Mötesplatsens betydelse för välbefinnandet för personer över 65 år. Wellbeing and The importance of meeting-places for people over 65 years of age

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för Arbetsterapi Arbetsterapeutprogrammet Examensarbete, 15 Hp Vårterminen 2012 Mötesplatsens betydelse för välbefinnandet för personer över 65 år Wellbeing and The importance of meeting-places for people over 65 years of age Författare: Monica Werell Larsson Tomas Kocijan

2 2 SAMMANFATTNING Andelen personer som är 65 år och äldre ökar stadigt i Sverige. Med stigande ålder är det många av de äldre som bor ensamma. En mötesplats fyller en viktig funktion, och att komma dit är betydelsefullt för många av dessa personer. Där kan de utöka sitt sociala kontaktnät och ägna sig åt, för dem, meningsfulla aktiviteter. Syftet med studien var att beskriva mötesplatsens betydelse för välbefinnandet. Designen var kvalitativ med halvstrukturerade intervjufrågor. Studien omfattade åtta deltagare, som alla var över 65 år, och regelbundna besökare på en mötesplats. Databearbetningen resulterade i fyra teman: Mötesplatsen en social träffpunkt, Mötesplatsen bidrar till det fysiska välbefinnandet, Mötesplatsen ger struktur och rutin på vardagen och Personalen på mötesplatsen är uppskattad för sin hjälpsamhet och omtanke. Slutsatsen författarna utläste av resultatet var att deltagarna var nöjda med, och mådde bra av att komma till sin mötesplats. Besöken där gav deltagarna en struktur både till dagen, och till veckan. På mötesplatsen kunde de umgås med andra och utföra aktiviteter de var intresserade av, vilket gav ett välbefinnande. Det visade sig även att personalens insatser på mötesplatsen, då de bland annat hjälpte till med lunchserveringen och caféverksamheten, var betydelsefull och gav ett välbefinnande för deltagarna. Sökord: Elderly, meaningful activities, social interactions

3 3 ABSTRACT The number of people 65 years and older is steadily increasing in Sweden. This in turn means that many older people live alone. Meeting-places fill an important function and being part of one is meaningful to these people. Here they may develop their social network and take part in activities they find meaningful. The aim of this study has been to describe the values of meeting-places with regards to wellbeing. We applied a qualitative design with semistructured interviews. The study included eight participants over the age of 65 who regularly attended a meeting-place. Four main themes were discerned in the material, as follows: The meeting-place as an opportunity for social encounters, The meeting-place as a place for enhancing physical wellbeing, The meeting-place as a place rendering structure and daily routines and finally The meeting place as a place where staff are appreciated for their helpfulness and concern. We therefore conclude, from the results, that the participants were content with, and felt good about visiting a meeting-place. The participants found that the meeting-place gave them structure during their days as well as structure to the whole week. They could socialize with other people and take part in activities which interested them and which rendered them a sense of wellbeing. It was also found that the staff s actions at the meeting place, where they among other things, helped with the lunch and coffee was important and gave a well-being of participants. Keywords: Elderly, meaningful activities, social interactions

4 4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 5 BAKGRUND... 5 Livslängd och befolkning... 5 Mötesplats... 5 Åldrandet... 6 Motivation... 7 Delaktighet... 7 Välbefinnande... 8 Arbetsterapi och meningsfulla aktiviteter... 8 Sociala relationer... 9 SYFTE METOD Design Urval Datainsamling Databearbetning ETISKA ASPEKTER RESULTAT Mötesplatsen en social träffpunkt Mötesplatsen bidrar till det fysiska välbefinnandet Mötesplatsen ger struktur och rutin i vardagen Personalen på mötesplatsen är uppskattad för sin hjälpsamhet och omtanke DISKUSSION Resultatdiskussion Metoddiskussion Förslag på studier SLUTSATSER TACK REFERENSER BILAGA 1. Informationsbrev till deltagare på mötesplatsen BILAGA 2. Informationsbrev till chef/personal på mötesplatsen... 30

5 5 BILAGA 3. Intervjufrågor INLEDNING Med en ökande medellivslängd, blir Sveriges befolkning allt äldre, och de som är 65 år och äldre blir fler och fler (Statistiska Centralbyrån [SCB], 2009). Det innebär att en större del av denna grupp så småningom kommer behöva vård och omsorg på grund av sjukdomar som följer med det biologiska åldrandet (Rundgren, 2010). Genom att antalet äldre ökar, är det också fler som bor ensamma. Ensamhet och att vara socialt isolerad är förknippat med minskat välbefinnande och hälsa (Greaves & Farbus, 2006). Därför är det viktigt för de äldres hälsa och välbefinnande, att fortsätta ha ett socialt nätverk och kunna ägna sig åt, för dem, meningsfulla aktiviteter (Agahi, Lennartsson, Wånell & Österman, 2010). Insatser som är förebyggande och hälsofrämjande kan underlätta detta. En insats kan vara, att de äldre har möjlighet att gå till en mötesplats. Där får de bland annat uppleva social gemenskap, vilket gör att livet kan kännas mer meningsfullt (Statens folkhälsoinstitut, 2010). Författarna har upplevt att mötesplatsen har en stor betydelse för de personer som går dit. Detta gör att dessa personer har något roligt att se fram emot. BAKGRUND Livslängd och befolkning Åldersstrukturen i Sverige har förändrats under den senaste hundraårsperioden. I och med att medellivslängden ökar, så är de äldre en större och större andel av befolkningen. Medellivslängden för kvinnor är ca 83 år och för männen ca 79 år (SCB, 2009). Andelen personer från 65 år och äldre var ca 18 procent år 2008 (SCB, 2009). Man beräknar att mer än var femte person i befolkningen kommer vara 65 år eller äldre år 2025 och till år 2040 kommer den siffran ha ökat till drygt 23 procent (Berg, 2007). Mötesplats Med stigande ålder blir ofta det sociala nätverket tunnare hos de äldre. Då kan det vara viktigt att ha tillgång till en mötesplats som kan fungera som en stödjande miljö samt ge engagemang

