Laboratoriestudie av inläckagemängder i sju olika otätheter i fasad exponerad för slagregn och vattenstänk

Transkript

1 SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut Laboratoriestudie av inläckagemängder i sju olika otätheter i fasad exponerad för slagregn och vattenstänk Lars Olsson Försöksuppställning med fasaddetaljer och med skapade otätheter. SP Rapport 2015:36

2 Laboratoriestudie av inläckagemängder i sju olika otätheter i fasad exponerad för slagregn och vattenstänk Lars Olsson

3 3 Abstract Laboratory Study of flows of Inward Leakage in Seven Different Gaps in a Façade Exposed to Driving rain or Water splash Water or rainwater can leak into outer walls and façades to a greater or lesser extent, but there is a general lack of specific information, in particular as to exactly how much water usually penetrates. If we simply rely on theoretical analyses with only limited knowledge of the amounts involved in such inward leakage, we run serious risk of damp-related damage, indoor climate problems and failure to meet requirements in terms of energy efficiencies. The purpose of this laboratory study was to examine the significance of water splash, different wind pressures and different rain loads, as well as combinations of all three, on inward leakage through various gaps in building façades. The study was restricted to seven small, extremely small or invisible gaps created in a façade element. The results show that the proportion of inward leakage for several gaps was around 2% (0.03 l/min per gap) at an applied rain load judged equivalent to heavy driving rain (1.22 l/min-m) on multi-storey buildings. These figures include conditions where no wind load was present. Where there is a risk that inward leaking water collects locally or becomes concentrated inside the wall, the results may be applied as a point load in possibly twodimensional, or mainly three-dimensional moisture calculations. The results also indicate significant volumes of inward leakage from water splash alone. This means that, generally speaking, inward leakage in façades may occur every time it rains, regardless of whether the rain is driving rain. Key words: Driving rain, wind pressure, water splash, facade, wall, leakage, EN SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut SP Technical Research Institute of Sweden SP Rapport 2015:36 ISBN ISSN Borås 2015

4 4

5 5 Innehållsförteckning Abstract 3 Innehållsförteckning 5 Förord 6 Sammanfattning 7 1 Introduktion Bakgrund Tidigare studier Syfte Avgränsning 12 2 Försöksuppställning 14 3 Genomförande Mätosäkerhet 24 4 Resultat Inläckageflöde vid regnbelastning av 2,93 l/min-m med olika vindtryck samt vattenstänk Inläckageflöde vid 3,6 l/min-m regnbelastning utan vattenstänk Inläckageflöde från vattenstänk Inläckageflöde med och utan vattenstänk Andel inläckageflöde med och utan vattenstänk 31 5 Diskussion 35 6 Slutsats 37 7 Rekommendation 39 8 Litteraturförteckning 40 Bilaga 1. Mätdata 42

6 6 Förord Denna studie är ett delprojekt i ett doktorandprojekt med titeln Riskanalyser av nya innovativa fasadsystem för energieffektivisering av miljonprogrammets byggnader vid Chalmers (tekniska högskola). Huvudfinansiärer är SBUF (Svenska byggbranschens utvecklingsfond), Energimyndigheten och SP. Det saknas pålitliga teoretiska analysverktyg för att bedöma fuktsäkerheten hos nya systemlösningar men även befintliga lösningar. Om man enbart förlitar sig på dagens teoretiska analyser så innebär det stora risker i form av bland annat fuktrelaterade skador, innemiljöproblem och att inte kraven på energieffektiviseringen nås. Bland annat saknas indata för slagregnsinträngning, uppgifter om beständighet och funktion hos tätningslösningar och variationer i utförande för att kunna göra tillräckligt relevanta analyser. Denna studie är ett bidrag till ökad kunskap om slagregnsinträngning. Jag vill tacka Ingemar Samuelson, SP, och mina handledare Carl-Eric Hagentoft, Paula Wahlgren, båda Chalmers, och Kristina Mjörnell, SP och LTH, för värdefulla synpunkter.

7 7 Sammanfattning Det saknas pålitliga teoretiska analysverktyg för att bedöma fuktsäkerheten hos nya systemlösningar men även befintliga lösningar. Om man enbart förlitar sig på dagens teoretiska analyser så innebär det stora risker i form av bland annat fuktrelaterade skador, innemiljöproblem och att inte kraven på energieffektiviseringen nås. Bland annat saknas indata för slagregnsinträngning, uppgifter om beständighet och funktion hos tätningslösningar och variationer i utförande för att kunna dimensionera, projektera och bedöma nya eller vanligt förekommande lösningar och konstruktioner bättre. Vatten kan läcka in i ytterväggar och fasader i större eller mindre utsträckning men det saknas specifika uppgifter om bland annat hur stora mängder vatten som tränger in. Vidare finns det relativt begränsad kännedom om vilken betydelse otäthetens geometriska form och graden av regn- och vindbelastning har för flödesmängden genom otätheter. Dessutom kan fasader utsättas för vatten, trots att det inte regnar på fasaden, genom exempelvis vattenstänk från droppande vatten som träffar utstickande detaljer längre ner på fasaden. Betydelsen av vattenstänk behövs det mer kunskap om. Syftet med denna studie är att undersöka vilken betydelse vattenstänk, olika vindtryck, olika regnbelastningar samt kombinationer av dessa har på inläckageflödet i olika otätheter i fasad. Studien har avgränsats till laboratorieförsök med sju otätheter vid olika fasaddetaljer som skapats i ett fasadelement. Fasaden var uppbyggd av en träregelstomme med fasadmaterial av vattenavstötande gipsbaserade skivor. Alla skivskarvar och övriga anslutningar och genomföringar var noggrant tätade. Otätheterna har valts med utgångspunkt från erfarenheter från laboratorie- och fältundersökningar och har begränsats till relativt små eller ytterligt små otätheter. Olika typer av tätningslösningar eller deras funktion har inte ingått. Försöken har utförts delvis enligt provningsmetod SS-EN (SIS, 2001) och utökats med ytterligare belastningskombinationer och upprepningar. Totalt har över 100 försök genomförts. Resultaten visar exempelvis att andel inläckageflöde för flera otätheter ligger kring 2 procent av påförd regnbelastning på 1,22 l/min-m. Regnbelastningen bedöms kunna motsvara kraftigt slagregn som rinner längs fasaden på slagregnsutsatta flervåningsbyggnader. Mätningar visar överlag att betydande vattenmängder, 0,03 l/min per otäthet kan läcka in kontinuerligt, vid kraftig regnbelastning, genom fasad även i relativt små osynliga otätheter som bedöms som vanligt förekommande. Detta även om fasaden är tryckutjämnad såsom i exempelvis välventilerade fasader. I de fall vattnet riskerar att ansamlas lokalt eller koncentrerat i väggen skulle resultaten kunna användas som punktbelastning i möjligtvis tvådimensionella eller i framförallt tredimensionella fuktberäkningar. Ytterligare slutsatser: En lägre regnbelastning ger en betydligt större procentuell andel inläckageflöde än i jämförelse med högre regnbelastning. Otätheter har alltså ett begränsat och optimalt inläckageflöde. Resultaten visar i flera fall att ju större vindtryck desto mer inläckage. Dock fanns det undantag där inläckaget ökade relativt lite eller inte alls med ökat vindtryck. Dock krävs det nog ändå en viss vindbelastning för att regnet ska kunna träffa fasaden.

