Angående Havs- och vattenmyndighetens bedömning av Vätterns rödingbestånd i Vättern i rapporten Resurs- och Miljööversikt 2012

Transkript

1 Sida 1/ Malin Setzer Havs- och Vattenmyndigheten Jordbruksverket Landsbygdsdepartementet Angående Havs- och vattenmyndighetens bedömning av Vätterns rödingbestånd i Vättern i rapporten Resurs- och Miljööversikt 2012 Samförvaltning Fiske vill härmed uppmärksamma Havsoch vattenmyndigheten på brister i beskrivningarna av Vätterns fiskbestånd som finns uttryckta i rapporten Resurs- och Miljööversikt Vi anser att det är olyckligt att HaV inte sprider aktuell och uppdaterad information, speciellt i ett dokument som ofta används av andra myndigheter som beslutsunderlag. Då de citat som belyses nedan motsägs helt eller delvis av tidigare publicerat material, samt dataunderlag som tillhandahålls av myndigheten, tolkar vi detta som att Resurs- och Miljööversikt 2012 inte genomgått tillräcklig granskning innan godkännande och tryckning. OM så inte är fallet, det vill säga att HaV vidhåller sin ståndpunkt och uppfattning i frågorna nedan, vill vi gärna ha en förklaring samt vetenskapligt dataunderlag som styrker detta. Samförvaltning Fiske bistår gärna med manusgranskning av Vätterspecifika fisk- och fiskefrågor i framtida rapporter om så önskas. HaV har även en stående inbjudan att delta med en representant i Samförvaltning Fiske, en möjlighet som inte har nyttjats. Saken HAV ANGÅENDE RÖDINGENS BESTÅNDSSTATUS Rödingbeståndets status i Vättern bedöms fortfarande som mycket svag, vilket baseras på både fiskeberoende och fiskeoberoende statistik. Provfiskena under åren uppvisade visserligen en stadig uppgång i antal fångade rödingar under de tre sista åren, men konfirmerar samtidigt att Vätterrödingens beståndsstatus fortfarande är svag. En undersökning av i vad mån de fiskefria zonerna gynnat rödingens överlevnad pågår, men oavsett var de fångats uppvisar de provfiskade rödingarna ökad medellängd, medelvikt och medelålder vid jämförelse mellan åren 2006 och Samförvaltning Fiske delar inte uppfattningen att rödingbeståndets status är mycket svag, vår bedömning baseras på fiskeberoende och fiskeoberoende statistik. I provfiskena under åren 2005 och 2010 ökade fångsten per ansträngning med en faktor 6 (Sandström et al. 2009, Sandström et al. 2012), denna ökning har fortsatt under till en faktor >10 (Sandström,

2 Sida 2/5 personlig kommunikation). Ökning gäller samtliga provfiskelokaler i sjön, oavsett om dessa finns inom eller utanför de fredade zonerna. Under 2010 beräknas fritidsfisket landat 32 ton röding samtidigt som yrkesfisket landade 3,7 ton (Alenius och Halldén 2012), detta kan tex jämföras mot ett fångstuttag vanligen runt 50 ton/år under 1900-talet fram till början av den drastiska beståndsnedgången (Norrgård 2009). Provfiskeresultatet tyder visserligen på lägre fångst per ansträngning jämfört provfisken genomförd med motsvarande metodik på meters djup vid Vistakulle/Fingals under perioden , men Samförvaltningen anser att man sammantaget med det som presenterats ovan inte kan beteckna dagens rödingbestånd som mycket svagt. Samstämmiga uppgifter från samtliga kategorier fiskande ger vid hand att fångsterna av röding de påföljande åren efter 2010 ökat. Därmed anser Samförvaltningen att rödingbeståndet i Vättern istället borde betecknas som under återhämtning, d.v.s. relativt stabilt men sårbart. Det skall tilläggas att HaV inte hörsammat direkta förfrågningar om medel till uppföljning av effekterna av de fiskefria zonerna, dessa provfisken har efter Fiskeriverkets tid istället tvunget utförts inom ramarna för olika tidsbegränsade projekt och med delfinansiering från flera olika håll, t.ex. fiskevårdsmedel via länsstyrelserna, struktur- och projektmedel från EFF och bidrag från. Provfiskeinsatsens omfattning har minskat succesivt och fullskaliga provfisken har inte skett sedan 2009, under 2013 fanns inte ekonomisk möjlighet att genomföra provfisken över huvudtaget. Denna brist på vilja och medel har påpekats flera gånger tidigare av, så väl till HaV och Jordbruksverket som direkt till Landsbygdsdepartementet. Utan fiskeoberoende provfiskedata omöjliggörs en adaptiv förvaltning av Vätterns mycket värdefulla fiskbestånd. HAV ANGÅENDE BIOLOGISKA RÅD Det är vidare viktigt att tydliggöra ett stopp för utplantering och spridning av för sjöarna främmande och för de lokala rödingbestånden konkurrerande fiskarter, fiskstammar och fisknäringsdjur. I Vättern gäller detta lax I Finfo 2011:7 En främmande art i Vättern ekologiska effekter av utsättningar av Gullspångslax (Beier et al. 2011) framgår att det finns flera tydliga indikationer på laxens påverkan på Vätterns ekosystem. I denna rapport diskuteras alternativet om stopp för utsättningarna, men man framhåller även att fortsatta årliga laxutsättningar bör anpassas så att dessa inte medför en mer märkbar påverkan på ekosystemet än vad som kan antas att den forna öringen i Motala ström hade. Man anser således att utsättningarna bör vara av den storleken så att fisket kompenseras för den förlorade öringstammen, men inte mera. I rapporten framhärdar man att fångsterna av Motala ströms öring kan antas ha varit närmare 15 ton före Vätterns reglering, vilket torde vara den avkastning av laxfisk som

