Vårdvalet & kampen. om norrbottningarna. no

Transkript

1 no En dag på laboratoriet med Maj-Britt SIDORNA 8 9 Hemodialys hemma en ny möjlighet SIDAN 11 Landstinget en bättre akademisk miljö TEMA FORSKNING SIDORNA 3 5 Vårdvalet & kampen Foto: TOMAS BERGMAN om norrbottningarna SIDAN 7

2 AMMANBOENDE kvinnor med barn upp till sju år lägger i genomsnitt 15 timmar mer på oavlönat arbete varje vecka än vad männen gör. Är det inte makalöst? Siffran är inget hittepå, det är krass statistik direkt från Statistiska centralbyrån. Betänker man sedan att ett antal hyfsat jämställda förhållanden är inräknade så kan man ana hur mycket tid en del kvinnor lägger på hushållsarbete och omsorg om barnen. Det är ingen nyhet att vi fortfarande lever i ett ojämställt samhälle. Men visste ni att skillnaden är så stor vad gäller disk, städning, matlagning och allt det andra som krävs för att få Företaget Familjen AB att gå runt? DEN GENOMSNITTLIGE mannen tillbringar förvisso mer tid på jobbet. Men många kvinnor kombinerar också heltidsjobb och barn ja, ni kan ju räkna ut hur en vanlig vecka ser ut vad gäller deras arbetsbelastning. Är det egentligen konstigt att kvinnor slits ut fysiskt och psykiskt och sjukskrivs betydligt oftare än män? Med tanke på att kvinnor utför lika mycket betalt som obetalt arbete, medan männen arbetar dubbelt så mycket betalt som obetalt, är det inte heller förvånande att kvinnor har sämre löneutveckling och lägre pension. DET HANDLAR INTE OM att vi måste utföra exakt samma sysslor. I stället är frågan varför det anses okej att lägga olika mycket tid på att ta hand om den familj som man bildat tillsammans. Han sköter ju bilen är ett vanligt argument när kvinnor ska förklara varför de gör den största delen av hemarbetet. En stilla undran: Är det verkligen rimligt att däckbyte (två gånger per år), bilbesiktning (en gång per år) samt tvätt av bil i automat (kanske en gång i månaden) ska likställas med ett helt års daglig klädvård, ett arbete som förutom tvätt och strykning även inkluderar full koll på barnens storlekar, klädinköp och organiserandet av bad- och gympapåsar? I UTVECKLINGSPROJEKTET NLL Jämt får 180 landstingsanställda under en tre dagar lång utbildning lära sig hur de praktiskt ska bära sig åt för att införliva jämställdhet i sina verksamheter. Jag håller tummarna för att satsningen ska göra skillnad, både på kort och lång sikt. Men att ifrågasätta och ändra nedärvda mönster är bland det svåraste man kan ge sig i kast med det hänger på oss alla om det ska hända något. En spännande start på det personliga planet kan vara att se över tids- och ansvarsfördelningen hemma TILL SIST: Forskning på frammarsch är temat i detta nummer. Dessutom återupptar vi serien Forskning i landstinget där vi lyfter fram vetenskapliga arbeten. Att det är valår märks på mer än ett sätt hittills har norrbottningar aktivt valt vårdcentral. Läs mer om vårdvalets konsekvenser på sidan 7. ULRIKA ENGLUND, redaktör 2 Vad gör du av din tid? Redaktör: Ulrika Englund Ansvarig utgivare: Lars Tyskling Grafisk form: Tor-Arne Moe, Moe Media AB Besöksadress: Norrbottens läns landstings kansli, Robertsviksgatan 7, Luleå Postadress: Landstingstidningen, NLL Luleå E-post: Upplaga: ex. Teknisk produktion: Tryck i Norrbotten AB, Luleå Distribution: NSD Detta nummer är presslagt 16 sept 2010 Årgång 39 Prenumeranter gör anmälan om ändrad adress till: NSD, Abonnemang Innehållet i Landstingstidningen får gärna citeras om källan anges. Nästa nummer av Landstingstidningen utkommer 30 okt 2010 Norrbottens läns landsting, NLL, har till huvuduppgift att erbjuda länets omkring invånare hälso- och sjukvård samt tandvård, och arbetar dessutom med regional utveckling inom kultur, utbildning, näringspolitik och kommunikationer. NLL bedriver verksamhet vid fem sjukhus, 33 vårdcentraler, 26 tandvårdskliniker och 4 tandvårdsannex. Landstinget är en av länets största arbetsgivare med drygt anställda. Bland dessa finns cirka 730 läkare och sjuksköterskor. 570 personer arbetar med tandvård, 120 med undervisning, 330 med driftservice och 950 med administration. Anders Mörtlund och Kimberley Ahlström med dottern Cornelia är några av de föräldrapar som deltagit i gruppmödravården, ledd av barnmorskan Ingegerd Millebrand. I soffan vid väggen sitter Jaana Veijonen-Sunna och Nils-Erik Sunna med sonen Valtteri och Jari Leinonen med sonen Arvid. Foto: MATTIAS FORSBERG Kirunaföräldrar i nationell studie Mödravården i Kiruna ingår i en nationell studie. I stället för individuella samtal får blivande föräldrar information i grupp. - En fördel är att de lär känna varandra och kan fortsätta att ha kontakt, säger barnmorskan Ingegerd Millebrand. Den svenska mödravården har funnits sedan 1940-talet och under den tiden varit utformad på i stort sett på samma sätt: möten mellan barnmorskan och den gravida kvinnan har kombinerats med en kortare föräldrakurs med flera deltagare. I exempelvis Danmark är upplägget ett annat där har mödravård i grupp funnits länge. För att ta reda på hur vården vid graviditet och barnafödande upplevs och om det är dags att tänka nytt även i Sverige, genomförs en studie vid Karolinska institutet. I undersökningen jämförs Det ger mycket att få arbeta på ett nytt sätt, även om det ställer högre krav på mig som barnmorska. Deltagarna har många frågor, säger Ingegerd Millebrand. och utvärderas två vårdformer: individuell mödravård och gruppmödravård. Ingegerd Millebrand håller i studien för Kirunas del, den enda ort i länet som deltar. Sedan starten för två år sedan har hon genomfört åtta grupputbildningar. Fyra eller fem blivande föräldrapar träffas vid åtta tillfällen före förlossningen och en efteråt, två timmar varje gång. Den första timmen är gemensam. Olika ämnen tas upp, exempelvis fosterutveckling, smärtlindring och amning. Under den andra timmen tar Ingegerd emot paren enskilt för ett kort besök, då hon bland annat mäter kvinnans blodtryck och lyssnar på barnets hjärtljud. Om det finns behov av extra kontroller bokar vi naturligtvis in det. Både kvinnan och hennes partner får fylla i två frågeformulär var ett i början av kontakten med mödravården, ett några månader efter förlossningen. Studien omfattar både de som deltar i grupputbildningen och de som väljer att möta barnmorskan individuellt. Det är främst förstföderskorna som väljer den gemensamma varianten. De som redan har ett eller flera barn har kanske inte samma behov av gruppmödravård. De kan även ha svårt att komma ifrån. Men det har förekommit att flerbarnsmammor deltagit och det har varit positivt, deras erfarenheter har kommit de andra till del. Ingegerd Millebrand ser flera fördelar med mödrahälsovård i grupp. En är att deltagarna får ta del av andras frågor. En annan att mer tas upp än i det individuella mötet med barnmorskan, deltagarna får mer kunskap. En tredje att blivande föräldrar lär känna varandra. Det är sällan man har en kompis som är gravid samtidigt med en själv. I Kiruna finns dessutom många ny inflyttande i barnafödande ålder, exempelvis bland dem som flyttar upp när LKAB expanderar. Har man ingen i omgivningen som är hemma med barn blir man lätt isolerad. Deltagarna turas om att ta med fikabröd och dricker kaffe tillsammans. Den sociala biten är värdefull för individerna men även för Kiruna som samhälle; det kan göra att fler stannar kvar, säger hon. Den här gången har Jaana Veijonen- Sunna och Nils-Erik Sunna, Jari Leinonen och Eva Mannela samt Kimberley Ahlström och Anders Mörtlund samlats för en återträff; det fjärde paret har fått förhinder. Med sig har de Valtteri, Arvid och Cornelia, alla tre födda under sommaren. Ingegerd ber de nyblivna föräldrarna berätta om sina erfarenheter av förlossningen och hur de upplevt omställningen till den nya rollen. Det finns mycket att samtala om och tiden går snabbt. De tre paren har mycket gott att säga om att träffas i grupp. Att andra ställer frågor som man själv inte tänkt på gör att man får många olika synvinklar. Dessutom är det ett mysigt sammanhang, säger Eva Mannela. Hennes sambo Jari håller med. Ens egen oro balanserades upp när man hörde de andras funderingar. Att veta att man befann sig på ungefär samma kunskapsnivå kändes bra, säger han. Jaana Veijonen-Sunna ser ett värde i att möta andra blivande småbarnsföräldrar. Jag har inte bott mer än tre och ett halvt år i Kiruna. På det här sättet har jag lärt känna andra som befinner sig i samma situation. Kimberley Ahlström kommer från Trelleborg och flyttade till Kiruna för lite mer än två år sedan. Hon tvekade aldrig när hon fick erbjudande att delta. Det kändes nytt och spännande och har varit jättebra. Vi har tagit lärdom av varandra, samtidigt som det öppnat för nya kontakter. Hittills har paren inte träffats utanför barnmorskemottagningen de har haft fullt upp med barnafödande och den nya familjemedlemmen. Det vore roligt att fortsätta ses och utbyta erfarenheter. Jag bjuder gärna hem alla på fika, säger Kimberley glatt. ULRIKA ENGLUND

3 Forskning på frammarsch Olin-studierna fyller 25 år i höst och firar med ett stort internationellt tvådagarsseminarium. I en nystartad forskarskola får två sjuksköterskor, en sjukgymnast och en arbetsterapeut möjlighet att fördjupa sig inom sina specialområden. Arbetet med att bygga upp den akademiska miljön inför den regionaliserade läkarutbildningen är i full gång. Från att ha spelat en undanskymd roll är landstingets forskning på väg att bli en etablerad och prioriterad del av verksamheten. Från student till professor i landstinget Karin Zingmark: Medarbetare ska få utveckla sin profession Ett kliniskt forskningscentrum i källaren på Sunderby sjukhus, vägg i vägg med läkarutbildningen. Det blir snart verklighet om Karin Zingmark, chef för Forskningsoch utvecklingsenheten, får som hon vill. Tanken är att du ska kunna gå hela vägen från student till professor i Norrbottens läns landsting. Förutom de stora forskningsprogrammen Olin och Monica har landstingets forskning fram till för bara några år sedan i huvudsak bedrivits av enskilda eldsjälar, mestadels läkare, som lyckats hitta finansiering. Ett 30-tal läkare i landstinget har hittills disputerat och de har i de flesta fall fått bedriva sin forskning vid sidan av sitt vanliga arbete. Bland alla övriga yrkesgrupper är det bara totalt ett tiotal som har disputerat. I dagsläget har vi sjuksköterskor i NLL, varav två är disputerade, berättar Karin Zingmark, som själv är en av de två. Men nu ska det bli ändring på det, hoppas hon. Den kliniska och tillämpbara forskningen måste ske nära patienterna och kräver vårdens resurser. Därför är det naturligt att landstinget står bakom forskningen, vilket också är landstingets skyldighet enligt Hälso- och sjukvårdslagen. Karin Zingmark är chef för FoU-enheten i landstinget sedan Hennes ledord är samverkan både mellan olika delar av landstinget och mellan landsting och universitet. Det är när man samverkar som man kan åstadkomma någonting, säger hon. FoU-enheten i sin nuvarande form har funnits sedan år 2002 och består i dagsläget av en statistiker, en administratör, två kliniska lektorer och Karin Zingmark själv som är chef. Dessutom är två forskningssköterskor i Monica-projeket och forskningschefen i Olin-studierna anställda av FoU-enheten. En FoU-strateg håller på att rekryteras. De senaste åren har det hänt mycket både vad gäller ekonomiska förutsättningar och organisation forskningen är på väg att bli en etablerad och allt högre prioriterad del av landstingets verksamhet. Vi behöver stärka den akademiska miljön i landstinget för att kunna genomföra den regionaliserade läkarutbildningen, men också andra yrkesutbildningar med god kvalitet. Tidigare fanns det en pott på totalt 1,5 miljoner kronor som landstingets medarbetare kunde söka pengar ur till sin forskning. I dag är anslagen mångdubblade. Den vanliga modellen är att landstinget skjuter till pengar för en enskild medarbetare som vill forska och att anslaget motsvarar lön på upp till tre månader per år. I början av året var FoU-enheten med och startade en forskarskola i samverkan mellan Luleå tekniska universitet och landstinget, där två sjuksköterskor, en arbetsterapeut och en sjukgymnast har fått chansen att doktorera inom sina yrkesområden (se artikel på sidan 5). Det är den första forskarskolan i Sverige där landstinget aktivt deltar i både styrning, planering och genomförande. FoU-enheten ansvarar också för STläkarnas vetenskapliga kurs, att anordna olika seminarier, att stötta forskare med exempelvis statistikhjälp och att vara med och utforma landstingets forskningsstrategi. Karin Zingmark hoppas att det inom en snar framtid ska byggas upp ett kliniskt forskningscentrum på Sunderby sjukhus där all kompetens samlas. Att utvidga forskningsmöjligheterna och få flera landstingsanställda intresserade av forskning ger vinster på många olika plan, anser hon. Naturligtvis är det för patienternas Foto: ANDERS ALM bästa, men också för att enskilda medarbetare ska få utveckla sin profession och kompetens. De som hittills har disputerat får möjlighet att handleda nya doktorander, något som är en förutsättning för att de ska kunna gå vidare med sin egen forskning och så småningom bli docenter. Det blir ett mer moget och levande landsting, där de anställda vill stanna kvar. ULRIKA VALLGÅRDA 3

