Stockholm den 5 mars 2010 R-2010/0178. Till Justitiedepartementet. Ju2009/9247/L2

Transkript

1 R-2010/0178 Stockholm den 5 mars 2010 Till Justitiedepartementet Ju2009/9247/L2 Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 5 februari 2010 beretts tillfälle att avge yttrande angående ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg. Advokatsamfundet vill framföra att remisstiden varit mycket kort med hänsyn till den föreslagna förordningens betydelse och det stora antal medborgare som kommer att påverkas av en gemenskapsrättslig arvsförordning. Detta har påverkat innehållet i Advokatsamfundets yttrande, där koncentration har lagts på de delar som skiljer sig åt mest från andra internationellt privaträttsliga förordningar. Sammanfattning Sveriges advokatsamfund är kritiskt till att internationellt privaträttsliga regler avseende makars förmögenhetsförhållanden inte regleras samtidigt med de arvsrättsliga reglerna i förordningen. En testator bör utöver medborgarlandets lag även kunna välja lagen i det land där testatorn har domicil vid tiden för upprättandet av testamentet som tillämplig på testamentet. Samma formkrav bör ställas på upprättandet av en lagvalsklausul som på upprättande av testamente. I avsaknad av lagval bör, när testamente upprättats, lagen i det land där testatorn hade sitt domicil vid tiden för upprättandet av testamentet tillämpas. De svenska formkraven för arvskifte bör ses över så att de uppfyller kraven på officiella handlingar i förordningen.

2 2 Eftersom införande av regler om arvsintyg kommer att påverka bouppteckningens ställning som dödsboets legitimationshandling, bör reglerna för bouppteckning ses över. Förordningens materiella räckvidd De internationellt privaträttsliga reglerna för arv bör samordnas med de för bodelning Sveriges advokatsamfund är kritiskt till att en till arv så nära knuten fråga som behörighet, lagval och verkställighet avseende makars förmögenhetsförhållanden inte regleras i förordningen. Bodelning och arvskifte hänger intimt samman i en boutredning och en samordning av regelverken skulle avsevärt underlätta handläggningen av gränsöverskridande arvsärenden. Vidare öppnar förordningen för s.k. depecage med oönskade och/eller överraskande materiella utfall som följd om lagvalsreglerna för makars förmögenhetsförhållanden inte samregleras med de för arvskifte. Vissa rättsordningar har ett svagt skydd för efterlevande make i sina materiella bodelningsregler, men kompenserar för detta genom att ha ett starkt efterlevandeskydd i sina materiella arvsregler. I andra rättsordningar är förhållandet det omvända. Efterlevandeskyddet riskerar därmed att i vissa fall hamna inom förordningens tillämpningsområde och i andra fall utanför, och om lagvalsreglerna för bodelning och arvskifte inte är samreglerade eller i vart fall harmoniserade riskerar efterlevande make genom depecage att bli över- eller underkompenserad ( widow s feast respektive widow s famine ). Implikationer för svenskt vidkommande En sådan diskrepans mellan lagvalsregler kommer exempelvis att bli fallet för svenskt vidkommande, då anknytningsmomentet i lagen (1990:272) om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden (LIMF) är makarnas hemvist vid giftermålet medan anknytningsmomentet i den föreslagna arvsförordningen är hemvisten vid dödstillfället. Lagvalsreglerna i den föreslagna förordningen skall tillämpas universellt, varför lagvalsreglerna i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbon (IDL) torde bli obsoleta. Då IDL:s betydelse även i övriga delar kommer att få minskad betydelse med den föreslagna förordningen och då den bygger på relativt ålderdomliga internationellt privaträttsliga principer bör en översyn av IDL göras. För den händelse att lagvalsreglerna för bodelning ej regleras i den föreslagna förordningen bör även en översyn av LIMF göras för att harmonisera dess bestämmelser med förordningen. Eftersom det kan vara svårt att överblicka konsekvenserna av en sådan övergång, bör regeringen tillsätta en utredning med uppdrag att omarbeta den svenska internationella arvsrätten i en ny lag som ersätter IDL och även se till den samordning som kan behövas i förhållande till LIMF:en.

