KRISTER TAR HUSBILEN TILL FISKET OCH FRIHETEN # 2/2009

Transkript

1 # 2/2009 GÖTEBORG: BOLAGET KÖR HAMNEN I BOTTEN KINESISK IMPERIALISM HOTAR PIRAEUS HAMN 41 HAMNARBETARE AVSKEDAS I MALMÖ KRISTER TAR HUSBILEN TILL FISKET OCH FRIHETEN

2 Transports förhandlingsveto ger arbetsgivaren fritt spelrum Första halvåret 2009 som nu snart gått till ända har präglats av stor dramatik och mycken oro ute i hamnarna. Den globala ekonomiska krisen har naturligtvis satt sina spår i en bransch som är beroende av att handeln och ekonomin flyter på. I annat fall blir det självklart en nedgång i tillgången på jobb och detta har vi också sett i de flesta hamnar. Inte alla hamn- och stuveribolag har dock valt att möta denna nedgång med varsel om uppsägningar av hamnarbetare. Man har istället valt andra vägar som att skära ner på antalet extragubbar som får jobb, vilket i och för sig också är arbetsbristuppsägningar om ändock inte i lagens mening och som drabbar Hamnarbetarförbundets medlemmar. Andra alternativa sätt att möta nedgången har varit att stuva om i arbetstiderna genom att lägga nya scheman. Detta är inte alltid populärt men trots allt bättre än vad uppsägningar är. I ledaren i nr av Hamnarbetaren skrev jag att det svenska anställningsskyddet är för svagt, oaktat vad arbetsgivarsidans lobbyister gång på gång framför i alla upptänkliga sammanhang. För några veckor sedan uppmärksammades en undersökning som kom fram till att många svenska arbetsgivare tar tillfället i akt och säger upp dels obekväma medarbetare (se där ett av nysvenskans värsta ord! Vem f-n är medarbetare då man får sparken!) och dels övervarslar för att kunna använda sig av tillfällig/visstidsanställd/inhyrd arbetskraft i större utsträckning. Göteborgs Hamn AB:s agerande under våren understryker tveklöst arbetsgivarsidans ofta skrupulösa användande av krisen. Offentligt deklareras att om den fackliga sidan inte går med på att förändra scheman och skift såväl tidsmässigt som gällande bemanningen kommer man att säga upp ännu fler hamnarbetare. Samtidigt utesluter man den tveklöst största fackliga organisationen, Hamn4an med ca 80 procent av samtliga hamnarbetare i Göteborgs hamn, från förhandlandet om varsel, arbetstider och bemanning och har sedan mage att vara upprörda över att Hamn4an svarar med det enda återstående fackliga medlet: konflikt. Detta och tidigare skeenden har inneburit att det uppkommit ett dödläge i Göteborg mellan fackförening (=Hamn4an) och arbetsgivaren. Man kan också oroligt fråga sig vad den andra fackliga organisationen som organiserar hamnarbetare har för strategi med agerandet i Göteborgs hamn där man, till synes, utan tvekan accepterar och understödjer arbetsgivarens uteslutande av Hamn4an från förhandlandet. Den stora risken är att detta skapar en facklig spricka som kan komma att bli mycket svår att överbrygga då agerandet gentemot Hamn4an skapar mycket och många upprörda känslor. Vi har två fackförbund i Sverige som organiserar hamnarbetare och konkurrerar om medlemmarnas gunst, men att låta arbetsgivarsidan spela ut den ena fackliga sidan mot den andra kan aldrig förbättra hamnarbetarnas situation och i dess förlängning inte heller arbetsgivarens. En arbetsplats som präglas av oro och olust skapar inget bra arbetsklimat. Hamnarbetarförbundet finns och har funnits sedan 1972 och kan inte önsketänkas eller hatas bort, vilket bevisas genom vårt förbunds långa historia trots en, minst sagt, ogillande omvärld. Ibland har konkurrensen mellan de två förbunden Hamnarbetarförbundet och Transportarbetareförbundet varit till hamnarbetarnas fördel men en situation som den i Göteborg borde alla inse enbart vara förödande för hamnarbetarna i sin konsekvens. Enda sättet att lösa det nuvarande dödläget är att Göteborgs Hamn AB återupptar normala relationer till Hamn 4an och genom det de facto låter demokratin ha sin gång. 80 procent av Göteborgs hamnarbetare har valt att tillhöra Hamnarbetarförbundet, men deras arbetsgivare förnekar alla dessa sina anställda att representeras av sin fackliga organisation. Dessutom är det en nödvändighet att Transport upphör med den förhandlingsbojkott gentemot Hamnarbetarförbundet som bland annat visar sig genom att man vägrar sitta i samma förhandlingsrum och att man låter arbetsgivaren få fritt spelrum som i Göteborg. Detta är också en grundförutsättning för att våra två respektive förbund åter skall kunna närma sig varandra efter det spirande samarbetets sammanbrott för ganska precis ett år sedan. Situationen som den är nu är i längden helt ohållbar och skapar dåliga förutsättningar inför framtiden för hamn- och stuveribranschen i stort och framförallt för oss hamnarbetare. Björn A.Borg hamnarbetaren 2 09

3 Svenska Hamnarbetarförbundet är ett fristående fackförbund för arbetare inom hamn- och stuverinäringen, samt arbetare med likartade arbetsuppgifter. Förbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 och har idag 22 avdelningar med medlemmar i 24 hamnar samt på land- och fl ygterminaler. Målsättningen för Svenska Hamnarbetarförbundet är att främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Detta sker bl a genom att verka för löntagarnas bestämmanderätt i företagen och krav på produktionens styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhällets intressen tillgodoses på bästa sätt. Förbundet skall också verka för sociala reformer för välfärdssamhällets utveckling och solidaritet med arbetarklassen såväl inom som utanför landets gränser. För ytterligare upplysningar kontaktas den lokala avdelningen eller förbunds kontoret i Stockholm, tel Hamnarbetarnas A-kassa nås på telefon gällande ersättnings ärenden och i övriga frågor på telefon Hemsida: Redaktion ansvarig utgivare: björn a. borg. chefredaktör: mikael ödesjö. fackredaktör: björn a. borg. grafisk form: mandarin. postadress: hamnarbetaren, runmarö söderby 610, runmarö, mobil: , fax: prenumeration: 100 kr år. utkommer: 4 gånger år. upplaga: exemplar. produktion: mandarin, box 19019, södertälje. tel: fax: tryck: grafiska punkten, växjö. adressändring? när du ändrar adress skall du meddela detta till: sv hamnarbetarförbundet, södra hamnvägen 42, stockholm. Grattis! 93 år 18/8 Tore Engman, Stråtjära 91 år 6/9 Paul Fredriksson, Töre 90 år 5/8 Arne Forsberg, Nordmaling 27/9 Rune Bergström, Örnsköldsvik 85 år 24/7 Gustav Sjöberg, Domsjö 17/9 Henning Svedin, Gnarp 80 år 12/8 Hans Johansson, Halmstad 75 år 22/7 Ger Ove Johansson, Halmstad 7/8 Rune Lindqvist, Göteborg 14/8 Göran Landström, Luleå 20/8 Walter Svensson, Henån 70 år 10/7 Tore Johansson, Karlshamn 19/7 Tivadar Rozsa, Sävedalen 19/8 Stig Ove Bergström, Sollentuna 20/8 Ove Sandberg, Torslanda 19/9 Torbjörn Alm, Gävle 19/9 Uno Eriksson, Delbo 26/9 Hans Norell, Sundsvall 28/9 Lars Erik Lundgren, Göteborg Grattisbok till: Göran Gustavsson, Helsingborg som fyller 50 år den 27 augusti 65 år 1/7 Kjell Söderberg, Oxelösund 4/7 Ingvar Johannesson, Göteborg 13/7 Åke Pettersson, Norrköping 15/7 Lars Jonsson, Mönsterås 27/7 Bengt Åke Johannesson, Borås 29/7 Bo Bergström, Piteå 5/8 Sune Sjöberg, Kramfors 12/8 Lars Göran Johansson, Karlshamn 3/9 Bengt Olsson, Helsingborg 8/9 Thomas Åberg, Västra Frölunda 14/9 Bernt Olmers, Enskede 22/9 Håkan Malmberg, Sundsvall 29/9 Lars-Erik Hamberg, Ramvik 60 år 3/7 Inge Murman, Mönsterås 12/7 Sven-Göran Falk, Trollhättan 22/7 Dennis Selberg, Öjebyn 24/7 Lars Valentin, Halmstad 16/8 Kent Lindqvist, Huddinge 22/8 Lars Ohlsson, Alingsås 27/8 Göran Gustavsson, Helsingborg 19/9 Jan Nilsson, Kungälv 50 år 4/7 Kaj Norrman, Härryda 26/7 Mats Nordsvan, Piteå 28/7 Tomas Nygren, Bjuv 30/7 Mats Borgström, Vellinge 4/8 Stefan Möller, Fotö 10/8 Kurt Sundkvist, Piteå 20/8 Olof Wahlström, Mörrum 20/8 Arne Tingstad, Piteå 24/8 Tomas Spjuth, Partille 12/9 Lennart Karlsson, Piteå 30/9 David Björk, Göteborg Innehåll 4 5 IDC S EUROPEAN ZONE MÖTE I LISSABON KARL-HENRY ANDERSSON ny föreståndare för a-kassan LOSSAT AVDELNINGARNA RUNT hur har ni det med jobben i hamnen? GÖTEBORGSEXTRA "bolaget kör vår hamn i botten" RADIOKRÖNIKÖR CENSURERAD HAMNREPORTAGE malta "KINESISK IMPERIALISM" HOTAR PIRAEUS HAMNAR DUNDERS VÄRLD bidrag till kjolmodeller profilen krister lennart karlsson karlssons krister far och fiskar ledaren / lossat 3

