Kunskapssammanställning

Transkript

1 Utveckling av missbruks- och beroendevården tillbakablickar och framtidsutsikter Kunskapssammanställning Dokumentation från en tvådagarskonferens för chefer och politiker, november 2014

2 Upplysningar om innehållet: Gunborg Brännström, Sveriges Kommuner och Landsting, 2014 Text: Elisabeth Gustafsson, E Gustafsson Information AB Foto: Fotograf Mats Udde Jonsson Produktion: Sandra Hvarfner, kommunikatör Kunskap till praktik 2

3 Förord Kunskap till praktiks sista konferens för chefer och politiker blev en succé. Utvärderingen visar att över 90 % tyckte att konferensen var bra eller mycket bra. Konferensen som samlade drygt 500 deltagare hade fokus på fyra centrala områden för vidareutveckling brukarmedverkan, samverkan, systematisk uppföljning och utveckling av barn- och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården. Att utgå från brukarnas behov är en viktig strategi; det handlar om att utifrån dem utveckla en evidensbaserad praktik där de professionella utifrån sin kompetens väger samman vad forskningen säger med brukarnas erfarenheter och önskemål. Det är också angeläget att ha ett ledningssystem som följer upp vad som genomförs och vad insatserna leder till för resultat för brukarna. På konferensen lyftes också vikten av att inte bara ha fokus på missbruket, även om det är centralt, utan även se att missbruk påverkar hela familjen. Att utgå från en helhetssyn och samverka över huvudmannagränser är en utmaning men där många verksamheter utvecklas i mer integrerade former. Kunskap till praktik har baserats på överenskommelser med regeringen och har bedrivits inom SKL sedan Syftet med denna dokumentation är att stimulera till vidareutveckling nu när Kunskap till praktik försvinner och SKL inte på samma sätt kommer att kunna driva utvecklingsarbetet vidare. SKL ska fortsätta att stödja huvudmännen i utvecklingen av missbruks- och beroendevården i den reguljära organisationen. Dock blir det på en lägre nivå och med fokus på intressebevakning. Kunskap till praktiks nyhetsbrev kommer att försvinna och webben släcks ner vid årsskiftet. Däremot ska delar av den kunskap som finns på föras över till det vill säga till SKL:s nya webbplats. Lycka till med det fortsatta utvecklingsarbetet! Gunborg Brännström Projektchef Kunskap till praktik Vård och socialtjänst Sveriges Kommuner och Landsting 3

4 Innehållsförteckning 5 Inledning 6 Återfall en utmaning för forskning och praktik 8 Rusets konsekvenser för familjen det är problemet 10 Våga fråga, våga se, släpp inte taget 12 Gemensamt arbete för ökad samverkan 14 Vadå, beror det på mig? En föreställning om bemötande 16 Se nyttan av varandra 18 Rimmande sång sammanfattade konferensens första dag 20 Enkla system för att följa upp insatser 22 Man behöver inte vara stor för att bygga fungerande samarbete 24 Fler metoder används och många har fått mer kunskap 27 Nya riktlinjer med bredare målgrupp 28 Det sociala arvet kan brytas med rätt insatser 30 Sociala investeringar nytt sätt att tänka 32 Det nationella stödet finns kvar 34 Fortsätt utveckla missbruks- och beroendevården 4

