TCO GRANSKAR: SVENSK A-KASSA I STRYKKLASS #2/09

Transkript

1 TCO GRANSKAR: SVENSK A-KASSA I STRYKKLASS #2/09 Den svenska arbetslöshetsförsäkringen sviker medelklassen

2 Författare Thomas Janson Avdelningen för samhällspolitik, TCO Tel Lena Orpana Avdelningen för samhällspolitik, TCO Tel

3 innehåll Inledning 4 Sammanfattning och slutsatser 6 Den svenska arbetslöshetsförsäkringen sviker medelklassen 6 Inkomsttaket måste höjas 7 Medelklassen och välfärdsmodellen 9 Arbetslöshetsförsäkringens roll 12 Förändringar i den svenska a-kassan 14 Beskrivning av ländernas arbetslöshetsförsäkringar 18 Frankrike 18 Finland 20 Danmark 21 Tyskland 23 Nederländerna 24 Storbritannien 24 Norge 26 Slutsatser 27 Inkomsttaken har stor betydelse för ersättningsnivån 28 Den svenska arbetslöshetsförsäkringens utfall i ett europeiskt perspektiv 28 Den svenska arbetslöshetsförsäkringens utfall i ett nordiskt perspektiv 34 Slutsatser 35 Källförteckning 38 Bilaga 1 Tabeller 39 Bilaga 2 Finlands kompletterande ersättningsnivåer 41 svensk a-kassa i strykklass

4 Inledning Försämringar av arbetslöshetsförsäkringen har varit ett av denna regeringens centrala teman för att upprätthålla arbetslinjen. Syftet har varit att få större inkomstskillnader mellan de personer som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och de som har jobb. Tanken är att därigenom sänka löneanspråken för de arbetssökande, öka sökaktiviteten bland de arbetslösa och därmed öka arbetskraftsutbudet. Även i vanliga fall är det en strategi som är tveksam och innebär stora risker, bl.a. för att matchning och produktivitet försämras. I en lågkonjunktur av det slag vi nu befinner oss i är det än mer vanskligt. Lågkonjunkturen kommer troligen att bli djup och långvarig. Alla som nu varslas går inte till arbetslöshet, men alla prognoser tyder på att arbetslösheten kommer att fortsätta öka. Många kommer att gå från jobb till arbetslöshet och därför är arbetslöshetsförsäkringens kvalitet av stor betydelse, både för den personliga inkomsttryggheten men också för att upprätthålla efterfrågan i ekonomin. TCO har därför i sitt krisprogram föreslagit en kraftig sänkt avgift, höjt ersättningstak samt borttagande av differentieringen. När varslen nu duggar tätt och allt fler blir arbetslösa upptäcker många att de inte får ut 80 procent av sin lön eller ens 70 procent. De tvingas leva på inkomster som kanske är hälften av de de tidigare fick i lön. Regeringen vägrar förbättra a-kassan trots att allt fler inser att det behövs. Det finns en självbild av att Sverige har en hög och generös ersättningsnivå. Det finns också en tro att Sverige fortfarande har världens generösaste arbetslöshetsförsäkring 1. Detta trots rapporter om en arbetslöshetsförsäkring som tappar i värde, legitimitet och skydd. Istället för att stärka arbetslöshetsförsäkringen har regeringens förändringar lett till att a-kassorna har tappat runt en halv miljon medlemmar under de två senaste åren. A-kassornas samorganisation (SO) rapporterar en mycket kraftig minskning av antalet nya medlemmar i a-kassorna framförallt i åldrarna år. Skälet till utträdena är främst ekonomiska. De höjda avgifterna, som i de flesta fall är högst i kassor där medlemmarna har de sämsta anställningsvillkoren, i kombination med förändrade regler som begränsar inträdet påverkar enligt SO medlemstalen mycket negativt 2. 1 Sven-Otto Littorin i interpellationsdebatt i riksdagen den 16 januari 2009, 2 Rapport från SO svensk a-kassa i strykklass 2009

5 Enligt Konjunkturinstitutet fördjupas lågkonjunkturen under 2009 och 2010 och det får stora effekter på sysselsättningen. Arbetslösheten förväntas öka kraftigt under de kommande två åren och antalet sysselsatta minska med ca personer. EU-kommissionen uppskattar att 3,5 miljoner arbetstillfällen kommer att försvinna i EU och arbetslösheten öka till nära 9 procent under 2009 på grund av krisen. Behovet av en bra arbetslöshetsförsäkring har sällan har varit större. Är den svenska arbetslöshetsförsäkringen verkligen världens bästa? TCO vill med denna rapport testa självbilden av den generösa ersättningen genom att jämföra ersättningsnivån för den svenska försäkringen med några av våra europeiska grannar. Vi jämför åtta olika länder med sinsemellan olika välfärdsmodeller: Sverige, Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien, Norge, Danmark och Finland. Rapporten begränsar sig till att analysera det ekonomiska bortfallet för de offentliga arbetslöshetsersättningarna när en person blir arbetslös (ersättningsnivån), med fokus på medelinkomsttagare i varje land. Vi har inte som ambition att analysera vilka system som finns när den arbetslöse har nått slutet av sin ersättningsperiod, i vilken omfattning arbetskraften omfattas av försäkringen, skillnader i medlemsvillkor, pensionslösningar eller andra tillhörande system (även om vi kortfattat beskriver några av dessa karakteristika). OECD 3 bedömde dock för några år sedan att täckningsgraden för den svenska, frivilliga arbetslöshetsförsäkringen (innan den nuvarande regeringen förändrade villkoren och avgifterna) inte var sämre än obligatoriska försäkringar. 3 OECD, Benefits and Wages svensk a-kassa i strykklass