4 Hallå där, Karl-Henry Andersson, ny föreståndare för A-kassan! Hur går det på nya jobbet? Ja, sedan jag började i mitten av april har det känts både inspirerande och frustrerande. Inspirerande för att det är spännande med en för mig helt ny verksamhet, med engagerade förtroendevalda och medlemmar, och frustrerande för att a-kasseersättningen inte på långa vägar når upp till de 80 procent av lönen som den ska motsvara. Tyvärr tillhör våra medlemmar dem som får ut enbart ca procent. detta som lockbete för att få tillbaka alla som lämnat kassorna. Man får också räkna in sjuktid om det finns sådan tillsammans med arbetad tid. Något ytterligare? Jo, dels deltidsstämplingsbegränsningsregeln, som säger att man bara får 75 ersättningsdagar då man arbetar och samtidigt har a-kassa. En mycket dålig regel för våra medlemmar och i en tid då allt fler måste deltidsstämpla. En förändring till som träder i kraft i juli är att regeringen beslutat att sänka arbetslöshetsavgiften som varje a-kassa betalar till staten till 50 kronor. För oss innebär det att vi varje månade betalar in 33 procent av försäkringens kostnad, men på grund av att arbetslösheten samtidigt ökar kraftigt äts den här sänkningen upp och medför att vi ändå måste höja avgiften med ytterligare 75 kronor i månaden till totalt 275 kronor i arbetslöshetsavgift. Hur många medlemmar får idag a-kassa? Det rör sig om ca personer som är i åtnjutande a-kassan, vilken är en relativt hög andel av kåren på totalt ca medlemmar. Varför ska man vara med i a-kassan? Med tanke på den osäkerhet som rent allmänt råder för sysselsättningen och alldeles extra för blixtar och hamnarbetare som måste stämpla av olika skäl är det förstås nödvändigt. Hur ser dina arbetsdagar ut? Det är medlemmar i telefonen och på besök dagligen. Och det kan vara jobbigt att förmedla negativa budskap, att förklara alla regelförändringar som sker. Medlemmarna förstår kanske inte alla gånger att det finns en lagstiftning bakom a-kassan, utan tror att det är en facklig försäkring. Jag är ju väldigt hårt styrd av detta och det är viktigt att saker och ting dokumenteras och att behandla alla lika. Är det några nya förändringar på gång i a-kassan? Man är luttrad när det gäller förändringar i kassan, jag har ju jobbat som handläggare på andra håll i tio år. Men nu skymtar ändå lite positiva signaler då man lättar på kraven för hur länge man måste ha varit medlem för att få ut a-kasseersättning. Från juli räcker det med att ha varit medlem i sex månader istället för som tidigare tolv, för att få inkomstrealterad ersättning, man använder Karl-Henry Andersson har efterträtt Jan Annerback som Hamnarbetarförbundets a-kasseföreståndare och hanterar nu alla medlemmar. Jag har inte varit ute i någon hamn ännu, inte ens här i Göteborg. Jag ska väl så småningom få se vad som döljer sig bakom den stora barriären av containrar. Det sägs att det ska finnas både kranar och fartyg där, ler han.

5 IDC s European zone möte i Lissabon Den Europeiska zonen av IDC, International Dockworkers Council, höll kongress i Lissabon i maj. Hamnarbetarförbundets Peter Shaw, från Helsingborgsavdelningen, är European zone coordinator. Många hamnarbetarfack i Europa har idag större problem med de nationella och lokala politiska parlamenten än med de traditionella motparterna inom stuveri och sjöfart. Grekland har gjort upp (med Kina!) om att krossa hamnarbetarfacket i Pireus och överlåta hamnen till COSCO. Proteststrejker har under en längre tid pågått. Portugals regering kommer att anta en lag som troligen leder till att 75 % av hamnarbetarnas arbetsuppgifter försvinner. Proteststrejker pågår för fullt. Spanska högern och vänstern har gått samman för total avreglering av hamnarna i syfte at krossa det stora hamnarbetarfacket Coordinadora. Proteststrejker har hållits. Franska regeringen och arbetsgivarorganisationen har gemensamt stiftat en lag för att föra över hamnarbetarna till olika privata bolag. Förhandlingar pågår. I Sverige är situationen i Göteborgs hamn ett för oss välkänt exempel på hur politiskt styrt angreppen på hamnarbetarna är. Men det är inte en resultatlös kamp. I många länder har hamnarbetarfack nyligen träffat bra uppgörelser. T ex Cypern och Århus hade positiva rapporter och spanska facket trodde på en acceptabel förhandlingslösning. På EU-sidan idag krävs ett organiserat samarbete mellan ETF och IDC-E för att komma vidare i den sociala dialog som EU beslutade om efter att hamnpaketen förkastats. Samarbetsförslaget är nu ute bland medlemsfacken för ratificering. Anders Forsström, avd 1 Hamnarbetarförbundets Peter Shaw och Martin Berg konfererar med det franska CGT. Gummit, Boxar n, Majskolven... å ja I december i fjol åkte vi till Klädesholmen för att äta julbord, vilket visade sig vara helt suveränt gott! Alla 60 pensionärer var nöjda. Då nämnde Acke att eventuellt i Mat -09 blir nästa resa till Dalslands kanal. Och efter denna resa ska jag försöka med skrivande ord återge densamma: Tisdag 12 maj kl gick bussen från Skandiahamnen med 52 före detta hamnarbetare med fruar. Bland dessa fanns: Snygg-Acke, Gummit, Lanthandlar n, Länsman, Boxar n, Loffe, Majskolven, Stygge-Reine, Öltunnan, Tji Påt, Lappen, Krister Harry, Norrland, Rö- Benga, Store Sven, Ove 1212, Sackebärar n och Äggenäsa... Efter ca en timmes körning blev det busstopp då vi bjöds på kaffe och bulle. Sedan gick färden vidare till Håverud där båten, som skulle frakta oss genom Dalslands kanal, låg och väntade. Kl 10 gick båten in i slussen för vidare färd upp i akvedukten. Efter några slussar var det dags för mat ombord på båten. Det var sill till förrätt och stek till huvudrätt. Sedan bjöds det på kaffe till den som ville ha. Efter tolv slussar och en nivåskillnad på ca 40 meter var vi framme i Bengtsfors där bussen väntade på oss för färd hemåt. Efter några mils bussfärd på mindre vägar i Dalsland stannade bussen vid Hamrane Bak & Kaffestuga, där vi åt nybakat bröd med riven ost Göteborgs Hamn avd 4:as pensionärer rör på sig. och kaffe eller te som dryck. Man kunde även köpa bröd med sig hem, vilket de flesta gjorde för det var suveränt gott. Kl 19 var vi hemma i Götet igen efter en väldigt trevlig resa, som styrelsen med Snygg-Acke i spetsen ska ha all heder för! Nu väntar vi på mya mål i september. Väl mött! Trevlig sommar förresten! Picko lossat 5

