PUBLIC. Brysselden26oktober2012(7.11) (OR.fr) EUROPEISKA UNIONENSRÅD /12 Interinstitutioneltärende: 2011/0284(COD) LIMITE

Transkript

1 ConseilUE EUROPEISKA UNIONENSRÅD Brysselden26oktober2012(7.11) (OR.fr) 14997/12 Interinstitutioneltärende: 2011/0284(COD) LIMITE PUBLIC JUR538 JUSTCIV307 CONSOM124 CODEC2396 YTTRANDEFRÅNJURIDISKAAVDELNINGEN * Ärende: FörslagtilEuropaparlamentetsochrådetsförordningomengemensam europeiskköplag 1 överenstämmelsenmedeuropaparlamentetsochrådetsförordning(eg) nr593/2008avden17juni2008omtilämpliglagföravtalsförpliktelser (RomI) 2 I. INLEDNING 1. Arbetsgruppenförcivilrätsligafrågorharbegärtetytrandefrånjuridiskaavdelningenom förhålandetmelandenframtidaköplagsförordningen omkommissionensförslagskuleantasi befintligform ochromi-förordningen. 2. Detaytrandeärsvaretpådennabegäran. * 1 2 "Dennahandlinginnehålerjuridiskrådgivningsomärskyddadenligtartikel4.2i Europaparlamentetsochrådetsförordning(EG)nr1049/2001avden30 maj2001om almänhetenstilgångtileuropaparlamentets,rådetsochkommissionenshandlingar ochsomeuropeiskaunionensrådintehargjorttilgängligföralmänheten.rådet kommerathävdasinarätighetervidotilåtetofentliggörande." Dok.15429/11. EUTL177, ,s /12 ch/ogr./mg 1

2 II. MÅL OCH INNEHÅLL I K ÖPLAGSFÖRORDNINGEN 3. Målen och innehållet i förslaget har redan behandlats av juridiska avdelningen i punkterna 9 till 15 i yttrandet av den 16 mars 2012, varför den hänvisar till detta yttrande 3. III. ROM I-FÖRORDNINGEN 4. Enligt Rom I -förordningens artikel 3 har de avtalsslutande parterna frihet att välja vilken lag som ska tillämpas på avtalet (punkterna 1 och 2): "1. På ett avtal tillämpas den lag som parterna har valt. Lagvalet ska vara uttryckligt eller klart framgå av avtalsvillkoren eller av övriga omständigheter. Genom sitt val kan parterna ange tillämplig lag för hela avtalet eller endast för en del av det. 2. Parterna kan när som helst komma överens om att en annan lag ska vara tillämplig på avtalet än den lag som tidigare gällde för det, antingen till följd av ett tidigare val enligt denna artikel, eller till följd av andra bestämmelser i denna förordning. En ändring i valet av tillämplig lag som görs av parterna efter avtalsslutet påverkar inte avtalets giltighet till formen enligt artikel 11. Det försämrar inte heller tredje mans rättigheter." Dock föreskrivs att "[o]m alla andra omständigheter av betydelse vid tidpunkten för lagvalet föreligger i ett annat land än det vars lag har valts, får inte parternas val hindra tillämpningen av sådana lagregler i det andra landet som inte kan avtalas bort" (artikel 3.3). I punkt 4 i samma artikel framhålls att samma regel gäller i förhållande till bestämmelser i unionslagstiftningen "[ ] med den tillämpning som görs i domstolsmedlemsstaten, som inte kan avtalas bort". 5. I artikel 4 föreskrivs vilka bestämmelser som är tillämpliga i avsaknad av parternas lagval. 3 Dok. 7139/ /12 ch/ogr./mg 2

