Storebro Vimmerby kommun, Vimmerby socken Byggår:

Transkript

1 Storebro kraftstation med kvarnen t.h. Storebro Vimmerby kommun, Vimmerby socken Byggår: Motala ström Stångån Historik Historiskt sammanhang: Allmän elproduktion. Privat (kooperativt) verk. Stångån, som är Motala ströms näst största biflöde, rinner inledningsvis några mil åt söder genom den skogsdominerade småländska höglandsbygden, men vänder i Storebro tvärt norrut mot Vimmerby och vidare mot Östergötland. Idag omvandlas vattenkraften i Storebro till elektricitet i ett kraftverk anlagt , men detta verk har haft föregångare i flera andra vattenkraftverk. Storebro elektrifierades tidigt. I äldre tid gick den betydelsefulla Kungsvägen mellan Kalmar och Linköping över Stångån på den stora bron vid byn Sjundekvill. Då platsen avbildas på en karta i slutet av 1600-talet (se nedan) låg där en vattendriven stamp tillhörig en av Vimmerby stads sämskmakare. År 1728 beviljades överjägmästaren Wilhelm Mauritz Pauli ( ) privilegium att uppföra en stångjärnshammare med två härdar på platsen 1. Storebro järnbruks första masugn låg vid Forserum, men redan år 1736 uppfördes en masugn i Storebro. Kartor från mitten och slutet av 1700-talet (se nedan) visar hur den jord- och stendamm som anlagts givit upphov till en långsmal sjö, Storebro damm, från vilken vattnet avleddes i tre fåror. Vid den norra fåran låg såg och kvarn på den norra sidan och hammarsmedjan på den södra. Vid denna åfåra ligger ännu en kvarn i samma läge, men uppförd på 1920-talet, samt kraftstationen. Vid den mellersta fåran låg en loge med vattendrivet tröskverk och vid södra fåran låg masugnen. I början av 1800-talet (1808?) utökades tillverkningen vid Storebro Bruk med ett gjuteri i anslutning till masugnen, och år 1829 anlades en manufaktursmedja. Just nedströms dammen och verken förgrenade sig vattendraget i ett antal småkvillar kring några låglänta småholmar som tjänade som ängsmark. Denna topografi fanns kvar tills det befintliga kraftverket uppfördes på 1940-talet. Då de svenska järnbruken utsattes för ökad internationell konkurrens under 1800-talet, blev Storebro ett av de bruk som klarade övergången till industrisamhället genom att satsa på modernare tillverkningar. Tackjärnstillverkningen lades ned på 1880-talet och år 1912 även stångjärnssmidet. År 1864 startade bruket en mekanisk verkstad med en 1 Två år tidigare, 1726, hade Pauli börjat anlägga Pauliströms järnbruk i Jönköpings län. Han anlade även masugnar i Hagelsrum och Vrånganäs år 1748.

