Uppdragsutbildning: Möjligheter och hinder

Transkript

1 maj 2013 Patrick Krassén Uppdragsutbildning: Möjligheter och hinder

2 Innehåll Bakgrund till rapporten... 2 Sammanfattning och slutsatser av underlagsrapporten Inledning Om uppdragsutbildning Genomförande Disposition Bakgrund uppdragsutbildning Bestämmelser vad gäller högskolans uppdragsutbildning Uppdragsutbildningens omfattning Tidigare rapporter om uppdragsutbildning Studiens resultat Organisation och marknad Redovisning av inkomster från uppdragsutbildning Övriga iakttagelser kring lärosätenas uppdragsutbildning Slutsatser och reflektioner Bilaga A Sammanställning organisation och marknad Bilaga B Lärosätenas intäkter från uppdragsutbildning, per finansiär Bilaga C Intervjuförteckning Bilaga D Referenslista

3 Bakgrund till rapporten Denna rapport har tagits fram av Maria Grudin och Göran Melin på Faugert & Co. Utvärdering på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Syftet är att göra en genomgång av systemet med uppdragsutbildning vid svenska högre lärosäten, för att utröna vilka möjligheter till utveckling som finns och vilka eventuella hinder är. Svenskt Näringsliv har de senaste åren arbetat mycket med att lyfta fram betydelsen av samverkan mellan akademi och arbetsliv i olika former. Genom projektet Högskolekvalitet har vi visat på betydelsen av god samverkan under utbildningen för studenters etablering i arbetslivet efter examen, och samtidigt undersökt och jämfört hur olika utbildningar samverkar med arbetslivet. I fråga om det senare lanserades tidigare i år webbplatsen där jämförelser, exempel och material om samverkan med arbetslivet finns att tillgå. Vi undersöker också hur företagen ser på samverkan, bl.a. genom Rekryteringsenkäten 2012 och studien Företagens syn på högre utbildning I rapporterna Fel fokus för svensk forskarutbildning? och Samhälls nytta eller kullerbytta?, båda från 2011, granskades hur svenska forskare och forskar studenter samverkar med det omgivande arbetslivet. Genomgående i dessa under sökningar har resultatet varit att samverkan upplevs som viktigt och gynnsamt, och att det leder till goda resultat vad gäller etablering och matchning på arbetsmarknaden, ökad kvalitet och större nöjdhet. En aspekt av samverkan mellan akademi och arbetsliv som inte har undersökts djupare varken av Svenskt Näringsliv, eller med bredare grepp av någon annan aktör heller under de senaste åren är uppdragsutbildning. Det är en typ av samverkan som är skild från den reguljära utbildningen, och som också baseras på andra villkor och mekanismer. Eftersom tillgången på studier av hur systemet ser ut och fungerar var mager, beställde Svenskt Näringsliv denna underlagsrapport, som togs fram under Möjligheter med uppdragsutbildning Som rapporten visar anser så gott som alla medverkande lärosäten att uppdragsutbildning är något positivt. Skälen är flera: de extra inkomsterna, de kvalitetshöjande aspekterna, och inte minst kontakten med verkligheten. Eftersom uppdragsutbildning utformas utifrån kundens efterfrågan och behov, och det är kunden som betalar, finns det ett större inslag av marknadsprinciper inom uppdragsutbildningen, än det gör i den ordinarie grundutbildningen på universitet och högskolor (där dimensionering och finansiering styrs mer centraliserat). Det går likaså att se ett antal möjligheter även för andra aktörer. Företag, myndigheter och andra arbetsgivare kan få tillgång till skräddarsydd fort-/vidareutbildning för sina anställda med den koppling till aktuell forskning som universitet och högskolor kan erbjuda. Det kan också göras flexibelt antingen återkommande, eller vid enstaka tillfällen då behov uppstår. 2

4 Genom att uppdragsutbildning kan säljas även till utländska aktörer kan systemet bidra till internationaliseringen av högskolesektorn. I förlängningen kan sådana kontakter också öppna nya möjligheter även för svenska företags handel och utlandsinvesteringar. Hinder för uppdragsutbildning Som rapporten tar upp, ser flera av lärosäten en del hinder för utveckling av dagens uppdragsutbildning. En faktor i detta är förstås i vilken form verksamheten bedrivs i bolagsform, eller som del av myndigheten (det fåtal lärosäten som inte drivs i myndig hetsform har förstås en annorlunda situation). Flera av lärosätena i rapporten pekar på svårigheten till långsiktig planering och expansion, vad gäller t.ex. bemanning, efterfrågade kurser och marknadsföring. Hinder finns dock inte enbart i lärosätenas egna organisation. Något som kan vara bekymmersamt med uppdragsutbildning är om den konkurrerar med privata aktörer som erbjuder samma, eller liknande, utbildningar. I konkurrensrättsligt hänseende kan frågan om ifall uppdragsutbildning riskerar att snedvrida förutsättningarna för effektiv konkurrens komma att aktualiseras (Konkurrenslagen (2008:579) 3 kap 27 ). Det finns förvisso inga fall där det har aktualiserats för uppdragsutbildning i Sverige än, men det är en aspekt som är relevant att ta i beaktande. (Konkurrensverket har dock berört frågan i beslut på andra områden. Se t.ex. skrivelserna dnr. 233/2012 och 265/2011.) Även om det finns ett mått av prissättning inom uppdragsutbildning, är denna reglerad på samma sätt som andra offentliga verksamheter som tar ut avgifter, dvs. att pris bestäms utifrån principen om full kostnadstäckning. Det innebär att avgifterna ska täcka kostnaden för den aktuella verksamheten, och varken mer eller mindre vilket är en tydlig prisreglering. Olika lärosäten kan därmed formellt sett inte konkurrera med varandra genom prissättning. (I realiteten är det dock ofta svårt att bedöma och jämföra om olika fullkostnadstäckningsberäkningar är gjorda på lika grunder.) Slutsatser Systemet med uppdragsutbildning tycks i dagsläget bidra positivt till kopplingen mellan akademi och arbetsliv. Det underlättar för lärosätena att få kontakt med aktörer i det omgivande samhället, och för företag och andra arbetsgivare att facilitera kompetensutveckling och fortbildning för medarbetare. Likaså tydliggörs kostnaderna för utbildningen på ett mer uppenbart sätt än i den reguljära grund utbildningen. Det finns utrymme för lärosätena att arbeta mer strategiskt med uppdragsutbildning, till gagn både för dem själva och för aktörer i det omgivande samhället. Stockholm, maj 2013 Patrick Krassén Policyanalytiker Utbildning, forskning och innovation Svenskt Näringsliv 3

