Produktionsfakta Utgivare Produktion Kontakt Produktionsår

Transkript

1 N E T R O R FRÅGA FÖ d a t s o b l l i t - om rätten

2 Produktionsfakta Utgivare Produktion Kontakt Produktionsår Vänsterpartiet & Ung Vänster Vänsterpartiets Informationsavdelnng

3 Fråga förorten - om rätten till bostad Rapport från Vänsterpartiet & Ung Vänster

4 4

5 Innehåll Inledning Fråga förorten Ett alltmer segregerat samhälle Rätten till bostad dags för en social bostadspolitik Bostadspolitik ur ett förortsperspektiv Slutsatser Vänsterpartiets förslag i korthet Referenslista Bilaga 1: Rapportering från Fråga förorten, februari 2008 Bilaga 2: Rapportering från Fråga förortenturnén om rätten till bostad, hösten

6 6

7 Inledning 1 Vi ser tydligt hur högeralliansens politik leder till ökade klyftor mellan människor. De redan välbärgade får mer pengar och utrymme på bekostnad av låg- och medelinkomsttagare, arbetslösa och sjuka. En allt större andel av landets fattiga har utländsk bakgrund. Medellönen för anställda födda utomlands är i genomsnitt kronor lägre än för anställda födda i Sverige. När välfärden skrotas slår det särskilt hårt mot människor som redan har sämre förutsättningar i livet. När finanskrisens effekter nu dessutom slår fullt ut drabbar det hårdast mot dem som redan är utsatta. Samtidigt ökar regeringens skattesänkningspolitik klyftorna allt mer mellan de som har och de som inte har jobb. Dessa ökade orättvisor framträder påtagligt i takt med att orättvisorna ökar vad gäller tillgången till välfärdstjänster som bra skola, sjukvård och kommunal service och avspeglas tydligt på arbetsmarknaden och i boendet. Samtidigt som resurser genom vårdvalsreformer och utförsäljning av allmännyttan dras från områden där behoven är som störst, inriktas regeringens politik tydligt på att stärka de ekonomiska förutsättningarna hos redan välbemedlade. I stadsdelen Rosengård i Malmö tjänar människor i genomsnitt hälften så mycket som de som bor i området Limhamn i samma stad. I Rinkeby är arbetslösheten är tre gånger så hög och tre gånger färre går vidare till eftergymnasial utbildning jämfört med Stockholms innerstad. I Göteborgsförorten Angered är ohälsotalen dubbelt så höga som i villatäta Askim i samma stad. I områden med stor andel personer med utländsk bakgrund är människor alltså fattigare, sämre utbildade, mer arbetslösa och dessutom sjukare än i områden där de flesta har svensk bakgrund. Det svenska klassamhället har fått en etnisk dimension. 7

8 Fråga förorten 2 Människor som bor i storstädernas förorter, ytterområden eller i det som brukar kallas utsatta stadsdelar hörs mycket sällan i samhällsdebatten. Detta är särskilt bekymmersamt både med tanke på hur stor del av Sveriges befolkning som är i fråga och även med tanke på hur ofta olika typer av förortsfrågor kommer upp på den politiska dagordningen. Det debatteras flitigt om sociala problem i de så kallat utsatta områdena i storstäderna, om trångboddhet, om flyktingmottagande, om upplopp och bränder och om boendesegregationens förklaringar och konsekvenser. Men samtalen förs nästan alltid över människors huvuden och förortsområdena används mest som kulisser för att göra olika politiska poänger tydliga. Och mycket sällan debatteras frågor om hur ekonomisk politik eller förändringar i den gemensamma välfärden påverkar människor som bor i förorten. Detta måste förändras. För att ta reda på vad människor som bor och verkar i förorten har att berätta, och på vilket sätt man vill förändra samhället, har vänsterpartiet startat arbetet med vad vi kallar Fråga förorten. Det är ett arbete som handlar om att samla in erfarenheter, berättelser, synpunkter och konkreta förslag till förändringar från människor som annars inte kommer till tals. Så hur skulle politiken och samhället se ut om människorna i Rinkeby faktiskt fick bestämma mer? Hur ser ungdomar som bor trångt tillsammans med syskon och föräldrar i små trerumslägenheter i Hjällbo på framtiden? Vad behöver en pensionär i Rosengård för att få livet och ekonomin att gå ihop varje månad? Detta är frågor som vi vill lyfta fram. 8

