8 mars Konkurrensen på Internetmarknaden

Transkript

1 DATUM DIARIENUMMER 8 mars Konkurrensen på Internetmarknaden

2

3 Sammanfattning Huvudsyftet med denna studie är att kartlägga olika konkurrensrelaterade problem och svårigheter med att etablera och driva företag på Internetmarknaden i Sverige. Undersökningen är gjord på Post- och telestyrelsens (PTS) eget initiativ som ett led i sektorsansvaret på IT-området. Tyngdpunkten i rapporten ligger på konkurrensförutsättningarna för att erbjuda Internetaccess, d.v.s. tillgång till Internet. Utifrån denna kartläggning har en bedömning gjorts om marknaden kan anses fungera effektivt ur ett konkurrensperspektiv, eller om utvecklingen föranleder behov av åtgärder från statens sida för att bättre uppfylla de telepolitiska målen i telelagen. Inom en stor del av telesektorn finns ett historiskt arv av monopolstyrning av marknaderna. De ojämna styrkeförhållanden som är resultatet av detta historiska arv har medfört specifika och riktade inslag i teleregleringen för att marknaderna ska fungera väl och de positiva effekterna av konkurrens ska komma konsumenterna till godo. Det är viktigt att konkurrensfördelar som erhållits på den traditionella telemarknaden inte utnyttjas så att de snedvrider konkurrensen på de nya marknader som växer fram inom teleområdet. Specifikt för Internetmarknaden är att den i många avseenden är i ett uppbyggnadsskede. Utbud, priser och aktörer på marknaden är under kontinuerlig och stark förändring. Detta gör denna marknad svår att bestämma i närmare drag. PTS övergripande intryck är att marknaden för Internetaccess generellt präglas av en hård konkurrens mellan ett flertal aktörer, en mångfald i utbudet samt en sjunkande prisnivå. Mer än 100 ISP:er 1 erbjuder Internettjänster i Sverige enligt en studie genomförd av Docere Intelligence i oktober De större operatörerna tappar samtidigt marknadsandelar. Många operatörer erbjuder vidare någon typ av bredbandsuppkoppling. Detta innebär dock inte med nödvändighet att konkurrensen är effektiv. Nedan redogörs för de olika områden som PTS, genom bl.a. intervjuer med operatörer och andra berörda aktörer, kontakter med experter och annan informationsinhämtning, har identifierat som inverkande på konkurrensen på Internetmarknaden. Villkor för samtrafik (peering) I Internetsammanhang används vanligtvis inte termen samtrafik. I stället används begreppen peering och transit för att beskriva motsvarande företeelse. Ett peeringavtal mellan två operatörer innebär att de kommer överens om samtrafik, d.v.s. utbyte av IP-trafik, mellan varandras nät men ej till/ från tredje operatör. Peeringavtal förekommer oftast mellan operatörer av jämförbar storlek, och är oftast utan trafikavgift mellan parterna. Det finns även fall då avräkning sker för samtrafiken, vilket benämns betald peering. 1 Internet Service Provider Post- och telestyrelsen 1

4 Det kan konstateras att det idag saknas en enhetlig, fastställd syn på vilka förutsättningar som avgör villkoren för peering. Det innebär att det saknas både förutsebarhet och instrument för att motverka diskriminering och oskäliga avtalsvillkor på marknaden för samtrafik (peering) över Internet. Vidare har PTS i en tidigare utredning konstaterat att det finns en risk för monopolisering av bredbandstjänster. I samma utredning identifierades en reglerad samtrafikskyldighet på Internetmarknaden som ett medel för att motverka en sådan monopolisering. Förslag PTS bedömer att det för närvarande inte finns tillräckligt tungt vägande skäl att föreslå någon lagändring på det rubricerade området. Orsaken till det är bl.a. att det fortfarande råder stor osäkerhet om vilka grundläggande kriterier som ska gälla för att värdera trafikutbytet. En samtrafikskyldighet kan även medföra långtgående krav på utbyggnad i olika samtrafikerande operatörers nät för att de ska klara krav på kvalitet vid förmedling av bredbandskrävande tjänster. Vidare pågår förhandlingar inom EU om ett nytt ramverk för elektronisk kommunikation och det är för närvarande oklart hur detta kommer att utformas. PTS bör bedriva arbete inom den referensgrupp för bredbandsfrågor som leds av myndigheten för att tillsammans med branschen diskutera möjligheterna till en gemensam syn på formerna för samtrafik på Internet. Utvecklingen i länder med hög Internetmognad bör bevakas av PTS. Bevakningen bör avse utvecklingen av avtal om samtrafik samt marknaden för bredbandskrävande tjänster, vilka kommer ställa särskilda krav på samtrafiken. Otillräcklig kapacitet i nationella knutpunkter m.m. Sveriges knutpunkter för Internettrafik utgör idag i praktiken en nyckelfunktion. Dessa knutpunkter drivs i nuläget av ett enda företag, Netnod. Allt tyder på att betydelsen av den uppgift företaget utför kommer att fortsätta att öka. PTS erfar att de knutpunkter som drivs av Netnod inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att vara otillräckliga för den ständigt ökande mängd Internettrafik som utbyts i landet. Det kan även vara ett konkurrensproblem att det i praktiken endast finns en aktör (Netnod) som, tillsammans med operatörer med olika grad av inflytande i SOF, Sveriges Internetoperatörers Forum, bestämmer vilka gemensamma knutpunkter som ska byggas. Förslag Den ökande mängden Internettrafik ökar vikten av att säkra de nationella knutpunkternas existens samt att planera och förbereda formerna för trafikutbytet på längre sikt. PTS ser det därför som önskvärt att en långsiktig handlingsplan för Netnods fortsatta verksamhet på området utarbetas och klargörs. Post- och telestyrelsen 2