6 Sammanfattning och slutsatser Den svenska arbetslöshetsförsäkringen sviker medelklassen I ljuset av lågkonjunkturen och arbetsmarknadsläget är frågan hur den svenska arbetslöshetsförsäkringen står sig i internationella jämförelser. Uteblivna höjningar av a-kassans tak, lägre nominell ersättningsnivå och ökade relativa skatter för arbetslösa har inneburit att den faktiska ersättningsnivån har urholkats för många och framför allt för medelinkomsttagare. Det innebär att endast var fjärde heltidare idag får 80 procent i ersättning och en majoritet av alla arbetslösa är underförsäkrade. A-kassornas samorganisation (SO) menar att inkomstskyddet därmed har devalverats till att vara endast ett grundskydd för normalinkomsttagaren. Vidare säger man att urgröpningen leder till att legitimiteten och tilltron till försäkringen undergrävs och kräver därför ett höjt och indexerat tak 4. 4 Rapport från SO Vi har jämfört hur arbetslöshetsförsäkringen i åtta länder (Sverige, Danmark, Finland, Norge Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien) täcker upp förlorad inkomst vid arbetslöshet. Jämförelserna visar på intressanta men för många överraskande resultat: Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är sammantaget sämst bland de undersökta nordiska länderna när gäller generositet och skydd mot inkomstbortfall för medelinkomsttagare. Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är i strykklass bland de undersökta länderna. Det beror på att den har ett lägre inkomsttak än många andra länder, vilket leder till att länder som Nederländerna, Frankrike och Norge har bättre ersättning för löntagare med genomsnittliga inkomster. I flera andra länders försäkringar finns inom den statliga arbetslöshetsförsäkringen kompletterande system som ger extra ersättning som främjar utbildning, jobbmatchning eller ger extra skydd för dem som varit länge på arbetsmarknaden och byggt upp en högre standard. Ett flertal länders försäkringar har kompletteringar för barn vilket ökar ersättningsnivån. I andra länder, t.ex. Danmark, finns det till försäkringen kopplat pensionslösningar för äldre arbetslösa som ännu inte uppnått den lagreglerade pensionsåldern. Det ökar försäkringens attraktivitet och värde för löntagarna, även om det kan ha negativa effekter på de äldres arbetskraftsutbud. 6 svensk a-kassa i strykklass 2009

7 Den faktiska ersättningsnivån i Sverige sjunker relativt sett genom att Sverige har flest karensdagar bland de undersökta länderna. Många länder har inga karensdagar vid ofrivillig arbetslöshet. I Danmark som har tre dagars karens, är det dessutom regel att arbetsgivaren betalar dessa om arbetstagaren sägs upp. Resultatet blir att den svenska försäkringen inte längre omfattar de breda medelklassgrupperna och successivt har blivit en grundtrygghetsförsäkring. Försäkringens kvalitet undergrävs också av att den maximala ersättningsperioden i den svenska arbetslöshetsförsäkringen är förhållandevis kort. Den danska a-kassan har en ersättningsperiod på fyra år, den holländska och franska upp till tre år och den finska ger ersättning i 500 dagar. Det gör att i ett konjunkturläge som vi just nu är inne i, där det också saknas tillräckliga resurser för arbetsmarknadsutbildning, kommer många svenska arbetslösa att tvingas vända sig till kommunerna och söka försörjningsstöd när de blir utförsäkrade. Vår rapport styrker slutsatsen att den svenska arbetslöshetsförsäkringen i praktiken endast ger ett grundskydd för många. Därmed kan man inte heller längre säga att försäkringen bygger på en inkomstbortfallsprincip. Sverige är bland de länder, av de undersökta, vars arbetslöshetsförsäkring i minst utsträckning omfattar de flesta inkomstlägen. Istället har utvecklingen gått mot att medelklassens arbetstagare genomgående lämnas underförsäkrade. I några avseenden har arbetslöshetsförsäkringen kommit att bli snål inte bara mot arbetstagare inom medelklassen utan mot alla arbetstagare. Genom att de försäkringsvillkor som reglerar kraven för att ha rätt till ersättning har skärpts, så är det idag färre än tidigare som kan få ersättning från försäkringen. Det gäller inte minst deltidsarbetande, där fler än tidigare inte uppfyller det strängare arbetsvillkoret, samt deltidsarbetslösa som numera kan få ersättning i maximalt 75 ersättningsdagar. Inkomsttaket måste höjas Följderna av den urholkade försäkringen blir allt tydligare. Legitimiteten för försäkringen urholkas. Medelklassens stöd för det generella välfärdssystemet bygger på att de skatter och avgifter man betalar också ger ett rimligt försäkringsskydd. Den nuvarande utvecklingen får istället till följd att arbetstagarna genom sina fackliga organisationer tvingas teckna kompletterande inkomstförsäkringar 5. Det riskerar att segmentera och dra isär arbetsmarknaden i grupper som har en låg arbetslöshetsrisk och då kan teckna försäkringar till en rimlig kostnad och mer utsatta grupper som inte till rimliga kostnader kan skaffa sig privata försäkringar. Det i sin tur kommer att motverka 5 För många tjänstemän finns det avtal om ett tillägg till arbetslöshetsersättningen, för privattjänstemän kallat avgångsersättning. Avgångsersättningen kompletterar den ersättning man får från a-kassan. Avgångsersättningen och den ersättning man får från a-kassan ska tillsammans uppgå till cirka 70 procent av den tidigare lönen under de sex första ersättningsmånaderna. Se svensk a-kassa i strykklass

8 rörligheten och flexibiliteten på arbetsmarknaden. Ett sämre trygghetssystem ställer också större krav på finanspolitiska åtgärder i kristider. När de så kallade automatiska stabilisatorerna inte fungerar och människor inte får den inkomsttrygghet de förväntar sig tvingas staten istället gå in med större konjunkturåtgärder än annars för att motverka lågkonjunkturen. Sämre a-kassa ger också lägre omställningsberedskap. Individen behöver tid och resurser för att kunna ställa om, vidareutbilda sig och söka ett nytt jobb. En a-kassa som har så låga nivåer att man förlorar halva sin inkomst från och med den första månaden i arbetslöshet säkrar inte den inkomsttrygghet som är rimlig för att kunna koncentrera sig på utbildning eller jobbsökande. De som drabbas av denna urholkade och allt sämre arbetslöshetsförsäkring är många yrkesgrupper som organiserar sig i TCO-förbund t.ex. lärare, sjuksköterskor, ingenjörer eller journalister. Men det drabbar också många Saco- och LO-grupper, löntagare som arbetar på Ericsson, Volvo, Saab eller de andra företag som nu varslar. Det faktum att medelinkomsttagare i Frankrike, Norge, eller Nederländerna, för att ta några exempel, har en bättre försäkring vid arbetslöshet talar för att den svenska arbetslöshetsförsäkringen blir allt sämre när det gäller att skydda stora arbetar- och tjänstemannagruppers inkomst vid arbetslöshet. Därför föreslår TCO följande: Taket måste höjas så att försäkringen omfattar merparten av vanliga arbetstagare. Det är rimligt att 80 procent av de yrkesverksamma får 80 procent av sin inkomst skyddad vid arbetslöshet. Det skulle ge flera positiva effekter. Fler skulle gå med i försäkringen, fler skulle ges trygghet vid arbetslöshet, arbetsmarknaden skulle fungera bättre och människors oro över att förlora jobbet skulle inte behöva dämpa hushållens efterfrågan. Det mesta talar för att arbetslöshetsförsäkringen måste repareras. Den förhöjda delen av a-kasseavgiften, den så kallade arbetslöshetsavgiften, begränsas till högst 90 kronor i månaden per medlem. Det skulle ge över 70 procent av medlemmarna i a-kassorna en sänkning av avgiften, för många med 100 kronor eller mer. Kostnaden för staten i form av minskade intäkter från finansieringsavgiften skulle bli cirka 1,2 miljarder kronor för svensk a-kassa i strykklass 2009

