Kontinuiteten och den perioperativa dialogen

Transkript

1 Kontinuiteten och den perioperativa dialogen Anestesi- eller operationssjuksköterskans samtal med patienten före, under och efter operation. FoU-rapport 2004:1 Lena Larsson Kliniska utbildningsenheten Kärnsjukhuset Skövde FoU-centrum Aug. 2004

2 FÖRORD Det perioperativa projektet har inneburit någonting alldeles extra. För första gången har jag fått medverka i att forskning inom mitt intresseområde, perioperativ vård har kommit att omsättas i praxis. Projektet har medfört att jag fått arbeta tillsammans med positiva människor som generöst delat med sig av sina kunskaper, erfarenheter och sin kreativitet. Först vill jag tacka mina kollegor, anestesi- och operationssjuksköterskorna i projektgruppen, för allt ert arbete och för att ni hade modet att vara med. Tack till ledningsgruppen på operationsavdelningen för att ni gett ert stöd till projektet och låtit det perioperativa arbetssättet få växa och utvecklas. Ett stort tack till patienter som villigt delat med sig av sina erfarenheter. Tack till FoU-centrum vid Skaraborgs Sjukhus för ekonomiskt bistånd och tillåtelse att genomföra projektet. Tack Anna-Lena Emanuelsson Loft för din hjälp framför datorn. Ett särskilt tack vill jag framföra till Iréne von Post. Dina kunskaper och erfarenheter har varit ovärderliga. Du har med tålamod lotsat mig, sjuksköterskorna i projektgruppen och projektet mellan grynnor och skär i en svårnavigerad skärgård. Tack för att din forskning om den perioperativa dialogen finns. Skövde juni 2004 Lena Larsson

3 SAMMANFATTNING I ett projekt på operationsavdelningen vid Kärnsjukhuset i Skövde har anestesi- och operationssjuksköterskor prövat, den perioperativa dialogen, ett nytt sätt att organisera arbetet. Genom att vara samma sjuksköterska i det pre-, intra- och postoperativa samtalet har sjuksköterskorna skapat kontinuitet för patienter som ska opereras. Genom att det är samma sjuksköterska som genomför samtalen som är med under operationen kan sjuksköterskan skydda patientens värdighet samt lindra oro och rädsla inför och under operationen. Syftet med utvärderingen var att beskriva patienternas, anestesi- och operationssjuksköterskornas erfarenheter av den perioperativa dialogen. En projektplan utarbetades för ansökan om ekonomiska resurser och etiskt tillstånd. 13 anestesi- och operationssjuksköterskor med utbildning i perioperativ vård genomförde samtal med 100 vuxna patienter. Patienternas synpunkter samlades in med ett frågeformulär och sjuksköterskorna skrev berättelser om sina samtal. Data bearbetades med hermeneutisk texttolkning och deskriptiv statistik. 82 patienter, 31 män och 51 kvinnor besvarade enkäten. Patienterna upplever välbefinnande när de blir mottagna av den anestesi- eller operationssjuksköterska som de redan känner. Patienterna känner sig betydelsefulla, i säkra händer, att sjuksköterskorna bryr sig om dem, allt blir lugnt och de får möjlighet att tala med sin sjuksköterska efter operationen. Sjuksköterskorna upplever hälsa i arbetet när de får ge en så god vård som de önskar och när de får möjlighet att besvara patienternas tillit - bön om hjälp. Sjuksköterskan får bekräftelse på att hon/han gjort något gott för en annan människa vilket gör att hon/han känner sig tillfreds i arbetet. Genom att ta emot patientens tillit förhindrar sjuksköterskan att patienten känner sig utlämnad och övergiven. Att ta emot en annan människas tillit skapar tillfredställelse i arbetet och en känsla av att man gjort en insats som ingen annan har gjort. Den perioperativa dialogen har skrivits in som ett önskvärt arbetssätt i operationsavdelningens verksamhetsplan.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 1 TEORETISK REFERENSRAM... 2 DEN PERIOPERATIVA DIALOGEN EN ORGANISATIONSMODELL FÖR KONTINUITET... 2 TIDIGARE FORSKNING... 5 FRÅN IDÉ TILL PROJEKTPLAN... 5 PROJEKTETS GENOMFÖRANDE... 6 Projektets syfte... 6 Ansökan om medel för projektet... 7 Projektledarens uppgift... 7 Etisk ansökan... 7 Planering för insamling av data och utvärdering av projektet... 7 Projektgruppen... 8 Projektgruppens arbete... 8 Ljusglimtar under projektets gång... 8 Det fortsatta arbetet... 9 DEN PERIOPERATIVA DIALOGEN UR PATIENTERS, ANESTESI- OCH OPERATIONSSJUKSKÖTERSKORS PERSPEKTIV Syftet med utvärderingen Informanter Datainsamling Tolkning Etiska överväganden Den perioperativa dialogen ur patienternas perspektiv Patienternas beskrivningar av de perioperativa samtalen Den perioperativa dialogen ur anestesi- och operationssjuksköterskornas perspektiv Att ge patienterna en så god vård som anestesi- och operationssjuksköterskorna önskar19 Att besvara patienternas tillit bön om hjälp DISKUSSION REFERENSER BILAGOR Bilaga 1 Projektplanen Bilaga 2 Mall för sjuksköterskornas dagboksanteckningar Bilaga 3 Frågeformulär till patienter Bilaga 4 Patientinformation

5 INLEDNING Under senare år har det skett stora förändringar för patienter som skall opereras och för sjuksköterskor som arbetar inom den perioperativa vården. Nya operationsmetoder, avancerad medicinteknisk utrustning och brist på specialistutbildade sjuksköterskor påverkar vårdarbetet. Ökade krav på produktivitet har inneburit att arbetstakten har drivits upp på operationsavdelningarna. Perioperativ vård skall i detta sammanhang förstås som: de vårdhandlingar och vårdaktiviteter som utförs av en anestesi- eller operationssjuksköterska under de pre-, intraoch postoperativa faserna i samband med en patients operation. Peri hänvisar till tiden och vårdaktiviteterna närmast runt omkring patientens operation (von Post 1999, sid.1). Eftersom det är tiden runt själva operation som avses kan inte alla personalgrupper inom sjukvården vara en del i den perioperativa vården. Här handlar det endast om de anestesi- och operationssjuksköterskor som är med när operationen sker och därigenom blir en del i händelsen. Vårdavdelningarnas personal bär ansvar för de preoperativa förberedelserna inför operation och den postoperativa vården. Den vård patienten får för att återhämta sig och rehabiliteras efter operation. Anestesi- och operationssjuksköterskor är specialistutbildade och kompetenta yrkesutövare som vill värna om patientens säkerhet och bevara hans/hennes värdighet. Sjuksköterskorna bär på en önskan att vara de som skapar förutsättningar för att patienten skall uppleva tiden närmast och under operation, som en sammanhängande helhet. I dag sker anestesi- och operationssjuksköterskans första kontakt med patienten när patienten kommer till operationsavdelningen vilket gör det svårt för sjuksköterskorna att skapa kontinuitet i vården (von Post 2000). Kontinuiteten i den perioperativa dialogen visar sig som den perioperativa sjuksköterskans personliga ansvar för patienten, viljan att inte överge patienten. I kontinuiteten strävar sjuksköterskan efter att patienten och sjuksköterskan skall röra vid varandra på ett sådant sätt att ingens värdighet kränks (von Post 1999). Genom kontinuiteten får anestesi- och operationssjuksköterskan personligen möjlighet att ta ansvaret, ge plats för tilliten, ta emot patienten, vara spontan och äkta i sin hållning. Sjuksköterskan kan inte avsäga sig sitt ansvar för kontinuiteten utan att den sammanhängande enheten blir till delar och vårdandet förintas. I kontinuiteten, som är en rörelse över tid, har den perioperativa sjuksköterskan alltid en patient att värna om (von Post 2003). I och med kontinuiteten, kommer tiden att involvera något annat slag av kontinuitet än bara tid. Tiden kan inte existera utan att det finns någonting som förändras. I den perioperativa situationen är det patientens hälsa och lidande som är i ständig förändring och i rörelse mot hälsa eller lidande. Vi kan blott ha en vag föreställning om vilka inre kvaliteter, inre rörelser som utmärker känslan av kontinuitet hos den som blir en del i kontinuiteten (Pierse 1990, 184). Kontinuiteten kan sjuksköterskan inte överlåta till någon annan utan att helheten går förlorad och rörelsen mot hälsa stannar upp eller byter riktning och rör sig mot lidande. Wärnå (2002) lyfter i sin avhandling om hälsa i arbetslivet fram arbetarnas stolthet som tillsammans med frikostighet, uppriktighet och kärlek bildar helheten hälsa, som i sin tur utgör grunden för arbetarnas yrkesstolthet och trivsel på arbetsplatsen. Vad skulle patienter, anestesi- och operationssjuksköterskor uppleva som hälsa och välbefinnande om 1

6 sjuksköterskorna fick möjlighet att vara kontinuiteten, den som möter patienten i ett preintra- och postoperativt samtal? TEORETISK REFERENSRAM Projektet har sin grund i ett vårdvetenskapligt perspektiv där människan ses som enheten kropp, själ och ande, ses som fri, levande, tänkande, skapande och reflekterande. Varje människa är unik och hennes upplevelser och erfarenheter blir härigenom hennes egna (Eriksson 2002), och vårdandet ses som en vårdande relation. Eftersom den vårdande relationen tillskrivs prefixet vård får den vissa kvaliteter och karaktäristiska drag. Den vårdande relationen är asymmetrisk eftersom vårdaren har ett större ansvar. Vårdaren och patienten kan inte byta plats i en vårdande relation (Kasén 2002). Hälsan är integrerad i människan som en naturlig del av hennes liv och är något mer än frånvaro av sjukdom. Hälsa kännetecknas av människans strävan efter välbefinnande, att få vara i utveckling och känna värdighet (Eriksson 1984, 2002). Att lindra lidande är ett övergripande mål för den perioperativa sjuksköterskans vårdande. En människa som lider känner sig kränkt och förnedrad. Det blir viktigt att sjuksköterskan i den perioperativa vården får möjlighet att bekräfta och bevara patientens värdighet för att förhindra lidande (von Post 2000). Kärleksmotivet, caritasmotivet är den bärande idén som motiverar vårdandet. Genom förverkligandet av caritasmotivet når vårdandet sin djupaste mening och framstår som alltigenom etiskt (Eriksson 2002). Det etiska finns inom människan. Eriksson (1995) hänvisar till Lévinas (1988) som menar att det är först i mötet, när vi ser den andres ansikte, som det etiska blir verkligt. Ansiktet uppmanar oss att bära ansvar för den andre. I en vårdande relation kan ansvaret synliggöras i vårdarens hållning, när patienten blir inbjuden och tas emot som en hedersgäst (jfr Eriksson 1995, Larsson 2000). Tillit beskrivs av olika författare som patientens bidrag till den vårdande relationen. Gadow (1995, 42-43) framhåller att även i den mest ensliga relation ger patienten av sin tillit när han anförtror sin kropp i vårdpersonalens händer. Ekman, Lundberg och Norberg (1999) finner att patienten sätter sin tillit till vårdpersonalens kompetens trots att vården ter sig både oförståelig och oförutsägbar. DEN PERIOPERATIVA DIALOGEN EN ORGANISATIONSMODELL FÖR KONTINUITET Genom samtal och diskussioner med anestesi- och operationssjuksköterskor har en modell växt fram för hur perioperativ vård skulle kunna organiseras så att sjuksköterskan får möjlighet att bära ansvaret för kontinuiteten. Det blev tydligt att operationssjukvården borde organiseras så att anestesi- och operationssjuksköterskor får möjlighet att använda sin förmåga till naturlig vård samt göra den synligare för patienten. I en första studie om den perioperativa dialogen steg det vårdande fram som: ansvaret - den sanna relationen som är sjuksköterskas löfte till patienten jag vill se dig jag vill vara ditt skydd, den som inte överger dig (von Post 1995). Det perioperativa vårdandet fick genom den naturliga vården en etisk dignitet. Den perioperativa dialogen är en anestesi- eller operationssjuksköterskas pre-, intra- och postoperativa samtal med den patient hon/han skall vårda i samband med ett kirurgiskt ingrepp (von Post 1999, sid. 72). Modellen ska ses som en idealmodell och ett nytt sätt att 2

7 organisera arbetet för anestesi- och operationssjuksköterskor (se Figur 1). Idén att tala om modellen som en dialog har hämtats från Martin Buber (1990). Ett möte mellan människor som sker i en dialog, kommer att fortsätta inom människan som ett minne sedan man lämnat varandra. Den perioperativa dialogens syfte är att lindra lidande och göra det gott för patienten att finnas till. Den syftar även till att kontinuiteten ska bli till nytta och rättesnöre för anestesi- och operationssjuksköterskors vårdhandlingar och vårdaktiviteter. Den perioperativa dialogen gör att anestesi- och operationssjuksköterskorna är de som bär ansvaret för att kontinuiteten hålls samman samtidigt som de kommer att vara kontinuiteten. Vad vill vi att patienten skall minnas från tiden på operationsavdelningen? Människokärleken visar sig i den perioperativa sjuksköterskans mod att skapa kontinuitet, att våga vara patientens skydd den som ser till att patientens värdighet bevaras och att kroppen inte kränks (Figur 1). Med hjälp av den perioperativa dialogen kan anestesi- och operationssjuksköterskor bära ansvar för att patienterna upplever att de blir tagna på allvar och att de känner det gott att finnas till trots att de skall genomgå en operation, stor som liten, ett livsavgörande skeende i en människas liv (jfr Rehnsfeldt 1999). 3