5 Sammanfattning och slutsatser av underlagsrapporten Föreliggande rapport redovisar resultatet av en studie om uppdragsutbildning inom högskolan. Studien har inriktats mot frågor om organisation och marknad, redovisning av inkomster från uppdragsutbildning, samt effektivitet och resursanvändning. Tio lärosäten har ingått i studien, sju med förhållandevis mycket uppdragsutbildning och tre med förhållandevis lite uppdragsutbildning. Snart sagt samtliga lärosäten uppfattar uppdragsutbildning som något positivt. Även de som har en mycket liten andel uppdragsutbildning ser tämligen positivt på denna, och när en ambition att öka andelen. För riket i sin helhet kommer kunderna i uppdragsutbildning främst från offentlig sektor och så har det även sett ut historiskt. Så är också fallet för de i studien undersökta lärosätena, med något undantag. Att öka andelen uppdragsgivare från den privata sektorn är dock en målsättning för flera av lärosätena. För något lärosäte är utländska uppdragsgivare redan en viktig kategori, men flera har påtalat att det är en potentiell kundgrupp som skulle kunna öka betydligt. I studien noterats också att den samlade volymen uppdragsutbildning har legat tämligen stabilt under de senare åren. I kronor räknat har den ökat något, medan den har minskat något räknat som andel av den totala utbildningen vid svenska lärosäten. Lärosätena uppger att det största hindret för en ökad andel uppdragsutbildning är svårigheten vad gäller planering och bemanning. Lärosätena är bemannade för den reguljära utbildningen och ställtiderna är långa. De kunder som efterfrågar uppdragsutbildning har ofta korta tidshorisonter och när uppdragsgivare snabbt vill komma i gång med en kurs är det svårt för en institution som har planerat sin verksamhet och belagt lärarna att få loss dem för uppdragsutbildning. Alla lärosäten, förutom ett, har en samlad ingång/kontaktkanal till uppdragsutbildningen. Det kan röra sig om en egen avdelning eller enhet för uppdragsutbildning, alternativt att man är en del av lärosätets samverkansavdelning där någon/några kontakt personer ansvarar för uppdragsutbildning. Somliga lärosäten har gått ifrån att ha ett separat bolag för marknadsföring av uppdragsutbildning medan några diskuterar framtida möjligheter med separata bolag. Vad gäller marknadsföring för övrigt görs, med några få undantag, inga stora satsningar på att marknadsföra uppdragsutbildning. Detta kan bero på brist på resurser och att man utan större ansträngning kan behålla den nivå man har idag. En bidragande orsak är säkert också att det stora hindret för att öka uppdragsutbildning inte beror på brist på förfrågningar från potentiella kunder utan handlar om svårigheter vad gäller planering och bemanning. Redovisningen av inkomsterna från lärosätenas uppdragsutbildning redovisas i Högskoleverkets årsrapport per typ av finansiär och har så gjorts under de senaste åren. Både i Högskoleverkets årsrapport och i lärosätenas årsredovisningar (ett undantaget) redovisas antal helårsprestationer och antal helårsstudenter för området uppdragsutbildning. Enligt ansvarig utredare på Högskoleverket är detta en brist i redovisningen som man önskar åtgärda, eftersom dessa antal helårsprestationer skiljer sig stort från faktiskt antal personer som tar del av uppdragsutbildning. 4

6 Det är överlag svårt att jämföra uppdragsutbildning med reguljär utbildning. I uppdragsutbildning har man en betalande kund som oftast upplevs både mer tydlig och mer krävande än en student i den reguljära utbildningen. Bara man uppfyller kravet om full kostnadstäckning kan man i stort sett skräddarsy en utbildning efter uppdragsgivarens önskemål. Det främsta skälet till den positiva inställningen till uppdragsutbildning är den kontakt med verkligheten och yrkesverksamma som uppdragsutbildning ger och många menar att denna kontakt har en direkt kvalitetshöjande effekt också på den reguljära utbildningen. Kontakten och samverkan för de deltagande lärarna med yrkespraktiken leder till att både pedagogik och forskning ges näring utifrån och utvecklas. 5

7 1 Inledning Svenskt Näringsliv har gett i uppdrag åt Faugert & Co Utvärdering att genomföra en studie om uppdragsutbildning inom högskolan. Föreliggande rapport redovisar resultatet av denna studie. Studien har föregåtts av en förstudie som genomfördes under våren Syftet med förstudien var att undersöka förutsättningarna för, och ge förslag på hur en huvudstudie om uppdragsutbildning skulle kunna utformas och genomföras. De efterforskningar som då gjordes visade att systemet med uppdragsutbildningar inom högskolan var föga utrett och granskat. Ett fåtal större rapporter/granskningar fanns och dessa var skrivna mellan åren 1999 och De senaste sju åren hade alltså inga övergripande utvärderingar eller andra studier gjorts på området, oss veterligen, utan det som har gjorts är enstaka granskningar av universitets/högskolors uppdragsutbildningar, i form av exempelvis Riksrevisionens revisionsrapporter. Då tidigare gjorda studier om uppdragsutbildning var få och därtill något daterade bestämdes i samråd med uppdragsgivaren att så långt möjligt försöka ta ett helhetsgrepp på frågan om uppdragsutbildning. Faugert & Co Utvärdering AB har genomfört studien under perioden maj oktober Studien har genomförts av Göran Melin (projektledare) och Maria Grudin. 1.1 Om uppdragsutbildning Uppdragsutbildning innebär att en juridisk person beställer en utbildning av en högskola eller ett universitet. Uppdragsgivaren kan därmed finnas inom offentlig sektor, såsom stat, kommun eller landsting, eller inom den privata sektorn. Svenska högskolor och universitet har även möjlighet att ge uppdragsutbildning till uppdrags givare utanför Sveriges gränser. I de fall då uppdragsgivaren kommer från offentlig sektor i Sverige eller annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetet (EES) ska uppdraget/utbildningen avse personalutbildning eller utbildning som behövs av arbetsmarknadsskäl eller av biståndspolitiska skäl. När det inte är fråga om en offentlig uppdragsgivare ska uppdraget/utbildningen avse personalutbildning som är ägnad att få betydelse för deltagarnas arbete åt uppdragsgivaren. Möjligheten för högskolor och universitet att bedriva uppdragsutbildning har funnits sedan 1 januari 1986 genom den då gällande förordningen (1985:1037) om uppdragsutbildning i anslutning till statlig och kommunal högskoleutbildning. Uppdragsutbildningen har ansetts vara ett viktigt instrument för att stärka högskolans roll i det livslånga lärandet och för att öka högskolornas samverkan med omvärlden. 6

8 1.2 Genomförande Frågeställningar Följande frågeställningar har varit vägledande i arbetet: Vilka är lärosätenas kunder vad gäller uppdragsutbildning? Hur marknadsför lärosätena sina uppdragsutbildningar? Hur hanterar de förfrågningar om uppdragsutbildning? Vilka är anledningarna till att ett lärosäte har en liten, alternativt stor, andel uppdragsutbildning? Innebär den mer marknadsmässiga beställar-utförarrelationen i uppdragsutbildningen att uppdragsutbildningar genomförs effektivare än utbildningar i det reguljära systemet? Används resurser effektivare? Vilka lärdomar kan dras för att förbättra det reguljära utbildningssystemet? Hur ser redovisningen av inkomsterna från uppdragsutbildningarna ut? Har den utvecklats de senaste åren (om möjligt sedan 2005)? Urval Tio lärosäten valdes ut för att ingå i studien. Sju av dem har förhållandevis mycket uppdragsutbildning medan tre har förhållandevis lite. Den genomsnittliga andelen uppdragsutbildning vid svenska lärosäten sett till årsomsättningen var ,3 %. (Enligt Högskoleverkets årsrapport 2011 Rapport 2011:8 R). I urvalet ingår både universitet och högskolor liksom lärosäten från olika delar av landet. Disciplinärt breda universitet liksom sådana med inriktning mot ett särskilt vetenskapsområde finns också representerade. De lärosäten som har relativt mycket uppdragsutbildning är: Linnéuniversitetet 9,0 % Karolinska institutet 6,0 % Malmö högskola 5,6 % Umeå universitet 5,3 % Stockholms universitet 5,1 % Högskolan Dalarna 5,0 % Lunds universitet 4,7 % De som har en relativt låg andel uppdragsutbildning är: KTH 0,8 % Örebro universitet 0,6 % Södertörns högskola 0,3 % 7

9 1.2.3 Datainsamling Datainsamlingen har bestått av: Sonderande intervjuer för att få en uppfattning om lämpliga intervjupersoner på respektive lärosäte Platsbesök på lärosätena där intervjuer har genomförts med personer som har kunskap och tankar om uppdragsutbildning. Platsbesöken har följts upp av kompletterande telefonintervjuer Intervjuer med handläggare och budgetansvariga på Utbildningsdepartementet Intervju med utredare på Högskoleverket Genomgång av lärosätenas hemsidor vad gäller information om uppdragsutbildning Genomgång av tillgänglig statistik i Högskoleverkets NU-statistikdatabas samt i Högskoleverkets senaste årsrapporter Genomgång av skriftligt material såsom tidigare studier på området, lärosätenas årsredovisningar, policy och riktlinjer vad gäller uppdragsutbildning samt marknadsföringsmaterial Kvalitetssäkring Som ett led i kvalitetssäkringen av rapporten har samtliga presentationer av lärosätena, som återfinns i kapitel tre, skickats ut till respektive intervjupersoner för kontrolläsning. 1.3 Disposition I nästkommande kapitel ges en bakgrund till uppdragsutbildning där förordningar som reglerar uppdragsutbildning samt övergripande information om omfattningen av uppdragsutbildning gås igenom. Vidare ges i detta kapitel en kort presentation av tidigare rapporter på området. I kapitel 3 redovisas studiens resultat uppdelat på områdena organisation och marknad, redovisning av inkomster från uppdragsutbildning samt övriga iakttagelser kring lärosätenas uppdragsutbildning. Under rubriken organisation och marknad redovisas respektive lärosäte var för sig. Så görs inte i efterföljande delar. Kapitel 4 innehåller studiens slutsatser, samt reflektioner kring dessa. I bilaga A ges en översiktlig sammanställning över hur organisationen kring uppdragsutbildning ser ut på respektive lärosäte samt vilka dess viktigaste kundkategorier är. Bilaga B visar lärosätenas intäkter från uppdragsutbildning uppdelat per finansiär. En förteckning av samtliga intervjupersoner som ingått i studien återfinns i bilaga C. 8

10 2 Bakgrund uppdragsutbildning 2.1 Bestämmelser vad gäller högskolans uppdragsutbildning Högskolorna får bedriva uppdragsutbildning enligt bestämmelserna i förordningen (2002:760) om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor. Högskolans uppdragsutbildning bygger på att ett avtal sluts mellan uppdragsgivaren (till exempel arbetsgivaren) och uppdragstagaren alltså högskolan eller universitetet. Uppdragsutbildning är en utbildningsform vid sidan om den ordinarie högskoleutbildningen. Utbildningen omfattas inte av högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100) och en studerande i uppdragsutbildning har inte samma rättigheter som en student. Vid uppdragsutbildning tillämpas avgiftsförordningen (1992:191). Högskolorna får själva bestämma avgiftens storlek. Avgiften skall beräknas så att full kostnadstäckning uppnås. Högskolan eller universitetet får ge deltagare i uppdragsutbildning betyg och examenseller kursbevis enligt bestämmelserna för högskoleutbildning på grundnivå och avancerad nivå, om samma kvalitetskrav ställs på uppdragsutbildningen som på motsvarande högskoleutbildning. Uppdragsutbildning kan också ges utan akademiska poäng. 2.2 Uppdragsutbildningens omfattning I Högskoleverkets årsrapport för 2012 (Rapport 2012:10 R) kan man läsa att lärosätenas sammantagna intäkter för uppdragsutbildning var 1,2 miljarder kronor för år Därmed utgjorde uppdragsutbildningen 4,7 procent av de totala intäkterna vad gäller utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Denna siffra hade ökat med sju procent jämfört med föregående år. Tre fjärdedelar av intäkterna kommer från uppdragsgivare inom offentlig sektor, men vad gäller ökningen från 2011 stod svenska företag för en tredjedel av denna. I denna rapport kan man också se hur många av Sveriges universitet och högskolor som redovisat någon form av uppdragsutbildning i de undersökningar som årsrapporten baseras på. För år 2011 är det 33 universitet och högskolor som redovisat uppdragsutbildning på grundnivå och avancerad nivå. Antalet helårsstudenter inom uppdragsutbildning för 2011 uppgår enligt Högskoleverkets NU-statistikdatabas till Ovanstående siffror kan jämföras med de som Sveriges universitets & högskoleförbund (SUHF) presenterar från 2000 i sin rapport Hur skall högskolan öka uppdragsutbildningen?. Intäkterna från uppdragsutbildning uppgick till knappt en miljard år 2000 och antal helårsstudenter uppgick till Offentlig sektor var även då den dominerande beställaren och stod för 73 procent av intäkterna. 9

