Neuropsykologi. Svensk. TEMA Sveriges Neuropsykologers Förening 25 år! MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING NR 2, 2014, ÅRG 26

Transkript

1 Neuropsykologi Svensk MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING NR 2, 2014, ÅRG 26 TEMA Sveriges Neuropsykologers Förening!

2 LEDARE Vi kan bidra med kunskap! 2/2014 Årgång 26 Medlemstidning för Sveriges Neuropsykologers Förening Kom ihåg! Anmäl e-post och adressändringar på Tillgång till interna sidorna på Användarnamn: medlem Lösenord: DAISYschall1ng Ansvarig utgivare: Hans Andersson, ordförande i SNPF REDAKTION Chefredaktör: Eva Hast eva.hast@telia.com Lilla Tvärgatan Lund Lokalredaktörer: Erik Nordström (södra regionen) erik.blennownordstrom@nassjo.se Marita Hallgren (västra regionen) marita.hallgren@vgregion.se Katja Silander (norra regionen) katja.silander@vll.se Webmaster: Hans Andersson webmaster@neuropsykologi.org Medverkande i detta nummer: Hans Andersson, Aniko Bartfai, Anna Dahlberg, Caroline Dromberg, Mirjam Fauth Sjöström, Tatja Hirvikoski, Christina Jacobsson, Peter Jacobsson, Tomas Larsson, Ylva Larsson, Sylvia Mellfeldt Milchert, Håkan Nyman, Jarl Risberg, Ljuba Sromova, Anna-Karin Thulin, Sofi a Westman. Layout och redigering: PCG Malmö, Sandra Jeppsson & Daniel Karlsson Allt innehåll i Svensk Neuropsykologi lagras elektroniskt och blir åtkomligt via internet. Medarbetare måste meddela eventuellt förbehåll mot att få sitt material tillgängligt på detta sätt. Egentligen borde jag kanske skriva något om våra tjugofem år som yrkesförening. Men det finns annat som känns angeläget. Under det senaste året har skolan kommit i fokus för en i mitt tycke rätt innehållslös debatt. Politiker tror sig ha en del snabba lösningar med mer pengar, mindre klasser, tidigare betyg, högre löner för en del, karriärstjänster, pedagogiska hjälpmedel av teknisk natur med mera. Men det förefaller inte finnas någon djupare analys för att förstå de allt lägre resultaten. Politikerna tar till sig forskarnas och experternas rön, i alla fall om de stöder de egna ståndpunkterna. Jag hävdar nu inte att det finns en enda väg att gå och att jag har svaret på vilken väg det är. Men jag är övertygad om att svaret inte går att finna i skolan isolerat. Intrycket som jag har är att lärarna får allt mindre praktiskt stöd från dem utanför den egna myndigheten. Det visar sig bland annat i att man enbart försöker hitta orsaken till de låga resultaten i skolan, dess verksamhet och dess medarbetare. Få röster lyfter fram att övriga samhället, där inräknat politiker, myndigheter och föräldrar, praktiskt behöver stötta lärarna i deras viktiga arbete. Som det nu är har läraryrket blivit alltmer ett yrke som går ut på att ta hand om barnen tills de blir vuxna och samhällsnyttiga, i stället för att vara ett yrke som hjälper barnen att bli vuxna och samhällsnyttiga. Det som jag saknar är ett samhälle där man utanför skolan visar att lärande och kunskap är roligt och nyttigt, inte tråkigt och överskattat. Konsekvensen befarar jag är att en stor andel av vår befolkning växer upp till ett vuxenliv, där de känner att de inte kan bidra i förhållande till andra och känna ett sammanhang med samhället. Så varför tar jag upp det här i vår tidning? Vad spelar detta för roll för oss som neuropsykologer? Det är ett par aspekter jag vill lyfta fram. Om vi förutsätter att de sämre resultaten i olika undersökningar speglar en sänkning av faktiskt kunnande, ger det även konsekvenser för våra utredningsverktyg. Och visar sig även i att allt färre får bra resultat i våra utredningar. Kanske är detta i linje med den avtagande eller rent ut sagt uteblivna Flynn-effekten bland yngre skandinaver. Eventuellt kommer normerna för WAIS IV och andra test hålla sig betydligt längre än tidigare Nja, jag tror att det är värre än så. Jag tror att Flynneffekten fortfarande finns, men med skillnaden att en allt mindre andel av de unga får ta del av denna effekt. För en stor andel av dagens ungdomar befarar jag att det blir en motsatt Flynn-effekt. Det blir mer polariserat vad gäller de intellektuella funktionerna och normalfördelningskurvan blir allt mer utplattad. Så visst kommer normerna att behöva uppdateras, men inte på grund av att befolkningen generellt presterar allt bättre på testerna som det varit fram till för tio eller tjugo år sedan. Vad kan vi då göra? Som neuropsykologer kan vi, precis som Bo Hejlskov Elvén var inne på nyligen i Psykologtidningen, bidra med psykologisk kunskap till skolorna. Men även till samhällets företrädare och informationskanaler. Vi får nog räkna med att det ännu ett tag blir så att vi mest predikar för dem som är beredda att ta emot våra budskap, men förhoppningsvis kan det ge en mer generell effekt på sikt. För de som direkt ska hjälpa ungdomarna i deras mognadsprocess, lärare och föräldrar, behöver få det övriga samhällets uppmuntran och stöd i detta. Vi kan även göra insatser för de enskilda individer som vi utreder. Många gånger gör vi utredningar med ungdomar som har det svårt i skolan, som anser att det är tråkigt med undervisning och att det inte lärs ut något som de har nytta av i sina liv. Här kan vi göra skillnad för individen. Detta genom att inte bara vara testmaskiner, utan visa på hur lärande och kunskap kan upplevas i sina bästa stunder. Att efter ett inlärningstest där de fått låga resultat, lära dem en del inlärningsknep och sedan göra om ett likande test. Den aha-upplevelse som de kan få i den stunden kan man sedan bygga vidare på, men inte utan lärare och föräldrar. För inspiration till denna ledare tackar jag mina barn, bevis på Flynn-effekten i det lilla samt Sveriges Radios serie Kaosklass. Hans Andersson, ordförande SNPF

3 SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING 1989 Sveriges Neuropsykologers Förening bildas Ovan: Första styrelsen Till höger: Birgitta Hansson Ordförande i Psykologförbundet Anteckningar från SNPF möte 19 maj Föreningens namn debatterades, men majoriteten av de närvarande tyckte att Svenska Neuropsykologers Förening var ett bra namn.