8 Figur 1. Den perioperativa dialogen en organisationsmodell för kontinuitet (von Post 2000) I det preoperativa samtalet möter patienten anestesi- eller operationssjuksköterskan före operation. De träffas innan patienten placeras på operationsbordet och möts som två människor var och en med sina unika kunskaper och erfarenheter. I lugn och ro ges patienten möjlighet att berätta om sig själv, sina tankar inför operationen och ställa de frågor han/hon önskar. Sjuksköterskan lyssnar, besvarar patientens frågor, och ställer egna frågor. Ett förtroende börjar utvecklas mellan patient och sjuksköterska. Under samtalet sker datainsamling, dataanalys och planering av den intraoperativa vården. En planering som sker tillsammans med patienten. Sjuksköterskan får kännedom om de små detaljerna som patienten inte pratar med vem som helst om utan endast med den person som skall vara med under operationen. Patienten ges möjlighet att lära känna den anestesi- eller operationssjuksköterska som skall vara med under operationen. Den som skall dela den stora händelsen. Det intraoperativa samtalet börjar när anestesi- eller operationssjuksköterskan tar emot sin patient på operationsavdelningen. Det påbörjade samtalet fortsätter när de träffas igen. Ibland behövs det inga ord. En förtroendefull och vänskaplig situation kan skapas genom att patienten möts av ett känt ansikte, de känner ju redan varandra. Alla förberedelser är gjorda eftersom sjuksköterskan vet hur patienten ville ha det. I det postoperativa samtalet besöker sjuksköterskan sin patient vid lämpligt tillfälle efter operationen. Detta besök är något patienten kan ligga och längta efter, ungefär som att längta efter en vän. Besöket upplevs som viktigt eftersom patienten får tala med sin sjuksköterska, hon/han som var med när det hände. Dessa två har något gemensamt som de vill dela med varandra. Patienten får möjlighet att berätta för sjuksköterskan hur det var på operation och hur han/hon mår efteråt. Tillsammans utvärderar de tiden på operationsavdelningen, det de planerade tillsammans i det preoperativa samtalet. Den perioperativa vårdprocessen kan avslutas på ett värdigt sätt. Den perioperativa dialogen kommer att finnas kvar inom patienten som en erfarenhet och föras vidare genom patientens berättelser om tiden på operation. 4

9 TIDIGARE FORSKNING Svenska anestesi- och operationssjuksköterskor vill på olika sätt förändra och förbättra vården genom att föra in den perioperativa dialogen. Sjuksköterskorna upplever att de på ett värdigt sätt kan ge patienterna en god och säker vård med möjlighet till uppföljning i sitt arbete (Johansson, Ljunge, Ohlsson 1994). Flera uppsatser och utvecklingsarbeten beskriver att sjuksköterskor som arbetar perioperativt, får en god insikt i patientens olika behov och upplever stor tillfredställelse med arbetet (Lundbäck 1990; Johansson 1992). I en kartläggning av 10 års perioperativ omvårdnadsforskning visar Leinonen och Leino-Kilpi (1999) vid en genomgång av 97 forskningsrapporter, att forskningen i huvudsak intresserat sig för frågor som rör pre- och postoperativ information, patientundervisning samt patienters ängslan och oro inför operation. Den intraoperativa vården var den minst utforskade och hade i huvudsak begränsats till fysisk vård. En studie visar att patienterna upplever sig välkomna och respekterade i den intraoperativa vården (Rähiä 1996). Under 2003 har det publicerats tre (3) artiklar om den perioperativa dialogen (Rudolfsson et al 2003a; Rudolfsson et al 2003b; Lindwall et al. 2003). Resultaten visar att patienterna upplever, att genom kontinuiteten i den perioperativa dialogen, skapar sjuksköterskan tid för patienten, kroppen är i säkra händer händer som man känner igen och litar på. De perioperativa samtalen hjälper patienten att känna sig delaktig i sin vård och att känna sig som människa. Samtalen ger patienten en känsla av gemenskap (Rudolfsson et al 2003a, Lindwall et al. 2003). Anestesi- och operationssjuksköterskorna menar att arbeta utifrån den perioperativa dialogen är en källa till utveckling (Rudolfsson et al 2003b). Genom kontinuiteten kan den perioperativa sjuksköterskan skydda patientens värdighet, lindra deras oro och rädsla inför och under operationen. Den perioperativa sjuksköterskan och patienten upplever att de är i en sammanhängande helhet (Lindwall et al.2003). Resultaten visar även att det har betydelse, hur den perioperativa vården organiseras, för patientens välbefinnande, anestesi- och operationssjuksköterskors hälsa och välbefinnande. FRÅN IDÉ TILL PROJEKTPLAN En första inblick i den perioperativa vården fick jag (Lena Larsson) redan 1989 genom boken Perioperativ vårdlära av Marianne Panelius och Hannele Varisto (1989). Det fanns en önskan att få till stånd en utveckling av den perioperativa vården från en teknologisk vård till en humanistisk och patientcentrerad vård. Tio år senare kom Iréne von Posts forskning (1999) som ger operationssjukvården den perioperativa dialogen, en idealmodell för perioperativ vård. Forskningen visar att det är möjligt att organisera vården så att den blir humanistisk och patientcentrerad och gör det möjligt för anestesi- och operationssjuksköterskor att ge patienterna en värdig vård, något som sjuksköterskorna strävar efter. För att tillämpa forskning krävs att verkligheten förs samman med idealet, vilket innebär ett konkret förändringsarbete och ett nyskapande, med andra ord en innovation (Erikssson 1992). På operationsavdelning vid Kärnsjukhuset i Skövde, är den perioperativa dialogen ett välkänt begrepp. Inte mindre än en tredjedel av sjuksköterskorna har skaffat sig utbildning i perioperativ vård och många skulle vilja använda sig av sina kunskaper i praxis. Professor Katie Eriksson (1992) liknar vårdforskningen och dess resultat vid en bro mellan teori och praxis. Projektet skall vara en bro för forskning, utveckling och införande av nya vanor samt en utmaning att pröva den perioperativa dialogen i vårdverkligheten. För att 5

10 projektet skall bli en bro behövs en ritning för hur bron skall byggas dvs. en projektplan (Bilaga 1). Projektplanen kom att utgöra grunden för ansökan om byggnadstillstånd, etiskt tillstånd, för ansökan om pengar och material. Den skulle också användas för att entusiasmera medarbetare, de som behövdes för genomförandet av brobygget. Steen (1991) menar att det krävs eldsjälar för spridning av goda idéer och att förändringsarbeten underlättas om de stöds av en eldsjäl. Eftersom jag (Lena Larsson) har ett brinnande intresse för utveckling av perioperativ vård, pedagogiska och kliniska erfarenheter, ville jag använda mina erfarenheter. Jag ville visa att en bro mellan forskningsresultat och praxis går att bygga samt att den håller att gå på. Ett annat motiv för brobygget var att få användning för den del av min kompetens som ligger utöver det som tilldelats mig i min funktion som operationssjuksköterska. Mina idéer om projektet mottogs med både intresse och skepsis. En skepsis som får tillskrivas ovanan att på ett strukturerat sätt omsätta omvårdnadsforskning i kliniskt vårdarbete. Utarbetandet av projektplanen kom att följa forskningsprocessens steg (Eriksson 1992). I bilaga 1 följer en presentation av projektplanen i sin helhet, den som blev ritningen i brobygget. PROJEKTETS GENOMFÖRANDE Vid innovation och utvecklingsarbete kan man gå tillväga på olika sätt men strukturen är i princip densamma som i forskningsprocessen. Genom att använda forskningsprocessens steg fick projektplanen en tydlig struktur. Det var viktigt att låta projektet få ta tid, som den danske tänkaren Piet Hein säger: Things Take Time. Målet var att visa hur man bygger en bro med hjälp av vårdvetenskaplig forskning, en bro som förenar vetenskap och praxis. Med hjälp av bron förväntas nya vanor skapas i praxis. Projektledarens tankearbete började med att studera litteratur inom ämnesområdet. Hur såg det ut på forskningsfronten? Idén med projektet och den vetenskapliga hållningen presenterades vid ett par tillfällen för personalen på operationsavdelningen. En dialog inleddes med vår blivande handledare Iréne von Post, vars forskning skulle omsättas i praxis. Samtidigt började en diskussion med de sjuksköterskor på operationsavdelningen som var intresserade av att pröva den perioperativa dialogen. Projektledningen kom att bestå av Lena Larsson som projektledare samt Iréne von Post som vetenskaplig ledare. I styrgruppen ingick också vårdchef, Maj-Britt Forsell samt vårdföreståndarna på operationsavdelningen, Eva Eriksson-Svensson och Tore Hannu. Information och öppenhet har varit projektets ledstjärna. Vid starten av projektet informerades klinikchefer, överläkare och vårdchefer på de opererande klinikerna, sammanlagt 83 personer. En representant från projektgruppen och projektledaren presenterade projektet för personalen på vårdavdelningarna. Det blev sammanlagt åtta möten. Projektets syfte Syftet med projektet var att pröva den perioperativa dialogen samt beskriva hur anestesi- och operationssjuksköterskor erfar att vårda enligt den perioperativa dialogen, samt att värdera hur patienterna upplever arbetssättet. 6

11 Vad upplever sjuksköterskorna som hälsa och välbefinnande när de får organisera sitt arbete efter den perioperativa dialogen? Hur värderar patienterna de pre-, intra och postoperativa samtalen om det är samma sjuksköterska som genomför dem som är med under operationen? Ansökan om medel för projektet En ansökan (Bilaga I) om medel för projektets genomförande gjordes hos FoU-centrum, dåvarande FoU-rådet vid Skaraborgs Sjukhus. Ekonomiska medel beviljades eftersom projektet ansågs angeläget. Pengarna var viktiga för att projektledare och sjuksköterskor i projektet skulle få handledning och möjlighet till fördjupade kunskaper samt tillgång till litteratur mm. Deltagarna i projektgruppen skulle också ges möjlighet att delta i konferenser och sammankomster med anknytning till perioperativ vård. Dåvarande FoU-råd bestod till övervägande del av representanter från den medicinska professionen. Det vårdvetenskapliga perspektivet ifrågasattes liksom forskningsfrågan. Man var rädd att arbetssättet skulle ta tid från läkarnas operationstid, inkräkta på den medicinska preoperativa informationen till patienterna och att patienterna skulle belastas med för många personer omkring sig. Att en anestesisjuksköterska kan besöka en patient preoperativt kunde i viss mån förstås men operationssjuksköterskans besök ifrågasattes. Elisabeth Kenne- Sarenmalm, sjuksköterska och doktorand i omvårdnad vid Sahlgrenska Akademin, Göteborg hjälpte till med en skicklig föredragning av projektet inför FoU-rådet. Hon har hela tiden arbetat för att understryka projektets betydelse. Projektledarens uppgift Projektledarens uppgift blev att driva projektet framåt, lyssna, stödja, uppmuntra och handleda sjuksköterskorna samt initiera diskussioner med operationsavdelningens ledning. Vid projektgruppens träffar gavs information till sjuksköterskorna om hur projektet gick framåt. Styrgrupp, ledningsgrupp, FoU-råd samt hela operationsavdelningen har fått rapporter om projektets framväxt. Rapporteringen har skett i form av meddelanden på operationsavdelningens arbetsplatsträffar, skriftliga rapporter som i vissa fall lagts ut på sjukhusets intranät och också i form av en poster i personalrummet på operationsavdelningen. Etisk ansökan Med projektplanen (Bilaga I) som grund gjordes en ansökan om etisk prövning hos forskningsetiska kommittén vid Göteborgs Universitet som också beviljades den 22 april 2002 (Ö ). Planering för insamling av data och utvärdering av projektet En mall för sjuksköterskornas dagboksanteckningar, (Bilaga II) av de perioperativa samtalen utarbetades, prövades och reviderades flera gånger under projekttiden. Avdelningens dataansvarige hjälpte till med undervisning om hur de skulle dokumentera och skicka sin dokumentation via e-post till projektledaren. 7

12 Projektgruppen När pengarna beviljats och forskningsetiska rådet gett tillstånd till projektet bildades projektgruppen, de anestesi- och operationssjuksköterskor som skulle genomföra de preintra- och postoperativa samtalen. Samtliga sjuksköterskor med utbildning i perioperativ vård fick en skriftlig inbjudan att ingå i projektgruppen. Till en början begränsades projektgruppen till 9 anestesi- och operationssjuksköterskor. Senare medgav vårdchef och vårdföreståndare att gruppen fick utökas till 14 sjuksköterskor varav en senare lämnade gruppen för annan tjänst. Sjuksköterskorna bidrog med sitt engagemang och sina kunskaper i perioperativ vård. De accepterade att projektgruppens möten lades efter ordinarie arbetstid, med kompensation i form av flextid. I gruppen ingick följande anestesi- och operationssjuksköterskor: Eva Berglund, Camilla Ekström, Anna Essemo, Gunilla Friberg, Aija Hiltunen- Imhof, Anette Jonsson, Susan Lindberg, Conny Melvinsson, Monika Pertré, Ann- Christine Roos, Eva Smedgård, Ingemar Spång och Berith Wennström. Projektgruppens arbete Sjuksköterskornas främsta uppgift var att genomföra de perioperativa samtalen med den patient vars operation de skulle delta i. Projektgruppen har under projektets gång träffats en gång i månaden med undantag för sommaren. I projektgruppen bestämdes vilken vårdfilosofi och värdegrund projektet skulle vila på. Gruppen kom överens om de vårdande motiven som skulle vara vägledande vid patientsamtalen. Till varje träff fick deltagarna en möteslista och efteråt fick alla ta del av minnesanteckningarna. Under byggtiden sattes vissa delmål upp som att varje sjusköterska skulle bidra med ett visst antal patientsamtal inom en viss tid. Under vissa perioder gick det trögt att göra samtalen. Det kändes först som att man tog tid ifrån arbetet. Speciellt dokumentationen har upplevts som svår av flera sjuksköterskor eftersom de kände sig ovana vid att dokumentera annat än den medicinska och rent tekniska vården. Det som var viktigt att notera från patientens berättelse kändes mera ovant. Det visade sig också vara svårt att skriva om de egna upplevelserna i samband med samtalen. Hur och vad skulle de skriva och när skulle de få tid att skriva in på datorn? Några saknade vana att skriva på dator och att skicka e-post. Genom diskussioner, utbildning och handledning fann de flesta sin väg. Under projekttiden har det genomförts ett antal öppna föreläsningar inom ämnesområdet perioperativ vård. Till dessa har, alla sjuksköterskor från operationsavdelningen och från de närliggande sjukhusens operationsavdelningar i Lidköping och Falköping, bjudits in. Projektgruppens sjuksköterskor har haft möjlighet att delta i och även presentera projektet vid Perioperativa Centrumbildningens möten i Göteborg. Mot slutet av projektet föreläste en organisationskonsult om hur man motiverar sig att kämpa vidare. Ljusglimtar under projektets gång Det kändes väldigt roligt när misstänksamheten från narkosläkarna lagt sig och de blev medvetna om att sjuksköterskorna inte inkräktade på deras arbete utan kompletterade den medicinska informationen till patienterna. Till slut fick vi uppleva hur en narkosläkare kallade på en sjuksköterska i projektet för att samtala med en orolig patient och hur arbetsledningen ordnade så att patientens operation kunde genomföras inom ramen för just den 8

