tco granskar: konsumerar sverige upp sina egna utsläppsminskningar

Transkript

1 Ill.: Mostphotos tco granskar: konsumerar sverige upp sina egna utsläppsminskningar #08/13 TCOs Rio Ranking 2013:1 rankar världens länders utifrån hur stora koldioxidutsläpp deras produktion respektive konsumtion ger upphov till

2 Författare Kristian Skånberg Avdelningen för samhällspolitik och analys, TCO tel: Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

3 Innehållsförteckning Förord 4 Sammanfattning 5 Inledning 7 Läshjälp och kort metodgenomgång 10 Resultat 12 Rankningslistor 13 Hur mycket har de produktionsbaserade koldioxidutsläppen per person förändrats i olika länder mellan 1990 och 2010? 13 Hur mycket har de konsumtionsbaserade koldioxidutsläppen per person förändrats i olika länder mellan 1990 och 2010? 16 Vilka länder har störst skillnad mellan sina konsumtionsoch produktionsutsläpp mätt i ton per person? 20 Vilka länder har störst procentuell skillnad mellan sina konsumtionsbaserade och produktionsbaserade koldioxidutsläpp? 24 Hur skulle man kunna teckna utvecklingstrenderna gällande utsläpp? 25 Referenser 28 Appendix A: Data och metod 29 Appendix B: Lista på ingående länder och rakning på CO2 32 Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

4 Förord FNs medlemsländer samlas varje år för att klimatförhandla. I november 2013 står Polen för värdskapet, och då ska överenskommelser från tidigare års möten vidareförhandlas. Fokus ligger på att få till ett nytt förslag till bindande avtal efter Kyotoprotokollet som löpte ut Målet nu är att ett nytt avtal ska kunna presenteras 2015 och nya utsläppsbegränsningar börja gälla år Fram till dess kommer en rad andra viktiga frågor dock att förhandlas, till exempel finansieringen av fonder för att möjliggöra tekniköverföring och finansiera nödvändiga investeringar för att minska mindre utvecklade länders klimatutsatthet och utsläpp. TCO presenterar i denna TCO Rio Rankingrapport data för över 100 länder för åren Data visar hur olika länders utsläpp utvecklats om man utgår både från ländernas produktion och konsumtion. FN-förhandlingarna har hittills uteslutande fokuserat på utsläpp från den produktion som sker innanför ett lands gränser. I praktiken innebär konsumtionsbaserad utsläppsstatistik att exempelvis Sveriges utsläpp kopplade till vår export räknas bort, medan utsläpp förknippade med vår import läggs till. Eftersom forskarna är eniga om att alla länder behöver se över både sina produktionsmönster och konsumtionsmönster för att vi ska uppnå en hållbar utveckling, nå uppsatta miljömål och begränsa klimatförändringarna så att temperaturökningen inte överstiger två grader, behöver både produktionsbaserad och konsumtionsbaserad utsläppsstatistik tas fram. Den öppna databasen tco.se/riorank, som utgör grund för denna rapport, ger möjligheter för alla att analysera koldioxidutsläpp både ur produktions- och konsumtionsperspektiv. Det går att skapa olika sorts rankningslistor för alla eller utvalda länder och tidsperioder. Vår förhoppning är att databasen används både för att kunna följa utvecklingen, men även för att bli en drivkraft till en positiv förändring. TCOs intresse för klimatfrågan handlar ytterst om att vi värnar jobb, välfärd och en hållbar ekonomisk utveckling. Då blir frågor som rör energieffektivitet och hur vi ordnar energitillförseln centrala både för utsläppsnivåer och konkurrenskraft. Eva Nordmark, ordförande, TCO 4 Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

5 Sammanfattning Världens växthusgasutsläpp ökar. Ett fyrtiotal länder har dock lyckats minska koldioxidutsläppen inom sina länders gränser. Sverige är ett av dessa länder och har minskat sina utsläpp med en femtedel sedan Det finns dock flera olika sätt att bokföra utsläpp oavsett om man mäter per individ eller land. Mäter man utsläppen från svenskars konsumtion så ökar dessa, om än långsamt. TCO har jämfört hur olika länders utsläppssiffror skiljer sig åt beroende på redovisningsmetod. Eftersom FNs klimatförhandlingar är fulla av låsningar och det är bråttom att hitta lösningar, kan alternativa sätt att redovisa utsläpp vara ett sätt att ta ett nytt tag i klimatfrågan. Globalt sett blir de totala utsläppen desamma oavsett bokföringsmetod, men ansvaret för utsläppen skiftar beroende på om man fokuserar på nationella gränser, medborgarnas beteende eller inkomsterna som genereras av de aktiviteter som leder till utsläppen. Det går att mäta utsläpp på tre sätt: utifrån var de sker ett geografiskt perspektiv där det land där utsläppen ägt rum tar ansvar för dem. Detta så kallade produktionsperspektiv är det FN använder sig av i sitt förhandlingsarbete. Fördelen med att använda produktionsperspektivet i förhandlingarna är att det förhandlande landet styr den klimatpolitik som kan minska utsläppen på hemmaplan. utifrån vem som konsumerar de varor vars tillverkning orsakat utsläppen. Det land där de varor och tjänster som gett upphov till utsläppen konsumeras registreras som ansvarigt för utsläppen, oavsett var de skett geografiskt. Detta konsumtionsperspektiv åberopas allt mer av varutillverkande utvecklingsländer vars utsläpp ökar för att de rika ländernas konsumenter efterfrågar allt mer importerade billiga varor. ett tredje sätt där utsläppen redovisas på den bransch och/eller land som tjänat pengar på att utsläppen skett. Detta så kallade inkomstperspektiv är på väg att introduceras i klimatdebatten. I Sverige har alltså de produktionsbaserade koldioxidutsläppen minskat mellan 1990 och 2010, medan de konsumtionsbaserade ökat något. De konsumtionsbaserade utsläppen för medelsvensken är 77 procent högre än de produktionsbaserade vilket är en större skillnad än i nästan alla andra länder. Att vända den trenden så att de konsumtionsbaserade utsläppen börjar minska måste bli ett mål för alla svenska aktörer. Fackliga medlemmar har fyra arenor att agera på för att minska både de produktionsbaserade och konsumtionsbaserade utsläppen konsumentarenan när de handlar, producentarenan på jobbet, politikarenan när de engagerar sig och röstar samt den internationella arenan där fackliga organisationer figurerar i en rad sammanhang, inte minst på sektorsnivå. För världsekonomins framväxande nya verkstäder, till exempel Kina, Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

6 är de produktionsbaserade utsläppen större än de konsumtionsbaserade. Bägge utsläppsmåtten ökar fort i Kina, men utsläppen kopplade till produktionen växer fortare än utsläppen kopplade till vad kineserna själva konsumerar. Medelkinesens produktionsbaserade koldioxidutsläpp på sex ton var år 2010 högre än medel svenskens produktionsutsläpp på drygt fem, medan svenskens konsumtionsutsläpp på över nio ton var nästan dubbelt så högt som medelkinesens på dryga fem. Som jämförelse genererar medeletiopiern runt 100 kilo koldioxidutsläpp per person och år oavsett redovisningsmetod. Medelsvensken har alltså 50 gånger högre produktionsutsläpp och nästan 100 gånger högre konsumtionsutsläpp. De flesta länder som hade högre konsumtionsutsläpp än produktionsutsläpp 1990 har det i ännu högre grad Nästan alla utvecklade ekonomier som ingår i OECD-gruppen återfinns här. Å andra sidan växer produktionsutsläppen snabbare än konsumtionsutsläppen i många framgångsrika utvecklingsländer. Verkligt fattiga länder och människor har mycket låga utsläpp oavsett om man ser till produktions- eller konsumtionsutsläpp. En hållbar utveckling kräver både hållbara produktionsmönster och hållbara konsumtionsmönster. Det tidigare fokuset på produktionsansvar måste således utvidgas åt konsumtionsansvarshållet. EU, FN och en rad regeringar har konstaterat att till år 2050 bör världens utsläpp ha halverats, vilket innebär att det globala genomsnittsutsläppet måste hamna under två ton per person och år. Då är det fråga om kol dioxidekvivalenter av alla växthusgaser, och inte bara koldioxid som redovisas här. Det gör att koldioxidutsläppen, som ofta är lättare att minska än många av de andra växthusgaserna som metan och lustgas som i stor grad härstammar från djurhållning och markanvändning i jordbruket, måste ned under ett ton per person och år. Denna ett-ton-koldioxidutsläpp-per-person-och-år-nivå gäller då givetvis både om man mäter produktionsbaserat och konsumtionsbaserat. Det är alltså hög tid att slå in på vägen mot hållbara produktions- och konsumtionsmönster och lyckas få ned utsläppen till de nivåerna. Hur det kan gå till presenteras i TCO rapporten Hur väga upp sina koldioxidutsläpp? I Sverige finns fackligt organiserade på nästan alla arbetsplatser. De fackliga organisationerna kan därmed vara en stark aktör när det gäller att påverka Sveriges producenter och konsumenter att agera mer hållbart. TCO anser, liksom världsfacket IFS, att det är hög tid att gå från ord till handling när det gäller hållbar utveckling. En del i detta är att börja mäta och utvärdera uppställda mål. Det kan göras globalt som i FNs klimatförhandlingsprocesser, genom en ansvarsfull nationell politik och genom att facket driver på miljöarbetet ute på alla arbetsplatser. Med denna rapport vill TCO bidra till dessa processer samt vara med och ta ansvar för den nödvändiga omställningen. TCO Rio Ranking görs också tillgänglig via internationella fackliga kanaler för att fackliga kollegor i alla länder ska kunna använda framtagna data och förespråka förbättringar på sina respektive hemmaplaner. 6 Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

7 Inledning Syftet med den här rapportserien, TCOs Rio Ranking, är att inför de av FNs förhandlingsmöten som handlar om klimat och hållbar utveckling (närmast klimatmötet COP 19 i Polen i november 2013) utvärdera i vilken mån, och på vilka sätt, världens länder har förbättrat sig i klimatutsläpps- respektive hållbar-utvecklingshänseende sedan tidigare års möten i Köpenhamn (2009), Cancun (2010) och Durban (2011) och Doha/Qatar (2012) vidareförhandlas. Data samlas in från det år som förhandlarna själva brukar utgå ifrån vid sina utvärderingar, vilket är år 1990 i klimatsammanhang. Rapporterna följer upp hur länder lyckas med att få till grönare ekonomier med hjälp av bland annat ökad energieffektivisering, minskande utsläpp och mer hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Detta görs genom att ranka alla i den av TCO framtagna och öppet tillgängliggjorda databasen ingående länder utifrån en rad faktorer med bäring på befolkningsutveckling, ekonomisk utveckling, teknisk utveckling, utveckling i länders energiförsörjning det vill säga de huvudfaktorer som avgör hur olika länders klimatpåverkande utsläpp utvecklas över tiden. Huvudfokus i just denna rapport är på hur klimatutsläppen från olika länder påverkas av vilken bokföringsmetod som används och framför allt är det skillnaden mellan om man utgår från utsläppen förknippade med ett lands produktion eller ett land konsumtion som undersöks. Utsläppen av växthusgaser som driver på klimatförändringarna fortsätter att öka globalt sett. FN-förhandlingarna om att minska utsläppen har i praktiken gått i stå. Det behövs nya perspektiv för att komma ur förhandlingslåsningarna och hitta fram till förhandlingslösningarna. Ett sätt att bättre förstå: varför utsläppen uppstår, vem som kan sägas ha ansvar för dem, hur man ska kunna minska dem och och vem som ska ansvara för det är att jämföra de olika sätt som finns att redovisa koldioxidutsläpp på. Det finns numera nämligen två etablerade sätt att redovisa utsläpp av växthusgaser och så ett nytt sätt som håller på att forskas fram. Det går att redovisa utsläpp: utifrån var de sker ett geografiskt perspektiv där det land där utsläppen ägt rum tar ansvar för dem. Detta så kallade produktionsperspektiv är det FN använder sig av i sitt förhandlingsarbete. Fördelen med att använda produktionsperspektivet i förhandlingarna är att det förhand- Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