2 bred produktion av bl.a. jordbruksredskap, järnspisar och olika verkstadsmaskiner. Omkring år 1910 började man att tillverka råoljemotorer och metallsvarvar. De senare kom att bli 1900-talets stora produkt för bruket anlades ett brännvinsbränneri nedströms kvarnen, vilket år 1880 byggdes om till en av landets första sulfitmassafabriker. Redan år 1894 beslutade bruksbolagets dåvarande ägare, familjen Tillberg, att man skulle uppföra ett elektriskt vattenkraftverk i Storebro. En turbin på 20 hk anslöts till kvarnrännan och intill kvarnen uppfördes en mindre kraftstation som försågs med en likströmsgenerator på 18 kw från Luth & Rosén med tillhörande ställverk och instrumentering. Den 27 mars år 1897 kunde strömmen släppas på. Det första elnätet betjänade inom- och utomhusbelysningar vid brukets verkstäder, samt ett 30-tal hushåll. År 1917 kompletterades stationen med ytterligare en likströmsgenerator på cirka 6 kw, samtidigt som man i stort sett omgående kunde konstatera att kapaciteten var för liten för bruksortens behov. Då sulfitfabriken, som nybyggts år 1904 men år 1910 sålts till AB Brusafors-Hällefors (Mariannelund-Silverdalen), lades ned omkring år 1918 gavs möjlighet att år 1920 ansluta en växelströmsgenerator om 50 kva till fabrikens turbin. Denna nya kraftstation övertog den breda elförsörjningen av bruksorten 2. Sedan vattenrännan till kraftstationen rasat samman påskdagen 1928 överkopplades distributionsnätet omgående till den vattenturbindrivna likströmsgenerator som fanns i den mekaniska verkstaden, vid den södra fåran. Med detta nödtorftiga provisorium kunde kraftleveranserna upprätthållas medan man samma år lät anlägga en helt ny kraftstation vägg i vägg med kvarnen på nedströmssidan, där brukets såg tidigare legat. Kvarnrännan i betong från 1926 förlängdes med en ny betongsump i vilken installerades en tvillingfrancisturbin om 85 hk. Generatorn var på 65 kva. Med 1928 års kraftstation inleddes elektrifieringen av den omkringliggande landsbygden. Den nuvarande betongdammen i Storebro ska ha byggts år 1912, i samband med att dämningsrätten höjdes 23 cm, men år 1928 gjordes ytterligare en höjning. Vägbron över dammen, med sina iögonfallande bågar, skall ha uppförts år Från mitten av 1920-talet ägdes många av verksbyggnaderna och fallrätten vid Storebro av Kristdala Kreditkassa, vilka utarrenderade dem till bruket. År 1933 startades ett nytt företag i Storebro, AB Örnmaskiner, med en liknande tillverkning som brukets. När Storebro Bruksbolag år 1938 flyttade till nybyggda lokaler närmare järnvägen, expanderade Örnmaskiner på det gamla bruksområdet. År 1946 började man även att tillverka fritidsbåtar, vilket utvecklades till en betydande tillverkningsgren. I samband med bruksbolagets flytt köptes samtliga av Kristdala Kreditkassas fastigheter och fallrätten av två ingenjörer, Fagerholm och Wickman, där den förre snart blev ensam fastighetsägare. På 1940-talet sålde han Storebro Bruks gamla mekaniska verkstad och gjuteri till Örnmaskiner. År 1963 köpte Örnmaskiner upp Storebro Bruk, vars anrika namn man valde att behålla för det nya sammanslagna storföretaget. Som mest, i början av 1970-talet, sysselsatte Storebro Bruk cirka 650 personer vid anläggningar i Storebro och Västervik. Tillverkningstraditionen från bruket bärs idag (2012) vidare av nya bolag som bedriver båttillverkning och gjuteri på orten och ett företag inriktat på renovering av verkstadsmaskiner. Fagerholm och Wickman hade i samband med fastighetsköpet i Storebro år 1938 startat handelsbolaget Storebro Kraft, men då Fagerholm blev ensam ägare valde han att ändra handelsbolaget till kooperativ förening med adress Horva kvarn. Erik Fagerholm var elektroingenjör och företagsledare från Vallnäs, väster om Mariannelund. År 1943 anlade han ett kraftverk vid Ydrehammar. Han byggde även regleringsdammar vid Horva kvarn i anslutning till sjöarna Skiren, Norrlången och Möckeln. Vid mitten av 1940-talet började han att planera för en utbyggnad av kraftverket i Storebro och i februari 1948 startade anläggningsarbetet med Svenska Vägförbättringar och Skånska Cementgjuteriet som huvudentreprenörer. Det nya kraftverket byggdes med en cirka 190 meter lång, sprängd intagstunnel 4. Själva stationen placerades ett litet stycke nedströms kvarnen. Taklagsfest hölls den 6 april 1949, men då återstod ännu att montera in maskinutrustningen. Den 15 augusti anlände NOHAB-turbinen av kaplantyp och den 5 oktober kom generatorn från Elektromekano till Storebro järnvägsstation. Vid inmonteringen stötte man på problem eftersom urtaget för generatorkroppen gjorts för litet, men den 1 december 1949 kunde kraftverket invigas. Då det nya verket tagits i drift, revs 1928 års kraftstation 5. Kraftverket i Storebro har drivits sedan starten år År 1960 såldes Storebro Kraft till Smålands Kraft AB. Senare har kraftverket ägts av SCV(?) och därefter av Gullspångs Kraft som efter uppköp av Fortum och sammanslagning med Stockholm Energi bytte namn till Birka Energi år Efter att Stockholms kommun köpts ut ur Birka Energi år 2002 blev det nybildade bolaget Fortum Generation ägare av kraftverket i Storebro. Från den 1 december 2012 ägs och drivs Storebro kraftverk av Skånska Energi AB. 2 Det är oklart om, men möjligt att, likströmsstationen vid kvarnen fortsatte att drivas sedan kraftstationen i sulfitfabriken satts i drift. 3 Enl. Vägverkets broinventering, publikation 2009:29. 4 Sprängmassorna från tunneln lades dels ut i sluttningen ned mot smedstugorna, dels som utfyllnad nedanför Gula huset. 5 Turbinen flyttades till Vallnäs sågverk.