5 Inledning Att vara politiker eller chef inom det socialpolitiska området är att ha vissa möjligheter att förändra människors vardag ibland från ett helvete till ett mer värdigt liv. En miljon människor bedöms ha ett riskbruk, missbruk eller beroende. I ett vanligt klassrum lever i genomsnitt fyra barn i en familj med sådana problem. I majoriteten av alla våldsbrott finns en koppling till alkohol eller narkotika. Varje år dör personer på grund av missbruk. Allt till en kostnad på 150 miljarder kronor. Lennart Gabrielsson, 1:e vice ordförande i styrelsen för Sveriges Kommuner och Landsting, inledde med känd statistik över situationen idag. Finns det någon annan fråga som skulle kunna höja livskvaliteten mer, öka tryggheten och spara mer lidande och pengar än en bättre missbruksvård? Som skulle kunna förvandla livet från ett helvete till en drägligare tillvaro för många av våra medborgare? Samverkan och respekt för varandras kompetenser är en viktig nyckel till framgång. Inte bara inom och mellan myndigheter utan också med brukarna. Missbruk har en komplex bild, det handlar inte om ett problem utan många som kräver nya lösningar. Lennart Gabrielsson betonade också att det är viktigt att öppna upp och bjuda in till exempel skolans personal så att de vet att de kan få stöd och att det finns hjälp att få för barn som de ser far illa. Det är tufft och konfliktskapande att våga fråga hur mår du egentligen men utan den medmänskligheten får vi ett väldigt tufft jobb. I Missbruksutredningen fanns det 70 förslag till stärkt kvalitet, kunskap och kompetens. Vi gillade inte alla, men några skulle kunna göra vårt arbete något enklare, sade Lennart Gabrielsson, och beklagade att utredningen har hamnat i bokhyllan. Därför är det så viktigt att det sker positiva saker i kommuner, landsting och regioner. Att så många utbildats och att det bildats brukarråd är exempel på insatser som kan leda till en bättre vård, som ger fler möjlighet till ett liv utan missbruk. Och en bonus är att vi får vara med och göra skillnad! 5

6 Återfall en utmaning för forskning och praktik Dagens missbruks- och beroendevård och dess behov av förändring för att möta morgondagen. Claudia Fahlke, professor vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Ett problem vi måste fokusera på i det fortsatta arbetet är återfall. Det är en fråga som alltid är närvarande i beroendevården. Studier visar att nästa alla återfaller innan man blir varaktigt nykter eller drogfri, konstaterade Claudia Fahlke. Det finns flera skäl till att förändra missbruks- och beroendevården för att möta morgondagens behov. Riskbruk, missbruk och beroende är ett av de största folkhälsoproblemen och det handlar inte bara om de omkring en miljon med problem det finns också många anhöriga som berörs. Vi vet också att vi måste möta upp med kvalificerade insatser inom både primär och sekundär prevention. Därför är många av oss väldigt glada för de nationella riktlinjerna som kom 2007 och som snart kommer i en ny version. Missbruksutredningen som lades fram 2011 var också ett steg på vägen, liksom det arbete som Kunskap till praktik har gjort under åren. Sammantaget har det hänt mycket sedan 2007 och det har varit en positiv utveckling, menar Claudia Fahlke. Samtidigt finns det ett problem som alla inom missbruks- och beroendevården väl känner till men som ingen ännu riktigt tagit tag i återfall. Det finns en hel del fakta och kunskap som visar att ungefär varannan person återfaller inom en tolvmånadersperiod. Ju svårare beroende, desto större risk för återfall och ju oftare återkommande återfall, desto större risk att dö i förtid. Med återfall ökar också graden av samsjuklighet, både somatisk och psykiatrisk. Detta är alltså ett reellt problem. Claudia Fahlke lyfte fram fyra utmaningar som har betydelse för hur vi ska kunna närma oss problemen med återfall. Den första handlar om evidenbaserad praktik. Vi kan det i teorin, men i praktiken? Jag kan fortfarande skönja en diskussion om metod eller relation, ungefär som vi på 1970-talet pratade om arv eller miljö. Istället måste metod, brukare och profession ses som samverkande delar, det handlar inte om det ena eller det andra. Men jag skulle gärna se att vi får in lite mer evidens i det vi gör idag. Och då finns det i de nationella riktlinjerna rekommendationer på metoder som fungerar. Vi behöver alltså arbeta mer i praktiken med evidensbaserad praktik. En annan utmaning är en splittrad syn på beroendeproblematiken, som rör allt från orsaker till insatser för personer med beroende. Att synsättet ofta är antingen socialt, psykologiskt eller medicinskt. En enkätundersökning till psykologer, socialsekreterare och läkare som Claudia Fahlke gjort tillsammans med en kollega, visar att varje yrkesgrupp ser sitt eget perspektiv som det mest centrala. Det kopplar till nästa utmaning som handlar om samverkan. För har vi inte en samsyn får vi svårt att samverka, konstaterar Claudia Fahlke. Svaren i enkätundersökningen tyder på att socialsekreterarna i huvudsak samverkar med sig själva, medan psykologerna uppger att de samverkar med läkarna som i sin tur inte tycks samverka särskilt mycket med någon. I ett öppet svar anger alla att de vill ha tvärprofessionella team som arbetar tillsammans. Den sista utmaningen är ett kontinuerligt behov av kunskapshöjning. SKL har gjort ett enormt arbete med baskursen, men det finns andra utbildningar också runt om i landet. Men det finns ju ett ständigt behov, för det kommer nya medarbetare och dessutom kommer det ny kunskap hela tiden. Claudia Fahlke betonar behovet av att utveckla det biopsykosociala perspektivet för att stärka samsynen. Det är också något som borde komma in i grundutbildningen för sjuksköterskor, läkare, socialsekreterare och läkare. Det skulle även stärka möjligheterna att skapa de tvärvetenskapliga kunskapscentrum som togs upp redan i Missbruksutredningen. Fahlke känner sig hoppfull inför framtiden, även om det pendlar ibland. Om vi ser vad som hänt sedan 2007, så har det skett mycket. Missbruks- och beroendevården har haft strålkastarbelysningen på sig. Vi måste se till att lampan inte slocknar nu när Kunskap till praktik avslutas. 6