8 8 I de fall vindtrycket hade betydelse var det ofta stor skillnad i inläckageflöde mellan med och utan vindtryck. Däremot var det relativt små skillnader i inläckageflöde inom Pa tryckskillnad. Eftersom enbart vattenstänk kan ge upphov till inläckage, kan konstateras att det inte behövs slagregn för att inläckage ska inträffa. Det innebär att inläckage kan ske i stort sett varje gång det regnar eller droppar vatten från snösmältning eller från kondens, under förutsättning att det finns detaljer i fasaden som både skapar och medverkar till stänk. Otätheternas utformning har stor betydelse för inläckageflödet och så även hur belastningsgraden kombineras för regn, vind och vattenstänk.

9 9 1 Introduktion 1.1 Bakgrund Vatten eller fukt är en bidragande orsak till bland annat nedbrytning av material varför livslängden hos konstruktioner och byggkomponenter kan ökas om vatten och vattentransport in i väggkonstruktioner kan undvikas (Nevander & Elmarsson, 1994). Vidare finns det en risk för mögelskador och även rötskador om det tränger in vatten särskilt i fuktkänsliga konstruktioner vilket kan skapa innemiljöproblem och hälsoproblem för brukare. Boverkets byggregler före 2009 (Boverket, 2008) eller AMA Hus 08 (Byggtjänst, 2009), har inte varit tydliga på vad som krävs för att säkerställa tillräcklig regntäthet. Det kan i så fall vara en orsak till att regntäthet hos fasad- och ytterväggslösningar inte har följts upp och undersökts i nämnvärd utsträckning varken före eller efter de har börjat byggas i stor skala. Dock har det skett en viss förbättring åtminstone i delar av branschen angående förebyggande åtgärder sedan 2007, alltså efter att omfattande fuktskador uppmärksammades hos enstegstätade putsade regelväggar i Sverige (Samuelson et al., 2008). Fuktskador av olika slag är dock inte någon ny företeelse utan har alltid förekommit i olika utsträckning. Skador förekommer även i tunga och relativt fukttåliga konstruktioner. Tunga genomgående murverkskonstruktioner kan exempelvis bli kapillärt fuktmättade ända in till insidan av ytterväggen med mögelskador på ytskikt och eventuellt röta i trämaterial i anslutande konstruktioner och fönster- och dörrkarmar som följd (Geving, 2011). Fasadmaterial som exempelvis är kapillärsugande och frostkänsliga kan spricka sönder (Geving, 2011, Nevander & Elmarsson, 1994). Skalmursväggar med brukstuggor i luftspalt har visat sig kunna ge omfattande fuktproblem framförallt med fuktkänsligt eller fuktsugande vindskydd där vindskydd och bakomvarande trästomme fått mögelskador (Hilling, 1998, Geving, 2011). Det finns en alltmer ökad risk för att vanliga brister hos konstruktioner och lösningar eller fukttransport i material, som inte uppfattats vara ett problem eller gett sig tillkänna i dåligt isolerade konstruktioner, kan ge mer fuktproblem i välisolerade konstruktioner eftersom värmetillförseln uteblir och uttorkningen blir alltför långsam (Olsson, 2014a, Hagentoft, 2012). Vatten kan läcka in i ytterväggar och fasader (Samuelson et al., 2008, Olsson, 2014b, Olsson, 2014a) i större eller mindre utsträckning men vi saknar emellertid specifika uppgifter om bland annat hur stora mängder vatten som tränger in. Vidare har vi begränsad kunskap om vilken betydelse otäthetens geometriska form och graden av regnoch vindbelastning har för flödesmängden genom otätheter (Van Den Bossche, 2013). De krafter som påverkar inträngning av vatten är rörelseenergi, kapillaritet, gravitation, luftrörelser, vindtryck tillsammans med kapillaritet och vindtryck, venture effekten och ytspänning (Garden, 1963, Van Den Bossche et al., 2013). Flödet kan öka, minska, utebli beroende på hur dessa krafter får möjlighet att påverka (Van Den Bossche, 2013). Vidare kan fasader utsättas för vatten, trots att det inte regnar på fasaden, genom exempelvis vattenstänk från droppande vatten (Garg et al., 2007) som träffar utstickande detaljer längre ner på fasaden och betydelsen av detta har vi liten kännedom om. Droppande vatten kan uppkomma när vatten ansamlas eller koncentrerats på mindre utstickande ytor från snösmältning, kondens och regn. Det behövs således mer kunskap för att teoretiskt kunna dimensionera, projektera och bedöma nya eller vanligt förekommande lösningar och konstruktioner bättre. 1.2 Tidigare studier Det finns förhållandevis många studier internationellt sett som studerat slagregnsintensitet på fasader dvs hur mycket vatten som träffar fasaden per kvadratmeter (Blocken et al., 2013). Exempelvis visade Sandin (Sandin, 1987) mätningar av slagregnsintensitet

10 10 per timme för en fasad i Göteborg. Det uppmättes ungefär 2 kg/m² h, vilket bedömdes som normalt slagregn, och 4 kg/m² h som bedömdes som extremt slagregn. Störst slagregnsintensitet fås långt upp på fasader men även längre ner på fasader nära fasadhörn. När det gäller klimatdata med 15 minuters mätningar uppkommer ofta den dubbla regnintensiteten i jämförelse med entimmesdata (Olsson, 2015, Högberg, 2002). Experiment har visat att vatten gärna följer leder och vinklar som ofta utgörs av fasaddetaljer, alltså vattnet leds ihop vilket innebär att vattenflödet kan bli flera gånger större vid dessa detaljer (Garden, 1963). Vattnet som träffar fasaden rinner och adderas över den vertikala ytan nedåt,varför det största flödet kan förväntas längst ned på fasaden. Detta under förutsättningar att det inte avleds vid hinder eller detaljer, sugs upp eller läcker in ovanför. Vidare innebär det att allt det vatten som träffar fasaden och som rinner ner till otätheten blir den faktiska belastningen. Det medför att de vattenmängder som rinner på nederdelen av fasader kan exempelvis vara tio gånger större än i jämförelse med slagregnsmängd per kvadratmeter eller nederbörd på en horisontell yta per kvadratmeter. Det finns relativt lite studier på kvantifiering av inläckagemängder genom otätheter i fasader. I Canada och Belgien finns det dock ett antal studier inom ämnet och ämnet är relativt komplext. I laboratorieförsök uppkom inläckagemängder på 0,09 l/min respektive 0,17 l/min och som var proportionell mot påförd regnintensitet på 1,7 l/min-m 2 respektive 3,4 l/min-m 2, se Figur 1 (Lacasse, 2003). Inläckageflödet motsvarar uppskattningsvis 7 procent av påförd regnintensitet. Öppningsmåttet på otätheten var 50 x 1 mm och placerad ovanför ett eluttag, se Figur 1. Testobjektet var inte utsatt för tryckskillnad. För en liknande otäthet med ett öppningsmått av 45 x 1 mm uppkom ett inläckageflöde på ungefär 0,07 l/min vid olika regnintensiteter på 3,9 till 6,07 l/min-m 2, se Figur 2, (Lacasse et al., 2012) när testobjektet inte var utsatt för tryckskillnad. Detta visar att stora mängder vatten kan tränga in utan vindtryck eller blåst om fasader utsätts för stora regnintensiteter. Dessutom visas att otätheten hade ett begränsat inläckageflöde, högre regnintensitet gav inte ökat inläckage. Figur 1. Till vänster, en skiss på ett testobjektet med fasaddetaljer. Till höger, ett diagram som visar uppmätta inläckageflöden och påförd regnintensitet (Lacasse, 2003).