6 AVDELNINGARNA RUNT Hur är läget i hamnen? STOCKHOLM I avdelning 1, Stockholm, har konjunkturnedgången visserligen märkts i lägre volymer, men i arbetsuppgifterna har det inte direkt minskat. Inga nya jobb eller kunder har tillkommit men inga har heller försvunnit, det är ungefär status quo. Ett antal extraanställda har dock svårare att klara sin försörjning i och med tidigare omorganisation med efterföljande nerdragningar i bemanning. Medlemmarna arbetar i huvudsak i Stockholms Hamn AB och i Stuveribolaget. Avtalet som träffats vid nyår innehåller en del barnsjukdomar som måste regleras, men vi har hittills alltid blivit överens om lösningar på problemen. De konsulter som kontinuerligt ritar om kajerna har inte tillräcklig information om vilken verksamhet som pågår i hamnen, så resultatet blir ofta irrationellt och mycket kapacitetsbegränsande. Det kan tyckas som någon annans problem, men i dag har vi hamnarbetare ofta sådana roller att det i slutändan blir vi som ska försöka reda ut, eller ta konsekvenserna av att godshanteringen har en undanskymd roll hos Stockholms Hamns arkitekter, så konsultstrulet hamnar på fackets bord i alla fall, rapporterar Anders Forsström, ordförande i avd 1. LÖGDEÅ Vi har tre arbetsdagar i månaden på båtar ungefär, plus lite strödagar i Holmsund. Så har det varit sedan i julas. Vi är fyra man som skeppar ut virke till USA och Frankrike. Någon import har vi inte sett till ännu. Vi är ett slags överlevnadskonstnärer med flera strängar på lyran, som inte gör så stort väsen av oss. Vi är ju bara så få kvar, så det räcker knappt ens till en styrelse, men vi har ju varit uträknade många gånger och ändå hankar vi oss fram på något sätt. Vi får dryga ut med lite maskinkörning och jobb på återvinningscentralen osv, konstaterar Anders Jonsson PITEÅ Jobb har vi det bra med. Visserligen är nio man uppsagda, men fem av dem är återanställda i dotterbolaget Bröderna Svärdsudds traktorer, vilka verkar inne hos SCA men även ute på öppna marknaden. Uppsägningarna sägs vara på grund av godstapp, enligt bolaget, men vi har inga röda siffror än så länge vad jag kan förstå. De tar väl chansen att rensa nu när alla är inställda på att det ska vara lågkonjunktur och det är synd om företagen. Virket har i alla fall gått bra, mest tack vare att kronan är så låg. Ny ordförande i vår fackavdelning är Tomas Höglund som tar vid efter mig, upplyser Ulf Larsson. HOLMSUND Under första kvartalet ökade hanteringen av virke från sågverken med kubik jämfört med samma period ifjol. Så den nedgång vi väntade på förvandlades till det motsatta. Fabriken här har väl stått lite grand, men inte mer än att vi ändå haft jämnt jobb och det gäller även extringarna. Godsflödena till Volvo har minskat, men vi hoppas på att man ska få napp på en offert på 600 vindkraftverk som ligger ute så summa summarum ser det ljust ut, även om vädret inte gör det just nu, hälsar Kent Sehlstedt från Holmsund där man nu har ca 100 hamnarbetare i jobb. NORRKÖPING Två nya gentrykranar och truckar därtill har investerats liksom en ny kajanläggning i Pampushamnen. Containertrafiken har ökat, och även det sågade virket. Sedan vet vi inte efter sommaren, det har ju gått iväg så mycket virke.., men det har hittills varit gott om arbetstillfällen. Aktiviteten i avdelningen är dock klen, av ca 130 hamnarbetare tillhör numera bara ett 20-tal till avd 5, säger Krister Karlsson HELSINGBORG Här är det jämförelsevis bra. Vi har jobb här, även så att det räcker till en del i extrakåren som kommit som semestervikarier. Och vi noterar en försiktig men stadig ökning med gods. Det gäller såväl på containersidan som magasinsjobben med stuffning etc. Vi gick ut i en 2 2 timmars strejk i början av sommaren för att visa lojalitet med hamnarbetarkamraterna i Göteborg. Arbetsgivaren här blev ju inte så glad och menade att den drabbade en oskyldig hamn, men eftersom situationen i Göteborg är ett hot mot hela vår fackförening känner vi att vi måste reagera och det finns säkert fler som går i samma tankar. Annars är vårt förhållande till arbetsgivaren i Helsingborg tämligen gott och på medlemssidan har vi det stabilt, hälsar Eskil Rönér i avdelning 6. SUNDSVALL Vi har det väldigt bra och mycket jobb! Tyvärr drabbas extrafolket när vi har litet mindre att göra. Vi är faktiskt glada över att vi jobbar åt SCA, som ju är en solid firma med mycket egen skog och de är måna om sin personal. Magnus Svensson, vd:n, har till och med varit ute hos oss med smörgåstårta och sagt att vi gjorde ett bra jobb, kors i taket! Det fungerar också bra med produktionschefen Peter Gyllroth, som är den nya generationens chef som verkligen månar om gubbarna och se till att vi går på utbildningar. Jag trodde att det skulle bli sämre tider, men det verkar rätt ljust för vår del. Hoppas nu att man fortsätter utveckla hamnen, investerar förslagsvis i en containerkran och utbildar de yngre grabbarna. Det enerellt negativa är dock hela situationen för extrafolket. Felet är regeringens med Maud Olofsson i spetsen och deras jävulskap med de 75 stämplingsdagarna som många har närmat sig nu. I och med att de jobbar två dagar i veckan så ryker tre till 75-potten. LYSEKIL Hos oss är det mest gnissel och kontroverser hela tiden. Nu har hamn-vd:n, Tor Carlsen, varslat två man, samtidigt som vi är fullt med extrafolk inne, den ekvationen går ju inte ihop något vidare. Men det verkar vara så att Carlsen inte vill ha några fast anställda utan bara jobba med lösgubbar. Transport har varit här och förhandlat och låtit Carlsen handplocka de han vill ska sluta, m a o de hamnarbetaren 2 09

7 som han själv tycker är besvärliga. Han hävdar att LysLine ska sluta gå hit, liksom Irlandsbåten. Finlandsgodset ska flytta till Götborg efter nyår, men allt bara fortsätter och ökar dessutom. Nej, det känns inget bra och någon information och klara besked får vi inte heller. Helst skulle man vilja se styrelseledamöterna i kommunens nya hamnbolag komma hit ner och bilda sig en uppfattning om vad det är de har ansvar för, men de verkar inte våga. Det känns som om man jobbar i motvind åtta timmar om dagen, suckar Tomas Lindberg i avd 13. HALMSTAD Det går runt i alla fall. Inte så mycket jobb för extrafolket, men annars tar vi oss fram. Vi ligger väl lite minus i förhållande till budgeten, men räknar att komma ifatt under hösten. Så inga varsel i faggorna, även om det är en liten generell nedgång på alla godsslag. Stämningen i kollektivet är väl sådär, folk kastas mellan förhoppning och misströstan, men positivt är väl t ex att den personalansvariga inte längre har sin befattning kvar, vilket är till fördel för oss tycker vi. Efter personalenkäten tog vissa chefer tag i sitt ansvar, vår produktionschef Lennart Pettersson t ex gjorde bra ifrån i sig, men vi har fortfarande lite problem med mbl-förhandlingar. Vi har tagit ut mycket komp och semestrar, totalt uttag på drygt en miljon, det har ju hjälpt till. Finns fortfarande lite kvar att ta. En trist historia är att vi inte kom överens om två semesterperioder, det blev tre perioder efter att bolaget sent bara bestämt det. Så några fick börja semestern redan två veckor innan midsommar, och kallt som attan var det. Det sena beslutet om periodindelningen gjorde också att många inte får semester med sin respektive. Det skapar inte den rätta stämningen om man säger, beskriver Roger Johansson, ordförande i avdelning 21. KARLSHAMN Vi har mindre att göra, men det funkar ändå hyfsat, och inga varsel är aktuella. Nedgången har drabbat blixtgubbarna mest. De har haft mycket att göra sista åren, så det tar hårt på dem på dem nu. Sågade trävaror går fortfarande bra, sågverken lever ju gott på den låga kronkursen nu. Stormveden där emot är slut. Oljehanteringen ger mycket intäkter om än inte så mycket jobb, rapporterar Rolf Axelsson från Karlshamns avd 121. HUDIKSVALL Vi jobbar så mycket vi orkar. Mest med kartong och cellulosa, det lagrar vi nu i magasinen här. Annars är det mycket sågade trävaror som vi skeppar ut. Rundvirkesintag har minskat en aning, men vi går mycket på extra folk. Skärnäs hamnbolag har gått in i Holmen Paperwood, så vi sorterar direkt under fabriken nu, vilket jag inte tror är till någon större nackdel. Så länge fabriken går finns det jobb för oss. Vi känner oss trygga med vår anställning. Vi är ett 40-tal fasta hamnarbetare plus extragubbar som jobbar enbart på träbåtar. Nu är ett tiotal sommarvikarier också inne, upplyser Jan Zetterberg i avd 24. MALMÖ Skit! 41 hamnarbetare är uppsagda. Många av dem är yngre som skaffat familj och hus och nu sitter illa i klistret. Hoppas att det bättrar sig snart, men bilsidan har dippat ner 65 procent. Det värsta är att man inte kan göra mycket åt det, hela den branschen är ju i gungning. Annars går både bulk och roro bra. Det gäller även kryssningsbåtarna i Köpenhamn som ger jobb till mitten av september. Vi är när de 41 uppsagda slutar 22 augusti 114 kollektivare kvar i hamnen. Det är svårt att sia om framtiden, men jag hoppas att bilarna ska komma igång efter årsskiftet och att den nya stenimporten från Kina liksom plåtbåtarna kommer igång lite mer frekvent, berättar Bertil Bruhn. SÖDERHAMN Vi har mycket jobb, året har börjat bra! Mest och bäst går virkesskeppningen. Det var väldigt mycket redan i fjol och ändå ser det ut som att vi går mot ytterligare ett rekordår eftersom vi har börjat ännu bättre det första halvåret. Det var rekord ifjol och i år börjat ännu bättre. Vi har ett 30-tal sågverk som kör hit ner till oss. Exporten av virket går företrädesvis till Afrika och bl a Marocko och Egypten. Vi är nu 12 fast anställda plus en extrakår som haft mycket att göra ett bra tag. De kan vara när det är toppar, säger Lennart Halvarsson i avd 81. MÖNSTERÅS Vi märker inte av någon lågkonjunktur! Vi har hur mycket jobb som helst! Vi har också tagit över terminalen i hamnen från sågen. Vi sköter den med tre man på förmiddagen och tre på eftermiddagen. Plus alla båtar som ska ha virke. Det har ökat medan massaveden in har minskat från till Södra skogsägarna har egen skog och kör inte så mycket björk. Virket som ökat gör att det går åt mer folk. Vi är 20 man fast här plus extrafolk. Nu snart ska vi ändra skiftschemat, vi tar bort helgerna och kör tvåskift istället, det innebär att helgjobbet var fjärde helg försvinner, och det är ju bra, menar Tony Landerman i Mönsterås. LULEÅ Det har varit nedgång första halvåret, och två man har sagts upp till i september. Dessutom har stuveribolaget varslat en man till. Det känns trist. Det är stålindustrin som går knackigt. Det har vägts upp en aning av att Boliden investerat hårt så att vi fått ta hand importen av maskindelar här i hamnen. Sedan har vi mer jobb med restprodukterna från stålverket, de s k rusorna, som är en restprodukt som exporteras till Italien och Spanien. Ett ganska mankrävande jobb. Annars är det extrafolket som har fått ta den kraftigaste smällen, men det vänder säkert redan senare år, tror och hoppas Evert Åhl, ordförande i avd 138. SÖLVESBORG Botten är nådd. Tio man är uppsagda sedan i april, men nästan alla jobbar här fortfalossat

