Blankaström (Blankeström, Blankan) Högsby kommun, Fågelfors (och Högsby) socken Byggår:

Transkript

1 Blankaströms kraftstation. Blankaström (Blankeström, Blankan) Högsby kommun, Fågelfors (och Högsby) socken Byggår: Emån Huvudfåran och Nötån Historik Historiskt sammanhang: Allmän elproduktion. Kommunalt verk. Emån tecknar ett smalt stråk av öppen odlingsbygd genom det småländska skogslandet. I detta stråk, just där Nötån förenar sig med Emåns huvudfåra och i skärningspunkten mellan de historiska inägorna till Forsaryds, Lixhults och Drageryds byar, ligger Blankaströms kraftverk. I slutet av 1700-talet, och sannolikt långt innan dess, låg flera mjöl- och sågkvarnar tillhöriga Forsaryds och Lixhults byar vid Nötåns mynning. Drageryds by på den östra sidan om Emån hade sina kvarnar i en kvill någon kilometer nedströms. Placeringen av by- och gårdskvarnarna var typisk, då dessa anläggningar sällan förlades i Emåns huvudfåra 1. Ett par hundra meter norr om Nötåns mynning trängdes Emån samman till en ström, Blankeström, där ån korsades Emån av en bro, Blankebro 2. Vid mitten av 1800-talet anlades en samfälld tullmjölkvarn på Dragerydssidan, just nedströms bron. Den resliga kvarnruinen står ännu kvar på den östra åstranden. På och 1890-talen köptes andelarna i Blankaströms tullkvarn, med anslutande vatten, strömfall och mark upp från Dragerydsbönderna av Johan Melcher Ekströmer på Fågelfors Bruk 3. Vid samma tid köpte han även vattenområdet och strömfallen mellan Morån och Nötån av Forsarydsbönderna. År 1900 bildades fastigheten 1 Anledningarna kan vara flera. Dels var de små anläggningarna trollgen inte dimensionerade för de krafter som kunde uppstå i huvudfåran, där det också var betydligt mer komplicerat att stänga av vattnet vid anläggandet. Dels var Emån s k Kungsådra och skulle enligt lag hållas fri från byggande. Enligt 1734 års lag skulle en tredjedel av vattendraget hållas öppet där kungsådra av ålder varit. 2 Bron byggdes om med hjälp av statsbidrag åren J M Ekströmer var officer vid Väg- och vattenbyggnadskåren och mannen bakom några av Kalmar läns tidigaste järnvägar, bl.a. Kalmar-Emmaboda jvg. År 1875 köpte han det anrika järnbruket i Fågelfors, vilket han under 1880-talet omvandlade till trävaruindustri, med ett stort turbindrivet sågverk, samt länets första riktigt stora snickerifabrik. År 1916 övertogs ledningen av sonen civilingenjör Nils Thorsten Ekströmer, som blev brukets ägare från 1928.