5 Utvecklingen i länder med kommersiellt drivna knutpunkter, samt marknaden för telehousing, vars verksamhet kan utvecklas till ett kommersiellt tillhandahållande av knutpunkter, bör bevakas. Brist på svart fiber i stadsnäten Många operatörer upplever att det är svårt eller omöjligt att få tillgång till den mängd svarta fiber de skulle behöva för att kunna bedriva verksamhet i linje med sin valda strategi. En tillräcklig tillgång till svart fiber ger förutsättningar för flera typer av konkurrensutsatta aktörer. Bristen avser svart fiber i allmänhet, men framför allt svart fiber som erbjuds alla på icke-diskriminerande villkor av någon operatörsoberoende aktör. Förslag Det behövs information och vägledning till kommuner för att främja tillgången på svart fiber. Bredbandsutredningen föreslår i sitt slutbetänkande IT-infrastruktur för stad och land att en delegation tillsätts. En sådan delegation skulle kunna ansvara för den typ av informationsinsatser som här avses. PTS rekommenderar de kommuner som står i begrepp att sälja ut sina kommunala energibolag inklusive IT-infrastruktur att i förväg särskilt studera vilka effekterna blir för IT-infrastrukturkonkurrensen. Villkor för hyrda förbindelser Det finns tecken på att en del Internetoperatörer diskrimineras eller att villkoren för att få tillgång till hyrda förbindelser är oskäliga, t.ex. på orter där de factomonopol eller oligopol råder. Det kan exempelvis avse en diskriminerande prissättning eller leveranstider. Förslag PTS har möjlighet att med stöd av telelagen ingripa mot operatörer med betydande inflytande på marknaden för tillhandahållande av hyrda förbindelser och som erbjuder dessa till priser som inte är kostnadsbaserade. PTS planerar genomföra en fortsatt tillsyn av prissättningen under Särskilda taxor för samtrafik avseende uppringt Internet Trafik i det fasta publika analoga telenätet (PSTN-nätet) som härrör sig till uppringda Internetförbindelser följer delvis andra mönster än vanlig telefoni och förorsakar därför andra kostnader för PSTN-operatören än vanlig taltelefoni. Ersättningen för samtrafik avseende telefonitjänst ska vara kostnadsbaserad enligt telelagen. I definitionen av telefonitjänst kan även inbegripas datakommunikation med 56 kbit-modem. Det skulle i så fall innebära att avgiften även för sådan trafik ska grunda sig på de underliggande kostnaderna. En sådan tolkning talar för att en Post- och telestyrelsen 3

6 särskild samtrafiktaxa för PSTN-trafik, relaterad till uppringda Internetförbindelser, ska införas i den mån underliggande kostnader skiljer sig från kostnaderna för samtrafik av tal. Frågan om särskilda samtrafikersättningsmodeller för uppringd Internetaccess har under år 2000 blivit aktuell i flera europeiska länder. I Sverige har PTS dock ännu inte mottagit någon formell begäran om att verka för tillkomsten av en samtrafiktaxa av den aktuella typen. Förslag PTS bör genomföra en studie av behov av, möjligheter till och kostnader för att införa särskilda taxor för samtrafik i det traditionella telenätet relaterad till uppringd Internetaccess. Om studien visar på fall där begärd ersättning för samtrafik överstiger vad som är rättvist och skäligt med hänsyn till kostnaderna, kan en utveckling mot lägre samtrafikavgifter komma att inledas. Bredband oklart begrepp Ett problem som snedvrider konkurrensen är begreppsförvirringen om vad bredband är och vilken kapacitet kunden egentligen får och kan utnyttja. Det synes råda en brist på saklig information från marknadens sida och marknadsföringen kan ibland vara på gränsen till vilseledande. Förslag PTS har redan idag möjlighet att enligt telelagen ställa krav på att avtal om bredbandsanslutning ska innehålla uppgifter om vilken kvalitetsnivå som erbjuds. PTS har för avsikt att utföra sådan tillsyn under 2001/2002. Information avsedd för konsumenter kan göras tillgänglig på PTS hemsida. Sådan information kan t.ex. vara programvara för mätning av genomströmningen i nätet, ett program som IT-kommissionen håller på att ta fram. Programmet kan användas av enskilda abonnenter för att testa att operatören uppfyller utlovade prestandakrav. Inlåsning i bredbandsnät Det finns en oro på marknaden att bredbandsoperatörer på olika sätt försöker låsa in kunderna i sina egna nät för att t.ex. öka försäljningen av egna innehållstjänster och på så sätt skapa ett splittrat Internet. Fenomen som låsta startsidor och ensamrätt till eftertraktat innehåll är två exempel på detta. En låst startsida begränsar konsumentens valfrihet vid uppkopplingstillfället, men den begränsar inte konsumentens möjlighet att därefter ta sig vidare ut på Internet. PTS anser inte att företeelsen förhindrar effektiva telekommunikationer på sådant sätt att särskilda statliga åtgärder mot detta krävs. När det gäller konsumenter som utestängs från vissa innehållstjänster är det fråga om att ett avtal om ensamrätt att distribuera visst innehåll träffats mellan två parter (en innehållsleverantör och en bredbandsoperatör). Det handlar här Post- och telestyrelsen 4

7 om avtal mellan näringsidkare och för sådana råder i princip full avtalsfrihet. PTS avser dock att följa och bevaka utvecklingen på dessa områden. Post- och telestyrelsen 5

8 Innehåll Sammanfattning Inledning Uppdraget Avgränsningar Metod Definitioner av nyckelbegrepp Rapportstruktur Tidigare arbeten Marknadsförutsättningar Internets värdekedja Geografisk struktur Stamnät Regionala/ kommunala nät Accessnät Marknadens aktörer Trafikutbyte Nationella knutpunkter Samtrafik Konkurrensaspekter Rättslig reglering av konkurrens Telekommunikation och konkurrens Effektiv konkurrens Internetmarknadens särskilda förutsättningar Kartläggning av den svenska Internetmarknaden Bakgrund Internetmarknaden i Sverige år Konkurrenssituationen på Internetmarknaden Marknadsandelar Etablering på Internetmarknaden Konkurrensen på Internetmarknaden Områden med fungerande konkurrens Stamnäts- och transitmarknaden Vissa regionala/kommunala nät Problemområden Villkor för samtrafik Otillräcklig kapacitet i nationella knutpunkter m.m Brist på svart fiber på regionnivå Brist på operatörsoberoende svart fiber Outbyggd infrastruktur Villkor för tillgång till hyrda förbindelser Oskäliga villkor för tillgång till Telias accessnät Uppringt Internet med fastprisabonnemang Bredband oklart begrepp Inlåsning i bredbandsnät Övrigt Möjliga åtgärder Villkor för samtrafik Marknadsinitiativ Avvakta och bevaka utvecklingen Arbete inom Referensgruppen för bredbandsfrågor Utforma allmänna råd om samtrafik på Internet Lagändring...53 Post- och telestyrelsen 6