13 sjuksköterskans tjänstgöringstid. Sjuksköterskan upplevde sig värdefull och sin arbetsinsats som viktig och betydelsefull. Vid ett annat tillfälle blev projektledaren uppringd av en patient som ville uttrycka sin uppskattning över att ha fått vara liten och rädd och bli tagen på allvar som den människa hon är i samband med sin operation. Patienten berättade hur hon blivit bemött som människa på ett respektfullt sätt. Det fortsatta arbetet Under tiden som projektet pågått har det varit viktigt att förbereda personalen för arbetssättets fortsatta införande. En grupp anestesi- och operationssjuksköterskor från projektgruppen har tagit på sig ansvaret för den fortsatta implementeringen av arbetssättet. All personal på operationsavdelningen kommer att få information om den perioperativa dialogen, det nya arbetssättet. Sjuksköterskorna diskuterar också hur samtalen ska dokumenteras framöver och hur patienternas upplevelser ska följas upp. I mars 2004 skrevs den perioperativa dialogen in som ett önskvärt arbetssätt i verksamhetsplanen. I slutfasen av projektet har en poster tagits fram som kan användas för framtida presentationer. 9

14 DEN PERIOPERATIVA DIALOGEN UR PATIENTERS, ANESTESI- OCH OPERATIONSSJUKSKÖTERSKORS PERSPEKTIV I det följande beskrivs först de metodologiska närmelsesätten för insamling av data till utvärderingen av den perioperativa dialogen ur patienters, anestesi- och operationssjuksköterskors perspektiv. Därefter presenteras resultaten av patienternas utvärdering med hjälp av deskriptiv statistik av de fasta svarsalternativen och genom texttolkning av de öppna frågorna. Till sist sjusköterskornas erfarenheter av att vara en del i den perioperativa dialogen. Syftet med utvärderingen Syftet med utvärderingen var att beskriva hur patienterna värderar de perioperativa samtalen, samt att beskriva vad anestesi- och operationssjuksköterskorna upplever som hälsa och välbefinnande när de får arbeta utifrån den perioperativa dialogen. Informanter I projektet skulle 100 patienter över 18 år delta. Alla skulle kunna föra ett samtal med en sjuksköterska. En och samma sjuksköterska skulle ha genomfört det pre-, intra- och postoperativa samtalet med patienten. Urvalet gjordes slumpmässigt och i den mån som patientens tillstånd och verksamheten tillät. Datainsamling För utvärdering av patienternas upplevelser av den perioperativa dialogen konstruerades ett frågeformulär (Bilaga III). Frågeformuläret har formats utifrån syftet med den perioperativa dialogen dvs. att skapa kontinuitet i vården, lindra patientens lidande och skydda patientens värdighet i samband med anestesi och operation. Frågorna har formulerats som påståenden i vilka patienten kan instämma eller inte instämma i. Det fanns också ett antal öppna frågor där patienten hade möjlighet att beskriva sina upplevelser med egna ord. Frågeformuläret testades först på 10 patienter. Eftersom frågorna fungerade beslutade vi att använda det utan några förändringar. Enkäten delades ut till patienterna av sjuksköterskorna vid något av samtalen. De fick med sig färdiga kuvert med en kodad patientenkät och ett svarskuvert till enkäten. Genom att skriva löpnummer på kuverten kunde vi veta hur många samtal som var gjorda. På en separat lista antecknades vem som gjort vilket samtal. Data från anestesi- och operationssjuksköterskorna har samlats in med hjälp av dagboksanteckningar (Bilaga II) där de skrivit ned sina upplevelser, tankar och erfarenheter av den perioperativa dialogen. Data i form av dagboksanteckningar innebär att forskaren får en serie anteckningar eller små berättelser av varje informant. Det betyder att datamängden till slut blir lika omfattande som vid en intervjustudie (Dahlberg 1997). Metoden kändes värdefull då datainsamlingen skedde under en längre tid. Det hade varit svårt att samla samma datamängd genom intervjuer i efterförloppet. Sjuksköterskorna gjorde sina anteckningar i direkt anslutning till samtalen med patienterna. På detta sätt fick vi en beskrivning av det sjuksköterskorna upplevde i mötet med patienten utan att forskaren behöver vara inblandad i en intervju. 10

15 Tolkning Inför tolkningen av dagböckerna och patienternas öppna svar beslutade vi att betrakta det nedskrivna som en text. En text som tolkades med hjälp av hermeneutisk texttolkning (von Post och Eriksson 1999), där förståelsen av texten och dess mening står i fokus. I tolkningen intresserar sig forskaren inte för textens tillkomst eller dess berättare, utan endast för texten som helhet (Chöster 1980, Gadamer 1997). Eftersom berättelserna är skrivna av personer som var med i den aktuella situationen betraktas de som originalkällor och sanningshalten ifrågasätts inte. Dagboksanteckningarnas giltighet ligger i deras relevans ifrån den verklighet ur vilken de är berättade (Chöster 1980, von Post och Eriksson 1999). Dataanalysen börjar i en första naiv läsning där forskaren blir känd med texten. Texten ställer frågor till läsaren och läsaren ställer frågor till texten. I den andra läsningen valde vi att fråga texten: Vad erfar anestesi- och operationssjuksköterskor som hälsa när de får arbeta utifrån den perioperativa dialogen? Texten som patienternas öppna svar utgjorde frågade vi: Vad upplever patienterna som vårdande i den perioperativa dialogen? I den tredje genomläsningen sökte vi svar på frågorna. I det avslutande steget bildades kategorier av de svar som texten gav. I analysen sökte vi efter de gemensamma och särskiljande innebörderna i svaren (von Post och Eriksson 1999). Den förståelseakt som ägde rum kan jämföras med den förståelseakt som Gadamer (1997) beskriver som en rörelse mellan helheten och delarna enligt den hermeneutiska spiralen. Etiska överväganden I den etiska hållningen strävar vi efter öppenhet och respekt för informanternas självbestämmande. Informanternas anonymitet skyddas genom beaktande av forskningsetiska principer i enlighet med Etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning i Norden (Sykepleiernas Samarbeid i Norden, 1995) och Helsingforsdeklarationen (2000). Patienternas integritet skyddas genom att deras namn eller födelsedata inte anges. De fick information både skriftligt (bilaga IV) och muntligt och hade full rätt att avgöra om de ville delta i de perioperativa samtalen eller inte. Sjuksköterskorna frågade patienterna om de var villiga att svara på ett frågeformulär (Bilaga III). Sjuksköterskornas samtal med patienterna skulle ha förekommit i någon form oavsett om vårdandet hade organiserats efter den perioperativa dialogen eller ej. 11

16 Den perioperativa dialogen ur patienternas perspektiv I resultatet av patienternas utvärdering av den perioperativa dialogen presenteras först bakgrundsdata, sedan värderingen av de pre-, intra- och postoperativa samtalen. Slutligen presenteras resultatet av textanalysen av patienternas öppna svar. De flesta (79.3%) patienterna hade erfarenhet från tidigare operationer. Patienterna är opererade under 44 olika operationsdiagnoser. 59 patienter var inlagda på vårdavdelning och 23 opererades inom den dagkirurgiska verksamheten. Tabell 1. Patienternas åldersfördelning ÅLDER Kön >80 Total Man Kvinna Totalt I studien deltog 82 patienter, 31 män och 51 kvinnor. Patienterna var mellan år. De flesta patienterna var mellan år (Tabell 1). Tabell 2. Patienter fördelade på kirurgiska specialiteter Kirurgisk specialitet Frekvens Procent Gynekologi 13 15,9 Ortopedi 19 23,2 Allmänkirurgi inklusive kärlkirurgi 26 31,7 Urologi 18 22,0 Öron- Näsa- Hals 6 7,3 Totalt ,0 Av de patienter som vårdades enligt den perioperativa dialogen har de flesta (31,7 %) opererats inom den allmänkirurgiska specialiteten, inom ortopedin (23,2 %) och urologin (22 %), (Tabell 2). Tabell 3. Anestesiform Anestesiform Frekvens Procent Ryggbedövning 18 22,0 Lokalbedövning 8 9,8 Narkos 49 59,8 EDA + narkos 6 7,3 Ej svarat 1 1,2 Total ,0 De flesta patienterna har fått narkos (59,8 %) under operation. En patient har inte besvarat frågan (Tabell 3). I fyra enkäter var endast frågor från det preoperativa samtalet besvarade pga. att patienterna har amnesi från operationstillfället orsakat av läkemedel i premedicinering eller anestesi. 12

17 Tabell 4. Patienternas bedömning av det preoperativa samtalet. Frågor till patienten Nej, inte alls Tveksamt Ja, i stort sett Ja, absolut Ej svarat Blev du bra bemött? 81 1 Gav sjuksköterskan dig möjlighet 5 77 att prata om det som var viktigt för dig? Kände du dig välkomnad av 82 sjuksköterskan? Fick du tillräckligt med tid för att 7 75 samtala med sjuksköterskan? Upplevde du att sjuksköterskans samtal med dig kunde ske ostört? Kände du att sjuksköterskan 2 80 brydde sig om dig? Kände du att du blev tagen på 82 allvar av sjuksköterskan? Kände du att sjuksköterskan 82 lyssnade på dig? Kände du att sjuksköterskan ville 9 73 förstå hur du hade det? Tyckte du att det var viktigt att 9 73 möta den sjuksköterskan som sedan skulle vara med dig under operation? Kändes det bra efter samtalet? 7 75 I det preoperativa samtalet blev patienterna väl bemötta (81) och välkomnade (82) av anestesi och operationssjuksköterskorna. Sjuksköterskorna gav oftast patienterna möjlighet att tala om det som var viktigt (77). De allra flesta (75) menar att samtalet kunde ske ostört. Patienterna kände att sjuksköterskan brydde sig om dem (80), att han/hon tog dem på allvar (82), lyssnade på patienten (82) och att hon/han ville förstå hur de hade det (73). De flesta (73) tyckte att det var viktigt att möta den sjuksköterska som skulle vara med under operationen innan operation och att det kändes bra efter samtalet (75), (Tabell 4). Tabell 5. Patienternas bedömning av det intraoperativa samtalet. Frågor till patienten Nej, inte alls Tveksamt Ja, i stort sett Ja, absolut Ej svarat Var det viktigt för dig att få samtala med samma sjuksköterska igen inne på operation? Kände du dig mänskligt bemött av sjuksköterskan? Upplevde du stämningen inne på operationssalen som god? Kände du att sjuksköterskan brydde sig om dig? Upplevde du att sjuksköterskans omhändertagande av dig kunde ske ostört? Upplevde du att sjuksköterskan var kunnig/skicklig? Kände du att du var i säkra händer hos din sjuksköterskan?

18 För de flesta patienterna var det viktigt att få samtala med anestesi eller operationssjuksköterskan igen på operationsavdelningen. Patienterna kände sig oftast mänskligt bemötta (76) och att stämningen på operationssalen var god (73), (Tabell 5). Patienterna kände oftast att sjuksköterskan brydde sig om dem (72) och att omhändertagandet kunde ske ostört (52). Anestesi och operationssjuksköterskorna upplevdes som kunniga av de flesta patienterna (73). Patienterna kände sig i säkra händer (74). Frågorna har inte besvarats av alla patienterna vilket kan bero på att läkemedlen gjorde att de inte kom ihåg så mycket från tiden på operationsavdelningen (Tabell 5). Tabell 6. Patienternas bedömning av det postoperativta samtalet Frågor till patienten Nej, inte alls Tveksamt Ja, i stort sett Ja, absolut Ej svarat Var det bra att samtala med sjuksköterskan igen efter operation? Var det viktigt att det var samma sjuksköterska du samtalade med både före, under och efter operation? Gjorde samtalen med sjuksköterskan att du kände dig bra informerad inför operation? Kunde samtalen med sjuksköterskan bidra till att minska din oro/rädsla inför operation? Fick du vara med och påverka/planera din vård tillsammans med sjuksköterskan? Tillgodosåg sjuksköterskan dina speciella önskemål? Uppfattade du den vård du fick som vård på "löpande band"? Kände du förtroende för sjuksköterskan? De flesta patienterna (74) menar att samtalet med anestesi eller operationssjuksköterskan postoperativt var bra. Det var för de flesta (72) patienterna viktigt att det var samma sjuksköterska i det pre -, intra - och postoperativa samtalet. De flesta (68) patienterna menar att de kände sig väl informerade och att oron och rädslan minskade (56). Till viss del (40) fick man vara med och påverka planeringen inför operation. Vanligtvis tillgodosåg sjuksköterskan patientens önskemål (59) och vården upplevdes inte som löpande band av de flesta (59). De flesta (79) patienterna kände förtroende för sin sjuksköterska. Några patienter har inte besvarat samtliga frågor (Tabell 6). Sammanfattningsvis kan man se av resultatet från de fasta svarsalternativen att anestesi och operationssjuksköterskors perioperativa samtal upplevs som värdefulla av de allra flesta patienterna. 14

19 Patienternas beskrivningar av de perioperativa samtalen I det följande har patienternas egna beskrivningar av samtalen, svaren på de öppna frågorna sammanfattats i sex (6) teman. Att som patient delta i den perioperativa dialogen erfars av patienterna som: man togs emot på operation av någon man redan kände, man var i säkra händer, allt blev lugnare, man fick tala med en sjuksköterska som varit med under den tid som är borta för mig, man kände sig betydelsefull som patient och sjuksköterskan brydde sig om mig. Varje kategori beskrivs var för sig och får sin gestaltning med hjälp av citat från patienternas enkäter. Man togs emot på operation av någon man redan kände Patienterna menar att eftersom de redan träffat anestesi- eller operationssjuksköterskan i ett preoperativt samtal kände de igen varandra när de möttes igen på operationsavdelningen. Patienterna uppskattade att ha sett någon i personalen utan full operationsklädsel före operation. Känslan av att vara utelämnad och hjälplös i en okänd och otrygg miljö minskar menar patienterna när det finns ett känt ansikte och någon man känner, som tar emot på operationsavdelningen. Att känna igen någon gav trygghet i en otrygg situation. Jag hade sett personalen utan full operationsklädsel, det kändes skönt och tryggt (021). Det var positivt med besök från operationssköterskan före operationen. Man kände igen någon och det gav en viss trygghet i en otrygg situation (075). Mycket bra att få träffa en sköterska innan operationen. Känns tryggt och skönt att träffa ett känt ansikte när man kommer ner till operation. Man är ju så utlämnad när man ska opereras då känns det skönt att man får träffa någon man känner (086). Hjälplösheten byts mot trygghet när man som patient lärt känna sin sjuksköterska i ett preoperativt samtal. Patienten känner sig inte längre utlämnad utan mottagen av en sjuksköterska som visar att hon är beredd att ta emot patienten i det intraoperativa samtalet. De känner redan varandra och mötet med operationsavdelningen känns inte främmande längre. Man var i säkra händer. Under de perioperativa samtalen upptäckte patienten hur kunnig och noggrann sjuksköterskan var. Hon/han var en person som hade kontroll över hela situationen. Denna upptäckt gjorde att patienterna kände att de var i säkra händer. Det var mycket bra att narkossköterskan kom upp och pratade. Hon var noga med allt, att jag låg bra, hade ordning på mina tänder och min hörapparat. Det var mycket god ordning. Jag kände mig trygg och absolut i säkra händer (080). Jag kände att sjuksköterskan hade varit med om flera operationer förut. Här var det en som kunde sin sak (024). I det preoperativa samtalet kunde patienten få veta vad som skulle hända på operation, vilka förberedelser som skulle göras och hur sövningen går till. 15