9 Konkret handlar detta om att vi, genom att organisera möten i olika former, vill insamla röster från förorten och låta detta ligga till grund för hur vi sedan utformar politiken. Vi gör det genom att göra återkommande turnéer på olika teman med studiebesök, utåtriktade aktiviteter, enkätfrågor, samtal och öppna möten. Ämnena vi inriktar oss på är rätten till bostad, rätten till arbete, rätten till likvärdig skola och demokrati och deltagande. Vi vill med detta bidra med att ta fram en slags förortens agenda. Vi har valt att fokusera på tre platser. De är Rinkeby i Stockholm, Angered i Göteborg och Rosengård i Malmö. Denna skrift är den första i en serie delrapporter från detta förortsarbete. Den handlar om rätten till bostad. Bostadsområdena Det flesta gånger Rinkeby, Angered och Rosengård nämns i media, eller i samhällsdebatten på annat sätt, är det för att belysa olika typer av sociala problem. De representerar alla bilden av miljonprogrammet det bostadspolitiska jätteprojekt som genomfördes med målet att bygga en miljon lägenheter för att lösa den akuta bostadskrisen som rådde i början av 60-talet och för att höja boendestandarden. Bebyggelsen i dessa tre områden domineras tydligt av hyresrätter. Befolkningen är relativt ung och många som bor här har annan etnisk bakgrund än svensk. Sysselsättningsgraden och inkomstnivåerna här är betydligt lägre än för städernas genomsnitt. Rinkeby Förorten Rinkeby ligger i nordvästra Stockholm, cirka en mil från centrala stan. Här bor drygt personer. 75 procent av befolkningen har 9

10 utländsk bakgrund. Bebyggelsen i området består i stort sett helt av flerbostadshus och hela 98 procent av Rinkebyborna bor i hyresrätt. Förvärvsfrekvensen i stadsdelen som helhet är 52 procent för kvinnor i arbetsför ålder och 55 procent för män. Då inräknas även bostadsområdet Kista, vilket lyfter upp siffrorna en del men detta är ändå betydligt lägre än genomsnittet för hela Stockholm som är 72 procent för kvinnor och 74 procent för män. Området är också ett av landets allra fattigaste. Medelinkomsten ligger på kronor jämfört med kronor för staden som helhet. En annan markant faktor är att valdeltagandet är mycket lågt i området. Vid senaste valet hade sjunkit till 54 procent. Angered Angered ligger en mil nordost om centrala Göteborg. Här finns bland annat bostadsområdena Hjällbo, Hammarkullen och Gårdsten som alla tillkom som delar av miljonprogrammet. När områdena började byggas 1965 planerades det för över invånare. Expansionen avstannade dock. Idag bor ungefär människor i området. Ungefär 80 procent bor i hyresrätt. I Göteborg som helhet är denna siffra 48 procent. Befolkningen i området är förhållandevis ung och med en liten andel pensionärer. I Hjällbo, som är det fattigaste området, är medelinkomsten endast kronor om året jämfört med kronor i Göteborg som helhet. Andelen förvärvsarbetande i Hjällbo 45 procent jämfört med 74 procent i Göteborg. 10

