Regeringens promemoria Tvingande regler om betalningstider i näringslivet (Ju2013/557/L2)

Transkript

1 Justitiedepartementet Enheten för Familjerätt och Allmän Förmögenhetsrätt STOCKHOLM Regeringens promemoria Tvingande regler om betalningstider i näringslivet (Ju2013/557/L2) Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté (ICC Sverige) anser att promemorians förslag till lagändring inte bör genomföras. Sammanfattning Promemorian belyser problemen med långa betaltider och med en ytterligare reglering av frågan på ett enkelt och tydligt sätt. ICC Sverige delar uppfattningen att långa betalningstider kan vara ett allvarligt problem för vissa mindre näringsidkare och välkomnar att frågan blir belyst ytterligare en gång genom promemorian och remissbehandlingen. ICC Sverige anser också att den nyligen genomförda reformen skickar en kraftfull signal till näringslivets aktörer om att korta betaltider är och ska vara det normala även mellan företag. ICC Sverige är emellertid av uppfattningen att det inte bör införas en tvingande regel av det slag som föreslås i promemorian. Nedan redovisas de huvudsakliga invändningarna mot förslaget. Det är värt att understryka att även om det skulle anses vara motiverat att genomföra en ytterligare skärpning på sätt som framgår av lagförslaget i promemorian är det viktigt att avvakta och efter en tid utvärdera effekterna av de redan genomförda ändringarna i räntelagen. Den lagstiftning som trädde i kraft den 1 mars 2013 och som främst utgjorde ett genomförande av EU:s direktiv är sålunda enligt ICC Sverige så långt det är lämpligt att gå för att komma till rätta med de inom vissa sektorer gällande problemet med långa betaltider. Det finns enligt ICC Sveriges mening huvudsakligen fem skäl mot att göra 30-dagars regeln i räntelagen fullt ut tvingande mellan näringsidkare: 1. Avtalsfriheten är helt central inom det kommersiella området. Den föreslagna riktade inskränkningen i den fria rätten för näringsidkare att sinsemellan förfoga över sina mellanhavanden står inte i proportion till de intressen som den föreslagna regleringen är tänkt att skydda. ICC Sweden Jakobs Torg Stockholm Tel: Fax: icc@icc.se

2 ICC Sweden 2 2. Handeln mellan näringsidkare är en allt mer internationell företeelse. Svensk rätt tillämpas i många olika sammanhang där tvingande regler om betalningstider kan leda till minskad förutsebarhet för parterna och till ökade problem för en betydande mängd små och medelstora företag. 3. Det finns, som framgår också av promemorian, redan skyddsregler i svensk rätt som på ett väsentligt mer flexibelt sätt anger gränserna för vilka avtalsvillkor som skall upprätthållas. 4. Förslaget medför juridisk-tekniska problem att dra gränsen mellan å ena sidan krediter som sker i samband med köp av varor eller tjänster och å andra sidan krediter som är "självständiga". Oklarheter i det hänseendet orsakar inga problem i dagsläget men gränsdragningsproblemen kommer att ställas på sin spets om en fullt ut tvingande lagstiftning genomförs. 5. Långa betaltider tjänar i ett betydande antal situationer ett viktigt ekonomiskt syfte som direkt motverkas av den föreslagna reformen. De företag inom handel och distribution som överlever bara genom att deras leverantörer erbjuder långa betalningstider skulle få svårigheter med, eller i vart fall ett onödigt besvär av, att ordna krediter på annat vis. Avtalsfrihet Den föreslagna reformen är enbart riktad mot handelstransaktioner mellan näringsidkare. Genom 2011 års EU-direktiv och de ändringar som har skett vid genomförande av direktivet har hävdvunna, men inte alltid rättvisa, system med långa betalningstider slopats. Från och med nu måste näringsidkare uttryckligen avtala om hur lång tid kunden har på sig att betala. Det är en för det stora flertalet fall rimlig ordning som bidrar till att öka transparensen i avtalsförhållanden och till att undvika oklarheter. Att gå längre genom ett införande av specifika inskränkningar i parternas möjlighet att reglera rättigheter och skyldigheter efter den enskilda affärens logik är emellertid inte meningsfullt. Den som har att ta ställning till en föreslagen affärsuppgörelse förväntas på det kommersiella området kunna bedöma effekterna av det som föreslås. Tvingande regler som innebär att vissa avtalsvillkor blir ogiltiga leder till osäkerhet för just de parter som reformen är tänkt att gynna: små och medelstora företag. Det är säkert inte svårt för ett stort företag att hålla sig informerat om ändrade regler och inskränkningar, men den nya lagstiftningen träffar alla handelstransaktioner alltså även de mellan små företag, som ju utgör den stora majoriteten av svenskt näringsliv. Dessa företagare måste kunna lita på att det som avtalas också är det som gäller mellan dem, även om det är fråga om en längre räntefri betaltid. Mot detta står det angivna intresset av att skydda vissa näringsidkare från långa betaltider. Någon närmare utredning har emellertid i dagsläget inte presenterats beträffande hur stort skyddsbehovet är, i vilka sektorer ett sådant behov finns och hur de rent ekonomiska effekterna av en reform enligt förslaget skulle se ut. Varje avtalsvillkor som reglerar fördelning av rättigheter, skyldigheter och risker i ett kommersiellt avtal kan sägas ha eller kunna åsättas ett ekonomiskt värde. Värdet av exempelvis tre månaders betalfrist i stället för en månads frist kan lätt bestämmas för parterna och ingår som del i den totala kompensation som leverantören får för den sålda varan, tjänsten eller nyttigheten. Om det avtalade priset är kr och dröjsmålsräntan är 10% betyder två månaders extra kredit samma sak som en rabatt på 17 kr eller 1,7%. Den starka kund som av

