Ord, ordbildning och ordklasser

Transkript

1 Ord, ordbildning och ordklasser introduktion Dolores Meden Dolores Meden

2 Innehåll 1. Inledning 2. Människans språkliga tecken 3. Vad är ord? 4. Ordklasser 4.1 Nomen 4.2 Verb 4.3 De oböjliga ordklasserna Dolores Meden

3 1. Inledning Till denna del har jag använt mig av böckerna: Hultman, T.G Svenska akademiens språklära Josefsson, G. Svensk universitetsgrammatik för nybörjare Nilsson, Morgan, Allmän grammatik för begynnande slavister Dolores Meden

4 2. Människans språkliga tecken Man kan säga att människans språkliga tecken är arbiträra, konventionaliserade och kombinatoriska. Med arbiträra menas att man inte utifrån teckens utseende kan räkna ut vad de betyder eftersom det inte finns något naturligt samband mellan ordets form och det betecknade. Ordet nalle säger förklarar lika lite som smeknamnsformen i BKS medo (eg. medved/medvjed) om det betecknades egenskaper. Sedan vid en jämförelse mellan BKS med med svenskans honung ser man även att likheten mellan två ord i ett språk inte nödvändigtvis motsvaras av en likhet mellan ord av samma betydelse i ett annat språk. De onomatopoetiska (ljudhärmande) orden har däremot en mindre arbiträr del och man brukar säga att de är ikoniska d.v.s att tecknen i någon bemärkelse uppvisar en likhet med det betecknade. Detta gäller alltid för det talade ordet med endast för språk med bokstavskrift och andra skrifter som inte delvis är ikoniska som kinesiskan. Med konventionaliserade menas att det finns en gemensam, tyst överenskommelse i en språkgemenskap om hur tecknen ska användas. Inom de slaviska språken så ser man detta i det slovenska ordet zahod som på slovenska betyder väst medan det i BKS betyder toalett. Samma ord används även i kombination med sol slovenska sončni zahod och BKS zahod sunca för att beteckna solnedgång. Det ryska красный betyder bland annat röd medan det liknande BKS krasan betyder bland annat vacker. Med kombinatoriska menas att de språkliga uttrycken kan kombineras på flera olika nivåer så att oändligt många tecken kan bildas med hjälp av ganska få grundsignaler och gör det till ett oerhört behändigt system för kommunikation. 3. Vad är ord? Det är svårt att hitta en hållbar vetenskaplig definition på vad ord är. Ett känt försök till definition är: Ord är den minsta språkbit som ensam kan utgöra ett yttrande. Men vad innebär detta? Det finns tre olika kännetecken på vad ett ord är: 1) När man talar gör vi inga pauser mellan orden utan talar i fonetiskt sammanhållna fraser men att man i övertydligt tal kan göra såna pauser och på så sätt markera orden. 2) Ett ord kan oftast men inte alltid bytas ut mot ett annat med liknande funktion och betydelse. 3) Ord kan oftast stå som ensamt yttrande. I svensk skrift så markeras gränserna mellan orden med tomrum (mellanrum, spatium) medan det i andra språk som i franskans dîtes-le-moi och i spanskans dígalemo så skrivs säg mig det ihop. I kinesiskan så skriver man samman tecknen utan hänsyn till de olika ordens gränser medan man i hindi tillämpar mellanrum. Dolores Meden

5 4. Ordklasser Det finns ingen enhetlig uppfattning om hur ord skall delas in i ordklasser, eller hur många ordklasser det egentligen finns. Det finns inte något egentligt kriterium för ordklassindelning utan minst tre: semantik (ordets betydelse), morfologi (hur ordet böjs) och funktion (vilken satsdel ordet har). Ibland används alla tre kriterierna medan andra gånger så kan man bara tillämpa ett vilket leder till att samma ord kan hamna i olika ordklasser i olika grammatikor beroende på att författaren lägger olika vikt vid de olika kriterierna. I svenskan brukar man räkna med substantiv, adjektiv, pronomen, räkneord, verb, adverb, prepositioner, infinitivmärket att, konjunktioner, subjunktioner och interjektioner. Vissa grammatikor lägger även till artiklar, infinitivmärke, verbpartiklar och particip. Man skiljer mellan öppna och slutna ordklasser. De öppna ordklasserna är substantiv, adjektiv, verb och i viss utsträckning adverb och de kan fyllas på med nya ord. De andra är slutna ordklasser och får få eller inga tillskott av nya ord. Denna distinktion mellan öppna och slutna ordklasser sammanfaller med distinktionen innehållsord och formord. Innehållsord har egen betydelse och formord har huvudsakligen grammatisk funktion. 4.1 Nomen Till de nominala ordklasserna räkans substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord. Adjektiv räknas till nomen och böjs som de i numerus, kasus och genus. Vidare så kompareras de också i positiv, komparativ och superlativ. De hör till de öppna ordklasserna, dvs. det uppstår ständigt nya ord. De är inte lätta att helt avgränsa till andra ordklasser speciellt mot adjektiviska pronomen och adverb. Vidare så kan det i slovenskan uppstå ännu ett problem nämligen att de i singularis nominativ neutrum ser ut som adverben. Här ser man skillnaden om man kollar vad ordet är bestämning till: * adjektiven är bestämningar till substantiv och pronomen * adverben är bestämningar till verb, adjektiv och andra adverb Adjektivens huvudanvändning är: * som attribut: Ett häftigt regn. * som predikativ: Regnet var häftigt. * som adverbial: Det regnade häftigt. de kan även stå som huvudord i en nominalfras som saknar substantiviskt huvudord: en blind, den blinda, unga, de unga De anger egenskaper eller tillstånd, som kan vara stabila (en tung cykel) eller tillfälliga (en smutsig cykel). Dolores Meden