9 Medelklassen och välfärdsmodellen I de senaste årens internationella politiska debatt har olika välfärdsmodeller ofta ställts mot varandra. Det har då ofta handlat om att välja mellan den kontinentaleuropeiska eller den anglosaxiska modellen. Debatten har böljat mellan ett uppmärksammande av de positiva aspekterna och ett framhållande de negativa sidorna för respektive modell. Den kontinentaleuropeiska modellen sägs innebära ett större socialt ansvarstagande än den anglosaxiska, men sägs samtidigt lida av en oförmåga att skapa ekonomisk tillväxt. Den anglosaxiska modellen skapar visserligen en högre ekonomisk tillväxt, men ökar samtidigt samhällsklyftorna och ojämlikheten. Detta är nog en del av förklaringen till det växande intresset för den nordiska modellen. Många tycker sig i de nordiska länderna ha hittat en tredje väg; en alternativ utvecklingsväg som förenar det bästa hos såväl den kontinentaleuropeiska som den anglosaxiska modellen utan att samtidigt drabbas av deras nackdelar. I de nordiska länderna kan man konstatera en relativt hög ekonomisk tillväxt, som under de senaste åren överträffat de övriga europeiska ländernas. Samtidigt har de nordiska länderna lyckats slå vakt om generösa välfärdssystem, som genererat en hög grad av jämlikhet och social trygghet. Forskningen har också visat att de nordiska länderna överträffar såväl USA som Storbritannien när det gäller social rörlighet och anpassningsförmåga till en allt mer globaliserad ekonomi. Gemensamt för de nordiska länderna är att de har välfärdslösningar som är universella och omfattar alla medborgare, att trygghetsförsäkringarna i huvudsak är offentligt finansierade och att ersättning ska betalas utifrån inkomstbortfallsprincipen. Bred tillgång till offentligt finansierade välfärdstjänster såsom barnomsorg och äldreomsorg är också en del av den nordiska modellen. Under lång tid har det i de nordiska länderna funnits en bred politisk samsyn om denna grundsyn. Detta innebär dock inte att den s.k. nordiska välfärdsmodellen är självklar i de nordiska länderna. De senaste åren har det som ofta anges vara själva kärnan i modellen, de relativt sett generösa trygghetsförsäkringarna, varit utsatt för ett hårt politiskt förändringstryck. Stora och genomgripande nedskärningar och systemförändringar inom såväl sjukförsäkringen som arbetslöshetsförsäkringen har genomförts. Under lång tid har dessutom medelinkomsttagarna osynliggjorts i den svensk a-kassa i strykklass

10 svenska debatten. Professionella yrkesutövare, många med högskoleutbildning, saknar idag den erkänsla de förtjänar för det arbete de utför. Samhällets utveckling och välfärd är i hög grad beroende av dessa gruppers insatser på jobbet och i samhället. Långa arbetsdagar, ofta med bristfälliga resurser för kompetensutveckling eller stöd, följs av en stressad fritid. En del har fastnat i det som brukar kallas för honungsfällan, de trivs i och för sig på jobbet, men sliter hårt och riskerar att bränna ut sig. Andra har fastnat i rävsaxen, i otrygga jobb ofta i visstidsanställningar där det blir svårare och svårare att få en fast anställning. Inom flera områden måste politiken visa ett större intresse för dessa gruppers välmående och framtid. Det handlar till exempel om att se till att utbildning lönar sig och att följaktligen alla reellt får kontinuerlig tillgång till studier. Det kan handla om att öka de förvärvsarbetande kvinnornas möjlighet till personlig utveckling och egen karriär. Som en given konsekvens av detta måste män i större utsträckning än idag få bättre förutsättningar att ta del i föräldraskapet. Det kan bestå i att alla grupper måste bidra till det generella välfärdssystemets finansiering, och att de följaktligen måste få rimligt mycket tillbaka i form av riskspridning och trygghet. Riktigt allvarligt blir det om medelinkomsttagarna börjar ifrågasätta breda politiska lösningar, som t.ex. den generella välfärdspolitiken. Den s.k. nordiska välfärdsmodellen bygger på offentligt finansierade och generella välfärdslösningar. I den partipolitiska retoriken uttalas ofta, både från höger och vänster, att en ledstjärna i välfärdspolitiken är och bör vara att den som blir sjuk, arbetslös, gammal eller skaffar barn skall tillförsäkras en standardtrygghet under den tid som man inte kan arbeta fullt ut. Men betydande grupper av de välutbildade, professionella yrkesverksamma befinner sig idag nära den skiljelinje där det inte längre finns något stöd för samhällssolidariteten och den generella välfärdspolitiken. Mellangruppen är inte homogen. Men de generella välfärdssystemen står och faller faktiskt med stödet från detta mellanskikt av löntagare och medborgare. Ett så stort offentligt åtagande som krävs för att undvika stor ojämlikhet kräver att systemen är brett finansierade. Och att flertalet ställer upp på den grundläggande idén bakom välfärden. De flesta svenskar ställer sig bakom grundpelarna i den nordiska välfärdsmodellen som företeelse, även när det gäller att skattevägen finansiera trygghet och välstånd för individerna. 10 svensk a-kassa i strykklass 2009