4 SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING TEMA: SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING 25 ÅR Vad säger våra Tidigare ordförande Ordförande Aniko med styrelse Aniko Bartfai, ordförande Hur i hela friden ska jag klara detta? Det konstituerande mötet för SNPF hölls på psykiatriska kliniken, Karolinska sjukhuset, i föreläsningssalen, numera kallad Cronholmssalen. Det var 37 kolleger närvarande. Det kändes som att salen var full. Jag valdes till ordförande. Men jag hade ingen erfarenhet av svenskt föreningsliv, jag bara satt där vettskrämd och tänkte på hur i hela friden ska jag klara detta, jag kände ju inte ens alla som var där! Jag är så tacksam över att alla i den första styrelsen lotsade mig igenom föreningsrutinerna! Håkan Nyman, ordförande Mest aktiva yrkesföreningen i förbundet Den händelse jag skattar högst var nog när vi kunde konstatera att vi var den ojämförligt största och mest aktiva yrkesföreningen i förbundet, efter endast några få år! Det jag minns som en höjdpunkt var när jag blev inbjuden att komma till INS:s (International Neuropsychological Society) möte i Budapest 1998, som representant för föreningen. Under det styrelsemöte som INS hade där diskuterades platser för kommande möten i Europa, och vi fick då förtroendet att arrangera mötet som skulle ske sommaren Vi åtog oss det och genomförde det på ett bra sätt. Det var också ett nordiskt samarbete, så våra danska, norska och finska kamrater var med i hela processen. Själva mötet i Stockholm minns jag inte så mycket av bäst den stora middagen i Wasamuseet, som imponerade på alla deltagare! Väldigt rolig fest där! 4 Svensk Neuropsykologi 2/2014

5 TEMA: SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING 25 ÅR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING Stora delar av organisationskommittén för mötet 2002, som träffades i Stockholm Det är från vänster Hallgrim Kløve från Norge, Congrex, kongressbyråns dåvarande vd Peter Lindqvist, Bob Bornstein från INS, Taina Nybo från Finland, Margareta Kihlgren från Sverige, och Gunilla Øberg från Danmark. Jarl Risberg, ordförande Från sömnlöshet till framgång Min tid som ordförande för SNPF avslutades med att vara huvudansvarig organisatör av det Nionde Nordiska Mötet i Neuropsykologi i Göteborg i augusti Vi satsade våghalsigt på att förlägga mötet till den förträffliga men dyra Svenska Mässan, och lyckades engagera ett flertal mycket framstående internationella och nationella föreläsare som också kostade en hel del. Vi budgeterade att mötet skulle gå hop ekonomiskt om vi fick ca 400 deltagare. Under våren gick det till en början mycket trögt med anmälningarna. I maj hade vi fortfarande långt under 400 deltagare trots rabatterat pris för tidig anmälan jag sov dåligt och tänkte att nu skulle jag bli ihågkommen som den ordförande som ruinerade föreningen. Men när tidpunkten för sista anmälan närmade sig i juni så började anmälningarna strömma in och vi kunde sedan glädja oss åt över 600 deltagare i mötet. Min glädje och lättnad över att mötet blev en stor vetenskaplig och ekonomisk framgång för SNPF är nog det starkaste minnet från min tid som ordförande. Göran Horneman, ordförande Imponerad av medlemmarnas engagemang Som nyvald ordförande imponerades jag mycket av det engagemang som fanns såväl hos enskilda medlemmar, som hos medlemmar i regions- och riksstyrelse. Medlemsantalet ökade hela tiden och därmed krävdes en mer lätthanterlig administration. Medlemstidningen fick ny redaktör och övergick successivt till nättidning i dagens form. De årligen återkommande riksstämmorna med såväl nationellt som internationellt framstående forskare och kliniker var mycket uppskattade. Som nyvald ordförande kunde jag, vid riksstämman i Göteborg 2009, konstatera att vi fyllde hela föreläsningssalen på Hotel Park Aveny till absolut sista plats. Hans Andersson, nuvarande ordförande Värmer som ugnarna på glasbruket Jag kommer ihåg känslan av lättnad att arrangemangen till Riksstämmorna 2006 och 2010 gick så pass bra. Jag har fått en stor respekt för det arbete som alla arrangörer lägger ner. Kommer annars med glädje ihåg den andra riksstämman jag var med på, Växjö Så många och så trevliga kollegor jag har. Det värmde lika mycket som ugnarna på glasbruket vi besökte för festmiddagen. Svensk Neuropsykologi 2/2014 5

6 SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING NORRA SVERIGE Sofia Westman PTP-psykolog på Rehabiliteringsmedicin, Sunderby sjukhus Varför är du medlem i SNPF? Jag är medlem för att jag vill få tillgång till nyheter inom området neuropsykologi genom t ex medlemstidningen och för att blir inbjuden till intressanta föreläsningar och workshops. Är du också medlem i föreningens Facebook-sida? Ja det är jag tydligen. Det hade jag glömt bort. Det gäller att vara aktiv på regelbundet på facebook för att få uppdateringar. Den stora Facebook-gruppen för psykologer dominerar i mitt flöde. Vilka förhoppningar har du på föreningen framöver? Min förhoppning är att föreningen fortsätter att bjuda på intressanta evenemang och sprida färsk och spännande information. Personligen skulle jag gärna vilja veta mer om hur olika enheter och verksamheter arbetar i praktiken. Detta sätt att sprida idéer och inspiration mellan kompetenta arbetsgrupper ute i landet tycker jag tyvärr saknas i många organiserade forum. I stället för att uppfinna pfinna hjulet på varje plats tror jag att vi skulle kunna bli mycket bättre på att vara nyfikna på och lära oss av varandra. Och på att berätta för varandra vad/hur vi faktiskt gör, inte bara att vi gör. Hur vill du att föreningen ska bevaka dina intressen? Jag förväntar mig ett brett utbud av information och aktiviteter inom området neuropsykologi då jag gissar att medlemmarna är spridda i många olika verksamheter. Sedan är det upp till mig att söka mig till det jag personligen intresserar mig för. Ljuba Sromova Psykolog, Neurorehab Sävar, Vuxenhabilitering Varför är du medlem i SNPF? Genom medlemskap får jag lätt tillgång till kunskap i tidningen, på intressanta föreläsningar, genom kontakt med kollegor som arbetar inom neuropsykologi. Är du också medlem i föreningens Facebook-sida? Jag är inte medlem i föreningens Facebook-sida, är inte på Facebook överhuvudtaget. Min inställning till Facebook som sådan är kluven, men möjlighet att få del av diskussioner i detta forum är lockande. Vilka förhoppningar har du på föreningen framöver? Hoppas att föreningen även i fortsättningen kommer att arbeta för psykologernas kompetensutveckling inom neuropsykologi föreläsningar, konferenser, seminarier för alla som har intresse för neuropsykologi. Det är viktigt att hävda/stärka neuropsykologernas ställning inom sjukvården, visa på hur användbar neuropsykologernas kompetens är i olika sammanhang utredning, behandling, rehabilitering, habilitering mm. Neuropsykologerna använder sig av olika testmetoder och borde också bidra till utveckling av dessa föreningen kan kanske spela en aktiv roll i detta sammanhang främja, initiera, uppmuntra. Övriga frågor måste drivas i samarbete med SP: Viktig uppgift borde vara att skapa bättre förutsättningar för dem som vill specialisera sig. Det skall också löna sig att arbeta som neuropsykolog. Hur vill du att föreningen ska bevaka dina intressen? Jag är snart pensionär, viktigare är att bevaka de verksamma kollegornas intressen. 6 Svensk Neuropsykologi 2/2014

