Järnforsen Hultsfreds kommun, Järeda socken Byggår: ,

Transkript

1 Järnforsens kraftstation. Järnforsen Hultsfreds kommun, Järeda socken Byggår: , Emån Huvudfåran Historik Historiskt sammanhang: Industrielektrifiering. Privat verk. Mellan Vetlanda och Målilla rinner Emåns huvudfåra fram i en kuperad terräng, där vattenkraften utnyttjats på många platser för olika industriella verk redan innan den egentliga industrialismens genombrott. Under 1900-talet har moderna industricentra och elektriska vattenkraftverk byggts upp vid flera av fallen. Den historiska landsvägen (ung. dagens väg 47), följer tydligt Emåns dalgång och även järnvägen, som öppnades år 1906, förlades till samma stråk. På gränsen mellan Jönköpings och Kalmar län finns en utpräglad strömsträcka med de historiska fallen vid Kvillsfors och Turefors, vars samlade kraft sedan 1930-talet tas upp av Turefors kraftverk, samt det nedströms belägna fallet vid Nyboholms pappersbruk. Både kraftverket och pappersbruket ligger idag i Jönköpings län 1. Mellan Kvillsfors och Nyboholm löper dessutom en mindre sidogren av Emån, Lillån, som tidigt togs i anspråk för kraftutvinning. Vid Kvillsfors, Turefors och Lillån har inte bara funnits kvarnar och sågar, utan även andra vattendrivna verk som smedjor och stampar. Vid Kvillsfors anlades ett litet lumppappersbruk, Qvills pappersbruk, år Till skillnad från de andra fallen i området stod Nyboholmsfallet outbyggt fram till år Året innan hade såväl fallrätten som ett angränsande markstycke på södra sidan förvärvats av byggmästaren och industrialisten Carl August Olsson 2. Vid Nyboholm lät han anlägga en damm, samt ett turbindrivet pappersbruk och träsliperi (slipad pappersmassa). I november 1901 inregistrerades Nyboholms Aktiebolag för verksamheten. Efter några få år, 1906, trädde konsul Thorsten Brunius, genom firma Lindelöv & Brunius, in som vd och huvudägare. 1 Nyboholm hette tidigare Kvillö och var ett ryttaretorp under Ryds by i Kalmar län. Gården fick status som självständig enhet under 1700-talet och bytte namn till Nyboholm under 1800-talet, samt överfördes från Kalmar län till Jönköpings län under 1900-talet, troligen i samband med kommunreformen Olsson hade tidigare bl.a. medverkat till att bygga upp Silverdalens pappersbruk och till att omdana Pauliströms järnbruk till en modern pappers- och trävaruindustri.

