Edsbruk (Västra Ed) Västerviks kommun, Västra Eds socken Byggår: 1952

Transkript

1 Edsbruks kraftverk. Edsbruk (Västra Ed) Västerviks kommun, Västra Eds socken Byggår: 1952 Storån Edsån Historik Historiskt sammanhang: Industrielektrifiering. Privat verk. Från Storsjön rinner Storån (Edsån) i en båge någon kilometer norröver innan den fortsätter söderut till utloppet i Östersjöviken Syrsan. Redan innan år 1670 fanns en damm vid den norra åkröken, på Eds Säteris ägor, där man utvann kraft till en mjölkvarn och en sågkvarn, men detta år erhöll Abraham Parment privilegium på att driva ett järnbruk på platsen, Eds Bruk. Masugn och hammarsmedja anlades vid dammen där bruket även fortsatte att driva både kvarn och såg. Från 1737 kompletterades stångjärnsproduktionen vid bruket med manufaktursmide och i slutet av 1800-talet drev bruket dessutom ett brännvinsbränneri under en period. Under 1800-talet fick Eds Bruk, likt andra svenska järnbruk, erfara en allt större internationell konkurrens som till stor del berodde på den teknikutveckling som möjliggjorde storskalig järnframställning med hjälp av stenkol. Många av de småländska järnbruken lades ned under och 1870-talen. Några lyckades dock överleva genom att helt ställa om sin produktion, med de stora skogsegendomar som hörde till bruken som en fortsatt ekonomisk bas. Järnbruken blev träförädlingsindustrier, sågverk, glasbruk, mekaniska verkstäder eller pappersbruk. År 1898 togs beslutet vid Eds Bruk att man skulle börja tillverka pappersmassa. En sulfatfabrik uppfördes och produktionen kom igång i början av 1890-talet. Under en period tillverkades även slipad trämassa. Järnframställningen lades ned år Under 1900-talets första hälft växte ett brukssamhälle fram kring massafabriken. Orten fick namn av bruket: Edsbruk. Under 1900-talets första hälft utnyttjades vattenkraften i Edsbruk främst för direktdrift av massafabrikens maskiner. Trots att frågan om elektrifiering av fabriksdriften och uppförande av ett eget elektriskt vattenkraftverk var uppe för diskussion många gånger kom det att dröja till år 1948 innan man utarbetade en konkret plan för detta. Processen kan ha fördröjts av att driften av massafabriken låg nere under längre perioder i början av 1930-talet och under andra världskriget. År 1952 skapades det nuvarande kraftverket som i det närmaste utnyttjar hela fallhöjden mellan Storsjön och