4 Forskning på frammarsch Olin-studierna visar hur viktig forskningen är När forskare från Norrbotten visade att hälften av alla rökare drabbas av KOL var det till en början ingen som trodde på dem. Samma sak hände när de påvisade att husdjur hemma inte gav flera allergier. Olin-studierna har vält omkull teser och fått fram resultat som gett genklang runt om i hela världen. Arne Åman blåser ut all luft han har i lungorna i ett rör inne i ett undersökningsrum på landstingshuset i Luleå. Strax räknar spirometern ut värdena på hans lungfunktion och skriver ut dem på en remsa. Han genomgår också en allmän hälsoundersökning där han bland annat får blodtrycket kontrollerat. Arne Åman är en av de norrbottningar en femtedel av länets befolkning som deltagit i Olin-studierna sedan de startade för 25 år sedan. Första gången var för 18 år sedan och i samband med det fick Arne Åman beskedet att han hade sjukdomen KOL. De senaste åren har han fått komma och provblåsa en gång per år. Jag tycker det är bra för då får jag veta hur det är med min hälsa, säger han. När han fick diagnosen KOL hade han redan slutat röka, men för många andra har deltagandet i Olin-studien blivit en väckarklocka, som lett till att de hunnit sluta röka innan sjukdomen gått så långt att de blivit helt orkeslösa. Det är en enorm skillnad på hur forskningsvänligt landstinget är i dag jämfört med tidigare och det ser väldigt bra ut inför framtiden. Olin är en förkortning av Obstruktiv lungsjukdom i Norrbotten och är det största medicinska forskningsprojekt som funnits i länet. Forskningen tar sikte på sjukdomarna astma, allergi, KOL, kronisk bronkit och sömnapné, både vad gäller rent medicinska aspekter och hälsoekonomi, livskvalitet och omvårdnad. Bo Lundbäck arbetade för 25 år sedan som läkare på lungkliniken i Boden och började där ifrågasätta det som stod i alla läroböcker att två procent av befolkningen hade astma. Jag upptäckte att om vi bara räknade alla de patienter som kom till oss så blev det mer än två procent, berättar han. Forskning inom landstinget var inte så vanlig på den tiden. Synen på läkare var att de skulle jobba med sjukvård och inte med något så lyxigt som forskning, säger han. För att kunna gå vidare med sin tes började Bo Lundbäck därför på Arbetsmiljöinstitutet i Umeå. Men samtidigt lyckades han få landstingsledningen i Norrbotten intresserad av vad han höll på med. Landstinget ställde upp med en organisation runt forskningen, som möjliggjorde att den kunde fortgå i länet. Forskningsanslag fick de däremot söka från annat håll. I dag är Bo Lundbäck professor vid 4 Bo Lundbäck. Eva Rönmark. Göteborgs universitet, men fortfarande engagerad i Olin. Eva Rönmark, sjuksköterska och docent i lungmedicinsk forskning, tog 2005 över stafettpinnen som chef för Olin-studierna och är sedan ett år tillbaka avlönad av landstinget. Det är en enorm skillnad på hur forskningsvänligt landstinget är i dag jämfört med tidigare och det ser väldigt bra ut inför framtiden, säger hon. Landstinget är huvudman för Olin-studierna, men Umeå universitet, Karolinska institutet, Luleå tekniska universitet och Göteborgs universitet medverkar också. Anslagen kommer i huvudsak från Vetenskapsrådet och Hjärt-Lungfonden, men även andra fonder bidrar ekonomiskt. Olin-studierna har genom årens lopp genererat tio doktorsavhandlingar. Ett 20-tal personer, varav flera doktorander, arbetar i projektet på ett eller annat sätt. Drygt hälften är stationerade i Norrbotten, resten i övriga Sverige. Det är en tvärvetenskaplig sammansättning av olika yrkeskategorier, till exempel läkare, sjuksköterskor, ekonom, beteendevetare och statistiker, berättar Eva Rönmark. Det som är unikt för Olin-studierna och som möjliggjort alla nydanande rön är att forskarna följt så många människor och under så lång tid. Dels är omflyttningen ganska låg i Norrbotten, dels har vi högt förtroende hos allmänheten. De som kommer till oss känner sig nog lite som i en gräddfil, säger Eva Rönmark. Deltagarna i studierna får ofta hjälp att hitta rätt sjukvård och behandling och de Linnéa Hedman, närmast kameran, har nyligen disputerat om rökning bland tonåringar. Det är den senaste doktorsavhandlingen inom Olin-studierna. Hon delar kontor med Helena Backman som är statistiker. Sigrid Sundberg, forskningssjuksköterska, gör en grundlig hälsoundersökning på Arne Åman. Hon mäter bland annat elasticiteten i blodkärlen. fakta resultat som tas fram vid forskningen får de med sig i de fall de behöver gå vidare och söka vård. Det som forskarna arbetar med att ta reda på är: Hur många som är sjuka, hur stort nyinsjuknandet är, vilka som blir sjuka, varför de blir sjuka, men också varför vissa blir friska igen. Två viktiga mål är att främja en tidig diagnostik och att hitta förebyggande åtgärder. Att sammanfatta alla forskningsrön som Olin-studierna gjort under sina 25 år är omöjligt i en tidningsartikel. En av många intressanta studier gjordes i slutet av 1990-talet då alla barnfamiljer i diverse hälsorekommendationer varnades för att allergi och astma orsakades av familjernas husdjur. Vi satte igång ett enormt projekt i samarbete med skolorna. Över barn fick varje år svara på enkäter om astma och allergier och vi utbildade skolpersonal och städpersonal i hur de skulle jobba förebyggande mot allergi, berättar Eva Rönmark. När de sedan började analysera sina resultat visade det sig att 85 procent av de barn som var allergiska aldrig hade haft något husdjur hemma. Att skydda sig mot allergi genom att Olinresultat några exempel På 1980-talet visade Olin-studierna att 6 procent av Norrbottens befolkning hade astma inte 2 procent som det stod i läroböckerna. I dag har drygt 10 procent av norrbottningarna astma, medan övriga befolkningen ligger på mellan 8-10 procent. På 1990-talet var Olin först i världen med att visa att hälften av rökarna utvecklar KOL, att bara en tredjedel av personer med KOL är diagnostiserade samt att KOL i Sverige kostar 9 miljarder kronor per år. Olin-studierna har kunnat påvisa att 1 procent av alla friska barn utvecklar astma varje år. Men också att risken för att få astma och allergi inte minskar om man gör sig av med sin katt eller hund. På 2000-talet har Olin-studierna visat att en ökad observans och fokusering på bättre miljö och livsföring har lett till kraftig minskad rökning, vilket i sin tur lett till en minskning av olika symptom från luftvägar. Allergierna bland barn fortsätter däremot att öka. NR 4 JUNI 2010

5 Forskarskola studier för patienternas skull Två sjuksköterskor, en arbetsterapeut och en sjukgymnast har bland ett 40-tal sökande blivit antagna till den nya forskarskola som landstinget och LTU gemensamt har startat. Det är intressant att få fördjupa sig i problem som jag sett i min kliniska vardag, säger Birgitta Nordström, en av de fyra doktoranderna. Att landsting och universitet tillsammans driver en forskarskola är hittills unikt i Sverige. Totalt har tolv personer antagits. Fyra kommer utifrån, fyra från universitetet och fyra från landstingets egen verksamhet. De fyra sistnämnda får under sin forskarutbildning hela lönen betald av landstinget. Tanken är att de ska arbeta 80 procent med sina forskningsstudier och 20 procent på sina vanliga jobb. Det är bra att behålla kopplingen till kliniken, där verkligheten och livet fortgår som vanligt. På så sätt fortsätter vi att möta patienter under tiden vi forskar, säger Birgitta Nordström. Hon är sjukgymnast i grunden och arbetar som hjälpmedelskonsulent på Björkskatans vårdcentral i Luleå med länsansvar. Nu specialstuderar hon ståendets betydelse för personer med svåra funktionsnedsättningar. Caroline Stridsman är sjuksköterska på lungmottagningen i Sunderbyn. Hon fördjupar sig i hur det är att leva med KOL, särskilt vad gäller fatigue ett symptom som kan innebära allt från trötthet till total utmattning. Ann-Sofie Forslund är forskningssjuksköterska i Monica-projektet där hon sköter hjärtinfarktsregistret. I sin forskning ska hon använda sig av registret för att studera personer som har drabbats av hjärtstopp utanför sjukhuset. Ann-Charlotte Kassberg är arbetsterapeut på rehabenheten i Luleå och doktorerar på förvärvade hjärnskador. Hon har särskilt inriktat sig på användandet av vardagsteknik. Det kan handla om alltifrån att klara av att ladda kaffebryggaren till att skriva sin pin-kod på bankomaten. Hon berättar leende att hon väntade ända till sista dagen innan hon lämnade in ansökan. Jag förstod att det skulle bli blod, svett och tårar och många hinder att övervinna. Det är bra att behålla kopplingen till kliniken, där verkligheten och livet fortgår som vanligt. Vi fortsätter att möta patienter under tiden vi forskar. Men nu är hon och de andra i full gång med forskningsarbetet och engagemanget går inte att ta miste på. Det här är ett jobb som man aldrig går hem från, det finns med en dygnet runt, säger Caroline Stridsman. Var och en av dem har handledare både från universitetet och landstinget. Det gör att vi får en naturlig förankring i landstingsvärlden, säger Ann-Charlotte Kassberg. Förutom att arbeta med sin egen avhandling går de en rad olika kurser i forskningsmetodik, samt kurser i de ämnen de vill fördjupa sig i. De tror att den arbetslivserfarenhet de har hunnit skaffa är berikande när de nu ger sig i kast med forskningsstudierna. Att de representerar olika yrkesgrupper tycker de också är bra. På sikt tror de dock inte att de kommer att begränsa sig till frågor som faller inom det egna yrket, utan arbeta mer brett med utveckling. Vad de redan nu funderar på är hur resultaten av deras forskning på bästa sätt ska kunna förmedlas ut i verksamheten när de är färdiga med sina forskarstudier och disputationer. Forskarskolan är ju inte till för att vi ska få studera, utan för att vi ska åstadkomma något som är till patienternas nytta, säger Birgitta Nordström. ULRIKA VALLGÅRDA Foto: ANDERS ALM inte ha pälsdjur i hemmet fungerade alltså inte, säger Eva Rönmark. Efterhand kom resultaten att bekräftas även av andra forskare. En av Olin-studiernas viktigaste uppgifter i framtiden är att försöka lösa gåtan om varför barn får allergi och astma. Just nu ökar allergierna och det är alarmerande, säger Eva Rönmark. En positiv trend är dock att rökningen har minskat i befolkningen. Det innebär dels att färre vuxna har luftvägsbesvär i dag jämfört med för 10 år sedan, dels att färre barn utsätts för passiv rökning, säger hon. ULRIKA VALLGÅRDA Arne Åman mäter sin lungfunktion ungefär en gång per år. Han hejas på av Sigrid Sundberg. NR 4 JUNI 2010 Birgitta Nordström, Ann-Charlotte Kassberg, Ann-Sofie Forslund och Caroline Stridsman började den nystartade forskarskolan i februari i år. Det är en oerhörd förmån att ha fått den här chansen, säger Ann-Sofie Forslund. Foto: ANDERS ALM 5