2 År 1917 övertog Nyboholms Aktiebolag driften av det gamla handpappersbruket i Kvill, som sina 13 sista år drevs parallellt med maskinpappersbruket. Efter nedläggningen flyttades handpapperstillverkningen dock över till Nyboholmsbruket. Man behöll även det gamla firmanamnet, Qvills Bruk, för denna del av verksamheten. Efter Thorsten Brunius frånfälle år 1936, leddes Nyboholms bruk av sonen Gomer Thorstensson Brunius. År1936 utökades bruket med ett sågverk. I slutet av 1940-talet drev bolaget även en bobinfabrik under några år. Brukets handpappersdel tycks vid denna tid ha utvecklats till pappfabrik. På 1950-talet utökades produktionen med cellstofftillverkning. Nyboholms pappersbruk är ännu i drift och tillhör sedan 1989 Metsä Serla 3. Stations- och industriorten Kvillsfors har idag vuxit samman med bruksorten Nyboholm. Det är oklart från vilken tid Nyboholms bruk elektrifierades - från början lystes pappersbruket upp av fotogenlampor men år 1943 bildades Kvills Kraft AB, med bruket och Smålands Kraft som ägare. Från denna tid har man sannolikt börjat elektrifiera maskinparken. År 1954 driftsattes Kvills kraftstation, troligen det befintliga vattenkraftverk som idag ägs av Skånska energi AB. Året efter köpte Nyboholms Bruk även fallrätt och mark i Järnforsen, en dryg halvmil nedströms, med syfte att anlägga ytterligare ett vattenkraftverk. Vid Järnforsen hade Järeda by vid 1800-talets mitt både kvarn och såg på den södra sidan. På den norra sidan låg en såg och torpet Brostugan som tillhörde det militära bostället (1896 trumpetareboställe) Prästnäs. Omkring sekelskiftet 1900 utökades sågverket på den norra stranden med möbelfabrikation genom Järnforsens Möbelfabrik 4. År 1940 avstyckades fabrikstomten som en självständig fastighet, vilken omfattade marken på båda sidor om det norra brofästet. År 1918 anlades en snickeri- och möbelfabrik även på den södra stranden: Kontorsmöbelfabriken, Gustafsson & Co. Båda fabrikerna hade senast år 1924 låtit installera likströmsgeneratorer om cirka 5-10 kw till sina turbiner, varför det alltså under 1900-talets första hälft fanns två mindre kraftverk vid Järnforsen. Vid mitten av 1950-talet köptes Järnforsens Möbelfabrik, både själva firman och fastigheten med fallrätt, av Nyboholms pappersbruk. Möbeltillverkningsbolagets firmanamn ändrades till Järnforsens Kraft AB och projektering av ett vattenkraftverk inleddes. Möbelfabrikationen upphörde 1957 och i slutet av 1950-talet revs hela möbelfabriken utom den enda tegelbyggnaden, fabrikens pannhus. Den sparades för att kunna byggas om till transformatorstation med ställverk. Kraftverksbygget blev otursförföljt redan från början. På grund av höga flöden kollapsade byggnationen flera gånger, och byggandet kom att dra ut över perioden En begagnad francisturbin som utvunnit kraft från Luleälven åren samt en begagnad fartygsturbin inköptes, renoverades och installerades. Kraftstationsbyggnaden fick en modernistisk utformning som samtidigt var mycket diskret. Den lades i suterrängläge, med ett platt takbjälklag i nivå med den nya vägbro som sannolikt anlades i samband med kraftverksbygget 6. Byggnaden uppfattades därmed knappt från uppströmssidan. Då kraftverket väl togs i drift år 1966, visade det sig emellertid att sumpen, och därmed turbinen, hamnat så högt att den faktiska effekten inte alls nådde upp till de 800 kw som kalkylerats. År 1975 köpte Nyboholms pappersbruk upp av MoDo-koncernen. Dotterbolaget Järnforsens Kraft, liksom själva kraftverket, följde med i köpet. Efter ett par år, 1978, valde MoDo att sälja kraftverket till en privat, mindre aktör 7 med inriktning på miljö och energi. De nya ägarna avsåg främst att producera elektricitet för sina egna behov, närmare bestämt för det småskaliga aluminiumsmältverk för återvinning av ölburkar m.m. som man planerade att anlägga invid kraftverket. Överskottsvärmen skulle tas tillvara för växthusuppvärmning. Dessa planer kunde dock aldrig förverkligas. År 1989 bytte verket åter ägare. De nya ägarna, Kraftvatten i Småland AB, genomförde en totalrenovering och ombyggnad av kraftverket. Helt ny maskinutrustning (den befintliga) installerades och eftersom de två nya aggregaten var av stående typ byggdes kraftstationen på med en hel våning. Den svenska finans- och fastighetskrisen i början av 1990-talet bidrog dock till att kraftbolaget gick i konkurs, i princip samtidigt med att det nyrenoverade Järnforsenverket driftsattes i slutet av Under konkursutredningen stod kraftverket stilla i flera år, men år 1995 köptes Järnforsens kraftverk av de nuvarande ägarna, Emå-Kraft AB, som snart kunde återuppta driften. 3 Nyboholm köptes 1966 upp av Klippans finpapper. Från 1975 tillhörde bruket MoDo-koncernen, vars mjukpappersproduktion 1987 övergick till Holmens Bruk köptes Holmen Hygien av Metsä-Serla. 4 Firman registrerades som aktiebolag år Fabriken kallades i folkmun Kallad Peve:s efter ägaren P W Johansson. 5 Enligt uppgift från nuvarande ägare var det IKAB (Industri och Kraftkonsult AB?) i Växjö som byggde kraftverket. Oklart om denna firma har koppling till Per Johanssons Ingenjörsbyrå i Växjö som var den stora konsulten för kraftverksbyggen i regionen under 1940-talet och vars arkiv skall finnas bevarat i Korrö. 6 I dammregistret anges att kraftverksdammen är uppförd Om detta är riktigt, kan det möjligen indikera att vägbron tillkommit detta år och att dammen byggts om i samband med detta? 7 Roland Davidsson, Hultsfred.