7 SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING VÄSTRA SVERIGE Tomas Larson, Enheten för autism och ADHD inom Sahlgrenska universitetssjukhuset Varför är du medlem i SNPF? Jag tror det kan vara ett bra sätt att nätverka och att hålla sig a jour om vad som händer i neuropsykologsverige. Är du också medlem i föreningens Facebook-sida? Jag tror det men är inte säker. Varför är du med då? Samma skäl som att vara med i föreningen. Hålla kontakt med kollegor och höra vad som händer i olika organisationer. Vilka för förhoppningar har du på föreningen framöver? Jag hoppas att det blir mer forum där man kan mötas i verkliga livet. Må det vara konferenser eller andra event, föreläsningar och utbildningsinsatser. Hur vill du att föreningen ska bevaka dina intressen? Det är väl bra om det finns en förening som slår vakt om professionen och kunskapen inom neuropsykologin. Som kan hävda vikten av neuropsykologisk utredning i övergripande och nationella sammanhang. Ylva Larsson, psykolog på enheten för barnneuropsykiatri (BNK) i Göteborg Varför är du medlem i SNPF? Det är viktigt att hålla sig ajour över vad som händer inom området. En viktig anledning till att jag är med i föreningen och som var den ursprungliga orsaken till att jag blev medlem är att det erbjuds spännande föreläsningar. Är du också medlem i föreningens Facebook-sida? Jag är medlem på facebook-sidan men inte aktiv. Vilka förhoppningar har du på föreningen framöver? Att fortsatt ha ett fokus på utvecklingen inom neuropsykologin, både inom forskning och klinik och att kritiskt granska t.ex. nya metoder och instrument. Hur vill du att föreningen ska bevaka dina intressen? Genom att SNPF lyfter fram neuropsykologens arbete både forskning och kliniskt arbete inom psykologförbundet, inom vården och inom samhället i stort. Svensk Neuropsykologi 2/2014 7

8 SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING VÄSTRA SVERIGE Peter Jacobsson, psykolog, leg. psykoterapeut, verksamhetsutvecklare e inom Psykiatri Varberg, Vuxenpsykiatrisk mottagning Varberg Varför är du medlem i SNPF? Jag betraktade mig länge som neuropsykolog, och gör det fortfarande till viss del, så det var ett naturligt val att bli medlem i föreningen. Jag tyckte också om både den höga akademiska nivån på konferenserna och diskussionerna. Just då var också professionaliseringsfrågan högt upp på agendan och neuropsykologer hade hög trovärdighet i det medicinska paradigmet, vilket gjorde det till en effektiv väg att driva professionaliseringsfrågor både för egen del och för kåren. Är du också medlem i föreningens Facebook-sida? Nej, jag är inte med i FB sidan. Jag är inte med i FB alls, dels av integritetsskäl och även pga att jag, för min egen personlig del, inte ännu sett poängen med att lägga ned tid på det. Vilka för förhoppningar har du på föreningen framöver? Jag hoppas att man på ett bättre sätt kan utveckla och bevaka psykiatriska psykologers anknytning till neuropsykologiska frågeställningar. Tyngdpunkten på testresultat och testmetodik måste nyanseras och kompletteras på ett sätt som bättre överensstämmer med den psykiatriska psykologens vardag. Hur vill du att föreningen ska bevaka dina intressen? Se fråga 4; samt skapa forum för diskussioner enligt ovan. Kanske och genom att bättre differentiera mellan olika typer av neuropsykologi och neuropsykologiska frågeställningar i olika verksamhetsområden där vi använder det perspektivet. Varför inte gemensamma utbildningar sammankomster med intresseföreningarna för arbetspsykologer, skolpsykologer, geriatriska psykologer etc. Anna Dahlberg, psykologstudent vid Lunds universitet, f.n. psykologkandidat vid Finjagården, Hässleholm Varför är du medlem i SNPF? Jag är medlem för att jag tycker att neuropsykologin blir allt viktigare inom psykologprofessionen. Neuropsykologin är redan viktig, det går idag inte att bortse från hjärnan och biologin som psykolog. Fältet är extra relevant för mig just nu när jag gör min psykologpraktik. Är du också medlem i föreningens Facebooksida? Inte just nu, men jag kan bli det om en kvart! Jag visste inte att gruppen fanns. Vilka förhoppningar har du på föreningen framöver? Flera av oss som är samhällsvetare i hjärtat och pluggar till psykolog tycker att fältet är svårtillgängligt. Jag hoppas att föreningen kan göra neuropsykologi till något spännande för oss. Det tar ett tag att komma in i neuropsykologin jämfört med andra områden, där man ofta har en magkänsla vad man gör och kan göra. Hur vill du att föreningen ska bevaka dina intressen? Jag vill att föreningen jobbar mer aktivt för profilering gentemot oss studenter. Om fler intresserade studenter kommer på seminarierna blir neuropsykologin inte så stort, luddigt och avskräckande för oss. Då hade vi också fått en möjlighet att nätverka med de som jobbar inom fältet. Eftersom studentmedlemskap finns bör man jobba för att få med studenterna i föreningen! 8 Svensk Neuropsykologi 2/2014

