Vattenfalls synpunkter på Svenska kraftnäts rapport Redovisning av vissa frågor ang. tjänstehubbens utformning m.m..

Transkript

1 Vattenfall AB Evenemangsgatan Solna Sweden Datum: Svenska kraftnät Projekt Tjänstehubb Erik Forsén Box SUNDBYBERG Contact: Leif Sjöberg Phone: Vattenfalls synpunkter på Svenska kraftnäts rapport Redovisning av vissa frågor ang. tjänstehubbens utformning m.m.. 1. Bakgrund Regeringen har uppdragit åt Svenska kraftnät ( Svk ) att utveckla och driva en central informationshanteringsmodell, en tjänstehubb, på den svenska elmarknaden. I uppdraget ingår att Svk ska redovisa tjänstehubbens utformning. Den del av uppdraget som avser att redovisa tjänstehubbens utformning m.m. ska enligt uppdraget redovisas till Regeringskansliet senast den 1 juni Svk har den 1 juni 2016 överlämnat sin rapport Redovisning av vissa frågor ang. tjänstehubbens utformning m.m. ( Rapporten ) till Regeringskansliet. Svk har därefter inbjudit aktörer på elmarknaden att inkomma med synpunkter på Rapporten. 2. Inledning Vattenfall är i grunden positivt till Svk:s arbete med marknadsprocesser samt att en tidplan nu tagits fram för implementering av en tjänstehubb på den svenska elmarknaden. Vattenfall är särskilt positiva till att möjlighet har getts till branschföretag att vara delaktiga i Svk:s arbete vilket också innebär att Vattenfall har en möjlighet att kommentera processbeskrivningarna i Svk:s rapport på en förhållandevis detaljerad nivå. Vattenfalls kommentarer och synpunkter på innehållet i Rapporten redovisas nedan. Framställningen följer inte dispositionen i Svk:s rapport utan synpunkterna framställs enligt Vattenfalls prioritetsordning där de frågor som Vattenfall anser har störst vikt redovisas först. Vattenfalls kommentararer på Rapporten avseende de mer detaljerade processerna redovisas i en särskild bilaga. 3. Uppdragets förhållande till kommande regelverk för en elhandlarcentrisk marknadsmodell Samtidigt som regeringen gav Svk i uppdrag att utveckla och driva en central informationshanteringsmodell gav regeringen i uppdrag till Energimarknadsinspektionen ( Ei ) att

2 utreda och lämna förslag på de förutsättningar som krävs för att möjliggöra införandet av en central informationshanteringsmodell och en elhandlarcentrisk modell på elmarknaden, Miljö- och energidepartementet (M2015/2636/Ee). Uppdraget till Ei ska redovisas till Regeringskansliet senast den 1 februari Av båda uppdragen, till Svk respektive Ei, framgår att myndigheterna ska samverka med varandra under genomförandet av sina respektive uppdrag. Svk har under avsnitten Generaldirektörens sammanfattning i Rapporten påpekat att regeringens tidplan för Ei:s arbete inte är helt oproblematisk eftersom det kommer att dröja innan regelverket för tjänstehubben är fastställt, detta eftersom regelverket är en viktig utgångspunkt för hubbens utformning. Vattenfall instämmer i att regelverket måste ligga till grund för hubbens utformning samt anser att tidplanen för respektive uppdrag därmed kan synas komma i fel ordning. Emellertid avser Regeringskansliets tidplan avseende Svk:s uppdrag endast en redovisning av en del av uppdraget. Vad avser vilken tidpunkt tjänstehubben tidigast kan tas i bruk liksom tidplan och beskrivning av på vilket sätt tjänstehubben kan införas, så ingår det i uppdraget till Svk att fastställa detta. Detta bör innebära att Svk har möjlighet att avvakta den slutliga utformningen och införandet av tjänstehubben till dess att det är tillräckligt klarlagt inom ramen för Ei:s uppdrag vilket regelverk som ska gälla för tjänstehubben och den elhandlarcentriska marknadsmodellen. Genomförandet av en elhandlarcentrisk marknadsmodell är den största reformen på den svenska elmarknaden sedan omregleringen av elmarknaden under talet då elhandeln separerades från eldistributionen och kunderna därmed fick två motparter att förhålla sig till på elmarknaden. Detta är en reform