Patienters upplevelser av den perioperativa dialogen och den perioperativa vården

Transkript

1 Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Avdelningen för omvårdnad Aniko Kelemen Josefine Svensson Patienters upplevelser av den perioperativa dialogen och den perioperativa vården En litteraturöversikt Patients experience in the perioperative dialogue and perioperative care A Literature Review Examensarbete inom omvårdnad 15 hp, avancerad nivå Specialistsjuksköterska med inriktning mot operationssjukvård Datum: Maj 2012 Handledare: Maria Henricson Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax Information@kau.se

2 SAMMANFATTNING Titel: Fakultet: Kurs: Författare: Handledare: Examinerande lärare: Patienters upplevelser av den perioperativa dialogen och den perioperativa vården Fakulteten för Samhälls- och livsvetenskaper, Karlstads universitet Examensarbetet i omvårdnad, 15 hp Aniko Kelemen och Josefine Svensson Maria Henricson Kerstin Petzäll Sidantal: 23 År och månad för examination: 2012 Maj Nyckelord: Perioperativ dialog, Perioperativ vård, Patient, Upplevelser Ett flertal patienter känner stress och oro inför ett kirurgiskt ingrepp. Patienter kan känna sig ensamma i den främmande operationsmiljön vilket kan upplevas otryggt. Syftet med studien var att beskriva hur patienter upplever den perioperativa dialogen och den perioperativa vården. Metoden var en litteraturöversikt med 15 vetenskapliga artiklar, där 13 var kvalitativa och två var kvantitativa. Evans syntesmetod användes för att sammanställa forskningen. Resultatet beskrivs under två huvudteman, Perioperativ samtal som guide och Förtroende för perioperativa teamet, med vardera fyra underteman. Resultatet visade att ömsesidig och fortlöpande information samt god kommunikation från sjuksköterskan hade betydelse för att patienterna skulle känna sig delaktiga och tillfredställda i sin vård. När förtroendet stärktes, genom en närvarande och stöttande sjuksköterska samt en tillåtande miljö, upplevde patienterna större trygghet och fick en positiv upplevelse av vården. Konklusionen av resultatet var att information har stor betydelse för att patienterna ska känna sig trygga och få förtroende för den perioperativa sjuksköterskan.

3 ABSTRACT Title: Faculty: Course: Authors: Supervisor: Examinator: Patients experiences in the perioperative dialogue and perioperative care Faculty of Social and Life Sciences, Karlstad University Degree project - nursing, 15 ECTS Aniko Kelemen and Josefine Svensson Maria Henricson Kerstin Petzäll Pages: 23 Year and month of the examination: 2012 May Keywords: Perioperative dialogue, Perioperative care, Patient, Experience A majority of the patients feel stress and anxiety before undergoing a surgical procedure. Patients can experience loneliness in the foreign operating environment and can thus feel insecure. The purpose of this study was to describe how patients experience the perioperative dialogue and perioperative care. The method was a literature review with 15 scientific articles, where 13 were qualitative and two were quantitative. Evans synthesis method was used to put the research together. The result is described under two main themes, Perioperative conversations as guide and Trust for the perioperative team, each with four subthemes. The result showed that mutual and consecutive information as well as good communication from the nurse was relevant for the patients to feel involved and satisfied with their care. When trust was strengthened through a present and supportive nurse as well as by an allowing environment, the patients felt a greater sense of security and had a positive experience with their treatment. The conclusion of this result was that information is significant for the patients to feel safe and to gain trust towards the perioperative nurse. Datum: Underskrift examinerade lärare:

4 Innehållsförteckning Introduktion... 5 Perioperativ vård... 5 Den perioperativa sjuksköterskan... 5 Perioperativa dialogen... 6 Perioperativ vårdteori... 7 Syfte... 8 Metod... 8 Litteratursökning och urval... 8 Dataanalys... 9 Forskningsetiska övervägande Resultat Perioperativt samtal som guide Behovet av information Att få vara delaktig Att bli tagen på allvar Förberedelse för efterloppet Förtroende för perioperativa teamet Närvarande perioperativ sjuksköterska Att överlämna sig Att känna igen sig och bli igenkänd Tillåtande miljö Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Klinisk implikation och vidare forskning Referenser Bilaga 1 Tabell för databassökning Bilaga 2 Protokoll för kvalitetsbedömning av studier med kvalitativ metod Bilaga 3 Protokoll för kvalitetsbedömning av studier med kvantitativ metod Bilaga 4 Granskningsmall Bilaga 5 Artikelmatris

5 Introduktion Att komma till en operationsavdelning och genomgå ett kirurgiskt ingrepp kan för ett flertal av patienter innebära en känsla av utsatthet (Lindwall & von Post 2008a). Patienten kan behöva träffa ett flertal olika personer, som ofta är okända för dem. Inte sällan händer det att patienten får vänta på att komma in i operationssalen på grund av ett försenat operationsprogram. Att behöva träffa och få information från olika personer, utan att ha någon att vända sig till, kan leda till att patienten känner sig ensam och övergiven (Lindwall & von Post 2008a; Lindwall & von Post 2008b). Patienter kan känna sig objektifierade, då operationsavdelningen kan uppfattas som opersonlig, distanserande och kall (Lindwall & von Post 2008a). Det har under de senaste åren utvecklats en vana av att sjuksköterskan på operationsavdelningen förväntas prestera mera på mindre tid. Ett ökat krav på produktivitet gör att arbetet känns stressande och rutinmässigt (Lindvall & von Post 2008b). Sjuksköterskan saknar tid till att skaffa sig tillräcklig information om och förståelse för patienten före och efter operationen (Lindvall & von Post 2008b; Ritley & Peters 2000). Det behöver utarbetas nya rutiner för att kunna jobba utifrån den perioperativa dialogen. Även om personalen är positiv till förändringar finns det tidsbrist som hinder för att kunna genomföra en förändring (von Post et al. 2005). Perioperativ vård Perioperativ vård är den omvårdnad som ges till patienter innan, under och efter kirurgiska behandlingar (Rothrock 2011). Lindwall och von Post (2005) definierar perioperativ vård: Perioperativ vård innefattar anestesi- och operationssjuksköterskans perioperativa vårdande, den perioperativa dialogen, dvs. en anestesi- eller operationssjuksköterskas pre-, intra- och postoperativa samtal med sin patient samt behandlingar och tekniker dvs. det praktiska tillvägagångssätt som patienten utsätts för i hälsans tjänst. Perioperativ vård kan också förstås som ledning och organisation av det arbete som sker inom en operationsavdelnings verksamhetsområde (Lindwall & von Post 2005, s.1). Den perioperativa sjuksköterskan Den perioperativa sjuksköterskan är en anestesisjuksköterska eller en operationssjuksköterska som finns till för patienter i samband med anestesi och operation (Lindwall & von Post 2005). Anestesisjuksköterskan uppgift är i huvudsak att ta hand om en människas vitala funktioner under anestesin och ska därmed ha goda kunskaper i medicin, teknik och anestesiologiska metoder. Operationssjuksköterskan ska ha goda kunskaper i hygien, aseptik och antiseptik, men också medicinska och medicintekniska kunskaper. En viktig del i operationssjuksköterskans arbete är också att kunna instrumentera vid olika kirurgiska behandlingar (McGarvey et al. 2000; Lindwall & von Post 2008a). Anestesi- och operationssjuksköterskor har ett gemensamt ansvar för patientens välbefinnande vid placeringen av patienten på operationsbädden. Det är viktigt att patienten känner ett förtroende för sjuksköterskan och att patientens värdighet bevaras genom att sjuksköterskan på ett ansvarsfullt sätt rör vid patientens kropp. Den 5