20 Att få veta vad som händer och hur man sövs ner. Likaså förberedelser med att träffa de personer som ska vara med under operationen (T002). Patienterna menar att under det preoperativa samtalet visade sjuksköterskorna att de förstod patientens oro inför operation. Ett förtroende för sjuksköterskan utvecklades. Mycket nöjd med allt. Jag kände att min sköterska förstod min oro inför operation. Jag tycker att sköterskan gjorde ett toppenjobb. Jag blev väl bemött, jag är jättenöjd (086). Eftersom man helt överlämnar sig till andra att ta hand om sig är det viktigt att kunna känna förtroende, det gjorde jag. Jag bemöttes med proffsighet och vänlighet (026). Genom den perioperativa dialogen hinner patienterna utveckla ett förtroende för sjuksköterskan som skall vara med under operation. Patienterna känner att de lämnar sig i säkra händer. Allt blev lugnare Patienter som tidigare varit med om en operation menade att allt blev lugnare när de i lugn och ro fick samtala med sjuksköterskan före operationen i ett preoperativt samtal. Som patient hade de fått information och möjlighet att ställa sina frågor under lugna förhållanden. Patienterna menar att sjuksköterskan verkade mindre stressad och de behövde inte svara på en massa frågor på operationssalen, något som lätt upplevs som förvirrande. Jag behövde inte svara på tusen frågor här. Det kan bli förvirrande och rörigt. Allt gick lugnare och jag sövdes på nolltid (015). Det var lugnare den senaste gången. Jag blev mycket bättre bemött, jag fick bättre information och chans att ställa frågor (079). Att det fanns en särskild sjuksköterska som gjorde allt för mig. Att få vara i lugn och ro och sedan veta att allt skulle ordna sig. Sjuksköterskan tog ansvar för allt- man blev så lugn och glad av det. (065) Patienterna menar att de preoperativa samtalen sparar tid eftersom de redan känner sjuksköterskan. Frågorna behöver inte upprepas. Det ökar tryggheten, spar tid, sköterskan känner mig och vet vad som hänt mig. Spar frågor och upprepande förklaringar behövs inte. Det var särskilt bra att man tog hänsyn till min önskan att inte få narkos, utan stärkte och hjälpte mig att genomföra operationen i lokalbedövning (026). Allt blir lugnare på operationsavdelningen när patienten fått lära känna en sjuksköterska som skall finnas med under operationen. Sjuksköterskan upplevs som lugn och trygg när hon inte måste ställa en massa frågor innan patienten skall sövas. Det finns tid för vardagligt prat och tystnad om patienten så vill. Man fick tala med en sjuksköterska som var med under den tid som är borta för mig Att i ett postoperativt samtal få tala med en sjuksköterska som varit med under operationen, den tiden man själv inte var vaken och kunde se vad som hände, uppskattas av patienterna. 16

21 Patienterna vet att den perioperativa sjuksköterskan kan berätta om det som hände under operationen, den tid som kan vara borta för patienten. Det är någon som var med under de två timmar som är borta för mig. Hon kunde berätta något speciellt som de gjorde t ex blodtransfusion och likaså att hon hade pratat med mig att jag var vaken då hon lämnade mig (024). Patienten känner glädje när han/hon får besök av sin sjuksköterska, vännen från operation. Patienten får en chans att ställa de frågor som uppkommit efter det pre- och intraoperativa samtalet. Jag blev glad när jag fick höra att sköterskan skulle besöka mig på avdelningen. Då jag inte hade något minne av operation så hade jag några frågor. Hon berättade för mig att hon försökt få kontakt med mig men att jag inte öppnat ögonlocken (072). Det är av betydelse för patienten att någon kan fylla i minnesluckor och som kan tala om det första uppvaknandet på operationssalen. Man kände sig betydelsefull som patient Patienterna menar att de perioperativa samtalen gjorde att de kände sig betydelsefulla och inte som ett nummer i högen. Sjuksköterskorna visade att de tyckte att det var viktigt att patienten mådde bra. Att inte känna mig som ett nummer i högen (052). Dessutom kände jag mig betydelsefull, alla tyckte att det var viktigt att jag mådde bra (024). Att i ett preoperativt samtal få tala om sina kroppsliga problem med den sjuksköterska som skulle vara med under operation gjorde att patienten kände sig betydelsefull och lyssnad till. Jag fick tid att berätta om mina nackbesvär efter en tidigare operation. Alla var vänliga och hade humor och glimten i ögat vilket kändes skönt. Tack för vänlighet och trevligt bemötande, fortsätt gärna så här. Jag har aldrig känt mig så betydelsefull förut (021). De perioperativa besöken gör att operationssjukvården blir mera personlig. Sjuksköterskan blir en person som patienten längtar efter att få träffa i ett postoperativt samtal. Positivt med besöket av narkossköterskan som kom till mig innan och även följde upp det efteråt. Det var ett mera personligt omhändertagande (033). Hur viktigt detta möte var både före, under och efter operationen kanske förstås när jag under andra dagen efter operationen låg och väntade att min sköterska skulle komma, ungefär som man längtar efter en vän (024). Att bli lyssnad till gör att patienten känner sig betydelsefull. Att få känna sig betydelsefull ökar välbefinnandet. Omhändertagandet blev mera personligt genom anestesi- och operationssjuksköterskans perioperativa samtal. 17

22 Sjuksköterskan brydde sig om mig Patienterna kände att den perioperativa sjuksköterskan brydde sig om dem när de fick delta i den perioperativa dialogen. Att sjuksköterskan talade patientens språk var ett uttryck för att hon/han brydde sig om patienten som människa. Sjuksköterskan bryr sig om patienten när hon/han talar med honom och inte över patientens huvud. Alla talade med mig och inte över huvudet på mig (011). Sjuksköterskan brydde sig om mig (057). Att sjusköterskan pratade finska med mig (019). Bemötandet var mera personlig (054). Sjuksköterskan brydde sig verkligen om mig hela tiden och lyssnade. Det kändes så viktigt och annorlunda för mig. Det fanns inget att vara orolig för längre. Det var så proffsigt (065). När patienterna upplever att sjuksköterskan bryr sig om dem, som i de pre-, intra- och postoperativa samtalen, menar patienterna att det finns inget att vara orolig för längre. Känslan av att någon bryr sig om dem blir speciellt viktig på operation eftersom patienten sällan känner sig så utlämnad till andra människor som när han/hon ligger på operationsbordet. Patienterna vill att någon skall visa omtanke, se och lyssna till dem. Sammanfattande reflektion Resultatet visa att patienter som deltagit i den perioperativa dialogen, fått träffa sin anestesieller operationssjuksköterska i ett pre- intra- och postoperativt samtal, upplever att allt blir lugnare runt dem och operationen. I det preoperativa samtalet fick patienten lära känna sjuksköterskan som skulle ta hand om honom/henne på operation. Det intraoperativa samtalet börjar när patienten tas emot på operation av någon han/hon redan känner, en sjuksköterska som känner till de små detaljerna som man inte talar med alla om. När patienterna vet i vems händer de skall överlämna sig och sin kropp i känner de sig i säkra händer. Att sedan få möta sin sjuksköterska igen i ett postoperativt samtal erfars av patienterna som att de fick tala med en sjuksköterska som varit med under den tid som är borta för mig. Tiden runt operationen blir till en helhet när den avslutas med ett postoperativt samtal. När man som patient varit en del/en samtalspartner i den perioperativa dialogen känner sig patienten betydelsefull och att sjuksköterskan bryr sig om honom/henne. Den perioperativa dialogen ur anestesi- och operationssjuksköterskornas perspektiv Resultatet är en presentation av de huvudteman och subteman som tolkningen av den text, som anestesi- och operationssjuksköterskornas berättelser utgjorde. Tolkningsprocessen började med att vi frågade texten: Vad i den perioperativa dialogen gör att anestesi- och operationssjuksköterskor erfar hälsa i arbetet? Hälsa för anestesi- och operationssjuksköterskor är att ge patienterna en så god vård som anestesi- och operationssjuksköterskorna önskar och att besvara patienternas tillit bön om hjälp (Tabell 7). Dessa teman kan ses som uttryck för hälsa och välbefinnande i vårdarbetet. Varje tema 18

23 kommer i det följande att beskrivas var för sig och få sin substantiella gestaltning med hjälp av subteman som i sin tur beskrivs med hjälp av citat från texten. Tabell 7. Hälsa i arbetet för anestesi- och operationssjuksköterskor Huvudtema Att ge patienterna en så god vård som anestesi- och operationssjuksköterskorna önskar Att besvara patienternas tillit bön om hjälp. Subtema Sjuksköterskorna fick lära känna patienten före operation Sjuksköterskorna fick möjlighet att planera inför operation Sjuksköterskorna kände sig tillfreds i arbetet Sjuksköterskorna kunde lindra patientens oro inför operation Patienten överlämnade sig i sjuksköterskornas händer Sjuksköterskorna kunde fylla i det patienten inte kunde minnas Att ge patienterna en så god vård som anestesi- och operationssjuksköterskorna önskar Anestesi och operationssjuksköterskorna menar att de kunde ge patienterna en så god vård som de önskade när de fick lära känna patienten före operation och när de fick möjlighet att planera inför operation. När de fick ge en så god vård som de önskade kände sig sjuksköterskorna tillfreds i arbetet. Sjuksköterskorna fick lära känna patienten före operation Anestesi- och operationssjuksköterskorna menar att för att de skall kunna ge patienterna en så god vård som möjligt är det viktigt att de i lugn och ro får träffa och lära känna patienterna före operation. Att man som sjuksköterska fått träffa patienten i ett preoperativt samtal före operation gör det lättare vid mötet på operationsdagen. Patienten är ett känt ansikte. Det behövs ingen tid för att hitta den rätta stämningen. Bara det att man träffat patienten gör det lättare vid mötet på morgonen, vi har ju båda ett känt ansikte och samtalet vi haft som förenklar mycket i kontakten på operationsdagen (001). Behövde inte "tiden" för att hitta stämningen oss emellan (027). Vi var som gamla bekanta som hade slutit ett avtal som vi båda höll. Jag var där klockan åtta och han kom precis som vi hade bestämt (069). Även om det kan kännas lite opersonligt att inte ha sett patientens ansikte utan träffats via telefon menar sjuksköterskan att det har ett värde. Patienten visade att hon kände igen sjuksköterskan på den beskrivning hon fått. Det kändes lite opersonligt att bara träffas via telefon och inte få ett ansikte att känna igen i morgon. Det var positivt att hon kunde känna igen mig på den beskrivning jag 19

24 lämnat på telefon, men samtidigt så kände jag själv att jag saknade den fördelen det skulle ha varit om jag hade sett patienten (066). Att lära känna patienten före operation är för sjuksköterskan ett uttryck för att han/hon får ge en så god vård som möjligt. Allt går mycket lättare på operation. Sjuksköterskan behöver inte ställa de medicinska frågorna utan kan ägna sig åt att patienten ska må gott. Att ha lärt känna patienten i ett preoperativt samtal gör att sjuksköterskorna vinner tid eftersom arbetet flyter bättre på operation. Tänk vad smidigt det känns när man har talat med patienten innan operation. Det är svårt att peka på konkreta saker men allt går som lättare när man har etablerat kontakt (073). Jag frågar inget medicinskt av X en enda gång för jag vet ju precis var jag har honom. Det enda jag behöver fokusera på är att han ska må gott OCH det gör han. Talar om för alla att "detta är min patient" (081). Just det att man har "lärt känna" patienten lite gör nog att man vinner tid men det är svårt att räkna minuterar. Vinsten blir att man i många fall ger patienten ett bättre omhändertagande för både kropp och själ. Det ger i sin tur ett bättre flyt i vårdandet och därmed även en ren tidsvinst (077). Anestesi- och operationssjuksköterskorna menar att det känns bra att ha sett patientens ansikte före operation. Patienten blir en speciell människa som man vill göra sitt bästa för. De känner sig som gamla bekanta och allt blir enklare. Genom att arbeta enligt den perioperativa dialogen skapas tillfällen att vara lyssnande och möta patienten med ett respektfullt förhållningssätt som gör att patienten blir behandlad som en människa och inte en diagnos. Sjuksköterskorna fick möjlighet att planera inför operation Att få träffa patienten i ett preoperativt samtal gör att sjuksköterskorna kan reflektera och planera i förväg under lugna förhållanden. De kan förbereda inför patientens ankomst till operation och hinner plocka fram det som kommer att behövas innan patienten anländer. När patienten får veta innan vad som skall hända på operation blir allt så enkelt och förberedelserna bara flyter på. Sjuksköterskorna känner sig bättre förberedda när de träffat patienten i ett samtal före operation. Allt var förberett. Geldynor riskudde, specialblad (maccoy till laryngoskop), kopplad infusion med Efedrin. Vidare var allt diskuterat och klart, patienten visste att jag visste så det mesta var utrett när han kom och det fanns inte så mycket mer att diskutera. Att ett enkelt samtal skapar både de bästa medicinska förutsättningarna och en harmonisk patient som annars utgör en högrisk anestesiologiskt sett (052). Hade sett patienten innan, visste att hon hade lite övervikt, hade förberett för extra hjälp inför uppläggningen. Visste om patientens önskemål om sedering (030). Att kunna planera innebär att sjuksköterskorna förbereder sig mer både gällande bemötandet och att ha rätt saker inne på salen från början. Det är lätt att "löpandeband omhändertagande" 20