8 av Per Gustavsson Hur är läget i hamnen? forts. rande som etxra och sommarvikarier. Hoppas att det vänder uppåt mer permanent, så att de eventuellt kan komma tillbaka på riktigt. Vi är beroende av att Volvo går bra, vilket det ju inte gör och så stormvirket som nu tagit slut. Å andra sidan har plåten har ökat lite, pappret från Stora Enzo går också hyfsat. Förhoppningsvis ska vi få igång utskeppningen av energiflis också. Och bilindustrin ska väl vakna till liv igen, säger Garry Nilsson i avd 91. VÄSTERÅS Vi har det lite dåligt med jobb, och sex man är uppsagda varav två i vår avdelning. Så är det ju, de går i oktober. Vi får hoppas att det vänder innan dess. Och lite har det väl tagit sig, men nu blir det ju den normala sommarsvackan. Det mesta har minskat; containerhanteringen, styckegodset osv. Vi exporterar dock rätt mycket virke, dock en ökning från ganska liten omfattning. Kajfolket minskar, maskin- och kranförarna är kvar. Det ska väl vända. Synd bara att direktör en inte har is i magen, de uppsagda är ju kvar än och gott om jobb är det. Extrafolket däremot har det kärvare, fast nu till semestern blir det ju lite mer jobb för dem, hälsar Jörgen Stahre. SKELLEFTEÅ Det har sett dåligt ut länge, men nu inte så nattsvart längre. Vi har visserligen bara en virkeslinje på schema med destination England och så även en båt till Marocko. Vi sitter också i förhandlingar med Bottenvikens Stuverier som vill göra om avtalet, till ett modernare avtal säger de. Det innebär väl att de ska ändra arbetstiderna. Men vi har inte kommit så långt, det går lite trögt, så vi ska träffas i augusti igen för att diskutera vidare. Vi har sex man fast anställda plus en kille på terminalen. Mest bekymmersamt är det för extrafolket, inte minst med tanke på 75-dagars regeln i a-kassan, säger Roger Luojukoski. OXELÖSUND Trafikmässigt är det väldigt dåligt. Godsmängderna har minskat och SSABs export av plåt har gått ner avsevärt. Vi hade också förhandling med hot om uppsägning av 25 man. Sedan fick åtta erbjudande att gå tidigare med Portside. Jag är en av dem, har ju bara ett år kvar till ordinarie pension. Så till sist vart det 14 som är uppsagda, med verkställighet från 1 juli. Man har varit medveten om nedgången som började redan innan nyår och sedan har det försämrats vartefter, så man får vara glad om det inte blir fler uppsägningar. Ingen i vårt förbund tillhör de uppsagda, säger Lars-Erik som, själv sitter kvar som ordförande till nästa årsmöte. ÖRNSKÖLDSVIK Det rullar på här, efter en lugn vinter. Under sista månaderna, har produktionen i fabriken ökat, så vi har ganska jämnt med jobb. Nu pågår inskolning av full styrka med sommarjobbare och extringar, de har jobb hela sommaren. Vi har ett pågående effektiviseringsprogram, men det finns inga planer på minskad bemanning. Vi har snarare utökat vårt arbetsområdet, med bl a reparationsjobb, bandning av kassetter och mafivagnar. Framtiden ser ljus ut och arbetskamraterna verkar nöjda. Nu har det gått drygt ett år sedan, sedan stuveriet gjordes om och 36 terminalare har lärt upp sig att jobba på båtarna. Det är bara extragubbarna som är kvar i Hamnarbetarförbundet, berättar Matti Holmlund, som var siste ordinarie anställde som gick över till Pappers enligt tidigare beslut. hamnarbetaren 2 09

9 Jag är full av beundran för de 50 unga hamnarbetare som blivit uppsagda. Deras kampvilja är på topp, även om de är grymt besvikna så deppar de inte ihop. Det är i alla fall något positivt som kommit ut av detta, visserligen dyrköpt, men de som sägs upp har visat enormt engagemang och fått en förståelse för vikten av fackligt arbete. Deras kampmoral smittar faktiskt av sig i hela hamnen, noterar Anders Möller, vice ordförande i Hamn4an. Bolaget kör vår hamn i botten! 50 hamnarbetare sparkas. Ytterligare 40 får gå med avtalspension. Bolaget säger sig heller inte utesluta fler varsel. Bemanningen minskas från tio till åtta personer i varje arbetslag. Nya tuffare och längre arbetstidsscheman ska upprättas. Hamnen är till salu. Och arbetsledningen vägrar förhandla med Hamnarbetarförbundet som organiserar 85 procent av hamnarbetarna och 46 av de uppsagda, som får sluta sina anställningar 16 augusti. Hamnarbetarförbundet svarar på arbetsgivarens åtgärder och beteende nu senast med en övertidsblockad veckorna före och efter midsommar. Dessutom har Hamnarbetarförbundets avdelning i Helsingborg sympatistrejkat och Norrlandshamnarna gemensamt uttalat sitt stöd för Hamn4an, liksom flera andra fackavdelningar, bl a på Volvo i Göteborg. SLITNA OCH BESVIKNA Att det är kris i Göteborgs hamn råder det inga tvivel om. Men att det på grund av arbetsbrist skulle behöva avskedas personal rimmar illa då övertidsuttaget fortfarande ligger på en hög nivå och då högt uppsatta chefer sagt till de uppsagda att de kommer att få jobba i hamnen ändå, fast utan anställningstrygghet. Det är ingen överdrift att beskriva situationen i hamnen som en krutdurk. Hamnarbetarna är slitna, trötta och besvikna på sin arbetsgivare, men när samtidigt en envis kampmoral om att få sina villkor igenom, att framför allt få sitta med vid förhandlingarna och att inte som nu behöva se på när det lokala transportfacket och hamnen gör upp ovanför huvudet på majoriteten av de anställda. Medlemmarna i Hammarbetarförbundet är också besvikna på Transport, som lokalt skrivit på uppsägningsavtalet och avtalet om schemaläggning utan att ha förhandlat och hävdar att det bland annat också därför ensidigt drabbar hamnarbetarna och inte tjänstemännen. GLÄDJEN ÄR BORTA När man genom åren har besökt hamnen i Göteborg har stämningen här präglats av stolthet, mycket skratt och tjöt men framför allt en fin kamratanda. Idag är det så gott som bara det sitsnämnda som återstår. Det lossat göteborgsextra 9

10 Bolagsledningen bedriver en gammaldags personalpolitik med envägskommunikation och direktiv uppifrån, med hot och varningar, trots en på pappret fin personalpolicy och på dokumenterad vidsynhet. I praktiken är det tvärtom. De fattar inte vad missar i arbetseffektivitet genom att inte göra oss delaktiga i ansvarstagandet, säger Kennet Östberg. syns i ögonen på hamnarbetarna hur evinnerligt less de är på sin arbetssituation. Glädjen att gå till jobbet är också i stort sett väck intygar flera, det är bara arbetskamraterna som skänker glädje. Från att ha varit en hamn där arbetare och ledningen har kunnat prata med varann om olika problem, som man dessutom kunnat lösa liksom i farten, har samtalet och samarbetet helt upphört, beskriver Kennet Östberg och får medhåll av Therese Norén, Boris Rebec, Johan Rossvik och Mats Ahlfors i fikarummet i Älvsborgshamnen. Nedskärningarna drabbar ju bara golvfolket, på tjänstemannasidan sitter de flesta kvar. Vi har också räknat ut att det i höst kommer att gå en förman på fem och en halv hamnarbetare. Det är klart att det bidrar till att skapa dålig stämning, påpekar Therese och noterar att företaget samtidigt satsar en kvarts miljard på ny it- och datateknik. KÖR HAMNEN I BOTTEN Diskussionerna mellan arbetskamraterna pågår dagligen och gemensamt för alla är att man upplever att företagsledningen, med vd Magnus Kårestedt och förhandlingschefen Peter Svanberg, påhejade av Sven Hulterström och de andra i styrelsen, håller på att köra hamnen och personalen helt i botten. Det låter kanske lite stöddigt, men vi hamnarbetare har en känsla för vad som är rätt eller fel! Och därför känns det för jäkligt att köras över, att inte få ta sitt arbetsansvar och bidra till att det går bra för hamnen. Man undrar rentav om de där uppe har tappat all känsla för moral, etik och samvete?! Kennet, Therese och de andra i fikarummet ömsom suckar uppgivet och ömsom blir de heligt förbaskade. De minns hur det har varit tidigare i hamnen då chefer och hamnarbetare pratade med varann och löste problemen tillsammans. De som ska leda hamnen idag är inkompetenta. Det verkar som om de inte har kännedom om hur vare sig hur en hamn eller en hamnarbetare fungerar. Cheferna, på mellannivå i synnerhet, är visserligen högskoleutbildade, men trots det, eller på grund av, tyvärr utan någon kunskap eller förståelse för hur det funkar här. Men det som bekymrar oss mest är att vi inte kan prata med varann. De har stängt av den kanalen uppifrån chefstornet, inflikar Lars Ladestam, huvudskyddsombud med 40 år i hamnen. VEM ÄR PERSONALCHEF? Vi vet ju inte ens vad personalchefen heter. Är det inte på sin plats att vederbörande presenterar sig på förslagsvis arbetsplatsträffarna, föreslår Mats Ahlfors, transportansluten, som håller med sina arbetskamrater i Hamn i det mesta, men ändå ännu inte är mogen att byta facktillhörighet. Fast jag är orolig för att Transport centralt ska köra över oss här i Göteborg, och då får vi väl se... Mats konstaterar att Peter Svanberg, hamnbolagets förhandlingschef, som utan hämningar ljugit hamnarbetarna rakt upp i ansiktet flera gånger, helt har förbrukat sitt förtroendekapital. Det enda man tänker när man hör honom är: Vad han har nu egentligen i bakfickan? Det är tragiskt. KAN INTE BLI SÄMRE Arbetsgivaren har bestämt sig för att köra racet ända i botten, men det har vi också och stödet för oss finns i hela vårt förbund liksom i internationella hamnarbetarorganisationer över hela världen. Att arbetslusten idag är borta, skriver de flesta hamnarbetarna under på. Och även om det bär emot ideo logiskt hoppas vi på att hamnen säljs ut till ett privat bolag. Det erkänner Peter Annerback, förtroendeman i Hamn4an. För det kan inte bli värre än det är nu, tyvärr alltså, säger han. hamnarbetaren 2 09

