Förord Ellagstiftningen en översikt Elsäkerhet vid arbete ELSÄK-FS 2008:3. Utförande av elektriska starkströmsanläggningar

Transkript

1 Innehåll Förord 5 7 Elsäkerhet vid arbete 10 ELSÄK-FS 2006:1 12 Utförande av elektriska starkströmsanläggningar 17 ELSÄK-FS 2008:1 23 ELSÄK-FS 2008:2 52 Innehavarens kontroll 63 Starkströmsförordning (2009:22) 65 ELSÄK-FS 2008:3 72 Regler om behörighet att utföra elinstallationsarbete 79 Elinstallatörsförordning (1990:806) 83 ELSÄK-FS 2007:2 86

2 E lektricitet är en av de farligaste produkterna som gemene man får ha tillgång till. Alla, även barn använder elektricitet i många vardagliga situationer och i många fall utan att användaren har några särskilda förkunskaper. Tidigt insåg man att elektricitetens egenskaper kunde medföra allvarliga skador på såväl person som egendom. Dock ansågs samhällsnyttan vara så stor att man tillät elektrifiering, men redan 1902 utfärdades en särskild ellag som bland annat reglerade ansvar och rätten att bygga ledningar. Denna lag fanns kvar till och med 1997 och ersattes då av nu gällande ellag (1997:857). Ellagen anger endast övergripande säkerhetsbestämmelser men ger regeringen eller den myndighet regeringen utser mandat att, i den mån det finns behov, meddela föreskrifter gällande elsäkerhet (9 kap. 1 ). De föreskrifter som regeringen meddelar benämns förordning. Med stöd av ellagen har regeringen meddelat föreskrifter om elsäkerhet vid starkströms anläggningar, om elmateriel och om behörighet för elinstallationsarbete. Dessa föreskrifter finns i starkströmsförordningarn (2009:22), respektive förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel och elinstallatörsförordningen (1990:806). Elsäkerhet har ansetts vara så viktigt att regeringen, oberoende av politisk tillhörighet, har en särskild utsedd elsäkerhetsmyndighet, nämligen Elsäkerhetsverket. Med stöd av ovan nämnda förordningar har i sin tur Elsäkerhetsverket beslutat sina föreskrifter. Med ellagstiftning avses de författningar som staten och dess myndigheter meddelat. Vid en rättslig prövning blir den hierarkiska ordning lag, förordning och myndigheters föreskrifter där lag har högsta status. Elsäkerhetsföreskrifter har historiskt varit detaljreglerande och utarbetats med nationella förutsättningar. Nationella föreskrifter tenderar till att utgöra handelshinder och kan även försvåra såväl import som export med ökade kostnader som följd. Den tekniska utvecklingen och det ökande samarbetet med andra länder, främst genom Sveriges medlemskap i EES och EU, har 7

3 medfört att föreskrifter måste uppdateras allt oftare för att inte utgöra handelshinder. År 1994 togs det första steget mot att ersätta svenska föreskrifter med föreskrifter som följde internationella standarder, då man införde nya regler på lågspänningsområdet. Dessa föreskrifter blev kallade Blå boken infördes de europeiska reglerna för arbete på elektriska anläggningar i Blå bokens avdelning C. Svensk standard ingår inte i ellagstiftningen utan utarbetas av branschen och staten har ingen påverkan på dess utformning. Men en koppling mellan standardiseringen och föreskrifterna har funnits ända sedan förra sekelskiftet. Den fick en tydlig ställning i 1939 års föreskrifter, där man hänvisade till SEN (svensk elektroteknisk norm) för att föreskrifternas krav skulle anses uppfyllda. Till en början var inte standarderna särskilt omfattande och begränsade sig mest till elmaterielområdet. Numera har standardiseringen utvecklats väsentligt och omfattar även anläggningsområdet. Elsäkerhetsverket kan därmed även hänvisa till svensk standard vad gäller utförande av anläggningar och arbete som utförs i elektriska anläggningar. Till följd därav har behovet av detaljföreskrifter minskat. Elsäkerhetsverkets uppdrag har varit att, i den mån det från elsäkerhetssynpunkt är möjligt, minska den svenska detaljregleringen kom de första föreskrifterna som nästan helt saknade detaljerade bestämmelser (ELSÄK-FS 2004:1). Föreskrifterna gällde utförande av elektriska anläggningar och om man följde svensk standard som komplement till föreskrifterna ansågs anläggningen ge en betryggande säkerhet. Men inom vissa områden finns dock fortfarande behov av detaljreglering, t.ex. vad gäller avstånd för luftledningar. Nästa föreskrift att omregleras blev elsäkerhet vid arbete. Dessa föreskrifter kom 2006 (ELSÄK-FS 2006:1). I princip anger dessa föreskrifter endast de säkerhetsmål som ska vara uppfyllda vid ett elektriskt arbete och hänvisar också till svensk standard som ett sätt att uppfylla föreskrifternas krav. 8 Starkströmsföreskrifter

