Finsjö nedre Mönsterås kommun, Fliseryds socken Byggår:

Transkript

1 Finsjö nedre kraftstation. Finsjö nedre Mönsterås kommun, Fliseryds socken Byggår: Emån Huvudfåran Historik Historiskt sammanhang: Industrielektrifiering. Privat verk. (Från 1913: Tätortselektrifiering. Kommunalt verk.) I höjd med Bankebergs säter delar sig Emån i två grenar. Huvudfåran gör en båge norröver via Finsjö, medan Kvillen tar en genväg i söder för att efter någon mil återförenas med huvudfåran i Fliseryd. Finsjö Fliserydsområdet utgjorde ett tidigindustriellt centrum under och 1800-talen där det vid sidan av kvarnar och sågar fanns en mängd anläggningar av industriell art både i huvudfåran och i Kvillen: pappersbruk, spikhammare, benstampar, vadmalsstampar, limkokerier, pottasketillverkning och ett krutbruk 1. Vid slutet av 1800-talet förfogade Bankebergs herrgård över många av vattenfallen i de båda Emågrenarna genom att Finsjö, Ekhult, Kvarntorp m.fl. ingick i godset. Godsherren hette vid denna tid Gustav Johansson och var en mycket driftig person som bl.a. lät anlägga snickerifabrik vid det övre fallet i Finsjö i början av 1890-talet. Han drev även tegelbruk på samma plats, liksom i Kvarntorp någon kilometer längre nedströms, samt kvarn och såg vid Bankeberg. Vid årsskiftet såldes hela Bankebergs egendomsinnehav till Aktiebolaget Bankeberg Finsjö 2, 1 För en kortfattad beskrivning av Fliseryds krutbruk, se beskrivningen av Kvillegärde kraftverk. 2 Ur tidningen Kalmar : Patent- och registreringsverket har beviljat inregistrering för ett i Stockholm bildadt bolag vid namn aktiebolaget Bankeberg Finsjö, som har till ändamål att. efter inköp af Bankebergs säteri och underlydande samt Finsjö snickerifabrik i Kalmar län äfvensom af egendomen Malms i Gotlands län jemte inventarier, å egendomarne drifva landthushållning och skogsskötsel samt industriell verksamhet äfvensom genom försäljning eller annorledes tillgodogöra sig egendomarnes naturliga tillgångar, såsom vattenfall, kalk- och stenbrott m. m. Aktiekapitalet uppgår till 660,000 kr., och kan utgöra högst 600,000, lägst 100,000 kr., samt är fördeladt i aktier a 500 kr. till viss man. Styrelsen utgöres af bolagets verkställande direktör, intendenten C. A. Forssell, vice konsuln G. C. S. Arfvidsson och civilingeniören A. T. C. Estelle, alla i Stockholm. Firman tecknas af verkställande direktören; dock att i vexlar och förbindelser firman tecknas af verkställande direktören i förening med annan styrelseledamot. 1 aktiekapitalet ingå preferensaktier till belopp af 100,000 kr.