11 11 Figur 2. Kurvorna i diagrammet visar uppmätta inläckageflöden vid olika tryckskillnader (statisk tryckskillnad) och påförd regnintensitet (Lacasse et al., 2012). Vidare visas att inläckageflödet ökar med ökad tryckskillnad upp till 300 Pa, därefter erhölls en liten eller ingen ökning i inläckageflöde vid ökad tryckskillnad, se Figur 2. Vid 300 Pa uppmättes inläckageflöden på 0,14 till 0,26 l/min beroende på regnintensiteteten. I verkligheten är det vanligt med dynamiska tryckbelastningar på fasader varför detta försök eventuellt visar överskattade inläckagemängder. Dessa försök redovisar regnintensiteten per kvadratmeter varför det inte framgår hur stor den faktiska vattenbelastningen varit som otätheterna utsattes för. (Teasdale-St-Hilaire et al., 2003) visade i en laboratoriestudie bland annat på ungefär 5 procents inläckageflöde av total påförd regnmängd (per meter) för en glipa på 25 mm², mellan fönster och fasad, under ett fönster. En laboratoriestudie av slagregnstäthet har gjorts på fasadfogar av fogmassa och bottningslist med en bredd av 20 mm (Lacasse et al., 2009). Fogarna utsattes för rörelser upp till 10 %, vilket gav bristningar eller otätheter. Otätheterna har varierat med måtten (4-16) x (0-2) mm. Mätningarna visar överlag att det finns ett samband mellan ökad regnintensitet eller ökad tryckskillnad (statisk tryckskillnad) och ökat inläckageflöde, se Figur 3. Dock fanns det flera fall där inläckageflödet inte ökade med stegrad tryckskillnad. Vid tryckskillnader upp till 500 Pa redovisas mätvärden som också pekar på det motsatta emellanåt. Likaså gav ibland mindre otätheter (mindre hålarea) ett högre inläckageflöde i jämförelse med något större otätheter. Vidare visades exempelvis ett inläckageflöde på 0,14 l/min för en horisontell otäthet med måttet 16 x 2 mm vid en regnbelastning på 2,2 l/min-m och statisk tryckskillnad på 500 Pa. Och inläckageflödet motsvarar 6 procent av påförd regnbelastning. Mätningar visade också att inläckage uppkom med 0 mm springa. Springan i fogen var synlig först när fogen töjdes ut. Och inläckageflödet var ungefär 0,01 procent av påförd regnintensitet vid 500 Pa tryckskillnad. Ett laboratorieförsök visar exempelvis inläckageflöden strax under 0,03 l/min för ett hål i en plexiglasskiva med diametern 8 mm vid en regnintensitet på 2 l/min-m², se Figur 3, (Van Den Bossche, 2013). Tryckskillnaden över fasaden eller hålet ser ut att ha varit mellan 40 till 70 Pa. Tryckskillnaden över hela väggen var 400 Pa i medelvärde. I de fall det var tryckutjämnat över hålet blev inläckageflödena betydligt lägre, under 0,015 l/min-m².

12 12 Figur 3. Diagrammet visar inläckageflöden genom ett cirkulärt hål med diametern 8 mm. Det uppkomna trycket över fasaden eller otätheten redovisas av de streckade kurvorna som avläses mot den högra axeln. Regnintensiteten var 2 l/min-m 2 och 3,4 l/min-m 2 (Van Den Bossche, 2013). Det finns många olika krafter som påverkar inträngning av vatten. Inläckageflödet kan öka, minska, utebli beroende på hur dessa krafter får möjlighet att påverka (Van Den Bossche, 2013), se Tabell 1. Tabell 1. En översiktlig sammanställning av de krafter som påverkar vattnet i 1 mm, 4 mm och 8 mm hål. 1.3 Syfte Syftet var att undersöka vilken betydelse vattenstänk, olika vindtryck, olika regnbelastningar samt dessa kombinationer har på inläckageflödet för olika otätheter i fasad. 1.4 Avgränsning Studien har avgränsats till laboratorieförsök med sju valda detaljer med otätheter för olika fasaddetaljer som skapats i ett ytterväggs- eller fasadelement. Det bestod av träregelstomme med fasadskikt av vattenavstötande gipsbaserade skivor med i övrigt tätade skarvar, anslutningar och genomföringar. Författaren har valt otätheterna hos detaljerna med utgångspunkt från erfarenheter från bland annat laboratorie- och fältundersökningar och begränsat dem till relativt små eller mycket små otätheter (Olsson, 2014b, Olsson, 2014a, Samuelson & Jansson, 2009, Gustavsson, 2009). Vanligt förekommande detaljanslutningar med otätheter har alltså försökt efterliknas. Olika typer av tätningslösningar eller dess funktion har inte ingått. Flera av otätheterna har inte varit synligt otäta före regnbelastningen utan otätheterna har kunnat påvisas genom inläckage. Slagregnsförsöken har utförts delvis enligt provningsmetod SS-EN (SIS, 2001) och utökats med ytterligare belastningskombinationer och upprepningar. Antalet

13 13 upprepade försök per belastningskombination begränsades till mellan tre till sju stycken och antalet belastningskombinationer har begränsats för att göra studien realistiskt genomförbar tidsmässigt. Totalt har över 100 försök genomförts, se bilaga 1.