3 Beskrivning av miljön Miljösammanhang: Tätortsmiljö/Bruksortsmiljö Kraftstationen i Storebro ligger väl synlig i hjärtat av bruksorten i nära anslutning till äldre bruksbyggnader och bågbron (Kvarnbron) över vattendraget där huvudleden/den historiska landsvägen genom samhället går. Stationsbyggnaden skyms dock delvis av utrustningen vid det yttre ställverket. I kraftstationens absoluta närhet ligger sex faluröda arbetarbostäder, de s.k. Smedstugorna, och det gula Gästgiveriet invid dammen som alla i grunden sägs vara från mitten av 1700-talet. Just uppströms stationen ligger kvarnbyggnaden från 1920-talet och just nedströms finns den forna sulfitfabriken, i sina äldsta delar från det tidiga 1900-talet. Ett par hundra meter från kraftstationen finns Bruksherrgården från 1824 samt gjuteriet och den mekaniska verkstaden med diverse industribyggnader från 1900-talet, flera av de senare i rött tegel. Den byggnad invid åfåran som skyltas Hammarsmedja är egentligen en kollada som på 1980-talet flyttades från en annan plats i de närmaste omgivningarna (vid den södra åfåran). Den centralt belägna sjön Storebro damm är ett påtagligt inslag i miljön då man passerar eller visats i Storebro. Vägen genom samhället leder över själva dammbyggnaden, med vattenspegeln tätt intill vägen på uppströmssidan. Åfåran på nedströmssidan om vägen är i det närmaste torrlagd sedan kraftverket med intagstunnel byggdes. Även i andra avseenden har vattenmiljön nedströms dammbyggnaden i Storebro har genomgått stora förändringar sedan kraftverksbygget. Det tidigare vattenlandskapet med kvillar och holmar har försvunnit och vattenflödet samlats upp till en utsprängd, breddad, rätad och rensad åfåra. Den mellersta och den södra fåran finns ännu kvar som kulvertar, möjligen pluggade. De är således inte synliga i terrängen, annat än vid dammen där båda dammutskoven/ kulvertintagen med spettluckor syns. (Kulvertarnas intag och utlopp har ej besiktigats i detta arbete.) Kraftstationsbyggnaden har ännu i huvudsak kvar sin ursprungliga arkitektur med ett yttre i rött tegel, som präglas av enkelhet, men där fönstersättningen och i synnerhet den iögonfallande takryttaren fångar blicken. Den framträdande huvudporten på byggnadens framsida har dock bytts ut och flera fönster är igensatta. Byggnaden består av två avdelningar, dels själva kraftstationsdelen (maskinhallen), dels en ställverksdel. Ställverksdelen har ej besiktigats interiört då den disponeras av elnätföretaget (E. ON). Kraftstationens interiör med maskinutrustning är till övervägande del bevarad sedan uppförandet. Kulturhistoriska värden Storebro kraftverk har ett högt kulturhistoriskt värde som främst beror av stationsbyggnaden och vattenmagasinet Storebro damm, vilka båda utgör betydelsefulla delar av en kulturhistoriskt mycket värdefull bruksmiljö. Storebro är en av stödpunkterna i det regionala Bruksriket i norra Kalmar län och södra Östergötland. Miljön kring dammen och bron utgör ortens kulturhistoriska centrum med många kulturhistoriskt värdefulla byggnader av olika ålder. Genom att huvudvägen genom orten passerar platsen är miljön också välfrekventerad och välbekant. Kraftstationsbyggnaden har, tack vare den genomtänkta fönstersättningen och den fint formgivna takryttaren, en elegans trots sin relativa enkelhet. Byggnadens omsorgsfullt utformade yttre ger i kombination med fasadernas röda tegel associationer både till det tidiga 1900-talets konstfullt utformade kraftstationer och till 1920-talsklassicismens arkitekturideal. Intrycket av stationsbyggnaden (och helhetsmiljön vid bron/dammen) förtas dock av den utbytta huvudporten, liksom av det yttre ställverkets placering. Vattenmagasinet/sjön Storebro damm har funnits i 300 år och visar på den långa kontinuiteten av vattenkraftsutnyttjande på denna plats. Dammens vattenspegel är betydelsefull för intrycket av kulturmiljön, medan själva dammbyggnaden är av underordnad betydelse. (Dock är bågbron en värdefull och väsentlig del av kulturmiljön!) Trots kraftverkets höga värde och den tidstypiska tunnellösningen, har den nuvarande vattenföringen förbi verket mindre betydelse för kraftverkets kulturhistoriska värde. Genom tunnellösningen och den starkt modifierade topografin nedströms verket, har det historiska kraftutnyttjandet vid dammen otydliggjorts. Såväl intaget med tunnel som åfåran/kanalen nedströms verket bedöms därför som mindre viktiga för helhetsintrycket av platsens kulturmiljö. Historiska källor Litteratur: Molander, Tage; Elektricitetens intåg i Storebro, kopierat manus. Molander, Tage; Uppdämning av Stångån vid Storebro, kopierat manus. Storebro grundat år Vimmerby kommuns industriarv ; Kalmar läns museum, rapport Internet: Muntl: Tage Molander.