7 Claudia Fahlke. 7

8 Rusets konsekvenser för familjen det är problemet Hur gör vi när hela familjen berörs? Frid Hansen, fagsjef, kompetanscenter-rus, region sør vid Borgestadklinikken i Norge. Vi måste bryta det sociala arvet och vidga perspektivet på missbruk och beroende från ett individuellt problem till ett generationsproblem. Det är inte ruset som är problemet, utan konsekvenserna av det, också för alla runt omkring. Frid Hansen hade arbetat som psykoterapeut inom barnoch ungdomspsykiatrin i många år när hon sökte sig till missbruksvården på Borgestadklinikken. Jag var så trött på att arbeta med barn och tänkte att jag ville arbeta någonstans där det inte fanns barn.men då, 1986, hade chefen för verksamheten varit i USA och där hade man upptäckt att det fanns anhöriga till missbrukare! Så nu skulle det bli familjesamtal och nätverksmöten! Vi bjöd in till ett möte för den grupp av män jag arbetade med och trodde att det nog inte skulle komma så många. Men det blev fullt hus! Det kom fruar, barn, grannar, mammor och vänner. För Frid Hansen blev det en förfärlig kväll för hon insåg att hon i många år arbetat på fel sätt med de barn hon mött inom barn- och ungdomspsykiatrin. Att barnens beteendeproblem ofta var ett resultat av att deras föräldrars problem, och att barnen gjorde så gott de kunde i en kaotisk värld. Av de tio män som Frid Hansen arbetade med hade åtta barn som hade kontakt med socialtjänsten eller skolhälsovården. När männen fick frågan om socialarbetarna, skolsköterskorna eller psykologerna visste om att papporna var inlagda på Borgestadklinikken svarade de: Har det någon betydelse? Det var ett svar som fick mig att inse att det är familjerna som har problem, inte en person, och att de möter en fragmentiserad hjälpapparat. Detta går inte längre, vi måste tänka att en insats för den vuxne nu, är en förebyggande insats för nästa generation. Därför måste också patienter och klienter med missbruksproblem ses som partners och föräldrar, att de har en naturlig omsorg om sina barn ingen vill sina barn illa. För Frid Hansen blev mötena med fruar och barn till klienterna många gånger omskakande och öppnade ögonen för hur tydligt det är att det finns olika verkligheter. Det blev också uppenbart att när en man väl kommit till kliniken för behandling hade problemen pågått länge. Mannen tyckte sig haft problem kanske 2 3 år, medan hustrun pratade om 10 år eller längre. Och det är på vägen till diagnosen som barnen far illa, det är då partner och barn behöver stöd, konstaterar Frid Hansen. Det är då barnen somnar i skolan, inte kan koncentrera sig eller är oroliga. Då gäller det att inte bara tänka ADHDdiagnos utan faktiskt fråga vad det är som gör att barnet inte sovit eller vart går dina tankar?. Varför är det svårt att prata om det? Att se barnen och nå dem. Men missbruk och beroende är så tabubelagt och fyllt av skam. Detta vet barn om. Frid Hansen berättade om femårige Jörgen vars pappa var intagen på kliniken för sina grava alkoholproblem. När Jörgen väl började prata påpekade han att pappa minsann är bra på att tvätta och raka sig. Jodå, det vet jag, och jag vet att han är en duktig lärare. Men han är här på Borgestadklinikken för att han dricker sprit som skadar dig, din syster och din mamma. Då svarade Jörgen akkurat. Han visste precis men ville få klart att pappa inte är en sådan där alkoholist som sitter utslagen på en bänk. Vi är så rädda för skammens problematik där har vi ett jobb att göra med oss själva som professionella! 8