6 6 i aktiviteter och ge ett socialt deltagande. Författarnas definition av mötesplats i denna studie är en kommunal mötesplats där kommunen ansvarar för lokalen och städningen. För att fatta beslut om verksamheten och aktiviteterna på mötesplatsen, har en arbetsgrupp bildats på respektive mötesplats bestående av personer som också är besökare på mötesplatsen. Caféverksamheten på respektive mötesplats ombesörjs av frivillig arbetsinsats bestående av personer från 65 år och uppåt. Gemenskapen som finns på mötesplatsen grundar sig på att den enskilde personen blir sedd och känner sig betydelsefull (Statens folkhälsoinstitut, 2010). I en studie av Svidén & Borell (1998) fann man att de äldre tyckte det var viktigt att få gå hemifrån och att ha ett ställe, en mötesplats, dit man kan komma. De äldre i studien upplevde att det var viktigt att göra aktiviteter tillsammans med andra, som också regelbundet besökte mötesplatsen. Det var detta som fördjupade relationerna med de andra. Någonting annat som också upplevdes som viktigt var att kunna träffas utanför hemmets fyra väggar. Mötesplatsen gjorde det enklare att umgås med andra, där träffades man på lika villkor, det var ingen som var varken värd eller gäst, vilket underlättade för umgänget (Svidén & Borell, 1998). Eftersom de äldre är en stor och heterogen grupp bör det finnas tillgång till olika mötesplatser med ett varierat utbud, så att de som vill ska ha möjlighet att ägna sig åt sociala aktiviteter (Statens folkhälsoinstitut, 2010). Åldrandet Människan blir inte gammal från en dag till en annan, utan åldrandet är en långsam och progressiv process (Berg, 2007). Variationerna kan vara stora mellan olika personers åldrande. Omständigheter som bidrar till detta kan vara: ärftlighet, livsstil, sociala förhållanden och miljö (Rundgren, 2010). Tornstam (2005) menar i sin teori om gerotranscendensen att åldrandet kan innebära en positiv utveckling och livstillfredsställelse. Denna utveckling kan ge förändrade värderingar om exempelvis existentiella frågor, en omdefinition av jaget, relationer och omgivning (Tornstam, 2005). Genom att hänvisa till forskning från USA och Sverige menar Berg (2007) att det finns flera sätt att förhålla sig till livets påfrestningar och utmaningar under ålderdomen, såsom exempelvis att se ålderdomen som den mest meningsfulla tiden i livet, engagemang i aktiviteter, och att acceptera både det som fungerar bra och det som fungerar sämre i livet. Detta genom att använda olika strategier och lösningar som kan innebära försämring och hopplöshet men också positiv utveckling och glädje (Berg, 2007). En sådan strategi kan vara sociala kontakter, både inom familjen

7 7 och/eller vänner. Det ger en trygghet i att kunna få hjälp och stöd vid behov men även att ha någon att prata med (Holmén & Furukawa, 2002). Motivation Davis och Polatajko (2010) menar att motivation är när ett beteende bidrar till en handling, beroende på vilka behov, mål och önskningar som finns. Genom detta påverkas den fortsatta utvecklingen till det förändrade beteendet. De menar också att om det inte finns någon motivation alls till att utföra en handling stannar även den personliga utvecklingen upp, vilket kan bidra till att både hälsan och välbefinnandet kan bli påverkad. Ju starkare motivation en person har för en aktivitet ju mer sannolikt är det att personen engagerar sig i aktiviteten samt skaffar sig den nödvändigaste kompetensen för att utveckla aktiviteten (Davis & Polatajko, 2010). I forskning har det visat sig att faktorer som nöje, avkoppling och att få njuta bidrar till motivation att delta i meningsfulla aktiviteter för äldre personer. Tillfredsställelse och välbefinnande är ytterligare två faktorer som bidrar (Ball, Corr, Knight & Lowis, 2007). Antonovsky har utvecklat en modell som han kallar för KASAM, vilket är en förkortning av Känsla Av SAMmanhang. KASAM består av tre komponenter som samspelar med varandra: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Dessa komponenter behövs för att uppnå en känsla av sammanhang. Hur de samspelar sinsemellan är viktigt för graden av motivation hos en person (Tamm, 2002). Delaktighet International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF) definition av delaktighet är: Engagemang i en livssituation (Socialstyrelsen, 2003). Enligt Kielhofner (2008) betyder termen delaktighet i aktivitet engagemang i arbete, fritidsaktiviteter eller aktivitet i det dagliga livet. Det som styr delaktigheten i aktivitet kan vara utförande kapacitet, vanor, viljor och miljömässiga förhållanden. Genom att erbjuda äldre personer med fysiska nedsättningar tillgång till delaktighet i aktivitetscenter/rehabiliteringscenter där miljön är anpassad, kan de äldre trots en lägre utförande kapacitet fortsätta med aktiviteter (Svidén, Tham & Borell, 2004; Svidén & Borell, 1998). Molin (2004) ger en preliminär definition av vad som krävs för att känna engagemang i en verksamhet. Det ska finnas ett medvetande om, och tillgänglighet till verksamheten. Graden av engagemang kan vara varierande (Molin, 2004). Delaktigheten som kan vara både passiv och aktiv ger ett samspel med sin omgivning. TV tittande kan vara en passiv aktivitet som bidrar till samtalsämnen med vänner och familjemedlemmar, visar en studie med personer från 65 år och äldre (Nilsson, 2009). De

8 8 miljömässiga kraven och de attityder som finns i vårt samhälle är aspekter som delaktigheten kan påverkas av. Det engagerade deltagandet i en aktivitet förblir viktig genom hela livet. Det har visat sig att äldre kan behålla sin hälsa genom att fortsätta vara aktiva, men de behöver kanske anpassa sitt aktivitetsutförande utifrån de olika kapaciteter de har (Davis & Polatajko, 2010; Nilsson, 2006). Välbefinnande I det västerländska samhället associerar man välbefinnandet så som självkänsla, glädje, känsla av tillhörighet, personlig utveckling och faktorer som omfattar människors känslor om den fysiska, psykiska och sociala hälsan (Hocking, 2009). Möjligheter till att öka välbefinnandet kan ske genom att utveckla färdigheter, uppleva njutningar, vara engagerad och prestera saker som kan tänkas vara betydelsefulla för oss. Detta har visat sig i en studie där äldre personer på ett aktivitetscenter, fick hjälp av handledare att engagera sig i individanpassade aktiviteter, vilket i sin tur gav ett ökat självförtroende hos de äldre (Greaves & Farbus, 2006). Arbetsterapi och meningsfulla aktiviteter För att beskriva arbetsterapi och dess förhållande till meningsfulla aktiviteter krävs det information om, och en förståelse för vad som är viktigt för en person. Det vill säga, personens intressen, känsla av kapacitet och effekt, roller, vanor och utföranden (Kielhofner, 2008). Inom arbetsterapi är ett engagemang i en meningsfull aktivitet något som bidrar till hälsa och delaktighet i ett liv. Detta gör att arbetsterapin strävar efter att främja hälsa och välbefinnande genom att engagera sig i meningsfulla aktiviteter (Gustafsson, 2012). Vad som gör aktiviteterna meningsfulla är att de har ett syfte och en betydelse för den som engagerar sig i dem. Att aktivera sig är ett grundläggande behov hos människan och möjliggör till en individuell utveckling och ett meningsfullt liv (Jarman, 2010). Forskning visar att de äldres deltagande i aktiviteter har ökat under 1990-talet, det är framför allt i sociala och kulturella aktiviteter man ser en ökning. Men forskningsresultat visar på att många olika sorters fritidsaktiviteter är som en färskvara, den positiva effekten av den gör nytta så länge som personen är aktiv sedan försvinner effekten. Det finns dock ett undantag och det är aktiviteter som utförs i umgänget med andra människor, aktiviteter som hjälper till att vidga det sociala nätverket (Agahi, 2008). Precis som meningsfulla aktiviteter är väsentliga för människan, menar Aktivitetsteorin att det är viktigt för det psykiska välbefinnandet att fortsätta med aktiviteter från medelåldern upp

