INNEHÅLLSFÖRTECKNING sidan Allmänt om nutrition 3. Ansvar 3 Patientansvarig läkare 3 Sjuksköterskan 3 Omsorgspersonal 3 Kostchefen 3

Transkript

1

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING sidan Allmänt om nutrition 3 Ansvar 3 Patientansvarig läkare 3 Sjuksköterskan 3 Omsorgspersonal 3 Kostchefen 3 Bedömning 4 Dokumentation vid nutritionsproblem 4 Uppgifter som skall dokumenteras 4 Åtgärder 4 Vårdplan 4 Utvärdering 4 Omvårdnadsepikris 5 Kostregistrering 5 Måltiden, mat och dryck 5 Uppläggning, servering och portionsstorlek 5 Att underlätta ätandet 5 Bra sittställning 6 Äthjälpmedel 6 Att mata 6 Måltidsordning 7 Matens konsistens 7 Dålig aptit, matleda 7 Näringsbehov 7 Vätskebehov 7 Risk för undernäring 8 Åtgärder vid malnutrition 9 Val av nutritionsbehandling 9 Nutritionsförändringar 9 Energi- och näringstät mat 10 Näringsdryck 10 Enteral nutrition sondmatning 10 Parenteral nutrition intravenös näringstillförsel 10 Sjukdomstillstånd som bör uppmärksammas ur nutritionssynpunkt Munhälsa 11 Trycksår 11 Parkinsons sjukdom 11 Stroke 12 Diabetes 12 Bilagor BMI 13 Lista vätske- och födointag 14 Modifierat SGA, subjective global assessment 15 2

3 HANDLINGSPROGRAM NUTRITION OCH NUTRITIONSPROBLEM HOS ÄLDRE Allmänt om nutrition En människas dagliga energi- och näringsbehov måste alltid tillgodoses. Om han/hon, gammal som ung, äter för lite under en period ökar risken för undernäring, oberoende av hans/hennes vikt. Personen i fråga blir då trött, kraftlös och ointresserad av det mesta, inklusive mat, och äter därmed ännu mindre. För att bryta detta tillstånd krävs ofta att någon utomstående uppmärksammar det och hjälper till att åtgärda problemet. Ett gott näringstillstånd krävs för ett bra behandlingsresultat. Vid vissa sjukdomstillstånd och operativa ingrepp har patienten ett ökat energi- och näringsbehov. Undernäring ökar risken för komplikationer. Det ställs då särskilda krav på den mat som serveras. Ansvar Den sjuka individens nutrition måste betraktas på samma sätt som annan medicinsk behandling och därmed underkastas samma krav på utredning, diagnos, behandlingsplanering och uppföljning/dokumentation. Patientansvarig läkare har det övergripande ansvaret, vilket omfattar medicinskt huvudansvar för utredning som leder till ordination av rätt behandling. Läkaren tar ställning till om avmagring eller en pågående viktförlust orsakas av medicinska faktorer som behöver utredas eller kan motverkas genom specifik medicinsk behandling. I samråd med annan personal, som sjuksköterska, dietist och omsorgspersonal, ordinerar läkaren lämplig nutritionsbehandling. Sjuksköterskan har omvårdnadsansvaret när det gäller patientens näring. Det omfattar bl.a. att identifiera eventuella problem med mat och vätskeintag, och vid behov tillsammans med dietisten på Västerviks sjukhus se till att patienten får näring enligt fastlagd ordning och givna ordinationer. Tillsammans med övrig personal ansvarar sjuksköterskan också för att maten serveras på ett trevligt och aptitligt sätt och att de patienter som behöver får hjälp med att äta. Omsorgspersonal har ansvaret för att upptäcka vårdtagarens problem i måltidssituationen. Omsorgspersonalen ska informera ansvarig sjuksköterska om vårdtagaren uppvisar bristande aptit, svårigheter att föra maten till munnen, tugga och svälja eller behöver hjälpmedel för att få en bra sittställning. Omsorgspersonalen ansvarar också för att ordinerade åtgärder blir utförda. Kostchefen ansvarar för matsedel, kostproduktion, för att kosten motsvarar de nationella kvalitetskraven avseende näringsinnehåll samt att enheterna får det de beställt. 3

