Anteckningar från Vätterndagen 14 nov 2013, Hjo

Transkript

1 Referat Vätterndagen 2013 Sida 1/10 Datum Måns Lindell Vätternvårdsförbundet Anteckningar från Vätterndagen 14 nov 2013, Hjo Nedan följer korta referat av de föredrag som genomfördes på Vätterndagen den 14 november 2013 på Medborgarhuset Park i Hjo. De gör inte grund för att återge föredragen eller frågor i sin helhet utan endast vad det just är korta refererat. För detaljer hänvisas till kontakta respektive föredragshållare. Sist följer resultat av den enkät som genomfördes. Inledning Kjell Unevik, Länsråd Örebro län, Ordförande Vätternvårdsförbundet Kjell Unevik inledde dagen med att hälsa alla välkomna till den genom åren sjätte sk Vätterndag. Som ordförande i förbundet är det glädjande med att Vätterndagen åter kan locka folk, stadigt över hundra åhörare genom åren och så även i år. En av förbundets uppgifter är att människor inte bara förenas av att vara boende runt Vättern utan även ta del av information och fakta om sjön så vi tillsammans har gemensam grund att stå på när vi betraktar sjön ur olika aspekter och intressen. Senaste tiden har det mesta mediala utrymmet om Vättern skapat en negativ bild och klang runt sjön även om syftena i sig varit godhjärtade. Vätterndagen är en dag som ska bidra positivit till diskussionsklimatet runt sjön genom lyfta fram fakta och mervärden som sjön medför ur olika aspekter. Figur 1. Temat för året var I djupet av Vättern: Kommer från botten, Livet på botten samt Kvar på botten. Ordförande i förbundet, länsrådet i Örebro län Kjell Unevik hälsade alla välkomna.

2 Pierre Rydén, Kommunstyrelsens 1v.ordf Hjo Kommun, och PG Ylander, f d stadsarkitekt Hjo kommun Hjo kommun firar i år 600 år och det är glädjande att Vätterndagen genomförs just här och dagen ingår som del i alla de aktiviteter som genomförts i kommunen för uppmärksamma 600-års jubileumet, inledde Pierre Rydén. Men det var även här den första Vätterndagen genomfördes 2003! PG har under året fungerat som jubileums-general och hållit i en rad av de olika aktiviter som genomförts. Det har varit allt från utställningar, seglingstävlingar till riddarspel som under året har förlagts till Hjo kommun just med anledning av jubiléet. Flera av grannkommunerna har dessutom deltagit med olika moment i Hjo vilket visar på god samverkan mellan grannkommunerna. PG visade ett rikt bildspel på olika moment som genomförts, och året är inte slut än. Bildspelet gav även en känsla för kommunen genom olika årstider. Figur 2. Pierre Rydén, v ordf kommunstyrelsen i Hjo kommun hälsade å Hjo kommuns vägnar besökare välkomna till Vätterndagen, en av alla de aktivitet för uppmärksamma 600-års jubileumet Axplock från det bildspel om Hjo av PG Ylander visade rörande 600-årsjubileumet.

3 Tema : Livet på botten Martin Liungman, Medins Biologi AB MASKAR, MÄRLOR OCH ANDRA GYTTJEDJUR: LIVET PÅ 120 M DJUP Martin Liungman började med att undra hur det egentligen ser ut på 120 m och vilka som överhuvudtaget kan bo där? Det råder i alla fall totalt mörker och man måste gilla gyttja konstaterade han utan att själv varken varit där eller ens sett det på plats. På Vätterns botten är det gott om syre vilket gör att livet kan vara omfattande trots mörkret och djupet. När bottenkrypen undersöks så kan de uppgå till st/m 2, det betyder ca 30 st kryp på en yta som en smart-phone och det blir ca miljarder, eller ton för hela Vättern. Om man lägger dem efter sig blir det 33 gånger fram och tillbaka till månen! Det är med andra ord ganska många kryp! Martin gjorde en exposé genom historien om metoder för få upp bottenkryp från djupen och hur det tidigt i vetenskapens historia utförts just i Vättern. Martin fortsatte med att de små krypen på botten kan tala om saker för oss, hur det står till, vad som påverkar miljön och detta under flera år då många är fleråriga d v s det är möjligt att ställa diagnos på sjön. För några år sedan beskrevs en ny maskart i Vättern och för Sverige (Tasserkidrilus acapillatus) som annars endast finns i Tajmyrsjön (Sibirien) samt Baikalsjön och i Vättern! I Vättern går det flesta av olika mått i taket på så bra som det kan bli. Figur 3. Bilder från föredrag av Martin Liungman, Medins Biologi AB.