9 9 till ålderdomen. Istället för att enbart sluta med aktiviteter är det viktigt att ersätta dessa med andra aktiviteter (Berg, 2007). Något som kan vara viktig för en person är strukturer och rutiner. Kielhofner (2008) beskriver att rutiner är en grad av struktur och något som är förutsägbart i livet. Jonsson, Josephsson och Kielhofner (2001) fann att personer som har gått i pension upplevt negativa känslor efter arbetslivet i och med förlusten av struktur och rutin i vardagen. När de väl lyckats finna nya strukturer och rutiner i pensionsåldern har de blivit positivt överraskade och känt sig mycket tillfredställda. I en studie av Svidén och Borell (1998) fann man också att det var viktigt för de äldre att regelbundet få komma till en mötesplats. Man fann i studien att de regelbundna vistelserna på mötesplatsen gav en struktur och en rytm i det dagliga livet hos deltagarna. Mötesplatsen verkade vara en mycket viktig del av deltagarnas vardag samt att den gav en känsla av trygghet (Svidén & Borell, 1998). Sociala relationer Att ha sociala relationer är betydelsefullt för de flesta. Att få känna sig älskad och behövd av andra är något grundläggande hos oss människor. Att ha ett socialt nätverk är viktigt både för hälsan och för att klara det dagliga livet så bra som möjligt (Agahi et al., 2010). Genom förbindelserna en person har med andra i det sociala nätverket, får personen tillgång till ett socialt stöd. Sociala relationer för även med sig socialt engagemang och socialt inflytande samt delaktighet i olika sammanhang (Agahi et al., 2010). Forskning som har gjorts i Storbritannien med äldre människor som bor ensamma, visar att passiva interventioner, som besök i hemmet hos den äldre bara har begränsad effekt på livskvalitén. Medan aktiva interventioner, som främjar utveckling av ett socialt nätverk och ger ett aktivt engagemang, har visat sig ha positiv inverkan på äldre människors livskvalité och hälsa (Greaves & Farbus, 2006). Även Etisk kod för arbetsterapeuter (FSA, 2005) beskriver att en människa är en social varelse som utför aktiviteter i samspel med andra. Studier har visat att ensamhet och att vara socialt isolerad är förknippat med minskat välbefinnande och hälsa för äldre personer. Därför är det viktigt att det i samhället finns mötesplatser som kan fungera som en stödjande miljö samt ge engagemang i aktiviteter och ge ett socialt deltagande. Ytterligare kunskap behövs om vilken betydelse för äldres personers välbefinnande mötesplatser kan ha.

10 10 SYFTE Syftet med studien är att beskriva mötesplatsens betydelse för välbefinnandet för personer från 65 år och uppåt. METOD Design Designen på denna studie är kvalitativ, för att deltagarna skulle kunna ge sin beskrivning av mötesplatsens betydelse för välbefinnandet (Kvale & Brinkmann, 2009). Författarna har använt sig av en halvstrukturerad intervju med öppna frågor för att få en nyanserad beskrivning och bild av intervjupersonens upplevelse av mötesplatsen. I det ömsesidiga samspelet mellan intervjuare och intervjupersonen skapas kunskap som leder till förståelse av syftet (Kvale & Brinkmann, 2009). Urval Författarna valde att göra ett strategiskt urval då de besökte tre olika mötesplatser i två kommuner för att få ett bredare underlag till studien. Mötesplatserna hade ett varierat utbud av aktiviteter med antingen lunchservering eller caféverksamhet. Urvalet av deltagare var också ett strategiskt val eftersom författarna ville intervjua både män och kvinnor i varierande åldrar för att få så stor variation som möjligt (Malterud, 2009). Inklusionskriterierna var att deltagarna skulle vara regelbundna besökare och att de hade lätt att dela med sig av sina erfarenheter om mötesplatsen. Kontakt togs med enhetscheferna på respektive mötesplats i respektive kommun. På mötesplatsen bestämdes det att chefen eller personalen skulle välja ut och tillfråga, utifrån inklusionskriterierna, två till tre lämpliga deltagare till studien. Dessa valdes utifrån sina erfarenheter och förmåga att uttrycka sig, för att kunna ge svar på författarnas intervjufrågor, så kallad målinriktad sampling (DePoy & Gitlin, 2010). Författarna önskade åtta till nio deltagare till studien. Åtta personer sammanlagt på de tre mötesplatserna tackade ja till att delta i studien, fem män och tre kvinnor mellan 68