4 Bedömning För att identifiera riskpatienter och andra personer med dåligt nutritionsstatus ska en noggrann utredning och bedömning göras enligt instrumentet Bedömning av nutritionsstatus modifierat SGI. I bedömningen ingår också att ta reda på den enskildes egen uppfattning av eller reaktion på sin matsituation. Dokumentation vid nutritionsproblem Dokumentationen vid nutritionsproblem ska ge en överblick över vårdtagarens nutritionsproblem, orsaker, vilka åtgärder som planeras och/eller har vidtagits och resultatet av åtgärderna. Vårdplanen upprättas i samråd med vårdtagaren/patienten, omsorgspersonal och vid behov närstående. Uppgifter som ska dokumenteras är Vårdtagarens längd Vårdtagarens aktuella vikt Vårdtagarens ursprungliga vikt vid viktminskning Vårdtagarens BMI (body mass index) vid ankomsten till enheten eller i samband med sjukdom eller sjukhusvistelse. Vårdtagarens beräknade energibehov Rekvirerad eller planerad kosttyp och dess energiinnehåll (portionsstorlek) Eventuella kontakter med läkare och/eller dietist Dokumentera vilken information som ges till vem och av vem. Ange också vem som är kontaktperson. Dokumentationen ska rapporteras över när vårdtagaren byter vårdgivare eller vårdform. Åtgärder De åtgärder som ska dokumenteras ska syfta till att Bibehålla ett gott nutritionstillstånd Förbättra ett dåligt nutritionstillstånd Förhindra en försämring av nutritionstillståndet. Ordinerade åtgärder följs upp och utvärderas var tredje dag eller minst en gång per vecka i samband med viktkontroll. Vårdplan En vårdplan upprättas i samverkan mellan ansvarig sjuksköterska, vårdtagaren, omsorgspersonal och vid behov närstående. Utvärdering Åtgärderna ska bedömas, utvärderas och dokumenteras kontinuerligt under vårdtillfället. Bedöm effekter av insatserna och behov av förändring av åtgärder. Bedöm också om målet/målen behöver ändras eller om behov förändras. Omvårdnadsepikris I samband med flyttning till annat boende eller intagning på sjukhus görs en sammanfattning med en beskrivning av vårdtagarens aktuella nutritionsstatus och en bedömning av hans eller hennes fortsatta behov av nutritionsomvårdnad. 4