8 lande landet styr den klimatpolitik som kan minska utsläppen på hemmaplan. utifrån vem som konsumerar de varor vars tillverkning orsakat utsläppen. Det land där varorna och tjänsterna konsumeras registreras som ansvarigt för utsläppen, oavsett var de tillverkats geografiskt. Detta konsumtionsperspektiv åberopas allt mer av varutillverkande utvecklingsländer vars utsläpp ökar för att de rika ländernas konsumenter efterfrågar allt mer importerade billiga varor utifrån i vilket land de ekonomiska ersättningar löner, kapitalersättningar och vinster - som växthusgasutsläppen möjliggör, hamnar. Det land som drar ekonomisk nytta av att fossila bränslen används registreras för utsläppen. Detta inkomstperspektiv står ännu inte i fokus för klimatdebatten, men data finns sedan något år. Ju mer tydligt det blir att fattiga länder inte har ekonomiska resurser att på egen hand minska de klimatpåverkande utsläppen eller anpassa sina samhällen till de tilltagande klimatförändringar som redan börja visa sig, desto mer lär debatten om vem som ska finansiera fattiga länders klimatarbete tillta. De senaste klimatförhandlingsmötena i FNs regi har handlat mycket om inrättandet av en grön fond som ska finansiera sådana insatser. I diskussionerna om vem som ska betala in hur mycket till den fonden lär snart något land föra in just inkomstperspektivet. Dessa tre olika sätt att redovisa vem som ansvarar för utsläppen summerar givetvis till samma totala globala utsläppssiffra. För vissa länder spelar det inte så stor roll hur man redovisar utsläppen som registreras på dem skiljer sig inte nämnvärt åt oavsett redovisningsmetod. Ju mer ett land skiljer sig från världsgenomsnittet med avseende på industristruktur och energitillförsel och ju mer handelsberoende ett land är, det vill säga ju mer specialiserat ett land är, speciellt vad gäller energi, desto mer kan valet av redovisningsmetod påverka landets utsläppssiffra. Ju högre produktion desto högre produktionsbaserade utsläpp. Ju tyngre energikrävande industriell produktion, desto högre produktionsbaserade utsläpp. Ju mer fossilt baserat energisystem, desto högre produktionsbaserade utsläpp. Detsamma gäller givetvis konsumtionen, ju mer man konsumerar, ju mer fokus på energikrävande varor konsumtionen har, och ju större andel av denna energi som kommer från fossila bränslen, desto högre konsumtionsbaserade utsläpp. De stora skillnaderna mellan de produktionsbaserade och konsumtionsbaserade utsläpp uppstår när ett land inte producerar det de själva konsumerar i så hög utsträckning. Ju mer ett land skiljer ut sig med avseende på vad de producerar, konsumerar, exporterar och importerar, desto mer kan det skilja utsläppsmässigt beroende på om man väljer att bokföra utsläppen på landets produktion eller konsumtion. Ju mer landet dessutom skiljer ut sig från omvärlden vad gäller sitt energisystem, speciellt med avseende på hur fossilt baserat det är, desto större skillnad kan det bli på de produktionsbaserade och de konsumtionsbaserade utsläppen. 8 Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

9 Sverige I Sveriges fall bokförs till exempel den svenska stålindustrins alla utsläpp på oss i produktionsperspektivet. Däremot bokförs dessa i Sverige skedda utsläpp på de importerande länder som tar emot den svenska stålindustrins alla exportvaror i konsumtionsperspektivet. Å andra sidan har Sverige som är en liten öppen handelsberoende ekonomi också en stor import och dessa importvaror är tillverkade i länder som inte har lika god tillgång till biobränslen och fossilfri el som vi har. Därför följer det med mer utsläpp med importvarorna än vad som försvinner med exportvarorna i Sveriges fall när man gör beräkningar över de svenska konsumtionsbaserade koldioxidutsläppen. När det gäller redovisning av utsläpp enligt inkomstperspektivet är det ytterligare några saker som får stor betydelse för resultatet. Följer man pengarna som i olika led tjänas i samband med att fossilbränslen tas upp och används visar det sig att det ofta är i den rika världens fossilutvinnande länder mycket av pengarna hamnar. Anledningen till detta är att de ofta äger sin egen oljeindustri, och dessa länders energibolag äger dessutom ibland också olje- och gasrelaterade bolag i utvecklingsländer. Dessutom har de rika länderna ofta utvecklat ett kunnande som de säljer i form av konsulttjänster och underleverantörsvaror till olje- och gasindustrin i mindre utvecklade länder. Vissa branscher och länder får också högre utsläpp om man mäter ansvaret med hjälp av inkomstperspektivet istället för med hjälp av produktions- eller konsumtionsperspektivet. Det gäller branscher och länder med mycket hemmaägd fossilbränsleintensiv industri med höga vinstmarginaler. höga lönenivåer och få utländska gästarbetare inblandade i verksamheten. Norge Utsläppen från fossilbränsleproducerande, och inte minst fossilbränsleexporterande, länder skiftar mycket beroende på vilken redovisningsmetod man använder. De norska olje- och gasfälten använder än så länge oftast sin egen olja och gas som energi för driften ute på borrningsplattformarna. I ett produktionsperspektiv får därmed Norge halvhöga utsläpp mätt per person och år. Eftersom nästan all norsk olja och gas exporteras följer utsläppen som beror på aktiviteterna ute på de norska olje- och gasplattformarna med till det olje- och gasköpande landet i konsumtionsperspektivet, så där får Norge lägre per-capita-utsläpp tack vare att landet använder egen vattenkraft för att täcka mycket av sitt eget inhemska energibehov. Däremot så har Norge höga utsläpp enligt inkomstperspektivet, då en stor del av alla de löner och kapitalersättningar och vinster som härstammar från att världen använder norsk olja och gas, och därmed släpper ut koldioxid, stannar i eller återvänder till Norge. Det är norska arbetare med hög Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