11 Vi är trötta, erkänner Therese Norén och lutar huvudet tungt i händerna, inte bara för att det strax är hemgång efter en lång arbetsdag. Jobbet är kaotiskt och vi på kajen är nedstämda. Lösningen är att ta in Hamn4an i förhandlingarna, då löser sig mycket av sig självt genom riktig demokratisk process och självkänsla för kollektivet, säger hon. Lösningen som han och det lokala hamnfacket ser det kan ställas upp enligt följande: 1. Utförsäljningen av hamnen: Av ideologiska skäl är vi emot; vinsterna som genereras i verksamheten bör komma skola, sjukvård etc till godo i kommunen. Men praktiskt sett vill vi ha en ny ledning, såväl styrelse som bolagsledning bör bytas ut. Därför kan det bli bättre med en helt ny ägare, i alla fall inte sämre. 2. Uppsägningarna: De är oacceptabla, med tanke på att det fortfarande krävs ett rejält övertidsuttag för att hamnen ska kunna hantera godset. Hamnarbetarna har fullt upp liksom blixten. 3. Nya schemaläggningen: Ett skämt! Det blir mer jobb, upp till 6,5 timmar mer i veckan och dessutom på nätter och helger. Att leva familjeliv blir oerhört svårt. Dessutom kommer lönen att sänkas för vissa med upp till kronor i månaden. Det håller inte. 4. Förhandlingsstatus: Hamnarbetarförbundet som organiserar 85 procent av hamnarbetarna måste självklart få företräda sina medlemmar. Det borde vara en logisk och självklar rättighet samtidigt det skulle gynna hela klimatet och sannolikt även produktiviteten i hamnen. POLITIKER OCH MEDIA TIGER Peter Annerback har försökt att få komma till tals med bolagsstyrelsen för att diskutera den uppkomna situation, men har mötts av total tystnad. Den medarbetarenkät som gjordes bland anställda i vintras och sedan distribuerades till alla olika partier i kommunfullmäktige har även denna tigits ihjäl. Och om det skrivs något i media så är det bara skit om oss. Folk måste ju tro att vi är ena bortskämda kravmaskiner som det inte är ett dugg synd om. Det är för jäkligt att den uppfattningen ska få stå oemotsagd, mullrar han och får instämmande nickar av Jasmin Mujdzic uppe på fackexpeditionen. Inte ens våra morsor håller på oss längre efter allt de har läst i GP. Människan vill av naturen känna ansvar och delaktighet, något som vi fråntagits i vårt arbete. Det är klart att det blir både tråkigare och sämre utfört annars. Fattar inte ledningen det, så undergräver de hela verksamheten. VAD HÄNDER NÄR DET VÄNDER? För Anders Möller, vice ordförande i Hamn- 4an sticker det i ögonen att man har så mycket övertidsjobb i hamnen, samtidigt som bolaget gör sig av med 90 anställda och kräver att åtta man ska göra tio gubbars jobb. Det kan inte vara av något annat skäl än att man vill försämra anställningstryggheten. Det är beklämmande! Han instämmer dock samtidigt i att det märks att tiderna är sämre. Vi ser ju det tydligt i Bilhamnen, där det minskat rejält, men i Skandia- och Älvs- Vi har tidigare tyckt vi har haft Sveriges bästa arbetsplats, men nu är det inte roligt att gå till jobbet längre och fler och fler kan tänka sig att se sig om efter nytt jobb, tycker Jasmin Mujdzic som arbetat i hamnen i tolv år. lossat göteborgsextra 11

12 borgshamnarna är det ingen större skillnad. Och det verkar ju inte heller bli någon utdragen lågkonjunktur, så när det vänder gäller det för bolaget att ha personal. Det är inte så säkert att den finns kvar då. Han menar att hamnledningen driver sin köra-över-linje samtidigt som man pratar vackert om dialog med hamnarbetarna. Sanningen är dock den att det bara är ett alibi utåt, för att det ska verka demokratiskt. Det är ett skämt att tro att man först ska kunna radera bort vardagsdialogen för att sedan föra upp den på formell chefsnivå. TÅLAMOD OCH ENVISHET Peter Annerback igen: I ett normal företag hade VD sparkats för länge sedan. Framför allt för att resultatet varit så dåligt med flera hundra miljoner back. Men med en styrelse som verkar ha viktigare frågor på sin agenda än ett välmående företag får Kårestedt och hans operative stridshäst Peter Svanberg, fortsätta sin nedmontering. Det pyr i medlemskåren och gubbarna vill helst ha en övertidsblockad på obestämd tid tills bemanningen är tillfredsställande och vi får sitta med vid förhandlingsbordet. Det här kommer att ta lång tid, vi ser egentligen inget slut, men vi har både tålamod och envishet. Och känner ansvar, avslutar Peter Annerback. För den som vill följa utvecklingen i Göteborgs hamn rekommenderas fackförbundsavdelningens egen hemsida: Jag är en av de elva som sades upp redan i januari. De andra fick veta det via sms, och jag fick höra det av en arbetskamrat! Men jag har jobbat rätt flitigt här i hamnen sedan dess ändå, för jobb finns det ju, konstaterar Johan Rossvik, som dock inte har något stort förtroende kvar för hamnbolaget och helst skulle vilja ha ett annat jobb. Vi är öppna för förändringar, bara vi får vara med och diskutera dem, klargör Boris Rebec, som själv bara har ett år kvar till pension. Arbetsmiljöinspektion kan stoppa uppsägningarna I samband med uppsägningarna av de 50 hamnarbetarna i Göteborg åläggs arbetsgivaren att genomföra en arbetsmiljökonsekvensutredning för att göra riskbedömningar inför de förändringar som sker i verksamheten när nya arbetsscheman och bemanning träder i kraft. Om inte detta görs kan Arbetsmiljöverket frysa uppsägningarna i avvaktan på att en konsekvensutredning görs, förklarar Lars Ladestam, huvudskyddsombud i hamnen. Förfarandet finns inskrivet i hamnens verksamhetssystem, men trots att terminalchef Mats Nyblom hävdar att en konsekvensutredning finns färdig, har denna inte redovisats. Jag misstänker att företaget har gjort en riskanalys, vilket dock är långt ifrån den mer omfattande konsekvensutredning som alltså saknas, säger Ladestam och hoppas nu att Arbetsmiljöverkets inspektionsenhet gör vad de ska, säger Lars Ladestam. Det är första gången vi är med om något sånt här. Vi har haft bra kontakter tidigare med arbetsgivaren, så det är tyvärr unikt. Det började med att Peter Svanberg sa om förhandlingar att... detta är hugget i sten, det ska köras i botten. Nu kan vi inte längre ringa eller prata med varann, vi är inte vana att jobba på det viset, förr löste vi saker samtidigt som vi jobbade. Nu har ju alla blivit lika fyrkantiga som containrarna, beskriver Lars Ladestam. hamnarbetaren 2 09