6 Hallå där 6 Forskning i landstinget Hennes forskning kan hjälpa barnlösa Åsa Lindholm, överläkare vid kvinnokliniken på Sunderby sjukhus, har doktorerat om polycystiskt ovarialsyndrom, PCOS. Kvinnor med PCOS kan ha mensproblem och svårt att få barn. - Jag träffar ofta patienter med det här syndromet, säger hon. Kvinnorna som lider av PCOS har ofta en högre nivå fritt testosteron än andra kvinnor. De kan ha en ökad behåring av manlig typ till exempel i ansiktet, på mage och bröst. Ungefär hälften är överviktiga. För det mesta samlas fetman kring buken, som den brukar göra hos män, medan armar och ben är smala. Den vanligaste orsaken till att Åsa Lindholm träffar PCOS-patienter är att de har problem med sin menstruation. Det kan gå lång tid mellan blödningarna och när de väl sätter i gång pågår de under lång tid. Kvinnorna har sällan ägglossning. Det innebär att de har svårt att bli gravida; ofta söker de hjälp för att de inte kan få barn. I dag ställs diagnos för det mesta enligt de så kallade Rotterdamkriterierna som kom Ultraljudsbilden är typisk där äggblåsorna ligger som ett pärlband runt äggstocken i stället för att vara huller om buller i olika storlekar redo för ägglossningen. Folliklarna väntar på ett hormonpåslag som inte kommer hos de här kvinnorna. Men den här ultraljudsbilden kan förekomma utan att man har syndromet. För att få diagnosen PCOS krävs ytterligare ett symptom som tecken på ägglossningsstörning eller tecken på hyperandrogenism, exempelvis ökad behåring. De som söker hjälp hos Åsa Lindholm har för det mesta ingen aning om att de Åsa Lindholm är först ut i i den nya omgången av serien Forskning i landstinget. I sin avhandling visar hon att 4,8 procent av kvinnor i barnafödande ålder i norra Sverige lider av PCOS, polycystiskt ovarialsyndrom. Foto: MARIA ÅSÉN har PCOS. De blir lättade när de förstår varför de har trassel med blödningarna och svårt att bli gravida. En del får p-piller för att komma till rätta med menstruationen. Andra som vill få barn kan få medicin för att stimulera ägglossningen eller bli aktuella för provrörsbefruktning. Men då får de inte har ett BMI över 30 eftersom det är lättare att bli med barn och komplikationerna är färre vid en graviditet om man inte är så överviktig. Problemet är att PCOS-patienterna har svårare än andra att gå ner i vikt eftersom testosteron stimulerar aptiten. Det var en av orsakerna till att jag började min forskning. Jag ville ta reda på om det fanns något bra sätt att få dem att gå ner i vikt. Jag ville också undersöka hur många kvinnor i länet som lider av PCOS och vilka risker som är förenade med syndromet, säger Åsa Lindholm. Genom att lägga till enkätfrågor i Monicaprojektet, som vänder sig till befolkningen i Norrbotten och Västerbotten och använda sig av den grupp kvinnor som är mellan 25 och 40 år, kom hon fram till att 4,8 procent har PCOS. Den siffran stämmer väl överens med resten av västvärlden där man räknar med att omkring fem procent av kvinnorna i barnafödande ålder lider av PCOS. Åsa Lindholm har jämfört 135 PCOSpatienter med 81 kvinnor som inte led av syndromet i sin forskning. Det visar sig att överviktiga med PCOS har en sämre Övervikt innebär ju alltid en fara för hjärt- och kärlsjukdomar. Men hos överviktiga med PCOS är den risken ännu större. förmåga att lösa upp de små blodkroppar som kroppen bildar jämfört med andra överviktiga. Bland de normalviktiga hittades det däremot ingen sådan skillnad. Övervikt innebär ju alltid en fara för hjärt- och kärlsjukdomar. Men hos överviktiga med PCOS är den risken ännu större. För att se hur de kan gå ner i vikt gjorde hon en studie på 42 patienter med PCOS i Piteå, Umeå, Uppsala och Lund. Alla fick lägga om sin livsstil. De förde matdagbok och skulle gå steg per dag. Varannan vecka träffade de en forskningssjuksköterska. Hälften av deltagarna fick det viktreducerande preparatet sibutramine och den andra hälften placebo. Att enbart byta livsstil gav en viktnedgång, men de som tog medicinen gick ner mer. Tyvärr är sibutramine numera indraget eftersom studier har visat på ökad risk för proppar och stroke hos redan hjärtsjuka individer. I brist på något godkänt läkemedel måste vi försöka jobba med livsstilsförändringar. En del av de kvinnliga elitidrottare som syns på TV har förmodligen PCOS. De här kvinnorna har en god förmåga att bygga muskler, men om de inte börjar träna i tidig ålder är risken stor att de drabbas av övervikt och fetma. Ett stort ansvar ligger på gympalärarna att uppmärksamma de här flickorna i tonåren och uppmuntra dem att hålla på med någon sport. Det är det bästa sättet att komma till rätta med PCOS. När de går ner i vikt kommer dessutom ofta mensen och ägglossningen i gång och alla problem löses av sig själva, säger Åsa Lindholm. ANN-KATRIN ÖHMAN Camilla Brännström, verksamhetschef vid Öjebyns vårdcentral vars personal utsetts till vinnare i tidningen Du & jobbets tävling Bästa arbetsmiljöidén 2010 med motiveringen Nytänkande arbetsorganisation som sätter samarbete i centrum och minskar merarbetet. Berätta om er gemensamma jourmottagning! Det kom signaler från läkarna om att de kände sig stressade och ensamma i sin yrkesroll, trots många medarbetare. Som en följd av det startade Linnéakuten i början av Arbetssättet innebär att läkarna hjälps åt mer. Två läkare arbetar under förmiddagen och två under eftermiddagen, och utgår då från ett och samma rum. Det har samtidigt gjort det enklare för exempelvis sjuksköterskorna och distriktssköterskorna, som alltid kan gå direkt till Linnéakuten om de behöver rådfråga en läkare. De slipper gå runt och knacka på olika dörrar. Vad säger AT- och ST-läkarna om upplägget? De är mycket nöjda. På det här sättet får de ständig handledning av mer erfarna kollegor, vilket är en trygghet när man är under utbildning. Rekryteringsmässigt vinner vi mycket på att jobba så här. AT- och ST-läkarna vill komma till oss. Vilka är fördelarna för patienterna? Köerna har minskat och väntetiderna har blivit kortare. Om en av läkarna blir fast med en tidskrävande akut patient stoppas kön inte upp den andra fortsätter att plocka patienter från listan. Dessutom är det en kvalitetshöjning då det ibland är två läkare som tillsammans undersöker en patient. Har ni fått några efterföljare? Ja, Piteå vårdcentral har tagit efter modellen. Hur ska ni gå vidare? Ingen vill gå tillbaka till det gamla sättet att jobba. Det här är ett sätt att möta framtiden och bli mindre sårbara. Nu har vi organiserat en gemensam sköterskemottagning på samma sätt. Den bemannas av distriktssköterskor och mottagningssköterskor, två åt gången. ULRIKA ENGLUND Unga gillar umo.se Umo är en nationell ungdomsmottagning på nätet för unga mellan 13 och 25 år. Syftet med sajten är att göra det lättare att hitta relevant, aktuell och kvalitetssäkrad information om sex, hälsa och relationer. Bland ungdomar mellan 15 och 17 år känner 42 procent till umo.se, att jämföra med 21 procent i hela målgruppen. 71 procent ger sajten helhetsbetyget 4-5. Umo har finansierats av Socialstyrelsen på uppdrag av Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Landsting och kommuner står bakom driften. Utvecklingen av sajten sker i samarbete med landets ungdomsmottagningar, skolhälsovården, intresseorganisationer och andra som jobbar med unga. Tystnad kring alkoholproblem Enligt en undersökning som bemanningsföretaget Manpower gjort bland personer misstänker var femte att del kollegor har alkoholproblem, men fyra av tio väljer att blunda. Kan det bli en fara för människoliv är det vanligare att alkoholproblem uppmärksammas, exempelvis inom hälso- och sjukvården och bygg- och anläggningsbranschen, uppger TT.