2 Blankaström 1 på Dragerydssidan och år 1913 bildades Blankaström 2 på Forsarydssidan, samtidigt som sonen och efterträdaren Nils Thorsten Ekströmer köpte fastigheterna. Det är oklart om Fågtelfors Bruk hann realisera några planer på kraftutvinning vid Blankaström, men om så skedde bör det ha varit med direktverkande vattenkraft i anslutning till Forsaryds sågplan. År 1916 inleddes det storskaliga bygget av det befintliga kraftverket i Blankaström av Finsjö Kraftaktiebolag. Detta kraftbolag hade bildats år 1909 för ägande och drift av Finsjö nedre kraftverk, uppfört 1903, i samband med en konkursaffär. Enligt en uppgift ska Finsjö Kraft ha fått erbjudande redan omkring år 1910 om att inköpa fallen i Högsby och Blankaström av en privatperson. Om uppgiften stämmer bör det i Blankaströms fall ha handlat om kapten Ekströmer. Oskarshamns stad som hade stort intresse i Finsjö kraftverk, liksom av en fortsatt utbyggnad av vattenkraften, fick år 1913 möjlighet att inköpa aktiemajoriteten i Finsjö Kraftaktiebolag till ett fördelaktigt pris 4. Under första världskriget genomförde Oskarshamn en kampanj för att locka nya industrier till staden, vilket resulterade i att Jungnerbolagets ackumulatorfabrik och Oskarshamns kopparverk uppfördes i stadens hamnområde åren Säkert fanns förväntningar på ytterligare industrietableringar. Stadens ångdrivna elektricitetsverk och Finsjö kraftverk kunde sannolikt vare sig svara mot reella eller förväntade kraftbehov. Under några få år uppförde Finsjö Kraftaktiebolag därför ytterligare fyra större vattenkraftverk i Emån och Alsterån inom ett område med en och en halv mils radie. Blankaströms kraftverk som byggdes åren var det första av dem. Det följdes snart av kraftverken vid Finsjö Övre (ca ), Hornsö (ca ) och Högsby ( ). Kraftverket i Blankaström lades just norr om Nötåns mynning. Huvudfåran stängdes av med en damm vid Blankebro och både huvudhuvudfårans och Nötåns vatten avleddes genom kanaler till kraftstationen. Kraftstationsbygget påverkade omgivningarna kring de båda åfårorna kraftigt, bland annat genom att kraftverket fick en utloppskanal norr om Nötåns mynning, vilken i det närmast torrlades. Samtidigt skedde andra storskaliga landskapsomvandlingar i det omgivande vattenlandskapet uppströms Blankaström genom att sjön Rydingen eller Ryngen dikades ut och torrlades. I en först etapp omfattade kraftstationen den stora generatorhallen, d.v.s. den västra, gavelvända byggnadsvolymen och ett kraftaggregat. År 1919 kompletterades verket med ett andra aggregat, samtidigt som stationsbyggnaden utökades åt öster med en ställverksbyggnad som förbands med generatorhallen med en kommunikations- och kontorsdel. År 1920 stod stationen klar med sitt nuvarande utseende. År 1921 blev Finsjö Kraft uppköpt av och dotterbolag till Sydsvenska Kraftaktiebolaget, från 1977 Sydkraft. Affären innebar att Oskarhamn inträdde som sjätte delägande stad i Sydsvenska Kraftaktiebolagets kommunala majoritetskonsortium. Blankaströms kraftverk moderniserades cirka år 1968 då kontroll- och reglerutrustningen utbyttes till ett modernare system med automatiserat larm. Detta innebar en stor förändring för driftsrutinerna. Tidigare hade personal funnits på plats i verket dygnet om och man hade en maskinistbostad med plats för tre hushåll, anpassad efter den 3- skiftsbemanning som krävdes. Efter automatiseringen behövdes inte längre personal på plats, istället ringde telefonen hemma hos den som hade jour. Maskinistbostaden revs, liksom vid Sydkrafts andra Emå-stationer. År 2001 köpte tyska Eon AG majoriteten i Sydkraft, och från år 2005 ändrades det svenska bolagsnamnet till E.ON Sverige AB. Alla Finsjö-kraftverken ägs och drivs av dotterbolaget E.ON Vattenkraft Sverige AB. Beskrivning av miljön Miljösammanhang: Kraftverksmiljö. Blankaströms kraftverk är en renodlad kraftverksmiljö belägen i Emådalens öppna jordbrukslandskap med angränsande betesmarker och lövskogsbestånd. Den förhållandevis stora kraftstationen med sina ljusslammade fasader är väl synlig då man närmar sig platsen på vägen öster om åfåran och då man passerar Blankebro. Intill kraftstationsbyggnaden finns idag ingen bebyggelse, frånsett ett litet garage, sedan maskinistbostaden vid infarten till kraftstationen rivits. Några hundra meter från stationen, på den motstående sidan om Emån ligger den lilla orten Blankan och uppströms, i anslutning till kraftverkets vattenmagasin, ligger Forsaryds gård. Utskovsdammen ligger i anslutning till vägbron och dammbyggnaden fortsätter drygt 200 meter söderut utmed intagskanalen som en hög jordvall. Kraftverksdammen är med största sannolikhet densamma som byggdes , men luckbyten har gjorts kontinuerligt, senast Genom att vägen passerar både åfåran, utskovsdammen 4 Uppgiften härrör från en samtida tidning Kalmar. På Oskarshamns kommuns hemsida uppge att staden inköpte kraftbolaget år 1916.