9 6.2 Nationella knutpunkter Bransch-/marknadsinitiativ Det nationella IT-infrastrukturprogrammet Utforma allmänna råd PTS stöd för nya knutpunkter Konkurrensrättsliga åtgärder Tillgång till svart fiber i regionala/kommunala nät Operatörsoberoende svart fiber Det nationella IT-infrastrukturprogrammet Infrastrukturutbyggnad Villkor för hyrda förbindelser Öppnande av Telias accessnät Särskild samtrafiktaxa för uppringd Internetaccess Kostnadsbaserad taxa för uppringt Internet (56 kbit-modem) Begreppet bredband Information om bredband till konsumenter Krav på kvalitetsnivå i avtal om bredbandsanslutning Slutsatser och förslag Övergripande slutsatser Villkor för samtrafik Reglering av samtrafik? Arbete inom referensgruppen för bredbandsfrågor Bevakning av avtal om samtrafik m.m Gemensamma knutpunkter Långsiktig handlingsplan Bevaka utvecklingen i Sverige och utomlands Tillgång till svart fiber i regionala/kommunala nät Aspekter på utförsäljning av kommunala elnätsbolag Information och vägledning till kommuner Villkor för hyrda förbindelser Särskilda samtrafiktaxor för uppringd Internetaccess Begreppet bredband Tillsyn över uppgifter i avtal om kvalitetsnivå Programvara för mätning av prestanda Ingen definition av begreppet bredband Inlåsning i bredbandsnät Ökat utbyte med SOF Ordlista Bilaga 1: Intervjulista Bilaga 2: Telerättslig reglering av Internet Är Internet televerksamhet? Telemeddelande Telenät Nätkapacitet Samtrafikreglerna och Internet Samtrafikskyldighet och Internetoperatörer Anmälningspliktiga teletjänster Skyldighet att sammankoppla telenät Ersättning för samtrafik Allmänt tillgängliga eller privata telenät Televerksamhet som inte är anmälningspliktig men som bedrivs i allmänt tillgängligt telenät Bilaga 3: Teknisk miljö Domännamn och IP-adresser...89 Post- och telestyrelsen 7

10 11.2 Tekniska nätnivåer Tjänsteskiktet Transportskiktet Transmissionsskiktet Transmissionsmedia Trådbunden kommunikation Trådlös kommunikation Tekniskt samarbete Inledning Organisationer för samarbete och standardisering Autonoma system Nationella knutpunkter Bilaga 4: Konkurrens och reglering i omvärlden Kapitelsammanfattning Inledning EU Marknadsbeskrivning Reglering och myndighetsåtgärder USA Marknadsbeskrivning Reglering och myndighetsåtgärder Storbritannien Marknadsbeskrivning Reglering och myndighetsåtgärder Danmark Marknadsbeskrivning Reglering och myndighetsåtgärder Post- och telestyrelsen 8

11 1 Inledning 1.1 Uppdraget Huvudsyftet med denna studie är att kartlägga olika konkurrensrelaterade problem och svårigheter att etablera och driva företag på Internetmarknaden. Undersökningen genomförs på Post- och telestyrelsens (PTS) eget initiativ som ett led i vårt sektorsansvar på IT-området. Tyngdpunkten i rapporten ligger på konkurrensförutsättningarna för att tillhandahålla Internetaccess, d.v.s. tillgång till Internet. Utifrån denna kartläggning görs därefter en bedömning om marknaden kan anses fungera effektivt ur ett konkurrensperspektiv eller om utvecklingen föranleder behov av åtgärder från statens sida för att bättre uppfylla de telepolitiska målen i telelagen. Ett övergripande mål med arbetet är att verka för att Internetmarknaden ska vara en marknad utsatt för effektiv konkurrens. Den traditionella telemarknaden har avreglerats och öppnats upp för konkurrens. Det är viktigt att även de nya marknader som växer fram inom teleområdet inte monopoliseras eller att konkurrensfördelar som erhållits på den traditionella telemarknaden, t.ex. i form av infrastruktur i betydande omfattning, inte utnyttjas så att de snedvrider konkurrensen på dessa framväxande marknader. Särskild uppmärksamhet ska därför riktas mot aktörer som verkar i flera av värdekedjans olika skikt, allt från att tillhandahålla nätkapacitet till leverans av tjänster och innehåll, s.k. vertikal integration. Dessa aktörer kan agera både som leverantörer och som konkurrenter till andra tjänsteleverantörer och deras agerande kan därför verka hämmande på konkurrensen. Utredningen har bl.a. sitt ursprung i PTS rapport Telelagen och Internet som färdigställdes i oktober Denna rapport innehåller en analys av den nuvarande telelagens tillämplighet på Internet. I rapporten framgår att det finns ett antal problem avseende samtrafik och andra konkurrensförhållanden på marknaden och att lagstiftningen kan behöva ses över för att möta nya krav som Internet kan ge upphov till. Det som i första hand kan anses påkallat enligt utredningen, är att se över om samtrafikbestämmelserna, inklusive reglerna om skyldighet att sammankoppla telenät, är utformade på lämpligaste sätt med hänsyn till de nya operatörerna på Internetmarknaden Avgränsningar Arbetet har framför allt inriktas på konkurrensrelaterade problem och de problem som finns mellan olika Internetoperatörer eller mellan dessa operatörer och andra aktörer som agerar på Internet- respektive telemarknaden. PTS färdigställde i maj 2000 rapporten Risker för monopolisering av bredbandstjänster till flerfamiljshus. Syftet med rapporten var att föreslå åtgärder för att förhindra att nya monopol uppstår när hushållen får tillgång till Post- och telestyrelsen 9