9 SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING SÖDRA SVERIGE Anna-Karin Thulin, neuropsykolog vid VO Minnessjukdomar, Skånes universitetssjukhus, Lund Varför är du medlem i SNPF? Jag har alltid varit intresserad av neuropsykologi. Jag är framför allt intresserad av det spännande mötet mellan neuropsykologi, psykiatri och gerontologi. Detta möte är relevant för min yrkesutövning, avspeglar verkligheten och ger därför en mer rättvisande bild av patienten jag möter. SNPF tog över mycket av Geropsykologernas verksamhet och därför är det naturligt för mig att vara med. Är du också medlem i föreningens Facebooksida? Jag är medlem för att jag är nyfiken på aktuella diskussionsämnen. Även om jag inte är så aktiv, kan man få snabb respons på reflektioner genom sociala medier. Vilka förhoppningar har du på föreningen framöver? Jag hoppas att föreningen fortsätter att spela en viktig roll i kunskapsutvecklingen och att den har betydelse för specialistutbildningens utformning. SNPF borde vara en förening för de som har neuropsykologi som en del i sin verksamhet, men man borde också verka för en utveckling av kunskaperna om neuropsykologisk rehabilitering. Jämfört med Danmark och Finland är fokus på utredning större i Sverige, upplever jag det som. Ökat fokus på rehabilitering skulle man kunna uppnå genom dels regional seminarieverksamhet, dels påtryckningar på riksnivå. Hur vill du att föreningen ska bevaka dina intressen? Jag önskar att föreningen tillsammans med universiteten verkar för utveckling och normering av bedömningsinstrument. Kanske behövs en större bredd i instrument än vad psykologiförlagen kan ta fram? Christina Jacobsson, neuropsykolog vid BarnReHab Skåne, Barn och ungdomshabiliteringen, Lund Varför är du medlem i SNPF? Jag arbetar som neuropsykolog och neuropsykologi är mitt intresseområde. Medlemskapet är ett utmärkt sätt att utbyta erfarenheter med kollegor. Som medlem får jag ett bra kontaktnät, om jag skulle behöva kontakta någon inom ett annat verksamhetsområde än mitt eget. Är du också medlem i föreningens Facebooksida? Ja, det är jag. Det är bra att det finns tillgång till ett diskussionsforum med information om kurser och intressanta länkar! Vilka förhoppningar har du på föreningen framöver? Jag hoppas att föreningen ska fortsätta hålla kontakten med neuropsykologer och neuropsykologföreningar, både inom Sverige och utomlands. Genom att föreningen har ett brett kontaktnät och anordnar större konferenser kan man hålla sig uppdaterad kring ny forskning. Det är också ett utmärkt sätt att få inspiration kring bra föreläsare som sedan kan bjudas in till den egna regionen. Hur vill du att föreningen ska bevaka dina intressen? Jag hoppas att föreningen kan föra fram viktiga neuropsykologiska frågor gentemot till exempel Psykologförbundet eller våra politiker. Om det finns ett behov av att påverka är det bra att kanalerna finns. Föreningen skulle kunna vara behjälplig med att föra fram neuropsykologisk kunskap i samhället, exempelvis i samarbete med Psykologförbundet. Svensk Neuropsykologi 2/2014 9

10 FOKUS PÅ AUTISM HÖG- OCH LÅGFUNGERANDE Fokus på autism är en återkommande konferens om det aktuella kunskapsläget inom autismspektrumtillstånd (AST). Konferensen organiserades av KIND, Karolinska Institutets kompetenscenter för utvecklingsrelaterade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, med Habilitering & Hälsa, Stockholm samt Autism och Aspergerförbundet som medarrangörer. Fokus på autism hade över 800 deltagare. Diskussionerna på seminarierna såväl som i utställningsfoajén var engagerande och givande. Konferensen gav en bra bild av aktuell forskning inom AST området både internationellt och i Sverige. Nästa Fokus på autism organiseras år Tre av årets inbjudna internationella talare diskuterade autism i förhållande till andra tillstånd: Chris Oliver beskrev hur utagerande beteende kan bemötas, Roberto Tuchman tog upp kopplingen mellan autism och epilepsi och Petrus de Vries förklarade vad Tuberös Skleros lär oss om autism. Dessutom lyfte Markus Heinrichs fram oxytocin och dess möjliga roll vid autism och Marsha Mailick belyste hur autism utvecklas genom livet. De internationella talarnas föreläsningar filmades och man hittar inspelningarna på KINDs hemsida Tatja Hirvikoski, med dr, psykolog, specialist i neuropsykologi, FoUU-chef vid Habilitering & Hälsa, Stockholm. 10 Svensk Neuropsykologi 2/2014

11 FOKUS PÅ AUTISM HÖG- OCH LÅGFUNGERANDE MARSHA MAILICK Autism Spectrum Disorders: Adult Outcomes and Quality of Life Indicators Symtomen på autism visar sig tidigt i barndomen. Autismspektrumstörning är livslång och därför är det betydelsefullt att studera hur beteendena och behoven förändras i ett livsloppsperspektiv. Dr Mailick presenterade omfattande data från en 14-årig longitudinell studie och belyste särskilt förändringar som sker när en ung individ med autism lämnar skolan och möter vuxenlivet. Hon fokuserade på bland annat symptomförändringar, beteendeproblem, möjligheter till anpassning, hälsa och läkemedelsbehandling. Kvalitetsindikatorer belystes inkluderande boendeform, daglig verksamhet och sociala relationer. Data visade hur påtagligt en familjemedlems autism påverkar övriga familjemedlemmar. Berömmande inställning Merparten av de individer som ingått i studien har intellektuella begränsningar < 2SD. Majoriteten är män. Betydelsen av daglig verksamhet, som i svenskt perspektiv torde motsvara LSS-insats, förvånar knappast. En berömmande inställning från moderns sida kunde medföra symtomminskning. Föräldrars ohälsa har tydlig koppling till att ha ett barn med autism, då föräldraskapet medför en stor och långvarig belastning i vardagen. Bland annat studerades hur beteendeproblem kunde ge mätbara utslag på moderns cortisolutsöndring. stöd och vardagsservice till sina barn under uppväxtåren och i vuxen ålder. De påfrestningar familjerna utsätts för riskerar stressrelaterad ohälsa och ökad skilsmässofrekvens. Prevalensen AST för tonåringar i Stockholmsområde anges i nuläget till 2,6 %. Det är en påtaglig höjning, som debatteras i olika sammanhang. Dagliga verksamheter uppfattas av många individer med s.k. högfungerande autism knappast som något realistiskt alternativ. Det är riktiga jobb med viss anpassning som efterfrågas. Ett livsloppsperspektiv aktualiserar därtill hur äldre med AST ska kunna erbjudas en vardag med acceptabel livskvalitet. LÄSTIPS Sylvia Mellfeldt Milchert Song, J., Mailick, M. R., Ryff, C. D., Coe, C. L., Greenberg J. S., & Hong, J. (2014). Allostatic load in parents of children with developmental disorders: Moderating influence of positive affect. Journal of Health Psychology, 19(2), DOI: / Wong, J. D., Mailick, M. R., Greenberg J. S., Hong, J., & Coe, C. L. (2014). Daily work stress and awakening cortisol in mothers of individuals with autism spectrum disorders or Fragile X syndrome. Family Relations, 63(1), DOI: /fare.1205 Smith, L. E., Greenberg J. S., & Mailick, M. R. (2014). The family context of autism spectrum disorders: Influence on the behavioral phenotype and quality of life. Child and Adolescent Psychiatric Clinics of North America, 23(1), DOI: /j. chc Sylvia Mellfeldt Milchert Reflektioner ur ett svenskt perspektiv: Andelen individer där AST-diagnos ställs ökar. Vi blir mer och mer medvetna om att det är vanligt förekommande med flera familjemedlemmar med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar i samma familj, vilket ökar den totala belastningen på familjen. Mödrar här i landet förväntas förvärvsarbeta och föräldrarna kan endast i begränsad utsträckning ge Svensk Neuropsykologi 2/