6 perioperativa sjuksköterskan strävar efter att patienten skall återfå hälsa och att den perioperativa vården upplevs som något positivt för patienten (Lindwall & von Post 2005). Forskning visar att det är viktigt för den perioperativa sjuksköterskan att ha patienten i fokus. Patienten är det centrala i sjuksköterskans arbete och att omvårdanden är holistisk (Chard 2000; McGarvey et al. 2000; Bull & FitzGerald 2006). Sjuksköterskan har en självständig roll i samband med att kunna identifiera varje patients behov, erbjuda individuell vård och vara totalt ansvarig (McGarvey et al. 2000). Sjuksköterskan vill skydda patienten mot fysisk skada och samtidigt bevara patientens värdighet (Chard 2000; McGarvey et al. 2000). De vill stå upp för patientens rättigheter, på samma sätt som för sina egna rättigheter (Chard 2000). Enligt operationssjuksköterskans kompetensbeskrivning (SEORNA & SSF 2011) är en del av sjuksköterskans ansvarsområden att kommunicera, informera och undervisa patienter, närstående och medarbetare. Genom att ge stöd och vägledning möjliggörs delaktighet. Operationssjuksköterskans ansvar är att bevara patientens värdighet och integritet samt stödja patienter som har speciella informationsbehov. Tillsammans med övriga medlemmar i operationsteamet ansvara för patientens säkerhet utifrån evidensbaserad vård. Planering och organisering av vården kring patienten och användning av omvårdnadsprocessen i patientens vårdkedja är också operationssjuksköterskans ansvar samt stödja och motivera till egenvård i samband med operationen (SEORNA & SSF 2011). Perioperativa dialogen Den perioperativa dialogen är en idealmodell som organiserar vårdarbetet för anestesioch operationssjuksköterska. Den perioperativa dialogen innefattar de pre-, intra- och postoperativa dialogerna som ska ligga till grund för planeringen av patientens perioperativa vård (Lindwall & von Post 2005). I den preoperativa fasen lär patienten och den perioperativa sjuksköterskan känna varandra och ett förtroende kan stärkas genom dialogen. Sjuksköterskan och patienten träffas antingen på vårdavdelningen eller på operationsavdelningen där patienten byter om till operationen. Det samlas in värdefull information om patientens hälsotillstånd, känslor, tankar, erfarenheter och frågor besvaras som kan bidra till att patienten får bästa möjliga vård. Information samlas in och vårdens mål, vårdhandlingar och vårdåtgärder planeras utifrån detta tillsammans med patienten (Lindwall & von Post 2005). Den intraoperativa dialogen börjar på operationssalen där patienten träffar den perioperativa sjuksköterskan igen. Samtalet fortsätter från den preoperativa konversationen och sjuksköterskan förklarar vad som ska ske. Det här är den fasen i vilken den planerade vården ska genomföras. Patientens kropp och värdighet ska skyddas och försvaras väl under operationen så att inte skada uppstår (Lindwall & von Post 2005). I den postoperativa dialogen besöker den perioperativa sjuksköterskan patienten och utvärderar vården tillsammans med patienten när han/hon är helt vaken. Under denna 6

7 dialog besvaras alla frågor patienten hade om operationen. Har allting gått bra? Har alla behoven blivit tillfredställda? Var det något som inte var tillfredställande? Patienten får möjlighet att berätta om sina tankar och känslor om den förändrade kroppen (Lindwall & von Post 2005, 2008a). Den perioperativa dialogen är en organisationsmodell där kontinuitet kan skapas och hjälpa sjuksköterskan att vårda patienten på ett tillfredställande sätt (von Post 1995). Dock finns det hinder i den svenska operationssjukvården att införa denna modell. En bidragande orsak till det är en ovilja till förändring hos personalen själva på grund av bristande kunskap och en negativ attityd. För att en förändring ska kunna ske krävs det eldsjälar bland sjuksköterskorna som är villiga att leda förändringsarbetet. Bristen på anestesi- och operationssjuksköterskor på dagens operationsavdelningar ses också som ett hinder, då kraften och tiden till förändring saknas (von Post et al. 2005). Forskning visar att preoperativ information ger en positiv effekt för patienten i form av mindre postoperativ ångest, smärta och illamående. Patienten blir mer självständig och sjukhusvistelsen kortare (Crawford 1999). Trots detta finns det en brist på information och kommunikation från sjuksköterskan (Leinonen & Leino-Kilpi 1999; Rhodes et al. 2006; Suhonen & Leino-Kilpi 2006). Perioperativ vårdteori Den perioperativa vårdteorin enligt Lindwall och von Post (2008a) genomsyras av idén att anestesi- och operationssjuksköterskan genom den perioperativa dialogen kan lindra patientens lidande. Sjuksköterskan bör se patienten som en sammanhållen enhet av kropp, själ och ande för att patienten ska kunna uppleva hälsa. Vårdåtgärder och vårdhandlingar har inverkan på patientens själsliga och andliga hälsa och samtidigt väljs vårdåtgärder och vårdhandlingar utifrån hur patienten mår. Vården som förmedlas genom den perioperativa dialogen kan även ge lindring åt kroppsligt lidande (Lindwall och von Post 2008a). En människa som lever med en sjukdom och har en försvagad kropp har rätt till att känna värdighet och delaktighet när kroppen ska utsättas för ett kirurgiskt ingrepp (Lindwall 2004). När kroppen opereras och förändras till det yttre eller inre, kan det uppstå känslor av maktlöshet. Beröringen av kroppen i denna stund kan göra att människor släpper fram sina känslor och kan prata om det som förträngdes. En operation fokuserar på kroppen och det kan göra att människan känner sig utelämnad och kränkt. Sjuksköterskan ska ta personens känslor på allvar för att inte ytterligare skada skall ske (Lindwall & von Post 2008a). En lyckad operation för patienten betyder inte enbart att återfå eller förbättra hälsan, utan att även återfå den psykiska, mentala och andliga hälsan som helhet (Selimen & Andsoy 2011). Att vårda enligt Lindwall och von Post (2005) är att bry sig om att ha hjärta för patienten, skydda att försvara och vakta, ansvara att göra det samvetet säger oss, sköta att ledsaga och ta hänsyn till. Den perioperativa sjuksköterskans ansvar är att skydda patientens kropp, själ och ande. Att bevara patientens värdighet är att hjälpa patienten med att åter känna sig tillfreds i sin förändrade kropp och skapa välbefinnande (Lindwall & von Post 2005). Lindwall och von Post (2008a) betonar vikten av att föra en dialog med patienten för att kunna planera vården för den unika individen och sedan utvärdera den givna vården tillsammans med patienten. Genom den perioperativa dialogen får 7