14 14 2 Försöksuppställning Försöksuppställningen bestod av ett väggelement med en träregelstomme med fasadskikt av vattenavstötande gipsbaserade skivor med tjockleken 9 mm, se Figur 4 till Figur 6. Skivan är impregnerad inuti och utanpå mot fukt och den har en vattenavstötande ytbeläggning som liknar akrylatfärg. Materialytan bedöms översiktligt kunna likställas med en målad eller hydrofoberad puts- eller betongfasad, målade cement- eller kompositskivor eller annat slätt och vattenavstötande ytmaterial. Väggelementets baksida försågs inte med isolering eller invändigt ytskikt varför fasadens baksida var åtkomlig för okulär syn. I väggelementet har sju små eller ytterst små otätheter skapats vid olika fasaddetaljer såsom fönsterblecksanslutning, en cirkulär och en kvadratisk genomföring och metallblecksanslutningar, se Figur 4. Redovisning av storlek och form på detaljernas otäthet finns dels i Tabell 2 dels i Figur 7 till Figur 19. Dessutom monterades särskilda utanpåliggande metallbleck långt upp på fasaden för att åstadkomma droppande vatten. I de fall vattenstänk studerades påfördes vatten ovanför dessa metallbleck. I några fall har de utanpåliggande metallblecken varit borttagna. Alla skivskarvar, skruvar, anslutningar och genomföringar tätades med ett lim och tätande mjukfog förutom där otätheterna skapades. De vattenutledande metallblecken tätades på baksidan för att förhindra att luft och vatten inte passerade igenom mellan ovankant uppvik och baksida fasad. För att inte vattenstänk vid detalj 6 och 7 skulle påverka varandra så placerades en avdelare emellan dessa med ett utstick från fasaden av 120 mm, se Figur 17. Under detalj 5 och 6 skapades en stenbeläggning av betong på ett avstånd från detaljen på 30 mm och en likadan beläggning skapades under detalj 7 med ett avstånd från detaljen på 160 mm. Stenbeläggningen ska representera en markyta som ansluter mot fasaden. Under varje detalj monterades uppsamlingstrattar av plastfolie som tejpades och tätades mot baksida fasad. Varje tratt mynnande i en glasskål för uppsamling av vatten. Tabell 2. Beskrivning av detaljernas otätheter i form av hål- eller öppningsmått samt kommentarer om otätheterna är synlig, dold eller osynlig, sett utifrån. Detalj Typ av detalj Otäthetens mått Kommentarer [mm] 1 Anslutning fönsterbleck, (1,5 x1,5) + (9 x 0,2) Dolt placerad hörn och bakkant + (50 x 0,1) (9,0 mm²) 2 Anslutning fönsterbleck, 2 x 2 Dolt placerad hörn (4 mm²) 3 Cirkulär genomföring 35 x 0,9 Synlig (32 mm²) 4 Rektangulär 30 x 2 Synlig genomföring (60 mm²) 5 Anslutning metallbleck, 35 x 0,1 Ej synlig ände (3,5 mm²) 6 Hörnvik metallbleck Ej mätbart Ej synlig 7 Anslutning metallbleck, undersida 120 x 0,3 (36 mm²) Dolt placerad, ej utsatt för slagregn, endast utsatt för vattenstänk underifrån.

15 15 Figur 4. Skiss av väggelementets framsida med detaljer och måttangivelser.

16 Figur 5. Foto på väggelementets framsida med numrering av detaljernas otätheter. Figur 6. Foto på väggelementets baksida med uppsamlingstrattar och -skålar.

17 17 Figur 7. Foto på detalj 1 sett från framsida fasad. Den röda cirkeln visar var otätheten är placerad. Figur 8. Foto på detalj 1 sett från baksida fönsterbleck vid ände. Formen på otätheten är dels ett kvadratiskt hål på ungefär 1,5 x 1,5 mm dels en springa med måtten 9 mm x 0,2 mm.

18 18 Figur 9. Foto på detalj 2 sett från baksida fönsterbleck vid ände. Formen på otätheten är som ett kvadratiskt hål på ungefär 2 x 2 mm. Figur 10. Foto på bortmonterat fönsterbleck för detalj 1 och 2. I bakkanten på blecket fanns fogmassa som skulle täta mot fönsterkarmen. Fogmassan har inte tätat mot hela fönsterkarmens längd och det fanns en springa på ungefär 50 x 0,1 mm.

19 19 Figur 11. Foto på bortmonterat fönsterbleck som visar baksidan och dess ände vid detalj 1. Figur 12. Foto på detalj 3 sett från framsida fasad. Bågformad otäthet med ett öppningsmått på 35 x 0,9 mm. Figur 13. Foto på detalj 4 sett från framsida fasad. Formen på otätheten är som en rektangulär springa med måtten 30 x 2 mm.

20 20 Figur 14. Foto på detalj 5 sett från utsida fasad. Springan mellan änden på fönsterblecket och fasaden hade ett mått av ungefär 35 x 0,1 mm. Figur 15. Foto på detalj 6 sett från framsida fasad. Otätheten fanns i själva viket/hörnet på blecket mellan dess ände och bakkant. Viket var hoppressat, se Figur 16.

21 21 Figur 16. Foto på detalj 6 sett från baksidan av metallblecket. Figur 17. Foto på detalj 5 till 7 sett med vy uppifrån framsida fasad.

22 22 Figur 18. Foto på detalj 7 sett från framsida fasad. Tumstocken visar den största vinkeln för vattenstänk som kan nå otätheten under metallblecket. Figur 19. Foto på detalj 7 sett från baksida fasad. Otätheten utgörs av en 120 mm lång och 0,3 mm tjock springa med centrisk placering under metallblecket.