11 Men hur länge ställer de grupper upp som betalar in stora summor till systemen men som märker att tryggheten inte garanteras, eller att kvaliteten i vård, skola och omsorg naggas i kanten? Välfärdssystemen måste byggas så att de breda grupper som befinner sig i inkomstens mellanskikt känner att de får tillräckligt mycket tillbaka. En generell välfärdsstat som inte bärs upp av medelklassen kommer att urholka sig själv och till sist raseras. En viktig del i välfärdsdiskussionen är socialförsäkringssystemen och arbetslöshetsförsäkringen. Dessa måste å ena sidan bygga på standardtrygghet genom inkomstbortfallsprincipen, men också finansieras solidariskt. Problemen uppstår om stora grupper som är med och finansierar systemen inte längre får inkomsttrygghet. Därför måste ersättningsnivåerna i trygghetssystemen vara på så hög nivå att behovet av kollektiva och individuella påbyggnader minimeras. Betalningsviljan till ett generellt system med ersättningar enligt inkomstbortfallsprincipen förutsätter att det finns ett hyfsat tydligt samband mellan inbetalda avgifter, skatter m.m. och utgående förmåner. Välfärdsstatens grundprincip är lika mycket att fördela risker som att fördela inkomster. Systemen måste lika mycket vara riskförsäkringar som fördelningspolitiska instrument. Allt fler välutbildade, professionella yrkesutövare tvingas idag att söka avtalade eller privata kompletteringsförsäkringar. Detta skulle kanske inte heller vara ett problem om det inte var så att dessa grupper därmed tvingas betala dubbelt för inkomstbortfallsskyddet. I längden är detta inte hållbart. Vi står inför ett tydligt välfärdspolitiskt vägval när det gäller våra trygghetsförsäkringar. Kan systemen överhuvudtaget upprätthålla inkomstbortfallsprincipen, och vad göra om vi kommer fram till att så inte är fallet? Om de offentligt finansierade trygghetssystemen urholkas hur länge dröjer det då innan vi får en skatterevolt och/eller att sammanhållningen i samhället allvarligt försämras? svensk a-kassa i strykklass

12 Arbetslöshetsförsäkringens roll Arbetslöshetsförsäkringen spelar en avgörande roll för individers inkomsttrygghet vid arbetslöshet och för arbetsmarknadens funktionssätt. I grunden ger a-kassan ett inkomstskydd för individen vid förändringar på arbetsmarknaden, förändringar som de sällan kan påverka själva. Försäkringen skall i bästa fall ge löntagarna en period av omställning där de kan söka jobb utan att förlora alltför mycket i standard. Förutom detta uppenbara syfte finns det också enligt forskningen, beroende på designen av a-kassa, ett antal samhälleliga effekter. Det verkar som att en minskad generositet i arbetslöshetsförsäkringen också minskar produktiviteten. Det finns tre anledningar till detta. Först och främst genom att minskad generositet i arbetslöshetsersättning påverkar produktiviteten genom att begränsa tiden och resurser som finns för arbetslösa att hitta rätt jobb. Före det andra genom att arbetskraften, vid en minskad ersättningsnivå, inte gärna söker sig till arbetstillfällen med hög risk, och hög produktivitet. Den tredje anledningen är att en lägre ersättning leder till att lågutbildade får större möjligheter på arbetsmarknaden och därmed kan konkurrera ut högre utbildade 6. Det finns också en risk att en alltför låg a-kassa leder till att de anställda, i brist på en allmän försäkring mot inkomstbortfall vid till exempel en företagsnedläggning, ofta har krasst ekonomiska intressen av att motverka den strukturomvandling som långsiktigt är nödvändig för att möta internationell konkurrens 7. Arbetslöshetsförsäkringen bör också kombineras med en aktiv arbetsmarknadspolitik som syftar till att förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Sammantaget medverkar detta till en flexibel, rörlig och förändringsbenägen arbetskraft med hög arbetsmotivation 8. Slutligen kan också familjepolitiken bidra till en förbättrad arbetsmarknad och produktivitet. En politik som uppmuntrar arbetskraftdeltagande av föräldrar, till exempel barnomsorg och familjevänliga arbetsformer, kan ha positiv inverkan på produktiviteten. 9 Samtidigt finns också forskning 10 som visar att en mycket hög ersättningsnivå under lång tid riskerar att förlänga tiden i arbetslöshet. Regeringen motiverade sina nedskärningar av A kassan med att denna forskning entydigt pekar på att detta ger fler jobb. Men nyare forsk- 6 OECD Employment Outlook 2007 kap 2 7 För en vidare diskussion se Kompetent, lojal, otrygg TCO-rapport nr 2/07 8 Ibid 9 OECD Employment Outlook Se t ex OECD Jobs Study svensk a-kassa i strykklass 2009

13 ning visar att sådant samband är relativt svagt och inte gäller uniformt över alla länder. Arbetslöshetsförsäkringen måste ses i sitt kulturella och institutionella sammanhang. Att försvaga den kan mycket väl vara början på en resa som slutar i att Sverige drivs mot en mycket mindre framgångsrik kontinentaleuropeisk arbetsmarknadsmodell. 11 TCO har tidigare 12 uppmärksammat att den nya globala ekonomin leder till ökad oförutsägbarhet och att arbetsmarknads- och utbildningspolitiken blir allt mer komplex och samtidigt allt viktigare för att kunna möta utmaningarna. Utsattheten i tjänstemannayrken och risken att förlora arbetet kommer att öka och priset som individen får betala för sin arbetslöshet riskerar att bli högre. Därmed tilltar sannolikt också människors oro att förlora jobbet. Efter regeringens försämringar av a-kassan, är medelklassgrupperna betydligt sämre försäkrade mot inkomsttapp vid arbetslöshet. Det kan leda till att den som förlorar jobbet får allt svårare att komma tillbaka till ett arbete med motsvarande kvalifikationskrav och lönenivåer. 11 Se bl.a. Howell Fighting unemployment och SvD Brännpunkt 22 nov TCO rapport 2/07 svensk a-kassa i strykklass

14 Förändringar i den svenska a-kassan Stora förändringar har gjorts i den svenska a-kassan under senare år. I allt väsentligt kan man säga att egenavgifterna till försäkringen har höjts samtidigt som försäkringsvillkoren försämrats. Egenavgifterna består av medlemsavgifter till arbetslöshetskassa. Varje medlem betalar numera två avgifter. Dels betalar man den så kallade grundavgiften, vilken täcker ett finansieringsbidrag till statsmakten från medlemmarnas sida samt kassans administrationskostnader. Detta är den ursprungliga a-kasseavgiften och den uppgår till cirka kronor per månad, beroende främst på kassans administrationskostnader. Grundavgiften har inte förändrats särskilt. Från 2007 infördes den nya förhöjda finansieringsavgiften (sedermera arbetslöshetsavgiften). I dag beräknas denna avgift som 33 procent av utbetald arbetslöshetsersättning inom kassan. Den höjningen innebar att medlemmarna i a-kassorna kommit att stå för cirka 50 procent av arbetslöshetsförsäkringens kostnader, mot tidigare drygt 14 procent. Den förhöjda finansieringsavgiften gjordes också differentierad mellan olika kassor. Det betyder att avgiften är högre, ju högre arbetslösheten är inom en kassa (eller, mer korrekt, ju högre utbetalning av arbetslöshetsersättning en kassa har). Höjningen och differentieringen av a-kasseavgiften har medverkat till att cirka en halv miljon medlemmar lämnat a-kassorna sedan den 1 januari När det gäller försäkringsvillkoren har likaledes stora ingrepp gjorts. En rad åtgärder har riktats mot de villkor som reglerar vilka som kan få ersättning från försäkringen. I allt väsentligt har dessa regler skärpts på ett sådant sätt att färre arbetstagare har rätt till ersättning, trots medlemskap i a-kassa. Följande förändringar har genomförts: Ett strängare arbetsvillkor har införts. Idag gäller att man under en ramtid av 12 månader närmast före arbetslösheten ska ha arbetat minst 6 månader och minst 80 timmar i varje kalendermånad, eller inom ramtiden ha arbetat minst 480 timmar under sex sammanhängande kalendermånader och minst 50 timmar i var och en av de månaderna. Tidigare gällde en regel om 70 timmars arbete under en kalendermånad. Innebörden av regelskärpningen är att färre a-kassemedlemmar kommer att uppfylla arbetsvillkoret och således ha rätt till ersättning. Den överhoppningsbara tiden har kortats från sju till fem år. Med hjälp av så kallad överhoppningsbar tid kan ramtiden förlängas 14 svensk a-kassa i strykklass 2009