25 infinner sig, men de perioperativa samtalen gör att sjuksköterskan får en annan ansvarskänsla som även smittar av sig till den andra personalen. Då jag innan samtalet inte visste vad X var och X läkaren inte verkar förstått anestesiproblematiken hade det tagit minst 30 min extra att förbereda och få kontakt men narkosläkare på förmiddagen. Nu kunde jag själv sätta mig in i problemet, skicka patienten på preoperativ bedömning och även narkosläkaren fick tid att läsa på (T02). Kanske inte så mycket tid, men i och med att jag visste om patientens känslighet för vagusövervikt, kunde jag genom extra vaksamhet åtgärda blodtrycksfallen mycket snabbt, delvis förhindra. Detta upplevdes mycket lindrigt av patienten (032). Flera sjuksköterskor menar att arbetet på operationssalen kan komma igång snabbare när man har kunnat planera för patientens ankomst. Det behövs kortare tid på operation innan patienten kan sövas eftersom sjuksköterskan redan har fått svar på sina frågor. Man vinner tid genom att de övriga på operationssalen får tidig information om den patient som skall komma. Personalen kan koncentrera sig på att placera patienten säkert på operationsbordet. Jag tror att vi vinner tid på dessa samtal genom att även de andra på salen också får en tidigare information angående patienten som skall komma (078). Jag behövde inte inne på operationssalen ställa alla mina frågor om fasta, allergi o.s.v. Vi hade redan pratat om hennes illamående och jag hade redan en plan för hur jag skulle göra. Detta gjorde att jag lite snabbare kunde börja söva henne (040). När jag väl gjort det första samtalet så kunde jag informera alla på salen och allt gick mycket snabbare än det brukar. Klart att vi spar tid inne på salen (T05). Sjuksköterskorna menar att det känns bra att få möjlighet att förbereda sig själva, sina medarbetare och operationssalen innan patienten anländer. De får möjlighet att planera och samråda med patienten. I möjligaste mån kan man låta patienten vara med och bestämma hur han/hon ville ha det. Sjuksköterskorna ser att man vinner tid eftersom arbetet flyter bättre när man kunnat planera i förväg. Sjuksköterskorna kände sig tillfreds i arbetet Anestesi- och operationssjuksköterskorna känner sig tillfreds i arbetet och med sig själva när de kan möta patientens behov av att få prata både före och efter operation. Att kunna vara en hjälp för en annan människa gör att sjuksköterskorna känner sig stolta, glada, nöjda och belåtna med sina insatser. När de sedan får se att patienten mår gott blir de tillfreds med sitt omhändertagande och att de funnits till för patienten. Sjuksköterskorna blev förvånade över att det var så enkelt att göra rätt. Jag tyckte att jag hade gjort ett bra jobb, visste en del om hur X hade det och vad som bekymrade henne, vi visste var vi hade varandra (T006). Kände att X var nöjd med att vi hade pratats vid vilket gjorde att min insats också kändes som att den var värd sin "vikt i guld (023). 21

26 Roligt att känna uppskattning. Roligt att ha en patient som jag känner mig bekräftad av som professionell naturlig vårdare. Skönt och stimulerande att få hjälpa sin patient till mer än bara på operation (028). Det är ju verkligen roligt detta. Det känns också alltid så härligt när jag märker att jag lyckas skapa en bra relation så helt naturligt. Faktiskt helt utan ansträngning (058). Den perioperativa dialogen gör att sjuksköterskorna upplever att de lärt sig något nytt. De menar att det är så här man borde arbeta eftersom arbetet kan ge tid för eftertanke, reflektion och forskning. Genom de postoperativa samtalen får sjuksköterskan veta att det han/hon gjorde hade fungerat bra för patienten. Men i alla fall kändes det som jag hade gjort mitt bästa. Känner mig helt nöjd och glad och mer motiverad. Nu längtar jag efter nästa (041). Det kändes mycket bra. Har inte tidigare haft någon patient som varit så positiv. Det ger en liten kick (050). Jag kände mig ganska tagen. Hon var så sjuk. Det kändes naturligtvis väldigt ledsamt, empati och medkänsla drabbar mej. Men jag har nog gjort vad jag kunnat. Det är absolut berikande (062). Sjuksköterskorna menar att ansvaret känns större, som något mera än det vanliga. Genom det ökade ansvaret för den andre, patienten känner sig sjuksköterskan bekräftad. Märklig känsla att man upplever att man "känner" en människa på så korta möten. Upplever att man på något vis får en mer ansvarskänsla för dessa patienter som man haft ett perioperativ samtal med. Mycket positiv känsla som ger en slag bekräftelse (077). Känns som att man blir mer och mer positiv till att få arbeta perioperativt! När man väl "valt" en patient känns det alltid inspirerande men tiden känns knapp att hinna träffa patienten samtidigt som att man skall hinna förbereda inför op. Man utvecklar sig på många sätt genom att jobba på detta sätt!!! (078). Att se hur patienten skiner upp när man som sjuksköterska kommer in genom dörren för ett postoperativt besök, samtidigt som man får uppleva den respons som den personliga kontakten ger, gör att sjuksköterskan känner större tillfredsställelse i arbetet genom det nya arbetssättet. Att få uppskattning från patienterna och att få ta emot deras tacksamhet känns som ett lyft. Att besvara patienternas tillit bön om hjälp Hälsa för sjuksköterskorna är att kunna besvara patientens bön om hjälp - önskan att bli mottagen i tillit. I det preoperativa samtalet kunde sjuksköterskorna lindra patientens oro inför operation, patienten fick möjlighet att överlämna sig i sjuksköterskornas händer och i det postoperativa samtalet kunde sjuksköterskorna fylla i det som patienten inte kunde minnas från operation. 22

27 Sjuksköterskorna kunde lindra patientens oro inför operation Det kändes bra för anestesi- och operationssjuksköterskorna när de i och genom det preoperativa samtalet på olika sätt kunde lindra patientens oro inför operation. Sjuksköterskorna har blivit medvetna om hur de genom att låta patienten i lugn och ro få berätta om tidigare erfarenheter minskar oron. De ser hur lugna patienterna blir när sjuksköterskorna lovar dem att vara på operationsavdelningen när patienten kommer dit. Jag och mina medarbetare visste vad patienten var orolig för och vi kunde hjälpa honom. Det kändes som om jag gjorde en insats för hans oro inför operation som han var nöjd med (T008). Jag planerar att själv hämta patienten och vara hos honom hela tiden då han trots allt verkar lite orolig (014). Jag mildrade hennes oro över narkos och dess möjliga efterverkningar. Jag tror att jag även dämpade hennes oro för cancer. Jag visste förut att det kan vara oroligt för vad man kan hitta under en operation (042). Även preoperativa samtal per telefon kan göra att sjuksköterskan får veta hur patienten känner sig även om man som sjuksköterska saknar mötet med patientens ansikte. Samtalet kändes meningsfullt. Jag upplever att det är mycket värt med ett telefonsamtal. Några ord kan betyda så mycket trots att vi inte träffades personligen innan och att hon fick prata av sig efteråt (028). Det är inte ovanligt att sjuksköterskorna ser patienternas oro redan i det preoperativa samtalet. De kan i lugn och ro förklara för patienten hur t.ex. bedövningen skall gå till. Något som skulle tagit längre tid inne på operatinssalen och narkosläkaren hade fått vänta innan bedövningen kunde läggas. Patienten var mycket lugn men i.o.m. att jag pratade med honom innan om att han skulle bli sövd och hur det gick till och vad vi gjorde på salen runt omkring, så flöt det så fort och bra (064). Jag bestämde mig för att inte "greja mer än nödvändigt" innan han sövdes för han var orolig så det räckte ändå. Jag upplevde att vi hade fått en personlig kontakt och även om han var nervös vågade han ju erkänna detta. Just att han vågade säga hur han kände sig och uttryckte sina behov gjorde att jag/vi hade möjlighet att försöka hjälpa honom och det kändes bra. Jag kände att jag/vi försökte göra det vi kunde för att lugna och tillfredsställa hans behov (077). Det kändes som "tack och lov att jag gick dit" Det kändes också bra att jag lyckades förmedla lugn och ro, samt framför allt att patienten fick känslan av att ha blivit lyssnad på istället för avbruten och bagatelliserad (065). Det känns bra för sjuksköterskorna att kunna ta emot patienternas oro och rädsla. Att få tid att förbereda sig på att ta emot en orolig patient och att kunna trösta henne ger en känsla av välbefinnande hos sjuksköterskorna. Tilliten blir synlig för dem. 23

28 Patienten överlämnade sig i sjuksköterskornas händer Sjuksköterskorna menar att när patienterna vågar överlämna sig i deras händer upplever de att patienten litar på dem så mycket att de kan somna lugnt. De känner sig glada när patienten i tillit överlämnar sig till dem. Det kändes väldigt bra, jag tror att X kände tillit till oss och fann sig i situationen just nu, han lämnade sig i våra händer och somnade mycket lugnt (046). Trots allt hade det känts mer personligt. Man känner att patienten har någon att ty sig till när man haft en preoperativ kontakt, det är så tydlig hur hon vänder sig just till mig (066). Det kändes bra. Jag har en stark känsla av att samtalet gjort nytta då patienten tydde sig till mig och inte släppte mig med blicken en enda gång (014). När patienten i det preoperativa samtalet har överlämnat sig i sjuksköterskans händer tar han/hon emot patienten och tar över patientens ansvar under den intraoperativa tiden. I det postoperativa samtalet ger patienterna uttryck för att de inte känt sig övergivna utan mottagna. Sjuksköterskorna kunde fylla i det patienten inte kunde minnas I det postoperativa samtalet menar sjuksköterskorna att de kunde fylla i det patienten inte kunde minnas från operation. Anestesi- och operationssjuksköterskan var någon som förutom läkaren hade varit med under operation, någon som visste vad som hänt och kunde dela situationen med patienten. Bra att träffa patienten och känna att hon blev glad att jag kom. Det var fint att sitta och prata en stund om något vi båda varit med om på olika sätt. Operationen gick bra och det berättade jag för henne när hon vaknade på uppvakningsavdelningen (022). Jag kände att det var viktigt för patienten att få reda på vad som hänt på operationsavdelningen (017). När anestesi- och operationssjuksköterskorna kommer till vårdavdelningen för ett postoperativt samtal möts de av patientens leende och igenkännande. Sjuksköterskorna känner glädje när patienten visar sin glädje över att ses igen. Kul att se på leendet när patienten känner igen mig.. Det kändes bra. Kul när man kommer upp till avdelningen och patienten ligger i sängen och skiner upp när hon får se mig (040). I det postoperativa samtalet får anestesi- och operationssjuksköterskan möjlighet att se hur patienten mår efter operation och anestesin. De kan tillsammans diskutera hur det varit tiden närmast runt operation. Sjuksköterskorna känner välbefinnande när de kunnat skapa kontinuitet för patienten. 24

29 Sammanfattande reflektion Genom den perioperativa dialogen blir den vårdande insatsen och sjuksköterskans värde som medmänniska synligt. Anestesi- och operationssjuksköterskorna får bekräftelse på att de gjort något gott för en annan människa. Att göra gott för en annan människa gör att sjuksköterskorna känner sig tillfreds i arbetet, de är i rörelse och i utveckling (jfr Eriksson 2002). När sjuksköterskan får möjlighet att ta emot patienten i tillit, dvs. patientens förväntan att bli mottagen av en sjuksköterska menar de att de får möjlighet att ta patientens oro på allvar (jfr Lögstrup 1994). Genom att ta emot patientens tillit förhindrar sjuksköterskan att patienten känner sig utlämnad och övergiven. Att ta emot en annan människas tillit skapar tillfredställelse i arbetet och ger en känsla av att man gjort en insats som ingen annan har gjort. 25

30 DISKUSSION Syftet med projektet var att pröva den perioperativa dialogen samt beskriva hur anestesi- och operationssjuksköterskor erfar att vårda enligt den perioperativa dialogen, samt att värdera hur patienterna upplever arbetssättet. Den perioperativa dialogen syftar till att lindra patientens lidande, oro, rädsla och bevara patientens värdighet i samband med operation. Det finns en tanke om att kontinuiteten i den perioperativa dialogen skall bli till nytta och rättesnöre för anestesi- och operationssjuksköterskors vårdhandlingar och vårdaktiviteter. Vad upplever sjuksköterskorna som hälsa och välbefinnande när de får organisera sitt arbete efter den perioperativa dialogen? Hur värderar patienterna de pre-, intra och postoperativa samtalen om det är samma sjuksköterska som genomför dem som är med under operationen? Ur sjuksköterskornas dokumentation av den perioperativa dialogen stiger två (2) huvudteman (Tabell 8) fram: att ge patienterna en så god vård som anestesi- och operationssjuksköterskorna önskar och att besvara patienternas tillit bön om hjälp. Dessa teman har förståtts som vårdhandlingar, dvs. att sjuksköterskan avsiktligt och med vilja åstadkommit en förändring i patientens hälsoprocesser (Eriksson 1988), lindrat lidandet och gjort det gott för patienten att finnas till under tiden de var på operation (jfr Lindwall och von Post 2000). En vårdhandling är en målinriktad handling som sjuksköterskorna bär ansvar för och som bygger på deras vårdande kompetens och kunskaper (Lindwall & von Post 2000). Vårdhandlingen är i grunden etisk, vilket innebär att sjuksköterskan strävar efter att bevara patientens värdighet och skydda patienten från förnedring (von Post 1999). Vårdhandlingen uttrycker vårdandets yttersta avsikt, medan vårdaktiviteterna är det som sjuksköterskan gör för att vårdhandlingen skall förverkligas. En vårdhandling kommer till genom flera vårdaktiviteter (Eriksson 1988). Tabell 8. Vårdhandlingar och vårdaktiviteter i den perioperativa dialogen som ger patienter välbefinnande. Tema / vårdhandling Patienternas välbefinnande Anestesi och operationssjuk - sköterskors vårdaktiviteter Man togs emot på Sjuksköterskorna fick Att ge patienterna en så operation av någon man redan kände, lära känna patienten före operation god vård som anestesi- och Sjuksköterskan brydde Sjuksköterskorna fick operationssjuksköterskorna sig om mig. möjlighet att planera önskar Man kände sig inför operation betydelsefull som Sjuksköterskorna kände patient sig tillfreds i arbetet Att besvara patienternas tillit bön om hjälp. Man var i säkra händer Allt blev lugnare, Man fick tala med en sjuksköterska som varit med under den tid som är borta för mig Patienten överlämnade sig i sjuksköterskornas händer Sjuksköterskorna kunde lindra patientens oro inför operation Sjuksköterskorna kunde fylla i det som patienten inte kunde minnas 26