9 Frid Hansen. 9

10 Våga fråga, våga se, släpp inte taget Våga fråga, se de barn och ungdomar som inte mår bra. Visa att det finns hjälp att få och var den finns. Släpp inte taget. Budskapet från Olivia Trygg och Therese Eriksson är tydligt vuxna måste se barnens och ungdomarnas behov. Olivia Trygg och Therese Eriksson har egen erfarenhet av att växa upp i familjer med missbruk. Idag arbetar de med att hjälpa andra barn och unga i liknande situationer. Trygga Barnen grundades av Olivia Tryggs familj när pappan valde alkoholen före barnen. Hennes mamma insåg att även barnen behövde hjälp. Jag prövade sju olika instanser innan jag hittade en som förstod mig och mina behov. Trygga barnen är alltså grundad utifrån egna erfarenheter, men verksamheten formas utifrån de barn och ungdomar som är med idag, säger Olivia Trygg. En av de tydligaste fallgroparna som hon ser utifrån sin verksamhet är att många av de barn och ungdomar som hon möter, lever i familjer där missbruket inte märks utåt. Familjen är inte känd av socialtjänsten. Men där de vuxna har kontakt är det inte alltid som socialtjänsten frågar om det finns barn i familjen. Barnen är osynliga. Det görs heller ingen eller bara liten uppföljning av hur barnen i de här familjerna mår. I skolan och skolhälsovården vet man inte riktigt vart man ska vända sig när man möter barn med missbruk i familjen. Det saknas kopplingar i vårdkedjan mellan socialtjänst, skolan, polisen och andra instanser, säger Olivia Trygg. Bristande kontinuitet, att handläggare byts ut, är också ett problem. Dessutom ligger fokus alltid på den missbrukande föräldern. Och missbruk finns i alla samhällsgrupper, oavsett social ställning problematiken finns överallt, betonar Olivia Trygg. Det leder över till möjligheterna att vi måste våga prata om det. Det är vuxnas ansvar att se till att frågan lyfts. När det finns en samverkan och kopplingarna i vårdkedjan fungerar behövs inte de frivilliga organisationerna, men det är sällan så. Dessutom drar sig många unga för att kontakta socialtjänsten eller barn- och ungdomspsykiatrin. Istället vänder de sig till organisationer som Trygga barnen. Så använd oss, låt oss vara en del av det gemensamma arbetet. Arbeta mer med information och kommunikation, policys och handgripliga rutiner i skolor och andra verksamheter, utbilda personal som arbetar med barn i anhörig- och medberoendeproblematik. 10 Olivia Trygg.