5 Omvårdnadsepikrisen bör innehålla uppgifter om: Vårdtagarens/patientens aptit Orsak till ätproblemen Eventuella fysiska ätproblem Ordinerad kost Behov av extra mellanmål eller kosttillskott Var, när och hur uppföljningen ska göras Den ansvariga kontaktpersonen Kostregistrering En kostregistreringsrutin kan användas om en vårdtagare äter sämre än normalt eller riskerar undernäring. Allt som han eller hon intar i form av föda och/eller vätska dokumenteras då på ett särskilt formulär. Lista dryck- och födointag, bilaga 2. Vid en kostregistrering dokumenteras Energi- och vätskeintaget varje dag Vilka måltider och hur mycket personen äter Den kost och portionsstorlek som har beställts. Man får här ett närmevärde för vårdtagarens energiintag i relation till energibehovet. Måltiden, mat och dryck Att äta och dricka innebär inte enbart att tillgodose ett grundläggande energi- och näringsbehov. Situationen runt ätandet bör också medföra avkoppling och ett behagligt avbrott i de dagliga bestyren. Att man känner sig ren och fräsch och har haft möjlighet att tvätta händerna före maten kan ha betydelse för aptiten. Ett vädrat rum, duk på bordet, behaglig musik, vackert porslin och vänligt bemötande kan göra ätandet till en stund av njutning och glädje. Uppläggning, servering och portionsstorlek Uppläggning och servering av mat och dryck ska ske på ett för ögat tilltalande sätt. En portion mat snyggt upplagd, färgrik och väldoftande kan stimulera aptiten. Var också uppmärksam på vårdtagarens önskemål om vilken temperatur maten ska ha. Om vårdtagaren har någon form av synnedsättning måste den som serverar maten ange vad som ligger på tallriken och var det ligger. Använd angivelser enligt klockan för att beskriva var på tallriken de olika livsmedlen finns. Mängden mat och dryck i måltiden (portionsstorleken) avgörs av vårdtagarens energi- och näringsbehov, förmåga att äta och aptit. Om vårdtagaren/patienten inte äter upp sin portion är det viktigt att avgöra varför och därefter förändra måltiden om det behövs. Att underlätta ätandet Ta tillvara vårdtagarens egna resurser. Hjälp honom eller henne att klara sitt matintag. Lindra problem som finns i samband med det. Gör honom eller henne införstådd med och delaktig i behandlingen. Smärtlindring kan ordineras att ges i samband med måltiderna, om det underlättar ätandet. För att lindra smärta i mun och/eller svalg kan man också låta vårdtagaren suga på en isbit innan han eller hon äter eller dricker. Utför munvård om det behövs. Ett rörelsehinder kan ge en känsla av att man är särskiljande och tära på självkänslan. Det kan därför kännas besvärande för en vårdtagare att få alltför mycket hjälp. Samtidigt är det viktigt att inte hjälpa honom eller henne för lite. Var lyhörd och låt honom eller henne själv få bestämma. 5

6 Friska personer vill oftast ha sällskap vid måltiden. Tänk dock på att den som är sjuk kan föredra att få sitta och äta i sitt rum. Bra sittställning En bra sittställning under måltiden kan underlätta både tuggandet och sväljandet. Om sittställningen är felaktig spänner man musklerna ojämnt och kan få låsningar i både käkar och tunga pga. tonusökningen. Sjukgymnast och arbetsterapeut kan hjälpa till att hitta en bra sittställning eller sittplats. Att halvsitta i sängen under måltiden är inte att rekommendera. Födan har lättare att komma fel om kroppen är bakåtlutad. Äthjälpmedel Det finns olika äthjälpmedel som kan underlätta ätandet. Rådgör med en arbetsterapeut. Vårdtagare som har svårt med figur- eller bakgrundskontrastering, dvs. att se vad som är på tallriken, kan bli hjälpta av en stark färg på porslinet och av att maten inte blandas ihop. Den som har svårt att avgöra storleken på tuggan kan behöva äta med en liten sked för att undvika att få för mycket mat i munnen på en gång. Undvik bestick i metall för vårdtagare med bitreflexer, eftersom de kan skada sina tänder. Det är inte heller lämpligt att ge dessa personer pipmugg, dels för att den kan stimulera bitreflexen, dels för att det är svårt att kontrollera vätskeflödet genom en pipmugg. Att mata Vårdtagare som inte kan äta själva eller som får i sig för lite mat när de äter själva bör få hjälp. Det kan handla om allt från att man matar till att man underlättar ätandet genom att dela maten på tallriken eller bre smörgåsen. Temperaturen på maten är särskilt viktig vid matning. Ingen ska behöva riskera att bli matad med för het mat. Tänk på att temperaturen kan bli ojämn på mat värmd i mikrovågsugn. Mat som ska vara kall vid serveringen ska hållas kall. Den som hjälper till ska tvätta händerna före matningen och inte ha rökt precis innan. Den som matar måste själv sitta i en ergonomiskt riktig ställning för att orka med och för att få ögonkontakt med vårdtagaren. Det kan många gånger vara en fördel att i stället för att mata en person, föra hans eller hennes egen hand till munnen. På så sätt förbereds sväljandet mentalt, och saliv strömmar till tidigare än vid matning. Det ger honom eller henne också en känsla av att kontrollera situationen. Det är viktigt att se till att den som blir matad inte har mat i munnen innan man ger nästa tugga för att undvika felsväljning. Ge lämplig tuggstorlek. Mata i lagom takt. Berätta vad som händer. Samtala inte med patienten vid risk för aspiration eller om patienten har koncentrationssvårigheter. Matningshastigheten måste alltid anpassas till vårdtagarens förmåga. Om matningstakten är långsam kan maten behöva värmas under matningens gång. Om matningstiden blir orimligt lång är det viktigt att överväga andra åtgärder såsom energiberikning av maten för att kunna minska portionsstorleken eller konsistens-anpassning för att underlätta tuggning och sväljning. Rådgör med en dietist. Den som matar kan ibland själv påverka situationen negativt utan att märka det pga. egna problem. Den som blir matad känner också om personalen är jäktad eller stressad. Därför bör personalens raster förläggas så att de inte blir en källa till stress vid matningen. 6