11 11 94 år. Fördelningen över mötesplatserna innebar att två utav mötesplatserna hade tre deltagare var, den tredje mötesplatsen hade två deltagare. Datainsamling En intervjumetod med halvstrukturerade frågor valdes (Kvale & Brinkmann, 2009), då den här metoden ger en djupare förståelse för intervjupersonernas beskrivningar, av mötesplatsens betydelse för välbefinnandet. Författarna åkte till respektive mötesplats för att lämna ut två olika versioner av ett informationsbrev, så kallat informerat samtycke (Kvale & Brinkmann, 2009). Den ena versionen (bilaga 2) riktade sig till chef och personal på mötesplatsen, den andra versionen (bilaga 1) riktade sig till de blivande deltagarna. Namn, telefonnummer och mejladresser till författarna stod i informationsbrevet, vilket möjliggjorde att deltagarna kunde ta kontakt med författarna via telefon och mejl och tillsammans bestämma en lämplig tid då intervjun skulle äga rum. Utifrån syftet i examensarbetet formulerades en intervjuguide (bilaga 3) med halvstrukturerade frågor, då författarna ville få så rika beskrivningar som möjligt av deltagarnas erfarenheter och upplevelser från mötesplatsen (Kvale & Brinkmann, 2009). Intervjupersonerna intervjuades var för sig, men under varje intervjutillfälle deltog båda författarna. Intervjuerna spelades in med hjälp av en diktafon och tog cirka 45 minuter. Den ena författaren ledde intervjun medan den andre bidrog med följdfrågor vid behov. Intervjuerna inleddes med faktafrågor för att få bakgrundsinformation om deltagarna. Därefter ställdes ett antal nyckelfrågor som ledde till ett berättande om välbefinnandet på mötesplatsen (Kvale & Brinkmann, 2009). För att få viktig information som eventuellt inte kommit fram under intervjuerna, ställdes en avslutande fråga där författarna undrade om deltagarna hade något ytterligare att tillägga. Intervjuerna genomfördes på respektive mötesplats eftersom det var bekvämast för deltagarna. Vi satt i ett lugnt och avskilt rum där deltagarna kände sig bekväma och trygga under intervjusituationen, där kunde de fritt berätta om sina egna upplevelser av mötesplatsen (Kvale & Brinkmann, 2009). Databearbetning På varsitt håll transkriberades intervjuerna i ett Word dokument, och utifrån intervjuutskriften gjordes en datareduktion i ett nytt dokument som innebar att författarna tog ut det som var väsentligt för syftet, ur intervjuerna. Därefter kodades materialet i dokumentet, fortfarande på varsitt håll. Författarna träffades och jämförde koderna för att se om de överensstämde med varandra. Det gjordes för att öka tillförlitligheten i materialet (Lantz, 2007). Under diskussioner mellan författarna sammanfördes koderna i en matris. Detta visade att

12 12 interbedömarreliabiliteten var god (Patel & Davidson, 2009). Utifrån kodernas liknande innebörd delades de in i grupper, som blev tretton till antalet när indelningen var klar. Författarna såg nu flera olika mönster som bildades. Utifrån kodernas indelning i grupperna, namngavs dessa, som till exempel Känner engagemang, Lära sig nytt, Ger struktur och kontinuitet och Berikande med nya bekantskaper. Grupperna sammanfördes från tretton till fyra eftersom de visade stora likheter med varandra (Lantz, 2007). En stor grupp handlade om sociala relationer och tre mindre grupper bildades som handlade om fysisk aktivitet, strukturer och den frivilliga arbetsinsatsens och personalens betydelse för deltagarna. Av de slutgiltiga grupperna växte det fram fyra olika teman: Mötesplatsen - en social träffpunkt, Mötesplatsen bidrar till det fysiska välbefinnandet, Mötesplatsen ger struktur och rutin i vardagen och Personalen på mötesplatsen är uppskattad för sin hjälpsamhet och omtanke. Under hela databearbetningen har författarna diskuterat hur de har tänkt kring koder, grupper, det vill säga mönster som framkommit och gjort jämförelser med det ursprungliga intervjumaterialet (Lantz, 2007). ETISKA ASPEKTER Genom att följa KI:s etiska riktlinjer (Elinder & Forsberg, 2010) så har författarna delat ut informationsbrev till deltagarna där de informerades om att deltagandet är frivilligt och att de kan dra sig ur när de vill, så kallat informerat samtycke (Kvale & Brinkmann, 2009). Innan intervjun fick deltagarna information om att intervjun kommer spelas in och att båda författarna kommer att närvara. Deltagarna blev även informerade om att deras konfidentialitet fanns med genom hela studien. Detta för att de skulle känna sig trygga med att de inte kunde bli identifierade med materialet som publicerades i studien. Deltagarna fick information om att intervjuerna kommer att raderas när examensarbetet är avslutat (Kvale & Brinkmann, 2009). Då författarna lämnat ut sina telefonnummer och mailadresser möjliggjorde detta att deltagarna själva tog första kontakten och därför inte kände sig pressade att delta i intervjuerna. Intervjufrågorna har handlat om ett positivt ämne och vänt sig direkt till de berörda personerna i syftet. De har berättat om sig själva och valt hur mycket de ville delge.

13 13 RESULTAT Deltagarnas beskrivning av välbefinnandet på mötesplatsen resulterade i fyra teman: Mötesplatsen - en social träffpunkt, Mötesplatsen bidrar till det fysiska välbefinnandet, Mötesplatsen ger struktur och rutin i vardagen och Personalen på mötesplatsen är uppskattad för sin hjälpsamhet och omtanke Mötesplatsen - en social träffpunkt Mötesplatsen som deltagarna besökte gav möjligheter till nya bekantskaper, där kunde de också få känna delaktighet när de utövade gemensamma aktiviteter. Mötesplatsen var en social träffpunkt dit deltagarna gärna kom. Deltagarna, varav flera av dem bodde ensamma, såg mötesplatsen som ett tillfälle att få komma hemifrån för att träffa andra människor. Det fungerade som en motivation för att gå till mötesplatsen. Deltagarna beskrev att det var en trivsam och trevlig stämning och det gav en gemenskap som för många kändes speciell, som en utav deltagarna uttryckte sig:... men den här gemenskapen som finns just här, den är unik. Det var uppenbart att mötesplatsen med dess sociala kontakter hade en stor betydelse för deltagarna. Samtidigt fanns det en viss oro om mötesplatsens framtid, om mötesplatsen skulle försvinna var deltagarna rädda för att de skulle förlora den sociala kontakten och bli ensamma. En av deltagarna beskrev det så här: Jag skulle nog sörja ihjäl om jag inte fick det här att gå till. Så mycket vänner jag har fått. Vi sitter ju i samma båt fast med olika åkommor och si och så. De flesta är ju helt ensamma. Den sociala kontakten var en viktig del även för de som inte var ensamstående. En deltagare, som brukade besöka mötesplatsen tillsammans med sin man, tyckte att möjligheterna till

14 14 möten med andra var betydelsefulla. Den sociala kontakten var viktig då den gav nya infalls vinklar till samtal, som både hon och hennes man kunde ta med sig hem: Ja, det är, det blir ju nya aspekter på saker som man pratar om och diskuterar med som man alltid har vid sidan. Om man har en vid sin sida så går det ofta i samma spår liksom. Man har samma upplevelser, men när man kommer utanför då är det ju nya upplevelser som de har som man möter där och nya åsikter. Det tycker jag betyder väldigt mycket. Deltagarna tyckte det var roligt att mötesplatsen gav en utökad bekantskapskrets. Den samhörighet och gemenskap som bildats med dessa nya bekanta, gav ett välbefinnande i sig när de träffade på varandra utanför mötesplatsen: det är ju liksom ett välbefinnande det också att känna flera människor och kunna heja i centrum när man ser dem eller var man nu stöter på dem någonstans. Ja... nej, men alltså det är väl alltid så att om man känner flera så är det... eh roligare på något sätt. På en utav mötesplatserna visade det sig att deltagarnas gemenskap vuxit sig starkare och utvecklats till en djupare vänskap. En deltagare berättade att han hade kommit till mötesplatsen då hans fru hade gått bort och han hade blivit ensamstående. Den starka vänskapen på mötesplatserna hade hjälpt honom att komma ur den sorg han hade tidigare: Ja, det är därför man klarar sig. Det här sociala är väldigt, väldigt, väldigt viktigt. För att det är nog många människor som har suttit, inte ruttnat kanske, men suttit och avlidigt i sitt hem eller legat och funderat. De kommer inte sig för med någon. Att ha blivit äldre innebar inte att vara fullärd. På mötesplatsen fanns det möjligheter att få nya kunskaper via studiecirklar. Det uppskattades av deltagarna. Att få utvecklas och lära sig nytt på äldre dagar var något som kändes betydelsefullt för dem. En av deltagarna menade att om man inte fick fortsatt stimulans av nya kunskaper, fanns det risk att minnet blev sämre.