12 infrastruktur med hög överföringshastighet. Problemen som finns på denna delmarknad berör konkurrensen på Internetmarknaden och är nära knuten till uppdraget i denna rapport. Av rapporten framgår att det största hotet i fråga om monopolisering i fastighetsnät avser hushållens tillgång till innehållstjänster. Fokus i denna rapport ligger på tillgång till Internet, d.v.s. Internetaccess och inte på tillgång till innehållstjänster via Internet. De risker för monopolisering som framställs i rapporten kvarstår, men i föreliggande studie har vi av nämnda skäl valt att inte närmare beskriva dessa frågeställningar. Under avsnitt 1.5 redovisas en sammanfattning av rapporten. 1.2 Metod PTS arbete med utredningen har bedrivits i en projektgrupp med deltagare från olika avdelningar inom myndigheten. Personer från PTS teleavdelning, rättsavdelning och tekniska avdelning har medverkat. Inom ramen för arbetet har PTS upphandlat en marknadsstudie med syfte att kartlägga och analysera utvecklingen som den svenska Internetmarknaden genomgått under 1999 och första halvåret Rapporten beskriver bl.a. drivkrafter som präglar marknaden och de nuvarande marknadsförutsättningarna sett utifrån olika perspektiv såsom konkurrenssituation, infrastruktur etc. Marknadsandelar och andra marknadsdata för de största ISP:erna redovisas också. 16 stycken kvalitativa intervjuer har genomförts med företrädare för olika företag och organisationer verksamma på Internetmarknaden. Intervjuerna genomfördes i augusti Intervjuade företag och personer framgår av bilaga 1. Resultatet från intervjuerna redovisas anonymt, d.v.s. olika företags åsikter redovisas inte öppet utan har istället integrerats i rapporten. PTS har under år 2000 fått i uppdrag att tillsätta en referensgrupp för bredbandsfrågor med representanter från olika myndigheter och företag inom branschen. Syftet är att följa och övervaka utvecklingen på bredbandsområdet. Projektgruppen har deltagit i dessa möten. Material har även hämtats från svenska och utländska källor via Internet och andra öppna källor. 1.3 Definitioner av nyckelbegrepp Den nya Internetmarknadens terminologi präglas, bl.a. eftersom Internet är en ny företeelse som kontinuerligt utvecklas, av begreppsförvirring och brist på definitioner. Det är därför en svår uppgift att hitta allmängiltiga och precisa uttryck för att beskriva studiens nyckelföreteelser. Syftet med det rubricerade avsnittet är att söka belysa vad som i studien menas med ifrågavarande begrepp och får ses i ljuset av detta. Avsnittet skall däremot inte ses som ett försök att ge uttryck för permanenta och vedertagna definitioner av begreppen. Post- och telestyrelsen 10

13 Internet och Internettrafik Internet får för studiens syften definieras som det globala nätverk för elektronisk kommunikation som, sammansatt av en mängd olika bärarnät med sinsemellan olika egenskaper, använder TCP/IP-protokollsviten. Internetoperatörer tillhandahåller främst en tjänst bestående i en typ av överföring av telemeddelanden ( Internettrafik ). Telelagens tillämplighet på datakommunikation utvecklas vidare i bilaga 2 och i PTS rapport Telelagen och Internet. Även trafik som består i överföring av telemeddelanden inom en och samma operatörs allmänt tillgängliga IP-nät får för studiens syften betraktas som Internettrafik. Internetmarknaden Med Internetmarknaden avses i denna rapport marknaden för tillgång till Internet eller Internetaccess. Annorlunda uttryckt är detta marknaden för själva bärartjänsten av information. Bredbandsmarknaden I takt med att tekniken för överföring av information kontinuerligt förbättras och det blir ekonomiskt genomförbart att tillhandahålla Internetanslutningar med hög överföringskapacitet till hushåll och småföretag, byggs s.k. bredbandsnät ut till dessa användarkategorier. Bredbandsmarknaden som begrepp har kommit att betyda den sorts access för datakommunikation som möjliggör särskilt kapacitetskrävande tjänster. Genom bredbandsnäten kan erbjudas bl.a. särskilda audio- och videoapplikationer, andra tjänster med multimedieinnehåll och webbaccess. Vertikal integration Särskild uppmärksamhet skall enligt utredningens direktiv riktas mot aktörer som verkar i flera av värdekedjans olika skikt, allt från att tillhandahålla nätkapacitet till leverans av tjänster och innehåll, s.k. vertikal integration. Dessa aktörer kan agera både som leverantörer och som konkurrenter till andra tjänsteleverantörer och deras agerande kan därför verka hämmande på konkurrensen. Marknaden för bredbandstjänster är ännu relativt outvecklad, varför affärslogiken, modellerna och rollerna på marknaden ännu inte helt har funnit sina former. Begreppet vertikal integration kan i det aktuella sammanhanget därför vara definitionsmässigt problematiskt. Inom industriell ekonomi är den konventionella betydelsen av vertikal integration en organisation som, på en marknad där det finns en bestämd värdekedja med olika specialiserade aktörer i varje skikt, utsträcker sin verksamhet till flera skikt såsom t.ex. både detaljist-, grossist- och underleverantörsmarknaden. Syftet med detta är typiskt sett att vinna komparativa fördelar gentemot konkurrenter i det ursprungliga skiktet, t.ex. genom uppköp av en för branschen särskilt viktig underleverantör som fås att på olika sätt gynna det egna moderföretaget. I den konkurrensrättsliga doktrinen finns olika uppfattningar om i vilken utsträckning vertikala sammanslagningar påverkar konkurrensen och i vilken grad sådana skeenden kan tolereras av konkurrensmyndigheter. Operatörer, Internetoperatörer och ISP:er Det fristående uttrycket operatör används i rapporten uteslutande i betydelsen ISP/Internetoperatör. Med ISP avses vanligen de företag som erbjuder Internetaccess till slutkunder såsom hushåll och företag. I föreliggande rapport förekommer även uttrycket Internetoperatör, med vilket avses detsamma som en ISP. Post- och telestyrelsen 11

14 1.4 Rapportstruktur Rapporten inleds med en beskrivning av uppdrag och metod (detta kapitel). Därefter beskrivs förutsättningarna för Internetmarknaden med t.ex. en redogörelse för olika aktörer på marknaden, former för trafikutbyte m.m.(kapitel 2). I kapitel 3 behandlas konkurrensaspekterna sett ut telelagens perspektiv samt begreppet effektiv konkurrens utvecklas. Därefter ges en översiktig beskrivning av den svenska Internetmarkanden med en redovisning av utvecklingen marknadsandelar och olika etableringshinder på marknaden (kapitel 4). Kapitel 5 till 7 är rapportens huvudavsnitt. Kapitel 5 behandlar de olika problemområden som identifierats på marknaden. Materialet bygger i huvudsak på intervjuer med operatörer och andra berörda aktörer. I nästföljande kapitel (nr 6) lämnas en redogörelse över olika tänkbara alternativa lösningar på de konkurrensrelaterade problem som beskrivits i föregående kapitel. Därefter, i kapitel 7 redovisas slutligen PTS slutsatser och förslag på åtgärder. I bilaga behandlas den telerättsliga regleringen av Internet (bilaga 2). Avsnittet beskriver bl.a. på vilket sätt Internet omfattas av telelagen samt i vilken utsträckning lagens regler om samtrafik skall tillämpas på Internet. Bilaga 3 innehåller en fördjupning i den tekniska miljön samt en beskrivning av olika svenska och internationella organisationerna som arbetar med Internetfrågor. I bilaga 4 ges en beskrivning av Internetmarknaden samt dess reglering i olika länder såsom USA, Storbritannien, Danmark samt EU som helhet. 1.5 Tidigare arbeten PTS färdigställde i maj 2000 rapporten Risker för monopolisering av bredbandstjänster till flerfamiljshus. Syftet med rapporten var att utreda och föreslå åtgärder för att förhindra att nya monopol uppstår när ny infrastruktur med hög överföringshastighet byggs ut till hushållen. Nedan redogörs kortfattat för innehållet i rapporten. I rapporten konstateras att det finns risker för att konkurrensen hämmas när operatörer installerar eller uppgraderar fastighetsnäten för bredbandskommunikation. Hotet om risker för monopolisering slår i första hand mot hushållskunder i flerfamiljshus. En utveckling som innebär nya lokala monopol skulle ge operatörerna på denna marknad en liknande monopolställning som kabel-tv-bolagen fått. Situationen i de nya accessnäten skulle till och med bli ännu värre eftersom betydligt fler tjänster kommer att tillhandahållas via bredbandsnätet. Post- och telestyrelsen 12