31 Vårdhandlingen, att ge patienterna en så god vård som anestesi- och operationssjuksköterskorna önskade har förverkligats genom vårdaktiviteterna: sjuksköterskorna fick lära känna patienten före operation och sjuksköterskorna kunde planera inför operation. I patienternas svar på de öppna frågorna visade det sig att vårdhandlingen upplevdes som att lidandet lindrades när; man togs emot på operation av någon man redan kände, sjuksköterskan brydde sig om mig och man kände sig betydelsefull. Kontinuiteten i den perioperativa dialogen gav patienterna möjlighet att bli mottagna av en sjuksköterska som personligen lovade att uppfylla deras förväntningar att bli mottagen av någon de redan kände. Genom att låta patienten få känna igen sig ingav sjusköterskan patienten mod. Igenkännandets glädje består i att man känner igen mer än det man redan kände. Det är i kraft av igenkännandet som det kända uppnår sitt sanna vara och visar sig vara vad det är menar Gadamer (1997, sid. 93). I igenkännandets glädje svarade patienten på sjuksköterskans önskan, att ta ansvar för patientens ansvar (jfr Levinás 1988), genom att visa förtroende för sjuksköterskan. Människor behöver bli sedda menar Kasén (2003). I den perioperativa dialogen blir patienten sedd av sjuksköterskan när hon/han tas emot av ett känt ansikte på operationsavdelningen. Sjuksköterskan blir också sedd när han/hon får ta emot en patient hon redan känner. Välbefinnande för patienter och sjuksköterskor är att vara ett känt ansikte för varandra. Både patienter, anestesi- och operationssjuksköterskor uppskattar att vara ett känt ansikte för varandra och att ha fått lära känna varandra innan man träffas på operation. I den perioperativa dialogen blir människorna sedda och bekräftade. När patienterna blir sedda i vården känner de sig betydelsefulla och någon som sjuksköterskan bryr sig om. Hälsa för anestesi- och operationssjuksköterskorna är att få ge patienterna en så god vård som sjuksköterskorna önskar och att besvara patienternas tillit. Sjuksköterskorna vill kunna vara stolta över den vård de ger patienterna. Wärnå (2002) menar att hälsa i arbetslivet är att få känna yrkesstolthet. Att känna sig tillfreds i arbetet kan vara ett uttryck för yrkesstoltheten. Hälsa i arbetet kan också vara att få dela med sig av sin kärlek till medmänniskan, att få ge plats för den inneboende viljan att vara en professionell naturlig vårdare (jfr von Post 1999). Den perioperativa dialogen ger utrymme för yrkesstolthet som tillsammans med frikostighet, uppriktighet och kärlek bildar helheten hälsa, grunden för trivsel på arbetsplatsen enligt Wärnå (2002). Vårdhandlingen att besvara patienternas tillit bön om hjälp har förverkligats med hjälp av vårdaktiviteterna: patienterna överlämnade sig i sjuksköterskornas händer, sjuksköterskan kunde lindra patientens oro inför operation och sjuksköterskan kunde fylla i det som patienten inte kunde minnas. I de öppna frågorna beskriver patienterna att de upplevde vårdhandlingen, besvarade patienternas tillit bön om hjälp som att de var i säkra händer och allt blev lugnare och man fick tala med en sjuksköterska som varit med under den tid som är borta för mig. Patienterna menar att när sjuksköterskan besvarade deras önskan att bli mottagna i tillit (jfr Lögstrup 1994) blev allt lugnare. Man kunde ägna tiden åt varandra och inte åt att besvara en massa stressande frågor. När sjuksköterskan i det preoperativa samtalet kunde lindra patientens oro inför operation fick patienterna kraft att övervinna sin rädsla. Kontinuiteten gav sjuksköterskan personligen möjlighet att planera för att vara ansvarig för att en sann vänskap utvecklades. En vänskap som främst var en ömsesidig tillit mellan patienten och sjuksköterskan. Aristoteles (1967) ser vänskap som en välvilja som är ömsesidig och i medvetenhet om detta önskar man varandra gott. 27

32 Arbetsmiljön på operationsavdelningen påverkas när anestesi- och operationssjuksköterskorna vet hur patienten vill ha det. Sjuksköterskorna kan informera, diskutera och planera tillsammans så att allt är framtaget och klart när patienten kommer. När anestesi- och operationssjuksköterskorna kan vara väl förberedda känner patienterna att de bryr sig om dem. Klimatet på operationssalen blir mera öppet mellan patienten och personalen. Den perioperativa dialogen gör att patienten känner sig betydelsefull och sjuksköterskan känner sig tillfreds i arbetet. Att som patient bli mottagen och som sjuksköterska ta emot någon man redan känner på operationsavdelningen uppskattades av patienter och sjuksköterskor. Resultatet i detta projekt stämmer väl överens med vad som framkommit i tidigare forskning. Tidigare studier visar att när anestesi- och operationssjuksköterskor kan ge en så god vård som de önskar hämtar de kraft i arbetet och utvecklas (von Post 1993, Lindwall och von Post 2003, Rudolfsson et al 2003a; Rudolfsson et al 2003b; Lindwall et al. 2003). Både patienter, anestesi - och operationssjuksköterskor uppskattar att vara ett känt ansikte för varandra och att få lära känna varandra innan de träffas på operationsavdelningen. Tidigare forskning om den perioperativa dialogen visar att patienter uppskattar när sjuksköterskan är ett känt ansikte som tar emot på operationsavdelningen (Rudolfsson et al. 2003a, Lindwall och von Post 2003). Varken i tidigare forskning eller i detta projekt har någon uttalat att arbetssättet inte är till för patienten eller sjuksköterskan. Men med detta är det inte sagt att det inte kan vara så. I föreliggande studie visade det sig att kontinuiteten bröts vid ett tillfälle genom att patientens operation blev struken från operationsprogrammet på grund av en annan akut operation och när operationen sedan skulle genomföras var sjuksköterskan som gjorde det preoperativa samtalet ledig. Patienten uttrycker sin besvikelse som; Tyvärr blev ingen operation gjord på utlovad dag på grund av akutfall. Sköterskan jag haft samtal med var dessvärre ledig på nya operationsdagen. Snopet och något frustrerande. Allt gick mycket fort på operationsavdelningen med anestesi osv. Några samtal var det inte tal om. Detta citat gör oss medvetna om betydelsen av att kontinuiteten inte bryts och att det är sjuksköterskan som bär ansvar för att kontinuiteten, helheten patient och sjuksköterska hålls samman (jfr von Post 1999). Detta projekt visar på betydelsen av att sjuksköterskan ges möjligheter att vara den som bär ansvaret för kontinuiteten. Däremot kommer det inte fram om arbetssättet är betydelsefullare för vissa kategorier av patienter än andra. Det förefaller som om fortsatt forskning skulle behövas för att öka kunskaperna om den perioperativa dialogens värde för patienternas och vårdarnas hälsa. Ett sätt att arbeta för ett bättre utnyttjande av resurser är enligt Björvell (1995) att utveckla modeller för hur kunskap med vetenskaplig grund och forskningsresultat kan överföras och utnyttjas av den kliniskt verksamma personalen samtidigt som organisationen erhåller forskningskonsumenter. Dessa forskningskonsumenter kommer att integrera forskningsresultat relevanta för verksamheten som i förlängningen medför en förbättrad kvalitet i vården. Vi anser att det perioperativa projektet på operationsavdelningen vid Kärnsjukhuset i Skövde visar hur forskning om perioperativ vård kan omsättas i praxis och ge plats för innovation dvs. att skapa nya vanor i praxis. I och med patienternas och sjuksköterskornas erfarenheter kunde den perioperativa dialogen skrivas in som ett önskvärt arbetssätt i operationsavdelningens verksamhetsplan. Varken i tidigare forskning eller i detta projekt framkommer vad som krävs för att den perioperativa dialogen ska bli ett etablerat arbetssätt. Det räcker inte med att det är inskrivet i verksamhetsplanen, det krävs fortsatt forskning och utveckling av modellen. Vem eller vilka bär ansvaret för att forskningsresultaten används? 28

33 Konklusion: Patienternas, anestesi och operationssjuksköterskornas erfarenheterna från den perioperativa dialogen har sammanfattats i följande antaganden:. Hälsa för patienter som skall genomgå en operation är att på operationsavdelningen bli mottagen av en anestesi- eller operationssjuksköterska som de redan känner. Hälsa för patienterna är att känna att anestesi- och operationssjuksköterskorna ger dem tid och tar dem på allvar. Genom kontinuiteten i den perioperativa dialogen känner sig patienterna inte övergivna och ensamma utan inbjudna i en vårdande gemenskap. Hälsa för anestesi- och operationssjuksköterskorna är att få ge patienten en så god vård som man kan och att besvara patientens tillit bön om hjälp. Hälsa för anestesi- och operationssjuksköterskorna är att känna glädje i arbetet, att vara i utveckling och att bli uppskattad som sjuksköterska. Kontinuiteten i den perioperativa dialogen gör det möjligt för anestesi- och operationssjuksköterskor att bevara och skydda patientens värdighet. 29

34 REFERENSER Aristoteles, (1967) Den Nikomachiska etiken. Översättning och kommentarer Mårten Ringbom. Göteborg:Didalos. Buber, M. (1990). Det mellanmänskliga. Ludvika: Dualis. Chöster, H. (1980). Berättelsen befriar, teologisk hermeneutik. Högskolan i Karlstad. Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare.lund. Studentlitteratur. Ekman,I., Lundman,B., Norberg.A.(1999). The meaning of hospital care, as narratedby elderly patientswith chronic heart failure. Heart & Lung: The Journal of Acute and Critical care 28 (3), Eriksson, K Hälsans idé. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Eriksson, K Vårdandets idé. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Eriksson, K. (1988). Vårdprocessen. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Eriksson, K. (1992). Broar. Vasa: Institution för vårdvetenskap, Åbo akademi. Eriksson, K Mot en caritativ vårdetik. Rapport 5. Vasa: Åbo Akademi, Institutionen för vårdvetenskap. Eriksson, K Caring Science in a New Key. Nursing Science Quarterly, 15(1), Gadamer, H G. (1997). Sanning och metod i urval. Göteborg: Diadalos. Gadow, S.A. (1995). Nurse and Patient: The Caring Relationship. In: Bishop, A.H.& Scudder, J.R. Jr. (ed). Caring Curing Coping. Nurse PhysianPatient Relationships. The University of Alabama Press, University of Alabama, Helsingforsdeklarationen (2000) i MFR-rapport 2. Riktlinjer för etik värdering av medicinsk humanforskning. Veteskapsrådet. Johansson, E., Ljunge B., & Ohlsson, B. (1994). Perioperativ vård - ett försök att öka kvaliteten inom anestesi- och operationssjukvården, inom gynekologiska sektionen vid Norra Älvsborgs Länssjukhus- NÄL. (Utvecklingsrapport 1994:1). FoU- centrum Norr. Landstinget Älvsborg. Johansson, E. (1992). Perioperativ omvårdnad av patienter som opereras i allmän anestesi vid S:t Eriks ögonsjukhus. Stockholm: S:t Eriks ögonsjukhus. Kasén, A. (2002) Den vårdande relationen. (doktorsavhandling). Åbo: Åbo Akademis Förlag. Larsson, L. (2000). Inbjuden, inte inbjuden. Operations och anestesisjuksköterskan inbjudan till patienten i den perioperativa vården. Göteborg: Göteborgs Universitet, sektionen för vårdvetenskap, institutionen för omvårdnad. 30

35 Leinonen; T., & Leino-Kilpi, H. (1999). Riview, Research in perioperative nursing care. Journal of Clinical Nursing, Lévinas, E Etik och oändlighet. (Originalets titel: Ethique et Infini). Stockholm: Symposium Bokförlag och Tryckeri AB. Lindwall, L. & von Post, I. (2000). Perioperativ vård den perioperativa vårdprocessen. Lund: Studentlitteratur. Lindwall. L., von Post. I. & Bergbom I Patients and nurses experiences of perioperative dialogues. Journal of Advanced Nursing, 43, (3), Lundbäck, M. (1990). Ledarskap och omvårdnadsutveckling. Riksförening för operationssjukvård inom SHSTF, 2, Lögstrup, K. E Det etiska kravet. Göteborg: Daidalos. von Post, I. (1995). Den perioperativa Dialogen Kontinuitet i vården. Vård i Norden. 15 (4) von Post, I Perioperative Nurses Encounter with Value Conflicts. Scandinavian Journal of Caring Sciences. 12: von Post I. (1999). Professionell naturlig vård ur anestesi- och operationssjuksköterskors perspektiv. (avhandling för doktorsexamen). Åbo Akademis förlag, Åbo von Post, I. & Eriksson K A hermeneutic textual analysis of suffering and caring in the peri-operative context. Journal of Advanced Nursing. 30(4): von Post I. (2000). Professionell - att vara etisk i sin hållning. I Eriksson, K., & Lindström, U.Å.(Red). Gryning, en vårdvetenskaplig antologi. (s ), Vasa: Institution för vårdvetenskap, Åbo akademi. von Post, I. (2003). Naturlig, den ursprungliga tilliten, det spontana, det äkta och det ädla I vårdandet. I Eriksson, K., & Lindström, U.Å.(Red). Gryning II, Klinisk vårdvetenskap. (s ), Vasa: Institution för vårdvetenskap, Åbo akademi. Peirce, C Pragmatism och kosmologi. Uddevalla: Daidalos. Rehnsfeldt, A. (1999). Mötet med patienten i ett livsavgörande skeende. (doktorsavhandling). Åbo: Åbo Akademis Förlag. Räihä, G. (1996). Upplevelser i det intraoperativa vårdskeendet en studie utgående från patient och vårdarperspektiv. (Pro graduavhandling), Samhälls- och vårdvetenskapliga fakulteten Åbo Akademi. Institutionen för vårdvetenskap. Sykepleiernas samarbeid i norden. (1995). Etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning, Oslo: 31

36 Rudolfsson, G., Hallberg, L., Ringsberg, K. & von Post, I. 2003a. The nurse has time for me: the perioperative dialogue from the perspective of patients. Journal of Advanced Perioperative Care. 1(3), Rudolfsson, G., Ringsberg, K. & von Post, I. 2003b. A source of strength nurses perspectives of the perioperative dialogue. Journal of Nursing Management. 11, Steen, R Efter Taylor. En debattskrift. Stockholm: Produktivitetsdelegationen och arbetslivsfonden. Wärnå. C. (2002). Dygd och hälsa. (doktorsavhandling). Åbo: Åbo Akademis Förlag. 32

37 Lena Larsson Skövde Operationsavdelningen Skaraborgs Sjukhus, KSS Kompletterad Projektplan Att ge plats för kontinuitet i den perioperativa vården Operations och anestesisjuksköterskans samtal med patienten före, under och efter operation Ett forskningsprojekt i vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad. Operationsavdelningen, Skaraborgs Sjukhus, Kärnsjukhuset i Skövde Nyckelord: Perioperative nursing care, perioperative dialogue, preoperative nursing, postoperative nursing.