3 3 Lagval En testator bör kunna välja domicillandets lag som tillämplig på testamentet I nuvarande svensk lagstiftning, IDL, har testator inte möjlighet att välja vilken lag som skall vara tillämplig på dennes testamente. Den föreslagna förordningen medför därmed en stor förändring i jämförelse med gällande svensk rätt. Huvudregel för lagval i avsaknad av lagvalsklausul i ett testamente föreslås i förslaget till förordning vara att lagen i det land där den avlidne hade sitt domicil vid dödsfallet skall vara tillämplig på arvet. Om testatorn vill göra ett lagval tillåts denne endast välja lagen i det land där denne är medborgare som tillämplig på arvet/testamentet. Tanken förefaller vara att endast medborgarlandets och domicillandets lagar ska kunna vara tillämpliga, och att domicillandets lag ändå är tillämplig i avsaknad av ett val av medborgarskapslandets lag. Förslaget förefaller dock ha förbisett den icke ovanliga situationen att testatorn är medborgare i Land A, har sitt hemvist i Land B vid upprättandet av testamentet och Land C vid dödsfallet. Ett testamente torde ofta upprättas utifrån de förutsättningar och lagregler som gäller där testatorn har sitt intressecentrum när denne upprättar testamentet, dvs. domicillandet vid tiden för upprättandet av testamentet. Vilket domicil testatorn kommer att ha vid sin död torde i många fall vara okänt eller i vart fall svårförutsägbart för testatorn vid detta tillfälle, varför lagen i det land där testatorn har sitt intressecentrum (domicil) när testamentet upprättas bör kunna väljas. Risken att testatorn med en sådan lagsvalsmöjlighet försöker kringgå efterlevandeskyddsbestämmelser uppvägs av att det är relativt omständigt att etablera ett nytt domicil. Samma formkrav bör ställas på lagvalsklausul som på testamente Då en lagvalsklausul kan ha långtgående konsekvenser för arvingars rättigheter, exempelvis vad avser laglotter, bör samma formella giltighetskrav ställas på upprättandet av lagvalsklausulen som på testamentet i övrigt. Den nuvarande lydelsen av artikel 17(2) är inte tillfredsställande tydlig i detta avseende. Lagen i domicillandet vid tiden för upprättande av testamentet bör tillämpas när testamente upprättats Om testatorn inte upprättat något testamente har denne inte gjort någon aktiv disposition för att dirigera hur dennes tillgångar ska fördelas vid dennes död. Om testatorn upprättar ett testamente gör denne dock ett aktivt val, och detta val torde oftast baseras på de lagar och förutsättningar som råder vid tidpunkten för upprättandet av testamentet. Vilket domicil testatorn kommer att ha vid tiden för sin död, och vilka lagregler som därmed i avsaknad av ett aktivt lagval kommer att tillämpas på dennes testamente, är i detta skede ofta oförutsägbart och riskerar medföra överraskande och oönskade effekter på testamentet. En regel om att lagen i det land där testatorn hade sin hemvist vid tiden för upprättandet av testamentet skall tillämpas bör därför införas för de fall där testamente har upprättats.

4 4 En sådan regel som nu nämnts bör utformas som en presumtion, som kan brytas till förmån för lagen i domicillandet vid tiden för dödsfallet om de samlade omständigheterna ger en klart starkare anknytning till det senare landet. Trenden i den internationella privaträtten har dock gått ifrån presumtionsregler mer och mer, dvs. mot större förutsägbarhet på bekostnad av att den materiellt lämpligaste lagen tillämpas i varje enskilt fall. Senast skedde detta när 1980 års Romkonvention om tillämplig lag på avtalsförpliktelser omarbetades till en förordning. Sveriges advokatsamfund har dock tidigare anfört (jfr. Advokatsamfundets remissvar avseende grönbok om 1980 års Romkonvention, Ju 2002/2805) att en stark presumtionsregel som sådan är tillfredsställande under förutsättning att det klart och tydligt framgår att regeln är ett uttryck för presumtionsmetoden och inte den individualiserande metoden. En stark presumtionsregel medför en bättre balans mellan å ena sidan förutsägbarhet om vilken lag som skall tillämpas och å andra sidan tillämpning av den materiellt lämpligaste lagen i det enskilda fallet. En sådan balans är särskilt viktig att uppnå när de internationellt privaträttsliga reglerna berör privatpersoner, då dessa generellt sett sällan har kunskapen att förutse och parera oförutsedda och/eller oönskade materiella utfall av tillämplig lag på deras testamente. Arvsintyg och erkännande av officiella handlingar Allmänt Förslaget om ett europeiskt arvsintyg förefaller kunna underlätta handläggningen av internationella arvsärenden och tillstyrks av Sveriges advokatsamfund. I dag är tingsrätternas förordnande av boutredningsman ofta i form av en kopia av ett protokoll eller en stämpel eller t o m ett handskrivet beslut. En officiell handling som gäller inom EU skulle avsevärt underlätta handläggningen för advokater med uppdrag som boutredningsman, testamentsexekutor eller skiftesman. Frågan om vilken ställning en av tingsrätten förordnad boutredningsman har enligt förslaget bör klargöras ytterligare. Implikationer för svenskt vidkommande Lagstiftaren bör även se över och eventuellt samordna frågan om arvsintyg med reglerna om bouppteckning. När det gäller bouppteckning förutsatte lagrådet vid behandlingen av propositionen angående avskaffande av arvsskatt att Justitiedepartementet skulle utarbeta nya regler för bouppteckning. Detta har ännu inte skett, men det finns en promemoria från Skatteverket med förslag på nya regler. Eftersom ett arvsintyg, liksom en bouppteckning, kommer att fungera som en dödsboets legitimationshandling, är det av vikt att en samordning sker.

5 5 Avseende frågan om erkännande av officiella handlingar kan det även där finnas skäl att se över de svenska reglerna om bodelning och arvskifte. Formkravet i dag är endast skriftlighet, men i övrigt ställs inga mer långtgående krav (se t.ex. NJA 1994 s. 265). Var den avlidne gift görs ofta bodelning och arvskifte i samma handling. Det är viktigt att de arvskiften som görs enligt svensk lag uppfyller kraven på officiella handlingar enligt förslaget. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg