Det är vi här på golvet som gör så att dom får lön

Transkript

1 Nordiskt arbetarhistorikermöte, Centrum för arbetarhistoria i Landskrona maj Av Björn Ohlsson, doktorand i etnologi, Göteborgs universitet. Det är vi här på golvet som gör så att dom får lön Om industriarbetares uttryck för sin klassidentitet idag i ett historiskt perspektiv När klass hände - inledning I Klasskamrater beskriver etnologen Mats Lindqvist hur en ny arbetarkultur växer fram i Svedala under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, med en gemensam klassidentitet grundad på den exploatering, den otrygghet och det främlingskap som arbetarna upplever som lönearbetare i industrin. Gjutaren blev klasskamrat med järnarbetaren och grovarbetaren. Trots att en differentiering mellan de olika grupperna var tydlig, var deras situation präglad av utanförskap och underordning i det borgerliga samhället. Genom att samarbeta i ett kollektiv kunde de bryta borgarklassens herravälde och erövra respektabilitet och människovärde. 1 Birgitta Skarin Frykman visar i sin studie Från yrkesfamilj till klassgemenskap, om bagarna i Göteborg , hur detta yrke i och med industrialiseringen av branschen förvandlades från ett skråyrke med mästare och gesäller till ett arbetaryrke där bagarna kände en klassmedvetenhet. Klass hände, som hon skriver, med hänvisning till EP Thompson. 2 Gemensamt för de båda undersökningarna är att de arbetande människorna i industrin allt mer började identifiera sig som arbetarklass. Klassidentiteten blev en positiv identitet, en gemenskap och en styrka. Det var endast som klass som de tillsammans kunde förändra både arbetsvillkoren och samhället. Som Skarin Frykman påpekat gick detta faktiskt ganska snabbt. På bara 40 år hade arbetarrörelsen blivit en stark kraft i samhället, som bland annat drivit igenom allmän rösträtt. 3 Hundra år senare Nästan 100 år senare intervjuar jag äldre arbetare på Volvo Torslandaverken i Göteborg om deras arbetsliv. Under denna tid har det skett mycket i samhället som förbättrat förhållandena för arbetarna. Ett stort socialdemokratiskt arbetareparti har under flera decennier drivit igenom en rad reformer, när det gäller arbetstid, semester, tjänstepension, utbildning, anställningstrygghet, social- och bostadspolitik, mm, som lett till en utjämning när det gäller olika befolkningsgruppers levnadsförhållanden. Är Sverige ett klassamhälle? frågade Lena Nyman lite provocerande i Vilgot Sjömans film Nyfiken gul från Några år senare var frågan inte längre konstig - och svaret var ett självklart ja. Vi hade tydligen inte uppnått det klasslösa samhället, utan det fanns fortfarande stora skillnader i inkomster, utbildningsnivå, boende och vilka möjligheter människor hade i livet beroende på uppväxtmiljö och social bakgrund. Sedan dess har det kommit flera studier 1 Mats Lindqvist, Klasskamrater. Om industriellt arbete och kulturell formation , Liber, Lund 1987, s Birgitta Skarin Frykman, Från yrkesfamilj till klassgemenskap. Om bagare i Göteborg , Etnologiska föreningen i Västsverige. Göteborg 1987, s 16-17, s Birgitta Skarin Frykman, From the world of the workers. Class and consciousness in late 19 th century Gothenburg. Paper vid konferensen Swedish workers, French workers, XIXth-XXth Century. Humanistisk Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet & Maison des Sciences de l homme, Paris 1989, s 28. 1

2 som visar att skillnaderna i levnadsvillkor mellan olika socioekonomiska grupper, eller klasser, kvarstår eller till och med har ökat. 4 Mitt avhandlingsarbete handlar om äldre industriarbetare på Volvo Torslandaverken i Göteborg och deras syn på sitt arbetsliv samt den kommande pensioneringen. Mitt främsta syfte är att undersöka vilka möjligheter äldre yrkesverksamma industriarbetare inom bilindustrin, från 45 år och uppåt, har att arbeta fram till 65 års ålder, vilka faktorer som påverkar möjligheterna, samt vilka för- respektive nackdelar det finns med ett förlängt arbetsliv. Eftersom jag har en historiematerialistisk utgångspunkt ser jag klassbegreppet som grundläggande, och jag antar att både arbetarnas bakgrund och de erfarenheter de har gjort i livet, särskilt i arbetslivet, spelar stor roll för deras attityder till arbetet och pensioneringen. Min ambition är att visa hur denna bakgrund och dessa erfarenheter påverkar deras åsikter om arbetslivet. Hur ser dessa arbetare på klassbegreppet idag? Hur ser de på sin egen klasstillhörighet? Hur ser de på klassamhället och förhållandet till andra samhällsklasser? Kan man tala om en klassidentitet idag och hur uttrycks den i så fall? 5 Innan jag försöker besvara dessa frågor skall jag i korthet redogöra för min syn på klassbegreppet och vilken aktualitet det kan ha idag. Seglivat begrepp Under de senaste decennierna har många forskare och debattörer velat dödförklara klassbegreppet, eftersom de anser att det inte längre fyller någon funktion och har allt mindre betydelse i det nya postindustriella kunskapssamhälle som de menar västvärldens industrialiserade länder, däribland Sverige, har förvandlats till. 6 Håller klassamhället på att upplösas? Är arbetarklassen på väg att försvinna? frågar sig sociologen Göran Therborn i sin bok Klasstrukturen i Sverige , men avlivar dessa påståenden, även om han visar på att det skett förändringar. 7 Några andra sociologer, med Göran Ahrne i spetsen, konstaterade 1995 att arbetarklassens storlek varit förvånansvärt stabil under 1900-talet, och på den tiden uppgick den till strax under 60 procent av samtliga förvärvsarbetande. 