praktiskt tolka ut de preciseringar som Regeringen fastställt för miljökvalitetsmålet. Skogsstyrelsen konstaterar själva i rapporten bl.a. att: Bergvik Skog AB Post- och besöksadress: Trotzgatan 25, Falun Tfn: Bankgiro: Fakturaadress: Box 425, Falun Fax: Org nr:

2 (6) det råder för närvarande stor oenighet ifråga om vad som är ändamålsenligt för att bevara biologisk mångfald och uppnå gynnsam bevarandestatus för skogliga naturtyper Vad som krävs för att bevara biologisk mångfald och uppnå gynnsam bevarandestatus i den svenska skogsmarken är ett omtvistat ämne Vidare är det en tolkningsfråga hur utbrett olika arter ska bevaras Levande skogar med dess preciseringar ger utrymme för tolkningar. I dagsläget finns meningsskiljaktigheter mellan myndigheter, skogsbruk, ideell naturvård och naturvårdsforskning om vad som krävs (bevarade arealer etc.) för att bevara biologisk mångfald och uppnå gynnsam bevarandestatus för arter och naturtyper En osäkerhet om vad som i alla delar behövs för att bevara livskraftiga populationer av de skogsberoende arterna i landskapet och därmed hur en ändamålsenlig definition av gynnsam bevarandestatus för naturtyper bör se ut försvårar ytterligare framtidsbedömningen. Bergvik har svårt att acceptera att man mot bakgrund av ovanstående, från Skogsstyrelsens sida, så kategoriskt kan konstatera att miljömålet Levande skogar inte är uppfyllt. En viss ledning kan man möjligen få genom att analysera vilka indikatorer som Skogsstyrelsen lägger vikt vid och vilka man inte lägger vikt vid. Stor vikt ges ex.: 1) Att habitatförlust fortfarande pågår i stor omfattning 2) Att det råder brist på arealer med gammal skog med bibehållen skogskontinuitet, flerskiktade skogar och tillgång på död ved. 3) Att skogar med naturtypsklassning finns i för liten omfattning och fortsatt minskar 4) Att flera ekologiskt värdefulla skogar behöver ett långsiktigt skydd Liten vikt ges ex.: 1) Att mängden gammal skog ökar 2) Att död ved ökar 3) Att arealen äldre lövrik skog ökar 4) Att skogsfåglar har stabila eller ökande populationer 5) Att mängden frivilligt avsatt skog med råge överträffar tidigare delmål 6) Att hela % av de skogslevande rödlistade arter som har relevans bedöms klara sig i beståndet (!) genom funktionell hänsyn i form av hänsynsytor. Vad blir siffran i landskapet då avsättningar och reservat läggs till som komponenter?