7 Hittills har norrbottningar listat sig vid en privat vårdcentral. Övertalig personal i landstingets primärvård flyttas till en bemanningspool. Vi arbetar med att anpassa verksamheten till de nya förutsättningarna, säger Bo Westerlund, chef för division Primärvård. Personal i bemanningspool när patienter väljer privat vård Vårdval Norrbotten innebär att landstingets monopol på primärvård har upphört. Tre nya vårdcentraler är igång Cederkliniken och Björnen i Piteå samt Hermelinen i Luleå. En fjärde, Åkerbäret i Boden, är tänkt att öppna i slutet av året. En mängd frågeställningar har seglat upp sedan vårdvalsreformen infördes vid årsskiftet. Det tar tid innan en genomgripande förändring av det här slaget hittar sin slutliga form. Det hör vi från andra landsting som befinner sig i samma process, konstaterar Bo Westerlund. Systemet ska utformas enligt Lagen om valfrihetssystem, LOV, en lag som innebär att landstingen ska hantera leverantörer av primärvård på ett konkurrensneutralt sätt. NLL är numera både beställare och utförare, två separata roller. Inom kort rekryteras en ny beställarchef, som ska tillhöra Hälso- och sjukvårdsenheten. Det är ett steg för att skapa lika förutsättningar för all primärvård, oavsett driftsform. Det är något jag välkomnar vi ska ha samma spelregler som konkurrenterna, säger Bo Westerlund. Bo Westerlund, chef för division Primärvård. I fortsättningen styrs primärvårdens innehåll via ett beställningsunderlag. Landstingets vårdcentraler ska göra lika mycket som de privata vårdcentralerna, varken mer eller mindre. Vi har att uppfylla villkoren på samma sätt som de privata aktörerna. För att säkra en god primärvård för norrbottningarna är det viktigt att beställningsunderlaget är så heltäckande som möjligt. Kan det bli aktuellt att bolagisera landstingets primärvård? Jag är övertygad om att vi inom de närmaste åren kommer att se olika system för att hantera konkurrensneutraliteten. Bolag är en av flera möjliga lösningar. Konkurrensverket kommer att ha synpunkter på hur landstingen hanterar driften av primärvård i egen regi kontra de privata aktörerna, något vi följer med intresse. Hittills har division Primärvård genomfört en rad strategiska åtgärder: Samtliga 32 vårdcentralschefer har genomgått en entreprenörsutbildning. De har fått kunskap om de nya ekonomiska förutsättningarna, där varje vårdcentral på sikt ska svara för sina egna kostnader. Vårdcentralerna har sett över sina lokalbehov och sagt upp eller planerar att säga upp lokaler som kan avvaras. Ett treårigt Robin Hood-influerat system har tagits i bruk på hyresområdet. Vårdcentralernas vinster/förluster fördelas enligt en procentuell skala är det skarpt läge då ska varje vårdcentral bära sina egna lokalkostnader. En gemensam marknadsföringsstrategi har antagits, som omfattar samtliga vårdcentraler. Varje enskild vårdcentral har därutöver möjlighet att på egen hand göra reklam för sin verksamhet. fakta Listningar Av aktivt listade norrbottningar har valt någon av de tre privata vårdcentralerna, fördelade så här: Hermelinen i Luleå (5 694), Björnen i Piteå (2 360), Cederkliniken i Piteå (2 345). De kommer bland annat från följande landstingsdrivna vårdcentraler (antalet personer inom parentes): LULEÅ Stadsviken Bergnäset Mjölkudden Gammelstad Hertsön Råneå Örnäset PITEÅ Öjebyn Furunäset Piteå FOTNOT: Siffrorna visar läget den 10 september Ovan finns inte medräknade de som listat om sig mellan landstingets vårdcentraler. I genomsnitt anses varje patient vara värd omkring kronor per år. Att patienter hittills sökt sig till privata alternativ innebär 41,6 miljoner kronor i förlorade intäkter för landstinget. När färre ska ha vård minskar samtidigt utgif- ter för medicin och hjälpmedel. Dessutom blir det mindre att göra. Övertalig personal placeras tills vidare i en gemensam bemanningspool, med start under hösten. Vi måste krympa i vår organisation, men för att undvika ett Fia med knuff över hela stan väntar vi till dess patientströmmarna stabiliserat sig innan vi säger upp någon. Vi för en dialog med facket för att komma överens om laslistor och hur uppsägningarna ska gå till, säger Bo Westerlund. Flera landstingsanställda har på eget initiativ bytt arbetsgivare. Erfarenheter från bland annat Halland har visat att det blir en viss rörlighet, åt båda hållen. Det här är ett bra läge för den som är intresserad av att pröva en annan arbetsgivare. Hermelinen står bakom vårdcentralen Hermelinen i Luleå, Björnen i Piteå och Åkerbäret i Boden. Vårdföretagets vice vd Lars-Erik Sjögren utesluter inte ytterligare etableringar i länet. Mycket ska stämma, men vi är intresserade om förutsättningarna är de rätta. Inte bara kustnära utan även andra ställen kan komma ifråga. I första hand är det större befolkningscentrum som är av intresse. Alternativet är mindre orter, där vi är den enda vårdcentralen. På en liten ort fungerar det inte att två vårdcentraler konkurrerar. ULRIKA ENGLUND Birgit Wikström, Piteå, stannar till en stund vid mässtältet för att tala med Barbro Ökvist, undersköterska vid Piteå vårdcentral. Landstingets personal var på plats på Noliamässan i Piteå. Målet är att få norrbottningarna att intressera sig för landstingsdriven primärvård. Vi kan inte enbart gå på gamla meriter, säger Barbro Nilsson, distriktssköterskebarnmorska. Den vita flaggan vajar i vinden utanför mässtältet. Vattenflaskor ligger på kylning, färdiga att överlämnas till dem som deltar i en frågetävling om just vatten och hälsa. Förpackningar med plåster delas ut. I en bok antecknas synpunkter som ska föras vidare till dem som berörs. Ett exempel på sådant som efterfrå- NR 4 SEPTEMBER 2010 Gunnar Alm och åttaåriga barnbarnet Christoffer Alm, svarar på frågor om vatten och hälsa. Foto: TOMAS BERGMAN Landstinget flaggar för sina vårdcentraler gas är en egen blodtrycksmaskin för att enkelt kunna mäta sitt blodtryck, utan att behöva boka tid. Det finns i Piteå men inte i Luleå, berättar Maria Jakobsson, informatör. Det är första gången division Primärvård deltar i Nolia. Konkurrensen är påtaglig på annat håll på mässområdet står nystartade Cederkliniken och berättar om sin verksamhet. Förutom administrativ personal finns olika yrkeskategorier representerade under de nio dagar som Nolia pågår, däribland sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och läkarsekreterare. Det är viktigt att vårdpersonal finns på plats och pratar med folk. Det är vi som vet vad vi kan leverera, säger distriktsläkaren Christer Nordenhäll, en av dem som bemannar landstingets mässtält den här dagen. Han upplever inte att vårdvalet är någon stor fråga för norrbottningen i allmänhet. Själv ser han fördelar med den konkurrens som reformen för med sig. Landstingets vårdcentraler måste på allvar börja fundera på om man tar emot och hanterar patienterna på rätt sätt. Däremot tror jag inte att vårdvalet kommer att lösa bristen på doktorer. Barbro Nilsson är ansvarig för samordning inom barnhälsovården. I mötet med Christer Nordenhäll, distriktsläkare vid Hortlax vårdcentral, samtalar med Helen Engström som besöker Nolia tillsammans med dottern Wilma, 3 år. Familjen har listat sig vid Porsöns vårdcentral i Luleå, den vårdcentral de tillhör sedan tidigare. Vi vill fortsätta där, främst för barnens skull, säger hon. mässans besökare har hon märkt att alla inte fullt ut förstått vad listningen innebär. En del väljer en läkare på en annan vårdcentral, men har inte klart för sig att de samtidigt tappar den distriktssköterska de är van att gå till eller den barnavårdscentral de tillhör, säger hon. Den som vill kan göra sitt vårdval direkt i mässtältet. Landstinget ser helst att medborgarna listar sig på den vårdcentral de fortsättningsvis vill tillhöra, i stället för att passivt placeras på den som ligger närmast. Det betyder något att man gör ett aktivt val och inte bara stannar kvar, säger Barbro Nilsson. ULRIKA ENGLUND 7

8 08.28 Min ARBETSDAG Foto: MATTIAS FORSBERG I Kiruna igen tack vare jobbet på labbet Maj-Britt Olofsson arbetade 22 år på Huddinge sjukhus. För tre år sedan fick hon ett nytt jobb som biomedicinsk analytiker på Kiruna sjukhus. Det är stor skillnad vad gäller arbetsplatsens storlek och tempot, men jag trivs mycket bra trax före klockan sju är Maj-Britt Olofsson på plats på avdelningen för laboratoriemedicin på plan sex, ombytt och redo att sätta igång. Hon promenerar ofta till jobbet; det tar henne 20 minuter att i rask takt gå från bostaden till sjukhuset. Hon njuter av att befinna sig i Kiruna igen, av fjällmiljön och årstiderna. Efter nära 30 år i södra Sverige återvände hon hem. Jag ser staden på ett annat sätt nu än jag gjorde tidigare, husen till exempel. Dessutom uppskattar jag att det är nära till allt och att jag slipper pendla. När jag bodde i Södertälje tog pendlingen till och från jobbet minst två timmar varje dag. Arbetsdagen börjar oftast med ett kort planeringsmöte i personalrummet. Den här måndagen i augusti är det sommarbemanning och hon beger sig i stället till en whiteboardtavla längst ner i korridoren. Där finns information om vad som är på gång och vad som ska åtgärdas, allt enligt den leanfilosofi som genomsyrar verksamheten. Jag ser staden på ett annat sätt nu än tidigare, husen till exempel. Dessutom uppskattar jag att det är nära till allt och att jag slipper pendla. Ett schema talar om vad de elva anställda har för placering den närmaste tiden. Förutom stationerna för provinlämning, hematologi, hormoner/hjärtmarkörer, koagulation och kemi ska blodcentralen bemannas. Där finns sjukhusets blodlager och dit kommer blodgivarna. Maj-Britt ska göra kemiska analyser av blod- och urinprov. Hon börjar med att starta det monotont surrande analysinstrumentet, en inte helt ny men tekniskt avancerad apparat av märket Vitros. Den utgör hennes självklara centrum under dagen: det är den som utför de analyser som sedan ligger till grund för läkarnas diagnoser. Instrumentet klarar upp till 27 kemiska analyser. Utöver det gör vi lite Maj-Britt Olofsson annat, exempelvis graviditetstester och drogtester. Blodproven centrifugeras efter ankomstregistreringen, för att blodkroppar och plasma ska separeras. Proverna till den kemiska analysen lämnas sedan på Maj- Britts arbetsbänk. Hon tar av gummikorkarna och sätter rören i ett ställ, som hon placerar i Vitrosen. Bredvid står en dator dit provsvaren förs över. Maj-Britt kontrollerar och kontrollerar igen. Ingenting får bli fel personnummer måste stämma och provresultaten ska verka rimliga. Jag köper inte rakt av det som står; det gäller att reagera om något verkar anmärkningsvärt. Det kan ha blivit fel på provet. Faktorer som fibrin, koagel, kan påverka resultatet, säger hon. Vissa prover måste spädas och köras om. Är patienten ny och ett värde avviker mycket från det normala, exempelvis kaliumhalten, ringer hon direkt och uppmärksammar de inblandade på nivån. Är det en känd patient är det en annan sak, då utgår hon från att vårdpersonalen har koll på tillståndet. Under arbetsdagen rör sig Maj-Britt mellan arbetsbänken, kemiinstrumentet och datorn. Däremellan går hon någon vända och talar med sina kollegor; de rådgör och diskuterar. Målet är att få ett snabbt flöde från inlämningen av provet till dess att svaret sänds till journalen via en knapptryckning på datorn. De som inte är anslutna till det vårdadministrativa systemet Vas, exempelvis äldreboenden, får i stället svaret på papper. I vanliga fall analyseras omkring 100 prov avseende kemiska substanser per dag. Under sommaren är det inte lika mycket att göra. Bemanningen på vårdcentralerna är lägre, vilket innebär färre patienter och därmed förre prover. Förmiddagen ägnar hon enbart åt analyser, och gör sedan ett avbrott för nötköttgryta och kokt potatis under en halvtimmes lunch i personalmatsalen. Eftermiddagen blir lugn. Efter någon timme har hon möjlighet att gå till en Namn: Maj-Britt Olofsson. Ålder: 55 år. Bor: I lägenhet i Kiruna. Familj: En vuxen dotter och två barnbarn i Stockholm. Yrke: Biomedicinsk analytiker. Bakgrund: Född och uppväxt i Kiruna. Arbetade på Bolagshotellet innan hon som 23-åring började läsa till mikrobiolog i Örebro. Fick jobb på Astra i Södertälje och därefter på Huddinge sjukhus, där hon arbetade mellan Flyttade tillbaka till Kiruna Fördelar med yrket: Det är varierande arbetsuppgifter. Det blir aldrig rutin, man måste vara uppmärksam och får ibland klura lite. Nackdelar med yrket: När vi har beredskap annan dator för att kontrollera om det kommit in några avvikelserapporter. Samma dag har en av hennes kollegor anmält att det vid två tillfällen varit för lite blod i rören från medicinmottagningen för att analysera de pk-prov som behövs för att fastställa warandosering. Ibland är det i stället vi som får påpekanden att vi bör ändra något. Jag tittar på anmälningarna, bedömer vem som måste vi vara tillgängliga under helger och nattetid. Tyvärr sover jag sämre när jag vet att jag kan bli inringd. Nödvändiga egenskaper: Stresstålighet. Dessutom är det bra att vara noggrann och kritisk. Intressen: Jakt, fiske och golf. Delar en stuga med två systrar i Stenbacken vid Torneträsk ska ha dem och förmedlar dem vidare. De anställda har olika ansvarsområden. Förutom avvikelserna har Maj-Britt åtagit sig att ansvara för dokumenthanteringen. På laboratoriemedicin i Kiruna är det enbart blodcentralen som granskas av Socialstyrelsen. Övrig verksamhet granskas inte av någon myndighet eftersom det inte finns något ackrediterat laboratorium. Men vi följer samma riktlinjer som till exempel Sunderbyn och använder oss av gemensamma dokument. Jag har jobbat många år med kvalitetssystem och ser stora fördelar med att ha allt dokumenterat. I stället för att alla ska sitta på sin kammare och skapa egna rutiner kan vi ta del av dem som tagits fram på andra håll i länet.

