Justitiedepartementet SN Dnr 166/2010 Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt STOCKHOLM. Remissvar

Transkript

1 1 (7) Justitiedepartementet SN Dnr 166/2010 Enheten för familjerätt och allmän förmögenhetsrätt STOCKHOLM Remissvar Grönbok om politiska alternativ för främjande av en europeisk avtalsrätt för konsumenter och företag - KOM(2010) 348 Svenskt Näringsliv har beretts tillfälle att lämna synpunkter på rubricerade grönbok och vill med anledning härav anföra följande. Sammanfattning Svenskt Näringsliv har alltsedan starten av Kommissionens projekt om en gemensam referensram (Common Frame of Reference, CFR) på avtalsrättens område varit mycket tveksam, eller rent av negativ, till dess nytta för näringslivet. Vår uppfattning har därför varit att CFR måste begränsas till att på sin höjd bli en icke-bindande verktygslåda för EUlagstiftare med principer och modellregler för avtalsrätt (alternativ 2 i grönboken). Vi har hävdat att avtalsfriheten är grundläggande i förhållandet företag emellan och bör så förbli. Vi har därför motsatt oss att CFR-projektet ska resultera i någon form av regler som ska tillämpas i avtal mellan företag. Vad som anges i grönboken förändrar inte vår ovan redovisade grundinställning. Innan det visats att rättsakten tillgodoser högt ställda krav på innehåll och utformning och reglerna av företagen uppfattas som praktiskt användbara, kan Svenskt Näringsliv inte förorda förslaget om en frivillig europeisk avtalsrättsakt (alternativ 4). Sammanfattningsvis anser Svenskt Näringsliv således att en enhetlig europeisk avtalsrätt i form av en icke-bindande verktygslåda för EU-lagstiftare möjligen kan vara bra på konsumentområdet. För företagen finns inget sådant behov eftersom standardavtal ofta används i affärer mellan företag och avtalsfriheten bör upprätthållas som grundläggande princip för handelstransaktioner mellan näringsidkare. Svenskt Näringsliv motsätter sig att CFR-projektet resulterar i något som förhindrar eller försvårar företagens användning av standardavtal. Vidare måste beaktas att FN:s köprättskonvention (CISG) har en stor betydelse inte bara för den internationella handeln med varor utan även för den europeiska. S VENSKT NÄRINGSLIV CONFEDERATION OF SWEDISH ENTERPRISE POSTADRESS/ADDRESS: SE STOCKHOLM BESÖK/VISITORS: STORGATAN 19 TELEFON/PHONE: +46 (0) FAX: + 46(0) ORG NR POSTGIRO: BANKGIRO

2 2 (7) Vilka är hindren mot gränsöverskridande handel i EU? Synpunkter på avsnitt 3 i grönboken Konsumentavtal Som beskrivs i avsnitt 3.1 av grönboken är problemen vid konsumentavtal större för företagen än för konsumenterna. Ett företag som vill locka kunder i olika länder måste ta hänsyn till lagen i varje enskilt land. Erfarenheten inom den elektroniska handeln visar också att företag ofta vägrar att sälja till konsumenter bosatta i andra länder. Konsumenter, å andra sidan, kan vid elektronisk handel lita på att det egna landets konsumentskyddsregler är tillämpliga. I den mån konsumenter tvekar att köpa varor och tjänster från andra länder beror det enligt Svenskt Näringsliv mer på språkproblem, bristande kännedom om företaget, risk för praktiska komplikationer och liknande faktorer som inte beror av de tillämpliga lagreglerna. Oberoende av de icke lagrelaterade faktorer som avhåller konsumenterna från gränsöverskridande köp är det vår slutsats att både företag och konsumenter skulle tjäna mer på att ha enhetliga regler. Om EU:s konsumentregler innebar fullharmonisering motsvarande en rimlig nivå på konsumentskyddet skulle sannolikt fler företag vara villiga att satsa på gränsöverskridande handel, och det därmed ökade utbudet och den ökade konkurrensen skulle vara till gagn för konsumenterna. Svenskt Näringsliv anser därför att konsumenterna skulle ha mer att tjäna på balanserade och enhetliga konsumentregler än på varierande regler med delvis högre skyddsnivå. Avtal mellan företag Svenskt Näringsliv anser att skillnader i avtalsrätt mellan olika EU-länder inte är något allvarligt hinder för gränsöverskridande handel mellan företag. Många företag, även mindre företag, idkar ju handel med länder med ännu mer främmande rättssystem, t.ex. Kina. Parterna litar till den avtalsfrihet som råder och baserar sina avtal på bekanta standardavtal. Dessa behandlar de flesta situationer som riskerar