Melby Västerviks kommun, Ukna socken Byggår:

Transkript

1 Melby kraftstation. Melby Västerviks kommun, Ukna socken Byggår: Storån Lermonån Historik Historiskt sammanhang: Allmän elproduktion. Privat verk. Allra längst norr ut i Kalmar län, i vad som fram till år 1971 var Östergötlands län, ligger den natursköna Uknadalen, en långsträckt sprickdalsbildning. I dalens botten löper Storån och från de omgivande bergssluttningarna ansluter mindre tillflöden. Lermonån rinner till från sjön Lermon på höjden söder om dalen. Fallhöjden från Lermon ned till Storån är 40 meter, varav 38 meter utnyttjas av kraftverket i Melby. Melby kraftverk uppfördeas av Forsaströms Kraft AB år och hörde till Baroniet Adelswärd, en stor egendom tillika maktinstitution i södra Östergötland, skapad som fideikommiss år En stomme i godset var kopparhanteringen, med kopparverk, gruvor och väldiga skogar. Då ledningen för godset år 1883 övertogs av Theodor Adelswärd (f.1860, d. 1929) var kopparverksamheten i kris, eftersom fyndigheterna av ren malm hade avtagit. Sedan smältverket vid Åtvdabergs Kopparverk år 1903 ödelagts av brand lades kopparframställningen i princip ned. Theodor Adelswärd var dock en sann industrialist och lyckades utveckla en mängd andra verksamheter, bl.a. möbelfabrik, mejeri och bryggeri, vilka år 1906 inordnades i Åtvidabergs Förenade Industrier AB. Theodor Adelswärd insåg tidigt elkraftens potential och lät år 1891 installera en dynamoanläggning i Åtvids ström som levererade elektrisk ström till snickerifabriken, sågen och smedjan i Åtvidaberg uppfördes en vattenkraftstation om 400 hk vid Forsaström. Genom köp och arrenden införskaffades ytterligare fall och strömsträckor, där fler kraftverk uppfördes. År 1911 bildades Forsaströms Kraftaktiebolag. Kraftverksamheten fick stor betydelse för utvecklingen av industrier och näringsliv i Åtvidaberg med omnejd. Vid Melby i Uknadalen hade det funnits en kvarn åtminstone sedan slutet av 1700-talet, då det även hade legat en såg där. År 1921 köptes vattenrätten vid kvarnfallet i Melby av Forsaströms Kraftaktiebolag från C J Lundbergs Läderfabriks AB i Valdemarsvik, som uppenbarligen haft för avsikt att bygga en kraftstation på platsen. Forskraft som hade problem att fullgöra sina leveranser vid toppbelastningar i distributionsnätet, såg uppförandet av en kraftstation vid Melby som en lösning på problemet eftersom regleringsmöjligheterna där var mycket goda. Projekteringen av verket lades ut till Vattenbyggnadsbyrån i Stockholm som utförde sitt uppdrag snabbt, varvid de

2 introducerade en i landet aldrig tidigare prövad dammtyp: en serievalvdamm, s.k. Eastwooddamm. I Lermonåns smalaste pass anlades en nästan 10 meter hög damm som genom en serie av sju stycken tunna, lutande (63,5 grader) betongvalv spänner mellan de omgivande bergssidorna. På nedströmssidan stöttas konstruktionen av stödpelare (conterforter). Kanske var grundläggningsförhållandena vid Melby besvärliga, eftersom man valde denna lösning där belastningen från vattenmassorna i dammen förs ut sidled. Konstruktion och beräkning av dammen utfördes av civilingenjör Bo Hellström och finns beskrivna i en uppsats i Teknisk Tidskrift, VoV, Dammen byggdes i Forskrafts egen regi med Sven Widegren som ansvarig ledare och färdigställdes i slutet av 1921, som den första i landet av denna typ. Genom dammen skapades en ny sjö, Kvarnsjön, med möjlig dämning till samma nivå som den uppströms liggande sjön Lermon. En drygt 300 meter lång vattentub leddes i en vinkel ned till kraftstationen. Kraftverket försågs med en Francisturbin på 600 hk (= ca 450kW) levererad av Karlstads Mekaniska Verkstad och en därtill anpassad generator av Siemens Schukerts fabrikat. Till anläggningen hörde även en ställverksbyggnad i två våningar, sammanbyggd med maskinhusbyggnaden. Melby kraftverk kunde tas i drift år År 1996 såldes Forskraft till Vattenfall, men det gamla bolagsnamnet användes till år Vattenfall var främst intresserade av bolagets kraftnät, varför man sålde vidare Forskrafts samtliga kraftverk till Sydkraft, vilka dock snart avyttrade dem till Tekniska Verken, Linköping, Sedan den 1 april 2002 ägs och drivs Melby kraftverk av Tekniska Verken. Beskrivning av miljön Miljösammanhang: Småskalig industrimiljö. Melby kraftstation ligger i skogsbrynet ut mot det öppna åkerlanskapet, varifrån den syns på långt håll trots att den är placerad förhållandevis lågt i terrängen. Byggnadens vita fasader och särpräglade form bidrar till att den framträder i landskapet. Högre upp i den markanta sluttningen, på meters avstånd från kraftstationen, ligger Melby gård med boningshus och ekonomibyggnader, Melby kvarn, samt ett par bostadshus, i anslutning till kvarnen. De senare kan antas ha fungerat som bostad åt mjölnare och kraftverksmaskinister. Melby kvarn var i sporadisk drift in på 2000-talet och har ännu sin utrustning bevarad. Enligt uppgift elektrifierades kvarnen redan på 1920-talet, men vid kvarnen finns bevarade lämningar av en tubanslutning som tyder på att vatten avletts från dammen/kraftverkstuben till kvarnen för direktdrift av densamma. Kraftverksdammen som ligger ett stycke upp i skogen, är svår att uppfatta från det omgivande landskapet. Kvarnsjöns vattenmagasin omges av skog med en ensam stuga vid stranden. En liten skogsväg leder förbi platsen. Serievalvdammen vid Melby är teknikhistoriskt intressant. Den svarar med rätta mot begreppet ingenjörskonst ett stycke modern arkitektur som imponerar med sin smäckra men samtidigt starka konstruktion. Dammen fick endast fyra efterföljare i Sverige och är idag en av två, eller den enda, kvarvarande i sitt slag 1. Merparten av vattenflödet från dammen går idag genom kraftverkstuben och en blygsam mängd spillvattnet leds i den delvis uträtade bäckfåran. Vattenmiljön är därför inte påtaglig. Kraftverkstuben vid Melby är med sina drygt 300 meter sannolikt Kalmar läns längsta. Längden är imponerande, men det är framförallt de första 100 metrarna närmast dammen som upplevs, eftersom tuben i detta avsnitt går väl synlig i åravinen. Därefter svänger tuben av och leds i ett ganska trångt dike i cirka 100 meter, varefter den övergår från trätub till ståltub och försvinner in i en jordvall som leder vidare de sista 100 metrarna ned till kraftstationen. Efter kraftstationen går utloppet under mark i en sprängd tunnel innan den efter cirka 50 meter förenar sig med vattendraget. Kraftstationen har i huvudsak ännu kvar sin ursprungliga utformning i en sparsmakad 1920-talsklassicism med diskreta detaljer som hörnrusticeringar och profilerad takfot. Taken är på tidstypiskt maner lätt svängda vid takfoten. Några fönster har satts igen, och ett har troligen ersatts av en modern port. De återstående fönstren är i original och den ursprungliga träporten finns kvar. Tegeltaket har lagts om med betongpannor. Det ursprungliga kraftaggregatet är fortfarande i drift, med modifierad matning och turbinreglering. Kontrollpanelen förefaller utbytt på talet och har i senare tid kompletterats med kontrollskåp i ställverksbyggnadens bottenvåning. Ställverksbyggnadens ovanvåning är utrymd och används inte idag. Isolatorer sitter kvar vid utledningen på byggnadens fasad. 1 De övriga dammarna av samma typ var Sourva I (1923), Norrfors (1926), Hälltorps nedre (1932 ) och Sourva II (1944). Sedan serievalvdammarna i Suorva och Norrfors överdämts återstår förutom Melbydammen möjligen endast Hällstorps nedre.