8 Medan Statistiska Centralbyråns officiella statistik baserad på en socioekonomisk indelning (SEI) visar att endast knappt 35 procent av de förvärvsarbetande i Sverige i slutet av 1990-talet är arbetare, menar författaren och debattören Göran Greider, som stödjer sig på Göran Ahrne och den amerikanske sociologen Erik Olin Wright, att arbetarklassen uppgår till hela 57 procent. 9 Jag skall i denna artikel inte fokusera på hur stor andel som tillhör en viss klass, och är primärt inte intresserad av en objektiv klassindelning, men menar att påståendet om klassernas död inte är grundat i empiriska studier. Vad Greider dessutom pekar på, som jag menar är än mer väsentligt, är varför klassperspektivet och påvisandet av arbetarklassens existens är så viktig: klassperspektivet gör oss medvetna om de inre motsägelserna i det kapitalistiska produktionssättet. Det får avgörande maktfrågor att framträda och bli synliga, ja det erbjuder 4 Se t ex Björn Halleröd, Economic Standard of Living: A Longitudinal Analysis of Economic Standard Among Swedes European Societies 1, 3: ; Martin Hedenmo och Ulrica Ödling, Att åldras på arbetsmarknaden politik för ett helt arbetsliv. Ett delprojekt inom LOs välfärdsprojekt. LO Jag ser klassidentitetens om en social identitet, dvs det som förenar oss med andra i relation till samhället, till skillnad från den personliga identiteten, som framhäver vad som skiljer oss från andra. Se Lena Karlsson, Klasstillhörighetens subjektiva dimension. Klassidentitet, sociala attityder och fritidsvanor, Umeå universitet, Umeå 2005, s Se Karlsson, 2005, s Göran Therborn, Klasstrukturen i Sverige : arbete, kapital, stat och patriarkat, Zenit förlag, Lund Göran Ahrne m fl, Klassamhällets förändring, Arkiv, Lund Göran Greider, Arbetarklassens återkomst. Om klasskampen, globaliseringen och framstegstanken. Albert Bonniers förlag, Stockholm 1998, s

3 ett effektivt instrument för att vi ska kunna orientera oss i den sociala och politiska verkligheten. Makten och kontrollen över arbetet hamnar i fokus. 10 Aktuellt på nytt I början av 2000-talet har klassperspektivet aktualiserats på flera olika sätt. Det har kommit ett antal sociologiska studier i Sverige som visar att klass fortfarande är en betydelsefull faktor för att förklara skillnader inom olika områden. Erik Bihagen skriver om konsumtionsmönster, Mats Johansson om inställningen till arbete, Inger Berggren om identitetsskapande bland unga flickor, Stefan Svallfors om sociala attityder och åsikter i olika samhällsfrågor, Diana Mulinari och Anders Nergaard om fackligt aktiva invandrare och deras kamp, samt Lena Karlsson om sambandet mellan objektiv och subjektiv klasstillhörighet. 11 Utanför det vetenskapliga fältet har kulturjournalisten och författaren Anneli Jordahl betytt mycket för det nyvaknade intresset för samhällsklasser. 12 Inom etnologin har arbetslivsstudier med ett uttalat klassperspektiv varit få sedan slutet av 1980-talet. Studier av olika grupper av arbetare har skett, men där har annat än klass stått i fokus, till exempel maskulinitet och modernitet bland skogsarbetare (Johansson 1994) kunskapssyn och tänkande i verkstadsindustrin (Fägerborg 1996), genus bland lastbilschaufförer (Nehls 2003) och målare och modernitet och maskulinitet (Silvén 2004). 13 Lena Martinsson beskriver i Jakten på konsensus på ett intressant sätt hur klassmedvetande och klassagerande aktualiseras på ett svenskt industriföretag, men hon ser det framför allt som konstruktioner av klasskategorier och hon döljer de ojämlika och betydelsefulla maktförhållandena mellan klasserna på arbetsplatsen bakom det mer svårgripbara och diffusa begreppet intersektionalitet. 14 Kategori eller kulturell process I Mats Lindqvists och Birgitta Skarin Frykmans studier ses arbetarna som aktiva aktörer i en kulturell process. Klass är något kulturellt, ett tankemönster och medvetande med sociala och materiella uttryck och förhållanden som grund. Skarin Frykman menar att klass är något som sker när människor som ett resultat av gemensamma erfarenheter känner och artikulerar identiteten av sina egna intressen. 15 Det handlar alltså om en subjektiv klassidentitet. Även Sven B Ek utgår från att kulturella faktorer, som makt, maktlöshet och social prestige, är 10 Greider 1998, s Erik Bihagen, The Significance of Class Inequalities, consumption and social circulation in contemporary Sweden, Umeå universitet, Umeå, 2000; Mats Johansson, Klass och arbete. Instrumentell attityd och arbetsglädje under 90-talet, i Göran Cigéhn m fl, Klassamhällets återkomst: Om klassidentitet, arbetsliv och fritid vid tröskeln till ett nytt sekel. Umeå universitet, Umeå 2001; Inger Berggren, Identitet, kön och klass: hur arbetarflickor formar sin identitet, Göteborgs universitet, Göteborg 2001; Stefan Svallfors, Klassamhällets kollektiva medvetande, Boréa Bokförlag, Umeå 2004; Diana Mulinari & Anders Nergaard, Den nya svenska arbetarklassen. Rasifierade arbetares kamp inom facket. Boréa Bokförlag. Umeå 2004; Karlsson Anneli Jordahl, Klass är du fin nog? Atlas, Stockholm Anneli Jordahl, Att besegra fru J. : en bok om Elsie Johansson, Atlas, Stockholm Jordahl medverkar också i antologin Tala om klass, Susanna Alakoski och Karin Nielsen (red), Ordfront, Stockholm Ella Johansson, Skogarnas fria söner : maskulinitet och modernitet i norrländskt skogsarbete, Nordiska museet, Stockholm 1994; Eva Fägerborg, Miljoner och my : Kunskapssyn och tänkande på en verkstadsindustri, Nordiska museet 1996; Eddy Nehls, Vägval : lastbilsförare i fjärrtrafik perspektiv på yrkeskultur och genus, Etnologiska föreningen i Västsverige, Göteborg 2003; Eva Silvén, Bekänna färg. Modernitet, maskulinitet och professionalitet, Nordiska museet. Stockholm Lena Martinsson, Jakten på konsensus. Intersektionalitet och marknadsekonomisk vardag. Liber, Malmö, 2006, se t ex sid Skarin Frykman 1987, s 16. 3