att orsaka friktion mellan parterna. Erfarenheten visar att inte heller små och medelstora företag tvekar att träffa gränsöverskridande avtal, både inom och utom EU. Rättsfrågor kan naturligtvis uppstå men dessa är inte av så allvarlig karaktär att företagen avstår från affärer de annars anser vara i deras intresse. Detta gäller i särskilt hög grad svenska tillverkande företag med en hög grad av specialisering och en liten hemmamarknad. Även små företag har således ofta en betydande internationell affärsverksamhet. Vår bedömning är därför att det inte är skillnaderna mellan nationella avtalsrättliga regler som är det avgörande hindret för handel mellan företag. Dock finns det vissa nationella rättsregler som emellanåt ställer till problem. Ett exempel är de olika reglerna avseende äganderättens övergång och möjligheten till säkerhet i lös egendom. Det är sålunda svårt för en säljare att veta om ett äganderättsförbehåll får avsedd verkan och för en köpare att veta om han har någon säkerhet i kundspecifika produkter under tillverkning hos säljaren. Dessa problem drabbar kärnan av avtalet, nämligen de finansiella riskerna för parterna. För det fall CFR-projektet resulterar i en för näringslivet vettig slutprodukt är det därför önskvärt att den innehåller mer enhetliga regler om säkerhet i lös egendom och om äganderättens övergång vid köp. Beskrivningen i grönboken tar inte hänsyn till den stora roll som standardavtal har i affärer mellan företag, för nationell handel och i ännu högre grad för internationell handel. Kom-

3 3 (7) missionen tycks utgå ifrån att den som vill ingå ett avtal med en part i ett annat land måste känna till de materiella reglerna i den tillämpliga lagen. Sanningen är emellertid att parterna normalt litar till sitt individuella avtal och det standardavtal de väljer att tillämpa. I detta sammanhang vill Svenskt Näringsliv också påpeka att utkastet till gemensam referensram (Draft Common Frame of Reference, DCFR) och de regler som är under utarbetande av den av Kommissionen inrättade expertgruppen, generellt synes ha en mycket negativ attityd till standardavtal. Man ställer bland annat mycket höga krav för att standardavtal ska anses utgöra en del av parternas avtal. I Sverige och i Norden finns en lång tradition av rimligt balanserade standardavtal utarbetade för vissa branscher. Dessa underlättar i hög grad avtalsslutandet för företagen. I vissa branscher, exempelvis tekniksektorn och anläggningssektorn, finns motsvarande standardavtal även på internationell och europeisk nivå. Det finns en risk att företagen skulle söka undvika att tillämpa en rättsakt som försvårar deras användning av standardavtal. Detta är ett tungt vägande skäl till Svenskt Näringslivs negativa inställning till CFR-projektet. Vidare anser Svenskt Näringsliv att man i betydligt högre grad än som hittills skett måste beakta den betydelse som FN:s köprättskonvention (CISG) har för den europeiska och internationella handeln med varor. Det är sålunda endast fyra EU-länder som inte ratificerat konventionen, samtidigt som CISG också har mycket stor internationell anslutning. Vidare förs diskussioner om att Sverige (samt Danmark, Finland och Norge) även borde ansluta sig till den del av CISG som behandlar ingående av avtal. Särskilt om så sker, men också med nuvarande CISG-regler, riskerar en särskild europeisk avtalsrätt att komplicera den internationella handeln. Val av rättsakt kommentarer till de olika alternativen i avsnitt 4.1 Alternativ 1 Offentliggörande Alternativ 1 innebär att resultatet av expertgruppens arbete offentliggörs på Kommissionens webbplats utan något godkännande på EU-nivå. Svenskt Näringsliv anser att en publicering av resultatet av expertgruppens arbete sannolikt kommer, liksom redan DCFR, att ha betydelse för alla som formulerar rättsregler och rättsprinciper, vare sig det sker i rollen som lagstiftare, domare eller akademiker. De erhåller en regel som kan uppfattas som essensen av europeisk avtalsrätt. Vidare bör noteras att om man väljer detta alternativ lämnar det öppet för att också tillämpa något av de andra alternativen. Även om man således vill välja något av de andra alternativen skulle det vara en väsentlig fördel att först publicera resultatet så att alla som berörs av projektet ges tillräcklig tid att