2 bakom vilket den tidigare godsägaren stod, enligt uppgift i Historik över Fliseryds socken. År 1901 började bolaget uppföra ett träsliperi, d.v.s. en fabrik för tillverkning av träpappersmassa, vid det övre fallet i Finsjö och för detta lät man på hösten samma år bilda dotterbolaget Bankeberg Finsjö Träsliperi Aktiebolag. År 1903 kunde träsliperiet tas i drift och samma år började moderbolaget att uppföra Finsjö kraftstation, d.v.s. Finsjö nedre. Finsjö nedre kraftverk uppfördes åren av Aktiebolaget Bankeberg Finsjö. Kraftproduktionen var främst avsedd för bolagets egna anläggningar, men ganska omgående drogs ledningar både till Oskarshamns stad och till Mönsterås köping. Kraftstationen lades på Kalvholmen, en av de holmar som i Finsjö kringflyts av Emåns huvudfåra. Åfåran söder om holmen byggdes om till kraftverkskanal, medan den norra stängdes av med en damm. Stationen utrustades med två liggande kraftaggregat, drivna av dubbla tvillingfrancisturbiner från Verkstaden, Kristinehamn och ASEA-generatorer 3. Intill kraftverket uppfördes ett ställverkstorn i trä, samt en maskinistbostad (se karta nedan från år 1909). Maskinistbostaden hade tre lägenheter, åtminstone vid mitten av 1900-talet, eftersom den ständiga bemanningen då var organiserad med 3-skift. Aktiebolagets Bankeberg Finsjö historia blev kort. Redan år 1907 försattes det i konkurs och år 1909 köptes Finsjö kraftverk med tillhörande anläggningar av en norrlandsbank, Nya Sverige, varvid Finsjö Kraftaktiebolag bildades. Oskarshamns stad som hade stort intresse i Finsjö kraftverk, liksom av en fortsatt utbyggnad av vattenkraften, fick år 1913 möjlighet att inköpa aktiemajoriteten i Finsjö Kraftaktiebolag till ett fördelaktigt pris. Kraftverkets kapacitet var emellertid otillräcklig, inte minst sedan Oskarshamn under första världskriget genomfört en kampanj för att locka nya industrier till staden, vilket resulterat i att Jungnerbolagets ackumulatorfabrik och Oskarshamns kopparverk beslutat sig för att uppföra stora industrier i stadens hamnområde. Under några få år uppförde Finsjö Kraftaktiebolag därför ytterligare fyra större vattenkraftverk i Emån och Alsterån inom ett område med en och en halv mils radie: Blankaström ( ), Finsjö övre (ca ), Hornsö (ca ) och Högsby ( ). Vid samma tid avvecklades driften vid Finsjö träsliperi, den redan nedlagda snickerifabriken ändrades till spikfabrik i annat bolags regi och Finsjö pappersbruk, som också ägdes av Finsjö Kraft, såldes. Genom den stora utbyggnaden blev Finsjö Kraft regionens dominerande kraftproducent och -leverantör. Man började exempelvis leverera till Kalmar stad, vilket ledde fram till en uppgörelse med den främste konkurrenten, det blekingska kraftbolaget Hemsjö Kraft, om att man inte skulle utsträcka sitt distributionsområde längre söderut än till Kalmar. De båda bolagen kom dock snart i samma ägo. År 1920 gick Hemsjö Kraft upp i Sydsvenska Kraftaktiebolaget och året efter, 1921, gick Finsjö Kraft samma väg. Genom Finsjöaffären blev Oskarshamn den sjätte delägande staden i Sydkraft 4. Finsjö Kraft fungerade som dotterbolag till Sydkraft och firmanamnet fanns länge kvar. Den befintliga ställverksbyggnaden Finsjö nedre kraftverk byggdes och byggdes troligen även ut under och 1920-talen. Kraftstationsbyggnadens fönsteröppningar har minskats och försetts med nya fönster vid någon tidpunkt. Möjligen gjordes detta i samband med att man omkring år 1970 bytte ut kontroll- och reglerutrustningen till ett modernare system, med automatiserat larm. Det senare innebar en stor förändring för driftsrutinerna. Efter automatiseringen behövdes inte längre personal på plats, istället ringde telefonen hemma hos den som hade jour. Maskinistbostaden revs, liksom vid Sydkrafts andra Emå-stationer. Den största ombyggnaden gjordes 1993 då en genomgripande modernisering av den maskinella utrustningen genomfördes. De två ursprungliga kraftaggregaten utbyttes till ett stort, stående kaplanaggregat, vilket föranledde en mindre tillbyggnad ovanpå turbinsumpen. En del av utskovsdammen ombyggdes sannolikt i samband med renoveringen. En fiskväg byggdes år År 2001 köpte tyska Eon AG majoriteten i Sydkraft, och från år 2005 ändrades det svenska bolagsnamnet till E.ON Sverige AB. Detta bolag äger och driver ännu alla Finsjö-kraftverken, även Finsjö nedre. Beskrivning av miljön Miljösammanhang: Kraftverksmiljö. Finsjö nedre kraftverk utgör en renodlad kraftverksmiljö, men en tätortsnära sådan. Kraftstationen ligger i den södra utkanten av Finsjö samhälle och det bara ett par hundra meter till de närmaste bostadshusen. Dammbyggnaden är försedd med spänger och utgör en passage mellan Emåns stränder, tillika de båda sidorna av orten. Tillfartsvägen till kraftverket går på en bro över verkets utloppskanal och i fonden av vägen låg tidigare den nu rivna maskinistbostaden. Idag ligger kraftstationen, med fristående maskinhus och ställverksbyggnad, i ensamt majestät på Kalvholmen, endast i sällskap av en liten transformatorstation och ett inhägnat utomhusställverk. Området närmast kraftstationen är avverkat/röjt och de båda kraftstationsbyggnaderna, samt den höga stendammen till 3 Enligt RAÄ:s inventering från år De övriga var Malmö, Lund, Landskrona, Helsingborg och Halmstad.