7 Dokumentera efter måltiden om vårdtagaren har ätit mindre än vanligt. Dålig eller bristande aptit måste alltid uppmärksammas och man måste alltid ta reda på vilka orsaker som ligger bakom Måltidsordning Maten behöver fördelas i tre huvudmåltider och två till tre mellanmål. Måltidernas fördelning över dagen har betydelse för den undernärda personens möjlighet att tillgodose sitt behov av energi och näring. Tiden mellan den sista måltiden på kvällen och nästa dags första måltid bör inte överstiga 11 timmar. Individanpassa måltidsordningen så att fler mellanmål kan ges vid behov. Det bör finnas möjlighet till sena nattmål eller tidiga morgonmål. Den som önskar eller behöver äta vid någon udda tid bör få göra det. Matens konsistens När vårdtagaren har besvär från tänder, munhåla, svalg och/eller matstrupe kan mat med annan konsistens behöva serveras. De konsistenser som brukar bli aktuella är hackat eller grovmalet, finpasserat, gelékost och tjock- eller tunnflytande kost. Tärnad eller hackad mat kan vara lämplig vid vissa sväljningssvårigheter, dålig tandstatus eller efter operativa ingrepp i magsäcken. Gelékost kan vara lämplig vid vissa sväljningssvårigheter. Tjock- eller tunnflytande kost kan vara nödvändig vid sjukdomstillstånd i matstrupen. Tänk på att matens volym ökar när konsistensen förändras. Dålig aptit, matleda eller ätsvårigheter kan bero på bieffekter av vissa läkemedel smärta i mun och/eller svalg svampinfektioner i munhålan, muntorrhet, tänder som inte är bra eller en tandprotes som inte passar infektioner, feber, smärta i övrigt, andnöd, andfåddhet, egen stress och personalens stress rädsla för kommande undersökningar och behandlingar Överätande kan också bli ett problem. Det kan ibland relateras direkt till en diagnos och/eller vara ett symtom på rädsla, ångest eller ensamhet. Näringsbehov Energibehovet hos äldre minskar p.g.a förändrad kroppssammansättning och minskad fysisk aktivitet. Behovet av näringsämnen är däremot detsamma som för yngre personer. Matens näringstäthet kan därför behöva öka med stigande ålder pga av att man äter mindre portioner. Om en person inte kan täcka sitt energibehov med fett och kolhydrater uppstår även proteinbrist. Det beror på att hos den som har energibrist förbränns protein till energi direkt och används inte till uppbyggnad av proteinrik vävnad. Vid stress och skador sker ökade förluster av protein. Proteinbehovet kan därför vara högre vid sjukdom, vilket ställer ytterligare krav på matens näringstäthet. Vätskebehov Vi klarar oss inte utan vatten mer än några dagar. Med stigande ålder avtar förmågan att känna törst och njurarnas förmåga att spara vätska avtar. Följden kan bli allvarig intorkning 7