3 Beskrivning av miljön Miljösammanhang: Tätortsmiljö/bruksmiljö. Järnforsens kraftverk ligger väl synligt just intill Storgatans vägbro, mitt i Järnforsens lilla industri- och stationssamhälle. Vägbron och kraftverkets dammbyggnad ligger så tätt intill varandra att de närmast uppfattas som en och samma anläggning. Många av de små industrimiljöer som byggdes upp i Järnforsen under 1900-talets första hälft har utplånats genom rivning, antingen som en följd av fabrikerna lagts ned eller av att de expanderat och byggts om. De närmaste omgivningarna kring Järnforsens kraftverk är idag mycket öppna, sedan äldre bebyggelse rivits på båda sidorna av ån. Även den gamla stenvalvsbron har rivits. Norr om kraftverket ligger framförallt villor, där den närmast belägna uppfördes som disponentvilla för möbelfabriken. Miljön på den södra sidan om vattendraget är mer sammansatt med småindustrier, villor, ett frikyrkokapell m.m. Närmast bron ligger f.d. Kontorsmöbelfabriken, idag Smålandsinredningar. Merparten av denna fabriksmiljö härrör från 1970-talet. Trots att själva dammbyggnaden i Järnforsen är både reslig och kraftfull, utgör den inte något framträdande element i ortens miljö. Eftersom vägbron ligger uppströms dammen så syns endast krönet på dammen från detta håll och närmast nedströms dammen finns vare sig vägar eller bebyggelse. Kontakten med vattendraget är påtaglig från bron, men någon större vattenspegel bildas inte av dämningen och frånsett vattenytornas nivåskillnad, finns vid normala flöden inte någon påfallande skillnad i vattendragets karaktär mellan uppströms- och nedströmssidan. Den mest framträdande delen av kraftstationsbyggnaden är den vitputsade överbyggnad som tillkom vid ombyggnaden i början av 1990-talet. I kraftstationens bottenvåning finns den ursprungliga generatorhallen ännu kvar, men rummet fungerar idag endast som förrådsutrymme. De ursprungliga delarna av verket är i stort sett bevarade i originalskick. Såväl dessa som nyare delar av kraftstationen har en saklig, föga bearbetad arkitektur, både till det yttre och till det inre. Den enda egentliga originalfasaden vetter nedströms och har en enkel fasad i obehandlad betong med ljusinsläpp i glasbetong. Från entredörren leder en rak trappa ned till golvplan i den ursprungliga generatorhallen som har dubbel takhöjd. På det klassiskt rutiga klinkergolvet står den ursprungliga regulatorn och generatorn ännu kvar. Kulturhistoriska värden Järnforsens kraftverk har ett måttligt kulturhistoriskt värde. Verkets begränsade värde beror dels av att det är kraftigt ombyggt sedan uppförandet, dels av att det idag inte ingår i någon tydligt avläsbar, större kulturmiljö. Den vattenanknutna industrimiljö som tidigare kantade ån har i det närmaste utraderats och miljön ter sig därför tidsmässigt endimensionell, samtidigt som den på grund av de ombyggnader som företagits inte heller med tydlighet speglar sin egen tillkomsttid. Järnforsens kraftverk är förvisso till stora delar bevarat i tidstypiskt utförande, men verkets mest framträdande delar stationsöverbyggnaden och maskinutrustningen härrör från 1990-talet. Det gör verket epokmässigt svårplacerat och därtill svårbedömt, eftersom det ännu är svårt att anlägga ett kulturhistoriskt perspektiv på de yngre tidslagren. I grunden representerar Järnsforsens kraftverk slutskedet av den stora vattenkraftsepoken i Sverige och i Kalmar län. Det tidiga 1960-talet blev en vändpunkt för de svenska vattenkraftutbyggnaderna, då kärnkraften sågs som framtidens energikälla. Järnforsens kraftverk har därför endast ett fåtal samtida paralleller i Kalmar län. Bland dem finns exempelvis Botorps kraftverk, som i jämförelse med Järnforsenverket ger en avsevärt tydligare tidsbild av samma epok. Historiska källor Historiska kartor: Laga skifteskarta över Järeda år1866. Karta över Prästnäs inägor år Karta över Prästnäs år Avstyckningshandling 08-JÄR-452. Litteratur: Krantz, C (1959); Nyboholm en bygd och ett bruk. Historisk markanvändningsanalys - byarna Skinnskälla, Högeruda, Västra Gränö, Ryd och Harghult, Järeda socken, Hultsfreds kommun och Ökna socken, Vetlanda kommun, rapport Lst Kalmar, Lst Jönköping (2007). Internet: wikipedia: Gomer T Brunius. Muntl: Lars Läggeberger, ägare. Roland Davidsson, f.d. ägare. Stefan Ekstam, f.d. ägare.

4 Järnforsens kraftverk med kraftstationen och intagsluckorna längst bort och skibordet närmast i bild. Vy söderut över bron, medkraftstationen t.v. och transformatorstationen t.h. Nedströmsvy från dammen. Intagsluckorna. Den ursprungliga generatorn med tillhörande regulator står ännu kvar i kraftstationens bottenvåning.

5 Gamla generatorhallen i stationens bottenvåning, entrétrappan. Gamla generatorhallen med den kapade turbinaxeln. Nya generatorhallen med Kinesen i förgrunden. Nya generatorhallen med den stora generatorn. Uppströmsvy från vägbron. Kontorsmöblers pannhus är den enda (?) bevarade äldre industribyggnaden på den södra sidan. Möbelfabrikens gamla pannhus (norra sidan) sparades vid rivningen och blev transformator och ställverk.

6 Vykort över bron och möbelfabrikerna sannolikt från cirka (Från Järeda hbf. Ur Lisbeth och N O Peterssons vykortssamling.) Möbelfabriken rivs för att ge plats åt kraftstationen, ca år (Från Järeda hbf. Foto: Ingvar Adolfsson) Från kraftverksbygget. (Från Järeda hbf. Foto: Ingvar Adolfsson) Järnforsens kontorsmöbelfabrik, troligen på 1960-talet. Längst till höger skymtar den nya kraftstationen nedanför vägbrons räcke. (Från Järeda hbf, ur Åke Karlssons bildsamling. )