13 radiokrönikör censurerad Renzo Aneröd är författare, dokumentärfilmare och känd radioprofil i Göteborgs P4-kanal, där han regelbundet läser sin radiokrönika om olika ämnen. När han skulle läsa in nedanstående krönika om vad som pågår i Göteborgs hamn blev det dock stort rabalder då radioledningen beslutade att stoppa krönikan och kräva censur av Renzos text. Ja, vad ska man säga. Uppenbarligen blev radioledningen orolig för att bli stämda av hamnledningen, det är det enda jag kan tänka mig. Och det är ju något tragiskt när man censurerar de få texter i media som hundra procent står på arbetarklassens sida, medan media utan problem publicerar hatartiklar mot Hamnarbetarförbundet. Men det är väl ett tecken på att rädslans kultur skall spridas genom landet nu när krisen och arbetarhetsen slår nya rekord för varje dag. Men, men... jag har ändå förhoppningar att radioledningen fick en tillfällig sinnesförvirring. För på en kanal där legenden och hjälten Frank Gunnarsson satt ett sådant djupt avtryck tror jag inte man kan kuva yttrandefriheten i första taget. Det är i alla fall min förhoppning. Skulle jag ha fel så tyder det på att den stolta göteborgstraditionen att häckla överheten håller på att krossas. Och det kommer jag inte tillåta, säger Renzo med ett leende. Här är hans radiokrönika: Kamrater och gott folk Om man betraktar hur krisen påverkar Sverige är det lätt att tappa hoppet om landet. Man lyssnar på prat om lönesänkningar för arbetarna men inte för parasiterna som skapat krisen. Man ser fackföreningsbossar sko sig själva och böja sina ryggradslösa kroppar i underkastelse för makten. Och när jag läste en artikel i en göteborgstidning där kommunpolitiker från flera partier attackerade Hamnarbetarförbundets agerande blev det droppen för mig. Okej att borgarna och miljöfjantarna tar varje chans att sprida sin arbetarfientlighet. Men att sossarna motarbetar ett fackförbunds stridsåtgärder är rent klassförräderi. Och någonstans djupt inne i mitt sargade och plågade arbetarklasshjärta växer vreden mot att arbetarrörelsen inte är enade mot arbetsgivarnas hets. Jag beslöt mig för att ta mig ett snack med fackföreningen som verkade skapa en sådan rädsla. Så jag åkte ner till Hamnarbetarförbundets kontor och träffade tre representanter för hamnarbetarna. Dom förklarade att varslen i hamnen handlade om effektivisering och att krossa solidariteten. För samtidigt som hamnledningen vill sparka folk så tar dom in extrapersonal och fortsätter med övertiden. Ledningen vill ha billigare och en mer medgörlig arbetskraft helt enkelt och passar under krisen på att bli av med obe- kväma arbetare med anställningstrygghet. Tillbaka till 1800-talet med andra ord. Och medan arbetarna skall kuvas till underkastelse har ledningen anställt PR-konsulter som smutskastar facket med rena lögner. Hamnledningen vill upprätthålla den göteborgska illusionen om Goa Gubbar och Göteborgsandan, där alla samhällsklasser skall hålla varandras händer i sann fascistisk anda. Och i denna förljugna Göteborgsanda samlas hamnledningen, kommunpampar och tidningarnas politiska kommentatorer i en skandalös korporativ enighet. Hamnarbetarförbundet skrämmer bort kunderna heter det. Vad är det då som är så skrämmande med Hamnarbetarförbundet? Och vad handlar strejkvarslen egentligen om? Jo, den enkla och självklara sak att Hamnarbetarförbundet skall ha förhandlingsrätt med ledningen. Va? Tänkte jag först när jag hörde det. Får facket inte ens föra arbetarnas talan? Nej, tydligen inte. Utan det är Transportarbetareförbundet som har förhandlingsrätt i hamnen. Transport som är mikroskopiskt små i hamnen och som gladeligen sitter i knät på pamparna. Det är ju sanslöst! Jag fick höra att Hamnarbetarförbundet är det enda fackförbund i Sverige som växer och att de har en mycket stor majoritet av Renzo Aneröd landets alla hamnarbetare samlade hos sig. Det är en av de få fackföreningar som verkligen för sina medlemmars talan och inte backar för den nya tidens 1800-talsmetoder. Jag blev glad är jag träffade representanterna för förbundet. Dom visar upp ett exempel på hur andra fack kan agera. Eller skall agera rättare sagt, om de med hedern i behåll skall företräda arbetarna. Titta på hur dom förskrämda fackföreningarna på Volvo eller andra drabbade arbetsplatser beter sig. Går dom ut i strejk som dom borde? Nej. Inget sånt alls. Nästan ingenstans i Sverige sker detta. Och det är ofattbart som tiderna är nu. Men i Göteborg kan vi vara stolta över att ha ett fackförbund som inte viker sig. Ett fackförbund som står på arbetarklassens sida i alla väder. Ett förbund som går rakryggade med hedern i behåll när andra kuvar sig och skamsna kryper ihop i fosterställning. I Hamnarbetarförbundet ser jag framtidens arbetarorganisation. En organisation som behövs på varje arbetsplats i landet och som kan förändra historien och motverka den giriga nyliberalism som sprider sig som ett gift. Hamnarbetarna har gett mig tillbaks hoppet om landet. Detta är Renzo Aneröd och jag önskar er alla en trevlig dag. radiokrönikör cencurerad 13

14 hamnarbetare på malta: höginkomsttagare med 56 timmars arbetsvecka

15 Med en snittlön på kronor om året är medlemmarna i Malta Dockers Union några av ö-republikens bäst betalda arbetare. De är också sina egna arbetsgivare och än idag lever traditionen med arvsrätt av hamnarbetarlicenser kvar på den lilla Medelhavsön. Malta Dockers Union står det på en oansenlig datautskrift som tejpats upp utanför förbundets kontor i Vallettas gamla kolhamnskvarter. Inne i lokalen är det trångt och varmt. Två skrivbord har klämts in på de få kvadratmetrarna, där MDU:s enda anställde, president Joe Saliba, har sin tjänsteplats. Men man ska inte låta sig förledas av det påvra intryck som kontoret ger. Förbundet har visserligen bara 700 medlemmar, men Joe Saliba förklarar att de ändå har en stark röst som myndigheter och regering lyssnar uppmärksamt till. Vi har en väldigt strategisk position, om man säger så. Malta är en ö och om hamnen stannar skulle ingenting fungera; det skulle vara som en människa utan hjärta. RYGGKNÖL EFTER SÄCKLYFT Under förmiddagen har det varit styrelsemöte i MDU och tillsammans med presidenten och två av medlemmarna, Alfred Milsuol och Karmenu Vella, beger vi oss till den fashionabla strandpromenaden några minuters bilväg från kontoret. Numera är det luxuösa kryssningsfartyg som lägger till längs kajerna här, men för inte så länge sedan var detta öns stora godshamn. Då var restaurang-, kafé- och butiksbyggnaderna längs promenaden skitiga lagerlokaler och arbetarna fick slita hårt när varorna skulle iland och in i magasinen. Förr kände man igen hamnarbetare på knölen de hade på skuldran efter säckarna de bar, berättar Alfred Milsuol. Och buss fick de inte åka eftersom de var svarta av koldamm. HÖGAVLÖNADE HAMNARBETARE Men nu är det andra tider. Malta Dockers Union bildades för 65 år sedan och har framgångsrikt lyckats tillvarata sina medlemmars intressen, i alla fall i fråga om lön. Herrarna runt det behagligt skuggade restaurangbordet berättar att medelinkomsten för en licensierad hamnarbetare är cirka svenska kronor i månaden, och därmed tillhör de höginkomsttagarna på ön. En maltesisk sjökapten tjänar ungefär svenska kronor i månaden medan en nyutexaminerad högstadielärare har en månadslön på runt kronor. Ja, lönen är bra, medger Karmenu Vella leende. Men så klagar vi inte heller. Inkomsten grundar sig på ett kollektivt ackord som beräknas på den mängd gods som hanteras i hamnarna. För varje ton betalas ett antal euro enligt en tariff som förhandlats fram av fackförbund och stat. Ett ton cement, exempelvis, generar två euro (cirka 20 kronor) och en container tolv euro (cirka 120 kronor). Pengarna betalas in till sjöfartsmyndigheten som i sin tur administrerar betalningen till var och en enligt en annan tariff, som bestäms av förbundet. Tarifferna hänger kvar sedan gammalt, förklarar Alfred Milsuol. Då var det Vår inkomst grundar sig på ett kollektivt ackord som beräknas på en godsmängd som vi hanterar i hamnarna, berättar de maltesiska hamnarbetarna Karmenu Valla, Alfred Milsuol och Joe Saliba. 15