tillägna sig dess innehåll. Alternativ 2 En verktygslåda för lagstiftaren Alternativ 2 innebär att Kommissionen med utgångspunkt i expertgruppens resultat beslutar om en europeisk avtalsrätt ( verktygslåda ) som Kommissionen kan använda då förslag till ny lagstiftning utarbetas eller då befintlig lagstiftning ändras, för att säkerställa lagstiftningens samstämmighet och kvalitet. Ökad samstämmighet och kvalitet i EU-lagstiftningen är naturligtvis ett väsentligt mål i sig. Därvid är alternativ 2 b) med ett interinstitutionellt avtal om en verktygslåda att föredra som ett mer effektivt instrument, eftersom då inte bara Kommissionen, utan även Rådet och Parlamentet blir bundna av avtalet. Och även om, som grönboken framhåller, en sådan verktygslåda inte kan tillförsäkra en enhetlig tillämpning av EU-lagstiftningen i domsto-

4 4 (7) larna, så skulle den ändå vara domare till viss hjälp i deras tolkning av reglerna. Vidare bör här, liksom avseende alternativ 1, påpekas att detta alternativ inte utesluter andra alternativ. Svenskt Näringsliv anser att en enhetlig europeisk avtalsrätt i form av en icke-bindande verktygslåda med principer och modellregler för EU-lagstiftare möjligen kan vara bra på konsumentområdet. För företagen finns inget sådant behov eftersom standardavtal ofta används i affärer mellan företag och avtalsfriheten bör upprätthållas som grundläggande princip för handelstransaktioner mellan näringsidkare. Vi är som nämnts starkt emot att företagens användning av standardavtal skulle inskränkas eller på annat sätt försvåras. Vidare måste beaktas att CISG har en stor betydelse inte bara för den internationella handeln med varor utan även för den europeiska. Av de alternativ som presenteras i grönboken förordar vi således alternativ 2 efter ett offentliggörande (alternativ 1). Alternativ 3 Rekommendation från Kommissionen Alternativ 3 innebär att Kommissionen rekommenderar medlemsstaterna att införliva den europeiska avtalsrättsakten i sina nationella lagar, antingen som ersättning för den nationella avtalslagen eller som ett för avtalsparter frivilligt alternativ till den nationella avtalslagen. Enligt Svenskt Näringsliv framstår det inte som särskilt sannolikt att medlemsstaterna skulle vara villiga att i enlighet med alternativ 3 a) ersätta sin egen avtalsrätt med en av Kommissionen rekommenderad europeisk avtalsrätt i den utsträckning som krävs för att genuint förenkla den gränsöverskridande handeln. Därtill är skillnaderna i rättstraditioner mellan de europeiska länderna alltför stora. Detta gör också att jämförelsen med situationen i USA haltar eftersom skillnaderna mellan USA:s delstater i detta avseende är betydligt mindre. Huruvida medlemsstaterna i större utsträckning skulle vara beredda att införliva den europeiska avtalsrättsakten som en frivillig ordning (alternativ 3 b) är svårt att bedöma. Såvitt avser konsumenthandeln har medlemsstaterna hittills varit ovilliga att låta andra än de strikt nationella reglerna bli tillämpliga. Detta synes tala för att möjligheten att nå en sådan frivillig tillämpning är liten eller obefintlig. Vi ser också risken att medlemsstaterna, om de alls antar rekommendationen, gör det i så olika grad, på så olika sätt och vid så skilda tidpunkter att resultatet blir än mer spretande regelverk, något som inte underlättar den gränsöverskridande handeln utan snarare försvårar den. Och när det gäller handeln mellan företag är behovet begränsat bland annat med tanke på att CISG finns för handeln med varor. Av nu anförda skäl avstyrker Svenskt Näringsliv alternativ 3. Alternativ 4 En frivillig europeisk avtalsrättsakt Alternativ 4 innebär att en EU-förordning beslutas som innebär att den europeiska avtalsrättsakten blir ett alternativ till respektive medlemsstats nationella avtalsrättsliga regler. Avtalsparterna ges således en valrätt mellan två avtalsrättsordningar. Det är enligt Svenskt Näringsliv oklart hur grönbokens alternativ 4 förhåller sig till EU:s kommande konsumentskyddsdirektiv i de delar där det anger fullharmonisering. Rimligtvis kan inte ett genomförande av alternativ 4 innebära åsidosättande av regler där direktivet stadgar fullharmonisering. Däremot bör det i övriga delar kunna ha en utfyllande funktion och ersätta de delar där direktivet anger minimiharmonisering.