12 FOKUS PÅ AUTISM HÖG- OCH LÅGFUNGERANDE Instrument för diagnosticering och bedömning av autismspektrumtillstånd Inom diagnosen autismspektrumtillstånd ryms indiider med stor variation avseende såväl grad av funktionsnedsättning som typ av symptomatologi. Med denna komplexitet följer självklart också svårigheter med diagnostisering, och därmed ett behov för standardiserade och tillförlitliga test. Under fl era intressanta seminarier under Fokus på autism redogjordes det för pågående arbete med att validera olika typer av test, samt att vidareutveckla kodsystemet ICF för att lättare kunna redovisa funktionsnivån för individer i olika delar av autismspektrumet. ADOS och ADI-R ADOS som är en halvstrukturerad observationsmetod, samt ADI-R som är en halvstrukturerad anhörigintervju, har under flera år använts som gyllene standard inom autismutredning såväl i Sverige som internationellt. Den svenska versionen av ADOS har hittills bara varit föremål för en svensk studie (Zander et al. 2014). Det är dock inte något unikt för ADOS att det finns få genomförda studier. Av de 14 instrument som är mest välanvända i Sverige för screening respektive diagnostisering av AST bedömde SBU i sin nyligen publicerade rapport (SBU, 2013) att enbart tre instrument hade stöd i fler än en studie av vetenskapligt godtagbar kvalitet. ADI-R och ADOS var dock två av instrumenten som ansågs ha ett visst vetenskapligt stöd, varav ADI-R var ett av dem som varit föremål för flest studier. Fortsatt forskning pågår dock, och Charlotte Willfors från KIND redogjorde under konferensen för det pågående arbetet med att studera interbedömarreliabilitet för de två instrumenten. Bedömarna har genomfört grundläggande utbildning i instrumenten, men har i övrigt olika grader av klinisk erfarenhet och det har inte heller genomförts någon samskattning inför studien. Willfors menade att detta bör medföra att studiens förutsättningar är relativt jämförbara med hur det fungerar i den kliniska vardagen. De preliminära resultaten avseende ADOS visar på god till excellent interbedömarreliabilitet avseende såväl diagnostisering som domäner. Den domän där bedömarna var mest oeniga var avseende repetitiva och begränsade beteenden. Fortsättning nästa sida 12 Svensk Neuropsykologi 2/2014

13 FOKUS PÅ AUTISM HÖG- OCH LÅGFUNGERANDE Kanske är det så att vi generellt har svårt att bedöma just detta, menade Willfors. Senare i år kommer den nya versionen av ADOS, ADOS-2, i svensk översättning. Den största förändringen i den nya versionen är att instrumentet, genom tillägget av en ny modul för de allra yngsta, går att använda redan från ett års ålder. D-MASC Vid diagnostisering av autismspektrumtillstånd är bedömningen av förmåga till social kognition en central faktor. De verktyg som står tillbuds för att undersöka patienters förståelse av social kommunikation, Strange stories test, upplevs dock i många fall som otillräckliga. Bekymren består i bristfälliga normer, samt en uppfattning av att många patienter kan lista ut hur det är tänkt att man ska svara utan att man därigenom fått något tillförlitligt mått på att de verkligen kan läsa av komplext socialt samspel. Datorbaserade tester med filmmaterial kanske kan vara ett sätt att generera mer användbara testresultat? Lina Poltrago, också hon från KIND, presenterade det filmbaserade testet D-MASC (Double Movie for Assessment of Social Cognition) som är avsett att bidra till högre sensitivitet i bedömning av social kognition. Testet består av en film som avbryts upprepade gånger vartefter testpersonen får flervalsfrågor om filmkaraktärerna utifrån de sociala situationer som skildras i filmen. Poltrago refererade till forskning som visat att D-MASC är bättre än andra test för att identifiera autismspektrumtillstånd. Testet är avsett för personer med normalbegåvning. Vid testning av personer med lägre begåvning kan man använda de andra tester som finns tillgängliga, för då fungerar de bra, sa Poltrago. Utöver att använda D-MASC för diagnosticering menade Poltrago att det också fungerar väl som ett led i behandlingsarbetet. Filmmaterialet kan bland annat fungera som ett användbart underlag för samtal om vad andra personer generellt avläser i sociala situationer och hur de egna tolkningarna eventuellt skiljer sig från detta. Vid tidpunkten för konferensen var den svenska versionen av D-MASC ännu inte tillgänglig för inköp, med den beräknas komma under året. FEFA-2 Ann-Charlotte Engström, BUP Södertälje, redogjorde för resultat från sitt specialistarbete i neuropsykologi där hon utvärderat FEFA-testet. Detta är ett test av förmågan till igenkänning av ansiktsuttryck för sex basemotioner, dels enbart utifrån bilder på ögonpartiet och dels utifrån bilder på hela ansikten. Engström har jämfört testprestationen i en kontrollgrupp med prestationen för individer med autismdiagnos respektive ADHD-diagnos. Resultaten tyder på att personer med båda dessa diagnoser har något svårare än kontrollgruppen att tyda vissa ansiktsuttryck. Utöver de sex basemotionerna ingår även neutrala ansiktsuttryck i stimulusmaterialet. Dessa neutrala bilder var bland de uttryck som testpersonerna hade svårt att tolka vilket Engström menade kan vara viktigt att tänka på i klinisk verksamhet. Testet kan användas såväl för bedömning som i form av ett övningsmaterial. Än så länge finns det dock få studier som har undersökt i vilken mån förbättringar i testresultat generaliseras till vardagslivet. RAADS-14 Screen Självskattningsformuläret RAADS-R (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Scale Revised) är avsett som ett hjälpmedel för diagnostisering av autism hos vuxna, och har i studier uppvisat god validitet och reliabilitet (Ritvo et al. 2010). Med fokus på att öka möjligheterna att diskriminera mot annan psykiatrisk problematik har RAADS-14 Screen utvecklats. Jonna Eriksson vid KIND berättade om utvecklandet av instrumentet, som validerats inom öppenvårdspsykiatrin bland patienter med normalbegåvning. Eriksson föreslår en cut-off på 14 poäng vilket leder till att 95 % av patienter med autismspektrumtillstånd identifieras, samtidigt som över hälften av patienter med annan psykiatrisk problematik sorteras bort. RAADS-14 Screen finns tillgängligt gratis på ICF Core Sets Som komplement till diagnossystemet ICD-10 har WHO utvecklat ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health). ICF är ett klassificeringssystem som möjliggör registreringar av i vilken grad och på vilket sätt personer är hindrade i sin funktion i samband med olika typer av hälsotillstånd. Kodsystemet är dock mycket omfattande, vilket kan utgöra ett hinder för den kliniska användbarheten. Ett sätt att råda bot på detta är genom utvecklandet av ICF Core Sets, en process som Elles de Schipper från KIND berättade om. Dessa Core Sets är ett urval av de koder som anses mest centrala för att beskriva funktionsnivå specifikt relaterat till olika diagnoser. Urvalet av koder görs genom en standardiserad forskningsbaserad beslutsprocess och inkluderar ett flertal olika forskningsstudier som genomförs samtidigt i flera delar av världen. Utvecklandet av Core Sets för autism sker parallellt med processen för ADHD, och beslutet om vilka koder som ska ingå kommer att tas på ett internationellt forskningsmöte år Mer information ADOS, ADI R distribueras av Hogrere och FEFA 2 kan erhållas av KIND. MASC och ADOS 2 kommer att finnas tillgängliga senare under året, båda hos Hogrefe. REFERENSER 1. ADOS-R, RAADS: Autismspektrumtillstånd diagnostik och insatser, vårdens organisation och patientens delaktighet (2013) Statens beredning för medicinsk utvärdering. 2. ADOS: Zander, E., Sturm, H. & Böltes S. (2006). The added value of the combined use of the Autism Diagnostic Interview-Revised and the Autism Diagnostic Observation Schedule: Diagnostic validity in a clinical Swedish sample of toddlers and young preschoolers. Autism, in press. 3. ICF: Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (2003). Stockholm: Socialstyrelsen. 4. D-MASC: Dziobek, I., Fleck, S., Kalbe, E., Rogers, K., Hassestab, j., Brand, M., Kessler, J., Woike, J.k., Wolf, O.T. & Convit, A. (2006). Introducing MASC: A movie for the Assesment of Social Cognition. Journal of Autism and Developmental Disorders, 36: RAADS-14: Eriksson, J.M., Andersen, L.M.J. & Bejerot, S. (2013). RAADS-14 Screen: validity of a screening tool for Autism Spectrum Disorder in an adult psychiatric population. Molecular Autism, 4:49. Svensk Neuropsykologi 2/