3 ICC Sweden 3 någon anledning inte längre kan få förmånen av en lång betaltid kan även med den föreslagna regleringen tillgodogöra sig värdet av det som går förlorat på något annat sätt, till exempel genom att kräva ett lägre pris eller att lägga över andra kostnader, t.ex. leveranskostnader, förlängda garantier, krav på fri eller billigare service etc., på leverantören. Något hinder mot att avtala om t.ex. ett lägre pris för varan, tjänsten eller nyttigheten finns inte och kan inte heller rimligen införas eftersom detta skulle innebära en prisreglering på en fri marknad, en regleringsmetod som Sverige sedan lång tid tillbaka inte önskat tillämpa för annat än rena undantagsfall (se strax nedan). Vidare finns det i Sverige god tillgång till factoring- och fakturaköpstjänster. Den leverantör som av likviditetsskäl inte kan invänta betalning först vid betalfristens slut kan enkelt sälja hela eller delar av sin fordran till någon annan och därmed tillgodogöra sig betalningen för varan, tjänsten eller nyttigheten kort tid efter fullgörelse. Härtill kommer att en reform med en kortare betaltid innebär att leverantören får en lägre factoringkostnad, vilket i sin tur kan tjäna som ett bra argument för kunden att motivera varför leverantörens pris skall sänkas i motsvarande mån. Kredittid och dröjsmålsränta är alltså bara en del av hela den ekvation som en handelstransaktion utgör. Så länge vi har en fri prissättning i Sverige och frihet att avtala om övriga villkor för en transaktion finns det därför en uppenbar risk att reformen bara utmynnar i ett meningslöst nollsummespel. Internationella avtal Det finns också en internationell aspekt på den här frågan. Svenska leverantörer säljer allt oftare till utländska kunder och vice versa, både inom EU och utanför. Utgångspunkten enligt svensk lag och Rom I-förordningen är att säljarens/tjänsteleverantörens lands lag ska tillämpas på parternas avtal. En svensk leverantör kommer med den nya lagen att vara förhindrad att erbjuda även sina utländska kunder en längre betalningstid än 30 dagar. Detta är i sig en klar konkurrensnackdel för svenska leverantörer. Möjligen skulle ett sätt för leverantören att komma undan detta vara att avtala om att ge upp svensk rätt och i stället tillämpa något annat lands lag. Också detta skulle innebära en konkurrensnackdel. Det finns dock vidare en betydande risk för att en tvingande regel av det slag som föreslås skulle förhindra ett sådant bortavtalande av svensk rätt. På motsvarande sätt kommer inte svaga utländska leverantörer som säljer till starka svenska köpare att kunna åtnjuta detta skydd med mindre än att de avtalar om svensk rätt. Till slut vill vi också understryka att svensk rätt också tillämpas på många avtal i kommersiella sammanhang mellan företag och institutioner utan att något av dem är baserat i Sverige. För dessa parter skulle en helt tvingande reglering om betalningstid kunna leda till stor osäkerhet. För att svensk rätt ska kunna fortsätta åtnjuta förtroende internationellt är det därför av betydande vikt att vi fortsätter att värna om avtalsfriheten. Oskäliga avtalsvillkor Den näringsidkare som genom att utnyttja sin överlägsna ställning på marknaden tilltvingar sig särskilt förmånliga avtalsvillkor löper risken att få sitt avtal jämkat enligt avtalslagens 36 eller drabbas av åtgärder enligt konkurrenslagstiftningen. Ett oskäligt avtalsvillkor om lång