4 viktigare än de rent ekonomiska, som det formella ägandet av produktionsmedlen, när det gäller att urskilja en arbetarklass. 16 Flertalet sociologer studerar klassidentiteten som en objektiv kategori och undersöker hur denna påverkar människors handlingar och attityder. Hur klasskategorierna konstrueras kan variera. Stefan Svallfors klassanalys bygger på den modell som Erikson & Goldthorpe utarbetat, där klasstillhörigheten är knuten till positionen på arbetsmarknaden och ställningen i produktionen. 17 Svallfors menar, i likhet med Erikson & Goldthorpe, att människors arbeten, egentligen deras anställningsrelationer, har stor betydelse för andra aspekter i tillvaron. Vad som framför allt skiljer arbetaryrken från tjänstemannayrken, menar han, är att arbetarna har en anställningsrelation av relativt kortsiktigt slag som reglerar ersättning för specifika insatser genom ackord eller timlön, medan tjänstemännen har ett mer diffust, långsiktigt och framåtsyftande kontrakt. 18 Han är dock inte deterministisk på det sätt att han menar att klasspositionen i sig bestämmer människans intressen och normer, utan menar att dessa utvecklas med större sannolikhet i vissa klasser. 19 Han visar också i sin studie, som bygger på stora enkätundersökningar, att den klassbakgrund och uppväxtvillkor en människa har, påverkar hennes attityder, oavsett vad hon arbetar med idag. 20 Jag delar i stort Svallfors sätt att se på klassbegreppet när man ser på det som objektiv kategori, men vill som etnolog betona den kulturella bakgrundens betydelse när det handlar om den subjektiva identiteten. Många av de värderingar människor har i vuxen ålder har de fått genom föräldrar och i sin uppväxtmiljö. Dessutom har det ofta visat sig att kulturella strukturer är sega och förändras långsamt. 21 I det följande utgår jag från Svallfors objektiva klasskategorisering, men jag är intresserad av och vill undersöka Volvoarbetarnas kulturella klassuttryck och deras subjektiva klassidentifikation, deras egen klasstillhörighet. Oundvikligt och oönskat Jag har intervjuat 15 arbetare mellan 49 och 62 år. De är födda Informanternas arbetstid på Volvo varierar mellan 18 och 42 år. Nio av de 15 arbetare jag intervjuat är kvinnor, sex är män. Tio är födda i ett annat land och fem är födda i Sverige. Flertalet av de utlandsfödda har kommit till Sverige som arbetskraftsinvandrare under och 70-talen, men några kom hit redan som barn eller ungdomar under och 60-talen. De utlandsfödda kommer från forna Jugoslavien, från Finland och övriga Norden, samt från Centraleuropa. Jag vill påpeka att jag i denna text inte kommer att diskutera den eventuella betydelsen av arbetarnas kön och etnicitet när det gäller deras syn på klass. Med undantag för en person, med rötter i ett annat land, är samtliga som jag har intervjuat uppväxta i arbetarmiljö. Nästan alla 15 anser att det finns samhällsklasser, men många har inte funderat särskilt mycket på det. De flesta ser det som en hierarkisk ordning, framför allt byggd på ekonomiska tillgångar och inkomster, och tycker att det faktum att klasser finns är något oundvikligt, men 16 Sven B Ek, Reflections on Culture, i Working-Class Culture: An international symposium, organized by the Museum of Work, Norrköping and the Departement of Ethnology, University of Gothenburg, Birgitta Skarin Frykman och Elisabeth Tegner (red), Ethnological Publications 2. Göteborg, 1989, s Se Robert Erikson & JH Goldthorpe, The constant flux: a study of class mobility in industrial societies, Clarendon Press, Oxford 1992, samt JH Goldthorpe, Social Class and the Differentation of Employement Contracts, i JH Goldthorpe (red), On Sociology: Numbers, Narratives and the Integration of Research and Theory, Clarendon Press. Oxford 2000, s Svallfors 2oo4, s Svallfors 2oo4, s Svallfors 2oo4, s Den brittiske social- och ekonomhistorikern Joanna Bourke, som har ett konstruktivistiskt perspektiv, menar i att de som identifierar sig som arbetarklass idag hämtar sina bilder från de första 60 åren av 1900-talet. Se Working-Class Cultures in Britain :Gender, Class and Ethnicity, Routledge, London

5 också oönskat och negativt. Ingen av arbetarna gör en direkt koppling mellan utbildning och klasstillhörighet, vilken är en av faktorerna i den officiella socioekonomiska indelningen, SEI. Rajna inser dock att hennes position på arbetsmarknaden beror på detta. Har man inte hög utbildning får man nöja sig med det, säger hon. Även Theodor gör denna koppling: Jag har inte gått i skolan mer än så, så jag kan inte kräva mera, säger han om sin ekonomiska situation. Trots att de sedan många år tillbaka är metallarbetare och trots att de är 49 år eller äldre, är deras subjektiva klasstillhörighet inte självklar. 22 När jag frågar dem om vilken klass de själva anser sig tillhöra, svarar tre av dem arbetarklass, tre av dem medelklass eller liknande, medan övriga inte kan eller vill uppge någon klasstillhörighet. Några ser tillhörigheten till arbetarklassen som något positivt och självklart. Som Pirjo: Jag tycker arbetarklass det är bra, men det betyder ingenting. Lena tillhör också dem som självklart placerar sig i arbetarklassen och hon förnekar inte den hierarki som finns inbyggd i klassbegreppet. Industriarbetare dom är väl nästan nere på botten, inte riktigt botten men De hör ju inte till gräddan precis, industriarbetare. Det är väl inte så många som bor i Billdal eller så. 23 Ibland pratar man om samhällsklasser, vad betyder ordet klass för dig? frågar jag Gunnarmot slutet av intervjun. Han svarar: Ja det är ju arbetarklass och sen dom rika. Och din klasstillhörighet? undrar jag. Ja det är ju arbetare. Sen om man ändrar sig om man skulle vinna på lotto eller sånt, det kan man ju tänka. Säger han och skrattar. Som så många andra är det ekonomin som Gunnarlägger vikt på. Enligt Lena Karlssons kvantitativa undersökning av klassidentitet är just inkomst det som de flesta svarande uppger som det avgörande för vilken klass en individ anses tillhöra. Forskare däremot ser i allmänhet en lägre inkomst som en effekt av klasstillhörigheten, på grund av individens yrke eller ställning i arbetslivet. 