11 2.3 Tidigare rapporter om uppdragsutbildning Som beskrivits i inledningen visade tidigare efterforskningar på att systemet med uppdragsutbildningar inom högskolan inte är särskilt väl belyst, åtminstone inte under de senaste åren. De mera omfattande rapporter/granskningar som vi funnit är fyra till antalet och skrivna mellan åren 1999 och Nedan följer sammanfattningar av dessa fyra rapporter. Av dem står Högskoleverket för tre och Sveriges universitetsoch högskoleförbund för en Högskolans uppdragsutbildning Ett regeringsuppdrag (1999), Högskoleverkets rapportserie 1999:14 R I rapporten följer HSV upp tillämpningen av förordning (1997:845) om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor, på uppdrag av regeringen. Eventuella förändringar i omfattning och inriktning på uppdragsutbildningen efter förordningens införande har kartlagts. Särskild uppmärksamhet har ägnats förekomsten av negativa konsekvenser av uppdragsutbildningen för den ordinarie undervisningen. Även uppdragsutbildningens roll i högskolans samverkan med det omgivande samhället har belysts. I sin uppföljning konstaterar HSV att några stora förändringar av uppdragsutbildningen inte ägt rum i varken omfattning eller inriktning. Dock kan viss osäkerhet finnas i analyserna då HSV funnit att högskolorna ibland gör olika bedömningar av vad som betraktas som uppdragsutbildning. Stora skillnader i omfattning finns dock mellan de olika lärosätena. Vad gäller uppdragsutbildningens inriktning visar uppföljningen att de flesta uppdragsgivare kommer från offentlig sektor, och oftast från vård och skola. HSV har endast i något enstaka fall kunnat konstatera att uppdragsutbildningen fått negativa konsekvenser på den reguljära utbildningen. Studenterna har uttryckt viss oro, något som enligt HSV beror på avsaknaden av information och insyn, vilket i sin tur hänger ihop med att lärosätena oftast själva inte har någon överblick och enhetlig hantering av sin uppdragsutbildning. HSV anser i sin rapport att det bör finnas en enhetlig hantering av uppdragsutbildning inom varje lärosäte då det är av största betydelse för en rad viktiga områden som exempelvis styrning och utveckling av uppdragsutbildning. HSV skriver också att detta skulle ge det omgivande samhället en naturlig ingång till högskolans uppdragsutbildning. För att åstadkomma detta rekommenderar HSV att varje lärosäte ska fastställa policy och riktlinjer för sin uppdragsutbildning utifrån gällande regelverk, att skriftliga avtal bör tecknas för all uppdragsutbildning, och att det bör finnas en sammanhållande funktion på varje lärosäte som har insikt och överblick över dess uppdragsutbildning SUHF Sveriges universitets- och högskoleförbund (2001): Hur skall högskolan öka uppdragsutbildningen? reflexioner och förslag av en arbetsgrupp inom SUHF Som ett resultat av SUHF:s tidigare arbete kring högskolans roll i det livslånga lärandet tittade man i denna rapport på uppdragsutbildningen, i ljuset av dess funktion som ett instrument för universitet och högskolor att förverkliga det livslånga lärandet. SUHF uppdrog åt en arbetsgrupp att analysera förutsättningarna för högskolans verksamhet med uppdragsutbildning vad gäller organisation, finansiering och regelverk. I arbetsgruppens uppdrag ingick att analysera högskolans möjligheter att öka omfattning av uppdragsutbildning inom högskolan genom att tillhandahålla fortbildning och vidareutbildning. I rapporten ställs ett antal frågor kopplade till organisation, finansiering och regelverk kring uppdragsutbildning. 10

12 Arbetsgruppens slutsatser och rekommendationer kan i korthet beskrivas som följer. I stort sett alla universitet och högskolor har någon slags sammanhållande funktion för uppdragsutbildning. En policy för fortbildning finns på flera universitet och högskolor men saknas på andra. Därför rekommenderade arbetsgruppen att alla lärosäten borde ta fram och besluta om en policy för sin uppdragsutbildning, där det framgår att den funktion inom lärosätet som ansvarar för samordningen för uppdragsutbildningen också ska vara den som huvudsakligen avtalar i lärosätets namn med kunden. Vidare beskrev man lärosätenas låga ekonomiska marginaler som ett stort problem då nödvändiga resurser att leverera de kurspaket som efterfrågas ofta inte kan frigöras när behovet uppstår. Arbetsgruppen rekommenderade att gemensamma utvecklingsresurser för uppdragsutbildning skulle avsättas vid respektive lärosäte. Vidare rekommenderade man fortsatt utveckling av stöd till uppdragsutbildning, både i form av mallar och modeller för prissättning och budgetering, speciellt anpassade till uppdragsutbildning, och i form av ytterligare resurser till samordningsfunktionerna. Slutligen rekommenderade man att högskolan i större utsträckning borde samverka med studieförbund, främst Folkuniversitetet, där en lång tradition att ta emot yrkesarbetande som vill fortbilda sig finns. Därmed skulle man kunna bredda och öka sin rekrytering till uppdragsutbildningen. Att använda högskolans olika alumninätverk förslogs också som ett led i marknadsföringen med mål att öka uppdragsutbildningen Högskoleverkets tillsynsrapport (2003): Uppdragsutbildning en vägledning HSV har i sin tillsynsverksamhet sett att universitetens och högskolornas sätt att hantera uppdragsutbildning inte stämmer överens med gällande regelverk och man har ofta fått frågor av personal på högskolorna om hur regelverket ska tolkas. I denna rapport ger därför HSV en vägledning kring hur de anser att förordning (2002:760) om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor kan tolkas. I rapporten diskuterar och rådgör HSV kring följande delar kopplat till förordningen: Vad är uppdragsutbildning Anknytning till högskolans examensrätt Riktlinjer och exempel på vad riktlinjer kan innehålla Skriftliga avtal Vem får vara uppdragsgivare Mellanhänder som förmedlar högskolans uppdragsutbildningar Samarbete med andra utbildningsanordnare Lärares bisysslor Examensbevis och kursbevis Tillgodoräknande Avgifter 11