10 lön som jobbar ute på de norska plattformarna, och de ägs av norska bolag som gör hög vinst för närvarande. Det finns också en stor norsk off-shore - industri, och olje/gas-tanker-rederiverksamhet, i Norge som också lever gott av att få upp olja och gas ur havsbottnarna utanför norska kusten och sedan transportera den norska oljan och gasen till olje- och gasspotmarknaden i Rotterdam och vidare ut i världen. Läshjälp och kort metodgenomgång FNs klimatförhandlingar har pågått sedan början av nittiotalet. Årliga utsläppssiffror presenteras sedan dess för alla länder i enlighet med produktionsperspektivet. Historiska utsläppssiffror går ofta att räkna fram utifrån gamla data för framför allt energianvändningen i respektive land. Konsumtionsbaserade utsläppsdata 1 började räknas fram för en handfull år sedan genom att produktionsperspektivsdata samkördes med utrikeshandelsdata, där man kan se hur mycket av olika sorts varor ett land exporterar respektive importerar, och från vilka olika länder importen sker. Genom data över olika branschers utsläpp i olika länder kan man att knyta utsläpp till de varor som exporteras och importeras. Därigenom går det att räkna fram goda uppskattningar av hur mycket utsläpp konsumtionen hos invånarna i olika länder har gett upphov till. För att kunna räkna utsläpp enligt inkomstperspektivet måste man kunna följa produktionsfaktorsbetalningarna det vill säga löner, kapitalersättningar och vinster från de branscher som ger upphov till utsläpp. Den första studien där inkomstperspektivet 2 presenterats i form av faktiska data kom hösten 2012 och gäller bara ett enda år (2004) och för ett mindre urval av länder. Rankningsresultaten nedan läses med fördel genom att man laddar ned Exceldatabasen tillhörande den här rapporten från länken: riorank och hittar motsvarande fullständiga tabeller bland flikarna numrerade 10. Alla kortversionspresenterade tabeller här i resultatdelen finns på respektive flik i sin fullständiga version i databasen. Se Appendix A för mer detaljerade instruktioner om hur man kan använda databasen. 1 Naturvårdsverket, Konsumtionens klimatpåverkan, 2008, och en rad andra. Genom att googla consumption based emissions så dyker det upp en rad träffar, av vilka de mest kända skrivna i vårt närområde är författade vid SCB och SEI och av Glenn Peters på olika norska institutioner. Finns Manfred Lentzen, en australiensare, med på författarlistan är det ett kvalitetstecken, för han räknas som den stora innovatören på området. 2 Marques et al, Income-based environmental responsibility, Ecological Economics, volume 84, December 2012, page I Appendix A finns också en metodfördjupning för den som vill veta mer om sådant. I Appendix B framgår vilka 100 länder som ingår i denna studie och också mätdata för alla dessa länder gällande produktionsbaserade per-capita-utsläpp, konsumtionsbaserade per-capita-utsläpp och skillnaden dem emellan, samt rankningssiffran de erhållit i respektive mätkategori. Åren som studeras är från 1990 och fram till så sent data har gått att få fram för majoriteten av de studerade länderna, i de flesta fall år I resultatavsnittet nedan minskas rankningslistornas omfång alltså av utrymmesskäl. De listor som presenteras tar bara med världens fem största ekonomier, de nordiska länderna samt några länder som hamnat i toppen samt i botten i respektive rankning. 10 Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

11 De grunddata som använts i databasen som helhet är: befolkningens storlek i olika länder, och befolkningstillväxten, ekonomisk omsättning, BNP, i olika länder, och ekonomisk tillväxt. Sedan används dessa demografiska och ekonomiska data för att på olika sätt analysera andra grunddata gällande: energitillförseln i olika länder och hur den förändrats över tiden, andelen förnybar energi i olika länders energimix, och hur den förändrats över tid samt koldioxidutsläppen i olika länder och hur de förändrats över tid. När energitillförsel och koldioxidutsläpp jämförs med BNP, görs det gentemot köpkraftsparitetsjusterade BNP-mått (PPP purchasing power parity) om inget annat anges. Sammanfattningsvis granskar alltså rapporten vilka av världens länder av dem det har gått att hitta data för som har förbättrats mest vad gäller att minska sina koldioxidutsläpp, beroende på hur man väljer att redovisa utsläppen. Eftersom länderna hade så olika utgångsläge, och hållbar utveckling är en förändringsprocess, har vi huvudsakligen fokuserat rankningen på förändringstakt. I de publicerade rankningslistorna nämns dock också det absoluta läget för respektive land och i databasen kan man ranka alla länder utifrån både förändring över tid och läge vid valfri tidpunkt. För att förenkla jämförelser redovisas utsläppen av koldioxid utifrån ett per-capita-perspektiv där utsläppen mäts per person och år. Studien har projektletts av Kristian Skånberg, TCO. Mårten Berglund, SCBs enhet för miljöräkenskaper, har ansvarat för databearbetning. Analys och rapportskrivande har Kristian Skånberg ansvarat för. Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

12 Resultat Det råder flera obalanser vad gäller världens utsläpp av koldioxid. Det släpps för det första ut mer koldioxid än vad som är lämpligt för klimatet. De ökande halterna av koldioxid och andra växthusgaser, driver klimatförändringarna, som redan nu försvårar försörjningen för många av världens människor, speciellt i fattiga länder. Denna obalans mellan vad vi människor globalt sett släpper ut och vad atmosfären och klimaten tål innan konsekvenserna för människans och andra arters livsförutsättningar påverkas så mycket att vår och andra arters försörjning, välfärd och livskvalitet hotas är den viktigaste att rätta till. Den andra obalansen gäller hur olika länder beter sig, och har betett sig, koldioxidutsläppsmässigt. Mestadels har rika länder höga utsläpp per person, oavsett om man redovisar dem produktionsbaserat, konsumtionsbaserat eller på något annat sätt. Mestadels har fattiga länder låga utsläpp per person. Några länder minskar sina produktionsbaserade utsläpp. Några, men färre, länder minskar också sina konsumtionsbaserade utsläpp och huvudsakligen är det länder som också minskat sina produktionsbaserade utsläpp. Den tredje obalansen gäller skillnaden mellan vissa länders produktionsbaserade och konsumtionsbaserade utsläpp. Sedan länge rika länder som nu ofta har låg tillväxt har ofta högre konsumtionsbaserade än produktionsbaserade utsläpp. Nu snabbväxande länder som befinner sig mitt i sin ekonomiska expansionsfas har å andra sidan ofta högre produktionsbaserade än konsumtionsbaserade utsläpp. Denna obalans har förstärkts de senaste decennierna. I de kommande klimatförhandlingar är det huvudsakligen den andra obalansen, den mellan hur olika höga produktionsbaserade utsläpp länderna har i utgångsläget, och om och i så fall hur fort, de ska kunna minska de produktionsbaserade utsläppen som det är svårt att komma överens om. Den första obalansen, mellan den totala nuvarande globala utsläppsnivån och forskarnas råd om hur mycket lägre de måste bli framöver, är nästan alla länder överens om. Frågan är om det blir lättare att diskutera den andra obalansen och komma överens om hur mycket olika länder ska få släppa ut fram till olika årtal, om man öppet redovisar data över den tredje obalansen, den mellan olika länders produktionsbaserade och konsumtionsbaserade utsläpp. Den dag det finns inkomstbaserade utsläppssiffror för alla länder och för flera år att tillgå kan det kanske också bli lättare att diskutera finansieringsfrågorna. En hållbar utveckling kräver både hållbara produktionsmönster och hållbara konsumtionsmönster. Därför presenterar TCO nedanstående rankningslistor som beskriver klimatpåverkande utsläpp från fler håll än bara det produktionsbaserade som hittills präglat de fastlåsta klimatförhandlingarna. 12 Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