23 23 3 Genomförande Väggelementet monterades i en stålram i SPs regnkammare. Den består av tre väggsidor samt golv och tak. Elementet utgjorde den fjärde väggsidan med fasaden vänd inåt regnkammaren och väggelementets baksida vänd eller placerad i laboratorielokalen med en lufttemperatur av ungefär 20 C och en luftfuktighet av ungefär 30 % RF. Till kammaren fanns en utrustning som både skapade och kunde kontrollera lufttrycket i kammaren. Dessutom fanns en ställning med spraydysor som gav ett visst flöde beroende på ett givet vattentryck. Vattentrycket regleras till angivet tryck för dysorna med en tryckmätare på vattenledningen. Vattenledningen var kopplad till det centrala dricksvattennätet och höll en temperatur av 8-12 C. Försöken har delvis genomförts enligt en standardiserad provningsmetod SS-EN Bestämning av ytterväggars täthet mot slagregn vid pulserande tryck (SIS, 2001). Detta är ett sätt att simulera den dynamiska påverkan som uppkommer vid regn- och vindbelastning. Enligt metoden ska procedur A tillämpas om fasaden består av icke fuktsugande material där en provtid på 10 minuter per trycksteg ingår. I dessa försök har 20 minuters provtid tillämpats och valts för att minska betydelsen av start och stopproceduren och efterrinning av varje försök. Inför det första försöket skedde konditionering med full regnbelastning under 20 minuter samt före varje försök i de fall det hade varit ett uppehåll på mer än 15 minuter före försöksstart, detta för att fuktmätta fasadytan. Vägning av det uppsamlade vattnet påbörjades ungefär en minut efter avslutad regn- och tryckbelastning. Förutom de trycksteg som är angivet i metoden såsom 0 Pa, Pa, Pa, Pa och Pa så har också försök gjorts vid 0-25, 0-50, 0-75, Pa. Pulseringstiden var totalt 15 sekunder och 5 sekunder av dessa hölls trycket på angiven trycknivå enligt ovan samt att 5 sekunder åtgick till att uppnå respektive avlägsna trycket samt att det var trycklöst de återstående 5 sekunderna, alltså 0 Pa tryckskillnad över väggelementet, i enlighet med provningsmetoden. Försöken har i regel genomförts i tät följd med tre upprepningar innan nästa trycksteg tagits vid. För vissa regnbelastningar har försöken begränsats till några vanligt förekommande tryckskillnader (0-75, 0-150, Pa). Det har totalt sett genomförts minst tre försök per belastning (regn- och vindbelastning) och som mest sju försök. Enligt SS-EN (SIS, 2001) ska en given vattenmängd och fördelning appliceras på fasadelementet. I flera av dessa försök har angiven regnintensitet påförts men det har även påförts reducerad regnintensitet genom att vattendysor kopplats bort radvis. I försöksfallen med vattenstänk så har den översta dysraden som är avsedd för avrinningsvatten vinklats så att allt det vattnet påfördes ovanför metallblecken som ska skapa vattendroppar. Detta vatten har därför inte medtagits vid redovisning av påförd regnintensitet eftersom det vattnet leddes ut utanför fasadskiktet. Dessutom sprider den underliggande dysraden lite vatten ovanför dessa vattenutledande metallbleck varför det vattnet inte heller har medtagits i angiven påförd regnbelastning när alla dysrader varit aktiverade. I vissa fall har också metallblecken monterats bort för att exkludera vattenstänk. Respektive dysa i den översta raden gav 0,45 l/min och de övriga 1 l/min och de var placerade enligt provningsmetoden (SIS, 2001). Skålarna vägdes före och efter varje delförsök för att kartlägga eventuell inträngande mängd. I metoden finns det beskrivet att väggelementet kan vägas före och efter provningsproceduren med alla trycksteg, för att kunna bestämma totalt upptaget vatten. Detta har inte tillämpats eftersom eventuellt inläckande vatten har fångats upp och vägts separat. Dessutom bedömdes att det inte hade gett exakt svar dels på var vattnet hade sugits upp

24 24 eller ansamlats, dels vattnets fördelning i väggelementet och vid vilket trycksteg det i så fall hade tillkommit. Försöken genomfördes under våren Totalt genomfördes det över 100 försök som inkluderar mellan tre och sju upprepningar av samma belastning. I bilaga 1 redovisas alla försök i kronologisk ordning utifrån när de genomfördes. 3.1 Mätosäkerhet Uppskattad mätosäkerhet för tryckskillnad (Pa) var maximalt ± 5 % och för vikt (g) vid vägning av skålar med vatten max ± 1 g. Den tidn som åtgick för att starta och stoppa regn och vindbelastningen kunde variera med uppemot 30 sekunder vilket skulle kunna ge en maximal variation i inläckageflöde (l/min) på uppskattningsvis ± 3 %. Efterrinningen har bedömts kunna ge en variation i uppsamlat inläckageflöde (l/min) av max ± 1 %. Mätosäkerheten i påförd regnintensitet och dess spridning är inte känd, enligt SS-EN 12865, (SIS, 2001). Däremot har vattenflödet från dysorna stickprovskontrollerats och de visade angivet flöde med en mätosäkerhet av max ± 3 %. Standardavvikelsen med normalfördelning för varje belastningsfall har redovisats i resultatdiagrammen.

25 25 4 Resultat I detta kapitel har nästan samtliga mätvärden sammanställts i diagramform för att göra det överskådligt. Samtliga mätvärden redovisas i bilaga 1, där försöken redovisas i kronologisk ordning utifrån när de genomfördes. I följande underkapitel redovisas dels inläckageflödet (l/min) vid angiven regn- och tryckbelastning dels andel inläckageflöde (%) utifrån påförd regnbelastning. Dessutom har varje diagram kommenterats mer ingående. Angiven regnintensitet är det vatten som påförts fasaden ovanför otätheterna och det vatten som otätheterna i princip har utsatts för. Det vatten som påförts ovanför de utanpåliggande metallblecken har inte ingått i angiven regnbelastning eftersom det vattnet leddes ut utanför fasadytan och fick droppa ner.

26 Inläckageflöde vid regnbelastning av 2,93 l/minm med olika vindtryck samt vattenstänk Diagram 1. Staplarna visar inläckageflödet för respektive detaljs otäthet för sex vindtryck med pulsering. Den påförda regnbelastningen var 2,93 l/min-m och vattenstänk. Dessutom redovisas standardavvikelsen. Otätheten i detalj 1 gav ett inläckageflöde på mellan 0,027 till 0,04 l/min vid vindtryck på 75 till 600 Pa (pulserande) med påförd regnbelastning av 2,93 l/min-m samt vattenstänk, se Diagram 1. Vid 0 Pa vindtryck var inläckageflödet 0,011 l/min vilket också bedöms vara ett betydande flöde. Vid jämförelse med eller utan vindtryck så erhölls nästan tre till fyra gånger större inläckageflöde med vindtryck. Dessutom kan konstateras att betydelsen av tryckskillnadens storlek över 75 Pa var förhållandevis begränsad. Otätheten i detalj 2 gav ett inläckageflöde på mellan 0,003 till 0,013 l/min vid vindtryck på 75 till 600 Pa (pulserande) med påförd regnbelastning av 2,93 l/min-m samt vattenstänk, se Diagram 1. Utan vindtryck (0 Pa) erhölls ett inläckageflöde på 0,0002 l/min vilket var marginellt i jämförelse med när det utsattes för vindtryck. Otätheten i detalj 3 gav ett inläckageflöde på ungefär 0,036 l/min oberoende av vindtryckets storlek med påförd regnbelastning av 2,93 l/min-m samt vattenstänk, se Diagram 1. Detta visar att stora mängder vatten kan tränga in utan vindtryck eller blåst om fasaden utsätts för stora regnintensiteter. Drivkraften för inläckage var alltså inte tryckskillnad på grund av vindtryck. Otätheten i detalj 4 gav ett inläckageflöde på mellan 0,06 till 0,11 l/min vid vindtryck på 300 till 600 Pa (pulserande) med påförd regnbelastning av 2,93 l/min-m samt vattenstänk, se Diagram 1. Vid lägre vindtryck blev inläckageflödet förhållandevis litet vilket pekar på att vindtrycket behöver vara tillräckligt stort för att betydande inläckage ska kunna uppkomma för denna otäthet. Otätheten i detalj 5 gav inläckageflöden på mellan 0,001 till 0,008 l/min, där inläckaget ökade relativt proportionellt med ökat vindtryck (pulserande) med påförd regnbelastning

27 27 av 2,93 l/min-m samt vattenstänk, se Diagram 1. Utan vindtryck (0 Pa) uppkom ett inläckageflöde på 0,0002 l/min vilket var litet i jämförelse med när den utsattes för vindtryck. Otätheten i detalj 6 gav marginellt inläckageflöde, 0,00003 till 0,0001 l/min, med ett vindtryck på 150 till 600 Pa, se Diagram 1. Vid 75 Pa och lägre uppstod inget inläckage alls. Otätheten i detalj 7 gav inläckageflöden på mellan 0,001 till 0,002 l/min där inläckaget ökade relativt proportionellt med ökat vindtryck (pulserande) med påförd regnbelastning av 2,93 l/min-m samt vattenstänk, se Diagram 1. Utan vindtryck (0 Pa) uppkom inget inläckage.