8 speciellt i samband med sjukdom. Omsorgspersonalen måste känna till och identifiera tecknen på intorkning: Torra slemhinnor Minskad urinmängd Förstoppning Illamående och kräkningar Svullen tunga Förhöjd kroppstemperatur Förvirring Risk för undernäring Orsakerna till undernäring kan vara många. Därför måste alltid bedömningar göras utifrån vårdtagarens totala vårdsituation. Nutritionsstatus måste fastställas. Utifrån det beräknas energi- och näringsbehov. Att behovet täcks följs sedan upp av den ansvariga sjuksköterskan. Riskanalys görs med hjälp av instrumentet Bedömning av nutritionsstatus samt BMI. Följande tillstånd eller särskilda situationer ska uppmärksammas. Kroniska sjukdomar som hjärtsvikt, kronisk obstruktiv lungsjukdom och sjukdomar i mag-tarmkanalen medför ofta för lågt energi- och näringsintag. Stora sår, t.ex. brännskador, trycksår och operationssår, kan ge ett ökat energi- och näringsbehov. Cancersjukdomar kan störa energi- och näringsintaget. Infektionssjukdomar och stora frakturer kan öka energibehovet. Omfattande frakturer kräver extra energi. Smärta kan orsaka aptitlöshet och därmed ett för litet energiintag. Dysfagi (sväljningssvårighet) kan vara en följd av sjukdom eller en naturlig åldersförändring. Sjukdomar eller förändringar i munhåla och tänder kan orsaka smakförändringar och svårighet att tugga. Vissa läkemedel kan ha som biverkan att de påverkar aptiten direkt eller indirekt. Ätandet kan försvåras genom t.ex. muntorrhet som ger sväljningsproblem en följd av vissa mediciner. Vissa psykiska sjukdomstillstånd, t.ex. depression, kan medföra aptitlöshet och därmed energi- och näringsbrist. Demenssjukdomar kan orsaka undernäring genom att vårdtagaren glömmer att äta och även kan ha glömt hur man äter. I långt framskridna demenstillstånd sker en tillbakagång av motoriken i munnen vilket medför en bakåt-/framåtrörelse i tungan som försvårar födans transport bakåt i munnen. Naturliga åldersförändringar såsom minskad salivproduktion och förändrat lukt- och smaksinne kan orsaka försämrad aptit och sväljningsproblem med ett för lågt energiintag som följd. Vissa funktionshinder kan medföra att vårdtagaren inte kan äta tillräckligt med mat. Sociala och ekonomiska förändringar kan öka risken för undernäring. Matvanor är en viktig del av den kulturella traditionen. En del religioner eller andra övertygelser har regler för vilken mat som man får eller inte får äta, hur maten ska tillagas och hur en måltid ska vara sammansatt. Det betyder att den mat som blir serverad inte alltid uppfattas som god eller ens ätbar, och vårdtagaren därför inte äter och således kan drabbas av undernäring. 8

9 Åtgärder vid malnutrition Nutritionsbehandling När en vårdtagare/patient inte klarar att täcka sitt energi- och näringsbehov med hjälp av sina vanliga matvanor och födoämnen behövs en förändring och kanske specialkost. Även den ska anpassas till den enskildes energi- och näringsbehov. Val av nutritionsbehandling 1. Gör en bedömning av vårdtagarens möjligheter att täcka sitt behov av näring och energi via vanlig mat. 2. Om vårdtagaren kan äta, men inte tillräckligt mycket görs en förändring som kan innebära flera måltider under dygnet, energi- och näringstät mat, förändrad konsistens på maten, tillägg av näringsdryck eller något annat. 3. Om mag-tarmkanalen fungerar väljs enteral nutrition annars återstår parenteral nutrition. I vissa vårdsituationer, t.ex. i samband med palliativ vård, kan andra behov och förutsättningar styra val av terapi. Nutritionsförändringar När en vårdtagare/patient har ett otillräckligt energi- och näringsintag kan man vidta en eller flera kombinationer av följande förändringar: 1. Måltidsordning öka antalet mellanmål. 2. Konsistens - förändra matens konsistens. 3. Energi- och näringstät mat öka energi- och näringsinnehållet i födan och förändra även måltidsordningen. 4. Näringsdrycker - servera även näringsdrycker liksom energi- och näringsberikad mat. 5. Enteral nutrition kan ges som komplement. 9