11 Therese Eriksson. Även Maskrosbarn vill samarbeta mer och vara ett stöd, inte bara för de enskilda barnen och ungdomarna, utan även för socialtjänsten. Pimp My Soc är ett erbjudande till kommunerna där man hjälper socialtjänsten att göra förändringar, både i den fysiska miljön och på annat sätt, för att bättre möta barn och ungdomar. Det började 2012 när Maskrosbarn gjorde djupintervjuer med 50 ungdomar om kontakter med professionella. Framför allt frågade vi om du fick bestämma, vad skulle du vilja förändra?, berättare Therese Eriksson. Vikten av att informera barn och unga på deras villkor var något som ungdomarna tryckte på. Både tryckt och digital information måste anpassas. Arbetet resulterade också i förslag på hur rummen där barn och ungdomar tas emot kunde bli mer hemtrevliga. Samtalsrummen associerades ofta till sjukhus och fängelser. Därför har vi varit runt i kommuner och skapat samtalsrum där miljön är mer inbjudande. Här ska man ju sitta och prata om det svåraste i livet. Maskrosbarn erbjuder också coacher som kan ge individuella stödsamtal, helgläger för barn som behöver komma hemifrån ibland, samt barnombud som kan vara ett stöd för barn och ungdomar när de ska möta olika myndighetspersoner. Det är också viktigt att erbjuda alla barn enskilda samtal. De ska inte behöva sitta bredvid mamma eller pappa och berätta hur de har det hemma, om det förekommer övergrepp eller missförhållanden, säger Therese Eriksson. Mer information finns på:

12 Gemensamt arbete för ökad samverkan Gemensamma utbildningar och regelbundna träffar är receptet när Skåne och Dalarna vill öka samverkan inom socialtjänsten, för att både barn och föräldrar ska bli synliga i missbruksvården. 12 Region Dalarna består av 15 ganska små kommuner. Av dessa hade sex kommuner inga rutiner för samverkan mellan enheterna som arbetar med barn och de som arbetar med missbruk. Kommunerna tillfrågades om de vill vara med i ett arbete för att utveckla samverkan och fyra valde till slut att vara med Leksand, Säter, Ludvika och Hedemora. Det var viktigt att få med cheferna och ha en nära dialog med dem. På en inledande heldag var alla med och formulerade hur arbetet skulle gå till, berättar Ewa Kjell. Kommunerna arbetade enskilt med sina genomförandeplaner, men gav också feedback på varandras planer. Efter hand hölls möten för att ge processtöd, vilket uppskattades av kommunerna. Bland annat fick man chansen upptäcka det som var bra, inte bara gräva ner sig i det som inte fungerar. Dessutom har man haft temadagar på olika teman, till exempel med Frid Hansen och Maskrosbarn. När vi nu under tidig höst frågade vad arbetet gett så här långt svarar alla att utvecklingsarbetet bara har börjat, säger Britta Johansson. Samtidigt har en del både förändrat sin organisation och fått en tydligare struktur för samverkan, hittat nya arbetssätt och ökat samverkan i ärenden på myndighetssidan genom att använda varandras kunskap. Man säger att man kanske inte arbetar på så många nya sätt, men kombinerar och gör insatser på ett annat sätt än tidigare. Men, som sagt, vi är bara i början. Örebro universitet följer utvecklingsarbetet och studerar både strukturella förutsättningar, processer och resultat samt resultat för barn och familj. I Skåne valde man att baka ihop två nationella uppdrag att förstärka stödet till barn och föräldrar i missbruksoch beroendevården och att utveckla samverkan mellan barn- och missbruksverksamheterna. Det vi vill åstadkomma är att samtidigt som vi ger stöd till individen som har ett beroende, också fråga oss om personen är förälder och om det behövs stöd i andra delar, säger Peter Hagberg. Därför valde man att ta fram ett utvecklingsprogram. Det tog ungefär ett och ett halvt år att lägga upp programmet och förankra det i verksamheterna. Vi började med att bjuda in personer från olika verksamheter i länet, brukarorganisationer och kriminalvård, SIS, socialtjänsten och andra för att diskutera hur vi på bästa sätt skulle komma vidare. Det fortsatte med ytterligare gemensamma träffar och möten med respektive kommun som var intresserad av att delta. Därefter startades utvecklingsprogrammet. Det består av sex moduler, som gör att det är flexibelt och möjligt att anpassa till verksamheterna. Första modulen består av teaterföreställningen Är du nykter? om att växa upp en familj med missbruk. Den är väldigt stark och berörande. Efter den vill alla göra något åt hur de arbetar, säger Peter Hagberg. Föreställningen fungerar sedan som ett case hur hade det sett ut om den familjen hade bott i vår kommun? Hur skulle vi önska att det ser ut? Nästa modul handlar om att växa upp i familjer med missbruk och beroende utifrån ett mer vetenskapligt perspektiv. Sedan fortsätter programmet med inslag om föräldraskap, samverkan och att prata med barn och föräldrar. I sista delen ligger fokus på arbete med förbättringar och handlingsplaner. I handlingsplanerna har man bland annat diskuterat tillfälliga team som innebär att anpassa teamen efter familjerna i stället för tvärtom. Gemensamma bedömningar och FamiljeSIP är andra exempel, liksom familjeombud och barnombud. Några har även pratat om budgetsamverkan. Under 2014 har programmet genomförts i 17 kommuner ungefär halva länet. Det tog tid att komma igång, men det är en viktig lärdom att förankringsprocessen tar tid och att den måste få göra det, säger Peter Hagberg.