15 Tre grupper av operatörer som erbjuder bredbandsuppkoppling eller konkurrerande alternativ samt bandbreddskrävande tjänster kan urskiljas på marknaden: - Kabel-TV-operatörer - Leverantörer av nya datanät - Leverantör av ADSL (Telia) Kabel-TV-näten finns över hela Sverige i större eller mindre s.k. öar. Fastighetsägarna är oftast bundna i långa avtal med kabel-tv-operatören som i praktiken ger denne en monopolställning avseende kabel-tv-tjänster. Avtalstider på 25 år är vanliga. Avtalen ingicks som regel i samband med installationen av nätet i fastigheten. Operatören finansierade nätet och erhöll i gengäld ensamrätt på sina tjänster under den överenskomna tiden. Att använda befintliga kabel-tv-nät för bredbandskommunikation behöver i princip inte kosta fastighetsägaren någonting och kan i vissa fall erbjudas direkt till slutkunder utan fastighetsägarens inblandning. Den största delen av de nya fastighetsnät för bredbandskommunikation som kommer att byggas under år 2000 kommer, såvitt man kunde se då utredningen gjordes, att villkoras med ensamrätt till tjänsteleverans på dessa nät. Fastighetsägaren får en helhetslösning med finansiering inkluderad, och ger i gengäld operatören ensamrätt under en längre tid. Det största hotet i fråga om monopolisering i fastighetsnät avser, enligt utredningen, hushållens tillgång till innehållstjänster. Det är på innehållstjänsterna företagen uppfattar att de stora pengarna kan tjänas och det är här den stora utvecklingspotentialen finns på sikt. Operatörerna som erbjuder hushållen bredband levererar både själva bredbandsnätet och de tjänster som erbjuds i nätet till fastigheten. Många fastighetsbolag och bostadsrättsföreningar tecknar idag avtal med en operatör som, i utbyte mot finansiering av nätet till fastigheten, får ensamrätt till leverans av tjänster. Ofta har dessa avtal lång bindningstid. Såväl fastighetsbolag som boende saknar i många fall kunskaper om vilka krav man bör ställa på operatören, bland annat vad gäller bindningstid och möjligheten att låta flera olika operatörer leverera tjänster på nätet. Utan sådan kunskap är det svårt att göra bra upphandlingar och ställa krav på operatören. Ett ytterligare problem är att delar av Sverige är så glest befolkat och därmed kundunderlaget så litet att det kan bli olönsamt att bygga ny infrastruktur. Många fastighetsägare på mindre orter är därför ofta hänvisade till en enda kabel-tvoperatör eller Telia. Av utredningen framgår också att det samtidigt finns tecken på att det blir svårare för operatörerna att teckna långa exklusivitetsavtal. Bland operatörerna i studien finns en allmän uppfattning att fastighetsägarna är mer ovilliga att teckna långa exklusivitetsavtal avseende fastighetsnätet idag än för bara något år sedan. Vissa av operatörerna tror även att det kan vara en marknadsmässig nackdel att kräva exklusivitet. Det finns exempel på operatörer som minskat sin bindningstid Post- och telestyrelsen 13

16 väsentligt efter att ha fått signaler om att långa bindningstider ses negativt på efterfrågesidan. PTS föreslår i rapporten följande åtgärder som kan minska riskerna för monopol på bredbandsområdet: Myndigheten kommer att fortsatt noga bevaka utvecklingen på området. Detta kommer bland annat att göras med hjälp av en referensgrupp som PTS har regeringens uppdrag att tillsätta. PTS bör sprida information till beställare och användare av bredbandstjänster så att de får bättre möjligheter att ställa krav på operatörerna. Subventioner för bredbandsanslutningar som föreslås i regeringens proposition Ett informationssamhälle för alla 2 bör villkoras så att konkurrensfrämjande lösningar gynnas. PTS skall utreda om vissa bestämmelser i telelagen bör ändras så att de även omfattar samtrafik för datakommunikation. En lagändring i detta avseende skulle innebära att operatörer blir skyldiga att i det egna nätet förmedla tjänster från konkurrerande operatörer. Det är väsentligt att ett reglerat öppnande av accessnäten för telefoni genomförs skyndsamt. Med genomförandet av detta ökar, genom erbjudanden om xdsl från fler operatörer än Telia, tillgängligheten till bandbreddskrävande tjänster. Dessutom ökar infrastrukturkonkurrensen genom att xdsl utgör ett alternativ till andra höghastighetsuppkopplingar. 2 Prop. 1999/2000:86 Post- och telestyrelsen 14

17 2 Marknadsförutsättningar I det här kapitlet beskrivs marknadsförutsättningarna för Internetmarknaden i Sverige. Hur värdet skapas på marknaden illustreras genom en värdekedja för marknaden samtidigt som en kortfattad beskrivning görs av marknadens aktörer. Utifrån dessa marknadsförutsättningar beskrivs sedan de resterande kapitlen i rapporten, där bl.a. områden med olika konkurrensrelaterade problem redovisas. Konsultföretaget Docere Intelligence (Docere) har på uppdrag av PTS kartlagt Internetmarknaden i Sverige. Syftet med studien har varit att kartlägga och analysera den utveckling som den svenska Internetmarknaden genomgått under 1999 och första halvåret Detta kapitel bygger till största delen på denna rapport. Denna återfinns i sin helhet på PTS webbplats, Internets värdekedja Den svenska Internetmarknaden består av ett antal delmarknader där det idag finns aktörer som agerar på flertalet av dessa delmarknader, samtidigt som det blir allt vanligare med aktörer som endast agerar på en av dessa delmarknader. Nedanstående bild är ett sätt att illustrera denna utveckling, i form av en värdekedja. Efter figuren ges en kort beskrivning av dess olika delar. Infrastruktur Internettjänster Kanalisation / Kabel, antennivån Fast Radiobaserad Transmission CATV Etherne t ATM GSM LMDS IPprotokoll Internetaccess Fast förbindelse Uppringd förbindelse Bredbandsanslutn. Mobil anslutn. Tillägg Hemsides -utrymme Innehåll Portaler Video/TV Söktj. Annons Bank Musik E-handel Terminaler Figur. Internets värdekedja. De specifika tekniker, tjänster etc. som anges är exempel och ingen heltäckande lista. Det första steget i Internets värdekedja är den infrastruktur som krävs för överföring av Internettrafik. Denna kan i sin tur delas in i delarna Post- och telestyrelsen 15