3 6. I artikel 6 anges undantag från de allmänna bestämmelserna i artiklarna 3 och 4 som gäller konsumentavtal. Artikel 6 punkterna 1 3 i förordningen har följande lydelse: "Artikel 6 Konsumentavtal 1. Avtal som ingås av en fysisk person för ändamål som kan anses ligga utanför hans eller hennes näringsverksamhet ( konsumenten ), med en annan person som agerar inom ramen för sin näringsverksamhet ( näringsidkaren ), ska utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 5 och 7 vara underkastade lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, under förutsättning att näringsidkaren a) bedriver sin affärsverksamhet eller yrkesverksamhet i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, eller b) på något sätt riktar sådan verksamhet till det landet eller till flera länder, inbegripet det landet, och avtalet faller inom ramen för sådan verksamhet. 2. Utan hinder av vad som anges i punkt 1 kan parterna välja tillämplig lag för ett avtal som uppfyller villkoren i punkt 1 i enlighet med artikel 3. Ett sådant val får dock inte medföra att konsumenten berövas det skydd som tillförsäkras konsumenten genom sådana bestämmelser som inte kan avtalas bort enligt den lag som, om inget lagval gjorts, skulle ha varit tillämplig enligt punkt Om kraven i punkt 1 a eller 1 b inte har uppfyllts ska den lag som ska tillämpas för ett avtal mellan en konsument och en näringsidkare fastställas i enlighet med artiklarna 3 och 4." 7. I artikel 9 fastslås att så kallat internationellt tvingande regler i domstolsmedlemsstaten (enligt definitionen i artikelns punkt 1) ska ha företräde framför de bestämmelser som är tillämpliga enligt själva förordningen. Punkterna 1 och 2 har följande lydelse: "Artikel 9 Internationellt tvingande regler 1. Internationellt tvingande regler är regler som ett land anser vara så avgörande för att skydda allmänintressen, t.ex. sin politiska, sociala och ekonomiska struktur, att landet kräver att de tillämpas vid alla situationer inom dess tillämpningsområde, oavsett vilken lag som annars ska tillämpas på avtalet enligt denna förordning. 2. Bestämmelserna i denna förordning ska inte begränsa tillämpningen av överordnade tvingande bestämmelser i domstolslandet." 14997/12 ch/ogr./mg 3

4 IV. FÖRHÅLLANDET MELLAN ROM I-FÖRORDNINGEN OCH KÖPLAGSFÖRORDNINGEN 8. Den fråga som ställs gäller i vilket avseende antagandet av köplagsförordningen kan leda till en situation där man måste ändra tillämp ningen av dessa tre artiklar i Rom I-förordningen (och eventuellt andra). 9. Rom I-förordningen antogs vid en tidpunkt då det inte fanns några regler tillkomna genom unionsrätten som på ett övergripande och enhetligt sätt täckte ett sådant slags rättsligt av tal som den framtida gemensamma europeiska köplagen. När den utarbetades kunde man alltså inte beakta en situation som uppstår endast om köplagsförordningen antas. 10. Rom I-förordningens skäl 14 beskrivs dock följande hypotetiska situation där unionen kan komma att anta en rättsakt som gäller avtalsrätt: " Om gemenskapen i en lämplig rättsakt skulle anta regler inom den materiella avtalsrätten, inklusive standardformuleringar och standardvillkor, kan det där fastställas att parterna får välja dessa regler som tillämplig lag ". Rom I -förordningen borde alltså inte utgöra något hinder för ett sådant val av de avtalsslutande parterna. 11. Antagandet av köplagsförordningen kommer att leda till att ett andra köprättsligt regelverk, parallellt med det redan existerande, införlivas i medlemsstaternas rättssystem. Det är i själva verket naturligt att en unionsförordning sådan som den framtida köplagsförordningen direkt integreras i rättssystemet i var och en av medlemsstaterna, i enlighet med artikel 288 i fördraget om Euro peiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Följaktligen kommer de avtalsslutande parter som gör det val av gemensam köplag som föreskrivs genom köplagsförordningen att välja mellan de olika regelverk som är möjliga att välja enligt det nationella rättssystemet i en enskild medlemsstat. De kommer inte att välja mellan de olika medlemsstaternas rättssystem /12 ch/ogr./mg 4

5 12. Det val av tillämplig lag som det är fråga om i Rom I -förordningen avser emellertid inte valet mellan två olika regelverk inom ett och samma nation ella rättssystem. Det handlar om valet av tillämplig lag i den internationella privaträttsliga bemärkelse som för de avtalsslutande parterna innebär att de ska välja vilken nationell lagstiftning som ska vara tillämplig på deras avtal, en lagstiftning bestående av ett antal bestämmelser som mer eller mindre detaljerat reglerar avtalen så som exempelvis de bestämmelser som avses i skäl 27 i förslaget till köplagsförordning (se punkt 20 nedan). Alltså bör parterna när de väljer att följa ett gemensamt rege lverk som fastställts genom köplagsförordningen bland annat ange vilket nationellt rättssystem de vill att deras avtal ska vara underkastat, dvs. välja tillämplig lag, ett val som i sig kommer att styras av bestämmelserna i Rom I-förordningen (och om de avstår från att göra ett sådan val är det artikel 4 i nämnda förordning om tillämplig lag i avsaknad av lagval som ska tillämpas). 13. Eftersom det val de avtalsslutande parterna gör när de enas om en gemensam köplag gäller inom ramen för en enskild medlemsstats nationella rättssystem och inte mellan olika medlemsstaters rättssystem, utgör detta val inte ett "val av tillämplig lag" i Rom I -förordningens mening och den framtida köplagsförordningens ikraftträdande påverkar inte tillämpningen av Rom I-förordningen. 14. Dessa synpunkter är giltiga inte bara för artikel 3 i Rom I -förordningen (lagval genom avtal) utan också när det gäller artiklarna 6 (konsumentavtal) och 9 (internationellt tvingande regler). Vad beträffar artikel 6 gäller de undantag som föreskrivs genom denna bestämmelse, framför allt genom punkt 2, endast för ett val av tillämplig lag i Rom I -förordningens mening och inte för valet av det ena av två tillgängliga regelverk inom det nationella rättssystemet i en medlemsstat /12 ch/ogr./mg 5