6 Pronomen är en av de slutna ordklasserna, dvs. det får sällan nya ord. Gränsen mellan adjektiven och pronomen skiftar i den grammatiska traditionen och det är därför svårt att exakt säga hur många pronomen som finns.pronomen får sin betydelse ur det sammanhang de finns i där de är ersättningsord, dvs. ord som man använder istället för: *substantiv *adjektiv *räkneord man delar upp dem i: *personliga pronomen *possessiva pronomen *reflexiva pronomen *reciproka pronomen *demonstrativa pronomen *interrogativa pronomen *indefinita pronomen *negerade pronomen *totala pronomen *relativa pronomen *pronominaladverb (obs! ersätter adverb) Personliga pronomen är: jag, du, han, hon, den, det, vi, ni, de Possessiva pronomen uttrycker ägande och de är: min/mitt/mina, din/ditt/dina, hans, hennes, dess, vår/vårt/våra, er/ert/era, deras Reflexiva pronomen används i svenskan då objektet i satsen eller ägaren är identisk med subjektet i satsen om subjektet är i 3 person. Och det finns: *personligt reflexivt pronomen: sig *possessivt reflexivt pronomen: sin, sitt, sina Reciproka pronomen uttrycker ömsesidighet och det finns: *personligt reciproka pronomenet: varandra *possessivt reciproka pronomenet: varandras Dolores Meden

7 Demonstrativa pronomen är utpekande och finns som: *konkreta: den, den där etc. *abstrakta: sådan, samme etc. Interrogativa pronomen är frågande pronomen, och finns som: *interrogativa personliga: vad? vem? vilka? *interrogativa possessiva: vems? vilkas? *interrogativa demonstrativa: vilken? hurdan? Indefinita pronomen är obestämda pronomen och finns som: *egentliga indefinita pronomen: någon, något, några *possessiva egentliga indefinita pronomen: somliga, viss *negerade pronomen: ingen, inget, inga *totala pronomen: all, allt, alla Relativa pronomen finns som: *vanlig form: som, vilken *possessiv form: vars Pronominaladverb ersätter adverb (till skillnad från de ovan nämnda) de brukar tas upp med adverben och finns som: *demonstrativa: då, där, här *interrogativa: (demonstrativa) när?, var?, hur? *indefinita: någon gång, någonstans *relativa: då, där Dolores Meden

8 4.2 Verb verb, 4.3 De oböjliga ordklasserna adverb, prepositioner, infinitivmärket att, konjunktioner, subjunktioner och interjektioner. Infinitivmärket att Prepositioner binder samman ett efterföljande nomen med ett föregående verb eller nomen: Han går till skolan. till är preposition I slovenskan så styr prepositionerna olika kasus, dvs. bestämmer i vilket kasus ordet som kommer efter ska stå i. Konjunktioner delas upp i: samordnade och underordnade. I vissa böcker kallar man de samordnade konjunktionerna för konjunktioner och de underordnade för subjunktioner. * De samordnade konjunktionerna är oböjliga bindeord som används för att binda samman flera led. Dessa led ska i allmänhet tillhöra samma ordklass och vara jämförbara. * De underordnade konjunktionerna är även de oböjliga bindeord men de inkorporerar en bisats som en satsdel i en annan sats. Skillnaden mellan en huvudsats och en bisats är att en huvudsats kan bilda en egen mening, medan bisatsen inte kan det. Man kan testa en sats för att se vilken av dem de är, genom att stoppa in ett inte. Om inte hamnar efter predikatet så är det en huvudsats men hamnar det innan predikatet så är det en bisats. Interjektioner är utropsord och är självständiga, dvs.svordomar, känslouttryck etc. som: aj, oj, fan... Dolores Meden

9 Adverben kompareras ex: - snabbt, snabbare, snabbast de delas bland annat upp i: * sättsadverb - på vilket sätt något görs * tidsadverb - när något görs * rumsadverb - var något görs * gradadverb - i vilken grad något görs * satsadverb - säger något om hela satsens sanningshalt * konjunktionella adverb - binder logist samman satser När man är osäker på om det är ett adverben eller ett adjektiven så kan man kolla på vad de är bestämning till och utifrån det komma fram till vad det är: * adjektiven är bestämningar till substantiv och pronomen * adverben är bestämningar till verb, adjektiv och andra adverb Dolores Meden