13 Till vänster, Ewa Kjell, till höger Britta Johnsson. Peter Hagberg. 13

14 Vadå, beror det på mig? En föreställning om bemötande Bemötande kan förändra liv. Bemötande kommer att förändra liv. Bemötande utifrån hjärta och själ. Skådespelaren Benny Haag berättade om möten och sätt att möta varandra som hade förändrat honom och andra runt omkring. Benny Haag fick ett avgörande bemötande från läkaren Ingemar Sköld på Maria beroendeklinik. Dit kom Benny sommaren 2002 när han supit en vecka, nästan satt eld på köket och skrämt sin femåriga dotter till förtvivlan och hysterisk gråt. När Benny Haag gråtande erkände att han supit en vecka sa Ingemar Sköld lugnt: Det är ganska vanligt när man kommer till Maria beroendeklinik. Graham Tainton, Bruce Springsteen, Anders Carlberg, Jacob Wallenberg och Ingvar Kamprad är andra personer som förstår bemötandets värde, enligt Benny Haag. Tänk på att bemötande har förändrat era liv, kommer att förändra era liv och förändra livet hos dem ni möter. De orden gjorde att jag började min väg mot nykterhet. Han dömde inte mig inte utan mötte mig som en riktig människa, värd att lyssna till. 14

15 Benny Haag. 15

16 Se nyttan av varandra Brukarmedverkan är ingen quick fix som görs en gång för alla. Den måste finnas på alla nivåer och det är ett arbetssätt som gör alla till vinnare. Med Kunskap till praktik har vi fått legitimitet som kunskapskälla. Vi har alltid vetat att vi har haft det, men nu blir vi trodda också, säger Gunvi Haggren. Brukarmedverkan handlar både om att individen ska ha inflytande över sin behandling eller insatser och att det finns ett kollektivt inflytande från organisationerna. Jag vill också framhålla att brukare inte är ett eget folkslag. Det är en roll och relation i en verksamhet som vi alla går ut och in i, påpekar Gunvi Haggren. Det är först när vi ser nyttan av varandra som brukarmedverkan får effekt. Då blir alla parter mer nöjda och en brukarstyrd brukarrevision kanske till och med är enda gången som en verksamhet får positiv feedback. Camilla Svenonius drar paralleller till medborgarrättsrörelsen i USA och kampen mot segregationen. Att det handlar om empowerment, att utöva sin makt och sitt inflytande som medborgare. Brukarna ni möter är medborgare i samhället, med alla de rättigheter som medborgare i Sverige har. Det handlar inte om att Kalle ska få den behandling han vill ha, för då blir Kalle glad. Empowerment är inte en behandlingsmetod, det är en fråga om demokrati, betonar Camilla Svenonius. I rapporten Ett förtroendeuppdrag finns en mängd råd, till exempel att se över mötesrutiner, tänka utanför boxen, jobba med attityder och ge mandat till någon att hålla i taktpinnen. Tänk över språkbruket genom att inte göra det markerar man ett avstånd. Att avsätta resurser till bland annat arvoden och förankra genom att integrera brukarorganisationerna i de formella beslutsprocesserna, är andra faktorer som har stor betydelse. Skapa delaktighet genom att ta med brukarna i hela utvecklingsarbetet, se den kompetens och kunskap som brukarna har och som ni inte har, säger