4 Malin Setzer, Länsstyrelsen i Jönköping FISK PÅ VÄTTERNS BOTTEN, FRÅN DJUPSIK TILL SNORGÄRS -Är fisken jämnt fördelad i Vättern? frågade sig Malin Setzer när hon inledde föredraget om olika bottnars betydelse för olika fiskarter. Nej, så är det inte utan många arter är knutna till en viss typ av botten, t ex grov sten, sand eller mjuka områden. Vätterns storlek medför att flera olika bottentyper finns och därmed blir fisksamhället rikt, d v s hög biologisk mångfald. Förutom bottentyp och substrat nyttjar olika fiskarter olika djup för dels födosök men även för reproduktion. Eller för hela sin livscykel. Dessutom kan åmynningar och rinnande vatten till Vättern kopplas till botten då fisk varandra mellan sjö och vattendrag. Hur vet man var fisken finns då? Jo genom fångst eller andra direkta observationer, historisk rapportering d v s äldre litteratur och bl a omnämns fisket i den 1700-talsbok som ska berättas om senare under dagen, fisken kan använda vissa områden för lek där den enkelt observeras/fångas, standardiserade provfisken, maganalyser på infångad fisk men även genom att mäta s k stabila isotoper i fiskköttet. Då får man reda på vilka byten fisken ätit och hur näringsvävar hänger ihop: man är vad man äter och det går att visa via en bit fiskkött! Figur 4. Bilder från föredrag av Malin Setzer, Länsstyrelsen i Jönköping.

5 Alfred Sandström, SLU Sötvattenslaboratoriet KRÄFTOR, KRÄFTOR OCH ÄNNU MER KRÄFTOR, ELLER? Signalkräftan i Vättern infördes 1969 och har på senaste tio åren seglat upp och blivit den mest ekonomiskt värdefulla arten för fisket i sjön. Senaste tiden har inneburit mycket datainsamling för öka förståelsen av fisket och kräftans roll i Vätterns ekosystem. Avrapporteringar har gjorts t ex i Vätternvårdsförbundets publikationsserie. Fram till 2008 ökade kräftfisket och toppade 2008 inom yrkesfisket med 146 ton men har därefter minskat till numera runt 100 ton/år. De flesta kräftorna finns på mellan 6-30 m djup och trenden är att man får färre kräftor numera per bur än tidigare och att andel små ökar. Uppemot 50% av signalkräftor bär på pesten och ca sju promille utvecklar pest själva. Ett fenomen i många kräftvatten har varit kollapsande bestånd. Det kan ha olika orsaker var för sig eller tillsammans, t ex: a) varmare vatten, b) täthetsberoende, c) pestutveckling, d) rovfiskar. Och det går att skapa hyfsade progonser för framtida fångster. Även för kräftor går det att mäta s k stabila isotoper för avslöja vad de äter. Figur 5. Bilder från föredrag av Alfred Sandström, SLU.

6 Tina Kyrkander, Kyrkander och Örnskog Biologi och Miljö AB VÄTTERNS REGNSKOG: UNDERVATTENSVEGETATION Tina Kyrkander inledde med att återge ett tillfälle ute på grundet Flisen i samband med inventering av växter då båten tog in vatten i rask takt. Normalt genomförs undervattensväxter i mindre sjöar med land oftast nära. Det hela slutade dock lyckligt. Tina jobbar undersöka undervattensväxter och genomför fältstudier över hela landet, oftast genom att dyka ned och lägga ut rutor enligt ett standardiserat sätt och mäta växter på botten. Undervattensvegetation mäts på olika ställen runt Vättern enligt ett upprättat program och innefattar vilka arter det är, hur många de är, till vilket djup de växer samt bedömning av lokalens allmänna miljötillstånd enligt olika system. Det som oftast påverkar utbredning av vattenväxter är : a) vattendjup, b) bottensubstrat, c) sikt, d) näringshalt. Under åren har totalt ca 20 lokaler undersöks i Vättern och de visar på extrema skillnader i förutsättningar ex vad gäller vindpåverkan, botten mm. Ofta är närvaron av vattenväxter bra för skapa förutsättningar för god vattenkvalité då det binder näringsämnen, minskar uppgrumling av sediment pga fisk som rotar i botten och vågor/vind. Vattenväxter skapar också både mat och rum för småkryp som i sin tur blir föda till större osv, d v s det blir balans i ekosystemet En skillnad mellan s k undervattensväxter från flytbladsväxter är att undervattensväxterna syresätter både vattenmassan och sediment medan flytbladsväxt (t ex näckros) enbart sedimenten (utbyte med luften direkt). Olika arter används ofta vid bedömning av t ex ekologisk status enligt vattenförvaltning men även s k Natura 2000-status i sjöar. I Vättern är sådana bedömningar gjord för undersökta områden och samtliga bedöms ha God ekologisk status medan för Natura 2000 är bedömningen god men i vissa fall osäker. Figur 6. Bilder från föredrag av Tina Kyrkander, Kyrkander & Örnskog Biologi och Miljö AB.