som engagerar stora resurser från elmarknadens aktörer och som kommer att innebära stora förändringar för kunderna. För att denna reform ska kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt och utan att riskera allmänhetens och kundernas förtroende för elmarknaden är det väsentligt att tjänstehubben på bästa sätt stöttar marknadens funktionssätt och de processer som kommer att bli följden av den nya ordningen. Därav är det av största vikt att Svk anpassar tjänstehubbens funktionssätt till det regelverk som nu arbetas fram inom ramen för Ei:s projekt och därmed också avvaktar att regelverket blir tillräckligt klarlagt innan tjänstehubbens funktionssätt slutligen fastställs. Det skulle vara olyckligt om Svk går före detta arbete och utformar en tjänstehubb som riskerar att sätta begränsningar för möjligheterna att utforma det bästa möjliga regelverket för en elhandlarcentrisk marknadsmodell. På grund av vad som ovan sagts är det Vattenfalls uppfattning att Svk måste anpassa tidplanen för införandet av tjänstehubben efter hur arbetet med regelverket fortskrider samt även ta höjd för att göra anpassningar efter att Ei redovisat sin rapport den 1 februari Detta innebär att Vattenfall ifrågasätter Svk:s redovisning av plan för införande där det under avsnitt 4.1 framställs som om tjänstehubben måste utvecklas innan de legala förutsättningarna är fastställda samt att förutsättningar som fastställs efter den 1 februari 2017 ska beaktas först i samband med vad Svk beskriver som ett utvecklingsarbete. Enligt Vattenfalls mening finns heller inget egenvärde i att bygga en tjänstehubb utan denna får relevans först i och med införandet av den elhandlarcentriska marknadsmodellen. 4. Ansvar för informationens riktighet Vattenfall anser att det är av stor vikt att hubbens ansvar i förhållande till respektive aktör klargörs. Detta på grund av att en ny aktör på elmarknaden kommer att införas i enlighet med regeringsuppdragen, nämligen den tjänstehubb som regeringen gett Svenska kraftnät i uppdrag att utveckla och driva. I Rapporten anger Svk att den enda giltiga källan för information som krävs för de ekonomiska mellanhavandena på elmarknaden är tjänstehubben men anger samtidigt att ansvaret för informationens riktighet ska ligga hos aktörerna, dvs inte hos hubboperatören, se vidare under avsnitt 1.3 i Rapporten. Vidare framgår av beskrivningar av roller och ansvar under avsnitt 2.2 att tjänstehubben ska utföra olika lagrings- och aggregeringstjänster men att det är aktörerna som ska utföra kontroller av riktigheten i dessa tjänsters utförande. Detta menar Vattenfall är en orimlig ordning. Om aktörerna på så vis kommer att använda informationen i tjänstehubben på egen risk 2

3 så kommer detta innebära att parallella processer och dubbellagring skapas och nyttan med tjänstehubben kan därmed ifrågasättas. Däremot finns ett intresse hos aktörerna att ha möjlighet att genomföra olika kontroller av data som har levererats från hubben, därav är det rimligt att hubben har en sådan funktionalitet att kontroll är möjlig, detta ska dock skiljas från ansvaret att utföra sådana kontroller. Grundprincipen måste vara att i den mån hubben utför uppgifter på elmarknaden såsom lagring av data, aggregering av mätvärden, beräkning av nätkostnader samt olika avräkningar så måste hubben/svk ta det ekonomiskt/juridiska ansvaret gentemot de övriga marknadsaktörerna för att dessa uppgifter utförts på ett korrekt sätt. I Rapporten anger Svk under avsnitt att aktörernas ansvar för information som utbyts ska regleras i författning och att endast de kommersiella och tekniska förhållandena mellan tjänstehubben och aktörerna ska regleras i avtal. Vattenfalls uppfattning är att ansvaret, med avseende på rättigheter och förpliktelser mellan Hubben och de andra marknadsaktörerna, ska regleras både i författning och i avtal. Behov finns för aktörerna att kunna avkräva ett ansvar direkt