6 15. Detta resultat, som framträder från en juridisk synpunkt, skulle kunna uppfattas som ett ifrågasättande av det mål att skydda konsumenten som eftersträvas i artikel 6 i Rom I -förordningen. Icke desto mindre har de bestämmelser om fastställs i denna artikel varit nödvändiga framför allt på grund av två omständigheter: dels de skillnader i graden av konsumentskydd som föreligger mellan medlemsstaternas nationella lagstiftningar, dels det faktum att det är omöjligt, eller mycket svårt, för konsumenten att känna till de rättigheter han har tilldelats genom en annan lag än den som gäller i det land där han är bosatt. 16. Dessa två omständigheter är inte relevanta när det gäller den situation där det till följd av att köplagsförordningen har antagits existerar två parallella nationella regelsystem. För det första därför att det nya andra nationella regelsystemet snabbt skulle bli lika känt för konsumenterna som det som fanns tidigare. För det andra därför att det, enligt den analys som kommissionen har gjort, föreskriver en övergripande skydd snivå som motsvarar nivån i befintlig nationell rätt. 17. Det resonemang som har beskrivits ovan i fråga om artiklarna 3 och 9 i Rom I -förordningen ska med nödvändiga ändringar tillämpas på artikel 9 i samma förordning. Detta gäller inte med avseende på en la g med ett innehåll och tillämpningsområde som är lika i alla medlemsstater som i sig utgör en del av domstolsmedlemsstatens rättsordning. 18. Enligt juridiska avdelningen är det för tydlighetens och rättsäkerhetens skull ändå önskvärt att i köplagsförordningen införa ett skäl där det fastställs att de avtalsslutande parternas val mellan befintliga nationella system och den nya gemensamma europeiska ordningen inte ska anses utgöra ett lagval i den mening som avses i Rom I -förordningen. IV. ANDRA TILLÄMPLIGA CI VILRÄTTSLIGA NORMER 19. Slutligen måste klargöras att en gemensam europeisk köplag inte skulle komma att omfatta vissa allmänna civilrättsliga aspekter som kan vara relevanta vid ett köpeavtal /12 ch/ogr./mg 6

7 Skäl 27 i förslaget lyder som följer: "Alla frågor av avtalsrättslig eller utomobligatorisk natur som inte behandlas i den gemensamma europeiska köplagen omfattas av de befintliga nationella bestämmelser som är tillämpliga enligt förordningarna (EG) nr 593/2008 och (EG) nr 864/2007 eller eventuella andra relevanta lagvalsbestämmelser. Det rör sig bland annat om frågor avseende ställningen som juridisk person, avtals ogiltighet till följd av bristande rättshandlingsförmåga eller olagligt eller omoraliskt handlande, men också frågor om fastställande av avtalsspråket, icke-diskriminering, representation, antal gäldenärer och borgenärer, byte av parter inklusive överlåtelse, kvittning och fusion, fastighetsrätt inklusive överföring av äganderätt samt immaterialrätt och skadeståndsrätt. Vidare bör frågan om huruvida sammanhängande krav på skadestånd vid avtalsbrott respektive krav på utomobligatoriskt skadestånd kan göras gällande inom ramen för samma talan falla utanför tillämpningsområdet för de gemensamma europeiska köplagen." Dessa frågor är följaktligen fortfarande r eglerade i tillämplig nationell rätt enligt relevanta regler. Parterna i avtalet bör alltså göra två val, dels avseende tillämpningen av en europeisk köplag, dels avseende tillämplig lag i den mening som avses i Rom I -förordningen. Om parterna inte gör någ ot val kommer tillämplig lag i fråga om de ovannämnda frågorna att fastställas i enlighet med artikel 4 i Rom I -förordningen. Dessutom säger det sig självt att bestämmelserna i Rom I -förordningen, såsom artiklarna 6 och 9, är tillämpliga i dessa frågor. IV. SLUTSATS 20. Juridiska avdelningen anser följande: 1) Möjligheten för parterna i ett avtal att välja att den framtida gemensamma europeiska köplagen ska tillämpas på deras avtal utgör inte ett lagval i den mening som avses i Rom I- förordningen. 2) Därför kommer inte tillämpningen av Rom I -förordningen att påverkas av antagandet av köplagsförordningen. 3) Det är önskvärt att i den framtida köplagsförordningen införa ett skäl som klargör ovanstående /12 ehe/ogr./mg 7