24 Ekonomiska förhållanden är också det som Anita utgår ifrån när hon gör sin klassindelning. Ja det finns ju dom rika, och medelklass och dom som är fattiga säger hon. Och hur ser du på din egen klasstillhörighet? frågar jag. Ja det är väl medelklass. Det är det. Volvoarbetare har en relativt sett hög lön om man jämför med andra arbetaryrken inom industri, vård eller service. 25 Vilka människor Anita ser som fattiga vet jag inte, men själv är hon ganska nöjd med sin ekonomiska ställning. Hon har genom sitt arbete på Volvo lyckats uppnå en god materiell levnadsstandard. Att inta en medelklassidentitet kan innebära att man jämställer sig med en mellankategori, en vanlig människa med likartade levnadsvillkor som många andra, som folk är mest. 26 Jag är nog medelmåtta. ( ) Har väl fötterna på jorden kanske, säger Ingmar och skrattar lite. Att se sig som vanlig skulle också kunna tolkas som ett typiskt uttryck för att tillhöra arbetarklassen. Betoningen av kollektiva värden i arbetslivet är vanligt bland arbetare, medan tjänstemän i högre grad betonar de individualistiska Unga arbetare identifierar sig i allmänhet i lägre utsträckning med arbetarklassen. Se Karlsson 2005, s Billdal är en kustnära förort söder om Göteborg med villabebyggelse. 24 Karlsson 2005, s De arbetare som jag har intervjuat tjänar, enligt vad de själva uppgivit, mellan cirka och kronor i månaden, inklusive tillägg för obekväm arbetstid och skiftarbete. 26 Jämför Karlsson 2005, s Christer Theandersson, Jobbet för lön, lust eller andra värden. Göteborgs universitet, Göteborg 2000, s

6 De-artikulering och osynliggörande En annan anledning till att bara en del av arbetarna uttryckligen anser sig tillhöra arbetarklassen kan vara den de-artikulering av klassbegreppet som Svallfors anser har skett genom att klassinnehållet i politiken i Sverige tonats ned de senaste decennierna i och med det socialdemokratiska partiets förändrade inriktning och fackföreningarnas marginalisering i det offentliga samtalet. 28 Författaren och debattören Göran Greider ser i boken Arbetarklassens återkomst detta osynliggörande av arbetarklassen, som en förutsättning och en del av en strategi för den nyliberala politikens framgångar under och 90-talen. 29 När jag intervjuade klubbordföranden för Livsmedelsarbetarnas fackklubb på Pripps bryggeri i Göteborg 2001, gav hon ett tydligt uttryck för hur hon upplevt förändringarna: Begreppen har ändrats lite också. Jag vill gärna säga att jag kommer från arbetarklassen, men läser man olika artiklar i pressen och litteratur och sånt, så har jag gått över till nånting som heter medelklass. Men jag tycker att jag tillhör arbetarklassen. 30 Inom politiken har ordet löntagare i många fall fått ersätta ordet arbetare. 31 Göran Cigéhn påpekar att yrkesbeteckningar med sammansatta ord med ledet -arbetare blir allt mindre vanliga och att företagen hellre talar om medarbetare än arbetare och tjänstemän. Klassgränserna suddas även på detta sätt ut i språkligt hänseende. 32 Volvo Torslandaverken är en traditionell storskalig industriarbetsplats, men även här finns tendenser i denna riktning. De som arbetar i produktionen på Volvo Torslandaverken, och inte har någon arbetsledande eller administrativ funktion, är metallarbetare. De är medlemmar i If Metall, Industrifacket Metall, som bildades 1/ I detta namn finns intressant nog inte ordet arbetare med, vilket det gjorde i den organisation de tillhörde innan, Svenska Metallindustriarbetareförbundet. Den andra parten, Industrifacket, hängde av arbetare-delen redan 1993, när detta förbund bildades genom ett samgående mellan Beklädnadsarbetarnas förbund och Svenska Fabriksarbetareförbundet. 33 På företaget kallas arbetarna ofta kollektivanställda, eller kollektivare, när tjänstemän talar om dem som en grupp, men när både tjänstemän och arbetare tilltalas används ordet medarbetare. Jämlikhetsnorm och rättviseideal De flesta av de Volvoarbetare jag har intervjuat vill eller kan inte placera in sig i någon samhällsklass. Däremot har de uppfattningar om klassamhället. Som jag tidigare påpekat rör det sig ofta om människors olika ekonomiska omständigheter. Rajna menar att det är ekonomin som styr att det blir klasskillnader och tycker att skillnaderna har ökat den senaste tiden. Hon nämner arbetslösa som en grupp som har det sämre. Även Anita beklagar att klasskillnaderna har ökat: Det är mycket synd också att det ska vara så väldigt väldigt stora skillnader. Att dom som har mycket dom ska ha ännu mer och roffa åt sig. Det tycker jag är hemskt. 28 Svallfors 2004, s Greider Björn Ohlsson, Att arbeta på Pripps. Om gemenskap, trivsel och stolthet på en industriarbetsplats i skenet av en nedläggning, C-uppsats i etnologi, Göteborgs universitet, Göteborg Greider 1998, s 35; Cigéhn 2001, s Cigéhn 2001, s Se också Martinsson 2006, s 216, där hon skriver om hur arbetarna skall bli medarbetare. 33 Se ( ) 6

