Stockholm den 16 juni 2009 R-2009/0800. Till Justitiedepartementet. Ju2009/2268/L2

Transkript

1 R-2009/0800 Stockholm den 16 juni 2009 Till Justitiedepartementet Ju2009/2268/L2 Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 23 april 2009 beretts tillfälle att avge yttrande över publikationen Avtalsslutande vid internationella köp av varor (TemaNord 2009:507), vilken författats av Utredningen om avtalsslutande vid internationella köp av varor (Utredningen). Sammanfattning Utredningen ger uttryck för den övergripande ståndpunkten att fördelarna med ett återtagande av reservationen avseende del II av Förenta nationernas konvention den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor (CISG) väger tyngre än nackdelarna med ett sådant återtagande. Utredningen föreslår därför att en implementering av CISG del II bör ske och att så sker genom det lagförslag som Utredningen föreslår. Sveriges advokatsamfund delar Utredningens ståndpunkt att ett återtagande av reservationen avseende CISG del II är att föredra i förhållande till den nuvarande situationen, som innebär att artiklarna i CISG inte implementerats i svensk rätt. När det gäller Utredningens lagförslag, har Advokatsamfundet synpunkter på de av Utredningen föreslagna bestämmelserna om lagens ikraftträdande. Sveriges advokatsamfund menar att starka skäl talar för att återta reservationen avseende CISG del II, inte minst på grund av de fördelar som beträffande internationell handel är förenade med en harmonisering och den därmed ökade förutsebarheten för aktörerna. Däremot delar inte Advokatsamfundet i alla avseenden den argumentation som Utredningen anför till stöd för dess ovan nämnda ståndpunkt. Detta gäller främst Utredningens värdering av skillnaderna mellan bestämmelserna i CISG del II och bestämmelserna i 1 kap. avtalslagen (SFS 1915:218). Det förhållandet att Sveriges advokatsamfund delar Utredningens övergripande ståndpunkt att fördelarna med ett

2 2 återtagande av reservationen avseende CISG del II väger tyngre än nackdelarna med ett sådant återtagande innebär emellertid inte att Advokatsamfundet även anser att 1 kap. avtalslagen bör reformeras. Skälen för ett återtagande av reservationen avseende CISG del II Utredningen anför en relativt stor mängd argument som enligt Utredningen talar för att återta reservationen av CISG del II. Sveriges advokatsamfund anser att flertalet av dessa skäl är övertygande. Advokatsamfundet håller således med Utredningen om att det finns ett egenvärde i att inte onödigtvis reservera sig mot en konvention som har accepterats reservationslöst av en mycket stor mängd stater, och att det är svårt att finna några bärande skäl som talar för att bibehålla den reservation som gjorts avseende CISG del II. CISG leder till en harmonisering av rättsfrågor som är av central betydelse vid internationell handel. Sveriges advokatsamfund har samma uppfattning som Utredningen när det gäller fördelarna med en sådan harmonisering. En harmonisering av regler för internationell handel, inklusive regler om avtalsslut, leder till ökad förutsebarhet för aktörerna, även om det givetvis kan finnas risk för att de harmoniserade reglerna kan tillämpas på något olika sätt i olika rättsordningar. Den ökade förutsebarheten är ägnad att exempelvis minska transaktionskostnaderna och att reducera den handelsbarriär som en osäkerhet om rättsläget i andra rättsordningar kan bidra till. Vidare är en ökad förutsebarhet ägnad att minska antalet konflikter, eftersom det blir mer tydligt vad som gäller. Det är för närvarande inte alltid givet enligt vilket lands regler frågor om avtalsslut ska bedömas, eftersom lagvalet enligt svensk internationell privaträtt ibland ska ske med tillämpning av bestämmelserna i 1980 års Romkonvention (jfr SFS 1998:167), ibland med tillämpning av IKL (SFS 1964:528) och framöver möjligen med tillämpning av den s.k. Rom-I förordningen (EG-förordning nr 593/2008). Osäkerheten är ofta betydande samtidigt som de tillämpliga reglerna om avtalsslut har stor praktisk betydelse för hur aktörerna bör agera i samband med att avtal ska eller inte ska ingås. Läget skulle bli avsevärt tydligare i förhållande till nuvarande lagvalsproblematik om Sverige i stället återtog reservationen avseende CISG del II; detta på grund av det stora antalet stater som anslutit sig till CISG utan reservation avseende CISG del II. Aktörerna skulle i ett sådant fall för det mesta kunna vara säkra på att det är bestämmelserna i CISG del II som de har att hålla sig till. Detta skulle minska rådgivningskostnader för aktörerna och, på grund av den ökade förutsebarheten, även minska risken för att dessa begår misstag i samband med internationell handel. Sveriges advokatsamfund anser i enlighet med Utredningens uppfattning att det inte utgör något beaktansvärt problem med s.k. dubbelspårighet, dvs. med alternativa regelverk när det gäller bestämmelser om avtalsslut. Detta är inget märkbart problem när det gäller alternativa regelverk såvitt avser övriga delar i CISG och det finns inte något som talar för att det skulle vara svårare att hantera alternativa regelverk när det gäller frågor om avtals-