8 operationssjuksköterskan reda på patientens önskemål, oro, tankar och behov genom ett ömsesidigt samtal (Lindwall & von Post 2008a). Eftersom många patienter känner stress och oro inför ingreppet är samtal av betydelse. Att få tillräckligt med information under hela den perioperativa vårdprocessen är viktigt och ger patienten en tillfredställande upplevelse av vården (Leinonen & Leino-Kilpi 1999; Rhodes et al. 2006; Suhonen & Leino-Kilpi 2006). Stephens-Woods (2008) studie visar att den perioperativa miljön är främmande för många. Patienten är ifrån sin familj på okänd mark och i en okänd situation. Det kan finnas traumatiska minnen från tidigare sjukhusvistelse, som kan resulterar i oro och ångest (Stephens-Woods 2008). Den perioperativa sjuksköterskan är ansvarig att sörja för en terapeutisk miljö för kirurgiska patienter och deras anhöriga. Ett av målen är att minska patientens rädsla för det okända så mycket som det går och att minska patientens ångest (Selimen & Andsoy 2011). I den verksamhetsförlagda utbildningen syns det tydligt att rutiner saknas för att kunna utföra den perioperativa dialogen. I den kliniska verksamheten upptäcktes att det saknas kommunikation och informationsutbyte mellan operationssjuksköterskan och patienten före och efter operationen. Därför väcktes intresset av att studera hur patienterna upplever den perioperativa dialogen och den perioperativa vården. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur patienter upplever den perioperativa dialogen och den perioperativa vården. Metod Litteraturöversikt valdes för att kartlägga aktuell forskning inom det valda området. Syftet med en litteraturöversikt är att skapa en sammanställning av data från tidigare genomförda studier. I en litteraturöversikt söks systematiskt, kritiskt granskas och sammanställs litteratur inom ett valt ämne eller problemområde (Forsberg & Wengström 2008). En syntesmetod för systematiska litteraturstudier i fyra faser beskriven av Evans (2002) har valts för att sammanställa forskning inom ämnesområdet. Både kvalitativ och kvantitativ ansats har använts för att få med olika typer av studier och få ett bredare resultat (Forsberg & Wengström 2008). Litteratursökning och urval I den första fasen bestämdes vilka typer av studier som inkluderades i granskningen genom inklusionskriterier (Evans 2002). Inklusionskriterierna för artiklarna var att språket skulle vara på engelska och svenska, publicerade mellan åren , ha kvalitativt ansats, vara ur ett patientperspektiv samt patienter som vårdats av perioperativa sjuksköterskor. Inklusionskriterierna ändrades dock till åren och till att inkludera artiklar med kvantitativ ansats på grund av att för få artiklar hittades. Exklusionskriterier var artiklar med pre- och postoperativa samtal gjorda av allmänsjuksköterskor och litteraturöversiktsartiklar. Systematiska databasökningar gjordes i CINAHL och PubMed. Relevanta sökord identifierades utifrån syftet, databasernas ämnesord och funna artiklars nyckelord från 8

9 en inledande sökning. Valet av sökord blev: perioperative dialogue, perioperative care, patient, nurse och satisfaction. Sökorden användes enskilt och i kombination enligt sökordstabell (bilaga 1). Den booleska sökoperatören som användes var ordet AND. Sökningarna i CINAHL begränsades till engelska, svenska, peer reviewed, åren samt boolean/phrase. Sökningarna i PubMed begränsades till engelska, svenska, abstract och ytterligare till åren , för att få ner antalet träffar. Sökkombinationerna perioperative care AND patient AND nurse och perioperative care AND satisfaction fick många träffar i PubMed och valet blev då att läsa de 200 första titlarna. I sökningen perioperative dialogue hittades 7 dubbletter mellan CINAHL och PubMed. Även många artiklar som hittades i sökningen perioperative dialogue återfanns i kombinationssökningarna. Inga nya artiklar hittades i PubMed. Sökprocessen genomfördes i tre steg. I det första steget (urval ett) primärgranskades 56 artiklars abstrakt utifrån syftet och 15 artiklar valdes ut. I urval två granskades dessa artiklars resultat utifrån syftet. Fem artiklar exkluderades, på grund av de inte svarade mot syftet, inte innehöll de bestämda inklusionskriterierna eller saknade vetenskaplig grund. Det resulterade i 10 artiklar till urval tre. Även en manuell sökning gjordes i funna artiklars referenslistor, vilket resulterade i att ytterligare fem artiklar tillkom. I det tredje urvalet kvalitetsgranskades 15 artiklar utifrån Willman et al. (2011) kvalitativa och kvantitativa granskningsprotokoll (bilaga 2 och 3). Som stöd för att gradera artiklarnas vetenskapliga kvalitet utarbetades även en egen granskningsmall (bilaga 4), med hjälp av Willman et al. (2011). Kvalitetsgranskningen utifrån granskningsprotokollen genomfördes först individuellt. De individuella bedömningarna utifrån granskningsprotokollen jämfördes sedan och tillsammans graderades artiklarnas vetenskapliga kvalitet med granskningsmallen som stöd. Granskningsmallen hjälpte till att säkerställa artiklarnas kvalitet ytterligare. Alla 15 artiklar som kvalitetsgranskades inkluderades i studien. För att få en överblick över de utvalda studierna gjordes en matris (bilaga 5). I matrisen redovisas författarnamn, årtal för publicering, titel, studiens syfte, forskningsdesign/metod, undersökningsgrupp/population, eventuellt bortfall, resultat och kvalitetsbedömning (Willman et al. 2011). Dataanalys I den andra fasen börjas dataanalysen genom att identifiera artiklarnas nyckelfynd. Nyckelfynd är upplevelser och begrepp som svarade på syftet. Artiklarna lästes igenom flera gånger och nyckelfynden urskiljdes ur artiklarnas resultat och skrevs ner. Denna första del av analysarbetet utfördes individuellt (Evans 2002). I den tredje fasen jämfördes och diskuterades nyckelfynden tillsammans för att kontrollera tolkningen av materialet. Även skillnader och likheter i materialet identifierades. Nyckelfynden från artiklarna grupperades och kategoriserades in i liknande områden. Utifrån dessa områden skapades åtta underteman. Av underteman bildades sedan två huvudteman. För att tolka innebörden av varje tema och identifiera överensstämmelsen och brist på överensstämmelse undersöktes undertemana och huvudtemana på nytt (Evans 2002). 9