7 Tema: Kommer från botten Beata Losman, Docent OVÄDER I DJUPET: OM VÄTTERNFORSKNING PÅ 1700-TALET Vetenskapen på 1700-talet byggde på tre olika grundstenar: a) Bibeln, b) Samvetet samt c) Naturen. Och det var helt ok att utforska naturen utifrån det religiösa perspektivet. Om Bibeln och experiment visade olika så berodde det på att människans kunskaper i experimentet fortfarande var bristfällig. Daniel Tiselius som var pastor i Hammars och Lerbäcks pastorat i norra Vättern nedtecknade i två skrifter från 1723 respektive 1730 exempel både observationer och religiösa betraktelser om miljötillståndet i Vättern dvs skrifterna innehåller dåtidens vetenskapliga läge. Dessa skrifter tillsammans med ytterligare en skrift av Urban Hiärne är transkriberade och återutgivna som en volym Den märkvärdiga sjön Vättern, genom att Beata Losman har tillgängliggjort och översatt texterna till läsbart skick på uppdrag av Vätternvårdsförbundet. Tiselius hade tillgång till rikt bibliotek, var mycket beläst och bedrev korrespondens med dåtidens lärde män och vistades i miljöer där t ex Olof Rudbeck d ä, ärkebiskop Benzelius, Emanuel Swedenborg m fl fanns. Men främst var han kanske influerad av nestorn inom svensk naturvetenskap Urban Hiärne, som i tiden var något tidigare än Tiselius. Tiselius fullföljde Hiärnes verk. Genom mätningar kunde Tiselius motbevisa flera skrönor, t ex var det för lätta lod på linorna som resulterat att Vättern länge ansetts bottenlös tyngre lod medförde att bottendjupen kunde inmätas. Även för bestämningar om vattenstånd och kontakter till andra sjöar genomfördes experiment och Tiselius konstaterar att det måste finnas andra i jordens inre belägna vattensystem (kanske det vi kallar grundvatten idag?) än t ex förbindelse mellan Vänern och Vättern ty de steg inte samtidigt. Den tidens vetenskap var allsidig, inte specialiserad. Dock var det en tid då vetenskapen som sådan inte hade etablerats på allvar och mycket av det som skrevs är idag också förlegat. Icke desto mindre innehåller texterna beskrivningar om Vätternbygden, om hur fisket bedrivs mm som sätter perspektiv på dagens kunskapsnivå. Och utifrån de förutsättningar som fanns är det verkligen forskning som beskrivs i böckerna! Figur 7. Bilder från föredrag av Beata Losman om 1700-talets skrifter om Vättern som numera är återutgivna av Vätternvårdsförbundet i samverkan med Länsstyrelserna runt sjön och Regionarkivet Västra Götaland.

8 Martin Jakobsson, Stockholms Universitet SENASTE OM VÄTTERNS GEOLOGISKA BOTTNAR: ENORMA JORDSKALV, SKRED OCH TSUNAMIS Just nu bedrivs det internationellt uppmärksammad geologisk forskning i Vättern, som desssutom förväntas ökas i framtiden. Genom att använda sig av olika former av ekolod och ljudpulser med lägre frekvens som går längre ner i marken än ekolod (s.k. reflektionsseismik), sedimentproppar och borrkärnor kan Vätterns geologi avslöjas. Under Vätterns botten framgår sedimentlager på lager och även skred på de branta kanterna syns tydligt i mätdata. T ex framgår tydliga s.k. de Geer-ryggar i botten. Det är små sedimentryggar som inlandsisen lämnat efter sig då den drog sig tillbaka norrut från Vättern efter den senaste nedisningen. Men mest tydligt är det vertikala hack som finns i lerlagren längs sjöns utsträckning, som visar att det rört sig kraftig i berggrunden under Vätterns botten längs den zon där sjön ursprungligen bildats genom att jordskorpan dragits isär. Då rörelsen ägde rum i berggrunden sjönk lerlagren ovanför helt enkelt ned. Som mest har lerlager åkt ned 13 m i höjd. Rörelsen i jordskorpan under Vätterns botten skedde då den sviktade tillbaka efter att isen tyngt ned den. Resultatet blev en mycket kraftig jordbävning som kan uppskattas till en seismisk momentmagnitud av 7,5. Det är dagens moderna skala att mäta jordbävningar på, som är ganska nära den gamla Richterskalan. Likaså går det att tidsbestämma tillfället till omkring sedan. Det innebär att jordbävningen skulle ha ägt rum ett kort tag efter tappningen av Baltiska issjön norr om Billingen till Västerhavet. Vattennivån i Östersjön sjönk då med 25 m på bara några år. Det kan vara så att tappningen och isens tillsammans lättade på trycket på Vätterns bottnen att den flexade tillbaka och orsakade jordbävningen. Rörelsen kan geologerna spåra i lerlagren längs en 80 km lång sträcka. Forskning kring Vätterns bottnar fortsätter med stort internationellt intresse och bl a kommer det att undersökas om de uppkomna skredens kraft och jordbävningen kunde ha orsakat en sk inlandstsunami, vilket är en våg motsvarande en tsunami som sker i världshaven. Figur 8. Bilder från föredrag av Martin Jakobsson, Stockholms Universitet.