14 FOKUS PÅ AUTISM HÖG- OCH LÅGFUNGERANDE Autismspektrumtillstånd i tonår och vuxen ålder stress, färdighetsträning och mortalitet På 28 forskningsseminarier med sammanlagt fl er än 80 föredrag presenterades en stor del av all pågående autismforskning i Sverige. Ett sådant seminarium som presenterade pågående forskning vid KIND var Autismspektrumtillstånd i tonår och vuxen ålder stress, färdighetsträning och mortalitet. Undertecknad inledde seminariet genom att presentera studierna om mortalitet respektive stress hos personer med AST. Studien om mortalitet är en epidemiologisk studie över samtliga personer som registrerats med AST-diagnos i Svenska Patientregister under åren I studien har man observerat en förhöjd risk för prematur mortalitet hos personer med AST. Överdödlighet var 2,56 gånger högre i AST-gruppen jämfört med kontrollgruppen från generell population. Överdödlighet var högre i ASTgruppen i samtliga dödsorsaker (kategoriserade enligt International Classification of Diseases, ICD) förutom infektioner. Överdödlighet var högre bland personer med autism som också hade utvecklingsstörning (lågfungerande AST) jämfört med personer med högfungerande AST. Båda grupperna hade dock högre risk än kontrollgruppen. Högre grad av stress Studien om stress i vardagen är en kliniknära studie som belyser aspekter av upplevd stress och coping hos högfungerande vuxna med AST. Personer med AST rapporterade signifikant högre grad av upplevelse av stress i vardagen samt sämre coping-förmåga, jämfört med kontrollgruppen. Personer som hade högre poäng i AQ (mer autistiska drag), rapporterade även mer stress samt sämre coping-förmåga, vilket gällde både personer med AST och kontrollergruppen. Stress och ohälsa minskade Seminariet avslutades med en presentation av psykolog Johan Pahnke, som presenterade Acceptans and Commitment Therapy (ACT) baserad färdighetsträning för ungdomar och vuxna med högfungerande AST. I den första studien (publicerad i tidskriften Autism 2013) utvärderades själv och lärarskattad stress och psykisk ohälsa hos 15 elever med AST som fick färdighetsträning med 13 elever med AST som fick vanlig undervisning. Stress och psykisk ohälsa minskade signifikant hos eleverna i färdighetsträningsgruppen jämfört med kontrollerna. Eleverna rapporterade även minskad hyperaktivitet och ökat prosocialt beteende som ett resultat av färdighetsträningen. Resultatet stod sig eller förbättrades till 2-månadersuppföljningen. Tatja Hirvikoski, med dr, psykolog, specialist i neuropsykologi, FoUU chef vid Habilitering & Hälsa, Stockholm. 14 Svensk Neuropsykologi 2/2014