15 bakåt och på så sätt bli mer än 12 månader. Den överhoppningsbara tiden får nu vara längst fem år. Den totala ramtiden blir i ett sådant fall längst sex år. Innebörden av överhoppningsbar tid är att man kan t ex studera utan att mista rätten till ersättning efter studier. Genom förkortningen av den överhoppningsbara tiden har fler mist rätten till ersättning. Studerandevillkoret har tagits bort. Studerandevillkoret innebar att nyexaminerade högskolestuderande hade rätt till grundersättning i tre månader efter examen. Studerande har ej heller längre rätt till ersättning under studieuppehåll. Vidare har sedan den 1 januari 2007 försämringar skett när det gäller ersättningsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen, det vill säga hur hög ersättningen vid arbetslöshet är och under hur lång tid den betalas ut. Ersättningsnivån är idag 80 % av den tidigare inkomsten under de tvåhundra första dagarna av arbetslöshet. Dag ( för arbetslösa med barn under 18 år) är ersättningsnivån 70 % av den tidigare inkomsten. Beräkningen av ersättningen har ändrats så att den grundas på en genomsnittlig normalarbetstid under hela den 12-månadersperiod som föregår arbetslösheten. Effekten av detta har blivit att ersättningen sjunkit för stora grupper. Ersättningsperioden är 300 dagar. Varje ersättningsperiod inleds med 7 dagars karens. Om man efter 300 dagars ersättning uppfyller ett nytt arbetsvillkor kan man få ytterligare en ersättningsperiod. Ersättningen under denna blir maximalt 65 % av tidigare inkomst. Sedan april 2008 gäller att deltidsarbetslösa har rätt till ersättning vid deltidsarbetslöshet i maximalt 75 dagar. Ersättningsnivån gäller endast upp till en viss månadsinkomst, det så kallade takbeloppet. Takbeloppet sänktes den 1 januari 2007 till kronor per månad, vilket ger en högsta dagpenning i ersättning på 680 kronor. Vidare har den viktigaste regeln i försäkringens kontrollfunktion skärpts. Regeln handlar om vad som krävs av den arbetslöse för att inte mista rätten till ersättning. Fortfarande gäller grundreglerna, det vill säga att den arbetslöse skall stå till arbetsmarknadens förfogande, ha hög sökaktivitet samt delta i de program och åtgärder som Arbetsförmedlingen kallar till. Tidigare hade en arbetslös rätt att begränsa det geografiska sökområdet till den egna hemorten under de hundra första dagarna av arbetslöshet. Detsamma gällde för den yrkes mässiga tillhörigheten. Nu gäller att en arbetslös måste söka alla lediga jobb i hela landet från första dagen av arbetslöshet, om rätten till ersättning skall kvarstå. svensk a-kassa i strykklass

16 Ovanstående villkor och villkorsförändringar avser rätten till inkomstrelaterad ersättning i arbetslöshetsförsäkringen. I försäkringens grunddel finns fortfarande rätten för arbetslösa, som uppfyller grundvillkoren, att få grundersättning. Denna uppgår idag till 320 kronor per dag. Grundersättningen gäller för heltidsarbetande som före arbetslösheten hade förvärvsarbetat sex kalendermånader med minst 80 timmar per månad under en ramtid av 12 månader. I andra fall så reduceras beloppet på motsvarande sätt som för den inkomstrelaterade ersättningen. Utöver den allmänna arbetslöshetsförsäkringens inkomstrelaterade ersättning har flera fackliga organisationer tecknat tilläggsförsäkring för inkomstbortfall 13 i händelse av arbetslöshet. Dessa tilläggsförsäkringar varierar i sina villkor, t ex vad gäller ersättningsnivå och ersättningsperiod. I princip gäller dock att tilläggsförsäkringarna avser att komplettera den allmänna arbetslöshetsförsäkringen, så att den arbetslöse försäkringstagaren ges ett inkomstskydd på upp till 80 procent av sin tidigare inkomst. 13 Se Det är dock långt ifrån alla fackliga organisationer som har möjlighet att erbjuda tilläggsförsäkringar. De fack som organiserar arbetstagare med höga och återkommande arbetslöshetstal har mycket svårt att få till stånd en försäkring med rimliga premier och godtagbara villkor. Försäkringslogiken innebär att det blir mycket dyrt att försäkra dessa arbetstagare. Det finns ett behov av de fackliga organisationernas tilläggsförsäkringar eftersom takbeloppet i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen är så lågt satt, att arbetstagare i normala inkomstlägen får ut betydligt lägre ersättning än de 80 procent som man räknar med. I så måtto har det generella svenska välfärdsystemet, baserat på principen om inkomstbortfall, kommit att mer anta formen av en grundtrygghetsförsäkring. Det utgör ett betydande skifte i svensk välfärdsutveckling. Regeringens förändringar är en del av en internationell trend vad gäller arbetslöshetsförsäkringen. Det handlar om en förändrad syn, från ett kollektivt erkännande av rätten till arbete till ett individuellt ansvar för arbetslösheten. I en nyutkommen rapport 14 pekar forskningsinstitutet IRES på ett antal gemensamma drag i reformerna i ett antal europeiska länder: 14 IRES Chronique de l IRES, N 115 begränsningar av villkoren för villkoren för att kunna komma ifråga för ersättning; försämringar av ersättningen; förstärkning av kontrollerna av de arbetslösa, t.ex. sökaktivitet och jakt på falska arbetslösa; omdefiniering av lämpligt arbete för den som är arbetslös som därmed tvingas acceptera sänkta arbetsvillkor. 16 svensk a-kassa i strykklass 2009