3 3 slut. Det som är problematiskt är i stället det förhållandet att det inte alltid är helt enkelt att bedöma vilket regelverk som är tillämpligt (se föregående stycke). De negativa konsekvenserna av en sådan ovisshet beträffande tillämpligt regelverk minskar givetvis om de olika rättsordningarnas materiella regler är harmoniserade. Utredningen berör problematiken med regler om avtalsslut och modern kommunikationsteknik. UNCITRAL har arbetat fram en konvention om avtalsslut i samband med elektronisk kommunikation (United Nations Convention on the Use of Electronic Communications in International Contracts). Bestämmelserna i denna konvention är anpassade till CISG del II. En fördel med att ansluta sig till CISG del II, är att det öppnar möjligheten att ansluta sig även till konventionen om avtalsslut i samband med elektronisk kommunikation; låt vara att relativt få stater hittills anslutit sig till densamma. Utredningens värdering av de materiella skillnaderna Vissa av Utredningens argument till stöd för ett återtagande av reservationen avser de materiella eller rättstekniska skillnaderna mellan bestämmelserna i CISG del II och bestämmelserna i 1 kap. avtalslagen. Utredningen gör gällande att det framför allt beträffande tre av dessa materiella skillnader skulle utgöra en fördel, redan materiellt sett, om Sverige återtog reservationen avseende CISG del II, dvs. i tillägg till de fördelar som i övrigt talar för att Sverige ska vara reservationslöst ansluten till CISG. Dessa skillnader avser dels möjligheterna att återkalla anbud, dels den tidpunkt då vissa rättshandlingar får rättsverkan samt dels bestämmelserna om oren accept (se Utredningen s. 64 f). Sveriges advokatsamfund delar inte Utredningens värdering i denna del. När det gäller möjligheterna för en anbudsgivare att återkalla anbud, tycks Utredningen anse att det materiellt sett vore en fördel att slippa den s.k. haltande bundenhet som bestämmelserna i avtalslagen medför (se t.ex. Utredningen s. 58 och 64), dvs. att anbudsgivaren efter viss tidpunkt är förhindrad att återkalla anbudet (7 avtalslagen motsatsvis). Ett undslippande av den haltande bundenheten kan typiskt sett vara en fördel för den anbudsgivare som vill ångra sig. En anbudstagare, å andra sidan, har typiskt sett ett tämligen starkt intresse av att kunna förlita sig på anbudet, exempelvis för att under acceptfristen utvärdera det mottagna anbudet och för att med viss trygghet kunna avböja mindre attraktiva anbud från övriga anbudsgivare. Enligt Advokatsamfundets uppfattning väger anbudstagarens intresse tyngre än anbudsgivarens intresse av att få ångra sig. Samfundet håller dock med om att CISG artikel 16 (2) utgör en kompromiss som lindrar de för anbudstagaren negativa effekterna av CISG artikel 16 (1), låt vara att CISG artikel 16 (1) framstår som i praktiken relativt svårtillämpad. Advokatsamfundet vill framföra det kanske självklara förtydligandet att bestämmelsen i 3 avtalslagen om s.k. legal acceptfrist inte i sig är unik för den svenska rättsordningen. Det är en gemensam nämnare för de flesta rättsordningar att anbudet inte längre utgör underlag för accept om accept inte skett inom viss tid, även i sådana fall där anbudsgivaren inte uttryckligen angivit någon tid inom vilken accept ska ske. En bestämmelse om s.k. legal