15 Stort behov av kulturell kompetens inom neuropsykologin Södra regionen höll den 11 mars ett uppskattat halvdagsseminarium. Temat var utmaningar och tänkbara lösningar vid psykologisk bedömning av personer med annan kulturell bakgrund. T. Rune Nielsen var en av föreläsarna. Han är neuropsykolog, fi l. dr. och arbetar på Hukommelsesklinikken vid Rigshospitalet i Köpenhamn. I sin föreläsning fokuserade han på utvärdering av neuropsykologisk undersökning av äldre patienter med invandrarbakgrund. T. Rune Nielsen berättade att andelen personer som insjuknat i demens och har invandrarbakgrund kommer att öka de kommande en. Det finns ett därför ett större behov av diagnostisering, vård och omsorg av dessa personer. Bland de äldre i Skandinavien just nu rör det sig om personer som härstammar från framför allt Balkan, Turkiet, Pakistan och Polen. Utmaningar vid annan kultur... En neuropsykologisk undersökning är en social situation med implicita kulturbundna regler. Utan neuropsykologisk kulturell kompetens eller kulturspecifik normering kan testresultaten feltolkas. T. Rune Nielsen exemplifierade med testen Blockmönster och Bildkomplettering. Redan från förskolan övas man i Skandinavien i tänkandet som krävs i dessa test genom att leka med lego eller öva sig i finn fem fel. I vissa kulturer är inte snabbhet nödvändigtvis något bra, vilket kan leda till sämre resultat på snabbhetstest som Trail Making Test.... annat språk... När undersökningen sker på annat språk än patientens modersmål eller när tolk är inkopplad kan testresultatets validitet naturligtvis försämras. Detta gäller framför allt verbalt krävande uppgifter. Vad man kanske inte tänker på är att prestationen vid test av arbetsminne kan påverkas av patientens modersmål. Till exempel är minnesvidden vid sifferrepetition generellt lägre i spansktalande länder än i Kina, på grund av att spanska ord för siffror är längre.... och annan utbildning Utbildningsnivån har signifikant betydelse för undersökningsresultatet. Framför allt leder utbildning till förbättrat tempo vid informationsbearbetning. Icke-läskunniga patienter har också signifikant sämre visuospatial kopieringsförmåga, vilket T. Rune Nielsen visade tydliga exempel på. Detta kan ibland felaktigt tolkas som hemineglect eller agnosi. Något som heller inte ska underskattas är själva skolgångens betydelse. Patienter som har gått i skolan har större förståelse för hur test är konstruerade och vad som förväntas i testsituationen. Tänkbara lösningar T. Rune Nielsen forskar vid Migrationsskolan, ett samarbetsprojekt mellan Nationalt Videnscenter for Demens vid Rigshospitalet i Köpenhamn och Minneskliniken vid Skånes universitetssjukhus. I sin nuvarande forskning utvärderar T. Rune Nielsen tillsammans med kollegor CNTB, The European Cross-Cultural Neuropsychological Test Battery. Testbatteriet avser att vara känsligt för kognitiv dysfunktion, kan genomföras med tolk och är enkelt att administrera. En preliminär analys av den kognitivt friska kontrollgruppens resultat visar att testbatteriet är lämpat för tvärkulturell neuropsykologisk undersökning. Utbildningsnivå och ålder bör dock alltid hållas i åtanke vid tolkning av testresultaten. En patientgrupp med demenssjukdom testas också med CNTB, men vad resultaten därifrån visar återstår att se, avslutar T. Rune Nielsen. Erik Blennow Nordström. Läs mer: Nielsen, T. R. (2012). Evaluation of dementia in patients from ethnic minorities: A European perspective (Doktorsavhandling). Köpenhamns universitet, Institut for psykologi. Svensk Neuropsykologi 2/

16 SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING Drogers effekt på kognitiva funktioner Misstanke om neuropsykiatriskstörning hos individer med substansberoende är vanligt. Mirjam Fauth Sjöström har i samband med en specialistkurs sammanfattat effekten på kognitiva funktioner för några av de vanligaste preparaten. Här följer en kortare sammanfattning. Uppsatsen i sin helhet kommer inom kort att publiceras på Alkohol Förmågor så som planering, problemlösning, omdöme och flexibilitet försämras. Även ökade svårigheter med affektiv förståelse och att känna igen emotionella ansiktsuttryck. Sämre resultat på perceptuella tester jämfört med verbala är vanligt. Även svårigheter med visuospatialförmåga och perceptuellmotor performance. Vanligt med svårigheter med icke-verbalt stimuli på visuella sökuppgifter samt uppmärksamhetssvårigheter. Män visade exekutiva svårigheter medan kvinnor hade större svårigheter med korttidsminne och fluency. Funktion kan förbättras redan efter 3-4 veckors avhållsamhet. Efter sju år är de flesta neurokognitiva funktionerna återhämtade. (Oscar-Berman & Marinkovic, 2007). Cannabis Framförallt minnesfunktionen framplockning påverkas men enbart gällande material som är inlärt under påverkan. Inga svårigheter med långtidsminne. Beslutsfattande och inhibering kan försämras under påverkan. I abstinensfas förändras hjärnaktivitet (fmri) under kognitiva uppgifter men resultatet är ändå att likställa med kontrollgruppen. Studier har också visat att helskalepoäng på WAIS-R inte förändras (Millsaps, Azrin & Mittenberg, 1994). Långtidseffekter är små och ofta övergående. Nedsatt funktion återfanns inte efter 28 dagars avhållsamhet. (Gonzales, 2007; Millsaps et. al., 1994). Bensodiazepiner Framförallt sämre minne, motorkoordination, visuospatial inlärning, processhastighet och verbal inlärning. Nedsatt funktion även efter det att personen slutat ta preparatet. Kognitiv förmåga förbättras något efter avhållsamhet men återgår troligen inte till ursprunglig nivå (Caplan, et. al., 2007). Amfetamin Kognitiv flexibilitet försämras hos män men inte hos kvinnor (Ersche & Sahakian, 2007). Förmågor som planering, minne och skifte i uppmärksamhet var signifikant försämrat under påverkan. Ingen förbättring efter abstinens och avhållsamhet. Man kunde inte länka resultat till antal år av drogfrihet eller antal år i missbruk. Kroniska droganvändare visar stora kognitiva nedsättningar i exekutiv förmåga och minnesfunktion som varar flera år efter drogabstinens (Ersche, Clark, London, Robbins & Shakian, 2006). Opiater/opioider Under påverkan signifikanta nedsättningar i minnestester, kodning och verbalt processande. Redan en vecka efter avgiftning förbättras förmåga till uppmärksamhet, minne och verbaltflöd. Ju fler dagar som går efter avgiftning desto bättre blir testresultat vilket tyder på en läkningsprocess. Försämringar på funktioner som uppmärksamhet, koncentration, visuellt och verbalt minne och visuospatial förmåga. Svårigheter i psykomotorisk snabbhet och sämre ögon-hand koordination. Långtids opiatbruk har störst påverkan på exekutiva funktioner så som att skifta kognitivt set, inhibering och perservativa fel. Arton månader efter avgiftning visar ex-heroinister fortfarande svårigheter vad gäller impulskontroll. (Gruber, Silveri & Yurgelun-Todd, 2007). Vid läkemedelsassisterad behandling (LARO) används metadon eller buprenorphin som påverkar kognitiv förmåga. I metadongruppen försämras arbetsminne och psykomotorisk snabbhet och inhibering (stroop color-word). Snabbare reaktionstider men fler fel (impulsivitet) är vanligt. Avgiftade opioid/opiat missbrukare presterade bättre än metadongruppen på verbalt flöde, kognitiv flexibilitet, visuo-spatial uppmärksamhet, processhastighet och arbetsminne (Mintzer, 2007). WAIS-R resultat var jämförbara i metadon och buprenorphinegrupperna och signifikant lägre än den drogfria kontroll gruppen. På Wisconsin Card Sorting Task visar gruppen mer perservativa fel (Pirastu, et. al., 2006). Buprenorphin har färre kognitiva nedsättningar. Buprenorphin kan förbättra beslutsfattande, till skillnad från metadon som har motsatt effekt (Pirastu, et. al., 2006). Diskussion Man bör säkerställa drogfrihet på minst 4 men helst 6 veckor innan utredning påbörjas. Då patienter är inskrivna i LARO är det viktigt att ta med metadonets signifikanta påverkan på exekutiva funktioner. Viktigaste delen i utredningen är anamnesen med svårigheter tydligt förekommande innan missbruk. Prefrontala cortex når full struktur och funktion först i sen ungdom (Bradshaw, 2009). Har man börjat använda droger innan prefrontala cortex mognat är det troligt utvecklingstannar på den åldersnivån. Det finns dock en 16 Svensk Neuropsykologi 2/2014