15 15 Vid flera studiecirklar, som anordnas på mötesplatsen, utgick man från besökarnas kunskaper där de fick delge andra av sitt kunnande. En av deltagarna höll till exempel i en studiecirkel om Egyptens historia. Innehållet i studiecirklarna hade en stor variation, en studiecirkel handlade bland annat om data, vilket gav deltagarna mer datakunskap än de tidigare hade haft. Studiecirklarna innebar en social samvaro då deltagarna tillsammans med andra fick lära sig nytt. De som ville kunde också berätta om speciella händelser ur sitt tidigare yrkesliv. De tyckte att det var positivt att känna åhörarnas engagemang. Det fanns även bokcirklar för de som var intresserade. Lättare gymnastik eller qigong var en annan aktivitet som gav en social samvaro för de besökare som deltog i aktiviteten. Det kunde också komma inbjudna utomstående personer som gav samhällelig information, som personal från Apoteket och lokala politiker. Mötesplatsen bidrar till det fysiska välbefinnandet Mötesplatsens utbud av fysiska aktiviteter skapade en stämning av glädje och tillfredställelse hos besökarna. Även den sociala samvaron vid fikastunden efter träningen bidrog till ett välbefinnande. För några av deltagarna var fysisk aktivitet betydelsefullt och de blev glada när de fann sin mötesplats. Här kunde de träna tillsammans med andra som var i ungefär samma ålder, vilket kändes bra och gav en känsla av tillfredsställelse och samhörighet. En av deltagarna kände att hon passade in här jämfört med andra lokaler hon tränat i: Alltså med det menar jag då att dom är ungefär som jag är, i den åldern som jag är. Här kan vi få musik om vi vill, annars så skruvar vi ner när vi vill. Det är liksom mysigare, det är en mysig stämning och alla kommer hit och är glada och det är ingen som sitter och så här (skratt). Jag kände mig udda där och här känner jag liksom att jag smälter in och dom är jätte trevliga... Deltagarna återkom till att det kändes bra med en träningslokal där de andra som ägnade sig åt fysisk aktivitet också var äldre. Fler av de som kom till mötesplatsen hade liknande problem med sina kroppar, och det gjorde att deltagarna kände en samhörighet med dessa personer:

16 16 Faktiskt, de här tycker jag e kanon, så här skulle finnas fler ställen egentligen, för gamlingar, de känns jätteskönt alltså Mötesplatsen möjligheter till fysisk aktivitet bidrog till att ge deltagarna ett välbefinnande. I och med att kroppen förändras och blir stelare med åren gjorde den fysiska aktiviteten mötesplatsen värdefull för besökarna. En av deltagarna tyckte att det var bra att ha hittat ett nytt sätt att röra sig, på äldre dagar. Denna nya kunskap om vad som var bäst för kroppen, gjorde att den fysiska aktiviteten anpassades utifrån kroppens nuvarande kapacitet, vilket gav ett välbefinnande. Som en av deltagarna uttryckte: jag har skapat mig en annan syn på rörelse och sådana här saker därför att man ser ju, ofta här och på andra håll, så ser man folk som arbetar för att ta ut det sista de kan göra utav en muskel eller något sådant där; Men vad jag mycket slåss för är just det här lindriga idrottande där jag rör på hela kroppens alla delar, men inte till maximum, så att säga. Deltagarna tyckte det var betydelsefullt att kunna gå till mötesplatsen och regelbundet ägna sig åt fysisk aktivitet för att hålla kroppen igång, och på en jämn nivå när det gällde konditionen. Det framkom att deltagarna inte hade börjat träna på äldre dagar utan de hade gjort det sedan tidigare i livet, och därmed gärna ville fortsätta med fysisk aktivitet fast de nu var äldre. En deltagare utryckte att mötesplatsen gav möjligheter att prova nya träningsformer som styrketräning, eftersom kroppen med åren blivit stelare. Mötesplatsen ger struktur och rutin i vardagen Det blev en vana för deltagarna att välja samma tidpunkt på dagen, samt bestämda dagar i veckan för besöken på mötesplatsen. Detta gav både dagen och veckan en struktur och kontinuitet. Att få nya strukturer och rutiner på vardagen upplevdes positivt och det gav i sin tur ett välbefinnande för deltagarna. Med mötesplatsen skapade deltagarna nya rutiner i sitt vardagliga liv, vilket de beskrev gav en kontinuitet i tillvaron. Den hjälpte till att skilja vardagarna från helgen, att gå till mötesplatsen gav för en del deltagare samma struktur som att gå till jobbet, som exempelvis en av deltagarna beskrev:

17 17 Så när lördan och söndan kommer, då tycker jag att jag känner mig ledig när jag inte behöver liksom gå hit Varje deltagare kom en bestämd tid och ett bestämt antal dagar till mötesplatsen varje vecka, många av deltagarna kom på morgonen. Eftersom det var samma grupp innebar det att de lärde känna varandra bättre, vilket bland annat bidrog till att deltagarna ville fortsätta att komma till mötesplatsen. Detta hjälpte dem att få en struktur på dagen. På en mötesplats kom deltagarna lagom till fikat och satt och pratade en stund: Jag brukar alltid va här till klockan tie, då sitter vi, jag å så ett par tre stycken till å fikar som vi gör nu å... pratar i lugn o ro de tycker jag e den bästa stunden på hela dan. Mötesplatsen gav inte bara struktur till vardagen i stort för deltagarna, även aktiviteterna på mötesplatsen gav besöken en struktur i sig. Tiden deltagarna vistades på mötesplatsen var också strukturerad. För de deltagare som ägnade sig åt fysisk aktivitet, på sin mötesplats, var det först träning, sedan fika och umgänge. Som en utav deltagarna uttryckte sig:... å vi e särskilt fyra killar här som alltid sitter vid samma bord jämt jämt jämt, så vi känner ju varann utan å innan å har väldigt mycket trevligt Några av deltagarna beskrev att de ställde klockan för att stiga upp tidigare på morgonen och hinna komma till mötesplatsen. Detta påminde dem om strukturen och rutinerna från det tidigare arbetslivet då de var tvungna att gå upp en viss tid för att ge sig iväg till arbetet, vilket gav en positiv känsla. Som en av deltagarna berättade: Så de dagarna jag ska upp, då är det... ja, det är som gamla tider (skratt). Det är fasta, fasta saker. Det ska man också se ifrån när man gick upp, för tjänsten var ju vid en viss tid på dagen. Så det, det är, det har ska jag säga, kan man säga stabiliserat tillvaron på det viset.