11 Rosengård Stadsdelen Rosengård ligger bara ett par kilometer från centrala Malmö. Här bor cirka invånare. 60 procent av dessa är födda i ett annat land. Mer än häften av invånarna är under 18 år. Sammanlagt finns över 50 olika språkgrupper representerade i området. Medelinkomsten i Rosengård är kronor om året vilket är betydligt lägre än genomsnittet för hela Malmö som är kronor. Arbetslösheten ligger på över 80 procent. 68 procent av de boende i Rosengård bor i hyresrätt antingen hos det kommunala bostadsbolaget MKB eller hos privatvärdar. Mest känt för omvärlden är bostadsområdet Herrgården. 11

12 Ett alltmer segregerat samhälle 3 Den återhämtning från 1990-talets lågkonjunktur som skedde under början av 2000-talet har lett till förbättrade levnadsvillkor för stora delar av befolkningen i Sverige. Socialstyrelsens Social Rapport 2006 visar emellertid att cirka 7 procent av befolkningen inte fått ta del av dessa förbättringar. Det handlar framför allt om ensamstående och utrikes födda. Rapporten visar också att en allt större andel av landets fattiga har utländsk bakgrund. Risken för fattigdom ökar om en av föräldrarna är född utomlands och ökar ytterligare om båda är det. Samma rapport visar också att den etniska segregationen sedan 1990-talet har ökat markant. Den främsta förklaringen antas vara att det skett betydande förändringar i fråga om bostadsort för infödda och olika utrikesfödda grupper. Socialstyrelsen pekar på att befolkningen i de områden som kan benämnas som mycket resurssvaga, som Rinkeby, Rosengård och Angered, allt mer har kommit att utgöras av så kallat synliga invandrargrupper. Den ekonomiska segregationen sammanfaller allt mer med den etniska. Klassamhället har fått hudfärg. Detta mönster syns också när man granskar situationen för barn. Rädda barnens rapport Barnfattigdomen i Sverige (2007) visar på att barnfattigdomen har minskar i Sverige. Men samtidigt växer klyftorna mellan olika grupper av barn, och då är etnicitet en viktig faktor. Man skriver i rapporten: Vissa grupper av barn har halkat efter, och klyftorna i samhället har ökat kraftigt. Andelen fattiga barn varierar dramatiskt från kommun till kommun, och ännu större är skillnaderna mellan storstädernas stadsdelar. 12

13 Barnfattigdomen i Malmöstadsdelen Rosengård, där alltså en mycket hög andel av de boende har utländsk bakgrund, är mer än fem gånger så hög som i landet som helhet och 20 gånger större än i etniskt homogena Torslanda i Göteborg. Enligt Rädda Barnen lever ungefär vart tredje barn med utländsk bakgrund jämfört med vart trettonde barn med svensk bakgrund i ett hushåll med låg inkomst eller med socialbidrag. Risken är alltså mer än fyra gånger så stor för barn med utländsk bakgrund att leva i fattigdom, jämfört med barn med svensk bakgrund. Risken fördubblas om båda föräldrarna är födda utomlands. Om man jämför ekonomisk utsatthet mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund under åren 1991 och 2002 har skillnaden kraftigt förstärkts. Risken för barn med utländsk bakgrund att bli fattig ökade från 2,7 till 4,2 gånger större, trots den ekonomiska uppgången omkring år Konsekvenserna av de växande klyftorna speglas tydligt i boendet, som avslöjar människors ekonomiska och sociala villkor. Men oavsett hur konjunkturen skiftat och trots att utrikes födda i högre grad än inrikes födda fick arbete under åren har överrepresentationen av utrikes födda ökat i de så kallat utsatta områdena. Olikheterna i boende har inte bara en ekonomisk, utan också en etnisk dimension. I Rosengård, Angered och Rinkeby har människor ofta mycket dåliga boendeförhållanden. Många saknar tilltro till myndigheterna, många har drabbats av diskriminering och möter dagligen den rasism som genomsyrar samhället. Samtidigt finns, ofta bara någon hållplats bort, välmående grönskande områden där de vuxna har fasta jobb och stabil inkomst, där skol- 13