10 I den fjärde fasen sammanställdes resultatet och underteman samt huvudteman beskrevs (Evans 2002). Forskningsetiska övervägande Granskning av artiklarna har utförts utifrån ett etiskt förhållningssätt, där en medvetenhet har funnits av egna förutfattade meningar och influenser från utbildningen i ämnet perioperativ dialog (Polit & Beck 2012). De valda studierna hade fått tillstånd från etisk kommitté och/eller så hade etiska övervägande gjorts (Forsberg & Wengström 2008). Referenser har noga angetts i texten för att ingen stöld, förfalskning, plagiat eller fabricering av datamaterial ska kunna ske (Vetenskapsrådet 2011). Resultat Två övergripande teman framkom vilka var Perioperativt samtal som guide och Förtroende för perioperativa teamet. Huvudtemat Perioperativt samtal som guide beskrev Behovet av information, Att få vara delaktig, Att bli tagen på allvar och Förberedelse för efterloppet. Huvudtemat Förtroendet för perioperativa teamet handlade om Närvarande perioperativ sjuksköterska, Att överlämna sig, Att känna igen sig och bli igenkänd samt Tillåtande miljö. Perioperativt samtal som guide Det perioperativa samtalet ska guida patienten genom hela vårdprocessen. Ett förlopp där patienten tillåts att vara delaktig i vården och blir tagen på allvar. Ett informationsutbyte är centralt för att skapa en relation som gör det möjligt för patienten att förstå vad som händer och att kunna berätta om önskemål, känslor och påverka vården. Genom en ömsesidig kommunikation, delaktighet och att bli tagen på allvar förbereds patienten för efterloppet av vården vilket förhoppningsvis bidrar till en positiv upplevelse. Behovet av information Patienter hade behov av information för att de hade otillräcklig och otydlig kunskap om ingreppet (Costa 2001). Det fanns ett stort behov av att bli informerade om ingreppet och om anestesin. Vissa patienter ville ha information 1-2 dagar före operationen, vissa ville se på en film och någon ville veta så lite som möjligt (Leino-Kilpi & Vuorenheimo 1993). Patienter som hade fått mycket information om anestesin och operationen fick en mer positiv erfarenhet av ingreppet än de som bara hade en liten eller ingen kunskap (Leinonen et al. 2001). De patienter som hade sagt att de inte behövde ha någon information om vården i samband med operationen hade ändå frågat hur sjuksköterskan skulle ta hand om dem och de hade förväntningar om att sjuksköterskan skulle berätta om vården (Lagerström & Bergbom 2006). Att få information och att kunna ge information värderades högt av patienterna, exempelvis som att få veta varför det behövdes en urinkateter vid spinal anestesi, att kunna förklara, berätta och fråga. Det uppskattades också när sjuksköterskan förklarade medicinska termer och svarade ärligt och rakt på frågor (Westerling & Bergbom 2008). Barn hade ett stort informationsbehov. De kunde inte föreställa sig vad som skulle hända. Att inte veta vad som skulle hända skapade mer oro än att veta (Wennerström et al. 2008). När barn med särskilda behov hade fått information några dagar innan ingreppet kände sig barnen inte 10

11 fullt så rädda längre, eftersom de visste vad som skulle hända med dem (Lindberg & von Post 2005). Patienter som kom till operationsavdelningen mellan klockan var mer missnöjda med informationen än de som kom in dagtid mellan klockan Patienter som tydligt kom ihåg upplevelsen av operationen var mer tillfredställda än de som endast hade minnen från uppvakningsavdelningen (Leinonen et al. 1996). Vid postoperativ dialog var det även viktigt att patienten fick skriftlig information, eftersom dagkirurgiska patienter som fått premedicinering och blivit sövda fortfarande kunde vara påverkade efter operationen och det kunde vara svårt att förstå eller minnas informationen senare. När postoperativ information gavs till dagkirurgiska patienter var det en fördel om anhöriga var med. Patienten kunde vara påverkad av mediciner eller vara illamående och hade svårt att inhämta den information som gavs (Gilmartin 2007). Patienterna ville att sjuksköterskan skulle fråga oftare om de hade förstått informationen korrekt (Leinonen et al. 1996). Att få vara delaktig Patienterna önskade att delta så mycket som möjligt i sin egen vård. De förväntade sig att sjuksköterskan berättade vad som skulle göras med dem (Hankela & Kiikkala 1996). Det var viktigt att möta erfaren och ansvarfull personal och att kunna påverka vården genom att patienten själv kunde lämna information om sitt tillstånd och sin personliga valmöjlighet (Westerling & Bergbom 2008). Det var även viktigt att patienterna blev uppmuntrade till att få uttrycka sina uppfattningar och åsikter (Leinonen et al. 2001). Patienterna ville att personalen skulle ta hand om dem som vanligt, men att de skulle ta hänsyn till vissa saker som patienten önskade, till exempel att inte sätta en perifer venkateter i den skadade handen (Lagerström & Bergbom 2006; Gilmartin 2007). Att få sina önskemål tillgodosedda av sjuksköterskan gjorde att patienten kände sig säker och trygg (Lagerström & Bergbom 2006). För barn med skärskilda behov var det viktigt att de kände till de små detaljera och att önskemål blev uppfyllda. Det gjorde att de kände sig välkomna och betydelsefulla (Lindberg & von Post 2005). Om sjuksköterskan inte uppmärksammade patientens önskemål upplevdes det som otillfredsställande, men de flesta litade på de professionellas beslut helt och hållet (Leinonen et al. 1996). Patienterna blev positivt förvånade när den perioperativa sjuksköterskan behandlade dem som en resurs, att de kunde tillföra viktig information. Genom dialogen kände patienterna sig delaktiga i vården (Rudolfsson et al. 2003a). Patienterna uppskattade när de fick fortlöpande information om vad som hände under operationen. De kände sig uppmuntrande och motiverade när någon pratade med dem och berättade vad de gjorde (Hankela & Kiikkala 1996; Leinonen et al. 1996; Lindwall et al. 2003). När patienterna inte hade blivit informerade om vad som skulle hända under operationen upplevdes det som negativt (Leinonen et al. 1996). Det var betydelsefullt att ha vänlig och kompetent personal som kunde förklara för dem vad som sker och varför det är viktigt (Leino-Kilpi & Vuorenheimo 1993). Patienterna ville att sjuksköterskan skulle vara aktiv och visa initiativ till kommunikativ information, detta för att patienterna inte alltid visste vilka relevanta frågor som skulle ställas (Hankela & Kiikkala 1996). Genom att få information om vad som skulle hända lindrades patienters oro (Rudolfsson et al. 2007; Lindwall et al. 2003). 11