18 18 Personalen på mötesplatsen är uppskattad för sin hjälpsamhet och omtanke De flesta utav deltagarna nämnde särskilt att både personalen och den frivilliga arbetsinsatsen gjorde ett betydelsefullt arbete för besökarna på mötesplatsen. Bemötandet personalen och den frivilliga arbetsinsatsen visade besökarna bidrog till ett välbefinnande. Enligt deltagarna var personalen och de som stod för den frivilliga arbetsinsatsen en betydelsefull faktor som bidrog till den trevliga stämningen på mötesplatsen. Personalen fanns till hands och kunde hjälpa till med en del praktiska göromål såsom att fylla i blanketter och ge information. För en del av de äldre på mötesplatsen betydde det även mycket för tryggheten. Vid fysisk aktivitet, såsom till exempel vattengymnastik, hade personalen en mer instruerande funktion. Personerna som ställde upp och hjälpte till, det vill säga den frivilliga arbetsinsatsen, hjälpte framför allt till i köket med kaffekokning och med att göra smörgåsar. De följde ett rullande schema sinsemellan, och bidrog till den trevliga stämningen: Sedan tycker man att det är så fantastiskt med de människorna som ställer upp här. De blir man också bekant med för de är ju här olika tider och varvar varandra, man får verkligen beundra dem som gör det. Deltagarna tyckte det var skönt att komma till ett dukat bord. De som stod för den frivilliga arbetsinsatsen utstrålade en hjälpsamhet och spred en värme till de övriga på mötesplatsen... som dessa människor, damerna här som till exempel lagar smörgåsarna och kommer och frågar vad vill du ha för pålägg idag? och lite sådant där, och de har så oerhörd fin hjälpsamhet. DISKUSSION Resultatdiskussion Syftet med studien var att beskriva om mötesplatsens betydelse för välbefinnandet för personer från 65 år och uppåt. Resultatet visade att mötesplatsen hade en stor betydelse för

19 19 välbefinnandet hos alla åtta deltagare. Det var framför allt den sociala samvaron med andra på mötesplatsen som motiverade deltagarna att komma dit. Författarna fann att motivation var ett väsentligt begrepp då det hjälpte deltagarna att komma till mötesplatsen. Enligt psykologen Abraham Maslows (Granbom, 1998), finns det fem grundläggande behov som människan strävar efter att få tillfredställda: fysiologiska, trygghet, tillhörighet, uppskattning och självförverkligande, det vill säga om ett mål har uppnåtts finns en motivation att tänja på gränserna för att uppnå nya mål (Granbom, 1998). Dessa behov kunde jämföras med deltagarnas behov av gemenskap som fanns på mötesplatsen. Deltagarna besökte oftast mötesplatsen en bestämd tidpunkt på dagen och bestämda dagar i veckan, det gjorde att de lärde känna andra besökare som också kom till mötesplatsen vid dessa tider. Detta ledde till att det skapades en speciell gemenskap mellan besökare som var där samtidigt. Den här speciella gemenskapen deltagarna hade funnit i umgänget med varandra bidrog till ett välbefinnande hos dem. Likaså beskriver Svidén & Borell (1998) i sin studie hur en grupp människor träffades vid samma tidpunkt för att utföra aktiviteter tillsammans på mötesplatsen. Den gemenskap som bildades genom att samma grupp människor fick utföra aktiviteter tillsammans blev betydelsefull. Det fanns en stark gemenskap bland deltagarna och de andra besökarna som kom till mötesplatsen regelbundet. Den gemenskapen, menar författarna, hade sitt ursprung i att deltagarna kom bestämda dagar och bestämda tider, vilket gav en struktur som de trivdes med. Med tiden lärde deltagarna och de andra besökarna känna varandra bättre och upptäckte hur bra de trivdes med umgänget sinsemellan. Det gjorde att de ville fortsätta besöka mötesplatsen på bestämda dagar och tider. Gemenskapen som fanns där utvecklades till ett socialt engagemang som var betydelsefullt. Agahi et al. (2010) menar om man har tillgång till sociala relationer, exempelvis på mötesplatsen, så har man även tillgång till sociala engagemang där man tillsammans med andra kan uppleva delaktighet i olika aktiviteter som utförs på mötesplatsen. I och med deltagandet i meningsfulla aktiviteter med andra personer kan det också bidra till ett meningsfullt och ett tillfredsställt liv. Känslan av att vara delaktig i aktiviteter och att ha gemenskap med andra gav ett socialt engagemang och dessutom ett välbefinnande även för deltagarna i författarnas studie. Författarna och Golden, Conroy, Bruce, Denihan, Greene, Kirby och Lawlor (2009) menar, om deltagarna inte besökt mötesplatsen hade de inte fått uppleva den betydelsefulla gemenskapen som fanns där, vilket hade resulterat i att en viktig komponent i deras välbefinnande hade gått förlorad. Istället hade de kunnat riskera att bli isolerade i sitt eget hem och den sociala kontakten med andra hade