4 Kraftstationensframsida. Kraftstationens baksida. Yttre ställverk i förgrunden, kraftstationen och massafabriken/bränneriet i bakgrunden. Turbinen. Toppen av generatorn. Interiör från generatorhallem mot ställverket.

5 Storebro damm vid intagstunnelns början. Intaget. Nedströmsvy från bron/ dammen. Kvarnen t.v. Kraftstationen skymtar i bakgrunden. Uppströmsvy från kraftstationsutloppet. Torrfåran, kvarnen och bron i bakgrunden. Kraftstationen t.h. Nedströms kraftstationen utgörs vattendraget av en konstruerad/starkt modulerad åfåra i form av en rätad och bred kanal. Storebro damm med kvarnen och bågbron t.v. Gästgiveriet t.h. Huvudleden/gamla landsvägen vid bron. Smedstuga i fonden. Kvarnen centralt i bild och hammarsmedjan, d.v.s. den flyttade kolladan, t.h. Raden av arbetarbostäder, de s.k. Smedstugorna, skall delvis vara från 1700-talets mitt. De ligger tvärs över vägen från kvarnen och kraftstationen.

6 Stångånvid Sjundekvill år Något järnbruk eller något vattenmagasin finns ännu inte. Vid bron ligger en Sämskmakarestamp ifrån Vimmerby och längre uppströms ligger Tobo kvarnar. I början av 1700-talet tycks både Tobos och Gissemålas kvarnar ligga i den mindre Älsterbäcken som på kartan ses mynna i Stångån strax uppströms bron. Storebro järnbruk år 1791.

7 Samtliga nedanstående fotografier är hämtade ur Tage Molanders fotosamling års kraftstation som var i drift tills den nuvarande kraftstationen togs i bruk Den nyuppförda (nuvarande) kraftstationen år Notera originalporten! Nya kraftstationen under byggnad år Påbörjad sprängning för intaget. Bergsklacken i förgrunden var det sista som sprängdes bort. Spängning av Skvalforsen nedströms kraftstationen påbörjad. Utfyllnaderna i området nedströms dammen gjordes med sprängsten från kraftverksbygget. T.v. ingenjör Pontus Gerhardt och t.h. ingenjör Erik Fagerholm Mekaniska verkstaden med turbinsump t.h., cirka år 1900.