3 Kulturhistoriska värden Melby kraftverk har ett mycket högt kulturhistoriskt värde, vilket gäller hela anläggningen med damm, intagstub och kraftstation. Då Riksantikvarieämbetet i samarbete med Vattenfall och Svenska Kraftverksföreningen år genomförde en kulturhistorisk inventering av ca 240 vattenkraftverk över hela landet pekades Melby ut som ett verk med enstaka framträdande bevarandekvaliteter, sannolikt främst på grund av serievalvdammen. Dammbyggnaden utgör en betydande komponent i den sammantagna bedömningen av det kulturhistoriska värdet av Melby kraftverk. Dammen är, och har alltid varit, ovanlig, men är teknikhistoriskt intressant och har också estetiska kvaliteter. Höjdskillnaden mellan dammen och kraftstationen nere i dalen skänker platsen en dramatik och tydliggör vattenkraftens grundprincip. Den långa tuben tydliggör sambandet och förstärker både upplevelsen av och förståelsen för platsen. Kraftverket, kvarnen, bostadshusen med uthus och ekonomibyggnader samverkar till en intressant helhetsmiljö och genom att kvarnbyggnaden bevarats synliggörs 1800-talets respektive 1900-talets vattenkraftutnyttjande sida vid sida. Kraftstationsbyggnaden har en tidstypisk arkitektur och är omsorgsfullt utformad, med fina proportioner och detaljer. Volymindelningen, med ett lägre maskinhus och en högre ställverksbyggnad, är typisk för kraftstationer och gör byggnaden lättavläst. Även materialbehandlingen med vit puts och ett förmodat ursprungligen rött lertegeltak är vanligt förekommande på de klassiska kraftstationerna från det tidiga 1900-talet. Byggnaden skulle med fördel kunna återfå de fönster som satts igen. I maskinhallen står det horisontella ursprungsaggregatet där även tubinskåpet är synligt inne i rummet, vilket ger en pedagogisk vinst. Som helhet är Melby kraftverk ett väl utformat och i många avseenden typiskt litet kraftverk från 1920-talet som ännu med tydlighet speglar sin tillkomsttid, men med en ovanlig damm. Kraftverket utgör en representant för en viktig kraftaktör i regionen, Forskraft, som haft stor betydelse både för områdets industriella utveckling och för den breda elektrifieringen av samhället. Till detta kommer att Melby ligger i ett område med tilltalande landskapsbild och intressant kulturhistoria, klassat som ett riksintresse för kulturmiljövården. Historiska källor Litteratur: Riksantikvarieämbetet; Brunnström & Spade (1991); inventeringsblankett. Brunnström & Spade, Elektriska vattenkraftverk; kulturhistoriskt värdefulla anläggningar ; Riksantikvarieämbetet. Östgöta Correspondenten , artikel; 225 år med Baroniet i Åtvid av Åtvidabergs teknikhistoriska sällskap, artikel; Melby kraftverk med unik damm. Riksantikvarieämbetet, Brunnström& Spade, inventeringsblankett Historiska kartor: Karta över Melby m.fl, Generalstabskartan 1881; Valdemarsvik. Internet: (Forskraftstiftelsen) Melby kraftstation. Melby kraftstation.

4 Interiör från kraftstationen, entrén med ställverket. Interiör från kraftstationen, maskinhallen med kraftaggregatet. Interiör från kraftstationen, maskinhallen. Interiör från kraftstationen, den utrymda ställverksvåningen. Tuben sedd från dammen. Dammen med sina tunna betongvalv.

5 Dammen på nedströmssidan, med vattentuben. Bostadshus på platsen, möjlig maskinistbostad. Melby kvarn med lämningar av anslutning från kraftverkstuben. Melby kvarn. T.h. skymtar ett bostadshus som kan ha koppling till kvarnen och/eller kraftverket. Landskapet vid Melby. Melby gård t.v. och kraftstationen längst t.h.