20 20 inte upplevts (Nicholson Jr, 2009). Det blev även uppenbart att den sociala kontakten och den gemenskap som fanns på mötesplatsen var betydelsefull då det fanns en viss oro bland deltagarna om att mötesplatsen eventuellt skulle försvinna. Att bli ensam och inte ha tillgång till att umgås med andra människor var inget som var önskvärt hos deltagarna. Oron deltagarna kände för sin mötesplats kan vara befogad eftersom de äldre är en grupp som ofta kan glömmas bort i samhället. Därför anser författarna att begreppet Occupational Justice (Stadnyk, Townsend & Wilcock, 2010) passar in i det här sammanhanget. Alla som vill ägna sig åt aktiviteter ska ha rätt att få göra det och inte bli ifråntagna den möjligheten. Även de äldre har behov av att kunna träffa varandra på mötesplatser där de kan ägna sig åt, för dem, meningsfulla aktiviteter. Inom arbetsterapi är meningsfulla aktiviteter ett ledord, därför känns det angeläget att de äldre ska kunna få delta i aktivitetsutföranden. Att besöken på mötesplatsen gav deltagarna struktur både på dagen och på veckan var inte något författarna frågade om under intervjuerna, utan detta blev tydligt under databearbetningen. Författarna tolkade detta med rutiner som ett omedvetet behov hos deltagarna eftersom de hade lagt upp dagar och tider som bildade en struktur. Alla deltagare var numera pensionärer, och som Kielhofner (2008) menar, kan det då vara en utmaning att hitta nya rutiner. För flera av deltagarna, menar författarna, var mötesplatsen här en hjälp. Att gå dit motsvarade att gå till arbetet, då de hade bestämda tider att passa. Detta upplevdes som något positivt av deltagarna och bidrog till en känsla av välbefinnande hos dem. Detta kan också jämföras med studien Jonsson, Josephsson och Kielhofner (2001) genomförde, där de fann att personer som gått i pension saknade de strukturer och rutiner de tidigare haft i samband med arbetet. När de väl lyckats finna nya strukturer och rutiner i pensionsåldern kände de sig mycket tillfredsställda. För deltagarna i författarnas studie blev de nya strukturerna och rutinerna i samband med att gå till, och att vara på mötesplatsen en motivation till att komma hemifrån. Lunchen, som serverades på en av mötesplatserna, bidrog också till strukturen och rutinen på dagen. Den serverades samma tid varje dag och fungerade som ett dragplåster för deltagarna och de övriga besökarna på mötesplatsen, eftersom det var den tiden på dagen då flest besökare var på mötesplatsen samtidigt. Det framkom i litteraturen och i forskningsrapporter att välbefinnande och hälsa ofta är relaterade till varandra. Eftersom mötesplatsen gav välbefinnande hos deltagarna kom författarna också in på begreppet hälsa. World Health Organization (WHO) formulerade sin definition för hälsa redan 1948: Hälsa är ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och icke enbart

21 21 frånvaro av sjukdom eller svaghet. (WHO, 1948). Men att bli äldre behöver per automatik inte betyda att hälsan och välbefinnandet blir sämre. Hälsofrämjande och förebyggande insatser kan hjälpa till att hålla hälsan på en bra nivå (Statens folkhälsoinstitut, 2010). I och med att författarnas deltagare hade valt att regelbundet besöka mötesplatsen ökade deras livskvalité. Hade några av deltagarna inte haft tillgång till mötesplatsen fanns risken att de istället kunde drabbats av ensamhet och depression (Golden et al., 2009; Nicholson Jr, 2009). Författarna anser därmed att studien visar att mötesplatsen fyller en betydelsefull funktion i deltagarnas liv. Att arbeta hälsofrämjande, vilket författarna menar att mötesplatsen gör, är att ha fokus på det friska och att försöka bibehålla och stärka det. Vid ett hälsofrämjande arbete med de äldre finns det fyra områden eller hörnpelare, som är viktiga att ta med, och de är: social gemenskap, meningsfullhet, fysisk aktivitet och goda matvanor (Statens folkhälsoinstitut, 2010). Dessa hörnpelare, stämmer enligt författarna mycket väl överrens med mötesplatsens syfte och mål för de äldre. På två av de tre mötesplatserna som ingick i studien låg fokus på den sociala gemenskapen där deltagarna fick möjlighet att umgås och vara delaktiga i gemensamma aktiviteter. Aktiviteterna på mötesplatsen bestämdes av besökarna själva, vilket gjorde aktiviteterna meningsfulla för dem. Grundtanken med mötesplatsen är att besökarna själva ska få bestämma vilka aktiviteter som ska finnas där, vilket förhoppningsvis ger ett ökat engagemang och delaktighet i aktiviteterna, och i mötesplatsen. Författarna anser att den grundtanken sammanfaller med det klientcentrerade synsättet (Fisher & Nyman, 2008), där deltagaren är delaktig i beslut rörande aktiviteter på mötesplatsen, vilket författarna menar ger ett större engagemang. En studie från Storbritannien visar detsamma då den menar att motivationen och engagemanget i fritidsaktiviteter är större om den är självvald (Ball, Corr, Knight & Lowis, 2007). På den tredje mötesplatsen låg fokus på fysisk aktivitet, men den sociala gemenskapen var också väsentlig för besökarna. Fysisk aktivitet, som fanns mer eller mindre även på de två andra mötesplatserna, inverkade positivt på det psykologiska välbefinnandet hos de äldre, eftersom den fysiska träningen ger en högre tilltro till den egna fysiska förmågan i vardagliga situationer (Lindwall, 2010). Detta är intressant eftersom det ofta brukar kunna vara det omvända hos äldre. Man har också sett samband mellan regelbunden motion på låg intensitetsnivå och högre kognitiv förmåga (Lindwall, 2010). Svidén (2008) menar också i sin avhandling att fysisk träning är en utav de faktorer som får en person att åldras på ett hälsosamt sätt, men även andra faktorer så som goda matvanor, sociala interaktioner/stöd och engagemang i meningsfulla aktiviteter är viktiga.

22 22 Resultatet av denna studie visade att mötesplatsen gav deltagarna i studien ett välbefinnande. Varför det är så, och något att tänka på kan vara, som en av deltagarna påpekade, att eftersom det är frivilligt att komma till mötesplatsen är det bara positivt inställda personer som är där, annars hade de inte kommit tillbaka. Metoddiskussion Då författarna ville få en beskrivning av mötesplatsens betydelse för välbefinnandet valde de en kvalitativ metod. Denna metod gav deltagarna en möjlighet att berätta om sina erfarenheter och känslor av mötesplatsen, och vad det betydde för deras välbefinnande. En halvstrukturerad intervjuform med intervjuguide valdes, vilket lämnade utrymme till att följa upp deltagarnas svar med följdfrågor (Kvale & Brinkmann, 2009). För att få så stor variation som möjligt, med både män och kvinnor i varierande åldrar, gjordes ett strategiskt urval (Malterud, 2009). Författarna åkte till mötesplatserna och lämnade ut informationsbrev med författarnas telefonnummer och mailadresser, ett till personalen och ett till blivande deltagare. Att använda sig av målinriktad sampling (DePoy & Gitlin, 2010) var bra då författarna inte kände besökarna på mötesplatsen. Därför var det passande att personalen där kunde hjälpa till att välja ut och tillfråga personer, utifrån inklusionskriterierna. Dessa var att deltagarna skulle vara regelbundna besökare och att de hade lätt att dela med sig av sina erfarenheter av mötesplatsen. Det innebar också att det var deltagarna som tog första kontakten med författarna och därför inte kände sig pressade att delta. Fördelningen av de åtta deltagarna såg ut på följande vis; två utav mötesplatserna hade tre deltagare var och den tredje mötesplatsen hade två deltagare. Författarna valde ett strategiskt urval, då de besökte tre olika mötesplatser för att få ett bredare underlag till studien (Malterud, 2009). Författarna menar att mötesplatsernas varierade utbud av aktiviteter ökade tillförlitligheten i resultatet då deltagarnas beskrivningar inte utgick från samma mötesplats utan ifrån olika mötesplatser, som dessutom är placerade i olika kommuner (Malterud, 2009). Under varje intervjutillfälle deltog båda författarna. De hade innan intervjun bestämt vem som skulle vara den ledande och vem som skulle ställa följdfrågor vid behov. Detta informerades också deltagarna om innan intervjun påbörjades. Författarna tyckte det underlättade att spela in intervjuerna med hjälp av en diktafon. Det gjorde att de kunde koncentrera sig på samtalet med deltagarna, och deras kroppsspråk och mimik. Vid inspelningen registrerades hela samtalet, vilket hade varit svårt att hinna med om författarna istället hade fört anteckningar, då betydelsefull information kunde gått förlorad (Kvale & Brinkmann, 2009). Att