14 barnen får bra betyg, där folk är friska och deltar i det politiska livet. I dessa områden har befolkningen till övervägande del svensk bakgrund. Situationen på bostadsmarknaden missgynnar unga, låginkomsttagare och människor med utländsk bakgrund. Många saknar ekonomiska möjligheter att skaffa en bättre bostad. Andra har diskriminerats bort av banker, bostadsrättsföreningar och hyresvärdar. Bostad och bostadsort ska vara ett val. Men av olika skäl fastnar ofta människor på platser där de inte önskar bo. Ofta innebär det att de får sitt boende nedvärderat genom att vissa områden av omgivningen ges en negativ stämpel beroende på de boendes ursprung. Samtidigt utvecklas andra bostadsområden innerstäder och rika villaförorter till etniskt rena enklaver där människor med utländsk bakgrund stängs ute. 14

15 Rätten till bostad dags för en social bostadspolitik 4 Bostaden är en social rättighet och ska inte betraktas som en handelsvara bland andra. Bostadspolitiken är en del av välfärdspolitiken och måste ses i ett samhälleligt sammanhang med ett långsiktigt perspektiv. Hyresgästföreningen betonar i sin förstudie Sprickorna i fasaden (2008) att det politiska ansvaret inte bara omfattar bostäderna utan också boendemiljö och samhällsplanering och att det handlar lika mycket om nyproduktion som om insatser i befintliga bostadsområden. Rätten till bostad finns fastslagen i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948), i Europarådets sociala stadga (1966) och i den svenska Regeringsformen. I Sverige finns även en lag som fastslår kommunernas bostadsförsörjningsansvar och i det bostadspolitiska mål som riksdagen antar varje år slås samhällets ansvar för alla gruppers välmående och vikten av en god bostad fast. Vänsterpartiet menar att bostadspolitiken ska bygga på ett statligt ansvar för ekonomiska och juridiska styrmedel och ett kommunalt ansvar för bostadsförsörjning och fysisk utveckling av bostäderna och deras närmiljöer. Staten har stora möjligheter att bidra till ökad ny- och ombyggnad, lägre boendekostnader och ökad kvalitet i boendet. På staten vilar även ett stort ansvar för lagstiftningen kring allas rätt till en god bostad, planering, ägande, allmännytta och den enskildes rätt till inflytande. Bostadspolitiken ska inte isoleras från andra politiska områden. Exempelvis finns det stora miljö- och energikonsekvenser av bostadsbyggandet, vilka är genuina samhällsangelägenheter. Bostaden är en trygghet och den oftast enskilt största utgiftsposten för hushållen. Det fulla ansvaret för denna kan aldrig fullt ut överlåtas på den fria marknaden. 15

16 Bostadspolitik ur ett förortsperspektiv 5 Boendesegregationen är ett av samhällets mest synliga exempel på skillnaderna mellan rika och fattiga och mellan personer av olika etniskt ursprung. Situationen i miljonprogramsområdena återspeglar på många sätt samhällsutvecklingen i stort talets ekonomiska krisår slog hårt mot boende i miljonprogrammet med nedskuren samhällsservice, nästan obefintligt underhåll av bostadsområden och att andra bostadsområden samtidigt i praktiken blev otillgänglig för låginkomsttagare genom diskrimineringen på bostadsmarknaden. Bostadspolitiken är av stor betydelse och en mycket angelägen fråga för människor i förorten. Det är tydligt att behoven av förändring är stora i dessa områden. Många bor trångt i ofta mycket slitna fastigheter, den kommunala servicen är ofta undermålig och utbudet är fattigt. Samtidigt sker på många håll en utförsäljning av allmännyttan och bostadsbolagen satsar på lyxrenoveringar som bekostas av höjda hyror för hyresgästerna. Den förda politiken har tagit resurser från de områden där behoven är som störst samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna stärks hos de redan välbemedlade. Konsekvenserna av samhällets växande klyftor avspeglas tydligt i boendet. Människors ekonomiska och sociala villkor avslöjas genom vilket område de bor i. Den svenska bostadsmarknaden är segregerad, den meningen att olika befolkningsgrupper bor fysiskt åtskilda från varandra. Men den är också segmenterad, vilket betyder att de olika upplåtelseformerna i hög grad är geografiskt åtskilda. Till exempel vet vi att de med lägst inkomster i dagens Sverige oftast bor i hyresrätter. Av hushåll med låga inkomster bor sex av tio i hyresrätt. Vi känner också till att personer med utländsk bakgrund ofta bor i hyresrätt, medan de som bor i villa till största delen har svensk bakgrund. 16