38 Inledning och bakgrund Under senare år har det skett stora förändringar för patienter som skall opereras och för sjuksköterskor som arbetar inom anestesi- och operationssjukvård. Nya operationsmetoder, avancerad medicinteknisk utrustning, brist på specialistutbildade sjuksköterskor och ökade krav på produktivitet har inneburit att arbetstakten har drivits upp på operationsavdelningarna. Anestesi- och operationssjuksköterskor känner inte alltid att de hinner ge patienten den vård de känner ansvar för. Detta minskar möjligheten till goda kontakter mellan patienten och personalen och gör det näst intill omöjligt att skapa kontinuitet i vården. Sjuksköterskans första kontakt med patienten sker först när patienten kommer till operationsavdelningen. Hur skulle vården uppfattas av patienterna om de fick träffa samma sjuksköterska före, under och efter operationen? På en operationsavdelningen står vi dagligen inför situationer där etiska frågor är inblandade. Det som känns rätt och bra utgör oftast grunden för de beslut vi fattar. Ofta används den gyllene regeln d v s att så som vi vill bli behandlade ska vi behandla andra. Regeln innebär dock inte att de handlingar och det bemötande jag själv vill ha, självklart gäller för den andre. Det innebär att bemöta den andre utifrån den personens unika önskemål och behov, vid just det unika tillfället. För detta krävs insikt i, förståelse för och kunskap om hur patienten vill ha det.(kihlgren 2001). Perioperativa dialogen Sjuksköterskor från olika sjukhus i Sverige har deltagit i utvecklingen av den perioperativa dialogen, en organisationsmodell för perioperativ vård (fig 1). Perioiperativ vård har definierats som: de vårdhandlingar och vårdaktiviteter som utförs av en anestesi- eller operationssjuksköterska under de pre-, intra- och postoperativa faserna i samband med en patients operation. Peri hänvisar till tiden och vårdaktiviteterna närmast runt omkring patientens operation (von Post 1999). I den perioperativa dialogen har anestesi- eller operationssjuksköterskan så kallade perioperativa samtal med patienten före, under och efter operation. Syftet med modellen är att, genom samtal med patienten, skapa kontinuitet i vården och göra sjuksköterskan till ett känt ansikte för patienten. Syftet är också att få kunskap om patientens specifika önskemål och därmed förhindra att hans/hennes värdighet kränks. Vården skulle då organiseras så att sjuksköterskans professionella vård får möjlighet att verka (von Post 1999), Vid det preoperativa samtalet får patienten möjlighet att skaffa sig information och ställa frågor. Sjuksköterskan skaffar sig genom samtalet kunskap om patienten och dennes situation. Genom samtalet kan sjuksköterskan också förbereda sig för att tillgodose patientens behov under den kommande operationen. Många patienter känner sig rädda och oroliga. Om sjuksköterskan vet det kan hon lindra patientens oro genom att vara en känd person och lugna och trösta patienten. Sjuksköterskan 2

39 får kunskap direkt från patienten då patienten inte är påverkad av läkemedel vilket också medför en större säkerhet för sjuksköterskans arbete. Det intraoperativa samtalet som till stor del bara består av ett fåtal ord eller ibland bara en blick, är trots allt viktigt. Då bekräftar patienten och sjuksköterskan för varandra att vi har mötts tidigare och båda vet vad som gäller. Patienten möter ett känt ansikte när hon/han kommer till operationssalen vilket ger en känsla av trygghet. I det postoperativa samtalet, utvärderar sjuksköterskan den perioperativa vården tillsammans med patienten. Sjuksköterskan kan känna större arbetsglädje när hon/han får ta del av patientens erfarenheter. Modellen innebär kontinuitet i vårdandet i och med att det är samma sjuksköterska som genomför det pre- och postoperativa samtalet och som är med under operationen. Vården blir till en sammanhängande helhet för både patient och sjuksköterska (von Post 1999). 3

40 Intraoperativt samtal - sjuksköterskan och patienten känner varandra när sjuksköterskan tar emot patienten på operation man överger inte patienten Ansvar Caritas Mod Skuld Postoperativt samtal- Sjuksköterskan delar patientens erfarenheter från den perioperativa vården sjuksköterskan är kontinuiteten Värdighet Medlidande Kontinuitet patienten och sjuksköterskan en sammanhängande helhet Preoperativt samtal - sjuksköterskan och patienten lär känna varandra före operation - sjuksköterskan bär patientens ansvar Fig 1 Den perioperativa dialogen en organisationsmodell för kontinuitet i vården. (von Post 2000) Projektets betydelse I projektet vill vi pröva den perioperativa dialogen som arbetssätt på vår avdelning. Vi vill ta reda på hur patienterna värderar de pre-, intra- och postoperativa samtalen om det är samma sjuksköterska som samtalar med dem som är med under operation. Ges vården en högre kvalitet och känner sjuksköterskorna större säkerhet och glädje i sitt arbete? Vi förväntar oss att patienternas oro, rädsla och osäkerhet minskar inför operation om vi arbetar efter den perioperativa dialogen. Vi förväntar oss också att sjuksköterskornas arbetstrivsel ökar och att arbetssättet ger dem möjlighet till utvärdering av sitt arbete. Projektet kan få en nationell betydelse för att öka intresset för sjuksköterskor att specialistutbilda sig inom operations- och anestesisjukvård om vi arbetar efter denna organisationsmodell för perioperativ vård. Tidigare forsknings- och utvecklingsarbete Svenska anestesi- och operationssjuksköterskor vill på olika sätt förändra och förbättra vården genom att föra in ett perioperativt arbetssätt. Flera uppsatser och utvecklingsarbeten beskriver olika försök. Uppsatserna visar att sjuksköterskor som arbetar utifrån ett perioperativt arbetssätt, får bättre insikt i patientens olika behov och upplever en större tillfredställelse med arbetet. De upplever att de på ett värdigt sätt kan ge patienterna en god och säker vård med möjlighet till uppföljning i sitt arbete (Lundbäck 1990; Johansson 1992, Johansson, Ljunge, Ohlsson 1994) Studier visar också hur operations- och anestesisjuksköterskor kan 4

41 minska patientens lidande genom att bry sig om patienten, ge patienten tid, se patienten som en människa och inte som ett objekt (Larsson 2000, Petruson 2000). Det visar sig också att det perioperativa arbetssättet uppskattas av patienterna (Johansson 1992; Lindwall 1994, Johansson, Ljunge, Rudolfsson 1996). I en kandidatuppsats i vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad (Ljunge 1996) utvärderar Barbro Ljunge den perioperativa dialogen som organisationsmodell för perioperativ vård ur ett patientperspektiv. Ett frågeformulär konstruerades med utgångspunkt från Hälso- och sjukvårdslagens definition av god vård. I lagen anges fyra egenskaper som karaktäriserar god vård. Dessa egenskaper är trygghet, självbestämmande, integritet och goda kontakter. Utgående ifrån dessa framstod fem frågor som viktiga att få svar på i undersökningen: 1. Tillgodoses patientens behov av trygghet genom den perioperativa dialogen? 2. Tillgodoses respekten för patientens självbestämmande genom den perioperativa dialogen? 3. Tillgodoses respekten för patientens integritet genom den perioperativa dialogen? 4. Främjas goda kontakter mellan patienten och sjuksköterskan genom den perioperativa dialogen? 5. Upplever patienterna att den perioperativa dialogen ger kontinuitet i vården? Genom att besvara frågorna i en enkät utvärderade 47 vuxna patienter den perioperativa dialogen. Resultatet visar att den perioperativa dialogen som arbetsmodell, där en och samma sjuksköterska gör pre-, intra- och postoperativa samtal, tillgodosåg patienternas behov av trygghet, respekten för patientens självbestämmande, respekten för patientens integritet och att den perioperativa dialogen främjade goda kontakter mellan patienten och sjuksköterskan. Patienterna upplevde att den perioperativa dialogen gav kontinuitet i vården och att kontinuitet är viktigt för dem. Praktiskt taget alla patienter tyckte att den perioperativa dialogen skapade god vårdkvalitet. Slutsatsen av studien är att den perioperativa dialogen är väl värd att införa som arbetsmodell och att den uppfyller Hälso- och sjukvårdslagens intentioner om god vård. I framförallt USA har en omfattande forskning bedrivits av sjuksköterskor inom den perioperativa vården. Porter (1991) visar på hur operationssjuksköterskans pre- och postoperativa besök minskar patientens oro och rädsla inför operation. Enligt White & Coleman (1999), finns det klara bevis i omvårdnadslitteraturen för att preoperativa besök utförda av operationssjuksköterskor har terapeutiska fördelar för den kirurgiska patienten. De perioperativa besöken kan vara avgörande för hur patienten upplever vården (Kjervik & Weisensee 1992). Forskningen visar också att de perioperativa besöken gav sjuksköterskan arbetstillfredsställelse, eftersom man kunde planera vården bättre (Porter 5

42 1991; Kjervik & Weisensee 1992). I en kartläggning av de senaste 10 årens perioperativa omvårdnadsforskning visar Leinonen och Leino-Kilpi (1999) vid en genomgång av 97 forskningsrapporter, att forskningen i huvudsak intresserat sig för frågor som rör pre- och postoperativ information, patientundervisning samt patienters ängslan och oro inför operation. Den intraoperativa vården är relativt outforskad. De studier som är gjorda är inriktade på patientens placering på operationsbordet, trycksår, huddesinfektion samt hur man upprätthåller patientens kroppstemperatur under en operation. En studie visar att patienterna upplever sig vara välkomna och respekterade i den intraoperativa vården (Rähiä 1996). Arbetshypotes Med utgångspunkt från det vi funnit i tidigare forsknings- och utvecklingsarbeten utgår vi från att den perioperativa dialogen är ett arbetssätt som minskar patientens lidande, bevarar värdigheten och ger patienten ett ökat välbefinnande i samband med en operation. Arbetssättet ökar trivseln och säkerheten i operations- och anestesisjuksköterskans arbete. Den minskar stressen och ger sjuksköterskan möjlighet till utvärdering av sitt arbete. Syfte och frågeställningar Syftet med projektet är att beskriva sjuksköterskornas erfarenheter av ett förändrat arbetssätt vid vår operationsavdelning. Ökar arbetssättet säkerheten och arbetstrivseln för sjuksköterskorna? Minskar stressen och ger den perioperativa dialogen sjuksköterskorna möjlighet att utvärdera sitt arbete? Syftet är också att få kunskap om hur patienter värderar den perioperativa dialogen som arbetssätt. Hur värderar patienterna de pre-, intra och postoperativa samtalen om det är samma sjuksköterska som genomför samtalen som är med under operation? Minskar arbetssättet patientens lidande, oro och rädsla och bevaras patientens värdighet i samband med operation? Undersökningens planering Vi genomför projektet under vid operationsavdelningen, Skaraborgs Sjukhus, Kärnsjukhuset i Skövde. Vetenskaplig handledare och expert blir leg ssk, fil dr Iréne von Post, Högskolan i Skövde, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap. Projektansvarig blir leg ssk. fil mag. Lena Larsson, Centraloperation, Kärnsjukhuset i Skövde. När medel har beviljats kommer en organisationsplan att upprättas och en eller flera projektgrupper att bildas. Sjuksköterskorna som medverkar i projektet skall planera för det praktiska genomförandet, ansvara för informationen inom och utåt från projektet. Sjuksköterskorna är också ansvariga för att genomföra och dokumentera de perioperativa samtalen 6

43 med patienterna och de ska skriva dagbok om sina erfarenheter av det perioperativa arbetssättet. 29 sjuksköterskor har skaffat sig utbildning i Omvårdnad - den perioperativa vårdprocessen på B-nivå och har under handledning tränat pre-, intra- och postoperativa samtal. Ytterligare sjuksköterskor kommer att gå utbildningen under hösten Ett framtida mål är att denna kunskap skall ingå i den grundläggande kompetensen hos operations- och anestesisjuksköterskor vid operationsavdelningen Skaraborgs Sjukhus, Kärnsjukhuset i Skövde. Målet är också att den perioperativa dialogen införs som ett arbetssätt. Under hösten 2002 kommer sjuksköterskorna i projektet att genomföra perioperativa samtal med patienterna. Vi dokumenterar samtalen och sparar dokumentationen som källmaterial på avdelningen i ett låst utrymme. Ett frågeformulär med utvärderingsfrågor till patienterna (bilaga) kommer först att testas på 10 patienter. Sjuksköterskorna använder sedan detta formulär i utvärderingen till patienterna. Projektet kommer att pågå under två år men kan förlängas fram till dess att vi fått minst 100 frågeformulär besvarade. Vi utvärderar och sammanfattar studien under I samband med att projektet startar håller Iréne von Post en introduktionsföreläsning om den perioperativa dialogen och det vårdvetenskapliga perspektivet. Under studiens gång kommer vi att genomföra ytterligare föreläsningar om den perioperativa dialogen, värdegrunden och pågående forskning runt kroppens plats i den perioperativ vården. Metod Patienternas synpunkter på arbetssättet kommer att samlas in med hjälp av ett frågeformulär. Frågorna är utformade kring syftet med den perioperativa dialogen dvs att skapa kontinuitet i vården, lindra patientens lidande och skydda patientens värdighet i samband med anestesi och operation. Frågorna är formulerade som påståenden i vilka patienten kan instämma eller inte instämma i. Det finns också ett antal öppna frågor. Frågeformuläret kommer först att testas. Resultatet kommer att bearbetas med hjälp av dataprogrammet excel. Data från sjuksköterskorna kommer att samlas in i form av dagboksanteckningar där de uppmanas att beskriva sina upplevelser och erfarenheter av arbetssättet. Skrivna data i form av dagboksanteckningar innebär att forskaren får en serie anteckningar eller små berättelser av varje informant. Det betyder att datamängden till slut blir lika omfattande som vid en intervjustudie (Dahlberg 1997). Metoden är värdefull då datainsamlingen är utsträckt över en längre tid och det kan bli svårt att samla samma datamängd genom intervjuer i efterförloppet. Nu gör sjuksköterskorna sina anteckningar i direkt anslutning till samtalen med patienterna. På detta vis får vi en beskrivning av sjuksköterskornas 7