17 Utvecklingen det senaste decenniet bekräftar att nedskärningar och införande av striktare regler skett i ett flertal europeiska länder. Den ekonomiska krisen ställer stora krav på arbetslöshetsersättningen i alla länder. Arbetslöshetsersättningarnas kvalitet har också betydelse för de framtida jobbens kvalitet vilket innebär att en allt sämre a- kassa också riskerar att tvinga ut arbetslösa i jobb med allt sämre kvalitet ifråga om arbetsmiljö, villkor och produktivitet. IRES pekar på en förskjutning av arbetslöshetsförsäkringens roll i nästan alla länder från just en försäkring (med inkomstskydd) till assistans (med bl.a. låga ersättningsnivåer) som i sin tur också legitimerar en avreglering av arbetsmarknaden. De tar Tyskland som exempel där arbetslösa tvingats ta så kallade mini-jobs med mycket låg lön, och att detta antas främja de arbetslösas återintegration på arbetsmarknaden. svensk a-kassa i strykklass

18 Beskrivning av ländernas arbetslöshetsförsäkringar Nedan följer korta beskrivningar av de valda ländernas arbetslöshetsförsäkringar (Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Storbritannien, samt de nordiska länderna: Norge, Danmark och Finland). Valet av länder är naturligt om vi vill spegla olika välfärdsmodeller. Frankrike, Nederländerna och Tyskland kan säga stå för den kontinentala modellen, där Nederländerna liksom Sverige är ett litet exportberoende land med starka välfärdssystem och hög flexibilitet. Storbritannien representerar den anglosaxiska modellen med relativt svagt välfärdssystem men en hög flexibilitet på arbetsmarknaden. De tre nordiska länderna slutligen kommer att ge en bild av likheter och olikheter i den nordiska modellens olika arbetslöshetsförsäkringar. Syftet med denna del av rapporten är att ge läsaren underlag till den följande jämförande analysen. De nationella systemen är i flera viktiga aspekter mycket olika på grund av traditioner och historiska politiska val. Därför kan det vara svårt att jämföra arbetslöshetsförsäkringar och dess utfall. Saker som skiljer är t.ex. om arbetslöshetsförsäkringen är statlig (och då ofta obligatorisk) eller knutna till de fackliga organisationerna (den s.k. Ghent-modellen). Vidare finns skillnader i om den är inkomstrelaterad eller ej, om det är en strikt individuell försäkring eller en del av ett stöd till familjen. I många länder är det dessutom vanligt att äldre som ännu inte nått den lagstadgade pensionsåldern får pension (arbetslöshetspension) istället för arbetslöshetsersättning. Vi har valt att fokusera jämförelsen på aspekter som främst har att göra med ersättningsnivån. Det handlar dels om den formella nivån t.ex. att försäkringen i grunden ger 80 procent av inkomsten, men också om det finns inkomsttak. Inkomsttaken har i Sverige stor betydelse för att inte medelinkomsttagarna får ut en full ersättningsnivå. Till sist tittar vi också ersättningsperioden och i vad mån det finns karensdagar. Vi har inte tagit med uppsägningstider eller uppsägningslöner som inte är en del av a-kassan (t.ex. UK redundancy pay). Frankrike 15 Villkor för att erhålla arbetslöshetsförsäkring 15 L Aide au Retour à l Emploi (ARE) är en ersättning för inkomstbortfall som betalas till personer som är registrerade som arbetssökande 18 svensk a-kassa i strykklass 2009

19 och arbetslösa ofrivilligt. ARE utbetalas för en period som varierar beroende på den berörda personens ålder och tiden för medlemskap i arbetslöshetsförsäkringen. Villkoren för ersättning från ARE är ett av nedanstående alternativ: 182 dagars medlemskap eller 910 timmars arbete under de föregående 22 månaderna; 365 dagars medlemskap eller timmars arbete under de föregående 20 månaderna; 487 dagars medlemskap eller timmars arbete under de föregående 26 månaderna; 821 dagars medlemskap eller timmars arbete under de föregående 36 månaderna Dessutom skall den arbetslöse vara ofrivilligt arbetslös, vara anmäld som arbetssökande och söka arbete eller vara i utbildning. Det finns en övre åldersgräns på 60 år för att bli medlem i försäkringen. Den som är över 60 år kan få pension eller sociala ersättningar tills denne uppfyller de fullständiga pensionsvillkoren. Arbetsgivare och fack har nyligen slutit avtal om en reformering av ersättningsvillkoren vilket innebär att ovanstående villkor förmodligen kommer förändras Libération 9 januari 2009 Ersättningsnivå och ersättningsperiod ARE beräknas utifrån olika metoder beroende på inkomstnivå. Den arbetslöse får den mest gynnsamma ersättningen av två beräkningsmetoder: antingen 40,4% av dagslönen plus en fast summa (som revideras varje år), 10,93 euro sedan den 1 juli 2008; eller 57,4% av dagslönen. Beräkningen av dagslönen bygger på löneutbetalningarna de föregående tolv kalendermånaderna. Ersättningstaket i ARE är 57,4 procent av en månadsinkomst på euro per månad Ntc140.pdf ARE utbetalas mellan 7 och 23 månader beroende på tid i a-kassan och ålder, där arbetslösa som är över 50 år har förlängd tid till 36 månader. Frankrike har 7 dagars karens men eftersom ersättningen betalas ut under månadens alla dagar blir effekten mindre än i t.ex. Sverige där ersättningen beräknas på månadens arbetsdagar. 18 Övrigt I det franska systemet finns en pensionsersättning vid uppsägning (Afsnee) php?adresse=/ntc/demandeurs%20 demploi/que%20verse%20lassic,%20qui/ ntc140.xml&chemin=/ntc/ntc140.xml svensk a-kassa i strykklass