4 4 acceptfrist finns även i CISG del II, nämligen i artikel 18 (2) andra och tredje meningarna. De nordiska rättsordningarna utmärker sig på det sättet att anbudstagaren efter den tidpunkt då anbudstagaren tog del av anbudet är skyddad mot anbudsgivarens återkallelse under den tid som acceptfristen löper. När det gäller den tidpunkt då vissa rättshandlingar får rättsverkan, gör Utredningen gällande att det är en fördel med CISG att rättshandlingarna anbud, accept, avslag och återkallelse enligt CISG får verkan när de kommer fram till mottagaren. Enligt svensk rätt gäller dock i princip samma sak. Skillnaden är endast att rättshandlingarna ifråga inte kan återkallas efter den tidpunkt då mottagaren tagit del av dessa rättshandlingar. En sådan lösning är enligt Advokatsamfundets mening materiellt sett i och för sig lämplig. När det gäller bestämmelserna om oren accept, menar Utredningen att bestämmelserna om oren accept i CISG artikel 19 är enklare att hantera än motsvarande bestämmelser i 6 avtalslagen (se exempelvis Utredningen s. 65). Sveriges advokatsamfund håller med om att bestämmelserna i CISG artikel 19 är enklare att tillämpa. CISG artikel 19 (2) erbjuder en lösning som innebär att anbudsgivaren kan bli bunden av anbudstagarens orena accept om de avvikande villkoren inte materially alter the terms of the offer och om anbudstagaren inte reklamerar den orena accepten. Anbudsgivaren blir i dessa fall bunden av den orena accepten utan att det behöver bevisas att anbudstagaren utgick från att accepten var ren och att anbudsgivaren hade måst inse detta. Däremot erbjuder inte CISG del II någon möjlighet att åstadkomma att anbudsgivaren blir bunden av den orena accepten, utan att uttryckligen acceptera det orena anbudet, i sådana fall där den innehåller väsentliga avvikelser från anbudets innehåll. Det gör däremot 6 andra stycket avtalslagen, förutsatt att anbudstagaren kan bevisa att denne utgick från att accepten överensstämde med anbudet och att anbudsgivaren hade måst inse detta. Advokatsamfundet menar att det materiellt sett inte nödvändigtvis är en sammantagen fördel med en avsaknad av subjektiva rekvisit när detta medför att man tar bort denna typ av rättsliga möjligheter att binda anbudsgivaren. Det ovan sagda innebär inte att CISG del II saknar bestämmelser som är fördelaktiga. CISG del II innehåller uttryckliga bestämmelser i frågor där det är svårt att finna någon lösning med stöd av bestämmelserna i avtalslagen, exempelvis i artikel 18 (3) rörande den tidpunkt då accept får verkan i sådana fall där accepten inte sker genom ett meddelande som kommer anbudsgivaren till handa (jfr 8 första stycket avtalslagen). Oavsett hur man värderar de materiella eller rättstekniska skillnaderna mellan CISG del II och 1 kap. avtalslagen, är det dock Advokatsamfundets uppfattning att CISG del II i vart fall inte innehåller några materiella bestämmelser som är i sådan grad olämpliga att Sverige inte bör återta reservationen avseende CISG del II.

5 5 Lagförslaget Sveriges advokatsamfund har ingen erinran mot att såsom Utredningen föreslår, med upphävande av den nu gällande lagen (1987:822) om internationella köp, utfärda en nya lag genom en s.k. blankettlag. 1 Däremot har Advokatsamfundet synpunkter på frågan om när de nya bestämmelserna (dvs. artiklarna CISG) respektive de nuvarande (dvs. 1 kap. avtalslagen) ska tillämpas. Utredningen föreslår att artiklarna CISG ska tillämpas på avtal som ingåtts efter det att denna lag trätt i kraft, medan äldre föreskrifter ska gälla för avtal som ingåtts före ikraftträdandet (se 1 2 stycket respektive övergångsbestämmelsen i Utredningens förslag). Eftersom de materiella bestämmelserna i artiklarna i CISG och i 1 kap. avtalslagen bland annat avser just huruvida ett avtal kommit till stånd eller inte, och vid vilken tidpunkt detta skett, kan tillämpningsproblem uppstå med den formulering som Utredningen föreslagit. Det är därför enligt samfundets uppfattning inte lämpligt att låta tidpunkten för avtalets ingående vara avgörande för huruvida avtalslagens eller CISG:s regler om avtalsslut ska tillämpas. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg 1 Enligt Advokatsamfundet bör det i 1 tredje stycket i Utredningens lagförslag införas tankestreck före arabiska och efter spanska, till undvikande av att arabiska m.m. uppfattas som något annat än originalspråk.