16 den mankraft som krävdes för att hantera godset som avgjorde storleken på ersättningen. Idag är det mesta automatiserat och arbetet är inte längre lika tungt, men tariffsystemet lever kvar. FRIHAMNEN EXPANDERAR Inkomsten är alltså avhängig av godsmängden, och det är framför allt den expanderande Frihamnen vid öns sydostspets, som pressar upp lönerna. Alfred Milsuol berättar att Frihamnen ensam står för cirka två tredjedelar av godsomsättningen. Som du ser är det väldigt lugnt här, JOBBET ETT PRIVILEGIUM säger han och pekar över viken på en ensam lastbåt som ligger förtöjd i huvudstadens godshamn, Grand harbour. En båt ger inte mycket jobb, men i Frihamnen finns det alltid att göra och vi brukar åka dit och fylla ut arbetstid som vi annars hade suttit och gjort ingenting på. Men Joe Saliba berättar att statsmakten faktiskt har reagerat över de höga löner som utbetalas till hamnarbetarna varannan vecka. Regeringen hade nog inte räknat med att vi skulle tjäna så mycket som vi gör och nu Malta ligger strategiskt för sjöfarten i Medelhavet. har de börjat få ögonen på oss. Men vi är viktiga för dem och jag tror inte att de kommer att försöka ändra något så länge vi gör det vi ska. 56 TIMMARS ARBETSVECKA Frihamnen började byggas 1988 och den växer fortfarande. En intilliggande parkering är redan utmätt och ovanför oljehamnen ligger drivor med honungsgul stenkross som schaktats ut för att ge ytterligare hamnyta. I Frihamnen hanteras årligen cirka två miljoner containrar, men målet är att öka till tre miljoner TEU. Regeringen vill fortsätta att satsa på hamnen och det är något som MDU stödjer till hundra procent. Vi är självklart väldigt nöjda med att hamnen byggs ut och vi gör vad vi kan för att hjälpa, säger Joe Saliba. Men Maltas hamnarbetare är inte bara välavlönade, de har också långa arbetsveckor. Hamnarna är öppna dygnet runt och MDU:s medlemmar har en reglerad arbetstid på 56 timmar per vecka, åtta timmar per dygn, sju dagar i veckan. Det är tillåtet att jobba upp till 80 timmar i veckan. Men vi uppmuntrar inte våra medlemmar att jobba så mycket och det är det heller inte många som gör, säger presidenten. Alfred Milsuol säger att MDU:s starka ställning också beror på deras förmåga att hänga med i utvecklingen. Han och hans kollegor är villiga att rätta sig efter ändrade förhållanden och har en hög servicekänsla. Vi kanske inte alltid tycker om alla förändringar, men vi anpassar oss ändå. Vi är väldigt flexibla. Vi arbetar dygnet runt och tar inte rast förrän vi är färdiga med det fartyg vi håller på med. I vissa andra länder har man en annan inställning och mycket konflikter. Det märker vi av här, och när exempelvis hamnarbetarna på Cypern strejkar blir det överfullt hos oss, säger han. Att arbeta i Maltas hamnar har länge betraktats som ett privilegium, skyddat genom arvsrätt. Fram till för 17 år sedan var det enbart hamnarbetarnas söner som kunde bli licensierade, och därmed få delta i lastning och lossning ombord på fartygen. Sönerna tilläts börja sina hamnkarriärer när de ville, men det var tidigast en månad efter att pappan gått i pension som sonen kunde få den eftertraktade licensen. Innan dess fick han bara arbeta på kajer och i terminaler avskaffades arvsrätten, men alla som var anställda då omfattas fortfarande av de gamla bestämmelserna. Alfred Milsuol är en av dem, vilket ledde till att hans 30-åriga dotter automatiskt fick börja jobba i hamnen för två år sedan. ARVSRÄTT EFTER VÄRLDSKRIGET Innan jobbade hon som receptionist på ett företag inom finanssektorn och jag hade aldrig trott att hon skulle börja i hamnen. Men nu är hon truckförare och om ett par år kommer hon att få sin licens fick kvinnor rätt att bli hamnarbetare och idag har vi mellan tjugo och tjugofem tjejer i hamnarna, säger han. Arvsrätten har sitt ursprung i andra världskriget härjningar. Malta var då en brittisk koloni och tyska bombplan gick hårt åt ön, inte minst hamnarna. Arbetet i hamnarna var mycket riskfyllt och föga attraktivt, men de som ändå härdade ut under krigsåren belönades senare av staten genom införandet av arvsrätten. Men att ärva licenser har också varit en metod för att kontrollera antalet hamnarbetare och undvika överetablering i branschen. Idag jobbar cirka 500 personer i hamnarna, varav 370 är licensierade. Att inte dela ut för många licenser har varit ett sätt för oss att undvika problem, framför allt i lågkonjunktur. Det gör att alla våra medlemmar fortfarande har jobb trots den internationella finanskris som råder. Vi har inte sett någon nedgång i godshanteringen men däremot har de senaste årens kraftiga ökning planat ut, säger Alfred Milsuol. hamnarbetaren 2 09

17 Histroiens vingslag gör sig påminda överallt i huvudstaden Valetta, ända ner i hamnen. LICENSEN KAN FRYSAS Något annat som utmärker Maltas hamnarbetare är att de saknar arbetsgivare. Men de är heller inte egna företagare, utan självanställda, förklarar Alfred Milsuol. Sjöfartsmyndigheten administrerar och förnyar regelbundet deras licenser och de har också möjlighet att frysa en licens om någon missköter sig. Det kan hända om någon exempelvis stjäl. Men det är väldigt ovanligt och oftast förnyas licenserna automatiskt en gång om året, säger han. Joe Saliba tycker att arbetsförhållandena i hamnarna är ganska bra och hävdar att de inte haft mer än en eller två dödsolyckor de senaste 20 åren. Däremot förekommer mindre allvarliga olyckor och skador då och då. Vi arbetar ju med tunga maskiner och det är klart att det händer olyckor, men vi har inga särskilda problem, säger han. LÅNGT TILL NÄSTA STREJK? För att kontrollera att säkerhetsnivån hålls på en bra nivå har förbundet fem stycken medlemmar som är specialutbildade inom säkerhet och som själva jobbar i hamnarna. Deras uppdrag är att uppdaga brister. Förra månaden upptäckte de att man stod och jobbade uppe på en sju containrar hög byggnad utan något som helst skydd. Vi såg direkt till att de fick säkerhetslinor, säger Joe Saliba. Förbundets relation till regering och myndigheter beskriver presidenten som god, och han kan inte minnas när de senast strejkade på hemmaplan. Så länge vi kommer överens och de håller vad de lovar så finns ingen anledning att strejka. Vi har en bra kommunikation med sittande regeringen. Text Linda Sundgren Foto Leif Hansson, World Report FAKTA Malta Malta är EU:s minsta medlemsland och ligger i Medelhavet mellan Sicilien och Tunisien. Den lilla republiken har cirka invånare fördelade på huvudön, Malta, samt den bördigare systerön, Gozo. Turism är öarnas viktigaste näring, men också sjöfarten är viktig för landet och Malta har ett av världens största fartygsregister. Här fi nns tre hamnar: Grand Harbour i huvudstaden Valletta, där främst kryssningsfartyg men också en del handelsfartyg lägger till. Gods- och passagerarhamnen på Gozo. Frihamnen nära Pretty Bay på huvudöns sydöstra sida. I Frihamnen omlastas gods från Asien till mindre feeders för vidare transport till Afrika och Europa. Cirka två miljoner TEU hanteras årligen i Frihamnen men regeringens mål är att öka den siffran till tre miljoner TEU till år

18 kinesisk imperialism hotar piraeus hamnar Sedan mer än 17 månader, från den 5 januari 2008, vägrar samtliga hamnarbetare i Greklans största hamn Piraeus att jobba övertid och på helger. Bakgrunden är att den grekiska regeringen har sålt ut den tidigare statliga containerhamnen till kinesiska Cosco (China Ocean Shipping Group). Vi är djupt oroade över att Greklands konservativa och nyliberala regering säljer ut våra nationella tillgångar, säger George Drogos, hamnarbetare i kryssningsterminalen. George är min guide under en rundtur i Piraeus olika hamnar. Han berättar att alla solidariskt ställer upp trots att många förlorar närmare euro varje månad. Samtliga som är fastanställda i hamnen är medlemmar i facket och står bakom kampen mot privatiseringen av hamnarna i Piraeus. BARA BÖRJAN På kontoret på Dockworkers Union of Piraeus tar ordföranden Georgios Nouhoutidis emot. I lokalerna är det fullt med folk och livliga debatter. Det visar sig att det pågår en medlemsomröstning om styrelsen ska få förtroende för verksamheten för år Vi tror på den här typen av medlemsdemokrati, säger Nouhoutidis. Det är viktigt att medlemmarna säger sitt om hur de tycker vi i styrelsen sköter oss. Regeringens målsättning är att först privatisera de två viktigaste containerhamnarna för att troligen därefter börja med andra hamnar, fortsätter han. Då regeringen inte hade laglig rätt att göra detta genomförde man en lagändring i parlamentet. Med bara ett par rösters övervikt ändrades lagen så att det blev möjligt att privatisera de tidigare statligt styrda hamnarna. Det är en fullständig vansinnig lag. Cosco får dessutom en mängd förmåner för att ta över hamnen, förklarar Nouhoutidis. KINESISK IMPERIALISM De slipper bland annat att betala skatt för att etablera sig här och den grekiska staten garanterar lån till bolaget. Fackligt har vi drivit frågan till högsta domstolen och till Europaparlamentet. Vi ifrågasätter bland annat alla förmåner som Cosco får. Jag förstår att ni har en dålig relation till den konservativa regeringen? Det stämmer. Vi kan aldrig acceptera den privatisering av landets hamnar som regeringen nu försöker genomföra! dundrar Georgios Nouhoutidis. Vad vi idag upplever här i Piraeus är nästan ett slags kinesisk imperialism. Det känns absurt och oroande att kinesiska företag idag är på väg att ta över våra hamnar. Inte minst mot bakgrund av den negativa inställning som kinesiska företag ofta brukar ha till fackliga organisationer. Privatiseringen är planerad att börja fungera från hösten ENASTÅENDE UPPSLUTNING Georgis är samtidigt imponerad av uppslutningen från medlemmarna. Det är enastående att alla ställer upp månad efter månad trots att de förlorar mycket pengar. En del förlorar ända upp till euro i månaden, men tvekar ändå inte att ställa upp i vår strid. Vi får också stöd från hamnarbetarna i landets övriga hamnar. Även där finns planer från regeringens sida på att privatisera. Längst har det gått i Thessalonikis hamn där också ett kinesiskt företag är på väg in för att ta över verksamheten. Hela den grekiska fackföreningsrörelsen står bakom oss i vår kamp. hamnarbetaren 2 09