7 Förutom ekonomiska skillnader kan klasskillnader innebära en nedlåtande syn gentemot lägre klasser. Juha nämner flyktingar som en grupp som klassas lite lägre än vanliga svenskar. Han fortsätter: Jag är också invandrare, men jag känner det inte så. Vi är mer accepterade nu, vi som kommer från Norden. Själv påpekar han dock att han inte ser ner på flyktingarna. Eventuella motsättningar och skillnader mellan olika yrkesgrupper, avdelningar, etniska grupper och kön, tonas nästan alltid ned i de intervjuer jag gjort. Alla är en del av ett arbetarkollektiv. 34 Ofta hänger ekonomi ihop med en hierarkisk ordning. Pekka tror själv att han tillhör mellanklassen, men när han skall förklara hur han ser på klassbegreppet relaterar han till dom rika, de som står över de vanliga arbetarna. Alla människor är likadana, men vissa har mer pengar så dom människorna tror att dom är en klass högre än vi andra. Annars jag ser inte nån skillnad, nej. Som flertalet andra betonar Pekka alla människors lika värde, att ingen bör se sig som förmer än andra, och att det är orättvist att en del skall ha mycket mer pengar. Han ger tydligt uttryck för den jämlikhetsnorm och det rättviseideal, som framkommer i intervjuerna, vilket jag ser som ett uttryck för klassidentitet. Lena Karlsson visar i sin undersökning att en orientering mot jämlikhet var mycket tydlig bland dem som uppgav att de hade en arbetarklassidentitet även om de hade icke-socialistiska preferenser. 35 Andra informanter föredrar att bara betona likheten mellan människor, vilket i sig är ett uttryck för att samhällsklasser är något som inte borde finnas. Jag vet inte, jag bryr mig aldrig om det (klassbegreppet). Jag har inte funderat över det för jag anser att alla är lika. Det är ju likadant med cheferna. Dom är ju inte mer än människor dom heller. Jag har den inställningen att den ene är inte bättre än den andre egentligen, säger Berit. Det tycker inte dom heller? undrar jag. Dom tycker kanske att dom är bättre, men jag menar att det är vi här på golvet som gör så att dom får lön. Inte heller Birgitta har tänkt så mycket på klassbegreppet: Ja jag vet inte vad jag ska säga om det där, det är väl inget jag har funderat på så där speciellt. Det enda jag tycker det är väl att de högre cheferna här på Volvo, ska inte se ner på oss arbetare, för hade inte vi funnits här så hade inte de suttit där. Det tycker jag dom ska tänka på faktiskt. Birgitta anser att förhållandet försämrats de senaste åren, framför allt sedan Ford tog över ägandet av Volvo Personvagnar Det är precis som att dom tycker att vi är skit. Men det är vi som är skiten, ( ) som ser till att dom har det de har, där uppe, säger hon. Hierarkin är tydligt och den motkraft som finns, menar Birgitta, är den fackliga organisationen. Det är väl tack vare facket dom inte kan göra sånt, att de bokstavligen kan sparka ut en. Vi kan konstatera att det bland Volvoarbetarna finns ett dom rika, som står i kontrast mot ett vi arbetare, vi här på golvet. Och att dom har för mycket pengar och dessutom ser ner på oss på grund av sina pengar och sin högre position på arbetsplatsen och/eller i samhället. Synen på klassbegreppet och klasstillhörigheten är ganska diffus hos flera av arbetarna när jag frågar om det, men den blir mycket tydligare när de relaterar den till sina 34 Se Sverre Lysgaard, Arbeiderkollektivet. En studie i de underordnendes sosiologi, Universitetsforlaget, Oslo 1985 (1961). 35 Karlsson 2005, s

8 förhållande till förmän och chefer. Det är på arbetsplatsen som klassförhållandena ofta blir uppenbara, vilket stämmer väl överens med Svallfors syn att anställningsrelationen är klasskiljande. Klass och tjänsteposition hör ihop. Chefen ingår inte i arbetarnas vi. Tydlig hierarki Gunnarär drygt 60 år. Hans pappa var pappersbruksarbetare, mamma var hemmafru och han själv började arbeta som 14-åring efter fullgjord folkskola. Efter några år kom han till Volvo Torslandaverken där han nu arbetat i mer än 40 år, mestadels i måleriet. Hans identitet som arbetare och arbetarklass är tydlig i den intervju jag gjort med honom. När jag frågar hur relationen till förmän och chefer varit under åren, svarar han först att den varit ganska bra för att han lärt känna de flesta han jobbat med. Men så lägger han till: Och det har ju gått bra. Man umgås inte med dom så därför har man inga problem med dom heller. Utan man kommer och säger, nu vill jag ha ledigt då och då. Han gör alltså en tydlig uppdelning av ett dom, cheferna, och ett vi, arbetarna, och att det råder en opersonlig arbetsrelation mellan dem. Fast den klara enkla bilden blir mer komplex när han fortsätter: Fast med han Jorma, vi spelar ju hästar ihop och såna där grejer, så där är lite mer. Det finns alltså undantag från dom. De flesta av dem jag intervjuat på Volvo uppger att de haft ganska bra relationer till sina chefer, särskilt de närmaste, arbetsledarna, som ofta rekryterats från golvet. Även om grundinställningen är ganska positiv uttrycker arbetarna samtidigt ofta ett avståndstagande som visar på den tydliga hierarki som finns i ett företags struktur, att det är förmannen och de högre cheferna som bestämmer. Det blir tydligt genom meningar som: ska jag ha rätt att säga vad jag tycker, har aldrig haft några konflikter, om man kommer och gör sitt jobb som man ska, så tror jag inte att man ska ha problem heller. Det viktiga för dem är att arbetsledarna kan och förstår sig på arbetarnas arbete och verklighet. Däremot är inställningen till högre chefer mer negativ. De äldre arbetare som jag har intervjuat har på många sätt fått uppleva den underordnade ställning de har på arbetsplatsen. Under årens lopp har det skett många och stora förändringar i produktionen som de inte kunnat