9 Maj-Britt Olofssons arbetsdag 08:14 Läser på schemat. På whiteboardtavlan samlas mycket av den information som de elva biomedicinska analytikerna behöver känna till Oöppnade kassetter som inte används på hematologin ska tillbaka till kylskåpet eller frysen. 08:36 Analysinstrumentet ska kontinuerligt laddas med kassetter och pipetter, den ska rengöras och underhållas. Vi har ingen service på nära håll, den finns i Stockholm. Blir det ett allvarligare fel tvingas vi skicka proverna till Gällivare. 09:05 Streckkoden innehåller all information som instrumentet behöver för att utföra den kemiska analysen. Uppgifterna går sedan direkt in i Vas. 09:06 Kontrollerar provsvaren. Den här augustidagen görs kemiska analyser av 65 blodprov. 09:31 Kaffepaus tillsammans med bland andra Sofia Hansson och Elsy Tiensuu (till höger). Ofta fikar de biomedicinska analytikerna klockan nio, men tidpunkten förskjuts framåt om akuta prover ska tas om hand. 11:07 Maj-Britt undersöker förekomsten av drogsubstanser i ett urinprov, däribland amfetamin och morfin. Många företag har via företagshälsovården infört screening av sina anställda för att ta reda på ett eventuellt missbruk. 12:58 Rådgör med sina kolleger, däribland Elsy Tiensuu och Sofia Hansson (i spegeln). Som biomedicinska analytiker jobbar de självständigt men ändå tillsammans. Efter ytterligare ett par körningar i Vitrosen är det tomt på arbetsbänken. Maj-Britt går ut till provmottagningen och sätter igång centrifugeringen av nyanlända blodprov. Samtidigt som vi arbetar självständigt på olika håll är det här ett lagarbete. Vi rådgör med varandra och går in där det behövs. Vi tar aldrig lunch samtidigt; det måste alltid finnas någon här för att ta emot och köra prov. Klockan närmar sig fyra och det är dags att gå hem. Maj-Britt har fått avlösning av en kollega som ska jobba fram till klockan åtta på kvällen. Den som sedan har beredskap är redo att rycka in under resten av kvällen och natten arbetsplatsen stänger aldrig helt. Själv ser hon fram emot en golfrunda och en natts god sömn. ULRIKA ENGLUND :01 Nya prover anländer och ska centrifugeras. Ibland hopar sig mycket jobb, men Maj-Britt känner sig sällan stressad. 13:12 Provsvaren förs över till en dator. Maj-Britt kontrollerar noggrant uppgifterna Förbrukade så kallade slides, som använts för att analysera kemiska tester, samlas i behållaren för avfall. 14:47 Ett snabbt besök på blodcentralen, där Elsy Tiensuu är stationerad. Maj-Britt har tidigare varit in och berättat hur mycket blod som gått åt under helgen. 15:19 Det är för lite serum i röret. Maj-Britt pipetterar upp vätskan i en liten kopp för att instrumentet ska komma åt det. 15:55 Få prover under eftermiddagen gör det möjligt att flexa ut tidigare. Maj-Britt byter om och lämnar sjukhuset.

10 Alla som vill ska få hjälp på vårdcentralerna med att sluta röka, säger Britt- Marie Karlsson, projektledare. Tips för att sluta röka finns i broschyren Tobaksfri inför operation. Tomas Isaksson gläds åt landstingets nya policy att patienterna ska vara rökfria innan de opereras på ortopeden i Piteå. Foto: MARIA ÅSÉN Patienterna ska vara rökfria före operation Sedan den första juli är det rökstopp på ortopeden i Piteå. Alla patienter måste vara rökfria två månader före operation och två månader efter. På så sätt halveras risken för post-operativa komplikationer, säger sektionschef Tomas Isaksson. Varje år opereras 600 höft- och knäleder i Piteå. Dessutom sker 200 övriga operationer, exempelvis i fötter och axlar, och dagkirurgiska ingrepp. Eftersom vi bara har planerade operationer här i Piteå kan vi kräva att patienterna ska vara rökfria. Det är egentligen inte konstigare än att de ska ha blodtryck, blodfetter och blodsocker under kontroll. Vi opererar ju inte heller alkoholister eller de som är rejält överviktiga, menar Tomas Isaksson. Rökarna har sämre hjärt- och lungfunktion. Dessutom har de mer giftiga ämnen i blodet och sämre blodcirkulation vilket innebär att sår får svårare att läka. Rökning påverkar också blodets förmåga att koagulera och ger en ökad risk för blödningar. En svensk studie från 2008 visade att 42 procent av rökarna fick komplikationer efter operation, medan bara 21 procent av icke-rökarna fick det. I en dansk studie drabbades hela 52 procent av rökarna av komplikationer. De allra flesta var sårrelaterade och rökarna var oftare tvungna att göra om operationen. Om sårinfektionen går ner till leden måste vi plocka ur protesen och göra om allt. I värsta fall går det inte och vi måste amputera, säger Tomas Isaksson. Patienterna kan få hjälp av diplomerade tobaksavvänjare på sin vårdcentral. Det är för det mesta distriktssköterskor som har gått en särskild utbildning. Rökarna får sätta ett stoppdatum när de ska sluta Till en början kan de ta hjälp av nikotinläkemedel. Sedan gäller det att ha en strategi. Abstinensen brukar i regel sitta i fem till tio minuter varje gång. Då kan patienterna ta en promenad eller dricka litet vatten. De ska helst inte dämpa röksuget med sötsaker utan försöka äta regelbundet för att hålla blodsockret uppe, säger Britt-Marie Karlsson, projektledare för ökad tillgänglighet för tobaksavvänjning i landstinget. Patienterna behöver bli rökfria två månader före operationen för att hjärtoch lungfunktionen ska fungera normalt. Immunförsvaret förbättras efter fyra veckor och redan första dygnet minskar risken för blodpropp. Efter operationen är det lika viktigt att hålla upp med rökningen för att såret ska läkas. Vi säger att patienterna kan börja röka igen efter två månader. Men studier visar att så många som en tredjedel slutar för gott. Det är en enorm besparing för samhället i framtida sjukvårdskostnader, hävdar Tomas Isaksson. Han tror att de flesta kommer att kunna sluta trots att de som kommer in för operation oftast är äldre som har rökt under lång tid. Jag kan bara jämföra med de som är överviktiga. De brukar klara att gå ner i vikt när de inser hur viktigt det är för att operationen ska lyckas. Men rent teoretiskt kan förstås en rökare vända sig till ett annat landsting och få bli opererad där. Vi kommer att ställas inför en del svåra gränsdragningar. Patienterna behöver inte lämna några prover för att bevisa att de verkligen är rökfria före operationen utan läkarna kommer att lita på deras ord. Margit Nordin, 66 år, från Luleå opererade sitt ena knä den 18 augusti. Trots att hon har rökt i över 40 år lyckades hon sluta före operationen. Det känns mycket lättare när man har ett mål. Nu tar jag en cigarett på kvällen, men jag ska sluta med det också. Det här är ett tillfälle att lägga av helt och hållet, säger hon. ANN-KATRIN ÖHMAN Invest in Norrbotten vill locka investerare Investeringar på cirka 200 miljarder kronor planeras i Norrbotten de närmaste åren. För att underlätta för investerare utifrån har landstinget tillsammans med kommunerna dragit igång projektet Invest in Norrbotten. På sikt handlar det om att skapa fler arbeten i länet och en ökad regional tillväxt. Målsättningen är 200 nya jobb efter tre år. Projektet, som delfinansieras med EU-medel, har varit igång sedan hösten Vi ska exportera kännedom om de affärsmässiga möjligheterna i Norrbotten, och importera etablerare och investerare till länet. Både från utlandet och från övriga Sverige, säger Jörgen Eriksson 10 som tillsammans med Göran Littorin driver Invest in Norrbotten. Hittills har de träffat alla näringslivschefer i länet och besökt många företag. Det har lett fram till att vi mejslat ut åtta sektorer där Norrbotten har goda chanser att locka investerare. Ett samarbete har inletts med Invest Sweden, Sveriges myndighet för investeringsfrämjande. För några månader sedan besökte de länet för att bli bättre rustade att marknadsföra Norrbotten via sina utlandskontor, främst i Asien. Det finns ett reellt internationellt intresse för Norrbotten. Via Invest Sweden har till exempel kontakter tagits från asiatiska bolag som vill investera i gruvnäringen här och från ett amerikanskt bolag som söker en plats för en etablering inom IT-sektorn. Invest in Norrbotten har varit värd för företagsbesök från bland annat Indien och Kina. Det har gällt energiområdet och tester i kallt klimat. Snart kommer också en delegation från Ghana, säger Göran Littorin. Hittills har arbetet inte resulterat i några konkreta etableringar. Men det är inga snabba processer det handlar om. Eriksson och Littorin är övertygade om att Norrbotten kommer att locka till sig både nya företag och investeringar i befintliga. En motsvarande organisation finns i Västerbotten, Västerbotten Investment Agency. Den meddelade nyligen att de på ett och ett halvt år skapat 84 nya arbetstillfällen. PATRIK LINDÉN fakta Åtta sektorer Invest in Norrbotten har identifierat åtta sektorer som särskilt intressanta: Energi (vatten- vind och bioenergi) Gruv- och mineral Metallurgisk forskning Rymden Tester i kallt klimat Besöksnäringen Stadsflytten i Kiruna Europas lägsta energipriser Göran Littorin (till vänster) och Jörgen Eriksson arbetar i projektet Invest in Norrbotten.

11 Nu slipper Lisette de långa resorna Lisette Edman gör hemodialys i sitt hem. Nu slipper hon de långa resorna till Sunderbyn och får istället vara med sin familj. Känslan att finnas här när barnen kommer från skolan är helt fantastisk, säger hon. Bilresan till Harads tar cirka en timme enkel väg från Sunderby sjukhus. Två hus från kyrkan, är vägbeskrivningen i korthet. Här bor Lisette Edman med sin familj. Hemmet har anpassats efter högt ställda krav på miljö och säkerhet inför installationen av vattenrenare och hemodialysmaskin. Lisette har sitt rum lättillgängligt för familjen men ändå kan hon sitta ostörd med sin dialys om hon önskar det. Hon berättar hur hon blev beroende av dialys sedan njurarna slutade fungera Vid en ultraljudsundersökning för 15 år sedan upptäcktes att mina njurar var täckta av blåsor och liknade en klase vindruvor. Blåsorna berodde på att all urin inte kunde passera de små rören i njurarna utan bildade blåsor. När hon blev dialyspatient 2008 valde hon till att börja med påsdialys, PD, men reningsmetoden passade inte henne. Diafragman läckte dialysvätska och tryckte ihop en lunga. Hon övergick till hemodialys, HD, och blev tvungen att åka till Sunderby sjukhus två till tre dagar i veckan. Dialysen pågick fyra timmar per gång. Tiden fördrev hon med att läsa tidskrifter, böcker och med att handarbeta. När jag fick möjlighet till hem-hd tackade jag ja och började utbildningen på dialysmaskinen. För två månader sedan, den 15 juli, var det dags för premiären i hemmet. Nu kör Lisette Edman självdialys fem dagar i veckan, tre timmar varje gång. Sedan hon trappat upp antalet dagar vid dialysmaskinen mår hon mycket bättre än hon gjort de senaste tre åren. Dessutom slipper hon bilresorna, 14 mil vid varje dialystillfälle. Jag är så glad att jag kan vara hemma, säger hon. Reningen av blodet som görs via ett par slangar som sticker ut från hennes arm- Patienterna på Sunderby sjukhus dialysmottagning har numera möjlighet till hemhemodialys. Efter sex till åtta veckors utbildning på mottagningen får de sitt körkort. Karin Bergström är verksamhetsplanerande sjuksköterska på dialysavdelningen vid Sunderby sjukhus. Hon har under många år målmedvetet arbetat för att dialyspatienter i länet ska kunna utföra sin hemodialys i hemmet. Kalix var först ut med att utbilda patienter i självdialys. Sedan maj i år hålls utbildningar även på Sunderby sjukhus för patienter som vill övergå till självdialys antingen på sjukhuset eller i bostaden. I ett före detta sköljrum på sjukhuset får patienterna både kunskap och praktisk övning. Det här rummet är en tillfällig lösning i väntan på den tilltänkta utbyggnaden av njursjukvården i länet, säger Anna Rutfors som tillsammans med sin kollega Erika Helin håller i undervisningen. Efter sex till åtta veckors utbildning har patienten sitt körkort. Men innan Lisette Edman mår mycket bättre sedan hon började med dialys i hemmet. Hon får också mer tid med sina barn och sin sambo Sture Bergman. Foto: MARIA ÅSÉN Lisette Edman Yrke: Arbetsterapeut Bor: I Harads sedan 30 år tillbaka. Familj: Sambon Sture Bergman, tre barn och två barnbarn. Aktuell som: En av länets första patienter som gör hemodialys i bostaden. Karin Bergström och Anna Rutfors vid en hemodialysmaskin som patienterna själva kan sköta i hemmet efter genomgången utbildning. Foto: MARIA ÅSÉN veck är nödvändiga för att hon ska överleva. Dialysmaskinen tar hand om blodet via ena slangen. När blodet renats går det in i blodsystemet igen via den andra slangen. Att sticka sig själv har hon inga problem med. Däremot är det lite knepigt att hitta samma ingångshål genom hud och blodåder. Lisette Edman sätter sig tillrätta i fåtöljen och kollar så slangarna sitter ordentligt. Hon måste ha tillgång till dialys var Lisette Edman står på väntelistan för en njurtransplantation. Väntetiden för hennes blodgrupp beräknas till ett par år. vattenreningsanläggningen och dialysmaskinen installeras i hemmet ska kraven på säkerhet och miljö vara uppfyllda. Vattenkvaliteten undersöks på laboratorium. Det ska finnas jordade eluttag och lämpligt rum för anläggningen. Patienten planerar själv den ordinerade dialysdosen så att den passar arbete, familj och vänner. Studier visar att frekventa dialyser är det mest optimala. Dialysmaskinen kostar cirka kronor, vattenrenaren kronor. hon än befinner sig. I fjol var hela familjen på en resa till Turkiet. På semesterorten fanns hemodialysmaskiner av samma fabrikat som på Sunderby sjukhus och i hennes hem. Vi reste med personal från Sunderby sjukhus dialysmottagning och det kändes tryggt, säger hon. I augusti för tre år sedan, några månader före den första dialysbehandlingen, klarade hon inte längre av att jobba. Det är psykiskt och fysiskt påfrestande med dialys. Jag är trött efter behandlingen. Det tar minst en timme innan jag återhämtat mig. Hennes sambo Sture Bergman kommer in med en bricka med kaffe och smörgås. Han är en klippa som hjälper till med allt han kan. Jag har slutat bry mig om ifall fönstren är blanka eller om det finns blommor i alla rabatter. Jag orkar inte heller koncentrera mig på saker som förr var så viktiga till exempel att köra bil och shoppa med barnen, säger hon. BARBRO LINDBERGH Sex veckor till körkort för hemdialys Det är småpengar jämfört med vad taxiresorna kostar, säger Karin Bergström. Hon är glad över att patienter kan välja att stanna hemma i stället för att åka till sjukhuset. Det är dessutom en ren ekonomisk besparing för landstinget när patienterna väljer att själva sköta sin dialys. Läkemedel kan reduceras och sjukhusinläggningarna minskar. BARBRO LINDBERGH fakta Om en person har kraftigt nedsatt njurfunktion, mindre än tio procent av den normala njurfunktionen, måste blodet renas genom dialys i väntan på eventuell njurtransplantation. Alla patienter är inte lämpade för transplantation, varför dialysbehandlingen kan bli livslång. Det finns två olika sorters behandlingar hemodialys (HD) och peritonealdialys (PD), så kallad påsdialys. Den nya modellen med hemodialys i hemmet ger större livskvalitet och minskar inskränkningen i det dagliga livet, trots en ökad dialysdos. NLLJämt Anmäl dig till Genusmedicinsk konferens Under hösten har NLL fortsatt fokus på vetenskapen om köns- och genusskillnader mellan kvinnor och män inom hälso- och sjukvården. Datum: måndag 22 november Plats: Kulturens hus, Luleå Tid: Anmälan senast 15 oktober: Vill du lära dig ta fram tabeller och diagram från enkäter? FoU-enheten anordnar Excelkurser 27/10 Videokonferens eller anslutning via CMA Desktop. Tid: kl /11 Musfällan Sunderbyn Tider: kl 8-10, 10-12, och /11 IT-utbildningssalen i J-huset, Gällivare sjukhus Tid: kl /12 Musfällan Sunderbyn Tider: kl 8-10, 10-12, och Mer information och anmälan (länken kurser/utbildningar) ALLA MÄNNISKOR ÄR FÄRGADE ANNARS SKULLE MAN INTE SE DEM. *Loesje *) Med hjälp av gatuaffischer med kluriga budskap vill ungdomarna i föreningen Loesje ändra världen till en bättre plats att leva på. 11