Camilla Svenonius som också lyfte fram vikten av att involvera de anhöriga. Stöd till brukarråden kan se ut på många sätt. Fundera om det behövs en bisam (brukarinflytandesamordnare). En ersättningspolicy är nödvändig och en del har kommit en bit på vägen, till exempel i Örebro och Kalmar. Se till att de enskilda organisationerna får stöd, utbilda och ha en tydlig kommunikation. Det är ingen av oss som tror att vi kan bestämma, men vi vill vara en stödfunktion när ni ska fatta beslut om riktlinjer och policys. Och tänk på tolkningens makt! Vilka effekter kan olika tolkningar få för arbetssätt, bemötande och resultat? Är brukarinflytande alltid bra? Nja, inte alltid. Camilla Svenonius påpekade att vi ska skilja på brukarstyrt inflytande och inflytande på myndigheternas villkor. Det är skillnad på brukarstyrda brukarrevisioner och frågor till brukarna från verksamheten. Framgångsfaktorer är att respektera att brukarorganisationerna behöver få tid för att utöva demokrati inom sig, att ha konkreta frågor att samverka om och att samverkan sker på rätt nivå att det jag säger leder någonstans. Bästa resultatet får man när rollerna är tydliga och alla parter ser och förstår fördelarna med brukarinflytandet. Brukarmedverkan är inte enkelt. Det behövs mycket utbildningsinsatser och det händer att det kommer in personer som inte har förtroende. Det finns många jättesvåra frågor men de går att lösa, säger Camilla Svenonius. 16

17 Till vänster, Gunvi Haggren, till höger Camilla Svenonius. 17

18 Rimmande sång sammanfattade konferensens första dag Melodi: Johan på Snippen. Jag traska igår när vår morgon var ljus på raska små fötter till folkets hus. Där var må jag säga en trevlig publik som ville ta kunskapen till praktik. Jag lärde denna dag jag att missbrukarvården kostar 150 miljarder per år den. Och att familjerna kommer i kläm, alla som lever i missbrukshem. Och Claudia Fahlke hon sa: I dessa fråger bör dom samarbeta läkare och psykologer och socialsekreterarna, men dessa fann att dom redan samarbeta men mest med varann! Sen kom då Frid Hansen så go och så grann ända till oss ifrån Norges lann. Hon prata om missbruksfamiljens liv och gav lille Jörgens barnperspektiv. Men språket lura bort mej, jag satt i fina slipsen och tänkte på Wenche Myhre, Edvard Munch och Ibsen. Men slungades tillbaks som alert publik när Frid prata skammens problematik. Och Frid gör ett jättejobb i norsk offentlig sektor, (men hon borde byta ut sin overheadprojektor) och undvek, trots temat, rim av den stil som handlar om hur Petter Northug kör bil. Sen blev det lunch som sej bör denna dag, sen blev det kaffe och sen Benny Haag. Han då berätta för oss hur det var då en enda gul makaron fanns kvar. Sen kom dom ifrån Verdandi Gunvi och Camilla, men dom snacka fort så jag höll på att trilla om brukarinflytande för var individ, jag hoppas att dom nästa gång får utlovad tid! Och vet ni vad som hände den allra sista biten, då kom det där en konstig typ som rimma hela skiten. Det var bland det sjukaste jag har sett, den killen har inte en siffra rätt! 18