44 upplevelser och erfarenheter av arbetssättet utan att forskaren är inblandad i en intervjudialog (Dahlberg 1997). Vi bearbetar och analyserar textmaterialet utifrån ett hermeneutiskt närmelsesätt. Dagboksanteckningarna kommer vi att tolka utifrån en ansats där förståelsen av texten och dess mening står i fokus. I tolkningen intresserar sig forskaren inte för textens tillkomst eller dess berättare, utan endast för texten som helhet ( Chöster 1980, Gadamer 1997). Eftersom berättelserna är skrivna av personer som var med i de situationer som berättas om betraktas berättelserna som originalkällor och sanningshalten ifrågasätts inte. Dagboksanteckningarnas giltighet ligger i dess relevans ifrån den verklighet ur vilken de är berättade ( Chöster 1980, von Post 1999). Dataanalys Dataanlysen består av tre faser. De kan schematiskt beskrivas som helhet delar helhet. Det metodologiska tillvägagångssättet innebär således att starta från den konkreta och kontextuella nivån dvs konkreta och kontextuella beskrivningar av hur sjuksköterskorna erfar arbetssättet. Genom analysen abstraheras data som kommer att beskrivas i form av innebörder vilka ordnas inbördes och sammanfattas i form av kategorier. Den förståelseakt som äger rum kan jämföras med den förståelseakt som Gadamer (1997) beskriver som en rörelse mellan helheten och delarna enligt den hermeneutiska spiralen. Informanter Patienter som kommer att delta i projektet skall vara > 18 år och kunna föra samtal med en sjuksköterska. En och samma sjuksköterska skall ha genomfört det pre-, intra- och postoperativa samtalet med patienten. Urvalet görs slumpmässigt och i den mån som patientens tillstånd och verksamheten tillåter. Etiska överväganden Den etiska hållningen i studien strävar efter öppenhet och respekt för informanternas självbestämmande. I studien skyddas informanternas anonymitet genom beaktande av forskningsetiska principer i enlighet med Etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning i Norden (Sykepleiernas Samarbeid i Norden, 1995) och Helsingforsdeklarationen (Statens Medicinsk - Etiska Råd, 1990). Vi skyddar patienternas integritet genom att varken namn eller födelsedata noteras. Patienten har full rätt att avgöra om han/hon vill deltaga i pre- intra- och postoperativa samtal. Patienterna kommer att tillfrågas om de är villiga att svara på ett frågeformulär (bilaga) där vi utvärderar det nya arbetssättet. Patienterna får information både skriftligt och muntligt (bilaga). Sjuksköterskornas samtal med patienterna skulle ha 8

45 förekommit i någon form oavsett om vårdandet hade organiserats efter den perioperativa dialogen eller löpande bandet. Resultatredovisning Vi sammanfattar resultatet i en rapport som vi skriver i form av en artikel för tidskriften Vård i Norden. 9

46 Litteratur Chöster, H. (1980). Berättelsen befriar, teologisk hermeneutik. Högskolan i Karlstad. Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare.lund. Studentlitteratur. Eriksson, K. (1987). Vårdandets idé. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Eriksson, K. (1988). Vårdprocessen. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Eriksson, K. (1992). Broar. Vasa: Institution för vårdvetenskap, Åbo akademi. Gadamer, H G. (1997). Sanning och metod i urval. Göteborg: Diadalos. Johansson, E., Ljunge B., & Ohlsson, B. (1994). Perioperativ vård - ett försök att öka kvaliteten inom anestesi- och operationssjukvården, inom gynekologiska sektionen vid Norra Älvsborgs Länssjukhus- NÄL. (Utvecklingsrapport 1994:1). Fou- centrum Norr. Landstinget Älvsborg. Johansson, E., Ljunge, B., & Rudolfsson, G. (1996). Utvärdering av perioperativ vård, en studie gjord vid centraloperation, Anestesikliniken, Norra Älvsborgs Länssjukhus- NÄL. (Utvecklingsrapport 1996:1). FoUcentrum i norra Älvsborg. Johansson, E. (1992). Perioperativ omvårdnad av patienter som opereras i allmän anestesi vid S:t Eriks ögonsjukhus. Stockholm: S:t Eriks ögonsjukhus. Kihlgren, M. (2001). Konsten att leda professionellt. Cefer och ledare i vården, 2, (33), Kjervik, D., & Weisensee, M. (1992). Empowering older people is a perioperative nursing challenge. AORN Journal, 55,(4), Larsson, L. (2000). Inbjuden, inte inbjuden. Operations och anestesisjuksköterskans inbjudan till patienten i den perioperativa vården. Göteborg: Göteborgs Universitet, sektionen för vårdvetenskap, institutionen för omvårdnad. Leinonen; T., & Leino-Kilpi, H. (1999). Riview, Research in perioperative nursing care. Journal of Clinical Nursing, Lindwall, L. (1994). Anestesisjuksköterskans perioperativa samtal - ett uttryck för god vård. Göteborg: Göteborgs Universitet, Institution för vårdlärarutbildning. Ljunge, B. (1996). Den perioperativa dialogen, -utvärdering av en organisationsmodell för perioperativ vård ur ett patientperspektiv. Göteborg: Göteborgs Universitet, Institution för vårdlärarutbildning. Lundbäck, M. (1990). Ledarskap och omvårdnadsutveckling. Riksförening för operations- sjukvård inom SHSTF, 2, von Post, I. (1995). Den perioperativa Dialogen Kontinuitet i vården. Vård i Norden. 15 (4) von Post I. (1999). Professionell naturlig vård ur anestesi- och operationssjuksköterskors perspektiv. (avhandling för doktorsexamen). Åbo Akademis förlag, Åbo. von Post I. (2000). Professionell - att vara etisk i sin hållning. Eriksson, K., & Lindström, U.Å.(Red). Gryning, en vårdvetenskaplig antologi. (s ), Vasa: Institution för vårdvetenskap, Åbo akademi. 10

47 Petruson, L. (2000). Bry sig om i den perioperativa vården. Göteborg: Göteborgs Universitet, sektionen för vårdvetenskap, institutionen för omvårdnad. Räihä, G. (1996). Upplevelser i det intraoperativa vårdskeendet en studie utgående från patient och vårdarperspektiv. (Pro graduavhandling), Samhälls- och vårdvetenskapliga fakulteten Åbo Akademi. Institutionen för vårdvetenskap. Statens medicinsk- etiska råd. Socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor. (1990). Etiska riktlinjer för hälso- och sjukvården och det sociala arbetet. Stockholm: Allmänna förlaget. Sykepleiernas samarbeid i norden. (1995). Etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning, Oslo: Sykepleiernas samarbeid i norden White, J., & Coleman, M. (1999). Preoperative visiting in Wales. B. J. of Theatre Nursing.(51), 10,

48 Dokumentation av perioperativt patientsamtal, operationsavdelningen, Kärnsjukhuset i Skövde. Källmaterial till perioperativa projektet. Dagkirurgi Inneliggande Akut Sektion Planerad operation (operationsdiagnos): Ssk: Kodnummer: Hur lång tid tog samtalet? PREOPERATIVT SAMTAL Datum: Var skedde samtalet? Vad samtalade ni om? Hur kändes det efter samtalet? Planering av vården, professionell naturlig vård, grundvård (kroppens vård) Sammanfatta och skriv vad och hur du planerar att genomföra vården INTRAOPERATIVT SAMTAL Datum: Kodnummer: Var skedde samtalet? Hur lång tid tog samtalet? Vad samtalade ni om? Hur kändes det efter samtalet? Genomförande av vården, professionell naturlig vård, grundvård (kroppens vård) Sammanfatta och skriv hur och vad som gjordes för patienten under operationen POSTOPERATIVT SAMTAL Datum: Kodnummer: Var skedde samtalet? Hur lång tid tog samtalet? Vad samtalade ni om? Hur kändes det efter samtalet? Utvärdering av vården, professionell naturlig vård, grundvård (kroppens vård) Sammanfatta och skriv hur vården blev och hur patienten upplevde vården Beskriv hur du genom samtalen har vunnit tid Vilka erfarenheter har du fått genom att arbeta efter den perioperativa dialogen? Iréne von Post Modifierat, Lena Larsson

49 Kodnummer: Frågeformulär till Dig som opererats på centraloperation, Skaraborgs Sjukhus, Kärnsjukhuset i Skövde. Besvara frågorna genom att kryssa för det alternativ som passar Dig bäst. 1. Ålder: år år år över 80 år 2. Man Kvinna 3. Jag blev opererad som dagkirurgisk patient var inlagd på vårdavdelning 4 Har Du blivit opererad tidigare? Ja Nej 5 a. Om Du svarat Ja på fråga 4, var det något som var annorlunda i samband med Din vistelse på operationsavdelningen den här gången jämfört med tidigare? Ja Nej 5b. Om Ja, vad var annorlunda? 6 Vad har Du nu opererats för? 7 Vilken bedövningsform fick Du? ryggbedövning lokalbedövning narkos (blev sövd) 1

50 Samtalet före operation Före operationen fick Du samtala med den anestesisjuksköterska/ operationssjuksköterska som skulle vara med Dig under operationen. Kryssa för det alternativ som bäst stämmer in för Dig. 8. Blev du bra bemött i ditt samtal med sjuksköterskan? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 9. Gav sjuksköterskan dig möjlighet att prata om det som var viktigt för dig? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 10. Kände Du Dig välkomnad av sjuksköterskan? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 11. Fick du tillräckligt med tid för att samtala med sjuksköterskan? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 12. Upplevde Du att sjuksköterskans samtal med Dig kunde ske ostört? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 13. Kände Du att sjuksköterskan brydde sig om Dig? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 14. Kände Du att Du blev tagen på allvar av sjuksköterskan? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 15. Kände Du att sjuksköterskan lyssnade på Dig? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 16. Kände Du att sjuksköterskan ville förstå hur du hade det? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 2

51 17. Tyckte Du att det var viktigt att möta den sjuksköterska som sen skulle vara med Dig under operationen? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 18. Kändes det bra efter samtalet? ja absolut ja i stort sett tveksamt nej inte alls Egna kommentarer: Samtalet på operationsavdelningen När Du kom in på operationsavdelningen samtalade Du med den anestesisjuksköterska/ operationssjuksköterska som Du mötte före operationen. Kryssa för det alternativ som bäst stämmer in på Dig. 19. Var det viktigt för Dig att få samtala med samma sjuksköterska igen inne på operation? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 20. Kände Du Dig mänskligt bemött av sjuksköterskan? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 21. Upplevde Du stämningen inne på operationssalen som god? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 22. Kände Du att sjuksköterskan brydde sig om Dig? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 3

52 23. Upplevde Du att sjuksköterskans omhändertagande av Dig kunde ske ostört? 24. Upplevde Du att sjuksköterskan var kunnig/skicklig? ja absolut tveksamt ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls ja i stort sett nej inte alls 25. Kände Du att Du var i säkra händer hos "Din" sjuksköterska? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls Egna kommentarer: Samtalet efter operationen. Efter operationen fick Du samtala med "Din" anestesisjuksköterska/ operationssjuksköterska igen. Kryssa för det alternativ som bäst stämmer in för Dig. 26. Var det bra att samtala med sjuksköterskan igen efter operationen? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 27. Var det viktigt att det var samma sjuksköterska Du samtalade med både före, under och efter operationen? 28. Gjorde samtalen med sjuksköterskan att Du kände Dig bra informerad inför operationen? ja absolut tveksamt ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls ja i stort sett nej inte alls 4

53 29. Kunde samtalen med sjuksköterskan bidra till att minska Din oro/rädsla inför operationen? 30. Fick Du vara med och påverka/planera Din vård tillsammans med sjuksköterskan? 31. Tillgodosåg sjuksköterskan Dina speciella önskemål? ja absolut tveksamt ja absolut tveksamt ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls ja i stort sett nej inte alls ja i stort sett nej inte alls 32. Uppfattade Du den vård Du fick som vård på "löpande band"? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 33. Kände Du förtroende för sjuksköterskan? ja absolut tveksamt ja i stort sett nej inte alls 34. Var det något under Din vistelse på operationsavdelningen som glömdes bort av anestesisjuksköterskan/operationssjuksköterskan? Ja Nej Om Ja, vad var det? 35. Det här tyckte jag var särskilt bra: 5

54 36. Det här tycker jag borde förbättras: 37. Är det något vi har glömt att fråga Dig om i samband med Din vistelse på operationsavdelningen? Tack för Din medverkan! 6

55 Operationsavdelningen, Skaraborgs Sjukhus, Kärnsjukhuset Skövde. Telefon , INFORMATIONSBLAD Till Dig som opererats på operationsavdelningen vid Skaraborgs Sjukhus, Kärnsjukhuset i Skövde. Sedan en tid tillbaka har vi sjuksköterskor (operations och anestesisjuksköterskor) förändrat vårt sätt att arbeta. Förändringen innebär att Du får möjlighet att samtala med en sjuksköterska från operation, före och efter Din operation, samma sjuksköterska som finns vid Din sida under operationen. Vi vill att Du skall mötas av ett känt ansikte när Du kommer till oss. Syftet med förändringen är att skapa kontinuitet i vården och därigenom öka kvaliteten. Med hjälp av detta frågeformulär önskar vi få kunskap om hur Du tyckte det var att få samtala med samma sjuksköterska före, under och efter operationen. Frågorna besvarar Du genom att kryssa för det alternativ som bäst stämmer in för Dig. Vissa frågor handlar om hur Du tyckte det var att samtala med "Din" sjuksköterska före operationen, andra frågor handlar om hur Du blev bemött på operationsavdelningen och hur det var att samtala med sjuksköterskan efter operationen. När svaren kommit till mig kommer jag att pricka av Dig på en lista så att jag vet om Du har svarat. Ditt namn kommer EJ att vara med på frågeformuläret. Det kommer ej att vara möjligt att hänföra några svar till någon bestämd person. Utvärderingen är tänkt att vara avslutad under Det är frivilligt att besvara enkäten men vi är tacksamma om Du vill hjälpa oss med detta. Härigenom hjälper Du till att förbättra vården för patienter som skall opereras på vår operationsavdelning. Om Du inte vill besvara frågorna ska Du veta att det inte kommer att påverka omhändertagandet av dig på något sätt. Vi vill be Dig avsätta tid för att besvara frågorna inom 10 dagar och lämna dem till en sjuksköterska på vårdavdelningen eller om Du så önskar, skicka dem till Lena Larsson, operationsavdelningen, Skaraborgs Sjukhus, Kärnsjukhuset, Skövde. Använd det förtryckta och frankerade kuvert som medföljer. Om Du vill fråga om något ring gärna till Lena Larsson, telefon Vi ser fram emot att ta del av Dina synpunkter Med vänliga hälsningar Lena Larsson, Leg. Sjuksköterska, fil. Magister Projektansvarig

56 Kontaktpersoner vid perioperativa projektet Anette Jonsson, Leg.ssk, och Eva Smedgård, Leg.ssk, Operationsavdelningen, Kärnsjukhuset Skövde. Tel Handledare Iréne von Post, Fil.Dr, Ålvägen 100, Hammarö. Tel E-post: Projektansvarig Lena Larsson, Leg.ssk, Fil.Mag, Kliniska utbildningsenheten, Skaraborgs Sjukhus, Kärnsjukhuset, Skövde. Tel E-post: Tryckeri: Regionens Tryckeri och Cela Grafiska AB, Vänersborg ISBN