12 KRÖNIKAN Gunnar Persson När det värsta händer pprinnelsen till den här krönikan är den svåra olycka som inträffade i slutet av juli när en personbil och buss kolliderade utanför Piteå med den tragiska konsekvensen att tre personer omkom och ett antal skadades. Vid det tillfället hade jag, liksom många andra, semester och var fullt upptagen med att njuta av ledigheten. Men i min roll i landstinget ingår att fungera som TIB (tjänsteman i beredskap) och när SOS Alarm ringde fick jag snabbt annat än semester att tänka på. SOS Alarm kontaktar TIB när en allvarlig händelse inträffat och det är därefter TIB:s ansvar att bedöma situationen och avgöra om katastroflarm ska utlösas i delar av eller i landstingets hela verksamhet. I detta fall var beslutet enkelt. På grundval av tillgänglig information en kort stund efter olyckan beslutade jag att utlösa katastroflarm vid samtliga sjukhus i länet. Men långt före det beslutet hade SOS Alarm vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att se till att konsekvenserna av olyckan kunde hanteras. Ambulans, ambulanshelikoptrar, räddningstjänst och polis var larmade, befann sig redan på olycksplatsen på E4:an och hade påbörjat räddningsarbetet. Till och med taxibilar användes för att tömma platsen. Det är svårt att inte låta sig imponeras av hur snabbt resurser mobiliseras när något riktigt allvarligt hänt. Jag kan inte låta bli att tänka på den mycket svåra och mentalt ansträngande situation som personalen på en skadeplats befinner sig i. Det är lätt att förstå att det krävs gedigen utbildning och träning för att agera rätt vid en trafikolycka med både döda och skadade. Det är även lätt att förstå vikten av tillgång till ett professionellt stöd så att de känslomässigt får bearbeta den händelse de varit med om. En annan reflektion jag gör så här i efterhand är hur väl allt fungerade, från olycksplatsen till sjukhusen. Lägg därtill insatserna i den lokala och regionala katastrofledningen. Trots semestertid och trots att det var söndag eftermiddag var katastroforganisationerna snabbt på plats och kunde stödja arbetet på skadeplatsen och på sjukhusens akutmottagningar. Det hjälpte också att vi bara några veckor tidigare övat just scenariot med en allvarlig bussolycka. Vi fick alltså kvitto på att övning ger färdighet. Mitt intryck av denna händelse är att samhällets beredskap att ta hand om en svår olycka är hög, samtidigt som viljan att göra mer än det bästa är stark. Snabbt kunde även stöd till såväl efterlevande och skadade anordnas lokalt i Piteå men även i Skellefteå där många drabbade hörde hemma. Allt detta fanns i mina tankar när jag en vecka senare anträdde en bilresa till Stockholm för att fira ett av mina barnbarns fyraårsdag. Insikten om vikten av att ta det lugnt i trafiken samsades med medvetandet om att hjälpen finns snabbt tillgänglig när den verkligen behövs. Det fick jag också indirekt uppleva under resan: vi såg några mindre olyckor som skett längs vägen, där hjälpen redan var på plats. Väl hemma i Luleå igen drog jag en lättnadens suck över att ännu en bilresa kunnat avslutas utan att något allvarligt drabbat mig eller mina anhöriga. Men redan dagen efter min hemkomst inträffade nästa svåra bussolycka i länet. Även vid det tillfället kunde situationen hanteras på ett professionellt sätt. Jag vill framföra ett stort tack till alla de vardagshjältar som rycker ut för att hjälpa när något allvarligt sker, oavsett om det är i trafiken eller i något annat sammanhang. GUNNAR PERSSON Chef för hälso- och sjukvårdsenheten Landstingsdirektörens stab Ur museets samlingar Kaffedoft för en levande entré Brandvaktssax, alternativt väktarsax, från gamla rådhuset i Luleå. Foto: GÖRAN DAHLIN, Norrbottens museum Bränder och bråkstakar Brand var en ständig fasa i äldre tiders trästäder. För att skydda samhället användes patrullerande brand- eller nattvakter. Ett redskap som brandvakten använde var en brandhake. Efter hand fick brandvakten också andra uppgifter. Under och 1700-talen blev krogarna fler och det behövdes någon som kunde upprätthålla ordningen på de mörka stadsgatorna. Brandhaken försågs då med en bygel. Denna bygel var utformad som en lyrformad klyka med två fjädrande armar. Med den kunde brandvakten gripa bråkstakar och fridstörare om halsen, hålla fast dem och föra dem till häktet. Brandhaken kom då att kallas brandvaktssax eller väktarsax. Enligt en tolkning har bygeln även gett upphov till uttrycket eller öknamnet "byling" för poliskonstaplar. Det dröjde till andra hälften av 1800-talet innan ett särskilt polisväsende med ordningspolis inrättades. En fast brandkår tillkom också på många orter. Ofta var då polis- och brandstationen densamma. Så var det till exempel i Luleå. ROBERT POHJANEN FOTNOT: Läs mer om väktarsaxen på Klicka dig fram till Kultur och utbildning, Norrbottens museum och Månadens föremål. 12 För fem år sedan flyttades cafeterian från entréhallen vid Piteå älvdals sjukhus. Nu är den tillbaka, till glädje för både personal och patienter. Det här gör att entrén blir levande igen, säger Ulla Eriksson, enhetschef för delar av Gemensam service på sjukhuset. När apoteket fick nya lokaler i huvudentrén placerades den tidigare cafeterian i matsalen, drygt hundra meter därifrån. Det hela var tänkt som en tillfällig lösning under åtta månader men av olika anledningar, däribland ombyggnationer, tog det fem år innan besökarna fick tillbaka möjligheten att dricka en kopp kaffe i entréhallen. Många människor passerar varje dag och det är här patienterna sitter i väntan på transport hem. Ofta har de bett oss i receptionen att gå iväg och köpa en smörgås. De orkade helt enkelt inte ta sig dit själva. Många äldre var oroliga att missa taxin eller färdtjänsten och vågade av den anledningen inte lämna entrén, berättar Ulla Eriksson. Även personalen har saknat möjligheten att fika och äta i entréhallen. En av dem är Anneli Öberg, lokalvårdare. Hon står först i kön sedan landstingsrådet Kent Ögren klippt det röda sidenbandet och förklarat den nya cafeterian invigd. Det är jätteroligt att den öppnat igen. Det har varit besvärligt att ta sig till matsalen; det här blir betydligt närmare för oss. Cafeterian är tänkt att ha en hälsoprofil, som det anstår ett hälsofrämjande sjukhus. I dag finns frukt och nötter som alternativ till chokladkakan. Det matigare utbudet, exempelvis pajer och smörgåsar, har utökats med sallad. Helena Hortlund och Karola Wiklund arbetar i caféet. De gläds över sina nya lokaler och över alla besökare som strömmar till på invigningsdagen. Det blir ett lyft för både oss och gästerna! Den totala kostnaden för projektet, som genomförts i samarbete mellan Gemensam service och Kostservice och även innefattar en ny receptionsdisk och ett nytt innertak, uppgår till 2,1 miljoner kronor. ULRIKA ENGLUND Karola Wiklund tar betalt av Anneli Öberg, en av flera stamkunder som längtat efter att få tillbaka cafeterian till huvudentrén. Foto: TOMAS BERGMAN Invigningstalaren Kent Ögren klipper bandet, med viss assistens av enhetschefen Ulla Eriksson. Från vänster cafeterians personal Helena Hortlund och Karola Wiklund. Till höger Berith Westerberg, platschef vid Piteå älvdals sjukhus, Göran Wallo, divisionschef Service, och Teija Joona, chef för Gemensam service.

13 Norrbottens Kammarorkester & Mats Zetterqvist Haparanda 22 sept, Luleå 23 sept, Arjeplog 24 sept, Boden 25 sept, Älvsbyn 26 sept Norrbotten Big Band & Louise Hoffsten Jokkmokk 23 sept, Piteå 24 sept, Luleå 25 sept Piteå Kammaropera Diptyk Skuggornas röster Solister: Monica Danielsson och Sofia Jernberg. Piteå 16 okt, Stockholm okt, Härnösand 25 okt, Östersund 26 okt, Örnsköldsvik 29 okt, Umeå 30 okt. Fler konserter tillkommer Norrbotten Big Band & Jeanette Lindström Uleåborg 23 okt, Haparanda 24 okt, Kiruna 25 okt, Arjeplog 26 okt, Boden 27 okt, Umeå 28 okt, Piteå 29 okt, Luleå 30 okt, Älvsbyn 31 okt Norrbottens Kammarorkester & Per Tengstrand Luleå 11 nov, Piteå 12 nov, Umeå 13 nov Norrbotten Big Band & Uri Caine och Örjan Fahlström Luleå 19 nov, Göteborg 21 nov. Fler konserter tillkommer. Norrbotten NEO Gérard Grisey in memoriam Piteå 24 nov. Fler konserter tillkommer För barn & ungdom En enkel biljett 4-15 okt skolkonserter i Gällivare, Övertorneå, Arvidsjaur, Jokkmokk, Haparanda, Luleå, Piteå, Boden, Överkalix Klassisk världsmusik med pianisten Helge Antoni okt skolkonserter i Kiruna, Gällivare, Jokkmokk, Piteå, Hapa randa, Övertorneå, Överkalix, Luleå, Moskosel, Glommersträsk Off förest Piteå 21 okt Pajala Tatawin 8-15 nov skolkonserter i Paja la, Luleå, Kiruna, Gälli vare, Piteå, Arvidsjaur, Hapa randa och Kalix. Off förest Pajala 8 nov, Gällivare 10 nov, Piteå 12 nov och Haparanda 14 nov. Jag är här nu! 22 nov-3 dec skolkonserter i Haparanda, Pajala, Kiruna, Överkalix, Boden, Älvsbyn, Piteå, Arjeplog, Arvidsjaur och Luleå. Land i sikte 24 okt-9 dec skolkonserter i Luleå, Boden, Älvsbyn, Arvidsjaur, Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Haparanda, Kalix, Råneå och Piteå. Familjeförest i Luleå 24 okt Arctic Light Turné m. Rikskonserter Stenungsund 15 okt Lund international Choral festival, Konsert Lunds Domkyrka 16 okt Konsert & workshop Kristianstad 17 okt Konserter Stockholm, Kulturhuset 28, 29, 30 okt Norrbottens Ungdomssymfoniker Orkesterutbyte Uleåborg Konsert med NUS och Con Brio Madetoja Concert Hall Uleåborg 7 nov kl Young Uleåborg 30 sept - 2 okt Musikläger med AYJO, Nordnorskt Ungdom storband och Uleåborgs ungdomsstorband Oulu Sinfonia med Frans Helmerson Kulturens Hus i Luleå 21 okt Barents Composer Orchestra Kulturens Hus i Luleå 10 nov, Madetojasalen i Uleåborg 11 nov norrbottensmusiken.se Utställningar T.o.m. 26 sept Fajakerna Broderi i grafiskt svartvitt Viviann Stenlund, textilkonstnär T.o.m. 26 september On the move om gästarbetande bärplockare. Konstnär Margareta Klingberg T.o.m 3 okt Tanter en utställning av Susanna Arwin, Eva Björk, Åsa Stocksén, Birgitta Wahlberg med flera. T.o.m. 7 nov Fanor & Standar politik och arbetarrörelse från förr. Tills vidare Kring finska kriget En utställning producerad av Norrbottens museum med anledning av Märkesåret okt - 14 nov Krona & Krans Prod Gotlands Läns Hemslöjdsförening 2 okt - 14 nov Formfest - från fjäll till hav Prod Länshemslöjdskonsulenterna 9 okt - 7 nov Stretch Utställning med det konstnärsdrivna galleriet Verkligheten 10 okt - 7 nov Skärgårdens människor Fotografi Boris Ersson 13 okt - 28 nov Norrbottens läns- & landskapsvapen Prod Norrbottens museum Program Sön 19 sept kl Den svenska tanten ur ett jämställdhetsperspektiv Program till utställn Tanter Sön 19 sept kl Slöjdsöndag med material från naturen. Barnens Söndag Sön 19 sept kl Vi gör pärldjur. Slöjd för barn Ons 22 sept kl Kunoön föreläsning Sön 26 sept kl Tanter från Tornedalen Program till utställn Tanter Aktuellt från Norrbottens museum Invigning av museets nya föremålslokaler Vernissage fredag 17 sept kl Divisionschef Elisabeth Lax inviger. Foto Daryoush Tamasebis Barnens söndag Sön 26 sept kl Återbrukshängen. Slöjd för barn Lör 2 okt kl 13 Segling med Nordlands båtar i Ofoten. Föreläsning med Agge Theander Lör 2 okt kl 14 Vernissager: Krona & Krans och Formfest - Från fjäll till hav Sön 3 okt kl Tantförvandlingen - Program till utställn Tanter Samlingarna i fokus ett urval av länsmuseets nyförvärv i anslutning till de nya magasinen Helgöppet: sept kl och torsdagar sept-okt kl Adress: Höstvägen 7, Luleå Ingång B från gaveln helger & kvällar Övriga tider ring: Barnens söndag Sön 3 okt kl 14 "Klas klättermus" En illustrerad musiksaga för barn av P-G Råberg. Lör 9 okt kl 13 Vernissage: Stretch Konstnärerna närvarar Sön 10 okt kl Slöjdsöndag med broderikafé Sön 10 okt kl Skärgårdens människor Utställningen öppnar Barnens söndag Sön 10 okt kl Vi gör kronor och kransar. Slöjd för barn Ons 13 okt kl 18 Vernissage: Norrbottens läns- & landskapsvapen Statsheraldiker Henrik Klackenberg föreläser Lör 16 okt kl Workshop: Gör vardagen till fest! Barnens söndag Sön 17 okt kl Vi gör festspiror. Slöjd för barn Barnens söndag Sön 24 okt kl 14 Det spökar En illustrerad musiksaga för barn av P-G Råberg. Ons 27 okt kl Workshop: Vi gör kronor och kransar Ons 27 okt kl 19 Nya äventyr med Måsen Boris Ersson visar bilder & föreläser Lördag 18 sept kl 14 Premiär Tangokafé Föreläsning om tango av Fernando Ramirez. Dansuppvisning med Hans & Kicki Tangocaféer onsdagkvällar 22, 29 sept och 6, 13, 20, 27 okt kl Barnens lördag Lör 30 okt kl Vi gör pumpalyktor Slöjd för barn Sön 31 okt kl Seminarium: Matlandet Norrbotten Läs mer på norrbottensmuseum.se Arkivkvällar på Norrbottens minne Tors 30 sept kl tema: Norrbotten 200 år Tors 28 okt kl tema: Arkeologi Höstvägen 7, Luleå, ingång B från gaveln helger och kvällar Storgatan 2, Luleå

14 BÖDEL URNA GOSSE MUTBAR SJÖ BAGA- TELLER HOLLAND TVEKAMP NEKAR SIN TRO AMERIKAN TUSEN VAR HÄLSAD! FOSFOR TÖRN- BUSKE KANT JAPANSK POLITIKER VACKER BORSTE FÖR SÄD GREK-Ö KÄKA MÄRR FÖRR FÖR NARKOS FÖRE S SAGA STAT I STATERNA TITTA FLICKA RAD AV PELARE BLÅ- LUSERN EVA FROM VÄXT SJUK- DOM TESLA FYND SVAVEL HJÄLPER VASS- BÅT EJ IN IRLAND YRKE BRIST FOTBOLLS- DOM OFTA PÅ TÅ FÖRE C SVÄRTAR ORT SPEL- FABRIK VISST! TYG KVÄVE FÖRST VÄRDE- RADE HÅN BOXARE BOK-ORM BERÖMD VAJA TVÅ LIKA ANLETE GRÄL- SJUK HUSTRU PÄRL- HALS- BAND BUSKEN TORE DAHL FABEL- DJUR BIBELDAM KLAGO- DIKT VISST! INTE UNDER SPRÅK- STÖR- NING NATION REKLAM- MAN SÖKA ÖBO KUDDE GÖR SMÅ- FLICKOR SÖM DUMBOM EJ IN SVULL- NAD ROVA BÄR BÄR RÖNTGEN KIKARE AV EJDER ANFALL NÄMNDE HUR SA? STAD DONERAR UPPREP- ANDE DAM FÖRE O GUDINNA HAR LUAS KULÖR SCEN- DRAMAT I HINK? SJUKHUS- AVDELN. TEAM VIMSIG PLATTA EJ VI KAN MAN EKA GUDINNA ID EST ÄVJA BÖNAR SMÅ SKOGAR HÖR INTE SVAVEL VALUTA BÄR ARV PROFET TÄVLING RINKEN INGRID NORDIN, Kiruna 14 KRYSS nr 5 Senast den 18 oktober 2010 vill vi ha ditt korsord. Skicka till: Landstingstidningen, NLL, Luleå Märk kuvertet Kryss 5. Lycka till! Namn... Adress... Postnummer och ort... ino N F S R P Å G Å E N D E A D A G I O S Å P L A G E R S E D E S L E E N D E N O T B S I A R N Ö O M A K L E T T A L I E Å O N A A N A T F L A T L U S U N O P I U M A R I B L C G O N E D O N A D V O K A T O R I S K Å B E R G I O K A S T E T I A E K A F A J A N S L A V E T T L V S G L A O I G E L T Å L A K K N O D D B A R D S I L A T O O C E A N K A A E L D A S S A S K A E M I R P R A D O T U A N O V A S I A Y N G E L Ö R T Ö P P E N L I N N A A B E T E P Å B Ö R J A T V E N Lösning på KRYSS nr Kryssvinnare GÖRAN ÖHMAN Kyrkstugugatan 21, Gällivare MIKAEL NILSSON Durrnäsvägen 32 A, Piteå GUNILLA RYDSÄTER Södra Kungsgatan 12, Luleå DAVID VESTERMARK Studentvägen 169, Luleå ANN-CHRISTIN DRUGGE David Törnqvistsvägen 11, Morjärv Trisslotter kommer med posten. Grattis!