10 6. Enteral nutrition - kan ges helt och hållet. 7. Parenteral och enteral nutrition kan kombineras 8. Total parenteral nutrition - är den sista utvägen. Individanpassa måltidsordningen så att fler mellanmål kan ges vid behov. Det bör finnas möjlighet till sena nattmål eller tidiga morgonmål. Den som önskar eller behöver äta vid någon udda tid bör få göra det. Energi- och näringstät mat Om vårdtagaren har dålig aptit och därför endast orkar äta små portioner är det lämpligt att energi- och näringsberika maten. Till energiberikning används vanliga livsmedel såsom matfett, grädde och socker. Som närings- och energiberikning används t.ex. ost, ägg och glass. Ofta behöver maten förstärkas med industritillverkade berikningspreparat. Det kan vara berikningspulver med ett balanserat innehåll av olika näringsämnen eller ett koncentrerat pulver av protein eller kolhydrat. Kolhydratberikning förekommer även i koncentrerad flytande form att berika drycker med. En kombination av fett och kolhydrat finns också som berikningsmedel både i flytande form och som pulver. Näringsdryck Om vårdtagaren har svårt att äta vanliga livsmedel till mellanmål är det lämpligt att servera näringsdryck som kosttillägg. Näringsdrycker kan vara hemlagade av milkshake-typ eller industritillverkade. De industritillverkade innehåller en garanterad lägsta halt av innehållsdeklarerade näringsämnen och har en garanterad hållbarhetstid i obruten förpackning. De hemlagade näringsdryckerna har lika kort hållbarhet som färdiglagad mat. Näringsdrycker är mjölkproteinbaserade av milkshake-typ. Det finns också klara näringsdrycker baserade på vassle- eller sojaprotein som påminner mer om saft. Enteral nutrition - Sondmatning Enteral nutrition, dvs. näring som tillförs via en sond till mag-tarmkanalen, ordineras av läkare då patienten inte kan tillgodose sitt energi- och näringsbehov med hjälp av mat, dryck och eventuellt kosttillägg. Tillförsel av näring via en sond till magsäck eller tarm förutsätter alltid en fungerande magoch tarmkanal. Det är viktigt att vårdpersonalen har kunskap om, uppmärksammar och är lyhörd för vårdtagarens totala situation, eftersom den helt eller delvis bristande möjligheten eller förmågan att äta vanlig kost kan förändra patientens livskvalitet. Smakupplevelsen är viktig för patienten även när näringen intas via sond. Ett sätt att tillfredsställa det behovet kan vara att låta honom eller henne smaka på något som han eller hon kanske längtar efter även om det sedan måste spottas ut. Parenteral nutrition intravenös näringstillförsel Med hjälp av parenteral (intravenös) nutrition justerar man förluster av det basala behovet av vätska, salter och kolhydrater. Total parenteral nutrition (TPN) innebär intravenös tillförsel av alla näringsämnen för att kroppens normala sammansättning ska bibehållas. Total parenteral nutrition ersätter alltså patientens normala födointag. Vid TPN måste förlusten av det normala ätandet inklusive miljön och den sociala samvaron vid måltiden på något sätt kompenseras, stanna därför en stund hos patienten varje gång infusionslösningen har kopplats, förklara varför det görs och nyttan av fullständig intravenös 10

11 nutrition. Tänk också på att hjälpa patienten att hålla munhålan fuktig och att om möjligt låta patienten få smaka på maten. Sjukdomstillstånd som bör uppmärksammas ur nutritionssynpunkt Munhälsa Olika sjukdomar och behandlingar kan öka risken för problem i munhålan. Det gäller t.ex. behandlingar som stör den mikrobiella jämvikten i munhålan, exempelvis antibiotikabehandling, eller behandlingar som påverkar slemhinnans försvarsförmåga som behandling med cytostatika och immunosuppressiva läkemedel. Den vanligaste orsaken till ökad risk för sjukdomar i munhålan är påverkan på salivproduktionen För en fullvärdig nutrition fordras att kosten är näringsriktig men också att den erbjuder ett visst tuggmotstånd. Det ökar salivsekretionen vilket i sin tur underlättar både tuggning och sväljning. Servera vatten, gärna med isbitar, men undvik sockerhaltiga produkter, i synnerhet mellan måltiderna. Undvik dessutom småätande om inte medicinska skäl föreligger. Småätande ökar kraven på munhygien. Trycksår Patienter med allvarlig näringsbrist löper troligen större risk att utveckla trycksår än välnärda patienter. Ett led i att förebygga trycksår är därför att se till att patienten får tillräckligt med näring och dryck. Många äldre dricker för lite med risk för uttorkning. Patienter med nedsatt näringstillstånd ska ha en plan för näringstillförsel och/eller näringstillskott. En specifik kostbehandling syftar till att: Förbättra näringsintaget Förbättra blodcirkulationen Reglera den inflammatoriska processen Stimulera sårläkningen Näringsämnen som har betydelse för sårläkningen: Energi kolhydrater och fett Protein Arginin Zink Vitamin C Antioxidanter Vitaminer och mineraler Parkinsons sjukdom Ett uttalat behov av sötsaker är förknippat med Parkinsons sjukdom, vilket många anhöriga har fått uppleva. Det innebär att man får i sig kalorier, men "tomma" sådana. Effekten av detta kan i slutändan bli undernäring och vitaminbrist samt kariesproblem. Undernäring kan uppstå av en mängd orsaker, t ex att man undviker att äta på dagen p g a tugg/sväljsvårigheter. Många gånger är problem vid intaget av föda medicinrelaterat. När medicinen inte fungerat som den skall, eller att man är i en s k "OFF-fas", uppstår svälj- och tuggproblem. Det är därför viktigt att man äter när man är "bra", d v s är i "ON- fas". Inom vården där måltider serveras på bestämda tider, måste vårdpersonalen vara observant på ovanstående och låta den 11

12 parkinsonsjuke få den tid som krävs för måltiden - ibland varar en "OFF-period" ända upp till två timmar! Stroke Vanliga symtom vid hos den som drabbats av stroke är: Dysfagi (sväljnings-svårigheter) Dubbelseende Bortfall av synfält på båda ögonen Neglekt (en oförmåga eller svårighet att uppfatta stimuli på ena sidan av kroppens medellinje). Det kan inbegripa både rummets vänstra fält och den egna kroppen på den drabbade sidan Tendens att hela tiden falla åt ena hållet Depression Hjärnskadetrötthet. De flesta som drabbas av stroke blir snabbt uttröttbara Vid måltider tänk på: Sittställningen Matens konsistens Använd ej pipmugg då vårdtagaren lätt får en för stor klunk Vid matning, lägg maten långt bak på tungan Stå på vårdtagarens förlamade sida vid matning Se till att tallrik och glas står så att vårdtagaren se dem vid neglekt Om måltiden tar alltför lång tid på grund av trötthet, ge mindre portioner oftare Ge akt på aptiten Diabetes De flesta diabetiker mår bra av att äta flera måltider fördelade över dagen. Blodsockret blir jämnare och man känner sig mindre trött och mindre hungrig. Risken för småätande mellan måltiderna minskar. 12

13 Bilaga 1 BMI Fördelar med mätmetoden: 1. Enkel att genomföra. 2. Kräver ingen speciell utrustning. Nackdelar med mätmetoden: 1. Säger inget om förhållandet mellan fettvikt kontra fettfrivikt i kroppen. En mycket muskulös person kan klassas som överviktig vid uträkning av BMI 2. Mycket generella värden erhålls. Använd BMI tillsammans med andra metoder för att bestämma kroppssammansättningen. BMI = vikten i kg/längden i m 2 BMI tabell V I K T I K I L O L Ä N G D I C M

14 LISTA FÖR REGISTRERING AV DRYCK- OCH FÖDOINTAG Bilaga 2 Datum Namn Dryck anges i milliliter, ex 1 glas vatten=150 ml, 1 kopp kaffe=100 ml Matportionen anges som hel, halv eller kvarts portion Klockan Mat/dryck Dryck i ml Portionsstorl. 14

15 VIMMERBY KOMMUN Bilaga 3 OMSORGSFÖRVALTNINGEN BA BEDÖMNING AV NUTRITIONSSTATUS Modifierat SGA, subjective global assessment Patientens namn Födelsenummer 1. Vikt kg Längd cm 2. Under senaste månaden har födo- och dryckesintag varit: som vanligt mer än vanligt mindre än vanligt mycket mindre än vanligt bara drycker bara kosttillägg väldigt lite överhuvudtaget 3. Följande problem har de senaste veckorna hindrat tillräckligt födointag: inga problem ingen aptit, ingen lust att äta illamående kräkningar diarré förstoppning ont i munnen muntorrhet smärtor smakat underligt eller inget alls besvärats av lukter svårt att svälja annat 4. Aktiviteten har den senaste månaden varit: normal, inga begränsningar inte normal, men kunnat vara uppe och någorlunda aktiv inte varit i form men varit uppe mer än halva dagen varit lite aktiv, tillbringat större delen av dagen i sängen 5. Primär diagnos: 6. Metabolisk påverkan: ingen liten måttlig avsevärd 15

16 7. Fysikalisk påverkan: (0= normal; 1=lätt; 2=måttlig; 3=allvarlig) förlust av subcutant fett (triceps, bröstkorg) förlust av muskelmassa (m.quadriceps, deltoideus) ankelödem sakralödem ascites 8. SGA A= välnutrierad B=något/misstänkt malnutrierad C=allvarligt malnutrierad Anvisningar för Bedömning av nutritionstatus. Metabolisk påverkan: Stress, feber, tumörer, depression, smärta, trötthet, pågående behandling Förlust av subcutant fett:bedömarens subjektiva intryck vid palpering Förlust av muskelmassa: Palpera, bedöm omfång och spänst Ödem: Palpera, fråga patienten Ascites: Palpera, fråga patienten SGA: A SGA: B SGA: C Om patienten de senaste veckorna haft en viktökning som inte kan härledas till vätskeretention. Om nettoförlusten de senaste sex månaderna varit 5-10 % och patienten haft en mild förlust av subcutant fett. Om patienten har noterat en förbättring av övriga variabler tex bättre aptit, väljs SGA: A Om patienten uppvisar mer än 5 % viktförlust under de två senaste veckorna eller om patienten har ett säkerställt minskat intag eller lätt förlust av subcutant fett, välj SGA: B. Om patienten uppvisar en viktförlust på mer än 10 % de senaste sex månaderna, allvarlig förlust av subcutant fett och muskelmassa ofta även ödem, väljs SGA: C. Bedömning: Underskrift ansvarig sjuksköterska 16

17 17

18 VIMMERBY KOMMUN Omsorgsförvaltningen VIMMERBY 18