13 Nedan presenteras följande rankningslistor: den första visar hur mycket länderna har förändrat sina produktionsbaserade utsläpp per capita den andra visar hur mycket länderna har förändrat sina konsumtionsbaserade utsläpp per capita den tredje visar vilka länder som 2010 har störst skillnad mellan percapita utsläppen i ton räknat beroende på redovisningsmetod och den fjärde visar hur denna skillnad utvecklats de senaste två decennierna den femte visar vilka länder som 2010 har störst skillnad mellan percapita utsläppen procentuellt sett beroende på redovisningsmetod och den sjätte hur denna skillnad utvecklats de senaste två decennierna Rankningslistor Hur mycket har de produktionsbaserade koldioxidutsläppen per person förändrats i olika länder mellan 1990 och 2010? Världens utsläpp av koldioxid ökar, trots forskarna samstämmiga varningar för konsekvenserna av detta. En del av förklaringen till den globala utsläppsökningen är att vi blir fler människor på jorden för varje år, men även utsläppen per person ökar dock. I 40 av de 100 undersökta länderna har utsläppen per person minskat under de senaste två decennierna. I 30 länder har utsläppen minskat även i absoluta tal. Mest har per-capita-utsläppen minskat i länder som stängt ineffektiva fossildrivna kraftverk och tunga fossilberoende industrier, vilket varit fallet i många av de forna öststaterna. De forna Sovjetrepubliker och östeuropeiska länder som efter Sovjetunionens sammanbrott inte längre fick tillgång till subventionerade fossilbränslen, och som dessutom halverade sin BNP i sviterna av den bortfallna Sovjethandeln, hade mycket stora procentuella utsläppsminskningar under 1990-talets första år. Dessa länder får placeringar högt upp vad gäller minskningar av koldioxidutsläpp per person och år, mätt i ton, trots att många av dem de senaste åren har haft ökande utsläpp. En del av de 60 länder som ökat sina utsläpp per person är utvecklingsländer som fortfarande har mycket låga utsläpp. Dessa länder måste få öka sina utsläpp för att nå ekonomisk utveckling och minska fattigdomen. Trenden att också många rika länder fortfarande ökar sina utsläpp måste dock brytas inom kort. Annars kommer inte FNs mål, att de globala temperaturökningarna ska stanna under två grader, att kunna nås. Mest har Sydkorea ökat sina koldioxidutsläpp, en fördubbling från drygt fem ton per person till drygt elva. Det är den tunga fossilenergidrivna industriexpansionen, tillsammans med en allt rikare bilägande medelklass, som drivit utvecklingen. Landet har dock bemött den senaste ekonomiska krisen sedan 2008 med stora investeringsprogram med inriktning mot miljöteknik, så om några år kanske frukterna av detta kan skördas med förhoppningsvis sjunkande utsläpp. Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

14 Några arabemirat som kan använda egen billig olja har vissa år haft utsläpp per person på över 50 ton, vilket är mer än tio gånger mer än världsgenomsnittet, och mer än 100 gånger mer än medelutsläppen i de fattigaste länderna. Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten låg år 2010 i topp med 40, 30 respektive 20 ton koldioxidutsläpp per person. Även om dessa länder i några fall minskat utsläppen de senaste åren, ligger många av dem i topp vad gäller utsläppsökningar per person sedan år Huvudförklaringen till att per-capita-utsläppen gått ned från de tidigare rekordnivåerna är att den stora arbetskraftsinvandringen har fördelat utsläppen på fler personer de senaste åren. Många av de sedan länge rika industriländerna som Luxemburg, USA, Australien och Canada har också höga produktionsbaserade utsläpp. De låg år 2010 på ton koldioxidutsläpp per person och år. Dessa länder har länge legat på höga utsläppsnivåer, men de senaste åren har utsläppen per person börjat minska något. Man måste också komma ihåg att alla länder som kommer från höga utsläppsnivåer per person redan med låga procentuella utsläppsminskningar kan hamna bra till i rankningarna över antal minskade utsläppston eftersom också låga procentuella minskningar innebär stora minskningar i ton när man utgår från en hög nivå. Av de största ekonomierna har Tyskland aktivt fört en energipolitik för att gynna effektivisering och tillförsel av vind- och solel. Tyskarna har på så sätt lyckats minska sina utsläpp med en fjärdedel, motsvarande tre ton per person och år. USA har de senaste åren också fått ned sina utsläpp nästan två ton per person, mycket tack vare att de börjat byta ut koleldning i kraftverk mot naturgas. Indien har mer än fördubblat sina utsläpp från knappt ett ton till knappt två per person och år. Kina har en nästan 200 procentig ökning av koldioxidutsläppen per person, trots stora förbättringar i energieffektivitet och världens största satsningar på förnybar energi. Anledningen är att den ekonomiska tillväxten huvudsakligen baseras på koleldade industriprocesser och fossildrivna el- och värmeverk. Eftersom den fossilt eldade kraftproduktionen växer snabbare än den förnybara energikapaciteten höjs, ökar per-capita-utsläppen snabbt. Olje- och gaslandet Norge ligger på över tio ton koldioxidutsläpp per person och år, men det gör även Danmark med mindre egna fyndigheter och Finland utan egna fyndigheter. Det är det egna landets energisystem, och hur mycket kol, gas och olja som används på hemmaplan för att driva industrin, värma bostäder, producera el och köra bil som huvudsakligen avgör utsläppen snarare än hur mycket egna fyndigheter ett land har. I den mån själva utvinningen av fossilbränslen ger upphov till utsläpp påverkar det dock givetvis produktionslandets utsläppssiffra. Att Norge trots all sin vattenkraft har så höga per-capita-utsläpp beror på att de eldar med egen gas och olja ute på olje- och gasborrningsplattformarna i Nordsjön. Att Norge dessutom ökat sina utsläpp beror på att de trots en produktionsminskning vad gäller olja ännu har ökande gasproduktion, samt att de fortfarande gör stora investeringar i fortsatt utvinning. 14 Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