2 Östersjön. Dammen behölls i samma läge som tidigare, inte minst eftersom man behövde få fram processvatten till fabriken. Kraftstationen med intag lades vid Storsjöns strand i den södra delen av samhället, 700 meter uppströms om dammen. En utloppstunnel sprängdes tvärs under samhället, så att den mynnade nästan 1,5 km nedströms dammen. Verket fick ett stående kaplanaggregat. Full drift av kraftverket utövades från början av år Kraftverket byggdes primärt för industrin, men även för att försörja brukssamhället med elektrisk ström. Redan år 1954 hade bruket tecknat avtal med Forsaströms Kraft AB om ömsesidigt kraftutbyte, för att bättre kunna parera ojämnheter i nätbelastningen. Från 1960-talet började Eds cellulosafabrik att få problem med avsättningen och under de kommande decennierna bytte bruket ägare och produktionsinriktning flera gånger. Den slutliga nedläggningen av Eds cellulosafabrik kom år Idag är större delen av fabriken riven. År 1966 såldes kraftverket till Forsaströms Kraft AB (Forskraft) som innehade det i 30 år. År 1996 såldes Forskraft till Vattenfall som dock främst var intresserade av bolagets kraftnät. Forskrafts samtliga kraftverk såldes därför vidare till Sydkraft, vilka avyttrade dem till Tekniska Verken den 1 april Beskrivning av miljön Miljösammanhang: Tätortsmiljö/Bruksortsmiljö. Edsbruks kraftstation ligger i den södra utkanten av bruksorten, medan bruksområdet, med herrgård, arbetarbostäder, verksbyggnader samt industriruiner ligger i dess norra del. Frånsett dammbyggnaden uppfattas kraftverket alltså inte som en direkt del av bruksmiljön. Kraftverket är ett bergverk med störtschakt och en drygt 600 meter lång utloppstunnel som leder genom berget under bebyggelsen. Den låga kraftstationsbyggnaden ligger i ett utsprängt strandhak. Trots att huvudvägen genom Edsbruk passerar alldeles intill byggnaden är det sannolikt många förbipasserande som aldrig lagt märke till den, om de inte reagerat på den uppstickande bockkran som utgör anläggningens mest iögonfallande del. Omgivningarna kring själva kraftstationen är luftiga. Just norr om stationen ligger samhällets badplats. Söderut ligger några få bostadshus samt hembygdsgården. Kraftstationen är i princip intakt bevarad sedan uppförandet, såväl exteriört som sett till interiör och maskinutrustning. Stationsbyggnaden har ett brutalistiskt uttryck och i detta avseende är den en tidig representant för en arkitekturinriktning som främst kom att praktiseras under 1960-talet 1. Genratorhallen är hög och förvånansvärt ljus för att till största del ligga under markytan. Liksom vid andra verk är det framförallt kontrollutrustningen som moderniserats. Kulturhistoriska värden Edsbruks kraftverk har ett högt kulturhistoriskt värde, där i synnerhet Edsån med dammbyggnaden är värdefull, men där även kraftstationsbyggnaden bidrar till värdet. Genom att kraftstationen ligger ett gott stycke ifrån bruket och utloppet sker via tunnel är vattenflödet genom och förbi anläggningen otydligt. Det medför att kraftverkets grundläggande funktionella principer blir mindre tydliga. Det innebär även att kraftstationens direkta koppling till bruksmiljön och den historiska kontinuiteten i vattenkraftsutnyttjandet blir svåravläst. Edsån och dammbyggnaden vid bruksområdet har en stor betydelse för förståelsen och upplevelsen av den kulturhistoriskt värdefulla bruksmiljön i Edsbruk, en av Tjusts anrika järnbruksorter. Dagens damm är utförd i armerad betong och har en utpräglat funktionalistisk utformning. Den kan därmed vara något äldre än kraftstationen, möjligen från omkring 1930-talet. Dammen ligger i det historiska läget och i direkt anslutning till de äldre industribyggnaderna. Även de äldre vattenvägarna har ett högt värde. Det gäller dels i hur vattnet ligger/löper, dels eventuella detaljer som stenskoningar och andra historiska lämningar i och utmed vattnet. 1 Termen brutalism eller nybrutalism myntades av arkitekten Gunnar Asplund 1950 och spred sig sedan framförallt bland kollegor i England. Stilen är en långt driven form av funktionalism, där teknik och funktion står i fokus för utformningen av byggnaden, inte sällan med rå betong som fasadmaterial.

3 Kraftstationsbyggnaden är intressant som arkitektur, då den speglar för sin tid moderna arkitekturideal. De råa betongfasaderna kan misstokas som ett uttryck för bristande omsorg om arkitekturen, men byggnadens placering och utformning är genomtänkt. Kraftstationen har infogats diskret i terrängen och i bruksortens miljö. Med sin låga profil och sina obehandlade betongfasader påminner den nästan om en klippa vid Storsjöns strand. Historiska källor: Litteratur: Håkansson, Lars-Magnus (1954); Med skogen som bakgrund glimtar från Eds bruk i Tjust. Edberg, Bengt O (1993); Edsbruk; ett samhälles uppgång och fall. Internet: sv.wikipedia.org/wiki/brutalism Muntl: Anders Dahlqwist, Tekniska Verken. Edsbruks kraftstation, entrén. Kraftstationens omgivningar mot söder. Dammen vid Bruksområdet. Vy över bruket, nedströms dammen. Ruin av hammarsmedjan, samt kvarn t.v. Till höger sannolikt en tubanslutning för processvattenuttag. Generatorhallen med kontrollskåp. Generatorhallen sedd uppifrån, från den höga spiraltrappan.

4 Generatorhallen med spiraltrappan upp till markplanet år (Ur: Med skogen som bakgrund ) Generatorhallen med spiraltrappan upp till markplanet år (Ur: Med skogen som bakgrund ) Turbinen med reglering.

5 En elegant utformad telefonhytt ett minne från tiden innan automatisering och mobiltelefoni. Kraftstationen, ingången till den långa utloppstunneln. Den nyuppförda kraftstationen. (Ur: Med skogen som bakgrund )