17 Vidare vet vi att personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i de så kallat utsatta områdena. Olikheterna i boende har alltså inte bara en ekonomisk, utan även en etnisk dimension. Här följer en genomgång av de frågeställningar och tankar som kommit fram i våra samtal och möten. Det avser inte vara en fullkomlig sammanställning av alla förslag och synpunkter som kommit fram, utan en rapport om just bostadspolitiken ur ett förortsperspektiv. En genomgång av de turnéer vi hittills genomfört finns rapporterat i bilagorna 1 och 2. Garantera allas rätt till bostad Det är viktigt att titta på hela det sammanhang som folk bor i. Det saknas grundläggande samhällsservice och det är allvarligt. Härute finns det i stort sett ingenting. - Boende i Rinkeby Ett av de allra vanligaste samtalsämnena under våra besök handlar om bristen på kommunal service och välfärdsfunktioner i bostadsområdena. I Hjällbo berättar de boende att all offentlig service i princip försvunnit; kassaservice, apoteket, bankomater, vårdcentralen och försäkringskassan. Detta visade sig också mycket tydligt under vårt besök på familjecentralen i Rinkeby. Här oroas såväl besökare som personal mycket över de stora besparingar på verksamheten som skett. Man ser tydligt följderna av Vårdvalsreformerna i Stockholm och neddragningarna får här mycket kännbara konsekvenser. Samtidigt som detta sker fördelas mer resurser till redan välbärgade områden på andra håll i staden. 17

18 Samhällets resurser går alltså inte till folk som behöver dem utan riktas mot det redan välbärgade. Skolor och barnomsorg urholkas, vårdcentraler, mödravårdscentraler och barnavårdscentraler läggs ner, kollektivtrafike dras in och viktig kultur- och ungdomsverksamhet skärs ner. Resultatet har blivit en tilltagande utarmning och social oro. Även barn i Rosengård vill kunna låna böcker på biblioteket och kanske till och med få och simma någon gång - Boende i Rosengård Rätten till bostad handlar om mer än bara själva bostaden. Det handlar om människors likvärdighet och hela livsutrymme. Så vill vänsterpartiet göra: Vänsterpartiet vill föra en social bostadspolitik. Vi vill också föra en kraftfull politik som omfördelar samhällets resurser efter den generella välfärdens grundprinciper av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. En god samhällsplanering skapar livsmiljöer som motverkar förtryck, utanförskap och diskriminering på grund av kön, etnicitet och klass. Kommunala boendeplaneringsprogram ska utvecklas för befintlig och tillkommande bebyggelse. Vi vill förtydliga kommunernas ansvar att se till att alla i kommunen har bra bostäder att leva i. Därför föreslår vi en komplettering i lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar så att det här införs en bestämmelse om allas rätt till egen bostad. 18