påverka, men som påverkat dem. Arbetsuppgifter och hela avdelningar har försvunnit, delar av tillverkningen har lagts ut på andra företag, montering vid fasta stationer har ersatts av löpande band. Det har skett förändringar, ofta försämringar, som arbetarna tvingats anpassa sig till, och där inte heller deras egen fackliga organisation kunnat göra något för att förhindra den. Det är någon annan än arbetarna som har makten att bestämma. Uppdelningen mellan dom cheferna och vi arbetarna för också med sig ett förhållningssätt, som innebär att man inte skall komma för nära. Därför kan det bli lite bekymmer om man som Anna bryter mot dessa normer. Hon hade arbetat på en avdelning där hon hade mycket kontakt med chefspersoner och fick ett mer kamratligt förhållande till dem. När det då på det nya jobbet i den stora fabrikshallen kommer en hög chef och kramar om henne väcker det uppståndelse. Det tyckte mina dåvarande arbetskamrater var lite konstigt. Anna är uppvuxen i ett annat europeiskt land där hennes pappa hade ett litet företag. Därför har hon svårt för klassbegreppet. Jag brukar skoja, dom är människor precis som du och jag. Dom går på toaletten, dom äter mat. Det är bara det att dom har lite mer betalt än vad vi har, det är skillnaden. Som arbetare har hon dock fått känna på fördomar som finns inom medelklassen. Hon berättar: Jag har en väninna som är lärare, som flyttade till Malmö. När hon hade nån fest så åkte jag ner och då säger någon utav hennes studiekamrater bland annat att: Är det hon som jobbar på Volvo? Jaaa, säger hon då. Men hon ser ju helt normal ut säger hon då. Javisst. Det är sån här historia som fastnar. Hon ser helt normal ut. 8

9 Komplicerat klassbyte Hur klass och position på arbetsmarknaden hör ihop visar också den fackliga organiseringen i Sverige. Arbetare är i allmänhet organiserade av förbund inom LO och tjänstemän av förbund inom TCO eller Saco, eller av Ledarna. På detta sätt blir fackföreningstillhörigheten en användbar klasskiljande linje på ett företag som Volvo. När en metallarbetare tar steget och blir arbetsledare eller personaladministratör, byter hon därigenom sin klasstillhörighet från att vara arbetare/arbetarklass till att bli tjänsteman/medelklass om man ser det objektivt sett, både genom facklig tillhörighet och anställningsrelation. I och med bytet av arbetsuppgift och den mellanställning personen därmed får på arbetsplatsen måste hon ta till sig ett nytt sätt att se på arbetet, ett ledningsperspektiv. 36 Samtidigt har personens sociala och kulturella bakgrund inte förändrats, vilket ofta gör bilden komplex. I min studie på Volvo har jag också intervjuat några tjänstemän och några fackligt aktiva personer i verkstadsklubben för att få deras syn på den äldre arbetskraften och dess möjligheter på företaget. En av dem är Magdalena, som är tjänsteman sedan tio år tillbaka, men är uppvuxen i arbetarmiljö och som arbetat i många år som montör. Själv säger hon sig först vara medelklass, även om hon beklagar att det finns samhällsklasser överhuvudtaget. Men när jag frågar om hon har bytt klass blir hon mer tveksam. Möjligen från arbetarklass till medelklass, men ändå inte. Inte i själ och hjärta har jag inte gjort det. Och det tror jag mycket beror på att man vistas och jobbar här i fabriken, att man har familj som jobbar som montörer och så vidare, så att man sätter sig inte på några höga hästar. Skulle man av misstag sätta sig på en liten ponny eller nånting så finns det en hel släkt som sliter ner en i backen, så det är lika bra att hålla sig där. De kulturella och sociala faktorerna visar sig här vara starkare än de rent anställningsmässiga och ekonomiska. Den subjektiva och den objektiva identiteten stämde inte överens. Bytet innebär att hon fått högre lön, ett intressantare arbete och högre status. Men hon kan också ha förlorat någonting - gemenskapen inom arbetarkollektivet. Anders, som varit fackligt aktiv i verkstadsklubben under en stor del av sitt arbetsliv, ger uttryck för samma motsatsförhållande. Han har jobbat i mer än 20 som metallarbetare i monteringsfabriken, men vill ändå inte kalla sig arbetarklass. Ja jag skulle väl vilja kalla mig nån slags medelklass. ( ) Som sagt mina föräldrar är väl medelklass så att jag har ingen sån där arbetarbakgrund i släkten så direkt utan jag känner mig som medelklass, och har det hyfsat bra tycker jag, ekonomiskt och så Även för hans del är bakgrunden avgörande, samtidigt som han för fram den ekonomiska faktorn som en viktig klassaspekt. Dom arbetarna och vi forskarna Det finns ju också ett annat dom och vi som är svårt att bortse ifrån när man som jag är verksam på ett universitet och forskar om samhällsförhållanden och människor som är främmande för denna miljö. Vi akademiker forskar om dom arbetarna och 36 Erik Olin Wright har beskrivit dessa motsättningsfyllda klasspositioner i arbetslivet, som gäller de personer som har viss kontroll över produktionen (arbetskraften) samtidigt som de säljer sin arbetskraft till kapitalägaren. Se Erik Olin Wright, Class Counts. Comparative Studies in Class Analysis, Cambridge University Press, Cambridge, 1997, sid Se också Karlsson 2005, sid 14. 9