4 ICC Sweden 4 betalningstid kan i princip jämkas enligt 36 eller vara förbjudet enligt reglerna om missbruk av dominerande ställning. Den existerande lagstiftningen fyller alltså det syfte som direktivet efterlyser. Man kan också utgå från att den redan genomförda ändringen av räntelagen kommer att innebära att domstolarna antar en något strängare syn vid bedömningen av när ett avtalsvillkor om lång betalningstid ska anses oskäligt. Den stora fördelen med de existerande reglerna är att de innebär att bedömningen skall utgå från omständigheterna i det specifika fallet. På så sätt bibehålls avtalsfriheten så långt det är rimligt, och på ett sätt som är i linje med hur svensk rätt även internationellt sett förväntas fungera. Begreppet betalningsvillkor Den nuvarande, icke-tvingande regeln om 30 dagars betalningstid gäller för "betalningsvillkor". Detta begrepp har inte en självklar juridisk-teknisk betydelse. Det är emellertid avsett att omfatta villkor om betalning för varor och tjänster. Så länge begreppet används i en kontext där parterna kan disponera över innehållet i avtalet och därmed över vad som skall anses innefattat i begreppet uppkommer inga egentliga problem. I näringslivet förekommer ofta mellanting mellan betalningsvillkor, kreditvillkor mer eller mindre direkt kopplade till en enskild transaktion, långsiktiga finansieringslösningar m.m. Av förutsebarhetsskäl är det angeläget att tillämpningsområdet för tvingande lagstiftning är tydligt och klart. Det vore därför olyckligt att introducera ett nytt juridiskt problem med en tvingande reglering med användande av ett delvis oklart begrepp. ICC ser ingen omedelbar lösning på hur man genom lagstiftning eller förarbetsuttalanden skulle kunna skapa en adekvat definition. Om begreppet "betalningsvillkor" ska utmejslas genom rättspraxis, kommer det att under lång tid framöver råda stor osäkerhet om den tvingande bestämmelsens tillämpningsområde. Nyttiga kredittider I promemorian framhålls att det förekommer avtal med långa betalningstider där kredittiden i sig utgör en förutsättning för att näringsidkaren ska kunna bedriva sin affärsverksamhet (s. 7). Ett konkret exempel är cykelhandeln, där handlare beställer cyklar i november, mottar leverans i februari påföljande år och får en betalningstid i fyra lika rater månaderna april juli. På så sätt kan cykeltillverkaren dimensionera sin produktion i enlighet med efterfrågan utan att cykelhandlarens likviditet blir onödigt hårt pressad. Båda parter vinner på lösningen Promemorians sammanfattning av dessa situationer illustrerar tydligt problemen med en alltomfattande regel för alla transaktioner. Det kan dock tilläggas att de näringsidkare som är i behov av långa kredittider ofta är mindre, eller åtminstone ekonomiskt svagare, företag som genom långa betalningstider får möjlighet av en ekonomiskt starkare leverantör att bedriva och utveckla sin verksamhet. Den här typen av avtal är särskilt vanligt förekommande i viktiga internationella tillväxtsektorer inom svenskt näringsliv, till exempel e-handel. Slutord Utöver vad som har anförts ovan kan konstateras att den föreslagna regeln med sin generella räckvidd och som inte lämnar utrymme för hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet skulle utgöra närmast ett unikt inslag i svensk rätt avseende regleringen av näringsidkares

5 ICC Sweden 5 avtalsvillkor. Det som har framförts om skyddsbehovet beträffande långa betaltider har enligt ICC Sveriges mening inte sådan vikt att den motiverar en sådan ovanlig lagstiftningsåtgärd. I promemorians sista stycke konstateras att näringslivet verkar vara villigt att avstå från avtalsfriheten för att komma till rätta med problemet med långa betalningstider. ICC Sveriges uppfattning är att en skärpning enligt förslaget kommer att leda till problem för många svenska företag såväl inom Sverige som på den internationella arenan utan att skapa någon egentlig lösning på de problem näringslivet ger uttryck för att vilja bli av med. Tell Hermanson Generalsekreterare