19 Bygg billiga och bra hyresrätter Det borde finnas lägenheter för unga. Idag tvingas vi stanna hemma hos föräldrarna fastän vi vill flytta hemifrån och starta vårt eget liv. - Boende i Rinkeby Ett annat av de allra mest förekommande ämnena under alla våra möten har handlat om bristen på lägenheter. Många vi talar med önskar att byta till en större bostad och många kunde gärna tänka sig flytta till något annat område om det bara fanns lägenheter att få. Många känner sig inlåsta och hänvisade till boende som de inte skulle välja om de hade ett större handlingsutrymme. Denna problematik handlar om flera saker. Vi vet att de fattiga i dagens Sverige bor i hyresrätter. Detsamma gäller för personer med utländsk bakgrund. De som bor i villa har till största delen svensk bakgrund. Sverige går alltmer i riktningen mot det som länge varit synen i andra europeiska länder att hyresrätten enbart är ett boende för dem som är i behov av så kallad social housing, och missar helt att det för många är ett aktivt val att bo i hyresrätt. Detta innebär att hyresrätten som upplåtelseform missgynnas och att de hushåll som önskar bo i hyresrätt får allt svårare att hävda sin sak. Det minskade nybyggandet av hyresrätter och den utförsäljning som sker av allmännyttan riskerar att helt sänka hyresrätten som upplåtelseform. Efter att regeringen tagit bort det statliga produktionsstödet till hyreslägenheter och samtidigt avvecklat räntebidragen har antalet påbörjade hyresrätter minskat dramatiskt. Byggandet av hyreslägenheter har minskat med hela 19

20 66 procent jämfört med första halvåret I de tre storstadskommunerna är hyresbyggandet extremt lågt. Bristen på hyresbostäder är mycket stor på många håll i Sverige. Antalet lediga hyreslägenheter minskade från cirka i september 2006 till under i september I 123 kommuner fanns högst 1 procent lediga lägenheter i det kommunala beståndet. I storstadsregionerna rör det sig om endast 1 3 promille lediga lägenheter. Exempelvis fanns i Storgöteborg sammanlagt 10 lediga hyreslägenheter i det kommunala beståndet på bostäder i september Samtidigt ökar efterfrågan hela tiden. Enligt Hyresgästföreningen kommer till exempel ungdomar flytta hemifrån de närmaste fem åren och kommer att behöva en egen bostad. Hos det kommunala Bostadsbolaget i Angered berättar man att det är väldigt många sökande på varje lägenhet. Särskilt saknas det stora lägenheter. Av hela beståndet på nästan cirka lägenheter i området är endast 10 procent fyror. Samma bild ges av bostadsbolagen i de två andra kommunerna. Jag skulle göra vad som helst för en större lägenhet. Gärna här i Hammarkullen men det går bra någon annanstans också. Det viktiga är att mina barn ska trivas och kanske kan ta hem kompisar någon gång. - Boende i Hammarkullen 20

21 Det nya bostadspolitiska mål regeringen införde 2007 framhåller bostadsmarknadens efterfrågan och utbud snarare än som tidigare betona samhällets övergripande ansvar för att trygga bostadsförsörjningen, att motverka bostadssegregation och hålla nere boendekostnaderna för vanligt folk. Denna omformulering speglar tydligt den marknadsinriktning som bostadspolitiken haft sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Så vill vänsterpartiet göra: Det viktigaste kravet för att tillgodose allas rätt till bostad är att se till att det finns tillräckligt med lägenheter som människor har råd att bo i och som är av tillräckligt god kvalitet. Sociala problem kan inte lösas genom att flytta runt människor eller genom att byta ut befolkningen. Det som krävs är satsningar på billiga hyresrätter av god kvalitet. Vi vill genomföra en långsiktig satsning på nyproduktion av billiga och energisnåla bostäder i hela Sverige, särskilt i storstäderna. Vi vill slå fast ett nationellt mål om att det ska byggas bostäder per år varav minst ska vara hyresrätter. För att finansiera detta vill vi skapa en särskild statlig bostadsfond som ger stöd för byggande av lägenheter med låga hyror och med bästa miljöteknik. Dessa satsningar skulle särskilt svara upp mot det stora behov som finns i storstäderna. 21

