SLUTTÄCKNING. Ängeltofta deponiområde, Ängelholms kommun MALMÖ INFRAC AB BO WESTERLUND

Transkript

1 PM SLUTTÄCKNING Ängeltofta deponiområde, Ängelholms kommun MALMÖ INFRAC AB BO WESTERLUND InfraC AB Södra Bulltoftavägen Malmö

2 Sidan 2 av 5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. BAKGRUND OCH SYFTE FÖRSLAG TILL ALTERNATIV UTFORMNING... 3 Utjämningslager... 3 Tätskikt... 3 Dräneringslager... 4 Skyddslager... 4 Avvattning... 4 Infiltration av dräneringsvatten REDOVISNING... 5

3 Sidan 3 av 5 1. BAKGRUND OCH SYFTE InfraC AB har av Ängelholms kommun haft i uppdrag att upprätta ett underlag för en sluttäckningsplan avseende den norra delen av deponin i Ängeltofta. I samband med detta kunde det tidigt det konstateras att en sluttäckning helt i enlighet med Naturvårdsverkets vägledning 1 skulle innebära en påtaglig förändring av landskapsbilden alldeles intill Ängeltofta gods. I annat fall skulle det krävas en omfattande omdisponering av befintliga deponimassor vilket skulle öka risken för spridning av och urlakning av befintliga avfallsmassor. I samråd med Miljökontoret bestämdes att InfraC skulle ta fram ett alternativt, mer till omgivningen anpassat förslag på sluttäckning som också skulle innebära en mer begränsad tillförsel av nya massor till deponin. Samtidigt skulle schaktarbeten och omdisponeringar av avfallsmassorna i befintlig deponi begränsas så långt det var möjligt. 2. FÖRSLAG TILL ALTERNATIV UTFORMNING Utjämningslager Med hänsyn till att den aktuella delen av deponin inte har påförts några massor sedan 1970-talet och att nedbrytningsprocessen i avfallet därmed pågått under en längre tid, bedöms risken för allvarligare sättningar i framtiden som små. Tidigare utförda provgropsgrävningar i deponin visar också på relativt måttliga avfallslager (1-4 m). Dessa förhållanden och med hänsyn till omgivningen bestämdes i samråd med Miljökontoret att utjämningslagrets överyta kan läggas i en minsta lutning av 3 % istället för den av Naturvårdsverket föreslagna lutningen på 5 %. Avrinning ska kunna säkerställas genom korta dräneringsvägar och materialkrav på dräneringslager. Tätskikt Tätskiktets primära funktion är att reducera lakvattenbildningen. Eftersom deponin inte är klassad som att innehålla farligt avfall är tillåtet läckage 50 l/m 2 *år. Under antagande om att lokalt hämtad lera med en permabilitet på högst 10-9 m/s används för tätning, och att 10 cm vatten alltid är stående i dräneringslagret, krävs ett ca 0,2 m tjockt lager för att hålla detta krav på läckage. För att kunna uppnå tillräcklig täthet i ett lager med jord bedöms följande förutsättningar behöva uppfyllas: Jordmaterialet vara geotekniskt klassificerad som lera och hålla en hög lerhalt (> 30 %), dvs silt och sandinnehåll ska vara begränsat. Lera ska ha en ostörd skjuvhållfasthet på minst 40 kpa Vattenkvot mellan 0,25-0,45 vid utläggning 1 Naturvårdsverket Kvalitetsäkring av bottenkonstruktion och sluttäckning i en deponi.rapport 5909.