9 Tema: Kvar på botten Björn Kinsten, Limnologisk konsult KVAR FRÅN ISTIDEN: GLACIALRELIKTERNA: VILKA ÄR DE OCH VAR FINNS DE? En typ av glacialrelikt som är känd för många är dels vikaresäl i Bottniska viken och dels hornsimpa som finns i ett 20-tal sjöar i Mellansverige. Men betydligt mer okända är de små kräftdjuren som för en undanskymd tillvara i landets sjöar ofta nere på botten, däribland Vättern. En relikt är en kvarleva från en period då miljöförhållanden var annorlunda än idag och har svårighet att själv sprida sig till nya miljöer. Glacialrelikt innebär att en art har ett ursprung från en kallare tidsperiod än nu och trivs bäst i kallt vatten och undviker varmare vatten i sjöns övre delar. I Vätterns fall blev de kvar i sjön efter inlandsisens tillbakadragande och Baltiska issjöns tappning till Västerhavet med påföljande landhöjning. Det innebär att de trivs i Vätterns kalla bottenvatten beskrevs relikta kräftdjur i Vättern för första gången men har med undantag av vitmärlan inte följts inom miljöövervakning särskilt noga sedan dess. De senaste fem åren har Björn Kinsten sammanställt material för hela Sverige där det framgår att relikta kräftdjuren har påträffats i mer än 500 sjöar, men vissa arter finns bara i en handfull sjöar. Det är endast i Vättern och Vänern som alla de sex kräftdjuren: pungräka, sjösyrsa, taggmärla, skorv, vitmärla och Limnocalanus (saknar svenskt namn) noterats. Björn Kinsten har genomfört undersökningar i Vättern på uppdrag av Vätternvårdsförbundet för att studera hur många de är under olika tider på dygnet och vilka metoder som är lämpliga att använda. Samtliga glacialrelikta kräftdjur utgör viktig föda åt olika fiskarter. Taggmärlan och framför allt pungräkan har t ex inplanterats i många regleringsmagasin i Norrland som just fiskföda. Pungräkan kan röra sig snabbt i vattenpelaren och 100 meter upp och ned varje dygn är inga problem. Glacialrelikter kan indikera flera miljöproblem t ex försurning, övergödning, reglering, miljögifter men inte minst klimatförändringar. Figur 9. Bilder från föredrag av Björn Kinsten.

10 Erik Rådström, Projektledare Dykpark Vättern DJUPDYKNING I VÄTTERN, VRAKET ERIC NORDEVALL OCH DYKPARK VÄTTERN? Syftet med projekt Dykpark Vättern är att tillgängliggöra Vättern för dykare och upplevelsen att visas i Vätternvattnet. Flera delprojekt har inneburit t ex anläggningar för ombyten, bänkar och ramper såsom t ex vid Stora Lund, Hästholmen så att det ska bli enklare att komma till sjön för dykning. Bland dykrariteterna i Vättern är vraket Eric Nordevall som ligger på dryga 40 m djup utanför ön Jungfrun. Båten byggdes 1836 men gick på grund vid Jungfrun och sjönk vid lossdragningen den 6 juni Vraket står nu på botten rakt upp. Vraket hittades 1980 av två bröder från Motala. Sedan 1999 har platsen varit försedd med dykförbud och det har varit flera byråkratiska turer för att få tillstånd att dyka på det för att dokumentera vraket. I projektet med dokumentation har även tekniska möjligheter nyttjats för att åskådliggöra vraket även för icke-dykande. Genom speciell fotografering, artificiell ljussättning kan betraktaren via ett särskilt dataprogram själv dyka ned till vraket och simma runt för att därigenom få en känsla av att vara där. Hela produkten finns på internet (här) och tekniken att tillgängliggöra vrak har rönt stort intresse både inom och utom Sverige. Figur 10. Bilder från föredrag av Erik Rådström Bilder från utställningen