12 Att bli tagen på allvar I det perioperativa samtalet kunde patienterna berätta om sina tidigare erfarenheter av vården. Några tyckte att de inte hade tagits på allvar när de berättade om sina dåliga erfarenheter från sjukvården (Lindberg & von Post 2005). Att visa intresse, ge sin tid och inte bagatellisera bort tidigare upplevelser uppskattades av patienterna (Lindberg & von Post 2005; Rudolfsson et al. 2007). När sjuksköterskan hade guidat patienterna genom den perioperativa perioden gav det patienterna styrka och trygghet, eftersom de hade insett att sjuksköterskan tagit deras tankar och reflektioner på allvar (Rudolfsson et al. 2003a; Rudolfsson et al. 2007). Patienterna uppfattade sjuksköterskan som en medmänniska när hon ansträngde sig för att lindra patientens lidande och tog dem på allvar (Rudolfsson et al. 2007). Genom att sjuksköterskan tog patienterna på allvar, lyssnade på deras tankar och oro samt visade respekt för deras rädsla kunde de känna tillit för sjuksköterskan på operationssalen (Lindwall et al. 2003; Rudolfsson et al. 2007). Ett flertal patienter var rädda för anestesin och att den inte skulle fungera rätt. Det fanns även en rädsla och oro för döden orsakad av anestesin, rädsla för smärta under operationen och rädsla för det kirurgiska ingreppet (Costa 2001; Hankela & Kiikkala 1996). En del patienter var rädda för att ramla av det smala operationsbordet (Hankela & Kiikkala 1996). Vissa patienter hade en rädsla av att förlora kontrollen både ur ett psykisk och fysiskt perspektiv (Costa 2001). Barn var också rädda att förlora kontrollen över vad som skulle ske och uttryckte en rädsla när de hade förlorat den (Wennström et al. 2008). De äldre patienterna var inte så oroliga för anestesin och operationen. De var mer oroliga för att inte förstå och höra den informationen som gavs, att kroppen inte skulle uppföra sig, att lämna kvar familjemedlemmar och djur hemma utan tillsyn, hur det skulle bli efter operationen och att inte kunna ta hand om sig själva (Lindwall et al. 2010). Förberedelse för efterloppet Att kunna ställa frågor, få det oklara förklarat och få bekräftat att operationen hade gått bra var viktiga aspekter för patienterna (Westerling & Bergbom 2008). Smärtkontroll, adekvat information och effektiv behandling var viktigt för patienten postoperativt. Sjuksköterskans relation beskrevs här som rådgivande (Leino-Kilpi & Vuorenheimo 1993). En patient som hade opererats för ljumskbråck var inte förberedd på hur hematomet på magen skulle förändras och förflytta sig efter operationen, vilket gjorde patienten orolig. Det var viktigt att förbereda och informera patienterna om smärta, blåmärke, svullnad vid operationsstället, sårvård, trötthet, hälsosamt kost, när patienten kunde återgå till sina aktiviteter och var hjälp kunde sökas efter operationen. Vid gynekologiska ingrepp hade patienterna behov av att veta när de skulle kunna börja med sexuella aktiviteter igen. Åtskilliga tyckte att det var ytterst svårt att diskutera detta känsliga ämne med sjuksköterskan eller läkaren. Ett vanligt problem som upplevdes av dessa gynekologiska patienter var abdominala kramper, smärta, vaginal blödning, trötthet och humörsvängningar. För urolog patienter var det viktigt att veta om hur mycket hematuri som var normalt och det var många som var oroliga för att det var svårt att tömma blåsan de första dagarna (Gilmartin 2007). 12

13 Förtroende för perioperativa teamet Det är viktigt för patienten att känna tillit för den perioperativa teamet för att kunna överlämna sig i deras händer. En närvarande sjuksköterska som är med hela tiden gör att det känns tryggt. Det är betydelsefullt för patienten att vårdmiljön inger en glad och positiv känsla. Närvarande perioperativ sjuksköterska Patienterna kände sig optimistiska och hoppfulla inför ingreppet när sjuksköterskan hade tid för att lyssna och förklara det operativa ingreppet i lugn och ro (Rudolfsson et al. 2003a). Det var viktigt för patienterna att inte bli lämnade ensamma och att sjuksköterskan skulle vara tillgänglig för att informera, hjälpa och stötta (Costa 2001; Hankela & Kiikkala 1996; Lagerström & Bergbom 2006; Leinonen et al. 1996; Leino- Kilpi & Vuorenheimo 1993). Sjuksköterskan skulle vara närvarande både fysiskt och känslomässigt (Costa 2001). När sjuksköterskan visade intresse för patienten som person kände sig patienten inte ensam. Det uppskattades att sjuksköterskan brydde sig genom att ägna sig tid till patienten. Upplevelsen av att sjuksköterskan brydde sig om dem visade sig när hon höll sitt löfte om att vara närvarande, gav uppmärksamhet och stöd i deras behov under operationen (Rudolfsson et al. 2007). Bara vetskapen om att den sjuksköterska som patienten hade fått träffa tidigare var med i bakgrunden gjorde att patienten kände sig lugnare eftersom han/hon visste att sjuksköterskan fanns där om han/hon behövde hjälp och kunde vända sig till henne. Den perioperativa sjuksköterskan ingav förtroende genom att hon utstrålade lugn och berättade om att det var hon som skulle följa patienten under hela den perioperativa processen. Patienterna kände sig lättade när de hade pratat med sjuksköterskan om ingreppet som var planerat (Rudolfsson et al. 2003a; Rudolfsson 2007). Det uppskattades att sjuksköterskan besökte patienterna före och efter operationen. Det gav en övertygelse om att sjuksköterskan hade skapat tid till att kunna vara med patienten (Westerling & Bergbom 2008) vilket resulterade i att patienten kände sig lugn, speciell och att han/hon var i centrum som gav tillfredställelse (Rudolfsson et al. 2003a). När sjuksköterskan var uppmärksam på patientens behov och patienten inte behövde be om hjälp eller känna sig som en belastning eller besvärlig gav det patienten en känsla av att sjuksköterskan och den övriga personalen var omtänksamma och vårdande. Den perioperativa sjuksköterskan borde alltid vara medveten om patientens behov. En patient ansåg att han inte fick tillräckligt bra vård när han var tvungen att be om hjälp (Lagerström & Bergbom 2006). Att överlämna sig Patienterna ville kunna lämna sig i vårdarnas händer, då de vet vad som är bäst eftersom de är både kompetenta och skickliga. En patient tyckte att det var hennes ansvar som patient att få bra omvårdnad, hon uttryckte det så att om hon var trevlig mot personalen då är de också trevliga tillbaka. Patienterna menade också att de var tvungna att lämna över sig själva för att bli vårdade och att de inte hade något annat val (Lagerström & Bergbom 2006). En känsla av trygghet förmedlades när sjuksköterskan gjorde det bekvämt för patienten på operationsbordet. Detta gav patienten tillräckligt förtroende att våga lämna över sig till sjuksköterskans vård (Lindwall et al. 2003; Rudolfsson et al. 13