13 2.3.4 Tillsynsrapport (2005). Högskoleverkets rapportserie 2005:5 R: Vilka universitet och högskolor har utbildningsbolag för uppdragsutbildning? En kartläggning Då riksdag och regering flera gånger betonat vikten av att varje universitet och högskola har en överblick över och en enhetlig hantering av uppdragsutbildningen undersöker HSV i denna rapport vilka lärosäten som använder sig av så kallade utbildningsbolag för förmedling av uppdragsutbildning. Att använda sig av separata utbildningsbolag kan vara ett sätt att skapa den överblick och enhetliga hantering som efterfrågas och därför menar HSV att en genomgång över vilka högskolor som använder sig av sådana utbildningsbolag är av intresse. För att en högskola ska kunna skapa ett separat utbildningsbolag för förmedling av sin uppdragsutbildning krävs det att det redan finns ett holdingbolag vid lärosätet som i sin tur bildar ett dotterbolag som i detta fall blir ett utbildningsbolag. Då HSV:s kartläggning gjordes fanns enligt uppgift holdingbolag vid elva universitet och tre högskolor. Kartläggningen visar att Lunds universitet, Stockholms universitet och Karolinska institutet har utbildningsbolag knutna till sig som aktivt sysslar med deras uppdragsutbildning (LU Education AB, Stockholm University Centre for Continuing Education (SUCCESS) AB och Karolinska Education AB). Kartläggningen visar att de tre utbildningsbolagen uteslutande ägnar sig åt förmedling av uppdragsutbildning. De ansvarar alltså inte själva för genomförandet av utbildningarna. De tre universitet som utnyttjar sina bolag för uppdragsutbildning gjorde det redan innan regeringen ändrade bolagsordningarna för holdingbolagen. 12

14 3 Studiens resultat 3.1 Organisation och marknad Lunds universitet Enligt Högskoleverkets tillsynsrapport 2005 Vilka universitet och högskolor har utbildningsbolag för uppdragsutbildning? En kartläggning (Högskoleverkets rapportserie 2005:5 R) var Lunds universitet ett av de tre lärosäten som hade ett separat bolag för förmedling av uppdragsutbildning, Lund University Education AB. Efter de brister som Riksrevisionen påpekade i sin revisionsrapport 2008 (Dnr ) beslutade universitetsstyrelsen samma år att all uppdragsutbildning från och med nästföljande år skulle bedrivas inom myndigheten istället för inom bolaget. Det fanns också en skepsis inom universitetet gentemot bolaget som påverkade beslutet att lägga ned bolaget. Inom Sektionen för Externa Relationer finns i dag en avdelning för uppdragsutbildning kallad Lund University Commissioned Education (LUCE). LUCE är den universitetsövergripande avdelningen som arbetar med marknadsföring, försäljning, administration och kvalitetssäkring av uppdragsutbildning vid Lunds universitet. Universitetets institutioner ansvarar för innehållet i kurserna medan LUCE fungerar som en ingång till uppdragsutbildningen för potentiella uppdragsgivare. LUCE får en basfinansiering i form av finansieringsbidrag för en basservice. Denna basservice ska erbjudas Lunds universitets institutioner kostnadsfritt. Utökad service för utbildningsprojekt kan också ges. För projekt med utökad service ska avdelningen lägga på ett påslag för sitt arbete som kunden i slutändan betalar. De övergripande uppgifter som LUCE har är bland annat att ansvara för implementeringen av Lunds universitets strategi och mål för uppdragsutbildning, och tillhandahålla en samlad bild av all uppdragsutbildning vid universitetet. Basservicen till institutionerna utgörs bl.a. av hjälp med att skriva offerter, teckna avtal, göra kostnadsberäkningar och fakturera. Utökad service som LUCE ger kan vara koordinering och projektledning, utökade marknadsföringssatsningar, eller rapportering till kund. I Lunds universitets policy för uppdragsutbildning kan man läsa att uppdragsutbildning ses som en angelägen uppgift för Lunds universitet. Uppdragsutbildning ska ges hög prioritet då den är en del av det livslånga lärandet och ett av Lunds universitets instrument för samverkan med samhället. Man har även ett långsiktigt mål, att vara bäst i Sverige på uppdragsutbildning och stå sig väl i den europeiska konkurrensen. Ambitionen är också att öka uppdragsutbildningen, men inga kvantitativa mål är satta. Lunds universitet har och har haft en hel del uppdragsutbildning med internationell prägel. Sida har t.ex. varit en stor kund fram till för tre år sedan. Då stod de för nästan 50 procent av intäkterna, men i och med omstruktureringar av det svenska biståndet har denna siffra minskat märkbart. I dag ger man t.ex. en kurs på uppdrag av Sida som behandlar implementeringen av Barnkonventionen i utbildning och skola. Kursen är en del av ett större Sida-program, vars målgrupp är skolpersonal i utvecklingsländer. I kursen undervisar lärare/forskare från Samhällsvetenskapliga fakulteten och Arbetsmiljöhögskolan vid Lunds universitet. 13