3 Sida 3/5 primärt således skall ersättas med utsättningar av lax. Efter minskningen av utsättningsmängden från och med 2004 till smolt/år beräknar man årsfångster på ca 10 ton (Norrgård 2009), under det goda laxfångståret 2010 beräknades dock den totala fångsten i yrkes- och fritidsfisket uppgå till ca 16 ton lax (Alenius & Halldén 2012). Samförvaltning Fiske anser således att nuvarande utsättningsmängd ligger på en rimlig nivå med tanke på vad utsättningarna avser kompensera för. Noterbart är att signalkräfta, som också är en främmande art för Vättern inte överhuvudtaget nämns i detta sammanhang, trots att negativa effekter i form av rompredation på rödingrom har påvisats i Vättern (Setzer et al. 2011). Både signalkräftan och laxen är omfattade i många diskussioner som rör Vättern och frågorna kring dem är komplexa och berör flera olika parter. Man bör till exempel ha i beaktande att signalkräftan har stor betydelse för yrkesfisket och kompensationsutsättningen av lax har stor betydelse för sportfisket i Vättern och därmed för bygden runt sjön. Utvecklingspotentialen hos lax och signalkräftan bedöms vara störst inom turistfiskenäringen, en utveckling av turistfisket bedöms som det bästa socioekonomiska utvecklingsalternativet av fisket efter lax (Norrgård 2009). För att minimera risken för en negativ påverkan på de prioriterade laxarterna röding och öring i Vättern är det av stor vikt att ha en väl fungerande monetoring program för nämnda arter, så att man i största möjligaste mån kan använda sig av en ekosystemsbaserad och adaptiv förvaltning. Ett exempel på det är att anpassa de årliga laxutsättningarna till utsättningsnivåer som Vätterns ekosystem klarar av. FÖRVALTNING En stor svårighet vid förvaltning av rödingbestånden i Vättern är att även siken fiskas med nät. Båda arterna är kallvattenarter och deras utbredning i djupled överlappar, med siken grundast och rödingen djupast. Siken är mer småvuxen, och bifångster av mindre röding vid fiske efter sik med finmaskigare nät är därför ett stort problem. Minimimåttet för röding i Vättern har successivt höjts sedan 1938 och den 1 juli 2007 införde Fiskeriverket ett minimimått på 50 cm för rödingen, samtidigt som maskstolpen på nät som sätts på djup större än 30 m höjdes till 60 mm. Nuvarande 30-meters regel innebär att riktat sikfiske bedrivs i mindre skala av några få yrkesfiskare, detta företrädesvis på vinterhalvåret. Fisket är då riktat på landsik och aspsik, de två sikformer med förmodad sämst populationsstatus. Fiske efter djupsik, den mera småvuxna och helt dominerande sikformen i Vättern är således omintetgjort.

4 Sida 4/5 Den pågående GAP2-studien 1 visar på goda möjligheter att genom relativt enkla anpassningar av redskapstyp, tid och rum reducera bifångster av juvenil röding och öring till nära nollresultat. Samförvaltning Fiske anser därför detta vara en alltför hård och förenklad beskrivning av en komplicerad fråga, baserad på ett föråldrat kunskapsläge. Jönköping 25 september Marie Kristoffersson Ordförande Samförvaltning Fiske Malin Setzer Sakkunnig Fiske 1 Projektet ägs av Cefas (Centre for Environment, Fisheries and Aquaculture Science) som finansieras av 7:e ramdirektivet och sker som ett samarbete mellan SLU, och Vätterns yrkesfiskare, se även

5 Sida 5/5 REFERENSER Alenius B, Halldén A Fritidsfisket i Vättern Sammanställning av enkätsvar och fältobservationer., rapport nr 114. Beier U, Degerman E, Hammar J, Sandström A, Axenrot T, Bergstrand E, Filipsson O, Nyberg P En främmande art i Vättern ekologiska effekter av utsättningar av Gullspångslax. Fiskeriverket informerar 2011: 7 Norrgård J Bakgrundsdokument till Förvaltningsplan för fisk & fiske i Vättern., rapport nr 103. Sandström A, Norrgård J, Dannewitz J, Bergstrand E Kan införandet av fiskefria områden vända trenden för fisken i Vättern., rapport nr 96. Sandström A, Andersson M, Edsman L, Degerman E, Hammar J, Ragnarsson- Stabo H, Fiskets fångster och trender för Vätterns kommersiella fiskarter. Årsskrift 2012., rapport nr 112. Setzer M, Norrgård J R, Jonsson T An invasive crayfish affects egg survival and potential recovery of an endangered population of Arctic charr. Freshwater Biology, 56,