20 Den finansieras av staten med deltagande av arbetsgivare och arbetstagare. Pensionen betalas ut till personer från 57 år vars arbetsgivare har ingått avtal med staten om den särskilda ersättningen. Finland Villkor för att erhålla arbetslöshetsförsäkring 19 Arbetslöshetsförsäkringen är i Finland, liksom i Sverige kopplad till fackföreningarna. Det finns 34 löntagarkassor och två företagar kassor samt en allmän a-kassa liknande Alfakassan i Sverige uppfylla_arbetsvillkoret/ Arbetslöshetsdagpenning kan en person som blivit arbetslös och bor i Finland, få förutsatt att han eller hon: är år; år om han eller hon är permitterad; har anmält sig som arbetssökande vid arbetskraftsbyrån (arbetsförmedlingen) och; är arbetsför samt tillgänglig på arbetsmarknaden och inte har kunnat anvisas arbete eller utbildning. Medlemsvillkoret för alla löntagarkassor är 10 månader. Arbetsvillkoret skall uppfyllas under medlemstiden. För arbetsvillkoret gäller antingen utgångsvillkoret eller returvillkoret. Om personen söker dagpenning för första gången och inte har fått dagpenning 1 januari 1997 eller senare gäller utgångsvillkoret. Om den sökande har fått dagpenning 1 januari 1997 eller därefter gäller returvillkoret. Utgångsvillkor Arbetsvillkoret uppfylls när löntagaren under de 28 månader som närmast föregår arbetslösheten haft avlönat arbete under 43 kalenderveckor i sådant försäkrat, avlönat arbete där arbetstiden varit minst 18 timmar per kalendervecka. I heltidsarbete skall lönen följa kollektivavtalet eller om ett sådant avtal inte finns vara minst /mån. Returvillkor Arbetsvillkoret uppfylls när löntagaren under de 24 månader som närmast föregår arbetslösheten haft avlönat arbete under 34 kalenderveckor i sådant försäkrat, avlönat arbete där arbetstiden varit minst 18 timmar per kalendervecka. I heltidsarbete skall lönen följa kollektivavtalet eller om ett sådant avtal inte finns vara minst /mån. Granskningsperioden på 24 eller 28 månader kan av godtagbara or- 20 svensk a-kassa i strykklass 2009

21 saker förlängas med högst sju år. Som godtagbara orsaker till förlängningen räknas sjukdom, anstaltsvård, rehabilitering, värnplikt, civiltjänst, studier på heltid, barnsbörd, vård av ett barn på högst 3 år, lönesubventionstid som inte inkluderas i arbetsvillkoret eller annan med dessa jämförbar orsak. Ersättningsnivå och ersättningsperiod Arbetslöshetsdagpenning utbetalas högst 500 arbetslöshetsdagar. När den sökande har lyft dagpenning i 500 dagar, krävs ett nytt arbetsvillkor på 34 kalenderveckor. Granskningsperioden för arbetsvillkoret är de 24 månader som föregår arbetslösheten. Därmed kan arbetsvillkoret även innehålla arbetsveckor från den föregående utbetalningsperioden på 500 dagar, till exempel deltidsarbete eller olika långa perioder med heltidsarbete. Den inkomstrelaterade dagpenningen består av en grunddel på 25,63 euro och en förtjänstdel, som beror på den sökandes lön. Dessutom betalas ett barntillägg, som är 4,86 för ett, 7,13 för två, 9,19 för tre eller flera barn som inte fyllt 18 år. Dagpenningen betalas för högst 5 dagar i veckan. Grunddelen är lika stor som grunddagpenningen, 25,63 euro per dag. Förtjänstdelen är 45 procent av skillnaden mellan dagslönen och grunddelen. Om månadslönen överskrider 2 306,70 euro = 90 x grunddagpenningen, sjunker förtjänstdelen till 20 procent för den överskridande delen. Den inkomstrelaterade dagpenningen kan vara högst 90 procent av dagslönen, dock minst lika stor som grunddagpenningen förhöjd med barntilläggen. Det finns dessutom två tillägg till dagpenningen. Ett om personen varit länge på arbetsmarknaden(förhöjd förtjänstdel) och ett annat om personen aktiverar sig genom utbildning eller andra åtgärder (sysselsättningsplan). Den förhöjda förtjänstdelen utbetalas högst i 150 dagar och sysselsättningsplanen i högst 185 dagar (se bilaga 2). Finland tillämpar 7 karensdagar som kan tas ut under de följande 8 veckorna. Övrigt Det finns ett system för rätt till tilläggsdagar om man är över 59 år. Dessutom finns arbetslöshetspension. Danmark Villkor för att erhålla arbetslöshetsförsäkring svensk a-kassa i strykklass

22 Precis som i Sverige och Finland är medlemskap i a-kassan frivilligt i Danmark och kassorna är också knutna till fackföreningarna. Det finns i nuläget 35 arbetslöshetskassor, varav två för egenföretagare. En av arbetslöshetskassorna för anställda är öppen för alla yrken. Man kan ansluta sig till en a-kassa om man är mellan 16 och 63 år. För att få bli medlem måste man kunna styrka att man omedelbart före sin anslutning har haft avlönad anställning i ett yrke inom den berörda kassans yrkesområde eller genomgått en yrkesutbildning på minst 18 månader eller en yrkesutbildning. Medlemsvillkoret är medlemskap i en godkänd arbetslöshetskassa under ett år. Arbetsvillkoret är att man under de tre senaste åren skall ha arbetat i 34 veckor (deltidsförsäkrade) eller 52 veckor (heltidsförsäkrade) med en arbetstid på 37 respektive 30 timmar per vecka. För att ha rätt till arbetslöshetsersättning måste arbetstagaren vara arbetslös, vara inskriven som arbetssökande hos arbetsförmedlingen (Arbejdsformidlingen AF), aktivt söka arbete och stå till arbetsmarknadens förfogande. Ersättningsnivå och ersättningsperiod I dagpengeperioden kan man ta emot bidrag för sammanlagt högst fyra år under en tidsperiod på sex år. Ersättningen beräknas på lönen för de tre senaste månadernas arbetsinkomst, men högst 37 timmar per vecka för heltidsförsäkrad och 30 timmar för deltidsförsäkrad. Ersättningsnivån är 90 % av den tidigare inkomsten. Ett avdrag på åtta procentenheter görs för en arbetsmarknadsavgift vilket innebär att det faktiska ersättningsnivån är 82 procent. Den maximala dagpenningen är (2009) 725 DKK per dag vilket motsvarar ett inkomsttak på DKK per månad. Ersättningen ges under fem dagar per vecka. För åringar finns det en särskild regel om utvidgade rätt till förmåner. Är man arbetslös och har rätt till efterlön (se nedan) kan man ha rätt till ersättning till man fyller 60. I praktiken finns ingen karens eftersom arbetsgivaren betalar de tre karensdagarna om man blir uppsagd. Övrigt Det finns också ett system med förtida pension i Danmark (efterlön). Om man är anställd eller egenföretagare, är medlem i en arbetslöshetskassa och är 60 år eller äldre, men under 65, har man rätt till efterlön (förtida pension inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen) oavsett om man förvärvsarbetar eller är arbetslös. Detta under förut- 22 svensk a-kassa i strykklass 2009