15 Danmark har sänkt sina per-capita-utsläpp mest i Norden, mycket tack vare satsningar på vindkraft som gjort att de kunnat trappa ned koleldningen i sina el- och värmekraftverk. Sverige har också tack vare två decennier med koldioxidskatter, biobränslesatsningar och gröna elcertifikat lyckats sänka sina per-capita koldioxidutsläpp och ligger nu på bara drygt fem ton. Det är i särklass lägst i Norden, och det beror mest på vår goda tillgång på fossilfri el. Kinas produktionsbaserade utsläpp per person är faktiskt sedan några år högre än Sveriges. Tabell 1: Minskning/ökning av produktionsbaserade utsläpp av CO 2 mätt som ton per person och år. Rank 1 innebär att man ligger bäst till (lägst utsläpp per person, respektive störst minskning). Rank runt 100 innebär att man har högst utsläpp per person, respektive har ökat sina utsläpp mest. per-capitautsläpp, ton per-capitautsläpp förändring (rank) 2010 (rank) i ton (rank) i procent (rank) I topp 3 : Ukraina 13,6 (90) 6,4 (64) -7,3 (2) -53% (5) Ryssland 15,9 (93) 11,5 (91) -4,4 (7) -28% (17) Bahrain 24,1 (100) 20,1 (100) -4,0 (8) -16% (28) I Norden 4 : Danmark 9,7 (82) 8,3 (77) -1,4 (24) -14% (29) Sverige 6,0 (58) 5,2 (56) -0,8 (30) -14% (30) Finland 10,4 (85) 11,4 (90) +1,0 (85) +10% (52) Norge 7,4 (71) 9,8 (84) +2,4 (94) +33% (66) 3 Singapore hamnar överst i många rankningar, både gällande ökningar och minskningar, beroende på att data varierar väldigt mycket mellan åren. Risken för att det är något fel i data gällande just Singapore är så stor att vi valt att inte ta med landet i dessa sammanfattningstabeller. 4 Island, som inte ingick i databasen, gick från drygt nio till knappt tolv, dvs en ökning med två-tre ton per person under perioden. I de största ekonomierna: Tyskland 12,8 (88) 9,4 (82) -3,4 (12) -26% (18) USA 19,6 (98) 17,8 (98) -1,8 (21) - 9% (34) Japan 8,9 (75) 9,2 (81) +0,3 (61) +4% (45) Indien 0,8 (24) 1,7 (31) +0,9 (81) +117% (90) Kina 2,2 (41) 6,2 (62) +4,0 (97) +185% (99) Andra i sammanhanget intressanta länder: Georgien 3,5 (48) 1,3 (25) -2,2 (18) - 64% (1) Etiopien 0,06 (4) 0,1 (1) +0,04 (43) +67% (76) Hongkong 4,8 (53) 5,0 (53) +0,2 (51) +3% (44) Sydafrika 9,5 (80) 10,2 (85) +0,7 (73) +8% (49) I botten: Sydkorea 5,8 (57) 11,3 (89) +5,5 (100) +96%(87) Som jämförelse: EU-27 8,9 7,4-1,5-17% Världen 4,3 4,9 +0,6 +15% Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

16 Bland länderna med mycket låga koldioxidutsläpp per person återfinns en rad mycket fattiga länder som dock har tillgång till egna förnybara energiresurser. I till exempel Etiopien och Mocambique uppgår utsläppen per person bara till 100 kilo per person och år. Utsläppen ökar i en del fattiga utvecklingsländer fort procentuellt sett, men i absoluta tal är utsläppsminskningarna små eftersom de sker från så låg nivå. Kinas utsläppsökning är, trots en inte så låg utgångsnivå, så stor att landet hamnar i toppen vad gäller procentuell ökning. EU, FN och en rad regeringar konstaterar att till år 2050 bör världens utsläpp ha halverats, vilket innebära att det globala genomsnittsutsläppet måste hamna på runt två ton per person och år. Denna siffra gäller dessutom koldioxidekvivalenter av alla växthusgaser, och inte bara koldioxid som är vad det finns data för i tabellerna 5. 5 Skälen till att bara koldioxidutsläppen, som står för runt två tredjedelar av de globala växthusgasutsläppen, avskogningen borträknad, redovisas i rapporterns tabeller är mättekniska. Det finns helt enkelt inte data för så många länder vad gäller konsumtionsbaserade utsläpp för fler växthusgaser än koldioxid. Prognos mellan tumme och pekfinger. Hur svårt eller lätt det blir för olika länder att få ned utsläppen under två ton per person och år kan man få en fingervisning om ifall man jämför koldioxidtonnen i kolumn två och tre. En mycket grov prognos beräkning av 2050 års utsläpp per person, baserad bara på de två senaste decenniernas data och antagandet att allt fortskrider på samma sätt som den trenden anger, får man om man framskriver kolumn två (nivån på utsläppen-percapita 2010) med kolumn tre (förändringen de senaste 20 åren). Gör man det en gång får man en trendframskrivning till Gör man om det en gång till så är man framme vid De flesta länder, utom fattiga utvecklingsländer, hamnar väldigt långt ifrån två ton per person och år. Ska klimatmålen nås behövs alltså stora förändringar i nästan alla rika länder. Ju högre utsläpp-per-capita-nivå ett land börjar från desto större krav på omställning. Hur mycket har de konsumtionsbaserade koldioxidutsläppen per person förändrats i olika länder mellan 1990 och 2010? Nu ändras beräkningssättet till att gälla de utsläpp som kan knytas till ett lands invånares konsumtion, oavsett var varorna och tjänsterna de konsumerar har tillverkats. Det innebär att alla utsläpp förknippade med ett lands export dras ifrån de produktionsbaserade utsläppen, och istället adderas alla utsläpp förknippade med allt som importeras. I de flesta fall har rika länder med höga produktionsbaserade utsläpp per person också höga konsumtionsbaserade utsläpp per person. På samma sätt har fattiga länder med låga produktionsbaserade utsläpp per person också ofta låga konsumtionsbaserade utsläpp per person. Det är oftast medelinkomsten i ett land som avgör utsläppsnivån per person. Detta samband mellan medelinkomst och utsläpp gäller ännu tydligare om man mäter konsumtionsbaserat än produktionsbaserat. Anledningen till det är att länders konsumtion nästan alltid skiljer sig mindre från varandra än länders produktion. Det beror på att det speciellt för små länder går att specialisera sin produktion, men människors behov och därmed konsum- 16 Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