15 Universitetet har under året sett en betydande ökad efterfrågan från utlandet, framför allt från Sydostasien, Ryssland och Mellanöstern där olika organisationer och statliga myndigheter vill köpa utbildning för olika personalgrupper. En del av dessa är tidigare målgrupper för utbildning som bedrivits med Sida som uppdragsgivare, men som nu kommer tillbaka på egen hand och vill köpa kurser direkt av universitetet. Under 2011 har man även arbetat tillsammans med Arbetsförmedlingen med att stödja AstraZenecas personal under nedläggningen genom att skräddarsy utbildningar för dem som behöver kompletterande eller ny utbildning för att lättare kunna hitta nya jobb. Ett exempel är en förkortad apotekarutbildning för tidigare AstraZeneca-anställda. Svenska staten och fackföreningar är i dag de största uppdragsgivarna för uppdragsutbildning vid Lunds universitet och den medicinska och den samhällsvetenskapliga fakulteten står för den största delen av den sammanlagda uppdragsutbildningen. LUCE har en affärsplan för uppdragsutbildningen där även marknadsstrategier ingår. I huvudsak marknadsför man sig på tre sätt: Personliga/uppsökande möten med företag, organisationer och myndigheter Annonser i facktidskrifter (detta gäller främst utbildning som ges av den medicinska fakulteten) Deltagande i mässor/konferenser internationellt och nationellt Utöver det så ordnar man också korta seminarier för att väcka intresse för vad uppdragsutbildning kan ge potentiella kunder Stockholms universitet På Stockholms universitet har man en relativt nybildad organisation kring uppdragsutbildning. Sedan drygt ett år ligger uppdragsutbildningen inom Avdelningen för externa kontakter, vars huvudsakliga syfte är att generera uppdrag inom utbildning och forskning samt donationer och allmän goodwill till universitetets verksamhet. Tidigare hade man ett separat bolag, Stockholm University Centre for Continuing Education, SUCCESS, för förmedling av sin uppdragsutbildning. Exakt varför man beslutade att avveckla detta är oklart, men en av anledningarna tycks vara att det inte bar sig särskilt väl ekonomiskt. Det är dock inte helt uteslutet att man återigen försöker med någon slags bolagsverksamhet för förmedling av uppdragsutbildning i framtiden. Enligt intervjupersonerna provar man sig fortfarande fram på detta område. Att öka kvantiteten vad gäller uppdragsutbildningen vid Stockholms universitet är inget mål i sig, utan intervjupersonerna betonar i stället att den nya organisationen kring uppdragsutbildning har som mål och uppdrag att höja kvaliteten i universitets uppdragsutbildning. Inom uppdragsutbildning är uppdrag från Skolverket framträdande, och det gäller särskilt nationella skolsatsningar som Lärarlyftet och Förskolelyftet. Under 2011 har flera av de regeringsuppdrag som redan tidigare samordnades av universitetet ökat i omfattning; mycket av detta är kopplat till det nya kravet på lärarlegitimation. Exempel är regeringsuppdragen att utbilda personer med utländsk lärarexamen (ULV- projektet) och utbildning för personer som saknar lärarexamen (VAL-projektet). Uppdrag från Kungl. Tekniska högskolan utmärker sig också, samt Arbetsförmedlingen (AF), för vilka universitetet har samordnat flera uppdrag inom ramen för Korta vägensatsningen för utländska akademiker. 14

16 Då organisationen kring uppdragsutbildningen fortfarande är i uppstartsfasen har tiden hittills ägnats främst åt att marknadsföra sig internt, vilket gjort att man inte riktigt hunnit utveckla projektportföljen eller marknadsföra sig mer externt. Man har ambitionen att bli mer aktiv i att kompetensutveckla regionens företag. De uppdragsgivare man har i dag är främst ett resultat av att man lyckats hävda sig väl i offentliga upphandlingar vad gäller nationella satsningar för t.ex. skola och utländska akademikers introduktion på den svenska arbetsmarknaden. Förfrågningar kommer också direkt till de institutioner som arbetar mycket med uppdragsutbildning, och då är de främst tidigare kunder som återkommer. I framtiden vill man skapa en större närhet både till den privata och den offentliga verksamheten i regionen, för ömsesidig nytta och utbyte. Kina ses också som en intressant marknad, och då både möjligheten att ge kurser på den kinesiska marknaden och att ge kurser till svenska företag som vill etablera sig på den kinesiska marknaden, t.ex. i kinesiska. Redan i dag har man utbildning i Kina. En kurs i Public Management kallad Governance and Management Training ges till tjänstemän på olika nivåer i Guangdongprovinsen. Utbildningen är ett resultat av det samarbete universitetet har med Sun Yat-sen University Umeå universitet Enheten för näringsliv och samhälle (ENS) är den enhet vid Umeå universitet som har till uppgift att svara för samordning och service kring uppdragsutbildning på universitetsgemensam nivå. Det kan t.ex. handla om att erbjuda stöd kring behovsinventering, marknadsföring, planering och uppföljning. En del av det arbete som ENS utför ingår i enhetens ordinarie uppgifter, och andra tjänster kan enheten bistå med mot ersättning. ENS ansvarar för att hanteringen av uppdragsutbildning på universitetet fungerar väl. Det övergripande ansvaret för marknadsföringen av universitets uppdragsutbildning vilar också på ENS (i samarbete med informationsenheten och fakultetsnämnderna), och däri ingår att ansvara för att aktuell information, både för internt och externt bruk, rörande uppdragsutbildning finns på hemsidan. ENS ska också fungera som ett stöd till institutionerna vad gäller kostnadsberäkningar, offert och avtalsskrivningar. Mot ersättning hjälper ENS institutionerna med delar som kursadministration, koordinering av nya utbildningsprojekt, eller större säljinsatser. I riktlinjerna för uppdragsutbildning vid Umeå universitet går att läsa vad som är universitetsledningens roll och ansvar vad gäller uppdragsutbildning. Rektor ansvarar för att fastställa policy och riktlinjer och godkänner också avtal som överstiger en viss beloppsgräns. Strategiska frågor på universitetsgemensam nivå ska behandlas av ledningsrådet. Även fakultetsnämndernas och institutionernas roll och ansvar vid uppdragsutbildning är väl definierade i universitets riktlinjer för uppdragsutbildning. Uppdragsutbildning ses som något positivt och man vill ha en hyfsat stor volym, även om inga siffror eller konkreta mål ges. Förutom att bidra till kompetensutveckling för det omgivande samhället och ha en positiv påverkan på den reguljära utbildningen så är uppdragsutbildning också något som ses som nödvändigt ur ekonomiska aspekter, då man förutser färre platser på den reguljära utbildningen i framtiden. I Umeå universitets årsredovisning för 2011 finns information om ett separat bolag, USBE Executive Education AB, vars verksamhetsidé är förmedling av uppdragsutbildning. Bolaget är dock vilande och ingen verksamhet har förekommit under år På ENS har ett antal personer fått ett ledningsuppdrag som ska pågå i två år, där uppgiften är att göra en intern och extern inventering kring universitets förutsätt 15