18 kanalisationsnivå/ kabel- och antennivå, transmissionsnivå samt IP-nivå. Här har samma indelning som i IT-propositionen 3 valts. Den svenska infrastrukturen består även av flera geografiska nivåer. I rapporten används indelningen stamnät, regionala/kommunala nät och accessnät (se 2.2). Internettjänsterna omfattar flera olika typer av tjänster. Den indelning som används här är access-, tilläggs- och innehållstjänster. Access är den tjänst som ger den enskilde användaren tillgång till Internet. Användaren kan ansluta sig till Internet på ett flertal sätt, såsom traditionellt uppringt modem (PSTN), ISDN, ADSL, radio, kabel-tv etc. Uppringd access via modem är fortfarande den vanligaste anslutningsformen både för hushåll och företag. Därutöver erbjuds kunderna (idag övervägande företagskunder) fast access via så kallad hyrd förbindelse, som ger kunden ständig uppkoppling till Internet. När användaren tecknar abonnemang för Internetaccess erbjuds denne samtidigt även en eller flera e-postadresser, hemsidesutrymme, webbläsare etc. Dessa tilläggstjänster har hittills ofta sålts tillsammans med accesstjänsten, men i takt med att användarna blir allt mer IT-mogna ökar nu förståelsen för att dessa tjänster även kan köpas separat och att det är möjligt att exempelvis ha en e- postadress från ett annat företag än det som erbjuder Internetaccessen. I och med den förändring av ISP:ernas intäktsbild som har skett, med bland annat minskade accessintäkter, ökar tilläggstjänsternas betydelse som inkomstkälla. Detta har föranlett ISP:erna att erbjuda ett mer omfattande tjänsteutbud till både företags- och hushållsmarknaden och att inleda samarbeten med olika tjänsteleverantörer såsom spel- och mediaföretag. En förutsättning för att kunna använda sin Internetaccess är att användaren har tillgång till någon form av terminal. Det vanligaste är fortfarande att en dator används för access till det fasta nätet, men i takt med att mobila accesslösningar utvecklas erbjuds allt mer avancerade mobila handdatorer och telefoner. En utbredd uppfattning bland aktörerna på marknaden är att det kommer att bli allt vanligare att nå Internet via mobila terminaler, vilket innebär att det blir mycket viktigt att anpassa tjänste- och gränssnittsutvecklingen till detta. De stationära terminalerna kommer dock att, under överskådlig tid, finnas kvar. Doceres uppfattning är att olika terminaltyper framförallt kommer att ha olika användningsområden och att telefoni och data kommer att integreras allt mer i dessa terminaler. Många aktörer, framförallt bland ISP:erna, har uppfattningen att både företagsoch hushållsterminaler kommer att bli allt mer dumma såtillvida att en större del av intelligensen ligger mellan terminalerna, dvs. i nätet. Terminalerna blir därmed 3 Prop. 1999/2000:86, Ett informationssamhälle för alla. Utöver dessa nämner propositionen också tillämpningsnivån, som i ovanstående illustration av värdekedjan närmast motsvaras av rutan tjänster. Post- och telestyrelsen 16

19 så kallade tunna klienter. En följd av detta är att det uppkommer en marknad för programuthyrning, så kallad application service provider (ASP). Terminaltillverkarna har naturligt nog en annan uppfattning och strävar ofta mot högre intelligens i terminalerna. 2.2 Geografisk struktur För att beskriva den infrastruktur som Internet bygger på har följande indelning valts i denna rapport: stamnät regionala/kommunala nät accessnät Stamnät Stamnät är nät som är rikstäckande eller som täcker stora regioner av Sverige. Näten består ofta av fiber och det är till dessa nät som regionala/ kommunala nät ansluts. Huvudkomponenterna i näten är så kallade routrar och servrar. Routern bestämmer vilken väg de olika trafikpaketen ska ta till mottagaren. Stamnäten ägs huvudsakligen av Banverket, Svenska Kraftnät, Telia, Teracom och Utfors. Andra företag, som t ex Tele2, WorldCom och Global One hyr huvudsakligen nätkapacitet från stamnätsägarna. Utbyggnaden av stamnät fortsätter nu på bred front i landet. Med hjälp av de nationella fibernät som finns tillgängliga har ett flertal ISP:er byggt upp egna nationella IP-nät. I Sverige finns det ISP:er med egna nationella IP-nät, IP-baserade nät som är begränsade i sin täckning samt ett rikstäckande universitetsnät; SUNET. Exempel på ISP:er som idag driver egna IP-nät är; Telia, Tele2, Telenordia, Global One, WorldCom, Tele1 Europe, Utfors och Sonera Regionala/ kommunala nät Regionala/ kommunala nät är lokala nät som dels ger en kommun eller en ort tillgång till lokal kapacitet, dels ansluter detta nät till stamnäten. Enligt en kartläggning, genomförd av PTS under hösten 2000, har 235 av landets 289 kommuner någon form av kommunal IT-infrastruktur 4. Detta innebär att det byggs, och har byggts, regionala/kommunala nät som täcker kommuner i vilka en majoritet av den svenska befolkningen bor. De regionala/kommunala nät som idag byggs omfattar i mycket liten utsträckning accessnäten. I och med slutkundernas ökade efterfrågan på överföringskapacitet ökar dock behovet av alternativa accessnät, vilket i sin tur medfört att ägare av regionala/ kommunala nät i allt större utsträckning börjat överväga att vidareutveckla sina nät till att även omfatta accessnät. 4 Kommunernas verksamhet inom området nät- och nätjänster för IT-kommunikation PTS november Post- och telestyrelsen 17