4 2004 års föreskrifter om utförande av anläggningar omarbetades till 2008 (ELSÄK-FS 2008:1). Nu togs fler svenska särbestämmelser bort och man införde även ett nytt kapitel med bestämmelser om kontaktledningsanläggningar (kap. 7). Blå boken gällde fortfarande vad gällde varselmärkning och innehavarens kontroll över sin anläggning. Något förenklat kan man säga att dessa bestämmelser flyttades över till egna föreskrifter 2008 (ELSÄK-FS 2008:2 Varselmärkning och ELSÄK-FS 2008:3 Innehavarens kontroll) och därmed kunde Blå boken pensioneras. Den upphörde i alla sina delar att gälla den sista september Starkströmsförordningen trädde i kraft den 1 mars 2009 och ersatte då förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar. Under arbetet med 2008 års nya myndighetsföreskrifter har Elsäkerhetsverket följt regeringens arbete med den nya förordningen och anpassat föreskrifterna till denna. Några stora sakliga skillnader mellan de båda förordningarna finns inte vad gäller elsäkerhet. I ett par fall har hänvisningar i 2008 års föreskrifter gjorts till paragrafer i gamla förordningen. Dessa har nu ändrats genom ändringsföreskrifter som meddelats under Regler om vem som får utföra elinstallationsarbete har funnits sedan Dagens bestämmelser grundas på två författningar, dels elinstallatörsförordningen (1990:806), dels Elsäkerhetsverkets föreskrifter för elinstallatörer (ELSÄK-FS 2007:2). Elsäkerhetsverket har under sommaren 2010 meddelat ändringar till föreskrifterna. Med ett undantag träder dessa ändringar ikraft 1 januari I detta kompendium har i de bestämmelser som ändras införts datum för ikraftträdande samt datum för upphörande för de bestämmelser som upphör att gälla. I tidigare föreskrifter har Elsäkerhetsverket upprepat vad som sagts i överliggande förordning i syfte att underlätta för användaren. Denna metod är dock inte juridiskt helt korrekt varför verket numer inte upprepar vad som sagts i förordning. Till följd därav måste användaren i många fall i dag ta till sig såväl förordning som föreskrift för att få en helhet av regelverket. 9

5 Elsäkerhet vid arbete D e grundläggande reglerna för säker arbetsmiljö utgörs av arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Elsäkerhetsverket har meddelat särskilda föreskrifter som ska tillämpas om det finns en elektriskt fara för dem som deltar i arbetet och kan ses som ett komplement till den övriga arbetsmiljölagstiftningen; Elsäkerhetsverkets föreskrifter och allmänna råd om elsäkerhet vid arbete i yrkesmässig verksamhet, ELSÄK-FS 2006:1. Till skillnad mot övriga föreskrifter i detta kompendium har inte Elsäkerhetsverket utfärdat några kommentarer till bestämmelserna om elsäkerhet vid arbete. I Elsäkerhetsverkets tryckta författning har de allmänna råden placerats efter föreskrifterna. I detta kompendium har de allmänna råden placerats omedelbart efter varje paragraf för att underlätta för läsaren. Första paragrafen gäller tillämpningsområdet. Föreskrifterna ska tillämpas om det finns elektrisk fara för dem som deltar i arbetet oberoende av vilken typ av arbete det rör sig om. En förutsättning är dock att det är yrkesmässig verksamhet. Som exempel kan nämnas rengöring och målning i driftrum och maskinarbeten invid kraftledningar. Även anordningar omfattas av föreskrifterna. Finns det elektrisk fara för dem som deltar i arbete med t.ex. underhåll av maskiner ska föreskrifterna tillämpas. Andra och tredje paragrafen beskriver begreppet god elsäkerhetsteknisk praxis. Säkerhetsåtgärderna som ska vidtas före ett arbete ska vara grundade på en riskbedömning. Om man väljer att inte tillämpa säkerhetsåtgärder enligt svensk standard ska riskbedömningen vara dokumenterad och anvisningar ska utfärdas. ESA Installation ISA är exempel anvisning som delvis inte följer svensk standard men som kan utgöra grund för dokumenterad riskbedömning. 10 Starkströmsföreskrifter

6 I vissa fall kan svensk standard behöva kompletteras med hänsyn till arbetets karaktär. Även i dessa fall ska riskbedömningen dokumenteras och anvisningar utfärdas. ESA Arbete på parallella ledningar är exempel på sådan kompletterande anvisning. Som svensk standard gäller SS-EN Fjärde paragrafen gäller kunskap och utbildning. Som framgår av rådet behöver kunskap och utbildning uppdateras regelbundet. Tidsintervallet mellan repetitionerna blir bland annat beroende av förkunskaper, hur ofta ett moment utförs, den tekniska utvecklingen och hur information om elsäkerhet sprids i den egna organisationen. I något större organisationer kan det vara lämpligt att dokumentera hur kunskaper och utbildning uppdateras. Femte paragrafen gäller elsäkerhetsplaneringen. I planeringen ska det ingå att utse vem eller vilka som ska säkerställa att säkerhetsåtgärder vidtas. Enligt svensk standard är det elarbetsansvarig som ska se till att skyddsåtgärder vidtas när arbetsmetoder ska til lämpas. För att tydliggöra vem som är elarbetsansvarig beroende på hur arbetet uppkommit, t.ex. planerade arbeten, felavhjälpning med mera, kan det vara lämpligt med skriftliga rutiner över hur elarbetsansvarig utses. Sjätte och sjunde paragraferna. Förutsättningar och villkor för åtgärder och arbetsmetoder, inklusive avstånd som ska upprätthållas, framgår av svensk standard. Elsäkerhet vid arbete 11