5 5 (7) Mot bakgrund av de stora svårigheterna att bland medlemsstaterna och i Parlamentet komma överens om fullharmonisering på alla regler i konsumentskyddsdirektivet är Svenskt Näringsliv skeptisk till möjligheten att nå consensus om avtalsrättsakten, d.v.s. vad som på frivillig väg (avtalsparters val) ska kunna ersätta nationella regler på minimiharmoniseringsnivå. Alternativ 4 skulle kunna underlätta den gränsöverskridande handeln inom EU under förutsättning att ett antal krav uppfylls. För handeln mellan företag torde dock behovet av alternativ 4 vara begränsat med tanke bland annat på användningen av standardavtal och att CISG finns för handeln med varor (se vidare sid. 2-3 ovan om avtal mellan företag). För det första måste rättsakten givetvis vara av mycket hög lagstiftningskvalitet och ge en hög grad av förutsägbarhet. För det andra måste såvitt avser handeln mellan företag inskränkningarna av avtalsfriheten reduceras till ett minimum, samtidigt som reglerna av företagen uppfattas som praktiskt användbara. För det tredje kan då konsumenthandeln, som påpekats i våra kommentarer ovan till grönbokens avsnitt 3.1, inte bygga på ett alltför långtgående konsumentskydd. Det skulle nämligen riskera att minska företagens benägenhet att ge sig in i gränsöverskridande handel, vilket i sin tur vore till nackdel för konsumenterna. För det fjärde, som grönboken påpekar är en förutsättning att rättsakten gäller framför tvingande nationella regler. Formellt måste förmodligen undantag göras för sådana internationellt tvingande regler som behandlas i artikel 9 av Rom I-förordningen. Men sådana kollisioner bör knappast förekomma. För det femte är det även viktigt att det finns en rättslig infrastruktur som i möjligaste mån kan tillförsäkra en enhetlig tillämpning av rättsakten. Om dessa grundläggande krav ska kunna uppfyllas krävs att arbetet framförallt bedrivs med omsorg om kvaliteten och ger intressenter en genuin möjlighet att delta i och påverka arbetet. Det arbete som nu bedrivs inom ramen för expertgruppen har av Kommissionen angetts avse att utröna om en sådan rättsakt är möjlig att åstadkomma. Dess resultat bör således inte anses utgöra en färdig rättsakt. Innan resultatet av expertgruppens arbete presenterats och det visat sig om de nu nämnda kraven är uppfyllda, kan Svenskt Näringsliv inte förorda alternativ 4. Alternativ 5 Ett direktiv om europeisk avtalsrätt Alternativ 5 innebär att ett EU-direktiv om europeisk avtalsrätt beslutas som medför att nationella avtalslagar harmoniseras (minimiharmonisering). Det är oklart vilken räckvidd ett sådant direktiv som avses i grönbokens alternativ 5 skulle ha. Ska det omfatta handel mellan företag finns risk att det innebär att avtalsfriheten inskränks, vilket vi motsätter oss. Grönboken klargör inte heller hur ett sådant direktiv är tänkt att förhålla sig till EU:s kommande konsumentskyddsdirektiv. Vad gäller konsumentskyddsdirektivet förespråkar Svenskt Näringsliv fullharmonisering. Mot bakgrund av de stora svårigheterna bland med-

6 6 (7) lemsstaterna och i Parlamentet att komma överens om fullharmonisering på alla regler i konsumentskyddsdirektivet är Svenskt Näringsliv dock skeptisk till möjligheten att komma överens om ett avtalsrättsdirektiv som ska komplettera bland annat bestämmelserna i det framtida konsumentskyddsdirektivet, vilket grönboken anger (sid. 10). Till dess de nämnda oklarheterna undanröjts avstyrker Svenskt Näringsliv alternativ 5. Alternativen 6 och 7 En förordning om europeisk avtalsrätt respektive civilrätt Alternativ 6 innebär att en EU-förordning om en europeisk avtalsrättsakt beslutas som ersätter medlemsstaternas nationella avtalslagar. Alternativ 7 innebär att EU-förordningen inte bara omfattar avtalsrätt utan även civilrätt (t.ex. skadeståndsrätt). En så ingripande reglering som alternativ 6 innebär framstår varken som nödvändig eller realistisk. Detta gäller i ännu högre grad alternativ 7. Svenskt Näringsliv avstyrker därför alternativen 6 och 7. Rättsaktens tillämpningsområde - avsnitt 4.2 i grönboken Speciellt för nordisk del finns det anledning att överväga vilken verkan en europeisk avtalsrättsakt skulle ha för den nordiska rättsgemenskapen. Skilda regelverk för konsumenthandel och för handel mellan företag Även om vissa centrala avtalsrättsliga regler är gemensamma för både konsumenthandel och handel mellan företag anser Svenskt Näringsliv att reglerna så långt möjligt ska separeras. Detta