28 Inläckageflöde vid 3,6 l/min-m regnbelastning utan vattenstänk Diagram 2. Staplarna visar inläckageflöde för respektive detaljs otäthet för fyra tryckskillnader med pulserande tryck. Den påförda regnbelastningen var 3,6 l/min-m och utan vattenstänk. Dessutom redovisas standardavvikelsen. Inläckageflödet blev ungefär hälften till lika stort utan vindtryck jämfört med vindtryck för detaljerna 1, 3 och 5, se Diagram 2. Däremot var inläckageflödet mer proportionellt med vindtrycket i detalj 4. Detalj 6 och 7 uppvisade egentligen inget nämnvärt inläckageflöde. Utifrån dessa mätningar kan konstateras att stora mängder vatten kan läcka in utan ansenligt vindtryck under förutsättning att fasaden utsätts för relativt stora regnintensiteter. Om dessa mätningar utan regnstänk, se Diagram 2, jämförs med mätningar med regnstänk, se Diagram 1, så kan inte några stora skillnader ses annat än att med regnstänk så har några fall gett något högre inläckageflöde trots mindre påförd vattenmängd. Det kan också konstateras att inget inläckage uppkom egentligen i detalj 7, se Diagram 2, vilket är en detalj som fick inläckage vid vattenstänk, se Diagram 1.

29 Inläckageflöde från vattenstänk Diagram 3. Staplarna visar inläckageflödet för respektive detalj utan tryckskillnad. De röda staplarna visar inläckage på grund av enbart vattenstänk. De orange-gula staplarna visar inläckage med påförd regnbelastning av 0,55 l/min-m. Dessutom redovisas standardavvikelsen. Mätningarna uppvisar i princip ett lika stort inläckageflöde med enbart vattenstänk som med en påförd regnbelastning på fasaden av 0,055 l/min-m, se Diagram 3. Inläckage uppkom i fyra av sju detaljer och det högsta inläckageflödet var ungefär 0,007 l/min för detalj 1. Vattenstänk kan alltså orsaka ett lika stort inläckage som när vatten faktiskt rinner på fasaden. Detta innebär att fasader med utstickande detaljer utsätts förmodligen oftare för inläckage när det regnar eller droppar vatten från snösmältning och kondens. Inläckage kan alltså ske i fasader trots att fasader inte alls utsätts för slagregn.

30 Inläckageflöde med och utan vattenstänk Diagram 4. Staplarna visar inläckageflöden för respektive otäthet och tryckskillnader med pulsering. De helfyllda staplarna visar inläckage med påförd regnbelastning av 1,22 l/min-m tillsammans med vattenstänk (röd stapel visar inläckage enbart från vattenstänk). De mönstrade staplarna visar inläckage vid tre olika påförda vattenmängder utan stänk. Dessutom redovisas standardavvikelsen. Inläckageflödet i detalj 4 var större utan vattenstänk än med vattenstänk, se Diagram 4. Vid denna otäthet verkar vattenstänk ha en reducerande effekt på inläckageflödet, med en tredjedel, jämfört med inget vattenstänk. Mätningarna visar generellt sett något högre inläckageflöde med vattenstänk i detalj 1 men däremot det motsatta i detalj 2 och 3. I detalj 7 uppkom ett litet inläckageflöde (0,002 l/min) med vattenstänk men inget nämnvärt flöde utan stänk.

31 Andel inläckageflöde med och utan vattenstänk Diagram 5. Staplarna visar andel inläckageflöde för respektive detaljs otäthet för olika tryckskillnader med pulserande tryck. De helfyllda staplarna visar andel inläckageflöde med påförd regnbelastning på 2,93 l/min-m tillsammans med vattenstänk. De mönstrade staplarna visar andel inläckageflöde med påförd regnbelastning på 3,6 l/min-m utan vattenstänk. Andel inläckageflöde av påförd regnbelastning för detalj 1 och 3 hamnade ungefär mellan 0,8 till 1,3 procent både med och utan stänk vid en påförd regnbelastning av 2,93 respektive 3,6 l/min-m, se Diagram 5. Det ser inte ut som att det läcker in avsevärt mycket mer vatten vid vattenstänk också än utan stänk, om det ställs i relation till påförd vattenmängd, förutom i detalj 7. Det senare innebär att vattenstänk kan ge upphov till inläckage trots att fasaden inte utsätts för slagregn. Andel inläckageflöde av påförd regnbelastning för detalj 4 hamnade kring 2 procent både med och utan vattenstänk med ett vindtryck på 300 Pa, se Diagram 5.

32 32 Diagram 6. Staplarna visar andel inläckageflöde för respektive detaljs otäthet för olika tryckskillnader med pulserande tryck med påförd regnbelastning på 2,93 l/min-m tillsammans med vattenstänk. Andel inläckage av påförd regnbelastning blev ungefär 1,3 procent för detalj 1 och 3, förutom vid 0 Pa tryckskillnad för detalj 1, vid påförd regnbelastning av 2,93 l/min-m och stänk, se Diagram 6. För detalj 4 blev andelen inläckage 2 till 3,8 procent med ett vindtryck på 300 Pa eller mer. För övriga detaljer var andelen inläckageflöde av påförd vattenmängd mellan 0,1 till 0,4 procent förutom detalj 6 med en andel på 0,01 procent vid ett vindtryck på 150 till 600 Pa.