av motparten om denna part brusitit i någon av sina förpliktelser. Ett ansvarsutkrävande som endast kan ske genom offentligrättsliga åtgärder kommer enligt Vattenfalls mening att bli alltför ineffektivt. En rimlig lösning är att som i Danmark reglera i aktörsavtalen mellan hubben och de övriga aktörerna att parterna förpliktar sig sinsemellan att följa de fastställda regelverken och att ett ömsesidigt ersättningsansvar föreligger i enlighet med kontraktsrättsliga principer vid bristande uppfyllelse av dessa förpliktelser. Även om en kostnad som skulle uppstå för hubboperatören vid en sådan kompensation i slutändan måste betalas av aktörerna via hubbavgiften, så skulle detta innebära en riskspridning om ersättningsgrundande fel uppstår i hubbens hantering som orsakar enskilda företag kostnader. 5. Transparens avseende elhandelsföretag Svk:s rollbeskrivning bygger på förutsättningen att elnätsföretag inte ska kunna se i hubben vilket elhandelsföretag som har leverans i en viss leveranspunkt. Som grund för detta vägval har unbundlingskäl angivits. Vattenfall stöder de grundläggande skäl som finns för att upprätthålla unbundling mellan elnäts- och elhandelsföretag på elmarknaden men ställer sig frågande till att detta är rätt metod. Vattenfall anser att det är oklart på vilket sätt en begränsning avseende elnätsföretagets möjlighet att se vilken elhandlare som är leverantör i viss leveranspunkt skulle främja unbundling. Hubben bör istället designas så att all datakommunikation registreras/loggas så att myndigheten kan utöva tillsyn vid misstanke om missbruk eller vid annat behov. Elnätsföretagen har ett starkt behov av att kunna se vem som är elhandlare i en viss leveranspunkt skälen är många och Vattenfall anser att fördelarna med trasparens är tydliga medan däremot motiven för motsatsen är oklara. Se vidare i bilaga Central/decentral lagring Svk anger i Rapporten att Svk förordar central lagring av vissa summariskt beskrivna typer av data i hubben, som det förstås under en begränsad tid, samt att de övriga aktörerna ska ansvara för långtidslagring av mätvärden. Frågan om lagringsform är emellertid enligt Vattenfalls mening mer komplex än så. I praktiken berör lagringsfrågan alla typer av data som ska rapporteras till hubben och/eller hämtas från hubben såsom tariffer, anläggningsdata, strukturdata, kundinformation, ackumulerade årsförbrukningar, aggregerade mätdata, till- och frånkoppling av elmätare, nätkostnad per leveranspunkt, aggregerade nätkostnader per nätområde etc. Om varje typ av data analyseras för sig kan det konstateras att det föreligger olika behov avseende krav på tillgänglighet för olika aktörer vid olika tidpunkter varför olika svar finns på vilken part som är bäst lämpad att lagra respektive data ur ett långt och ett kort perspektiv. På grund av detta anser Vattenfall att analysen kring lagringen måste göras med utgångspunkt från varje typ av data som ska hanteras av hubben, samt hur alla dessa olika typer av data, var för sig, bör lagras i ett kort respektive långt perspektiv. 3

4 En bärande princip som bör appliceras på denna frågeställning är enligt Vattenfalls mening följande: - Varje typ av data bör lagras i hubben endast så länge som den behöver tillgängliggöras för aktörerna under de löpande processerna. Därefter ska den gallras om den ändå lagras av annan aktör. Dubbellagring bör undvikas om det inte finns bärande skäl för detta. Om data efterfrågas som långtidslagras av annan aktör än hubben, bör detta kunna hanteras genom att det i hubben införs en requestfunktion som hanterar kommunikationen med den part som långtidslagrar den aktuella datan. Kravet på tillgänglighet avseende långtidslagrad data bör också vara lägre. Även integritetsaspekter bör tala för att lagring av alltför stora mängder data centralt under längre tid än nödvändigt bör undvikas. I sammanhanget vill Vattenfall också framhålla frågan avseende