15 Omvänden eder kåseriet patrik warg SÖNDAG 12 SEPTEMBER 2010 Visst är det härligt med traditioner. Att gå till valurnan med beslutsamma steg. Att se på tv. Att jaga älg över oändliga myrar. Ahh, älgköttsoppa som tyvärr inte längre betraktas som lämplig människoföda. I bakvattnet av de nya nationella riktlinjerna kring förebyggande hälsovård benämns numera köttsoppssörplande som Riskbruk och inte som tidigare: Lite oartigt, men gott. Vårt matintag och vår hälsa, hur mycket vi väger, hur lite vi motionerar, har varit vardagliga samtalsämnen sedan den dag i paradiset då Eva, i förmodad kärlekskrankhet trots den store Veganens förmaningar norpade en tryffelnougat från Godsakens förbjudna pralinbuske. Varpå Adam medelst motorsåg fällde den heliga Bicepsbjörken och snickrade till sig ett sofflock. Straffet blev hårt. Ni skolen blifva öfverviktiga diabetiker med dåligt ölsinne och erfara karies i tänderna. Men nu har alltså en betydligt mer modern (nåja) och militant myndighet ålagt vården att förändra folkets självdestruktiva livsstil. På så sätt ska vi ta oss tillbaka till det Himmelska Gymmet. Detta ska ske genom information och motiverande samtal. Huruvida begreppet innehåller hot om våld vet jag inte. Jag har inte gått kursen. Nu äter du morötter och slutar röka, annars slår jag dig med stetoskopet? Jo, så måste det bli. För jag vill inte gå kurser som kräver att jag måste ut och flyga. I värsta fall till någon lummig kursgård med sågspånsmelerad havregrynsgröt x 3 och vandringsleder in på knuten. Jo, flyga går bra, men jag är livrädd för The Security Check. Sedan vakterna tagit av mig både nagelsax och raklödder vågar jag inte längre ta med några toalettartiklar alls, vilket ger mig ännu mer svettångest. En vacker dag blir jag skickad till Guantanamo i alla fall: Vakter hitåt, den här killen stinker terrorist. Terrorister verkar vara ett magert folk. Åtminstone föregår Usama som tunt exempel. Kanske är en trång turban ett bra målplagg när vi nu ska äta som fåglar, väga som älvor, sova likt tsetsestungna madagasker och studsa över den svenska savannen som kenyanska ventilgummin? Förresten, den som med att äta som en fågel menar att man bara tuggar frön har aldrig sett en flock måsar på stranden en solig sommardag. De slåss om den minsta flisa bearnaiseströssel som rinner av min mjukglass. Lite motion får jag förstås när jag viftar bort fäna från min picknickfilt. Men den varma perioden för också med sig en del antifysiska moment som kräver sin återhämtning under resten av året. Det dricks en del, inte minst grillolja. Det sovs i hängmattor och festbolmas över grannskapet. Värst är att sommarvädret eliminerar hälften av den naturliga fettförbränning som vi har i vår vintermotionsarsenal, nämligen att klä på sig. Det är tur vi har allt byltande som jämvikt till de norrbottniska kosttraditionerna. Jo, jag käkar mycket langos (fläsk) men så brottas jag en timme med långkallingarna varje dag också. Såväl klimatet och regeringen vill alltså att vi nu tar itu med höstens konstgjorda svettövningar. Men att ta sig till gymmet är inte lätt för alla. PATRIK WARG är inte känd från Idol, Robinson eller Big Brother. Däremot är han glad över att vara läkare i Norrbotten. Många upplever obehag av tanken att andra besökare ska bedöma deras fysiska status. Men det är en onödig oro eftersom det krävs att de andra slutar att bara titta på sig själva. Man går inte ostraffat mellan en kortnackad gymstammis och hennes spegel. Vi inom landstinget behöver inte oroa oss för vår träning. Det är över oss piskan viner att ta fighten att förändra resten av befolkningens levnadsvanor. Det blir ett brottarjobb, var så säkra. Jag kan inte ens få mina barn att äta fisk eller mig själv att sluta använda näsdroppar. Viktigast är att vi föregår som goda omvända exempel. Det gör vi genom att varje dag träna på att gå med beslutsamma steg till valurnorna iförd turban, fimpa för gott och i övrigt beakta Laestadius hälsovårdande förslag. Sedan kan vi med rent samvete sörpla älgköttsoppa, ta en bärs och norpa några praliner allt uppå sofflocket framför motions-tv. Det kostar nämligen många kalorier att försöka hänga med i svängarna kring tv-serien Biggest Loser. Ibland tänker jag att programmet måste ha fått sitt namn efter dem som ser på det. konstverk berättar nytt om namn Konstnären Almar Arwidson ( ) har skapat skulpturen Revirkungen. Den köptes 1996 till landstingets konstsamling. Konstnären kommer ursprung ligen från Rutvik, Luleå. Han bor och verkar i Enskede sedan många år till baka. Tekniken är svetsmodellering som innebär att skulptera i flytande metall på en stomme av koppar. I början av sin konstnärliga utveckling täljde Arwidson små figurer i trä som oftast föreställde verkliga personer. Skulpturerna blev efterfrågade och populära. Han sökte in på Konstfack i början av 1950-talet trots att han var överårig, men fick dispens och kom in. Inte förrän i 60-årsåldern började han ägna sig helt åt konsten. Dessförinnan arbetade han som snickare för att försörja sin familj. Lyrik, resor och naturupplevelser har bidragit till sökandet efter former och uttryck. Det mal i skallen. Man är ständigt öppen för nya intryck, säger konstnären. Minnen av händelser är en viktig källa i skapandet. På något sätt lämnar det spår. Följande anser han ha gjort intryck på honom: En vinterkväll stod vi några grabbar i Luleå när vi plötsligt hörde oväsen från Stadshotellet. En polishäst kom i fullt sken. Jag gjorde mig stor och bred och lyckades få tag i grimman. En polis kom efter och tog hand om hästen. Skulpturen Revirkungen är inte stor men har en mäktig och gåtfull utstrålning. Varelsen har utkämpat många strider för att skydda de sina i reviret. Han är ständigt redo att avvisa alla inkräktare. Det har många gånger räckt med att spänna sin brinnande blick mot antagonisten. Almar Arwidson berättar att han har en dragning till det udda. Jag ville göra en hemlös katt, men när den var färdig blev det Revirkungen. Almar Arwidson/BUS 2010 Foto: DARYOUSH TAHMASEBI, Norrbottens museum Ingen annan skulptur liknar denna. Konstnärer som gjort intryck på och påverkat Arwidson är Matisse, van Gogh, Giacometti, Henry Moore med flera. Trots att 2010 är konstnärens nittiosjunde år så finns funderingar på att ha en utställning. TORSTEN WIKSTRÖM HENRIK BERG är ny utredare och näringslivsstrateg vid regionala utvecklingsenheten. Han arbetar med frågor som rör infrastruktur, klimat och energi samt ägarstyrning av landstingets bolag. Henrik Berg kommer närmast från länsstyrelsen i Norrbotten. CAMILLA ANDERSSON har efterträtt Jonas Thörnqvist som planerare och stabssamordnare inom division Primärvård. Hon var tidigare verksamhetsutvecklare för Vital i Norr-projekten. LISA VÄLITALO är ny personalspecialist i division Service, i första hand till september Hon arbetade tidigare som personalsekreterare i Tanums komun. Hennes företrädare Lotta Wolf vikarierar som personalstrateg på centrala personalenheten. MONIKA ÖHMAN är sedan den 6 september anställd som divisionssekreterare, Medicinska specialiteter. Hon har tidigare arbetat 15 år vid Luleå tekniska universitet, senast som institutionsadministratör vid Institutionen för systemteknik. Hon efterträder Gudrun Ferdén, som gått i pension. Årets bästa handledare PETER JOHANSSON, överläkare på kardiologen, medicinklinken, vid Sunderby sjukhus, har tilldelats Läkarförbundets handledarpris Han får priset med följande motivering: Peter har med stort engagemang och stor beslutsamhet tagit på sig rollen som studierektor. Han har genomfört flera förändringar som påverkat arbetssituationen positivt och stöttar och kämpar för ST-läkarnas rätt till strukturerad handledning och utbildning. Peter vågar sticka ut hakan och stå upp för STläkarna i alla tänkbara situationer. Dessutom är han en fenomenal handledare vars dörr alltid står öppen. Priset, kronor, har delats ut sedan Peter Johansson, duktig handledare. 15

16 Anna Lundgren tar cykeln till jobbet på Björkskatans vårdcentral. Efter nio år i Stockholm tycker hon det är härligt att ha nära till arbete, skola, dagis och fritidsaktiviteter. Anna Lundgren väljer vårdcentralen före labbet Anna Lundgren ville inte tillbringa sitt liv i ett laboratorium. Därför hoppade hon av jobbet som forskare inom genterapi på Karolinska institutet. Nu är hon ST-läkare på Björkskatans vårdcentral i Luleå. Jag tycker det är underbart att komma i kontakt med människor hela dagarna, säger hon. Vi träffar Anna Lundgren på vårdcentralen efter arbetsdagens slut. Hon tar emot ungefär tio patienter per dag allt ifrån spädbarn till åldringar. Det är just blandningen av människor och åkommor som gör att hon trivs med sitt arbete som distriktsläkare. Nu känner hon att hon har hamnat på rätt plats i livet. Men det har inte alltid varit så. Efter gymnasiet studerade hon till molekylärbiolog i Umeå. Sedan började hon forska inom genterapi på Karolinska institutet. Medan de andra forskarna älskade att arbeta i laboratoriet kände hon sig frustrerad. Jag kände mig instängd bland mikroskopen och provrören. Jag tänkte: Ska mitt liv vara så här? Det var något som saknades. Vid 24 års ålder kom Anna Lundgren till ett vägval. Skulle hon fortsätta att doktorera? Jag ville komma ut från laboratoriet och träffa mer människor. När jag fick erbjudandet att arbeta som produktspecialist på ett privat diagnostikföretag tog jag jobbet. Under två år sålde jag utrustning till sjukvården. I mitt arbete träffade jag många läkare och det var då jag insåg att det var det jag egentligen ville bli! Under läkarutbildningen fick hon två barn. Det var stressigt att få studier och Anna Lundgren Jag kände mig instängd bland mikroskopen och provrören. Jag tänkte: Ska mitt liv vara så här? Det var något som saknades. småbarnsliv att gå ihop. Familjen bodde trångt i en trea på Norrmalm i Stockholms innerstad och hade inga släktingar i närheten som kunde hjälpa till som barnvakt. Tankarna på att flytta upp till Norrland började komma. När jag skulle göra min AT valde vi mellan min mans hemstad Östersund eller Norrbotten. Till sist blev det Piteå eftersom min man fick jobb som ekonom där. Familjen köpte ett hus på Lulsundet i Luleå. Nu tar Anna Lundgren cykeln till jobbet på Björkskatans vårdcentral. Efter nio år i Stockholm tycker hon det är härligt att ha nära till arbete, skola, dagis och fritidsaktiviteter. På sommaren hänger hon på Lulsundsbadet och på vintern Bilder från Annas eget fotoalbum Här är jag söder om Biarritz vid den vackra franska Atlantkusten och har just vågsurfat. Det är jättekul, fast jobbigt. Min man kommer från Östersund och jag provade att rida islandshäst i jämtländska fjällen. Jag älskar att vara i fjällen. Ålder: 36 år. Född: I Älvsbyn. Bor: I villa på Lulsundet i Luleå. Familj: Man och tre döttrar som är 9, 6 och 2 år gamla. Yrke: ST-läkare på Björkskatans vårdcentral i Luleå. Bakgrund: Är uppvuxen i Älvsbyn och Arjeplog. Gick molekylärbiologutbildning i Umeå direkt efter gymnasiet. Började forska inom genterapi på Karolinska institutet. Arbetade sedan som produktspecialist för ett diagnostikföretag i Stockholm och sålde utrustning till sjukvården. Kom då i kontakt med läkare och bestämde sig för att det var det hon egentligen ville bli. Utbildade sig i Stockholm, åker hon slalom med barnen på Ormberget. Varje år försöker familjen komma i väg på några resor. De åker till fjällen, besöker kompisar i Stockholm och ibland reser de ner till franska Atlantkusten. Det är jättefint där med vidsträckta sandstränder och böljande vågor. Min man har släktingar som bor i trakten och vi njuter av god mat och goda viner när vi hälsar på. Vi vill gärna göra längre resor också, fast nu har vi en livlig tvååring som gör att vi inte orkar med det. Som trebarnsmamma och ST-läkare har Anna Lundgren fullt upp. Men hon försöker att fokusera på det som hon har framför ögonen. Hemma ägnar hon sig 100 procent åt familjen och på jobbet är det patienterna som får hennes uppmärksamhet. Jag läste i en föräldratidning om en pappa som sa att han aldrig tänkte på sina barn på jobbet. Det lät ju förfärligt, men jag kanske är på väg att bli likadan. Jag försöker koppla bort allt annat än patienterna när jag är på vårdcentralen Mina tre barn Sara, 6 år, Emma, 9 år och Maja, 2 år, är det viktigaste av allt i mitt liv. I somras besökte vi ett gårdsmejeri i Jämtland som gör getost. men flyttade tillbaka till Norrbotten för att göra sin AT i Piteå. Håller nu på att specialisera sig till distriktsläkare i Luleå. Intressen: Vara med familjen, umgås med vänner, vistas i fjällen. Åker till Stockholm för att träffa kompisar och försöker komma i väg på en resa utomlands varje år. Foto: MARIA ÅSÉN och hemma är det barnen som tar all min tid. På ett sätt är det bra för jag tänker sällan på jobbet när jag kommer hem och det gör nog att jag känner mig mindre stressad. Problemet är när hennes egna barn blir sjuka. Både barnen och min man anser att de får väldigt dålig omvårdnad av mig. Jag tycker aldrig att de är speciellt sjuka. Det är väl litet som skomakarens ungar som går med de sämsta skorna. En gång blev jag rädd att en av flickorna hade hjärnhinneinflammation och då åkte jag direkt till akuten. Som tur var hade jag fel. Nu har Anna Lundgren drygt tre år kvar innan hon är färdigutbildad distriktsläkare. Varje dag tycker hon att hon lär sig mycket på vårdcentralen. Det finns en enorm kompetens bland kollegorna som har jobbat länge. Tänk så mycket de kan om så vitt skilda saker. De träffar alla i upptagningsområdet och har genom åren skaffat sig en bredd. De är verkligen duktiga. Anna Lundgren gillar att arbeta inom primärvården. Där kan hon följa en patient i olika situationer och får ett helhetsperspektiv. Dessutom tycker hon det är roligt att lära känna en hel familj. För mig är det speciellt viktigt att ha ett bra bemötande mot barnen. I primärvården har vi chansen att ge dem en positiv bild av vården så att de inte blir rädda om det skulle hända något allvarligare i framtiden och de måste åka in till sjukhuset. Ofta ringer hon till patienterna för att följa upp deras behandling, vilket de uppskattar. Jag gör det mycket för min egen skull för att kolla att jag inte har missat något eller att de behöver någon annan behandling än den jag har ordinerat. Men åter igen handlar det om att jag är intresserad av människor och vill veta hur de mår. Jag är också nyfiken och vill vara säker på att jag har förstått vad de lider av. Det verkar definitivt som om Anna Lundgren har hamnat på rätt plats i tillvaron. ANN-KATRIN ÖHMAN