19 Rimmaren Jacke Sjödin. 19

20 Enkla system för att följa upp insatser Vad fungerar? För vem? Och vad tycker brukarna? Öppenvårdsverksamheten Oden i Skellefteå har använt sig av ORS (Outcome Rating Scale) och SRS (Session rating scale) sedan Och i Dalarna använder 14 av 15 kommuner UIV (Uppföljning av insatser för vuxna missbrukare). Vi arbetar med instrumentet hela tiden under arbetet gång. Det tar tempen på resultatet, verkar det här passa klienten? Och efter varje möte frågar vi klienten, vad tycker du?. Det innebär också att klienten kan påverka insatsen, säger Gun-Eva Andersson. Hon liknar modellen för arbetet vid en trebent pall. Sitsen är personen som kommer till Oden. Vad är viktigt för honom eller henne? Är personen här frivilligt? Utifrån det ska man forma en god arbetsallians. Benen i pallen utgörs av metoden eller det sätt man vill arbeta på, målet hur det ska bli för personen samt vilken roll behandlaren ska ha. ORS-verktyget används tidigt, för att få ett ingångsvärde. Klienten skattar välbefinnande, familj, socialt och allmänt. Samma skattning görs vid de följande besöken och man pratar också om förändringarna. Dessutom får klienten möjlighet att bedöma mötet på en skattningsskala med SRS. Då ber vi om kritik, vill verkligen veta vad klienten tycker. Har vi kanske missat något? Det är viktigt att få kritiken tidigt för då kan jag anpassa mig lite mer, säger Gun-Eva Andersson. På Oden fastnade man för ORS/SRS för att det är enkelt att anvnda och lätt att förstå både för klienterna och medarbetarna. Det går snabbt att göra och kan användas oavsett teori eller metod som man arbetar utifrån. Dessutom finns det på mer än 25 språk och kan användas för barn, tonåringar och vuxna. Det finns också färdiga program för att aggregera data. Vi använder resultaten i mötet med klienten. Det är viktigt att klienten kan se sina resultat och att allt sker öppet, säger Gun-Eva Andersson. I Dalarna har 14 av 15 kommuner valt ett annat instrument, UIV, Uppföljning av Insatser för Vuxna missbrukare. Arbetet med UIV startade i Göteborg och har utvecklats av professionella inom socialtjänsten. UIV är enkelt att använda och har fokus på brukarens upplevelse av tjänsten. Uppföljningen görs systematiskt och kontinuerligt, säger Ulf Kassfeldt. Informationen samlas i ett system där data aggregeras i realtid. Brukarnas svar avidentifieras och kan ses på aggregerad nivå. Alla medverkande kommuner har tillgång till databasen. Att utfallen finns i samma databas och uppdateras i realtid innebär att viktig erfarenhet sprids och ingen behöver vänta på rapporter. Ulf Kassfeldt betonar att UIV bygger på subjektiva upplevelser som används för uppföljning (inte bedömning) på gruppnivå (inte individnivå). Det kompletterar bedömningsinstrumenten ASI och BBIC. I Dalarna valde man UIV eftersom två kommuner som redan var med var nöjda med att få ut mycket resultat med en relativt liten insats. Exempel på nyttor är att kunna följa upp oplanerade avslut eller vilka vårdgivare som lyckas bäst med en viss grupp. Ser vi att 80 procent hoppar av en insats, är det något som måste förändras, säger Ulf Kassfeldt. UIV förvaltas av NUSO, Nationella Utvecklingsråd inom Sociala Områden, där kommuner, högskolor och FoUenheter ingår, vilket ska borga för kvalitetssäkring och långsiktig förvaltning. Ingen kan göra egna ändringar i systemet, allt går genom NUSO, påpekar Ulf Kassfeldt. I Dalarna har man också arbetat fram länsgemensamma resultatmått och mål som följs upp genom UIV. 20