fördelningen av ansvar för riktigheten i den data som lagras. För det fall Svk väljer att lagra data centralt i hubben är det av avgörande betydelse att Svk också tar ett tydligt ansvar för att dessa data är korrekta, se även avsnitt 4 ovan. Sammantaget bör en analys som beaktar att det är olika typer av information som avses, om dessa ska hanteras på samma sätt eller inte, vilken tidsaspekt som gäller för lagring av de olika typerna av information samt vilket ansvar man kan lägga på hubben ge vid handen att lagring ska ske på lite olika sätt beroende av hur man kombinerar ovan komponenter. Exempelvis bör hubben ansvara för att lagra strukturdata men vad avser mätdata så bör istället huvudansvaret ligga på elnätsföretaget. Elnätsföretaget är den part som ska äga ansvaret för mätvärdens kvalitet och riktighet samt för att kvalitetssäkra, uppdatera validerade eller saknade mätvärden mm. På detta sätt kan man se elnätsföretagets datalager som mätvärdets original. Elnätsföretaget behöver också använda enskilda mätvärden för såväl uttagspunkter, produktion och gränspunkter för tekniska ändamål, exempelvis nätberäkningar och mätvärden för driftövervakning. De olika aktörerna kommer också i fortsättningen att ha behovet av att lagra mätdata för att uppfylla krav i exempelvis bokföringslagen. Gällande elhandelsföretagens underlag för kundernas slutfaktura är det i elhandelsföretagens intresse att upprätthålla denna information och därmed bör ansvaret för lagring av denna info ligga hos elhandelsföretagen. Däremot bör faktureringsinformation som hanteras i hubben gallras så snart den löpande faktureringen har avslutats. Vattenfall vill avslutningsvis i denna del kommentera den kostnads- nyttoanalys som Svk uppdragit Sweco att utföra och som Svk hänvisar till i Rapporten. Vattenfall har under utredningens gång poängterat vikten av att påvisa en bättre kostnads- nyttoanalys för de olika alternativen gällande datalagring. Vattenfall anser fortfarande att rapporten inte ger ett bra underlag och en beskrivning av de olika alternativen utan är enligt Vattenfalls mening alltför ensidigt utformad till fördel för central lagring och motsatsvis har argumenten för decentral lagring underskattats eller utelämnats. 7. Organisationsform och finansiering Vattenfall instämmer i de argument Svk anför för att tjänstehubbens verksamhet ska bedrivas i bolagsform men med Svk som kravställare (beställare). Tjänstehubben kan inte sägas utgöra en naturlig del av Svk:s kärnverksamhet som systemansvarig myndighet och stamnätsoperatör. Dessutom talar den tydliga aktörsroll som tjänstehubben kommer att få för bolagsformen. Det skulle rent strukturellt framstå som främmande att en av aktörerna för utförande av marknadsprocesserna agerar i en myndighetsroll medan övriga aktörer agerar i en privaträttslig roll. Vad avser finansieringen av tjänstehubbens verksamhet anser Vattenfall att den bör kunna finansieras av Svk som beställare och att Svk i sin tur finansierar detta genom stamnätstariffen. En sådan finansiering skulle innebära att svåra avvägningar av hur kostnaden ska fördelas mellan de 4

5 olika aktörerna inte behövs, i en sådan finansieringsmodell kommer kostnaderna istället att mer direkt föras ut på marknaden. Svk har i Rapporten angivit en tänkt fördelning av kostnaderna mellan elhandels- och elnätsföretag. Vattenfall instämmer i att ytterligare analyser måste göras innan en slutlig fördelning bestäms, inklusive energitjänsteföretagens del i finansieringen. 