17 ningar för att arbeta med uppdragsutbildning. I denna inventering ingår att se över om det är lämpligt att använda sig av ett separat bolag för förmedling av uppdragsutbildning. Närmare 80 procent av intäkterna från uppdragsutbildning vid Umeå universitet kommer från uppdragsgivare inom offentlig sektor. Polisutbildningen med Rikspolisstyrelsen som uppdragsgivare står för den absolut största delen och är mer av permanent karaktär än övrig uppdragsutbildning. Näst Rikspolisstyrelsen är Skolverket den största kunden med satsningar som Rektorslyftet och Lärarlyftet. Umeå universitet har också ett utvecklat samarbete med de omgivande kommunerna, där t.ex. skolor köper fortbildning för sina anställda. Marknadsföringen av uppdragsutbildning sker på olika sätt. Vad gäller polisutbildningen så har man en ganska speciell position redan, då polisutbildning endast finns på två andra ställen i landet. För uppdragsutbildning riktad mot skolan har man stora möjligheter att använda sig av det regionala utvecklingscenter, RUC, som finns vid Umeå universitet, och som arbetar med att fånga upp behovet av kompetens- och verksamhetsutveckling för lärare. Genom RUC har man ett väl utvecklat kontaktnät med regionens skolor och universitetet har ett samverkansavtal med ett flertal skolhuvudmän i regionen som sträcker sig fram till ENS finns också lokalt represen terad i Lycksele, Skellefteå, Örnsköldsvik och Kiruna, där de regionala kontaktpersonerna fungerar som universitetets operativa resurs för dialog med det lokala näringslivet och samhället. Övrig marknadsföring sker genom institutionerna, genom alumninätverk, samt hemsidan och andra vanliga marknadsföringskanaler. ENS ordnar också möten för företagen i regionen där man berättar vad man kan erbjuda i form av kompetensutveckling Karolinska institutet Avdelningen för uppdragsutbildning, som ligger under universitetsförvaltningen, har det övergripande och samordnande ansvaret för uppdragsutbildning. Allt som rör uppdragsutbildning på Karolinska institutet måste gå genom denna avdelning. Tidigare hade man ett separat bolag för förmedling av uppdragsutbildning men för fyra år sedan inkorporerade man detta i förvaltningen och byggde upp Avdelningen för uppdragsutbildning. Orsaken till att man avvecklade bolaget var bland annat ett lågt förtroende för bolaget ute på institutionerna. Med den nya organisationen får institutionerna tillbaka de medel de satsar på uppdragsutbildning. Det finns därmed tydligare incitament för att arbeta med uppdragsutbildning i dag. På Karolinska institutet ser man gärna att andelen uppdragsutbildning ökar med procent. Att man vill öka uppdragsutbildningen beror på att man önskar en bättre balans mellan utbildning och forskning. I dag står forskningen för 85 procent av verksamheten. Att få några större volymökningar vad gäller den reguljära utbildningen ser man inte som särskilt troligt eftersom man redan i dag slår i takbeloppet. Man ser därför uppdragsutbildning som ett sätt att få upp utbildningsvolymen. Intresset för att bedriva uppdragsutbildning varierar dock mellan de 21 olika institutionerna. Uppdragsutbildning kan anordnas inom alla life science-områden där Karolinska institutets kompetens kan vara intressant för att bidra till samhällets utveckling. Det kan vara kurser skräddarsydda för uppdragsgivaren, öppna kurser där man tar fram en kurs och säljer platser till företag eller motsvarande eller seminarieserier riktade mot olika potentiella uppdragsgivare. Platser på befintliga kurser och program inom det ordinarie utbudet kan också erbjudas som uppdragsutbildning. 16

18 I dag svarar kommun och landsting för 42 procent av uppdragen, svenska företag, 21 procent (inklusive vårdföretag som oftast är skattefinansierade), statliga myndigheter 14 procent, och utländska kunder står för 10 procent. Socialstyrelsen har under 2011 varit en stor uppdragsgivare, framför allt inom psykiatrisatsningen. När det gäller kurser i psykiatri och psykoterapi har Centrum för primärvårdsforskning varit en stor uppdragsgivare. Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle är ett exempel på en institution som varit aktiv vad gäller uppdragsutbildning. Där har man t.ex. magisterutbildning i demensvård för läkare som man tagit fram i samarbete med stiftelsen Silviahemmet. Utbildningen presenterar den senaste forskningen inom demensfältet, bl.a. inom diagnostik, sjukdomsmekanismer, palliativ medicin och behandling. På geriatrikområdet ser man i framtiden möjlighet att öka uppdragsutbildningen. Idag fokuserar man på att delta i upphandlingar på detta område där Stockholms Stad och Stockholms läns landsting är uppdragsgivare. Marknadsföringen av uppdragsutbildningen sker på olika sätt. Inom vissa områden är man ensam om att ha uppdragsutbildning vilket gör att det är relativt lätta att finna intresserade potentiella kunder. Man har också ett väl utvecklat kontaktnät, t.ex. inom äldrevården, vilket gör att många vänder sig direkt till Karolinska institutet när man söker en utbildning på vårdområdet. I övrigt har man en ambitiös marknadsstrategi där varje kurs/utbildning föregås av en marknadsanalys. Beroende på typ av kund väljer man olika typer av markandsföringskanaler som direktutskick eller sociala medier. För den internationella marknaden använder man sig ofta av tryckt marknadsföringsmaterial. Man anser att det finns ett stort intresse för den svenska vården runt om i världen och att uppdragsutbildning på vårdområdet skulle kunna bli en stor exportvara för Sverige, mycket mer än vad det är i dag Linnéuniversitetet Avdelningen för samverkan är huvudingången till uppdragsutbildning vid Linnéuniversitetet. Vanligt är också att samverkansparter vänder sig direkt till samverkansansvarig på någon av universitetets institutioner. Sedan ganska nyligen innehas chefpositionen på samverkansavdelningen av en person som har lång erfarenhet av att arbeta med uppdragsutbildning på universitetet. Att man prioriterat denna kompetens på samverkansavdelningen är ett resultat av att universitetet har ambitionen att öka den externfinansierade utbildningen och för detta krävs ett ökat stöd till institutionerna i deras arbete med uppdragsutbildning. Att upprätta ett bolag för arbetet med uppdragsutbildning är inte aktuellt för Linnéuniversitetet. Den organisation som finns idag med en central stödfunktion anser man fungerar bra. Den decentraliserade organisationen innebär att den operativa nivån kan ha en utvecklande och uppföljande dialog direkt med den uppdragsgivande parten. Linnéuniversitetet är det svenska lärosäte som har störst intäkter från uppdragsutbildning i förhållande till universitetets totala intäkter. En delförklaring är att man är ett av tre lärosäten som har polisutbildning och den står för ca 50 procent av uppdragsutbildningen. Rektor ger likväl signaler om att man bör öka uppdragsutbildningen eftersom det ses som viktigt att den akademiska utbildningen har kontakt med 17