3 intagskanalen, är väl synliga från tillfartsvägen. Kring kraftstationen och dammen växer blandskog. Omgivningarna i Finsjö är starkt vattenpräglade med flera kvillar, holmar, forsande vatten och vattenspeglar i anslutning till samhället. Vägen mot Finsjö nedre kraftstation går i samhället intill kraftverkets dammspegel, men övergår efter infarten till kraftstationen i en vindlande skogsväg som leder vidare till Fliseryd. Något enstaka bostadshus ligger intill vattenmagasinet som i övrigt omges av gles skog. Den 100 meter långa intagskanalen som är uppbyggd av kvaderhuggen granit är ett betydelsefullt inslag i byggnadsmiljön, men kraftstationen ligger lågt i förhållande till kanalen och speglas därför knappast av denna. Utloppskanalen har tydlig kanalkaraktär med jämna stränder och rensad fåra, trots att den tycks ha skapats ut en naturlig vattenväg, av generalstabskartan från talet att döma. Maskinhusbyggnaden och ställverksbyggnaden är båda uppförda i rött tegel, det klassiska kraftverksmaterialet. Maskinhusets fasader har fina detaljer som utskjutande hörnlisener och fönsteromfattningar, de senare utförda som rusticerande hörnkedjor. Fasaderna har profilerade fogar och bär spår av röd (kalk-?)färg. Byggnaden har de generösa fönsteröppningar som kännetecknar äldre kraftverk, men öppningarna har delvis satts igen med träpanel, samt försetts med nya, mindre fönster. Även porten är utbytt. Den stora generatorhallen framstår närmast som ödslig, sedan originalaggregaten avlägsnats. Väggarna är delvis klädda i korrugerad plåt och i hallen har en plåtcontainer med kotrollutrustning och kontorsplats satts in i samband med ombyggnaden Ställverksbyggnaden består av två volymer, som tidigare täcktes av varsitt sadeltak (se historisk flygbild nedan), men som idag ligger under samma taklag. Den tidigare takutformningen tycks antyda att det urspungliga ställverket i trä först ersatts av ett ställverk i tegel (den lägre byggnadskroppen), vilket snart därefter byggts ut (den högre byggnadskroppen). Ställverksbyggnaden har ännu sina rundbågade originalfönster kvar, men portarna har satts igen och/eller bytts ut. Ställverksbyggnadens interiör har ej besiktigats. Kulturhistoriska värden Finsjö nedre kraftverk har ett högt kulturhistoriskt värde, där byggnadernas exteriörer och dammen med intagskanal är betydelsefulla för värdet, medan maskinhusets interiör med maskinutrustning har en underordnad betydelse. Finsjö nedre är ett av de tidigaste större kraftverken i Småland och sannolikt även ett av de äldsta i drift varande vattenkraftverken i landet. Kraftverket har genom sin historia, som Finsjö Krafts första vattenkraftverk, närmast ett symboliskt värde, inte minst för orten Finsjö. Finsjö Kraft stod bakom uppförandet flera av länets större kraftverk intar en framskjuten plats i historien om elektrifieringen inte bara av industristaden Oskarshamn, utan av en stor del av Kalmar län. Maskinhusbyggnaden och ställverksbyggnaden bildar tillsammans med den högresta intagsdammen/sumpen en liten och tydligt historisk miljö. Genom att kraftverkets olika byggnader (damm, maskinhus, ställverk), liksom vattenvägarna, är lätt urskiljbara har verket även pedagogiska förtjänster. Byggnaderna är till sitt yttre förhållandevis enkla, men med fina detaljer. Byggnaderna är också i grunden tidstypiska, men det är idag framförallt den relativt välbevarade ställverksbyggnaden som kan förmedla en stark och tydlig tidsbild. De förändringar som gjorts av maskinhusbyggnaden har kraftigt förvanskat dess uttryck och interiör, vilket är den främsta orsaken till att verket inte tillmätts ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Maskinutrustning och maskinuppställning är nutida. Genom rivningen av maskinistbostaden har miljön också berövats en viktig kulturhistorisk komponent. Dammbyggnaden är till stora delar den ursprungliga från år 1903, delvis uppförd i tidstypisk kvaderhuggen granit. Intagsdammen/sumpen i murverk av huggen granit ligger väl synlig, närmast som en del av verkets arkitektur, och utstrålar styrka samt tekniskt och hantverksmässig kunnande. Vattenmiljön är som sådan betydelsefull för miljön i Finsjö och kan förmodas innehålla lämningar av ett månghundraårigt vattenbruk. Historiska källor Historiska kartor: Avsöndringshandling för Högsrum 1:2 och Finsjö 1:2 från år 1901 (08-FLI-AVS9). Karta över industriområdet till Finsjö Kraftstation från år 1909 (08-FLI-AVS11). Litteratur: Tärnfors, Martin (1979); Historik över Fliseryds socken. Fredriksbergs Förvaltningskommitté; sammanträdesprotokoll , m.fl. Tidningen Kalmar ; Riksantikvarieämbetet; Brunnström & Spade, inventeringsblankett Internet: Muntl: Alvar Mellstrand, pensionerad maskinist(?) vid Sydkraft. Maria Johansson, E.ON.

4 Kraftstationen t.v. och ställverksbyggnaden t.h. Intagskanalen/-dammen, kraftstationen och ställverksbyggnaden. Interiör från f.d. generatorhallen. Kontrollutrustningen är idag inrymd i containern t.v. Interiör från f.d. generatorhallen med delvis igensatta fönster. Den nuvarande generatorn. Detalj av kraftstationsbyggnadens fasad.

5 Dammen, utskovet längs bort i bild. Dammen med utskov. Intagsdammen med omlöp för fiskvandring t.v och kraftstationen t.h. Ställverksbyggnaden t.v. och kraftstationen t.h. Intagskanalen med kraftstationen i fonden. Utloppskanalen.

6 Foto från byggnadstiden, på väggen i kraftstationen. Finsjö nedre kraftstation år (Kalmar läns museum; L-E306 )

7 Karta över industriområdet till Finsjö (nedre) kraftstation från år 1909.