8. Fullmakter i tjänstehubben I Rapporten anger Svk under avsnitt att Fullmakter behövs för att visa att man har slutkundens medgivande att ta del av information t.ex. mätvärden samt att Det är troligt att olika processer på elmarknaden kommer att beläggas med krav avseende fullmaktshanteringen. I sammanhanget bör klargöras vad Svk avser när begreppet fullmakt används. En fullmakt är ett uppdrag att utföra något för någon annans räkning. Idag används fullmakter på elmarknaden i huvudsak av elhandelsföretag som avser att ingå avtal med kunden exempelvis för att begära ut olika uppgifter om kundens anläggning hos elnätsföretaget och/eller för sköta en flytt för kundens räkning. I en elhandlarcentrisk marknadsmodell är det Vattenfalls uppfattning att denna typ av fullmakter inte längre är nödvändiga eftersom det inte längre är kunden som ska ha denna dialog med elnätsföretaget utan istället är avsikten att elhandelsföretaget ska kunna sköta detta direkt via tjänstehubben. Däremot kan det finnas olika situationer där det kan vara motiverat att kunden ska ha lämnat någon form av accept för att en aktör ska kunna ta del av kundens uppgifter på tjänstehubben eller för att genomföra olika aktiviteter. Emellertid är det viktigt att det inte byggs in krav på olika aktiviteter från kundens sida för att kunna genomföra de centrala processerna på marknaden som exempelvis ett byte av elhandelsföretag. I huvudsak bör detta istället lösas genom att det införs krav via föreskrifter och i avtal med hubboperatören om i vilka situationer olika aktörer har rätt att ta del av kundens information, exempelvis kan ett krav vara att aktören avtalar detta med kunden. Eventuell misskötsamhet från en aktörs sida bör kunna hanteras via tillsyn över aktörernas aktiviteter och i slutändan bör sanktioner införas för en aktör som systematiskt bryter mot ett sådant regelverk. Ämnet berörs också i bilaga Supplier of Last Resort Vattenfall stödjer att elnätsföretagens anvisningsansvar då ett elhandelsföretag av någon anledning upphör eller blir utesluten från marknaden istället flyttas över till Svk som huvudman för hubben. 10. Leveranspunkt utan avtal Vattenfall instämmer i att en grundprincip bör vara att leveranspunkter utan avtal ska frånkopplas av elnätsföretaget. För att elnätsföretaget ska ha incitament för att göra detta krävs dock att underlåtenhet att frånkoppla blir förenat med en kostnad för elnätsföretaget. Enligt Vattenfalls mening bör den förbrukning som sker i en sådan uttagspunkt hanteras som elnätsföretagets nätförlust och Vattenfall anser därmed att det inte finns skäl att vare sig elnätsföretag eller fastighetsägare automatiskt ska registreras som kund i hubben vid en sådan situation. Vattenfall stödjer särskilt inte Svk:s alternativa förslag att en fastighetsägare automatiskt ska registreras som kund i en leveranspunkt som saknar avtal, i vart fall inte med mindre än att det särskilt avtalats om detta med den aktuella fastighetsägaren. 5

6 11. Kundernas tillgång till information i Hubben Svk anger i Rapporten att slutkunderna inte ska ha direkt tillgång till tjänstehubben men ska erbjudas åtkomst till mätvärden, fullmakter och annan relevant information via sitt elhandelsföretag eller energitjänsteföretag. Vattenfalls uppfattning är att hubben bör erbjuda ett gränssnitt som elhandelsföretag kan länka kunden till där en miniminivå av information kan erhållas. Därutöver kan elhandelsföretag erbjuda sina kunder olika former av mertjänster. Om hubben inte har en sådan minimifunktion finns risk för att alla kunder inte får all väsentlig information. 12. Införande i ett steg Svk anger i Rapporten att (tjänstehubbens) funktioner kan införas samtidigt eller stegvis. Vattenfall förordar att hela marknadsreformen implementeras i ett steg. Vattenfall förordar vidare att införande av tjänstehubben och en elhandlarcentrisk modell sker samtidigt. Vattenfall ställer sig inte bakom ett stegvis införande av funktioner i tjänsthubben utan förespråkar att hela reformen enligt de nu gällande regeringsuppdragen genomförs i ett steg. Detta hindrar dock inte att tjänstehubben därefter utvecklas vidare med ytterligare funktionalitet. 13. Synpunkter på Rapporten ur ett processperspektiv Se särskild bilaga 1. Som ovan Leif Sjöberg Vattenfall AB Staff Function Policy Management Retail Markets 6