17 tion skiljer sig sällan så mycket åt mellan länder, förutom gällande vad man har råd med. Sex länder ligger över 20 ton när man redovisar konsumtionsbaserade koldioxidutsläpp per person, jämfört med bara fyra om man mäter produktionsbaserat. De små rika oljeproducerande emiraten har nu fått sällskap av små finansiellt inriktade rika länder som Singapore och Luxemburg. Några små rika länder, som Bahrain och Hongkong, har dock från höga utgångsnivåer lyckats sänka sina konsumtionsbaserade utsläpp mest i ton räknat. Nedgången beror delvis på inflyttning av lågbetalda gästarbetare som inte ens konsumerar hela sin låga lön utan istället skickar hem så mycket pengar som möjligt till familjerna som bor kvar i andra länder. Detta spär ut de totala utsläppen från de små stadsländernas infrastruktur på fler personer och leder till att per-capita-utsläppen sjunker så länge andelen lågbetalda lågkonsumerande gästarbetare ökar. I Norden minskar Danmarks per-capita-utsläpp mindre om man mäter konsumtionsbaserat snarare än produktionsbaserat. Mer än hälften av utsläppsvinsterna av att Danmarks tidigare fossilbaserade energisystem tack vare vindkraftssatsningar blivit renare på hemmaplan, äts upp av importutsläppsökningar. Sverige får dra av stora utsläpp från den ökande exporten av energiintensiva varor, inte minst kolstålet, men trots detta ökar utsläppen om man mäter konsumtionsbaserat. Den allt större importen, och utsläppen som den för med sig, gör att de svenska produktionsbaserade utsläppsminskningarna alltså byts mot en liten utsläppsökning om man mäter konsumtionsbaserat. Norges konsumtionsbaserade utsläpp ökar, men inte alls lika fort som de produktionsbaserade. Det beror på att utsläppen från olje- och gassektorn nu inte belastar norrmännen utan olje- och gaskonsumenterna i andra länder. I de stora ekonomierna minskar Tysklands och USA utsläpp oavsett om man mäter produktionsbaserat eller konsumtionsbaserat. Tysklands utsläpp minskar i princip lika mycket oavsett mätmetod trots ett stort handelsöverskott. USAs handelsunderskott kan förklara att landets konsumtionsbaserade utsläpp minskar långsammare än de produktionsbaserade. USA konsumerar helt enkelt mer än de producerar. Indiens och Kinas konsumtionsbaserade utsläpp ökar, men inte lika fort som de produktionsbaserade. De flesta utvecklingsländer som ökar sina utsläpp gör det oavsett hur man mäter. Utvecklingsländer som knappt har råd eller infrastruktur att importera och använda fossilbränslen får dock ofta högre utsläpp om man mäter konsumtionsbaserat. Det beror på att en del av deras lilla import kommer från industriländer och då följer världsmarknadens fossilberoende, och därmed också höga koldioxidutsläpp, med importvarorna. Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

18 Tabell 2: Minskning/ökning av konsumtionsbaserade utsläpp av CO 2, mätt som ton per person och år. Rank 1 innebär att man ligger bäst till (lägst utsläpp per person, respektive störst minskning). Rank runt 100 innebär att man har högst utsläpp per person, respektive har ökat sina utsläpp mest. ton per-capita-utsläpp per-capita-utsläpp förändring (rank) 2010 (rank) i ton (rank) i procent (rank) I toppen: Bahrain 22,2 (100) 12,8 (88) -9,4 (1) -42% (4) Hongkong 16,0 (94) 10,2 (75) -5,8 (2) -36% (7) Ukraina 9,6 (74) 5,1 (49) -4,5 (4) -47% (3) I Norden 6 : Danmark 11,7 (82) 11,2 (81) -0,5 (22) -5% (27) Sverige 9,0 (69) 9,2 (70) +0,2 (41) +2% (34) Norge 9,3 (71) 9,9 (73) +0,6 (52) +6% (36) Finland 14,8 (89) 15,8 (93) +1,0 (71) +7% (37) 6 Island ingick inte i databasen, varvid det inte finns några konsumtionbaserade utsläppssiffror att presentera. I de största ekonomierna: Tyskland 14,9 (92) 11,2 (79) -3,7 (5) -25% (12) USA 19,2 (97) 18,7 (97) -0,5 (24) -3% (28) Indien 0,8 (20) 1,6 (25) +0,8 (65) +100% (89) Japan 10,3 (78) 11,5 (84) +1,2 (75) +11% (44) Kina 2,0 (40) 5,2 (51) +3,2 (94) +161% (97) Andra i sammanhanget intressanta länder: Ryssland 12,8 (85) 9,2 (71) -3,6 (7) -28% (11) Georgien 2,1 7 (41) 2,0 (32) -0,1 (28) -5% (26) Etiopien 0,08 (3) 0,13 (1) +0,05 (36) +63% (73) Sydafrika 6,5 (59) 7,5 (61) +1,0 (72) +16% (52) 7 Georgien föll från 2,1 till 0,5 under åren som en följd av Sovjetunionens fall och den ekonomiska kris det utlöste, vilket också fick följdverkningar på energiförsörjning och utsläpp. I botten: Sydkorea 7,4 (63) 12,6 (87) +5,2 (100) +71% (78) Som jämförelse: EU-27 10,4 9,6-0,8-8% Världen 4,3 4,9 +0,6 +15% I de långa tidsperspektiven menar forskarna att lågutsläppsländer ska få öka sina utsläpp de kommande en till två decennierna. Högutsläppsländer ska under tiden minska sina utsläpp. Om ett par decennier ska de tidigare högutsläpps- respektive lågutsläppsländerna mötas på en nivå så nära ovanför två ton per person som möjligt, för att sedan gemensamt minska ned mot ett ton och förhoppningsvis ännu lägre. I dessa långsiktiga diskussioner om hur man ska lösa den globala klimatfrågan är det de konsumtionsbaserade utsläppen som är i fokus. Klimatfrågan är på många sätt en av de stora globala framtidsfrågorna. 18 Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

19 Världens största medlemsorganisation, facket, har större möjligheter än de flesta, och därmed också ett större ansvar, att agera för att lösa dem. Hur kan fackliga organisationer bidra till denna resa mot lägre utsläpp? På sin arbetsplats, och där man har styrelserepresentation, kan man tillsammans med sina arbetskamrater agera för att verksamheten ska ske så: energieffektivt som möjligt på så förnybar bas som möjligt, och med så låga utsläpp som möjligt. I ett konsumtionsperspektiv påverkas den egna verksamhetens utsläpp av underleverantörernas utsläpp så det är viktigt att ställa krav vid inköp och upphandlingar. De fackliga organisationerna utgör världens största medlemsorganisation. Vi har nätverk lokalt, nationell, regionalt och globalt där vi kan lära av varandra och hjälpa varandra med att ta fram information, och med hjälp av till exempel sådana rankningslistor som tagits fram här visa på best-practice. Det globala facket, Internationella Fackliga Samorganisationerna, deltar också på FNs klimatförhandlingsmöten, och kan där försöka underlätta en förhandlingslösning. Fackliga medverkande med insyn i olika länders förhandlingsdelegationer kan höra alla länders argument och på de fackliga samordningsmötena hitta gemensamma ståndpunkter och rimliga kompromisser som de sedan kan vidareförmedla till ländernas förhandlare. Eneriförsörjnings- och energieffektivitetsfrågor är i dessa tider av höga energipriser och utsläppshandel ekonomiska frågor, vilket alltid varit viktiga fackliga frågor. Sternrapporten 8 visar att kostnaderna av att leva med tilltagande klimatförändringar, miljöproblem och resursbrist troligen är mycket högre än att göra något åt dem. Frågor som rör miljöpåverkande utsläpp, både vad gäller växthusgaser som påverkar klimatet, och andra mer direkt hälsopåverkande substanser, är viktiga arbetsmiljöfrågor, som dessutom får ekonomiska följdverkningar både för individen, företagen och samhällsekonomin. 8 gov.uk/+/ gov.uk/independent_reviews/stern_ review_economics_climate_change/ sternreview_index.cfm Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