3 (6) Det finns här skäl att klargöra att Bergvik är positivt till att fler äldre skogar avsätts som reservat i Sverige. Det finns ett behov av många olika skäl till detta, men för att leva upp till miljömålets preciseringar är argumentationen mycket osäker och rentav tveksam. Beroende av hur man definierar sina habitat och naturtyper och hur man beskriver vad som är gynnsam bevarandestatus m.m. så skapar man sin egen bild. Valen av indikatorer och kritiska definitioner måste ha skett inom myndigheterna och utan granskning av vare sig politiker eller skogssektor. Att ge sken av att miljömålspreciseringarna låter sig utvärderas på vetenskaplig grund med hjälp av dessa indikatorer, menar Bergvik är att vilseföra. Enligt tabell 1, så ska Sverige återföra 2,2 miljoner hektar skog så att önskvärda nivåer med gällande definition av Taiga uppfylls. Det motsvarar ett helt Bergvik Skog. Har en sådan målbild förankrats politiskt och har man förstått de finansiella konsekvenserna? Bergvik vill hävda att det borde krävas ytterligare politiska preciseringar av hur man menar att svenskt skogslandskap bör se ut och vilka funktioner det ska tjäna för samhället, skogsägarna och medborgarna. Vilken roll ska skogen spela inom ramen för ett klimatanpassat Sverige? Bergvik och andra skogsägare behöver klara signaler, som också upplevs som att vara i balans och att vara uppnåeliga, både vad gäller produktion och miljö. I ett sådant läge kan man på vetenskapliga grunder välja relevanta indikatorer. Sverige är långt därifrån idag och Skogsstyrelsen borde ha mod att tydligare poängtera att det saknas politiska prioriteringar och anvisningar om finansiella resurser som svarar mot sådana prioriteringar. Utvärderingen innehåller beskrivningar på ett i huvudsak bra sätt av de naturvårdsinsatser som utförs i skogsbruket. Skogsstyrelsen menar också att riktningen i miljöarbetet numer är positiv. Bergvik kan dock inte dela Skogsstyrelsens uppfattning att det inte går att se någon tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Bergvik menar att man inte kan generalisera bilden på det sätt som Skogsstyrelsen gör. I exempelvis stora delar av södra och mellersta Sverige, med en lång markanvändningshistorik, betyder det skogsbruk som nu bedrivs med miljöhänsyn och frivilliga avsättningar av skog för naturvårdsändamål, de facto att viktiga strukturer och egenskaper, som gynnar biologisk mångfald knuten till skogsekosystemen, återinförs i landskapet. Den förändring av landskapet som skett längre mot norr och nordväst under senare decennier är förstås tydlig, men att den med säkerhet skulle innebära att miljömålets preciseringar inte kan uppnås, beror på hur man tolkar regeringens avsikt. Ensidig mätning av förluster av miljövärden och negligerande av tillkomsten av värden i ett dynamiskt landskap bidrar också till att man ges en skev bild av miljöförändringen i skogen. Hur ser tillkomsten genom inväxt av nya bestånd till nyckelbiotopskvaliteter ut i relation till den mängd som uppges vara avverkade?

4 (6) Dessutom borde en kritisk granskning från SKS ha inneburit en något försiktigare tolkning av den statistik man visar, då många av storskogsbrukets nyckelbiotopsarealer av äldre datum visat sig vara felklassade och blivit utbytta mot andra värdefullare objekt. Hur syns det i statistiken? Ett miljömålssystem som är konstruerat och tolkat så att stora miljöinsatser från brukarnas håll inte uppmärksammas är inte särskilt motiverande. Då de frivilliga insatserna är så avgörande för ett bra miljötillstånd i skogen så behövs realistiska målpreciseringar och etappmål, som utformas på ett balanserat och uppnåeligt sätt och där resultaten tolkas objektivt och sakligt. Några synpunkter på detaljer: Sid 19 Kulturmiljöer: I rapporten påstås att arbetet i projektet Bevara skogens kulturmiljöer skulle ske i nära samverkan med berörda aktörer. Bergvik känner inte till att skogsägare och skogsbrukare på något sätt varit med i arbetet! Sid 21 De centrala problemen SKS beskrivning: Slutsatserna från SKS är resultaten av det sätt man valt att utforma kriterierna för de olika habitaten. Den utformningen är, såvitt vi uppfattar saken, gjord i Sverige och inte av EU. Behövs all naturtypsklassad och önskvärd areal för att nå miljömålet? Sid 22: Analys av behoven: De behovsanalyser som används i den svenska debatten grundar sig alla i att det skulle finnas någon form av generellt gångbart tröskelvärde för biologisk mångfald. Bergvik menar att det knappast är troligt att det finns (se ex. Dykstra, P.R. 2004) och att tröskelvärden uttryckt som andelar av ett teoretiskt ursprung förefaller än mer osannolika. Det finns också stora problem att beräkna tröskelvärden även för enskilda arter pga att habitatkvaliteter sällan är svarta eller vita i ett landskap. En siffra blir inte mer korrekt bara för att det är den enda som finns. Sid 24: Vilken tolkning gör SKS av det faktum att hela % av de relevanta rödlistade skogsarterna enligt Artdatabanken, klarar sig i beståndet vid en avverkning där hänsynsytor om 0,5 ha sparas? Hur många arter blir kvar som hotade i skogslandskapet när reservat och frivilliga avsättningar också bedöms? Varför har inte SKS beställt även den analysen? Sid 26: Hyggesfritt skogsbruk funktionalitet? Bergvik är tveksamt till att hyggesfritt skogsbruk generellt skulle vara mer funktionellt än trakthyggesbruk med generell hänsyn för merparten av våra skogsekosystem. Stor vikt läggs vid begreppet kontinuitet utan att det definieras när och hur kontinuiteten bryts. Hyggesfritt skogsbruk kan vara motiverat i vissa skogstyper som normalt föryngras genom intern dynamik eller i områden där andra värden än ekologiska behöver ett ges intryck av skog över hela föryngringsfasen.