23 23 intervjurollerna bestämdes innan var viktigt för att ordningen och samarbetet under intervjun skulle fungera, så inte båda författarna ställde frågor samtidigt. Under de första intervjuerna var det svårt att låta tystnaden tala och vänta ut svaren men det blev lättare efter varje intervju som genomfördes. Författarna ville med sina frågor, komma åt det känslomässiga i deltagarnas regelbundna besök på mötesplatsen. Efteråt kunde författarna konstatera att deltagarna lättare kunde svara på frågorna som ledde till konkreta svar än de som ledde till svar utifrån deltagarnas känslor. Detta gav ett tunnare material åt de känslomässiga aspekterna i resultatet. Vad författarna märkte under arbetet med studien var att hälsa som begrepp ofta står i relation till välbefinnande. Om hälsa skulle ha ingått i syftet och i intervjufrågorna kunde det ha blivit fler frågor och frågorna skulle eventuellt fått större variation. Detta kunde ha gett mer material att arbeta med. Författarna anser att intervjuguiden innehöll få frågor, vilket visade sig ge ett litet och tunt material till resultatet. De förväntade sig att frågorna skulle ge utförligare svar på det känslomässiga med mötesplatsen än de faktiskt gjorde. Detta kunde bero på att frågorna uppfattades som otydliga av deltagarna eller att de var felaktigt formulerade, författarna hade också en känsla av att deltagarna inte var beredda på att tyngdpunkten skulle ligga på det känslomässiga. Innan studien påbörjas rekommenderar Lantz (2007) att en provintervju bör genomföras för att se hur intervjuguiden fungerar. Hade författarna gjort en provintervju, vilket inte gjordes, hade eventuellt dessa problem med intervjuguiden inte uppstått. Följdfrågorna som ställdes under intervjuerna försökte få deltagarna att ytterligare tänka efter vad det känslomässiga med mötesplatsen betydde för dem. I vissa fall hjälpte inte dessa följdfrågor för att få fram det känslomässiga i svaren. Detta innebar att resultat delen blev tunnare än vad författarna hade förväntat sig. Helhetsintrycket under intervjun, med omgivning, kroppsspråk och samspelet mellan intervjuaren och deltagaren (Lantz, 2007) kan vara betydelsefullt att ha med sig vid dataanalysen. Eftersom helhetsintrycket hjälpte till vid transkriberingen då man samtidigt såg deltagaren framför sig, förstärkte det budskapet i intervjun. Författarna upptäckte efter transkriberingen, när de läste igenom materialet, att det var som deltagaren fanns inne i huvudet med både röst och bild. Detta fenomen hade inte uppstått om författaren inte deltagit i både intervjun och transkriberingen. Därför var det bra att båda författarna var med vid samtliga intervjuer och transkriberingar då det gav en djupare förståelse av deltagarnas svar, och det gav också en möjlighet att återuppleva intervjutillfället och se materialet från en ny sida (Malterud, 2009). Transkriberingen påbörjades direkt efter intervjun då det underlättade

24 24 att den var i färskt minne vid det fortsatta analysarbetet (Patel & Davidson, 2009). Att intervjuerna var inspelade innebar att författarna kunde gå tillbaka och lyssna på intervjuerna om behov fanns. Det kändes tryggt och säkert att ha den möjligheten (Kvale & Brinkmann, 2009). Transkriberingen och kodningen gjorde författarna på varsitt håll. Båda författarna hade många koder som alla sammanfördes i en gemensam matris. Då de flesta koderna överensstämde väl med varandra visade de att interbedömarreliabiliteten var god och det gav en ökad tillförlitlighet till materialet (Patel & Davidson, 2009). Av koderna bildade författarna tretton grupperingar. Då många utav dessa var lika varandra, sammanfördes de efter diskussioner mellan författarna, till fyra grupper som blev författarnas slutgiltiga teman. De fortsatte med samarbetet av dataanalysen. Det var en fördel att vara två då det underlättade för arbetet att kunna bolla idéer med varandra, och diskutera runt problem samt frågor som uppstod med jämna mellanrum under arbetet. En styrka med arbetet, anser författarna, var att de fick informationen direkt av berörda personer, både ur etiska aspekter och att informationen var tillförlitlig. Förslag på studier Forskning visar att äldre personer upplever ett välbefinnande av att ha ett socialt umgänge och delta i aktiviteter tillsammans. Denna forskning vänder sig ofta till sköra äldre som har drabbats av sjukdom och/eller funktionsnedsättning. Däremot efterfrågar författarna mer forskning kring friska äldre personer och deras välbefinnande i relation till fritidsaktiviteter och mötesplatser. Vår studie visar att mötesplatsen fyller en viktig funktion hos dess besökare och betyder mycket för välbefinnandet hos dem. Därför vore det bra om kommuner fick ta del av sådana studier, så det satsas på att öppna fler mötesplatser. SLUTSATSER Med denna studie vill författarna belysa att mötesplatsen är en betydelsefull träffpunkt för många äldre, där får de uppleva en gemenskap som är både efterlängtad och uppskattad, eftersom ensamhet och social isolering kan vara ett stort problem bland äldre. På mötesplatsen får deltagarna utföra meningsfulla aktiviteter som de är intresserade av. Det sociala umgänget och aktiviteterna ger dem ett psykiskt och fysiskt välbefinnande. Delaktigheten och