33 33 Diagram 7 Staplarna visar andel inläckageflöde för respektive detaljs otäthet för olika tryckskillnader med pulserande tryck. De helfyllda staplarna visar andel inläckageflöde med påförd regnbelastning på 1,22 l/min-m och vattenstänk. De mönstrade staplarna visar andel inläckageflöde av påförd regnbelastning av 1,22, 1,77 och 0,55 l/min-m, utan vattenstänk. Andel inläckageflöde av påförd regnbelastning för detalj 1 och 3 hamnade kring 2 procent både med och utan stänk vid en påförd regnbelastning av 1,22 l/min-m, se Diagram 7. För detalj 1 och 5 (samt detalj 3 i relation till påförd mängd) erhölls en större andel inläckageflöde vid en lägre påförd vattenmängd, 0,55 l/min-m, vid 0 Pa tryckskillnad. Detta innebär att vid lägre regnbelastning kan betydligt högre andel inläckageflöde fås än vid högre regnbelastning, se även jämförelse med Diagram 6. Det ser ut som att det inte läcker in mer vatten vid vattenstänk än utan stänk förutom i detalj 7, se Diagram 7. För vissa detaljer (t.ex. detalj 7 i Diagram 7 samt detalj 1, 3, 4 och 5 i Diagram 3 och Diagram 4 med en regnintensitet på 0 l/min-m) innebär det däremot att vattenstänk kan ge upphov till inläckage trots att fasaden inte är utsatt för slagregn. Detta visar också att även skyddade detaljer kan läcka såsom undersida fönsterbleck eller skarv mellan sockel och fasad. Andel inläckageflöde för detalj 4 hamnade på mellan 4,5 till 7,5 % med ett vindtryck på 300 Pa, se Diagram 7. Liknande inläckageflöden har uppmätts i andra studier (Lacasse, 2003, Lacasse et al., 2009, Lacasse et al., 2012). Det kan konstateras att det blev två till

34 34 fyra gånger så stor andel inläckageflöde med halverad påförd vattenmängd, se Diagram 7, än i jämförelse med full påförd mängd, se Diagram 5 och Diagram 6.

35 35 5 Diskussion Generellt sett blev det oftast mindre skillnad mellan upprepningar av lika försök om försöken skedde tätt i följd gentemot om lika försök upprepades igen vid en helt annan tidpunkt eller dag, se bilaga 1. En förklaring kan vara att vattendropparna söker sig till varandra och rinner helst i samlade rännilar. Vilken väg exakt rännilen tar skulle kunna variera beroende på hur vattnet ansamlas på ytan och om det finns aktiva rännilar eller kvarvarande vatten från rännilar. Dessutom kan det finnas vattendroppar kvar i otätheterna från tidigare försök som möjligen kan påverka efterföljande försök. Trots att det inte varit möjligt att kunna se någon svällning hos materialen eller synlig förändring av otätheter under de perioder då försöken genomfördes så går det inte helt att utesluta en påverkan på otätheternas öppningsarea. Fasaden bestod av en vattenavstötande gipsskiva och ytan bedöms kunna likställas med en målad eller hydrofoberad puts- eller betongfasad, målade cement- eller kompositskivor eller annat slätt eller vattenavstötande ytmaterial. För fasadmaterial av metall, glas, plast, och målade ytor, som har liten eller ingen kapillärsugande förmåga eller i de fall ytan är kapillärmättad, uppstår relativt omedelbart en vattenfilm och en balans inträder snabbt mellan tillförd och avrunnen vattenmängd (Nevander and Elmarsson, 1994). De utanpåliggande metallblecken på övre delen av väggen gav relativt tätt och jämt fördelade vattendroppar över bleckets droppkant innan de släppte relativt kontinuerligt. Dropparna föll relativt vertikalt och träffade utstickande detaljer. Även här har dropparna sökt sig till varandra vilket gett en variation av var exakt dropparna släppte ifrån blecket. Droppflödet var 0,55 l/min-m med enbart dysrad 1 aktiverad och när både dysrad 1 och 2 var aktiverade var droppflödet 0,67 l/min-m som träffade de utsickande detaljerna längre ner. Hur mycket vatten som specifikt stänkte på själva otätheterna har inte kunnat bestämmas. Det har inte varit möjligt att helt undvika vattenstänk för detalj 1 och 2 när vattenstänk inte skapades vid de utanpåliggande metallblecken från övre delen av fasaden. Anledningen var att en del vatten alltid droppade från ovankant fönsteröppning vid regnbelastning på fasaden. Trots att detalj 4 hade den största hålarean så läckte det knappt in något vatten vid lägre tryckskillnader dvs 150 Pa och lägre. Dock rann det alltid in lite vatten (ungefär 6 g) som ansamlades på insidan av detaljen utan att det rann vidare. På något vis låg vattnet kvar och förhindrade påförsel av vatten. En förklaring kan vara ytspänningen på den släta horisontella ytan. Detta vatten torkades av, vägdes och registrerades som inläckage. Inläckage uppkom i detalj 7 endast när den utsattes för kombinationen vattenstänk och tryckskillnad. En förklaring kan vara att otätheten inte var exponerad för vattendysor eftersom dysorna satt strax ovanför och detaljen skyddade från vatten uppifrån. De regnbelastningar som detaljerna utsatts för har redovisats i enheten l/min-m vilket i princip är den faktiska påförda vattenmängden som de flesta detaljer har utsatts för. Eftersom fasaden var vattenmättad och eller vattenavstötande så rann allt påfört vatten nedåt längs fasaden tills det stötte på detaljerna. Det vatten som påfördes ovanför de utanpåliggande metallblecken skapade vattenstänk och det vattnet har inte medräknats och ska inte blandas ihop med begreppet slagregn dvs det regn som träffar fasaden på grund av vindens påverkan. Det kan konstateras att ökad regnbelastning eller tryckskillnad inte behöver ge ökat inläckageflöde eller att flödet inte alltid är proportionell med ökningen, se detalj 3 i