4 Sidan 4 av 5 Leran packas med lämplig vält, fårfotvält kan bli nödvändig om klumpar bildats. Slutlig slätvältning utförs tills att ett svampigt beteende uppstår i lagret och ytan blir tät. Med hänsyn till viss risk för sättningar och eventuella utförandeproblem, t ex på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden, föreslås dock att mäktigheten på ett tätskikt av sådan lera ska ha en ökas med 50 % vilket innebär ett minst 0,3 m tjockt lager. Tätheten kan kontrolleras genom att för varje lertäkt som avses utnyttjas, mäta densitet och hydraulisk konduktivitet i jorden på laboratorium. Därigenom fås reda på vid vilken densitet man får tillräckligt låg hydraulisk konduktivitet (permabilitet). I fält mäts och kontrolleras sedan densiteten efter slutförd packning, förslagsvis med en nukleär densitetsmätare Under uppsamlande dräneringsledningar läggs förslagsvis ett 0,5 mm geomembran HDPE/LLPE eller FPP med bredden 3-4 m för att säkerställa tätheten även vid tillfälliga högre vattentryck i ledning dräneringslager. Alternativt utökas lerskiktets tjocklek till minst 0,5 m över samma bredd. För att motverka nedträngning av dräneringslaget i leran förordas att ett materialskiljande lager av geotextil (bruksklass 2) läggs på lerlagrets yta. Som alternativ till ett tätskikt av lera kan en för ändamålet lämpligt matta med bentonitmassa läggas ut på avjämningslagret. Mattan skyddas med exempelvis ett några dm tjockt lager stenmjöl innan dräneringslager läggs på. Dräneringslager Ett dränerande lager ska påföras tätskiktet för att avleda det regn- och smältvatten som perkolerar genom skyddstäckningen. Detta utförs lämpligen av makadam 8/16 eller 16/32 mm. Rekommendationen i Avfall Sveriges deponihandbok (rapport D2012:02) på ett minst 0,2 m tjockt lager bör följas med hänsyn till risken för mindre lokala sättningar. Över dräneringslagret bör även ett materialskiljande lager av geotextil läggas ut, vilket ska vara så öppet som möjligt för att säkerställa en långsiktig funktion. Öppningsvidden enligt EN ISO bör vara minst 0,140 mm. Exempel på lämpliga geotextiler är Polyfelt TS 09 eller Typar SF 27. Skyddslager För att förhindra skadlig frysning i tätskiktet bör detta ligga på ett frostfritt djup. Den totala mäktigheten av jordmassor över tätskiktet bör därför vara minst 1,2 m. Skyddslagret (inkl. matjord) ska därför vara minst 1,0 m. Skyddslager utförs med blockfri fyllning för vegetationsyta. Dräneringslager och minst 0,3 m av skyddslagret bör läggas ut omgående efter att tätskiktets slutförts. Resterande massor kan påföras i senare skede, dock före det att tjälning av jorden kan inträffa. Avvattning Avvattning av dräneringslagret kan ske genom att dra ut dräneringslagret utanför själva deponiområdet och ansluta till naturlig jord, eller med uppsamlande dräneringsledningar i och utmed randen av aktuellt område. Topografin i det aktuella området gör att lågpunkten och den mest lämpliga uppsamlingspunketen av dräneringsvatten ligger i den östra randen av deponin. En bortledning av dräneringsvatten till närmsta recipient (Kägleån), skulle dock medföra att en ca 300 m lång ny ledning behöver anläggas. Ett arbete som

5 Sidan 5 av 5 försvåras av att ledningen antingen måste grävas ned genom fullväxt skog utanför deponin med risk för rotskador m.m. Ett annat alternativ är gå genom södra delen av deponin som redan är sluttäckt eller runt deponin på östra sidan. Alla alternativ medför djupa schakter och arbeten som kan påverka miljön i området. Det skulle därför finnas fördelar med att infiltrera eventuellt överskottsvatten i anslutning till deponin. En sådan lösning innebär inte bara en lägre anläggningskostad utan även att grundvattenbalansen i området bättre kan behållas. Provgropsundersökningar utmed östra deponikanten visar dock på att förutsättningarna för infiltration i denna del av deponin är begränsade på grund av täta jordlager. Det finns däremot mer permeabel jord utmed västra deponikanten i form av isälvmaterial. Infiltration av dräneringsvatten Utförs täckning med massor av sand eller motsvande egenskaper uppskattas med hjälp av nyckeltal 2 den maximala tillrinningen till ett uppsamande dräneringssystem bli ca 5 l/s vid långvarig nederbörd. Vid en täckning men tätare massor, t ex morän ökar ytavrinningen och tillrinningen till ledningssystemet blir mindre. I det med provgropar undersökta området på västra sidan om deponin, bedöms permabiliteten i naturlig jord till lägst ca 10-4 m/s, vilket motsvarar en jord av fin/mellansand. Tidigare utförda undersökningar visar på att grundvattenytan ligger ca 5 m under markytan i detta område. En infiltrationsbädd kommer därför att kunna anläggas på 3-4 m djup under nuvarande markyta. Vid ett mättat system kommer den hydrauliska gradienten under bädden kunna överstiga 1 utan någon särskild påverkan sker på omgivningen. Den erforderliga avrinningsytan för att omhänderta ett flöde på 5 l/s uppskattas i detta fall därför till ca till ca 30 m 2. Utförs bädden av grov makadam eller likvärdig material krävs därmed en total infiltrationsyta på ca 60 m 2 för att ta emot detta flöde. Eftersom tätskiktet och dess tjocklek valts och kontrollerats för ett fall där dräneringslagret är halvt vattenmättat året om bör tillfällig magasinering i dräneringsskiktet också kunna accepteras. Någon risk för skador i omgivningen, på grund av upplyftning, översvämning eller på annat sätt vid en tillfällig överbelastning i systemet är också liten. Man kan därför överväga att utföra en något mindre infiltrationsbädd men förslagvis då på sådant sätt att den enkelt kan utökas om kapaciteten skulle visa inte räcka till. 3. REDOVISNING Ett förslag på sluttäckningsplan, upprättad med utgångspunkt från en alternativ utformning enligt ovan, redovisas på ritning M-101, upprättad Hydraulisk dimensionering, Vägverket 2008