17 SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENING läkningsprocess (mognadsprocess) med möjlighet att återfå/utveckla funktioner. Behandlingen bör planeras efter antal år i missbruk, dess effekt på hjärnan, mognadsfas och möjlighet till läkning. Negativa effekter på kognitiv förmåga, framförallt exekutiva funktioner, återfinns i alla undersökta preparat. Även affektiv avläsningsförmåga påverkas negativt och är viktigt att ha i åtanke vid misstänkt autismspektrum. Blandberoende både förvärrar skada/funktion och tar längre tid att läka. Fler centra i hjärnan och fler typer av receptorer har påverkats. En förklaring till att de flesta preparat påverkar exekutiva funktioner negativt kan vara att dessa funktioner kräver samverkan mellan flera olika system och center i hjärnan. Det är ett problem om läkemedel ses som enda verktyg för att avhjälpa exekutiva svårigheter. Oavsett har individen svårigheter i dessa funktioner och behöver hjälp och färdigheter för att hantera dessa. Det är viktigt att erbjuda en mer omfattande behandling och inte se läkemedel som enda hjälp att få. Funktionsbeskrivningen i kombination med psyko-sociala rekommendationer och interventioner blir viktigast. Mirjam Fauth Sjöström Psykolog Beroendemottagningen, Jönköping REFERENSER 1. Bergman, H. & Engelbrektson K. (2000). Neuropsykologisk påverkan vid missbruk av beroendeskapande substanser. I Nyman, H. & Bartfai, A. (2000). Klinisk neuropsykologi. Studentlitteratur. 2. Borella, G. G., (2004). Buprenorphine versus metadone for opioid dependence. Drug and Alcohol Dependence: 75 (1): Bradshaw, J. L. (2009). Developmental Disorders of the Frontostriatal System neuropsychological, neuropsychiatric and evolutionary perspectives. Psychology Press Ltd, New York NY. 4. Caplan, J. P., Epstein, L.A., Quinn, D.K., Stevens, J. R. & Stern, T. A. (2007). Neuropsychiatric effect of prescription drug abuse. Neuropsychologic Review 17: Ersche, K. D., Clark, L., London, M., Robbins, T. W. & Sahakian B. J. (2006). Profile of executive and memory function associated with amphetamine and opiate dependence. Neuropsychopharmacology. 31: Ersche, K. D. & Sahakian, B. J. (2007). The neuropsychology of amphetamine and opiate dependence: Implications for treatment. Neuropsychological Review 17: Finn, S. E. (2007). In Our Clients Shoes theory and techniques of therapeutic assessment. Psychology Press Ltd, New York NY. 8. Gonzales, R. (2007). Acute and non-acute effects of cannabis on brain functioning and neuropsychological performance. Neuropsychological Review 17: Groth-Marnat, G. (1999). Handbook of Psychological Assessment 3 rd ed. With WAIS III supplement. John Wiley & Sons, Inc, USA. 10. Gruber, S. A., Silveri, M.M. & Yurgelun- Todd, D. A. (2007). Neuropsychological consequences of opiate use. Neuropsychological Review 17: Gunn, A. K. & Rickwood, D. J. (2009). The effect of amphetamine type stimulants on psychopathology, aggression and cognitive function among clients within a drug therapeutic community. Mental Health and Substance Use; 2:2, Millsaps, C., Azring, R.L. & Mittenberg, W. (1994). Neuropsychological effects on chronic cannabis use on the memory and itelligence of adolescents. Journal of Child & Adolescent Substance Abuse, Vol 3(1) Mintzer, M. Z. (2007). Effects of opioid pharmacotherapy on psychomotor and cognitive performance: A review of human laboratory studies of methadone and buprenorphine. Heroin Addict Related Clinical Problems 9 (1): Oscar-Berman, M. & Marinkovic, K. (2007). Alcohol: effects on neurobehavioral functions and the brain. Neuropsychological Review 17: Palfai, T. & Jankiewicz, H. (1997). Drugs and Human Behavior 4 rd Ed. Brown & Benchmark publishers. USA. 16. Pirastu, R., Fais, R., Messina, M., Bini, V., Spiga, S., Falconieri, D. & Diana, M. (2006). Impaired decision-making in opiatedependent subjects: Effects of pharmacological therapies. Drug and Alcohol Dependence 83, NEUROUTBILDARNA I LUND AB erbjuder vidareutbildningskurser i neuropsykologi på avancerad nivå Sedan mitten av1960-talet har det vid Lunds universitet funnits möjligheter för psykologer att delta i vidareutbildningskurser i neuropsykologi och närliggande neuroämnen. På 1990-talet utvidgades kursgivningen till att omfatta fyra specialistkurser som alla var ackrediterade av Psykologförbundets Specialistråd och som ingick i utbudet av vidareutbildningskurser vid Institutionen för Psykologi, Lunds universitet. Av olika anledningar har denna kursgivning upphört under senare åren. Vårt nybildade företag Neuroutbildarna i Lund AB har som målsättning att på nytt erbjuda avancerade vidareutbildningskurser för i första hand psykologer som genomgår specialistutbildning med inriktning neuropsykologi. Vi är tre neuropsykologer som startat företaget, Maria Holmqvist, Taina Guldberg-Kjär och Jarl Risberg. Under hösten 2014 planeras två kurser som båda är under bedömning för ackreditering som specialistkurser av Utbildningsavdelningen vid Psykologförbundet:» Neurovetenskaper motsvarande 7,5 högskolepoäng (sista anmälningsdag 15 juni)» Neuropsykologi motsvarande 7,5 högskolepoäng (sista anmälningsdag 1 september)» Kursansvarig och examinator är prof. em. Jarl Risberg. Båda kurserna ges på halvfart med en heldags undervisning per vecka. Kursavgiften är kr : (+ moms) per kurs. Mer detaljerad information om kurserna och anmälningsförfarandet finns på vår hemsida: Svensk Neuropsykologi 2/