36 36 Diagram 1 och jämför detalj 1 i Diagram 2 med Diagram 4. Detta kan också utläsas från andra studier (Lacasse et al., 2012). Hur representativ dessa otätheter eller studie är i jämförelse med andra otätheter och studier och gentemot verkligheten kan nog diskuteras. De inläckageflöden som erhållits i dessa försök stämmer emellertid ganska väl överens med andra studier (Lacasse, 2003, Lacasse et al., 2009, Lacasse et al., 2012, Van Den Bossche, 2013). Trots att denna studie har visat på stora skillnader och relativt stora inläckageflöden så kan betydligt större inläckageflöde (Lacasse, 2003) förväntas beroende på otätheters form och storlek. Exempelvis har jämförelser gjorts mellan vertikala och horisontella sprickor och otätheter som visade betydande skillnader i inläckageflöde (Lacasse et al., 2009). Erfarenheter från fältundersökningar av fukttillstånd och skadeutredningar pekar dels på stora variationer i inläckage dels relativt omfattande inläckage (Jansson & Hansén, 2015). Experiment har visat att vatten gärna följer leder och vinklar som ofta utgörs av fasaddetaljer, alltså vattnet leds ihop vilket innebär att vattenflödet kan bli flera gånger större vid dessa detaljer (Garden, 1963). Vattnet som träffar fasaden rinner och adderas över den vertikala ytan nedåt,varför det största flödet kan förväntas längst ner på fasaden. Detta under förutsättningar att det inte avleds vid hinder eller detaljer, sugs upp eller läcker in ovanför (Van Den Bossche, 2013). Vidare innebär det att allt det vatten som träffar fasaden och som rinner ner till otätheten blir den faktiska belastningen som otätheter utsätts för. Det innebär att de vattenmängder som rinner på nederdelen av fasader kan vara mångdubbelt i jämförelse med de slagregnsmängder per kvadratmeter eller nederbörd på en horisontell yta per kvadratmeter. Sandin (Sandin, 1987) visade slagregnsintensitet per timme för Göteborg där det uppmättes ungefär 2 kg/m² h, vilket bedömdes som normalt slagregn, och 4 kg/m² h som bedömdes som extremt slagregn. Störst slagregnsintensitet fås långt upp på fasader men även längre ner på fasader nära fasadhörn. När det gäller klimatdata med 15 minuters mätningar uppkommer ofta den dubbla regnintensiteten i jämförelse med entimmesdata (Olsson, 2015, Högberg, 2002). Om extremt slagregn först dubbleras med tanke på 15 minuters data och sedan multipliceras med exempelvis en 10 meters vertikal fasadyta fås ett vattenflöde på ungefär 1,3 l/min-m. Detta flöde motsvarar ungefär en av de flödesmängder som applicerades i försöken på 1,22 l/min-m. Resultaten i denna studie visar uppmätt inläckageflöde även i relativt små hål eller otätheter. Inläckage redovisas i enheten [l/min] och i enheten [%] av påförd mängd. Inläckagen uppträdde koncentrerat på väldigt liten area i förhållande till per kvadratmeter eller till total area hos försöksuppställningen. Inläckagets spridning i sidled och neråt har förhindrats genom uppsamling av vatten och har därför inte studerats varför dess förväntade utbredning eller spridning i väggstommen kan inte redogöras. Dock kan uppkomna inläckage skapa stora fuktbelastningar lokalt vid inläckagepunkter framförallt om vattnet ansamlas och inte rinner vidare. I de fall vattnet riskerar att ansamlas lokalt eller koncentrerat i väggen så skulle resultaten kunna användas som punktbelastning i möjligtvis två- eller i framförallt tredimensionella fuktberäkningar.

37 37 6 Slutsats Resultaten visar att betydande vattenmängder, i storleksordningen 0,03 l/min per otäthet, kan läcka in kontinuerligt, vid kraftig regnbelastning, genom fasad även i relativt små otätheter som bedöms som vanligt förekommande. Detta också utan tryckbelastning såsom i exempelvis välventilerade fasader. Mätningar visar att andel inläckageflöde för flera otätheter ligger kring 2% av påförd regnbelastning på 1,22 l/min-m. Den påförda regnbelastningen bedöms motsvara kraftigt slagregn i Sverige på en väderutsatt flervåningsfasad. I de fall vattnet riskerar att ansamlas lokalt eller koncentrerat i väggen skulle resultaten kunna användas som punktbelastning i möjligtvis två- eller i framförallt tredimensionella fuktberäkningar. Resultaten visar i flera fall att ökat vindtryck ger ökat inläckage, se Tabell 3. Dock finns det flera undantag där inläckaget ökar relativt lite eller inte alls med ökat vindtryck. Dock krävs det nog ändå en viss vindbelastning för att regnet ska kunna träffa fasaden. I de fall vindtrycket haft betydelse var det ofta stor skillnad i inläckageflöde mellan med och utan vindtryck. Däremot har det i vissa fall uppkommit relativt liten skillnad i inläckageflöde inom intervallet Pa tryckskillnad. Mätningar visar att en lägre regnbelastning ger en betydligt högre procentuell andel inläckageflöde än större regnbelastning, se Tabell 3. Detta skulle kunna förklaras av att allt det vatten som belastar otätheten inte tränger in utan passerar förbi. Otätheter har alltså ett begränsat eller optimalt inläckageflöde. Otätheternas utformning har stor betydelse i kombination med belastningsgraden från regn, vind och vattenstänk och deras kombinationer. Även små otätheter kan ge relativt stora inläckage. Vid lägre tryckskillnader kan i vissa fall stora otätheter ge mindre eller minskat inläckage än små otätheter, se Tabell 3. Eftersom enbart vattenstänk kan ge upphov till inläckage, kan vi konstatera att det inte behövs något slagregn för att inläckage ska inträffa. Detta innebär att inläckage kan ske i stort sett varje gång det regnar eller droppar vatten från snösmältning eller från kondens, under förutsättning att det finns detaljer i fasader som både skapar och medverkar till stänk. Dessutom visar resultaten att detaljer som är skyddade mot slagregn kan läcka in vatten från vattenstänk underifrån. Dessutom kan vattenstänk störa och därmed minska ett betydande inläckageflöde i vissa fall, se Tabell 3. Detta är ett exempel på att det är flera olika fenomen som samverkar eller motverkar varandra.

38 38 Tabell 3. Detta pildiagram är en sammanställning av huruvida inläckaget ökade, minskade eller inte förändrades vid ökad tryckskillnad (Pa) med en regnbelastning på 2,93 l/min-m med stänk. Dessutom har två ytterligare kolumner lagts till för att jämföra effekten av utan vattenstänk, men samtidigt med något högre regnbelastning (3,6 l/min-m), respektive effekten av lägre regnbelastning med utgångspunkt i jämförelsen av den procentuella andelen inläckage av påförd regnmängd. Pilarna visar förändring i inläckage, ökar (pil upp), oförändrad (pil horisontell ), minskar (pil ned) samt noll (0 = inget inläckage). Last Detalj 1 Otäthetens mått [mm] (1,5 x1,5) + (9 x 0,2) + (50 x 0,1) 0* 75* 150* 300* 450* 600* Utan stänk** Andel inläckageflöde av påförd regnbelastning (1,22 l/min-m med stänk)*** 2 2 x x 0, x x 0,1 **** 6 Ej mätbart x 0,3 0 0 * Påförd regnbelastning 2,93 l/min-m med stänk. ** Påförd regnbelastning 3,6 l/min-m utan stänk i jämförelse med *. *** Andel inläckageflöde i jämförelse med *. **** Andel inläckageflöde med påförd regnbelastning av 0,55 l/min-m i jämförelse med *.

39 39 7 Rekommendation Idag saknas det tillräckligt pålitliga teoretiska analysverktyg för att kunna bedöma fuktsäkerheten hos konstruktions- och systemlösningar. Därför rekommenderas att fasadsystem dimensioneras, provas och utvärderas med förekommande fasaddetaljer. Fasadsystem och lösningar bör utformas med extra fuktsäkerhet, dvs robusta med mindre känslighet eller säkrare lösningar för vanligt förekommande brister och svagheter. Dessutom bör det kvalitetssäkras med avseende prestanda, funktion, beständighet och utförande (SP, 2009). Byggdelar såsom t ex fönster och dörrar kan vara behäftade med brister så att dessa i sig leder in vatten i ytterväggen. Därför bör det användas lösningar som förhindrar sådan vatteninträngning.