20 Från början var de regionala/ kommunala näten främst tänkta att användas av den kommunala administrationen, men fokus har i många fall successivt ändrats till att även sälja nätkapacitet till ISP:erna och att sälja tjänster till företag, bostadsföretag och hushåll. De operatörer som tillhandahåller regionala/kommunala nät har en något oklar roll, eftersom såväl de som övriga nätoperatörer i många fall vill ha kontakten med slutkund. Många har intresse av att utbyggnad och uppgradering av regionala/ kommunala nät sker, exempelvis Stadsnätsbolaget, som startades som en avknoppning från Bredbandsbolaget. Bolagets mål är att skapa nya resurser för etablering och utbyggnad av de lokala fibernäten i Sverige. Stadsnätsbolagets uppgift är att stödja kommunernas utbyggnad av regionala/ kommunala nät genom att undersöka förutsättningar och skapa koncept för dessa nät. Bolaget ska också utveckla affärsmodeller för verksamheten kring dessa nät. De regionala/ kommunala näten ägs ofta av kommunala förvaltningar eller energibolag (som än så länge ofta är kommunalägda). Den främsta kommersiella drivkraften idag är dels efterfrågan på fast anslutning till Internet, dels möjligheten att hyra ut svart fiber. Nedläggning av fiber kan exempelvis ske genom ett byggeller entreprenadföretag, t ex PEAB och Skanska. Ofta delar de två aktörerna, nätägaren och byggföretaget, på nyttjanderätten av utrymmet och tillgången till fiber. De två aktörerna sänker därmed sina investeringskostnader. En annan möjlig lösning är att kommunen eller dess energibolag bygger fibernätet i egen regi. Byggföretaget agerar då som entreprenör Accessnät Accessnätet är den del av nätet som knyter samman slutanvändaren med en anslutningspunkt till ISP:ns nät. Detta kallas i telekombranschen ofta the last mile. Accessnätet kan bestå av flera alternativa transmissionsmedia, såsom kopparnätet, kabeltevenätet, mobila nät eller fiber. Ibland är det meningsfullt att betrakta accessnätet som bestående av två delar ett accessnät som ansluter fastigheten och ett fastighetsnät i själva byggnaden. Tillgång till accessnät är viktigt för ISP:erna då detta ger möjlighet att direktansluta sina kunder. 2.3 Marknadens aktörer Den svenska Internetmarknaden kännetecknas av att ett stort antal företag, så kallade ISP:er 5, erbjuder Internetaccess till slutanvändaren. Marknaden domineras dock av tre större aktörer, Telia, Tele2 och Telenordia, som tillsammans har ca tre fjärdedelar av de svenska Internetkunderna. Många av de mindre aktörerna är återförsäljare till de stora ISP:erna, men det finns även ett relativt stort antal självständiga mindre ISP:er. 5 Internet Service Providers. Post- och telestyrelsen 18

21 Antalet ISP:er uppskattas i september 2000 till ca 120 stycken. Doceres bedömning är att detta antal kommer att minska på sikt, genom att många mindre ISP:er kommer att köpas upp eller gå i konkurs. Hittills har dock denna utveckling inte skett i någon större utsträckning. Anledningen till att marknadskoncentrationen sannolikt kommer att öka är att de mindre ISP:erna får svårare att hävda sig gentemot de större i takt med att investerarnas krav på ökade intäkter och förbättrade resultat ökar, samtidigt som allt fler kunder efterfrågar ett bredare tjänsteutbud och såväl abonnemangs- som trafikavgifter pressas ner. De större ISP:erna kan i och med detta se en möjlighet att snabbt vinna marknadsandelar genom att köpa upp mindre ISP:er och överta deras kundbas. Aktörerna på den svenska Internetmarknaden och angränsande marknader kan i huvudsak delas in i följande grupper: Infrastrukturägare: äger den så kallade kanalisationen i form av plaströr etc., samt utrustning såsom kablar och radioutrustning. Nätkapaciteten säljs främst i oförädlad form, men även i viss utsträckning i förädlad, form. Företagen agerar i första hand som grossister. Infrastrukturägarna äger nät på tre geografiska nivåer, vilka är stamnät, regionala/ kommunala nät och accessnät. Exempel på aktörer för respektive nivå är: - Stamnät: Svenska Kraftnät, Teracom, Banverket, Utfors, Telia 6, Vattenfall, Sydkraft och Birka energi. - Regionala/ kommunala nät: Stokab, lokala energibolag och kommuner. - Accessnät: Telia, UPC och Bredbandsbolaget. Transmissionsförsäljare: erbjuder förädlad nätkapacitet till ISP:er, teleoperatörer och stora företag, baserad på både trådbunden och radiobaserad infrastruktur. Denna nätkapacitet används av transmissionskunderna för att förmedla trafik. I de fall där transmissionsförsäljaren inte själv äger infrastruktur hyr företaget oförädlad nätkapacitet, så kallad svart fiber, från infrastrukturägarna. Nätkapaciteten förädlas genom någon form av ändutrustning (t ex routrar) ansluts. Exempel på aktörer är Telia, Tele2, WorldCom, RSLCOM, Telenordia, Banverket, Sonera och Global One. Internet Service Providers (ISP): de företag som kunderna tecknar Internetabonnemang med och som därmed säljer tjänsten Internetaccess. I de 6 Telia Carrier & Nät har bytt namn till Skanova, i denna rapport går dock Telias nätverksamhet under benämningen Telia. Post- och telestyrelsen 19

22 fall där ISP:erna inte har egen infrastruktur hyr dessa nätkapacitet av transmissionsförsäljarna. Typiska ISP:er är renodlade ISP:er/teleoperatörer samt energibolag och kabeltevebolag, exempelvis Telia, Spray, Tele2, Telenordia och UPC. Systemintegratörer: företag som arbetar med processen som inkluderar planering, design, implementering och projektledning av en lösning som syftar till att uppfylla kundens specifika tekniska eller affärsmässiga behov. Lösningarna kan innefatta såväl hårdvara som mjukvara och tjänster. Dessa företag har vanligtvis en nära relation till slutanvändarna, företag, och fungerar både som egen ISP och som återförsäljare till de befintliga ISP:erna. I takt med att Internetbaserade tjänster utvecklas som en integrerad del av företagens övriga IT-lösningar ökar systemintegratörernas betydelse på Internetmarknaden. Exempel på aktörer är: Merkantildata, WM-data, TietoEnator. Tjänste- och innehållsleverantörer: det finns en uppsjö av tjänste- och innehållsleverantörer såsom banker, reseföretag, skivaffärer, offentliga register, sökverktyg mm. En annan form av tjänste- och innehållsleverantör är företaget som tillhandahåller en portal. I en portal paketeras en mängd information och tjänster, där de enskilda leverantörerna agerar som underleverantörer till portalägaren. En och samma aktör innehar ofta flera av ovanstående roller. De större aktörerna blir därför ofta helhetsleverantörer och erbjuder allt från nätkapacitet till andra ISP:er till Internetaccess inklusive kompletterande tjänster för slutanvändaren. Dessa helhetsleverantörer agerar ofta på hela den svenska marknaden. Andra aktörer har valt en mer nischad strategi, såsom att enbart sälja tjänster på någon nivå av värdekedjan eller att enbart vända sig till något särskilt slutanvändarsegment till exempel hushåll eller företag eller en mer begränsad geografisk region. Många av de olika aktörstyperna på Internetmarknaden arbetar idag för att äga kunden, det vill säga vara det företag som har kontakten med och informationen om kunden. Förhoppningen är att genom detta kunna förfina erbjudandet mot kunden samt skapa band till kunden och därmed i förlängningen öka intäkterna. Vilken aktör som äger kunden avgörs delvis av vilket varumärke kunden ser när denne köper tjänster och produkter, men framförallt av vilket företag kunden betalar till. 2.4 Trafikutbyte Trafikutbyte (samtrafik) över Internet sker dels över de nationella knutpunkterna och dels genom direktförbindelser som framför allt de större Internetoperatörerna har mellan varandras nät. Post- och telestyrelsen 20