23 sättning att man varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst 25 av de senaste 30 åren, betalat in efterlönsavgifter och vara berättigad till arbetslöshetsersättning vid den tidpunkt då man börjar få efterlön. Tyskland Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen Villkor för att erhålla arbetslöshetsförsäkring Arbetslöshetsförsäkringen i Tyskland administreras vid den federala myndigheten Bundesagentur für Arbeit. Försäkringen är obligatorisk. Ersättning eller bistånd vid arbetslöshet i Tyskland utgår genom endera av två system. Arbeitslosenversicherung eller Grundsicherung für Arbeitsuchende. Vi behandlar i denna rapport den förstnämnda försäkringen. Grundsicherung är att betrakta som ett behovsprövat system liknande socialbidrag. För att vara berättigad till Arbeitslosenversicherung skall den ersättningssökande vara arbetslös, arbetssökande och anmäld vid arbetsförmedlingen. Ersättning kan utgå först efter en kvalificeringsperiod inom den obligatoriska försäkringen. En ersättningssökande måste ha varit obligatoriskt försäkrad minst 12 månader under de senaste 2 åren för att ha rätt till ersättning. Ersättningsnivå och ersättningsperiod För Arbeitslosenversicherung varierar ersättningstiden efter tiden inom den obligatoriska försäkringen och åldern. Den kortaste ersättningstiden är 6 månader. En period på 24 månader inom försäkringen berättigar till högst 12 månaders ersättning för personer som är upp till 54 år. För ersättningssökande som är 55 år ger 36 månader inom försäkringen högst 18 månaders ersättning. Ersättningsnivån beräknas utifrån den beskattningsbara inkomsten under de 12 månader som föregått arbetslösheten. Därefter beräknas skatte- och avgiftsavdrag till en nettolön. Från nettolönen dras sedan: 67 procent av nettoinkomsten för ersättningstagare med barn; 60 procent av nettoinkomsten för ersättningstagare utan barn. Det finns inga karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen. Övrigt Ersättning vid deltidsarbetslöshet kan utgå under maximalt 6 månader. Arbetslöshetsersättning är inte beskattningsbar inkomst. Avgifter för pensions- och sjukförsäkringsavgifter betalas av staten. svensk a-kassa i strykklass

24 Nederländerna 22 Villkor för att erhålla arbetslöshetsförsäkring Den holländska arbetslöshetsförsäkringen är statlig och obligatorisk. För att få ersättning måste en person: 22 cfm?fuseaction=dsp_document&link_ id=76631&rubriek_id=13002&lijstm=0 vara under 65 år; ha minskat sin arbetstid minst fem timmar per vecka (eller för dem som arbetar mindre än tio timmar per vecka, minst hälften av arbetstiden); inte längre ha rätt till lön för denna förlorade arbetstid; vara tillgänglig för arbete; inte erhållit andra ersättningar t.ex. sjukpenning eller invaliditetsersättning vid full arbetsoförmåga; måste ha varit anställd i minst 26 veckor under 36 veckor före den första dagen av arbetslöshet. Veckor som egenföretagare räknas inte. För vissa yrkesgrupper som konstnärer, musiker och filmanställda gäller ett lägre krav: 16 av 39 veckor. Ersättningsnivå och ersättningsperiod Den holländska arbetslöshetsförsäkringen genomgick en reform i slutet av Sedan dess får en arbetslös person 75 % av den senast intjänade lönen under de första två månaderna och därefter 70 %. Inkomsttaket är 183,15 euro per dag, Ersättningstiden beror på om personen har fått lön i minst 52 dagar i fyra av de fem kalenderåren före det år då han blivit arbetslös och på antalet år i anställning. Om den sökande inte uppfyller det första kriteriet är ersättningstiden högst tre månader. Har den sökande fått lön under längre tid utbetalas ersättning för så många månader som antalet år i arbetslivet (med högst 38 månader) cfm?menu_item_id=13725&hoofdmenu_ item_id=13825&rubriek_ item=391900&rubriek_id=391817&set_ id=608&doctype_id=6&link_id=1583 Nederländerna har inga karensdagar. Övrigt Nederländerna har haft ett förtidspensionssystem. Regeringen avskaffade dock detta den 1 januari Dock får befintliga förtidspensionssystem fortsätta för anställda som är 55 år eller över den 1 januari Storbritannien 24 Villkor för att erhålla arbetslöshetsförsäkring Jobseeker s Allowance (JSA) är den huvudsakliga ersättningen för arbetslösa i Storbritannien. Man är berättigad till JSA om man är helt svensk a-kassa i strykklass 2009

25 arbetslös eller arbetar mindre än 16 timmar per vecka i genomsnitt och om man står till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söker arbete. Det finns två typer av JSA Avgiftsbestämda förmåner som en person kan få om man har betalat eller har krediterats med klass 1 National Insurance (NI) bidrag i motsvarande ett år. För att få tillgång till ersättningen måste en person har betalat så kallade klass 1 National Insurance Contributions (NIC) bidrag. Man betalar NICs klass 1 om man är medlem i det statliga socialförsäkringssystemet och tjänar över 105 per vecka (inkomståret 2008/2009) Den andra varianten är den inkomstbaserade förmån som baseras på inkomst och besparingar (dvs. ersättningsnivån minskar med inkomst och besparingar). En person erhåller detta om man inte har betalat tillräckligt till den allmänna försäkringen, eller bara har betalat avgifter för egenföretagare, och personen har haft en låg inkomst eller efter sex månader av avgiftsbestämd JSA. Ersättningsnivå och ersättningsperiod Ersättningsnivån beror på ålder samt familjesituation. Ersättningen är skattefri. Avgiftsbestämd JSA: års ålder per vecka; 25 år eller över per vecka Inkomstbaserad JSA: ensamhushåll ålderskategorin år per vecka; ensamhushåll i åldern 25 eller äldre per vecka; par och civila partnerskap (båda över 18 år) per vecka; ensamstående föräldrar (under 18 år) per vecka; ensamstående föräldrar (över 18 år) per vecka. Arbetsinkomster minskar beloppen och har man besparingar över kvalificerar man sig inte till inkomstbaserad JSA. Dessutom kan inkomstbaserad JSA minska om partnern arbetar mer än 24 timmar per vecka. Om en person haft avgiftsbestämd JSA i sex månader så övergår man till inkomstbaserad JSA. Efter 18 månader måste den arbetslöse anmäla sig till programmet New Deal. Man tillämpar tre karensdagar OECD Benefit and Wages svensk a-kassa i strykklass