20 Vilka länder har störst skillnad mellan sina konsumtions- och produktionsutsläpp mätt i ton per person? Störst skillnad mätt som ton-per-capita mellan produktions- och konsumtionsbaserade utsläpp har givetvis länder med höga utsläpp. Länder där ekonomin präglas av oljeutvinning, speciellt de små emiratstaterna har mycket höga produktionsutsläpp, men inte alltid lika höga konsumtionsutsläpp. I kolproducerade Sydafrika, och Ryssland som exporterar mycket av sin olja och gas, är tendensen likadan. Rikedomarna från de ofta utsläppsintensiva näringarna når huvudsakligen några få medan medelklassen fortfarande är relativt liten, och de breda befolkningslagren har inte råd med konsumtionsnivåer höga nog för att föra med sig så stora utsläpp. Norge är å ena sidan en exporterande olje- och gasnation, men har å andra sidan en köpstark befolkning, och har därmed nästan lika stora produktions- och konsumtionsbaserade utsläpp. De övriga nordiska länderna har dock avsevärt högre konsumtionsutsläpp än produktionsutsläpp. Sverige och Finland har mycket större konsumtionsutsläpp än produktionsutsläpp mätt i ton. Tolkningen kan göras både positiv och negativ det kan ses som en fördel att ett land har lyckats få ned sina produktionsutsläpp på hemmaplan så mycket att de produktionsbaserade per-capita-utsläppen är flera ton lägre än de konsumtionsbaserade. Å andra sidan kräver en hållbar utveckling både hållbara produktions- och konsumtionsmönster och då är konsumtionsbaserade per-capita-utsläpp som är mycket högre än de produktionsbaserade ingenting att skryta över. Föga förvånande har de framväxande stora utvecklingsekonomierna som alltmer fungerar som världens verkstad, Kina och Indien, lägre utsläpp om man mäter konsumtionsbaserat. De importerar fossilbränslen bland annat för att hålla igång, och bygga ut, sin exportsektor, och de utsläpp som kan kopplas till varorna vi importerar bokförs på oss i de konsumtionsbaserade utsläppsräkenskaperna. Trots exportöverskott om man mäter i pengar har Japan och Tyskland högre konsumtionsbaserade utsläpp än om man mäter produktionsbaserat. De säljer dyra maskiner, men köper stora volymer konsumtionsvaror billigt, vilket gör att importen adderar fler utsläppston än exporten subtraherar. Både Japan och Tyskland är dessutom stora fossilbränsleimportörer. Som fossilimportör slipper man alla utvinningsrelaterade utsläpp i produktionsperspektivet, men får bära sin andel av dem i konsumtionsperspektivet. Nästan alla utvecklingsländer har något högre konsumtionsbaserade utsläpp än produktionsbaserade utsläpp. Per-capita-nivåerna i dessa ofta fattiga länder är låga, men ökande. I början av fattiga länders utvecklingsfas ökar konsumtionsutsläppen ofta snabbare eftersom varorna de köper på världsmarknaden kommer från en genomsnittligt 80 procentigt fossilenergibaserad global ekonomi, medan utvecklingsländerna själva ofta har en mer förnybart baserad energiförsörjning. I takt med att utvecklingsländerna industrialiseras, ofta med hjälp av snabbt uppförda fossilt eldade kraftverk, och trafikeras allt mer, och nästan alltid med bensin- och dieseldrivna fordon, tar sedan produktionsutsläppen inom länderna fart. 20 Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr

21 Bland de länder som har mycket högre per-capita-ton-utsläpp av koldioxid om man mäter konsumtionsbaserat finns också rika små stadsstater som importerar nästan allting, medan de själva producerar och exporterar tjänster, ofta finansiella sådana som inte kräver så mycket (fossil) energi att tillhandahålla. Tabell 3: Vilka länder har störst skillnad mätt i ton mellan sina konsumtionsbaserade och sina produktionsbaserade koldioxidutsläpp per person och år 9 Skillnad i per-capita-utsläpp* 2010 (rank) I topp Qatar -16,6 (1:a) Bahrain -7,3 (3:a) Sydafrika -2,7 (5) Ryssland -2,3 (6) I Norden: Norge +0,1 (36) Danmark +2,9 (87) Sverige +4,0 (94) Finland +4,3 (95) 9 Rank 1 respektive Rank 100 innebär att man har större skillnader än något annat land, ett lågt rankningssiffra indikerar att de konsumtionsbaserade utsläppen är lägre än de produktionsbaserade, och en hög siffra tvärtom att de produktionsbaserade är lägre än de konsumtionsbaserade. Runt rankningssiffra 25 är utsläppen lika stora oavsett mätmetod, och ju längre från 25 åt endera hållet ett lands rakning är, desto mer skiljer sig resultaten beroende på mätmetod, dvs rank 1 (störst skillnad till produktionsmåttets fördel) och 100 (störst skillnad till konsumtionsmåttets fördel) I de största ekonomierna Kina -1,0 (13) Indien -0,2 (25) USA +0,9 (67) Tyskland +1,8 (77) Japan +2,3 (79) Andra i sammanhanget intressanta länder Ukraina -1,3 (11) Etiopien +0,03 (27) Georgien +0,8 (65) Sydkorea +1,3 (73) I botten Hongkong +5,2 (96) Som jämförelse EU-27 +2,2 Världen 0 (ingen skillnad på global nivå mellan perspektiven) * Minustecken innebär att de konsumtionsbaserade utsläppen är lägre än de produktionsbaserade, plustecken = tvärtom. I två-tons-perspektivet fram till år 2050 så visar denna tabell vilka länder (de med minustecken framför sin ton-per-capita-skillnads-siffra) som får det lättare att nå målet om man mäter konsumtionsbaserat än produktionsbaserat. Sverige får en mer dubbelt så lång väg ned till två ton-perpersons-nivån om man börjar från den konsumtionsbaserade 9-tons-nivån än den fyra ton lägre produktionsbaserade 5-tons-nivån. Konsumerar sverige upp sina utsläppsminskningar? TCO ganskar nr