3 och intagskanalen blir platsens vattenmiljö ytterst påtaglig för förbipasserande och besökare. I anslutning till bron ligger de mycket tydliga lämningarna av Drageryds kvarn: dels själva kvarngrunden, dels den kallmurade kvarnkanalen. Hela området kring åfåran, dammen och intagskanalen är kraftigt kulturpåverkat med ursprängda partier, schaktmassor, kallmurningar och gjutna kanter. Området söder om kraftstationen har inte besiktigats, men det är sannolikt att kulturlämningar även finns kring Nötåns (tidigare) mynning. Den förhållandevis stora kraftstationsbyggnaden ligger centralt, nästintill monumentalt, placerad i förhållande till bron och det omgivande vattnet. Byggnaden har i huvudsak ännu kvar sin utformning från byggnadsperioden, men en del fönster och dörrar har bytts ut eller satts igen. Interören är liksom exteriören delvis påverkad av senare ändringar, framförallt genom övermålning och nya ytskikt samt igensättningar/byten av portar och fönster. I ställverkstornet finns idag avställd utrustning från 1960-talet. Trots att det vid olika tillfällen funnits långtgående planer på en ombyggnad av verket, är maskinuppställningen ännu den ursprungliga, klassiskt horisontella. Även turbinerna är delvis i original, men löphjulen har bytts ut. Även generatorerna uppges av ägarna vara de ursprungliga 5. I generatorhallen finns en stor del av den ursprungliga kontrollpanelen i marmor bevarad, försedd med både krön- och fotlist i marmor med avvikande färg (Kolmårdsmarmor?). Kulturhistoriska värden Blankaströms kraftverk har ett högt kulturhistoriskt värde, vilket i synnerhet gäller intagskanalen/intagsdammen och kraftstationsbyggnaden, i mindre utsträckning utskovsdammen och vattenmagasinet. Kraftstationsbyggnaden har en tidstypiskt, förhållandevis avskalat yttre, men får genom de olika byggnadsvolymerna och fönstergrupperingen ett karaktärsfullt uttryck. Byggnadens placering, resning och ljusa fasader bidrar till att den blir ett iögonfallande blickfång i landskapet. Till bilden hör den drygt 200 meter långa intagskanalen med sitt strömmande vatten och sin högresta dammvall. Intagskanalen bidrar till upplevelsen av miljön och synliggör med tydlighet den landskapsomvandling som kraftverksbyggena innebar. Kvarnruinen i åfåran belyser detta ytterligare och utgör ett viktigt inslag i upplevelsen av helhetsmiljön på platsen. Kraftstationens indelning i maskinhus och ställverkstorn gör byggnaden till en typisk och tydlig representant för sin tillkomsttid. Generatorhallens högresta interiör med sina oväxlade, horisontella generatorer och den stora kontrolltavlan i marmor förmedlar ännu en bild av kraftverkens genombrottstid, trots att en del sentida ändringar påverkat rummet. I synnerhet har rumsupplevelsen påverkats negativt av ett minskat dagsljusinläpp, varför hallen skulle vinna på att återfå de fönster och dörrar som satts igen. Generatorerna är rummets självklara inredning och förklaring och bör om möjligt bevaras i händelse av en ändring av verket till vertikalaggregat. Blankaströms kraftverk utgör dessutom en representant för en viktig kraftaktör i regionen, Finsjö Kraft. Kraftverket tillhör den grupp av för länet stora kraftverk vilka uppfördes under perioden av det kommunalägda Finsjö Kraft. Denna grupp av verk har sammantaget haft en mycket stor betydelse för områdets industriella utveckling och för den breda elektrifieringen av mellersta Kalmar län. Kraftverken ligger samlade på ett par mils avstånd från varandra och utgör ett industrihistoriskt signum för området kring Högsby. Till detta kommer att Blankaström ligger i ett område med tilltalande landskapsbild och intressant kulturhistoria, klassat som ett riksintresse för kulturmiljövården. Historiska källor Litteratur: Tärnfors, Martin (1979); Historik över Fliseryds socken. Hofrén, Manne (1944):; Fogelfors Bruk Tidningen Kalmar ; Riksantikvarieämbetet, Brunnström& Spade, inventeringsblankett Historiska kartor: Storskifteskarta över Forsaryd från år 1795 (skiftet fastställt 1800). Lagaskifteskarta över Forsaryd från år (fastställt 1873). Storskifteskarta över Lixhult från år 1782 (fastställt 1783). Storskifteskarta över Drageryd från år Internet: Muntl: Alvar Mellstrand, pensionerad maskinist (?), Sydkraft. Maria Johannson, E.ON. 5 De är märkta med ASEA:s svastika i såväl gjutgodset som på märkplåtarna.

4 Kraftverkskanalen med kraftstatoionen i fonden. Vy från östra stranden med kvarnkanalen nere t.v. och kraftstationen på andra sidan vattendraget. Vägbron och dammutskoven. Vägbron med dammutskoven i bakgrunden. Interiörvy mot generatorhallens norra vägg med den sentida porten. Detalj från mellanbyggnaden med trappan.

5 Kontrolltavla i marmor i generatorhallen. Interiörvy mot generatorhallens södra vägg.

6 Interiör från ställverkstornets bottenvåning med originalport. Interiör från ställverkstornet. Interiör från mellanbyggnadens bottenvåning med modern kontrollutrustning samt inbyggt kontorsrum i fonden. Rastrum i ställverksdelens bottenvåing. Kvarnruinen och den stenskodda kvarnkanalen. Dammens vattenspegel och omgivande landskap.