19 BARA FASTANSTÄLLDA Georgis Nouhoutidis har arbetat i Piraeus hamn i 32 år och började som stuvare. Verksamheten i våra hamnar har förändrats totalt jämfört med när jag började. Då hanterades det mesta godset manuellt och det förekom nästan inga containers. Har antalet anställda i hamnarna minskat under åren? När jag började var vi fastanställda och ytterligare kontraktsanställda, som kom in och jobbade när det behövdes. Idag är i princip alla fastanställda. Bara ett tiotal är idag kontraktsanställda. För närvarande är det omkring 450 traditionella hamnarbetare som är med i vår organisation. Samtidigt som traditionella hamnarbetare är färre idag är det betydligt fler kranförare och andra chaufförer. Vi är alla, inklusive den administrativa personalen, med i samma fackliga paraplyorganisation, Federation of Employees of Greece Ports. Federationen är medlem i den internationella hamnarbetarorganisationen IDC. Georgis Nouhoutidis George Drogos och Nick Georgiou STÖRST I LANDET Piraeus hamn är den i särklass viktigaste i Grekland. Härifrån går närmare 50 procent av landets import och export. Den är öppen 363 dagar per år. Greklands konservativa regering har på olika sätt försökt få bukt med hamnarbetarnas aktioner i Piraeus. Nouhoutidis berättar att regeringen har startat flera olagliga hamnar för att lossa gods som riskerar att fastna i Piraeus. Det är ett huvudlöst agerande. De som anställts i de nya gula regeringshamnarna var ofta tidigare bönder. De vet inget om arbetarskydd och har inte fått någon utbildning. Tror du att det är risk att man också försöker privatisera passagerarterminalerna? Hittills finns inga förslag på detta. Men med tanke på den politik som regeringen för är risken uppenbar att privatiseringarna fortsätter, att man också vill försöka sälja färje- och kryssningsterminalerna, säger Georgios Nouhoutidis. Har verksamheten i hamnen påverkats av den internationella fi nanskrisen? Hittills har det inte märkts så mycket här i hamnen. Det är svårt att säga hur utvecklingen blir, om det är risk för att antalet anställda kommer att minskas på grund av krisen. Däremot ser vi naturligtvis totalt sett hur Grekland påverkas av krisen, säger Georgoius Nouhoutidis. Än så länge har det inte varit några stora uppsägningar, men självklart ser vi ändå effekter. Många arbetare har fått minskad arbetstid även om de kanske inte avskedas. Regeringen har också höjt skatterna för privatpersoner för att få in mer pengar. Det gör att lönerna blir mindre värda. Det är tydligen bara Cosco som regeringen anser inte behöver betala någon skatt. Fackligt kommer vi att fortsätta vår kamp för att regeringens planer inte ska genomföras, avslutar Georgious Nouhoutidis innan det är dags för en rundtur i hamnarna. OM LÖNER OCH SÅ... Med följer förutom George Drogos även Nick Georgiou som är generalsekreterare i hamnarbetarfacket. Drogos berättar att den genomsnittliga lönen för en hamnarbetare varierar mellan 1100 till euro per månad. Nyanställda får den lägre summan. Det handlar om grundlönen och inkluderar inte övertiden, vilken många månader är nästan lika hög som grundlönen. Det utgår enligt avtalet dessutom två extra månadslöner varje år. I skatt betalar vi procent, säger George Drogos. Det är även försäkringskostnader som dras från lönen. Fackföreningsavgiften är 17 euro per månad. Fackanslutningen här i hamnen är i princip 100 procent. Pensionsåldern är 60 år. De som anställdes före 1993 får 80 procent av sin lön som pension. DRYGT TVÅ ÅR I HAMNEN Själv har George jobbat två och ett halvt år i kryssningsterminalen. Jag betraktas säkert som en riktig gröngöling av många. Men jag har alltid hoppats på att börja här. Min far arbetade i många år som stuvare och kranförare. Jag har tidigare arbetat som fotograf och som biståndsarbetare i bland annat Indonesien efter tsunamin, i Kosovo och Jordanien. De senaste månaderna har jag blivit mer och mer aktiv i det fackliga arbetet. Jag tror på solidaritet mellan arbetarna, säger den 36-åriga tvåbarnspappan George Drogos. pireus 19

20 Nick Georgiou Nick Georgiou har hunnit med drygt 20 år i hamnen. Jag jobbade som elektriker på varv tidigare. När jag började i hamnen kände jag direkt att jag hamnat rätt. Stämningen är fin mellan arbetarna. Själv blev jag nästan omgående fackligt aktiv och är sedan fem år generalsekreterare på heltid. För mig är det en självklarhet att vi måste agera enigt i hamnen för att försvara arbetarnas rättigheter. Det var lika rätt när hamnarbetarfacket i Piraeus grundades 1928 som det är idag! ANSTÄLLNINGSTRYGGHETEN HOTAS Enligt Nick är det osäkert hur det blir med anställningstryggheten om Cosco tar över verksamheten. Däremot innebär vårt nuvarande kontrakt med den statliga hamnmyndigheten ett stort mått av anställningstrygghet. Vi har i princip idag ingen som helst arbetslöshet här i hamnen. Totalt är det 750 arbetare som berörs om Cosco tar över containerhamnarna. I 24 år har Leonidas Murkakos, 50, jobbat som chaufför i containerterminalen. Jag har alltid trivts med jobbet och arbetskamraterna. Det är något speciellt med att jobba i hamnen. Vi jobbar normalt rätt intensivt, ibland upp till timmar per dygn om det är mycket att göra. Hur ser du på att Cosco är på väg att ta över containerhamnen? Rent ut sagt är det för jävligt! Vi måste fortsätta kämpa mot regeringens idiotiska planer, Något annat alternativ finns inte. Själv förlorar jag visserligen euro i månaden på att inte få övertids- eller helg ersättning men det får jag ta. Min grundlön ligger på euro varje månad så det är ett kännbart inkomstbortfall, säger Leonidas som är gift och har två barn. Är du fackligt aktiv? Ja, det är jag så klart. Sedan länge är jag dessutom medlem i det grekiska kommunistpartiet. Beslutet av regeringen att släppa in kineserna här är idiotiskt, anser hamnarbetaren Georgios Manolarakis. Han har arbetat 21 år i containerhamnen. OROLIGA INFÖR FRAMTIDEN Jag har alltid tyckt om mitt jobb och stämningen i hamnen har varit toppen. Idag däremot är vi många som är oroliga inför framtiden. Eftersom hamnen alltid har varit mycket lönsam känns det obegripligt att regeringen vill sälja ut det grekiska folkets gemensamma egendom. Det är skrämmande om Cosco tillåts komma in. Vilket intresse har ett kinesiskt bolag av hur arbetsförhållandena är för grekiska arbetare? Georgios ställer sig helhjärtat bakom fackets nej till övertids- och helgjobb. Vi måste visa våra muskler och agera gemensamt även om vi förlorar en hel del pengar. För min del är det självklart att vi måste fortsätta vår strid så långt det är möjligt och jag vet att jag har alla arbetskamrater bakom mig STREJKENS PAROLLER Efter containerhamnen hinner vi med en tur till färje- och kryssningsterminalerna. I kryssningsterminalen ligger Kristina Regina, med finska Kotka som hemmahamn, inne. Hon är bara ett av drygt 800 kryssningsfartyg som kommer hit varje år, berättar George Drogos. Med de över tio miljoner passagerare som kommer hit varje år måste Piraeus vara en av världens största hamnar för färjor- och kryssningsbåtar. Nästa dag gick hamnarbetarna i Piraeus ut i i en 24-timmars generalstrejk tillsammans med övriga löntagare i Aten. Strejkens paroller är: Inga avskedanden av löntagare, Inga lönesänkningar och att det är De som orsakat finanskrisen som ska stå för konsekvenserna, och inte lågavlönade arbetare, berättar Nick. Våra lokala krav är att privatiseringar och utförsäljningar av grekiska hamnar stoppas. Under det senaste året har den grekiska fackföreningsrörelsen genomfört flera stora mobiliseringar och generalstrejker och de aktiviteterna lär fortsätta så länge den impopulära konservativa och nyliberala regeringen sitter kvar, säger Nick Georgio och George Drogos. Text och foto Lennart Johnsson FAKTA Grekland EU-landet Grekland har 2009 nästan 11 miljoner invånare. Av dessa bor 3,8 miljoner i huvudstaden Aten. Landet styrs för närvarande av en konservativ regering, vars popularitet har sjunkit dramatiskt bland annat efter stora demonstrationer i Aten i december Det största oppositionspartiet är socialistpartiet PASOK. Den genomsnittliga årsinkomsten 2008 var motsvarande ca kronor. Arbetslösheten ligger offi ciellt på åtta procent men beräknas stiga med fl era procent under de kommande sex månaderna. Grekland har en kustlinje på hela kilometer. Piraeus, landets största hamnstad ligger en dryg mil från Aten. Piraeus har invånare. Från Piraeus färjeterminal går det att ta sig ut till Greklands olika öar, både till mer avlägsna öar som Kreta och till öarna i Atens skärgård. hamnarbetaren 2 09