5 (6) Sid 27: Skydd av skog: SKS pekar på att det ordinarie skyddsarbetet minskat under senare år och verkar inte tillmäta den s.k. ESAB överenskommelsen någon som helst betydelse. Bergvik är inte motståndare till att den formellt skyddade arealen skog ytterligare ökas i landet. För detta kan finna många skäl även om detta som en tolkning av miljömålets preciseringar kan ifrågasättas. Bergvik ser det som nödvändigt att staten genomför ett ESAB 2-paket, så att större värdefulla områden, fortfarande i bolagens ägo, kan omföras till naturreservat. Sid 28: Landskap och grön infrastruktur: Kunskapen om olika arters krav på konnektivitet i skogslandskapet är mycket begränsad. Det är dock viktigt att vid resonemang kring grön infrastruktur i landskapet, räkna med alla komponenter, där miljöhänsynen inte får glömmas bort vid värderingen av arters möjligheter. Sid 30: Utveckling av miljömålsystemet: Bergvik ställer sig bakom SKS i synen på att miljömålssystemet måste ses över och utvecklas för att bättre synliggöra positiva miljöåtgärder och trender. Bergvik instämmer med SKS att det behövs ett mer motivationsskapande system, där aktörerna som påverkar och förväntas bidra till resultaten också ska ges möjlighet att vara delaktiga i systemets utformning. Sid 39: Behov av insatser: Förslagen till nya eller förstärkta åtgärder för att nå miljömålet är av varierande kvalitet sett från Bergviks utgångspunkt. Samverkan landskap: Bergvik inbjuder intressenter och myndigheter till samverkan i samband med översyn av egna frivilliga avsättningar. En levande dialog kring vad som bör och kan prioriteras för både formellt skydd som frivilligt skydd är välkommen. SKS behov av bättre insyn än idag i hur frivilliga avsättningar omsätts till förmån för mer ekologiskt värdefulla områden, antyder en misstro mot skogsägarna, som är besvärande för en framgångsrik samverkan. Behövs en ändrad attityd hos myndigheten till det frivilliga arbetet? Bergvik motsätter sig en samverkan som resulterar i av myndigheter beslutade landskapsplaner över fastighetsgränserna. Mer skog bevarad (2,2 milj. Ha taiga?): SKS slutsats att huvuddelen av de naturskogsliknande skogar och skogar med naturtypskvaliteter, som finns kvar bör skyddas omgående delas inte av Bergvik. Det finns ett fortsatt behov av skydd av vissa områden och Bergvik förordar lösningar av ESAB-typ, men att avsätta ytterligare miljontal hektar skogsmark i områden med redan höga bevarandenivåer, är knappast en bra balansering av landets resurser. SKS behöver kvantifiera vilka finansiella resurser som behövs för att uppnå det tillstånd man anser behövas. Hyggesfritt brukande: Mot bakgrund av bl a Artdatabankens analys av hänsynens betydelse för rödlistade skogsarter, så kan Bergvik se att hyggesfritt brukande är en nödvändig lösning för relativt små arealer.

6 (6) Utvecklad bristanalys och behov av övervakning: Forskningsläget möjliggör knappast någon mer utvecklad bristanalys och definition av vilka behov biologisk mångfald generellt kan kräva. En bättre utvecklad monitoring för att utvärdera redan gjorda insatser och vilken betydelse olika instrument i den använda paletten har, har under lång tid däremot varit ett stort behov. Utveckling av miljömålssystemet och mätbara mål: Bergvik stödjer denna punkt till fullo! Analys av styrmedel (SVL till miljöbalken): Bergvik har svårt att förstå hur man på allvar kan föreslå förstärkta styrmedel för att nå ett så oklart definierat miljömål och samtidigt tala om behov av ett motivationsskapande miljömålssystem. Bergvik motsätter sig att skogsvårdslagens miljöföreskrifter inkluderas i miljöbalken. Med vänlig hälsning Bergvik Skog AB Elisabet Salander Björklund, VD Börje Pettersson, Ekolog