22 Upprusta förortsområdena Det är mögel i hela badrummet och färgen på väggarna i köket ramlar av. Men det är ingen som verkar lyssna när jag säger ifrån. Det är som om det var mitt eget fel. - Boende i Herrgården, Rosengård Slående i dessa områden är det skriande behovet av upprustning och renovering. Områdena har till stora delar lämnats att förfalla utan att någon har tagit ansvar för att förvalta bostäderna på ett rimligt sätt. Flera av de boende vi talar med upplever att det faktum att det bor många trångbodda nyanlända, asylsökande och möjligen även papperslösa människor i lägenheterna ibland används som förevändning att underlåta att ta ansvar för att förvalta husen ordentligt. I Rosengårdsområdet Herrgården har förfallet gått särskilt långt. Här är situationen riktigt allvarlig och området är vida omtalat för sina undermåliga lägenheter och nedslitna hus. De flesta lägenheter är i så dåligt skick att det är vanligt med mögel i badrummen, kackerlackor i köket, trasiga fönster och fuktskador. Utomhusmiljön domineras av sopor, nakna elledningar, håliga väggar och förfallna fasader. De boende är upprörda och förtvivlade över att ingenting görs. Med jämna mellanrum kommer frågan om tvångsförvaltning av området upp. För ett antal år sedan beslutade Malmö stad att använda den kommunala förköpsrätten för sex bostadshus med sammanlagt 300 lägenheter i Herrgården på grund av just bristande förvaltning. Därmed har alltså det kommunala bostadsbolaget MKB tagit över en del av bostäderna i området från de 22

23 privata värdarna och har påbörjat stora satsningar för att rusta upp området. Även om bristerna är stora i hela området är skillnaden är skarpt iögonfallande mellan de hus där upprustning påbörjats och de som fortfarande står orörda. I våra samtal med städernas olika bostadsbolag lyfter man ofta fram de satsningar man gjort på utemiljön. Dessa betraktas, förutom att de är nödvändiga förbättringar i sig, som viktiga för att stärka sammanhållningen i området genom att höja den gemensamma boendemiljön. På detta sätt kan statusen på områdena höjas och de boende ser att det händer något positivt. Behovet av renovering av såväl inom- som utomhusmiljöerna i samtliga dessa områden är akut och det rör sig om stora kostnader. Det är tydligt att samhället vänt miljonprogrammen ryggen och låtit områdena förfalla. I detta sammanhang är det fock viktigt diskutera hur sådana upprustningssatsningar bör genomföras, och hur de ska finansieras. Var ska alla fattiga bo när de renoverat färdigt här ute? Vart är det tänkt att vi ska ta vägen? - Boende i Rinkeby I Stockholm pågår sedan en tid tillbaka ett upprustningsprojekt som kallas Järvalyftet. Projektet som drivs av Svenska Bostäder tillsammans med Stockholms stad. I Husby, som ligger alldeles intill Rinkeby, finns ett så kallat referenskvarter som har fungerat som försöksområde. Projektet har mött djupt allvarlig kritik. Det handlar bland annat om att de boendes inte fått vara delaktiga och att finansieringen är oklar. Risken är uppenbar att de 23

24 lyxrenoveringar som är i fråga kommer att bekostas av de boende själva. De boende får helt enkelt stå för notan genom att fullt ut betala nystandard- och nyproduktionshyra genom förmodade kraftiga hyreshöjningar. Samtidigt som projektet med Järvalyftet går vidare skärs det ner kraftigt i välfärden. Bra kommunala skolor läggs ner, kraftiga besparingar görs inom äldreomsorg, ungdomsverksamhet och kultur. Utrymmet för de boende i området blir allt mindre. Järvalyftet har tydligt fört med sig en stor otrygghet bland de boende. Många känner att projektet går ut på få bort den nuvarande befolkningen från området och att finare och bättre bemedlade människor ska flytta in för att lyfta stadsdelens status. Det talas om att man försöker byta befolkning. 24