23 2.4.1 Nationella knutpunkter En nationell knutpunkt är en sammankopplingspunkt mellan flera olika operatörers nät som innebär att trafik kan utväxlas mellan dessa nät etablerades Sveriges första nationella knutpunkt till Internet i Stockholm. Vid tiden för denna studie finns knutpunkter i drift i Stockholm, Göteborg och Malmö. Den senare är i drift sen i november Dessutom är en knutpunkt planerad i Sundsvall. ISP:erna kopplar en router till knutpunkten och på så sätt kan de anslutna ISP:erna kommunicera med varandra. Ansvaret för de nationella knutpunkterna har företaget Netnod Internet Exchange i Sverige AB. Netnod är en konkurrensneutral och oberoende huvudman för etablering och drift av de nationella Internetknutpunkterna i Sverige. Netnod ägs av Stiftelsen för Telematikens utveckling och bildades för att eliminera svagheterna i den tidigare enda knutpunkten i Sverige. Målet är att etablera distribuerade knutpunkter med dubblerade lokaler, dubblerade kommunikationsförbindelser och dubblerad kommunikationsutrustning. De olika operatörerna har kommit överens om att de nationella Internetknutpunkterna skall drivas av en neutral organisation, vara konkurrensneutral och ge alla operatörer samma möjligheter. Netnod samråder med Internetoperatörerna genom medverkan i SOF och har bl a följande uppgifter: köpa in kommunikationsutrustning hyra lokaler hyra fiberförbindelser teckna driftavtal -driva andra operatörsgemensamma, konkurrensneutrala funktioner Netnod anställer ingen egen personal utan köper tjänster för drift och löpande administration. Den största svenska knutpunkten för att växla trafik från en Internetoperatör till en annan finns i Stockholm. Om knutpunkten inte räcker till är det SOF som har befogenheter och möjligheten att vidta åtgärder. En knutpunkt fungerar bara tillfredsställande om alla som ansluter sig själva får bestämma med vem de vill utbyta trafik och med vem de inte vill. Detta förutsätter att själva knutpunktsnätet inte innehåller några routrar. För att få ansluta sig till de gemensamma knutpunkterna kräver Netnod att operatör kan leva upp till Netnods definition av vad en operatör är nämligen "den som driver verksamhet inom Internetområdet och har eget AS-nummer (se bilaga 3) och ej använder 'defaultrouting'" samt accepterar ett antal regler fasställda av Netnod t ex : operatör skall offentliggöra sin routingpolicy, om möjligt genom att registrera den hos Ripe enligt Ripe-181 routing får ej utbytas över knutpunkten med routingprotokoll som utnyttjar multicast eller broadcast, t.ex. RIP eller OSPF. Post- och telestyrelsen 21

24 statisk routing får ej användas för att styra trafik över knutpunkten. S.k. privata AS-nummer får endast användas i en knutpunkt om de koordinerats och godkänts av Netnod. Routinginformation som exporteras ut till andra destinationer i Internet får ej innehålla privata AS-nummer. Trafik får endast skickas till destination med vilken operatören i förväg har överenskommit om trafikutbyte. Netnods operativa ledning äger rätt att omedelbart koppla bort från knutpunkten den operatör som bryter mot detta. Vissa av de större ISP:erna har direktförbindelser till varandras nät och går därmed ej via de nationella knutpunkterna. Därmed har de möjlighet att försäkra kunderna om kapacitet mellan dessa operatörers nät, vilket inte kan utnyttjas av övriga konkurrenter. Denna försäkran försvinner om kundens trafik går via de nationella knutpunkterna, då dessa exempelvis kan drabbas av överbelastning. Det finns inget som idag tvingar operatörer som är anslutna till samma knutpunkt att byta trafik med varandra.. Detta regleras i bilaterala avtal mellan Internetoperatörerna (se nedan om peering och transit) Samtrafik Med samtrafik i telelagens mening avses fysisk och logisk sammankoppling av telenät som möjliggör att teletjänster som tillhandahålls i telenätet fungerar mellan alla användares nätanslutningspunkter och där användarna ges möjlighet att få tillgång till tjänster som tillhandahålls i näten. I Internetsammanhang används vanligtvis inte termen samtrafik. I stället används begreppen peering och transit för att beskriva motsvarande företeelse. Ett peeringavtal mellan två operatörer innebär att de kommer överens om att ha samtrafik mellan sig och sina kunder, men att de inte bär trafik till/från varandra från tredje operatör. Peeringavtal förekommer oftast mellan operatörer av jämförbar storlek, och är oftast utan trafikavgift mellan parterna. Det finns även fall då avräkning sker för samtrafiken, vilket benämns betald peering. Ett transitavtal innebär att den ena parten tar på sig att förmedla den andres och dennes kunders trafik till tredje operatör, och oftast gäller sådana avtal global trafik. En liten operatör som behöver nå hela världen för att hans tjänster skall vara konkurrenskraftiga kan uppnå detta genom sådant avtal med någon stor operatör som redan har globala förbindelser. Transitavtal förekommer oftast mellan operatörer av olika storlek, och är ofta förknippade med någon form av avgift till den som tillhandahåller transitfunktionen, vilket oftast är den större operatören. Avgiften kan vara i form av en rörlig eller en fast avgift per månad. Den rörliga avgiften är ej distansberoende, utan beräknas endast utifrån använd kapacitet. Post- och telestyrelsen 22