10 föreställningarna om varandra är många. Att det ofta finns ett avstånd mellan akademin och samhället utanför är uppenbart. Akademisk kunskap är ibland ett annat uttryck för totalt oanvändbar kunskap, som Birgitta Skarin Frykman skriver i boken Kulturarvens gränser (2006). 37 Jag har mött en självmedveten attityd hos de industriarbetare jag intervjuat, ett försvar av den egna identiteten, en vetskap om att det de själva gör är viktigt och behövs. Men i mötet med en akademiker som jag finns också ofta en viss respekt och osäkerhet. Vad vill han ha ut egentligen? Svarar jag rätt? Varför är han intresserad av mig? De flesta av oss som är verksamma på universitetet har en bakgrund i medelklassen, inte sällan med föräldrar med akademisk examen. Vår position i form av hög utbildningsnivå, och det faktum att det är vi som har initiativet i en intervjusituation, gör att vi har ett överläge gentemot, och ett avstånd till, informanterna, som vi måste hantera. En av dem som jag intervjuade kallade mig för ni under den första delen av intervjun. Vad sa ni? frågade han. Jag visste inte om jag hörde rätt och kände mig både störd och förvånad, men fortsatte att ställa mina frågor. Efter en stund blev det vad sa du? i stället och jag kunde andas ut. Men jag fick mig i alla fall en tankeställare om hur andra kan uppfatta mig, hur stort avståndet kan vara. Klassidentitet trots allt - avslutning Jag har i denna text försökt visa hur några äldre industriarbetare ser på klassbegreppet, på klassamhället och sin egen klasstillhörighet. Det är tydligt att det finns stora skillnader mellan den stolta och positiva arbetarklassidentitet som fanns i början av 1900-talet, i Mats Lindqvists Klasskamrater och Birgitta Skarin Frykmans Från yrkesfamilj till klassgemenskap, och den ambivalenta och osäkra inställning till klassbegreppet och sin egen klasstillhörighet, som de Volvoarbetare jag har intervjuat ger uttryck för idag. Objektivt sett tillhör de arbetarklassen, men deras subjektiva klassidentitet verkar inte vara lika självklar. Några kallar sig medelklass och flertalet vill inte placera in sig själva i någon klass över huvud taget. Det finns många förklaringar till detta, menar jag. En är metodologisk. Göran Cigéhn har visat att en enkät med öppna svarsalternativ tenderar att överskatta identiteten som medelklass, medan fasta alternativ ledde till att fler uppgav en identitet som arbetarklass, vilket stämde bättre överens med andra klassrelaterade frågor. 38 Att ställa öppna frågor, som jag oftast gjort, borde alltså leda till att färre identifierar sig som arbetarklass. Lena Karlsson, som har använt fasta svarsalternativ i sin enkätundersökning, fann att en stor majoritet av befolkningen i Sverige (cirka 90 procent) anser att det finns samhällsklasser, de flesta kan själva placera in sig i en klass och de har en syn på vad som konstituerar klasstillhörigheten som ligger nära sociologernas syn, det vill säga yrke, utbildning, härkomst, status och ekonomi. 39 Drygt hälften av dem som objektivt sett är arbetarklass identifierade sig också som arbetarklass, medan 6-21 procent av tjänstemännen, beroende på nivå, också identifierade sig som arbetarklass. 40 Hon fann starka samband mellan objektiv och subjektiv tillhörighet. Andra viktiga faktorer var etableringen på arbetsmarknaden, klassbakgrunden och utbildningsnivån. 41 Denna syn på klassbegreppet och klassdentiteten har också varit stabil under 1990-talet, vilket inte stödjer de postmoderna teorierna om en allt mer fragmentiserad identitet Birgitta Skarin Frykman, Om behovet av progressiva forskarglasögon, I: Peter Aronsson m fl (red), Kulturarvens gränser, Arkipelag. Göteborg, 2006, s Cigéhn 2001, s Karlsson 2005, s Karlsson 2005, s Karlsson 2005, s Karlsson 2005, s

11 Trots den otydliga synen på sin egen klasstillhörighet finns flera faktorer som jag menar pekar på att de har en klar arbetarklassidentitet, även om de inte kallar den arbetarklass. De ser arbetsplatsen som en tydlig hierarki, där de själva finns längst ned och saknar reellt inflytande över sitt arbete. De flesta ger uttryck för ett tydligt vi och dom på arbetet och i samhället, där dom är högre chefer som tjänar mycket pengar och ser ner på oss vanliga arbetare. Dessa normer upprätthålls genom arbetarkollektivet och den fackförening som företräder dem. Klass händer då och då på jobbet på olika sätt, men det är sällan som tillhörigheten eller identiteten artikuleras. Volvoarbetarna ger också uttryck för en stark jämlikhetsnorm och ett starkt rättviseideal, särskilt när det gäller ekonomiska förhållanden, som är typiska uttryck för en arbetarklassidentitet. 43 Identiteten framkommer också genom den osäkerhet arbetarna känner när det gäller sina egna levnadsförhållanden och sitt arbetsliv. I de intervjuer jag gjort framhåller de att lönen och anställningstryggheten varit det bästa med att arbeta på Volvo. Trots att det välfärdssamhälle som byggts upp under 1900-talet på ett uppenbart sätt minskat konsekvenserna av att bli arbetslös, känner de en oro för att bli utan arbete och trygg försörjning. Det är samma sorts oro och osäkerhet som präglade arbetarnas arbetsliv i slutet av 1800-talet, på grund av beroendet av yttre omständigheter utanför arbetarnas egen kontroll som Birgitta Skarin Frykman skriver. 44 Företagets chefer hotar ofta med att flytta tillverkningen utomlands till en annan bilfabrik, om inte arbetet kan effektiviseras tillräckligt mycket. De motkrafter som finns är fackföreningen och arbetsrättslagstiftningen. Arbetarnas osäkerhet förstärks av deras ålder, eftersom det är svårare för företaget att hitta arbetsuppgifter för äldre arbetare. För den typ av fysiska och monotona arbeten som dominerar på Volvo, underlättar inte erfarenheten utan prestationen minskar med åldern, enligt äldreforskaren Peter Warr. 45 Dessutom är arbetarna medvetna om att de som äldre arbetskraft utan högre utbildning inte är särskilt attraktiva på arbetsmarknaden. Genom sin uppväxt i arbetarmiljö på 40-, 50- och 60-talen har de självupplevda erfarenheter av hur det är att leva under knappa och ibland fattiga förhållanden, vilket förstärker känslan av ekonomisk osäkerhet. På ett kulturellt plan vill jag påstå att Volvoarbetarna är lika mycket arbetarklass idag som gjutarna och bagarna var för hundra år sedan, men de kulturella uttrycken för denna identitet är inte desamma. Även betydelsen av identiteten har förändrats. Varken då eller nu kan man heller tala om en homogen identitet, utan mångfacetterad och ibland motstridig. Ändå finns det något som förenar. Då reagerade de starkt mot omvärldens nedvärdering och brist på respekt, vilket de bemötte med den moraliska ekonomin ett rättsmedvetande baserat på respektabilitet och kamratskap. 