eftersom kraven på rättsakten är olika för konsumenthandel och handel mellan företag. Det viktiga är att reglerna för respektive område är väl lämpade för den typen av handel. Erfarenheterna i Sverige med särskilda lagar för konsumentköp och konsumenttjänster visar att reglerna därigenom blir bättre lämpade för sitt tillämpningsområde samtidigt som det blir enklare för användarna. När rättsreglerna för de båda typerna av avtal (konsumenthandel och handel mellan företag) integreras riskerar man i stället att reglerna fungerar sämre och blir svårare att överblicka. Rättsakten bör omfatta både inhemsk och gränsöverskridande handel Svenskt Näringsliv delar grönbokens uppfattning att det såvitt avser handeln mellan företag inte finns någon anledning att förbjuda tillämpning i nationell handel. Tvärtom skulle det kunna förenkla för företag som vill tillämpa samma regler i alla avtal. Även för konsumenter är det enligt vår uppfattning en fördel att ha samma regler för såväl inhemsk som gränsöverskridande handel. Rättsakten bör inte begränsas till enbart online-handel I fråga om konsumentskyddsdirektivet har Svenskt Näringsliv motsatt sig en så kallad dual regime, d.v.s. olika regler för online-handel och vanlig handel. Vi anser att det blir förvirrande för såväl konsumenter som företag att ha olika regler beroende på om avtalet ingåtts online (eller mer generellt på distans) eller inte. Särskilt för små och medelstora företag kan sådana olika regelverk skapa onödiga hinder för dem att utnyttja den inre marknadens potential. En begränsning av rättsakten till att enbart avse online-handel är inte heller lämplig för handeln mellan företag. Svenskt Näringsliv motsätter sig därför att rättsakten utnyttjas för att skapa specialregler för online-handel.

7 7 (7) Rättsaktens materiella tillämpningsområde - avsnitt 4.3 i grönboken För att vara effektiv bör rättsakten naturligtvis omfatta de mest centrala delarna av avtalsrätten i mer inskränkt betydelse, som regler om avtals ingående, tolkning och ogiltighet. Därutöver skulle mycket vara vunnet om reglerna omfattar frågor kring äganderättens övergång vid köp och säkerhet i lös egendom. Svenskt Näringsliv hyser dock tvivel om möjligheten att lyckas härmed. När det gäller regler för olika avtalstyper anser Svenskt Näringsliv att det finns all anledning att gå försiktigt fram. Här bör värdet av europeiska regler värderas särskilt för varje avtalstyp. Slutsatser Av de alternativ som grönboken listar kan alternativ 4 med en frivillig europeisk avtalsrättsakt komma att ge positiva effekter på den gränsöverskridande handeln inom EU. Som påpekats ovan förutsätter det dock att rättsakten tillgodoser ett antal högt ställda krav på innehåll och utformning. Reglerna måste vidare vara och av användarna uppfattas som praktiskt lämpliga för konsumentavtal respektive avtal mellan företag. Om detta ska uppnås är det bland annat viktigt att projektet drivs omsorgsfullt och ger alla intressenter en god möjlighet till insyn och påverkan. Inte minst den sammanblandning med konsumentregleringen som arbetet innebär riskerar att leda till ett resultat som inte lämpar sig för tillämpning i avtal mellan företag. Risk finns också att nationell rätt i alltför stor utsträckning blir utfyllande i delar som rättsakten inte reglerar. Med hänsyn härtill är det enligt Svenskt Näringsliv bäst att först publicera resultatet av expertgruppens arbete (alternativ 1). Ett beslut om alternativ 4 bör vänta tills reglerna noga kunnat studeras. Såvitt avser handeln mellan företag bör man också innan beslut tas i betydligt högre grad än som hittills skett överväga vad en europeisk rättsakt innebär i förhållande till FN:s köprättskonvention. För svensk del finns det också anledning att särskilt överväga vad en europeisk avtalsrättsakt skulle innebära för den internordiska handeln. Sammanfattningsvis anser Svenskt Näringsliv att en enhetlig europeisk avtalsrätt i form av en icke-bindande verktygslåda med principer och modellregler för EU-lagstiftare möjligen kan vara bra på konsumentområdet. För företagen finns inget sådant behov eftersom standardavtal ofta används i affärer mellan företag och avtalsfriheten bör upprätthållas som grundläggande princip för handelstransaktioner mellan näringsidkare. Svenskt Näringsliv motsätter sig att CFR-projektet resulterar i något som förhindrar eller försvårar företagens användning av standardavtal. SVENSKT NÄRINGSLIV Göran Norén Anne Wigart