14 2007). Även varsam beröring från sjuksköterskan gjorde att patienten kände sig trygg och det upplevdes positivt (Costa 2001; Hankela & Kiikkala 1996). När patienterna berättade om sig själva visade sjuksköterskan omtanke och hänsyn (Rudolfsson et al. 2007). Patienterna antydde att de inte behövde ha total kontroll över situationen, men det viktigaste var att kunna ha möjlighet att känna förtroende för den perioperativa sjuksköterskan och därmed ha en känsla av att känna sig i säkra händer (Lindwall et al. 2003). När den perioperativa sjuksköterskan förklarade på ett lugnt och begripligt sätt och försäkrade patienterna om att det inte var något att var rädd för blev patienterna lugnare och lättade. Efter den preoperativa dialogen kände patienterna en förhoppning om att operationen kommer att lyckas, eftersom sjuksköterskan förklarade vad som skulle hända. Det gjorde att patienterna kände mindre ångest (Rudolfsson et al. 2003a). När sjuksköterskan var lugn, förstående och hade tålamod kunde patienterna berätta om sina känslor och bekymmer för sjuksköterskan (Westerling & Bergbom 2008). Det uppskattades att sjuksköterskorna lyssnade och tog sig tid till att besvara frågor (Leinonen et al. 1996; Lindwall et al. 2003). Sjuksköterskorna uppfattades då som duktiga och kompetenta (Lindwall et al. 2003). När sjuksköterskan gav dem tid och möjlighet till att prata om ingreppet, gav det ett intryck av att det var någonting som vi tillsammans skulle gå igenom. Det upplevdes bra att kunna prata med någon när det kändes ensamt (Rudolfsson et al. 2003a). För den äldre patienten var det viktigt att kunna prata om det vardagliga, glädje och sorgeämnen, om barnbarn och avlidna make/maka, om kroppen som har förändrats genom åren och om hur ingreppet påverkade det. Oro inför anestesin, dåliga erfarenheter från förr, om smärta samt om hur länge de får behålla glasögonen och hörapparaten på var också viktigt att prata om. I den postoperativa dialogen ville de äldre patienterna prata om vad som hade hänt under operationen och om hur kroppen kändes. Det pratades även om framtiden och effekten av ingreppet samt hur det skulle förändra vardagen (Sundell et al. 2010). Att bli behandlad med respekt och värdighet var viktigt och det förväntades av patienterna. Det uppskattades när personalen i operationssalen behandlade patienterna som individer och tilltalade dem vid namn (Costa 2001; Lagerström & Bergbom 2006). Patienter upplevde att de behandlades med respekt och inte blottades i onödan (Leinonen et al. 1996). Patienterna förväntade att den perioperativa sjuksköterskan gjorde sitt bästa när patienten var sövd och patienterna ville gärna inta en passiv roll och enbart bli omhändertagna i den intraoperativa fasen (Leino-Kilpi & Vuorenheimo 1993). Att känna igen sig och bli igenkänd Patienten kände sig välkommen och igenkänd när det var samma sjuksköterska som mötte honom/henne vid alla delar i den perioperativa processen, det gav en samhörighetskänsla (Westerling & Bergbom 2008) och en trygghetskänsla till att kunna lämna över ansvaret till sjuksköterskan (Rudolfsson et al. 2007). Kontinuiteten i den perioperativa dialogen gjorde att patienten gavs möjlighet till att lära känna sjuksköterskans kunskaper och färdigheter samt att planera vården tillsammans (Lindwall et al. 2003). Det var speciellt betydelsefullt för barn med särskilda behov. När 14

15 barnen lärde känna sjuksköterskan som skulle ta hand om dem gjorde det att det inte kändes konstigt och farligt längre. Den perioperativa sjuksköterskan kände till barnets behov och barnet kände sig trygg och fick förtroende för sjuksköteskan. Att sjuksköterskan markerade gränser var också viktigt. Det gjorde att barnen litade på sjuksköterskan (Lindberg & von Post 2005). Tillåtande miljö En positiv atmosfär karakteriserades av att personalen utövade sitt arbete utan att visa stress, var lugna, trevliga, glada, hjälpsamma och proffsiga (Lagerström & Bergbom 2006; Rudolfsson et al. 2007). Minst en av dem i personalen borde ha huvudansvaret för patienten och att patienten informerades om vem det var. Det betydde att personalen brydde sig och att de ville stötta, prata och lyssna till patienten. Beröring av exempelvis en arm eller hand och att alla på salen presenterade sig bidrog också till en positiv atmosfär. Det bidrog till att patienten kände sig betraktad som en individ och resulterade i ett inre lugn. Personalen skulle alltid uppträda som ett integrerat team, som arbetade bra tillsammans och skapade en glad och positiv atmosfär (Lagerström & Bergbom 2006). Ett flertal patienter kände sig otillfreds och rädda för operationssalen som vårdmiljö och detta resulterade i att patienten kände sig osäker. Upplevelsen av den intraoperativa vårdmiljön varierade: en del patienter uppfattade operationssalen som mörk och fullpackad och andra som ljus och vacker. En varm och avslappnad atmosfär uppskattades (Hankela & Kiikkala 1996). Barn uppfattade vårdmiljön och utrustningen som okänd och skrämmande (Wennerström et al. 2008). Patienterna uppskattade humor, vänlighet och vardagligt prat (Hankela & Kiikkala 1996; Lagerström & Bergbom 2006; Leinonen et al. 1996). Det hjälpte dem att glömma deras rädsla och gav dem stöd att klara av den intraoperativa situationen (Hankela & Kiikkala 1996). Även anhörigas närvaro var viktigt preoperativt för att stötta patienten och det upplevdes som tröstande (Costa 2001). Diskussion Patienters upplevelser var generellt positiva till den perioperativa dialogen och vården i alla studier. I det första huvudtemat Perioperativt samtal som guide skildrades informationens betydelse mellan sjuksköterska och patient. Via ömsesidig information och kommunikation förberedes patienten genom hela perioperativa vårdprocessen. Det andra huvudtemat Förtroende för perioperativa teamet handlade om hur förtroendet för vårdpersonalen stärks till patienten. Det var viktigt med en närvarande sjuksköterska som gav uppmärksamhet, brydde sig om patienten och stöttade samt en behaglig operationsmiljö. Resultatdiskussion Två huvudfynd framkom ur resultatet. Patienterna upplevde att information var viktigt för att känna sig delaktig i sin vård och för att få en positiv upplevelse av den perioperativa vården. Förtroende för vårdpersonalen var en annan viktigt aspekt för att patienterna skulle känna trygghet i operationsmiljön. 15