25 Så vill vänsterpartiet göra: Vi måste återbetala skulden till miljonprogrammen och de människor som bor i dessa bostäder. Vi måste upprusta och renovera husen till en god standard som ger ett värdigt boende för vanligt folk. I den statliga bostadsfond som vi föreslår för bostadsbyggande avsätter vi också medel för att renovering och upprustning av befintliga hyreslägenheter. Med våra satsningar skulle samtliga allmännyttiga miljonprogramslägenheter i Sverige kunna renoveras under en mandatperiod. Det innebär att lägenheter skulle upprustas årligen. Att avsätta ett sådant ordentligt renoveringsstöd är nödvändigt för att inte riskera att de boende själva att få betala bättre standard med höjda hyror. Vi vill stoppa lyxrenoveringarna i förorterna och storstädernas ytterområden. 25

26 Stärk allmännyttan En diskussion som är viktig i detta sammanhang handlar om allmännyttans framtid. Denna fråga handlar om vilka krav de boende kan ställa på bostadsbolagen som förvaltar och hyr ut bostäderna. Frågan är särskilt aktualiserad sedan regeringens beställda utredning om allmännyttans framtid kommit med sina förslag. De kommunala bostadsbolag som förvaltar allmännyttan i de tre kommunerna arbetar utifrån sina olika förutsättningar. Vi har under våra besök haft möten med Svenska Bostäder i Stockholm, som förvaltar stora delar av hyresbeståndet i Rinkeby och som tillsammans med Stockholms stad är drivande i renoveringssatsningen Järvalyftet. I Göteborg har vi träffat Hjällbobostaden och Bostadsbolaget som förvaltar områdena Hjällbo respektive Hammarkullen i Angered. I Malmö har vi träffat MKB som är det kommunala bostadsbolag som förvaltar stora delar av Herrgården och övriga Rosengård. Allmännyttan är ett viktigt verktyg exempelvis för att svara upp mot oseriösa hyresvärdar sätter vinstmaximering främst och som underlåter förvaltning och underhåll av lägenheterna. Om hyrorna höjs har vi inte råd att bo kvar. Frågan är var i Stockholm vi kan få tag i en billig lägenhet. - Boende i Rinkeby Mycket händer nu som kommer att påverka allmännyttans förutsättningar i framtiden genomförde regeringen en lagändring som möjliggjorde en utförsäljning av allmännyttan i kommunerna. Ett av huvudargumenten 26

27 var att öka blandningen av upplåtelseformer för att komma åt boendesegregationen särskilt i landets storstäder. Syftet var uteslutande att underlätta ombildningar från hyresrätt till bostadsrätt i storstädernas förorter där hyresrätter är den dominerande upplåtelseformen. De intresseanmälningar för att köpa allmännyttans fastigheter som kommit in kommer från välbärgade, attraktiva och ofta centrala områden, inte från bostadsområdena i förorter och ytterområden där renoveringsbehoven ju är stora. Dessutom håller reglerna för hyressättning på att ändras. Idag finns ett tak för hyrorna, som sätts i förhandlingar mellan Hyresgästföreningen och de kommunala allmännyttiga bostadsbolagen. Privata fastighetsägare får inte ta ut högre hyror än vad en likvärdig allmännyttig lägenhet kostar att hyra. Tanken är att alla ska ha råd med en bostad av hög standard, inte bara de som har mycket pengar. Detta vill regeringen nu ändra på. Den utredning som regeringens beställt om allmännyttans villkor vill införa krav på att allmännyttan ska gå med vinst och införa ett så kallat efterfrågepåslag på hyrorna. Det innebär i praktiken att marknadshyror kommer att införas vilket i sig kommer att innebära stora hyreshöjningar. Utredaren som lämnat förslaget medger själv att det kan leda till att folk måste lämna sina hem. Attraktiva områden riskerar att i ännu högre utsträckning bli segregerade enklaver där endast höginkomsttagare kan bo. Vänsterpartiet är övertygat om att detta varken kommer att leda till att bostadsköerna försvinner eller till att skapa bostäder åt dem som behöver. Höjda hyror kommer inte att leda till att de barn och deras föräldrar som 27