19 praktiken och uppdragsutbildning är ett sätt att åstadkomma detta. På Linnéuniversitetet har man även nyligen sänkt overhead-uttaget på uppdragsutbildning, i syfte att ytterligare stimulera uppdragsutbildning. Man har givit polisutbildning på uppdrag av Rikspolisstyrelsen sedan hösten 2001 (Växjö universitet före Linnéuniversitetet). Ett nytt treårig avtal har tecknats under 2011 mellan Rikspolisstyrelsen och Linnéuniversitetet som inkluderar ett ökat antal polisstudenter. Vid polisutbildningen har även ett hundratal militärer utbildats i polisiära ämnen på uppdrag av Försvarsmakten. Om man bortser från polisutbildningen är det Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, PPI, som är stor vad gäller uppdragsutbildning. Flertalet uppdragsutbildningar vid PPI är poänggivande utbildningar som exempelvis omfattar områdena pedagogik, ledarskap, kvalitetsarbete, språkutveckling mot små barn och svenska som andra språk. Dessa utbildningar finansieras i några fall av Skolverket. Rektorsutbildningen inklusive Rektorslyftet och en lokal rekryteringsutbildning för rektorer är också betydelsefulla uppdragsutbildningar. Vid Institutet för fortbildning av journalister, Fojo, bedrivs fortbildning av journalister på uppdrag av redaktioner inom press och etermedier. Fojo genomförde uppdragsutbildningar för över 500 journalister under När det kommer till marknadsföring har man en strategisk plan för hur man ska arbeta, men man anser att det bästa sättet att få fler kunder är att göra bra utbildningar som gör att man bygger upp ett gott rykte. Många direktförfrågningar kommer också till chefen för samverkansavdelningen samt till PPI Malmö högskola I dag har Enheten för kompetensutveckling en sammanhållande funktion vad gäller uppdragsutbildning vid Malmö högskola. Tillsammans eller parallellt med högskolans fakulteter utvecklar man och genomför uppdragsutbildning. Malmö högskolas förvaltning genomgår för tillfället en omorganisation, där mer av ansvaret för uppdragsutbildning ska läggas ut på fakulteterna. Den gemensamma förvaltningen ska i framtiden bara ge viss support till fakulteterna i deras arbete med uppdragsutbildning och ha en samordnande roll. Att inrätta ett separat bolag för förmedling av uppdragsutbildning har diskuterats, men man anser det för dyrt, och att det skulle bidra till ökad byråkrati. Högskolans ledning vill att högskolan ska satsa mer på uppdragsutbildning i framtiden. Förutom att man ser nyttan för högskolan med att samverka med det omgivande samhället ser ledningen uppdragsutbildning som ett sätt att dra in resurser till högskolan. Med minskande studentkullar har man genom uppdragsutbildning chans att behålla personal som annars riskerar att bli övertalig. Uppdragsutbildningen vid Fakulteten för lärande och samhälle svarar för den största delen av Malmö högskolas omsättning avseende uppdragsutbildning. Förutom att fakulteten är en stor fakultet beror det också på de nationella satsningar som gjorts på läraryrket under senare år. 18

20 Fakulteten för lärande och samhälle har också en professionell organisation för hantering av uppdragsutbildning (Regionalt utvecklingscenter, RUC). I den offentliga upphandlingen av kompetensutveckling för lärare har Malmö högskola lyckats bra och hävdat sig väl i förhållande till andra lärosäten. Uppdragsgivare från den offentliga sektorn är dominerande; 37 procent kommer från staten, 33 procent från kommuner och landsting och 23 procent från den privata sektorn. Vad gäller uppdragsutbildning till den privata sektorn är det främst Fakulteten för kultur och samhälle som utmärker sig, då de ger Fastighetsmäklarprogrammet som uppdragsutbildning, och där är merparten av uppdragsgivarna från den privata sektorn. Malmö högskola driver också ett antal uppdragsutbildningar i samarbete med andra lärosäten och organisationer. Ett exempel är Beteendevetenskap för arbetsmarknadshandläggare, som man genomför tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting, Karlstads universitet och Umeå universitet. Tillsammans med Lunds universitet och Svenska kyrkan har man utbildning i kyrkligt ledarskap för präster vid Linköpings, Växjö och Lunds stift, vilket är en behörighetsgivande kurs för ansökan om kyrkoherdetjänst. Man anser sig ha ett bra geografiskt läge för att i framtiden kunna utveckla och öka sin uppdragsutbildning. Förutom att man har nära till Lund har man genom sin närhet till Köpenhamn också tillgång till den danska marknaden. Enheten för kompetensutveckling har inga medel särskilt avsatta för marknadsföringskampanjer. Man har dock ambitionen att bli mer aktiv vad gäller marknads föring av uppdragsutbildning. Hittills har man upprätthållit omfattningen av uppdragsutbildning genom att man har en väl upparbetad marknad med kunder som återkommer Högskolan Dalarna Dalacampus Uppdrag (DCU) är Högskolan Dalarnas enhet för samordning av uppdragsutbildning. DCU samverkar nära högskolans fyra akademier som var och en har en företrädare i uppdragsutbildningsfrågor. DCU är den part som avtalar om utbildning med uppdragsgivaren och när uppdragsutbildning omfattar mer än en akademi ansvarar DCU för samordning och avtalsskrivning. Att upprätta ett bolag för förmedling av uppdragsutbildning är något som diskuterats inom Högskolan Dalarna, men än har inga beslut tagits. Att man har en relativt hög andel uppdragsutbildning tror man beror på att man är ett ganska litet lärosäte och att man förstår vikten av att ha flera ben att stå på. I högskolans årsredovisning för 2011 kan man läsa att det gångna året inneburit förberedelser för ett betydligt lägre takbelopp för grundutbildningen. Denna förändring har man försökt möta genom att finna andra finansieringskällor, däribland en satsning på uppdragsutbildning. Man ser också uppdragutbildningen som en del av ett givande samarbete med det omgivande samhället och då främst regionens företag och skolor. Målet är att öka uppdragsutbildningens omslutning med minst tre miljoner varje år. Den övervägande andelen uppdragsgivare kommer från offentlig sektor, där Skolverket är den enskilt största kunden. På uppdrag av Skolverket genomför Högskolan Dalarna, Örebro universitet och Mälardalens högskola tillsammans den nya befatt 19