16 Alla patienter hade behov av information. Däremot var det individuellt för hur mycket information varje patienten ville ha. Patienter som hade fått mycket information fick en mer positiv erfarenhet av operationen än de som bara hade en liten eller ingen kunskap. Även patienter som inte ville ha någon information hade förväntningar om att sjuksköterskan skulle berätta om vården. Chan et al. (2012) finner däremot att för mycket information kan upplevas skrämmande för patienter, vilket ökar betydelsen av personlig information. Enligt en studie av Lithner och Zilling (1998) visade individuell vård vara av vikt genom att patienter hade olika behov av information. En del behövde mycket information medan andra vill veta så lite som möjligt (Lithner & Zilling 1998). Individuell information till patienten har visat sig vara effektivt och kan öka patientens välbefinnande, men sjuksköterskor har ofta misslyckats med att individualisera informationen (Suhonen & Leino-Kilpi 2006). Att sjuksköterskan har misslyckats med att individualisera informationen kan beror på bristande kommunikation från sjuksköterskan. För att kunna göra detta måste sjuksköterskan lära känna patienten och ta reda på patientens frågor, funderingar och önskemål. Uppsatsens resultat visade att när sjuksköterskan inte uppmärksammade patientens önskemål upplevdes det som otillfredsställande. När önskemål tillgodosågs gjorde det att patienten kände sig säker och trygg. Enligt Lindwall och von Post (2008a) vårdteori är det av största vikt att föra en dialog med patienten för att kunna planera vården för den unika individen. Det är i den preoperativa dialogen som sjuksköterskan och patienten kan ge och ta emot från varandra genom att dela erfarenheter och kunskaper med varandra (Lindwall & von Post 2005, 2008a). Forskning visar att preoperativ information är betydelsefullt för att patienterna ska klara av ingreppet både fysiskt och psykiskt (Chan et al. 2012; Crawford 1999; Erci et al.2008; Rhodes et al. 2006; Suhonen & Leino-Kilpi 2006). I uppsatsens resultat framkom att patienterna kände rädsla för anestesi och det kirurgiska ingreppet. Vilket möjligen skulle kunna lindras av en preoperativ dialog. Där en terapeutisk relation utvecklas och informationsutbyte sker. Preoperativ information har mest betydelse enligt Erci et al.(2008). I studien mättes ångestnivån i två grupper. Den ena gruppen fick mer information och en terapeutisk relation mellan patienten och vårdgivare utvecklades. Det visade signifikant skillnad på ångest mellan grupperna. Den grupp som fick mer information och utvecklade en god relation hade en betydande mindre ångest än den andra gruppen (Erci et al. 2008). Resultatet visade att patienter ville ha ärliga och raka svar men samtidigt inte förlora hoppet. Enligt Stirling (2006) kan en ärlig förberedelse från sjuksköterskan, om det kirurgiska ingreppet, gynna patientens föreställning av vad som förväntas ska hända. Samtal kring rädsla och negativa tankar borde ingå i patientens vård. Syftet är att hitta en balans mellan realistisk, förnuftig förberedelse och falsk förhoppning (Stirling 2006). Den preoperativa dialogen kan vara ett hjälpmedel för att upptäcka den oroliga patienten och kunna förbereda honom/henne inför ingreppet, vilket bekräftas av Lindwall och von Post (2008a) vårdteori. Patienterna önskade att delta i sin vård bland annat genom att själva kunna lämna över information om sitt tillstånd och få fortlöpande information om vad som händer runtomkring. Det uppskattades när sjuksköterskan behandlade dem som en resurs. Att känna sig delaktig ledde till att patienten kände sig mindre orolig och tryggare. Enligt 16

17 Lindwall och von Post (2008a) ska även data samlas in kontinuerligt i den intraoperativa dialogen, så att det kan göras nya planeringar och analys för att förbättra vården (Lindwall & von Post 2008a). Studier (Rhodes et al. 2006; Suhonen & Leino- Kilpi 2006) visar att det är viktigt för patienter att få information i alla faser av den perioperativa processen för att patienterna ska känna sig trygga, förstå vad som har hänt och kunna hantera sitt sjukdomsförlopp efter utskrivning. I den postoperativa dialogen ska det göras en utvärdering av den givna vården och upplevelser om den förändrade kroppen enligt Lindwall & von Post (2008a) vårdteori. Behovet av utvärdering framkom inte i resultatet utan patienterna var främst intresserade av information om hur de skulle förhålla sig till den förändrade kroppen och vad som var normalt efter en operation. Det var många som ville ha information om framtiden, när de vanliga aktiviteterna kan upptas igen efter ingreppet och om sårvård i det postoperativa skedet. Det beskrivs i operationssjuksköterskans kompetensbeskrivning om att sjuksköterskan har ansvar för att undervisa, informera, motivera och stödja patienten till egenvård i samband med operation (SEORNA & SSF 2011). Det är inte bara information som är viktigt för att patienterna ska känna sig trygga utan även att förtroende förstärks till vårdpersonalen som ska ta hand om dem. I resultatet framkom att god kommunikation med den perioperativa sjuksköterskan gjorde det lättare för patienten att klara av operationen. Rhodes et al. (2006) visade att bristande kommunikation påverkade patientens upplevelse och tillfredställelse av vården. Med god kommunikation och tid skapades en bättre relation mellan patient och vårdpersonal. Genom att bidra med information, förklara vården, vara uppmärksam, lyssna och stötta visade sjuksköterskan att hon/han brydde sig, vilket resulterade i att patienten fick sitt behov tillfredställt (Rhodes et al. 2006). Detta framkom även i resultatet och gjorde att patienterna lättare kunde överlämna sig. När ett förtroende skapas till sjuksköterskan leder det till att patienten känner sig lugnare och tryggare. Mottram (2009) visar på liknande resultat. Patienterna uppskattade en närvarande sjuksköterska som gjorde att de kände tillit, stöd och trygghet. Sjuksköterskorna ansågs vara professionella och vården upplevdes tillfredställande. Enligt Lindwall och von Post (2008a) teori är det centralt att sjuksköterskan skyddar och ansar patientens kropp, själ och ande. I samband med operation kunde patienterna känna att de förlorade kontrollen över sin situation och det var viktigt att inte känna sig blottad. Konkreta handlingar som att bli tilltalad vid namn och varsam beröring uppfattades tryggt och ingav förtroende. Det kändes tryggt för patienten när sjuksköterskan var där både fysisk och psykiskt, lyssnade samt besvarade frågor utan att stressa. Den perioperativa dialogen saknas på många operationsavdelningar idag, trots att den har visats ha positiv inverkan på patienternas upplevelser av den perioperativa vården. När dialogen saknas kan det göra att operationssjuksköterskor blir ovana att samtala med patienter vilket gör att sjuksköterskorna kan känna sig osäkra och otillräckliga inför mötet med patienten. Enligt Rudolfsson et al. (2003b) studie kände sig några av sjuksköterskorna osäkra på sig själva och patienternas reaktion när de för första gången träffade patienterna. Detta för att det var en ny situation för sjuksköterskorna 17

18 (Rudolfsson et al. 2003b). Denna ovana och osäkerhet kan istället ge en motsatt effekt hos både patienterna och sjuksköterskorna och ge en mindre bra relation mellan dem. När en ineffektiv kommunikation uppstår finns det risk enligt Stephens-Woods (2008) att patientens stress och oro ökar. Metoddiskussion Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Styrkan med en litteraturöversikt är att den bygger på aktuell forskning och inte enbart på ett enskilt resultat. En svaghet däremot kan vara att det är svårt för författarna att förhålla sig kritiskt och inte bara acceptera forskningsresultatet (Polit & Beck 2012). Inklusions- och exklusionskriterier för vilka artiklar som ska ingå har tydligt beskrivits vilket stärker studiens trovärdighet. En bra litteraturöversikt ska vara reproducerbar. Andra forskare ska kunna tillämpa samma val av tillvägagångssätt och kriterier och kunna komma fram till liknande slutsats (Polit & Beck 2012). På grund av att för få artiklar hittades ändrades inklusionskriterierna till att inkludera kvantitativa artiklar och en längre tidsperiod på 20 år. Den utökade tidsperioden kan ifrågasättas då studier som ska ingå i en litteraturöversikt bör vara så aktuella som möjligt (Polit & Beck 2012). Av alla artiklar som inkluderades i resultatet var det tre som var äldre än 10 år, vilket utgör en svaghet. Den utökade sökstrategin innebar att två kvantitativa artiklar inkluderades. En diskussion har förts om att inkludera eller exkludera de kvantitativa artiklarna då författarna varit osäkra på om det är möjligt att blanda kvalitativ och kvantitativ ansats. Det är dock möjligt enligt Evans (2002) att både analysera beskrivande och tolkande data. Enligt Polit och Beck (2012) kan kvantitativ data konverteras till kvalitativ data i de fall där det går att läsa ut upplevelser, problem och situationer. Databaserna CINAHL och PubMed valdes eftersom dessa två databaser inriktar sig främst mot omvårdnadsforskning (Polit & Beck 2012). Första sökordet som användes i databasökningen var perioperative dialogue där åtta av de 15 artiklar som användes i resultatet hittades. Att identifiera relevanta sökord var svårt och flertalet av sökorden som användes gav inga artiklar som svarade på syftet. Sökningarna i PubMed gav många träffar där inte alla titlar kunde granskas, trots att en begränsning inom en tioårsperiod gjordes i dessa sökningar. Det utgör en svaghet att sökningarna inte lyckades begränsas och ger en mindre bra kvalitet till studien. Eventuellt hade ett annat resultat framträtt om en annan sökstrategi används och om mer kunskap om databasernas funktion erhållits. En manuell sökning genomfördes i funna artiklars referenslistor för att hitta fler artiklar och enligt Willman et al. (2011) är det viktigt att göra en manuell sökning för att komplettera databassökningen. Fler internationella artiklar hade dock önskats. Endast två av de 15 artiklarna var icke nordiska och huvuddelen av artiklarna var gjorda av svenska anestesi- och operationssjuksköterskor. Artiklar från fler länder hade eventuellt visat ett bredare resultat och därför försvagas trovärdigheten ur ett internationellt perspektiv. Kvalitetsgranskningen av artiklarna utfördes med Willman et al. (2011) granskningsprotokoll och med hjälp av granskningsmall. Enligt Willman et al. (2011) 18