46 Även om klasskillnaderna har minskat och omvärldens respekt har ökat, kan en del av detta rättsmedvetande säkert finnas kvar. Passiv och stigmatiserad identitet Sociologen Harriet Bradley menar att klassidentiteten i dagens samhälle övergått från att ha varit en aktiv identitet som individen handlar utifrån till att vara en passiv identitet, som inte ligger till grund för ett aktivt handlande, utan att det krävs särskilda händelser eller sammanhang för att den skall aktiveras. 47 Detta beror på, anser hon, den diskussion som förts de senaste decennierna om klassbegreppets minskade betydelse, samt att klass fått minskad betydelse i den politiska sfären, det som Svallfors kallar de-artikulering. Enligt Bradley 43 Karlsson 2005, s Birgitta Skarin Frykman, Arbetarkultur - Göteborg 1890, Etnologiska föreningen i Västsverige, Göteborg 1993, s Gunnar Aronsson och Åsa Kihlbom (red), Arbete efter 45: historiska, psyklogiska och fysiologiska perspektiv på äldre i arbetslivet, Arbetslivsinstitutet, Solna 1996, s Skarin Frykman 1993, s Karlsson 2005, s

12 medför detta att klass blir en stigmatiserad identitet i stället för en positiv och konstruktiv samhörighet. 48 Även i min studie ser jag att begreppet arbetarklass inte självklart har en positiv laddning. Informanterna ser i stället klassbegreppet som något enbart negativt, eftersom de ser klassamhället som något negativt. Det finns inget positivt att framhålla, anser de. Detta ser jag som det främsta skälet till att Volvoarbetarnas identitet som arbetarklass inte är mer uttalad än den är i de intervjuer jag har gjort. De Volvoarbetare som jag har intervjuat, har en självklar subjektiv arbetarklassidentitet, som är passiv och latent. I början av 1900-talet var identiteten som arbetarklass någonting nytt som de erövrat, som gav en stolthet och som de kunde använda till något positivt, att tillsammans förändra det orättvisa samhälle och de villkor de levde under. I dag, i början av 2000-talet, är arbetarklassidentiteten något gammalt och slitet, något invant som man inte tänker på, och något stigmatiserat som ingen verkar bry sig om. Det hänger också samman med talet om Sverige som ett postindustriellt kunskapssamhälle. Stoltheten att vara arbetsklass är inte lika stark idag, men det finns en stolthet över, att som arbetare ha klarat av sitt arbete, och därmed kunnat ge sina familjer ett materiellt sett gott liv. 49 Ytterligare en faktor som minskar möjligheten till en positiv arbetarklassidentitet är att en av dess främsta framträdare, fackföreningen, inte ses som en lika stark och bra organisation. De arbetare som jag har intervjuat är samtliga medlemmar i verkstadsklubben och tycker att facket har en viktig roll som en motkraft mot företaget. Flertalet är dock till stor del kritiskt inställda till fackets arbete. I början, på talet, var det väldigt bra, facket. Men nu tycker jag det blivit sämre och sämre. De går mera på arbetsgivarens ideal, säger Juha. Stefan Svallfors slutsats i sin studie Klassamhällets kollektiva medvetande är att klass fortfarande är en av vårt samhälles centrala skiljelinjer. Däremot påpekar han att han inte i särskilt hög grad förmått förklara varför klasskillnader i attityder uppstår och efterlyser därför etnografiska detaljerade studier som kan belysa detta. 50 Min förhoppning är att den undersökning jag gjort på Volvo kan vara ett litet bidrag till detta. Att arbetare ser klassamhället och samhällsklassers existens som något negativt är både förståeligt och nödvändigt, för att visa på att samhällsklasser fortfarande finns och att de är uttryck för en ojämlikhet och orättvisa som finns i samhället. Däremot är det också viktigt, anser jag, att se den egna klasstillhörigheten som något positivt. En arbetare på Pripps uttryckte det så här: Jag tillhör ju arbetarklassen och det är jag stolt över. Jag känner att jag tillhör ett starkt arbetskollektiv, arbetarklass och det känns bra. 51 Det är bara genom att se sig som en del av en arbetarkultur, en klass, som arbetarna kan få kollektiv styrka, vilket ger möjligheter att minska de klasskillnader som finns. Det borde de fackföreningar och partier som företräder arbetarna tänka på mer. Att visa den inflytelserika övre medelklassen att det finns andra sätt att tänka och handla än den egna normen kan också vara nog så värdefullt för samhällets utveckling. Jag tror att det är som Göran Greider skriver: Klassamhället består så länge det finns makthavare och maktlösa i arbetslivet. 52 Det gäller att se detta klassamhälle, och sin egen roll och tillhörighet, om man vill kunna förändra det idag och i framtiden. 48 Karlsson 2005, s Jämför Skarin Frykman 1993, s 221, där hon skriver om stoltheten och självkänslan som två positiva värden som arbetslivet skapade hos arbetarna i Göteborg Svallfors 2004, s Björn Ohlsson, Att arbeta på Pripps. Om gemenskap, trivsel och stolthet på en industriarbetsplats i skenet av en nedläggning, C-uppsats i etnologi, Göteborgs universitet, Göteborg Greider 1998, s