19 ska en granskningsmall tjäna som stöd i den vetenskapliga kvalitetsgranskningen av studierna och göra det lättare att rangordna studiernas kvalitet. Den utarbetade granskningsmallen gjorde att kvalitetsgranskningen utfördes noggrant, vilket utgör en styrka. Trovärdigheten i studien stärks även av att två personer granskat artiklarna (Polit & Beck 2012). Övervägande del av de kvalitativa artiklarna visade på god vetenskaplig kvalitet och innehöll en hög trovärdighet. En kvalitativ artikel bedömdes dock ha låg kvalitet på grund av en vag metodbeskrivning. Vid kvalitativa studiers kvalitetsbedömning är det möjligt att ta med artiklar med låg kvalitet om resultatet är användbar till studien och en erkänd analysmetod använts (Polit och Beck). De två kvantitativa artiklarna som inkluderades bedömdes ha medel kvalitet. Validiteten och reliabiliteten i artiklarna var god. Att artiklarna bedömdes ha medel kvalitet berodde på att dessa inte var randomiserade kontrollerade studier och i den ena var inte bortfall redovisat. Alla artiklar som använts i resultatet hade etiska resonemang vilket är en viktig aspekt i forskning gällande människor (Polit & Beck 2012). Styrkan med att använda Evans (2002) syntesmetod var att det har hjälpt att strukturera upp analysarbetet. Syntesmetodens beskrivning var användbar för att lättare kunna hitta underteman och huvudteman. Genom diskussion i handledargrupp fick vi även hjälp att kontrollera resultatets rimlighet och strukturerar upp innehållet, vilket stärker trovärdigheten (Polit & Beck 2012). Genom analysarbetets gång har förförståelsen diskuterats av hur den perioperativa vården ser ut idag. En viss förförståelse fanns som kan ha påverkat analysarbetet. Att vara medveten om sin förförståelse om ämnet och vara två författare stärker studiens trovärdighet då det var fler som granskade framställningen av studien (Polit & Beck 2012). Det har även underlättat att vara två i analysarbetet då en diskussion har kunnat föras vid uppkomna oklarheter kring datamaterialet och syftet. Klinisk implikation och vidare forskning Av egna erfarenheter kan konstateras att det idag endast genomförs en intraoperativ dialog. Studiens resultat visar på att patienterna är i behov av information och en förtroendefull relation för att känna delaktighet, trygghet och lindra oro. Den perioperativa dialogen är en idealmodell som har visat sig vara svår att förverkliga ute i klinisk praxis (von Post et al. 2005). Ett steg skulle vara att erbjuda patienter ett preoperativt samtal, där patienten i lugn och ro får tillfälle att ställa frågor och uttrycka sina önskemål. Förhoppningsvis skapas en god relation mellan sjuksköterska och patient, vilket ger en ökad trygghetskänsla. För vidare forskning skulle det vara intressant med en kvantitativ studie med två patientgrupper. Där en jämförelse görs mellan en grupp av patienter som deltar i perioperativ dialog och en grupp som bara får intraoperativt samtal. Detta för att se vilken betydelse och vilket behov den perioperativa dialogen har i dagens operationssjukvård. Även vidare forskning på hur det kan skapas mer tid för den perioperativa dialogen i klinisk praxis skulle vara intressant för att kunna tillämpa denna idealmodell. 19

20 Referenser Bull, R. & FitzGerald, M. (2006). Nursing in a technological environment: Nursing care in the operating room. International Journal of Nursing Practice, 12, 3-7. Chan, Z., Kan, C., Lee, P., Chan, I. & Lam, J. (2012). A systematic review of qualitative studies: patientsʼ experiences of preoperative communication. Journal of Clincal Nursing, 21, Chard, R.R. (2000). A Phenomenologic Study of How Perioperative Nurses Perceive Their Work World. AORN Journal, 72 (5), Costa, M.J. (2001). The Lived Perioperative Experience of Ambulatory Surgery Patients. AORN Journal, 74 (6), Crawford, B. (1999). Highlighting the role of the perioperative nurse Is preoperative assessment necessary? British Journal of Theatre Nursing, 9 (7), Erci, B., Sezgin, S. & Kacmaz, Z. (2008). The impact of therapeutic relationship on preoperative and postoperative patient anxiety. Australian Journal of Advanced Nursing, 26 (1), Evans, D. (2002). Systematic Reviews of Interpretive Research: Interpretive Data Synthesis of Processed Data. Australian Journal of Advanced Nursing, 20 (2), Forsberg, C & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier. (2 uppl.). Stockholm: Natur och kultur. Gilmartin, J. (2007). Contemporary Day Surgery: Patients Experience of Discharge and Rrecovery. Journal of Clinical Nursing, 16, Hankela, S. & Kiikkala, I. (1996). Intraoperative Nursing Care as Experienced by Surgical Patients. AORN Journal, 63 (2), Lagerström, E. & Bergbom, I. (2006). The Care Given when Undergoing Operations and Anaesthesia the Patientsʼ Perspective. Journal of Advanced Perioperative Care. 2 (4), Leinonen, T., Leino-Kilpi, H., Jouko, K. (1996) The quality of intraoperative nursing care: the patient s perspective. Journal of Advanced Nursing, 24, Leinonen, T. & Leino-Kilpi, H. (1999). Review, Research in the peri-operative nursing care. Journal of Clinical Nursing, 8, Leinonen, T., Leino-Kilpi, H., Ståhlberg, M-R, & Lertola, K. (2001). The Quality of perioperative care: development of a tool for the perceptions of patients. Journal of Advanced Nursing, 35 (2),