Svenska Järn & Metall- skrothandlareföreningen Returpappersförening

Transkript

1 Återvinningsindustrierna Svenska åkeriförbundet Svenska Järn & Metall- SRF Svensk skrothandlareföreningen Returpappersförening Miljödepartementet Stockholm Dnr M2001/5278/Kn Remissvar Naturvårdsverkets utredning av regeringsuppdraget om Ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall. Återvinningsindustrierna, Svenska åkeriförbundet, Svenska Järn & Metallskrothandlareföreningen och SRF Svensk Returpappersförening lämnar härmed ett gemensamt yttrande. Vi anser att utredningen gjort ett bra arbete och vi stöder i stort utredningens förslag. Naturvårdsverkets arbetssätt, med olika intressenter/ referensgrupper, och att en dialog har skapats på ett tidigt stadium hoppas vi ska fortsätta även i det framtida arbetet. Sammanfattning Vi vill särskilt lyfta fram följande förslag från utredningen som vi anser är angelägna att genomföra så snart som möjligt: 1. Verksamhetsutövarens ansvar för sitt eget avfall och ansvaret att utnyttja möjligheterna till materialåtervinning måste bli tydligare Att verksamhetsutövarnas ansvar för återvinning eller bortskaffande av sitt avfall tydliggörs genom en ny bestämmelse i miljöbalken. Att verksamhetsutövarens skyldighet att ha kunskap om uppkommet avfall och att utnyttja möjligheterna till återvinning tydliggörs i miljöbalken. Att branschorganisationer bör arbeta med att sprida information om hur verksamheter kan arbeta med avfallsfrågor. 2. Att stimulera till ökad materialåtervinning är angeläget Att ett nytt nationellt mål för återvinning matavfall införs Att skatten för deponering av avfall höjs enligt förslaget 1

2 Att ett tillfälligt ekonomiskt stöd för att introducera återvunnen växtnäring införs 3. Näringslivets egna drivkrafter i miljöarbetet måste tillvaratas Att bemyndigandet i 15 avfallsförordningen upphävs och att det kommunala monopolet för farligt avfall därmed tas bort enligt förslaget i Bilaga 4 i utredningen. Vi anser också att avreglering av transportmonopolet genomförs utan att avvakta ett nationellt uppföljningssystem för kontroll av avfallsflöden. 4. Användningen av återvunnet material som råvara måste öka Att insatserna för att stimulera efterfrågan av återvunnet material som råvara ökas. 5. Avfallsplaneringen på lokal och regional nivå bör förändras och näringslivets ansvar för omhändertagandet av avfall öka Att den kommunala avfallsplaneringen bör få en ändrad uppgift. Den bör framöver få rollen att följa upp miljömålen. Det bör ligga på näringslivets ansvar att ombesörja behandling och utbyggnad av behandlingskapacitet. 6. Att införa förebyggande arbete för ökad resurshushållning och avgiftning av avfallet Att Naturvårdsverkets arbete med resurseffektivitet och resurshushållning förstärks ytterligare Utöver detta föreslår vi: 7. Att näringslivet får möjlighet att bidra med sina kunskaper och erfarenheter i ett tidigt skede inom EUarbetet. 8. Att det i avfallsförordningen införs en direkt skyldighet för varje enskild avfallsalstrare (förutom hushåll) att klassificera alla sina olika avfall. 9. Att rådgivnings- och tillsynsfunktionen vid myndigheterna får ökade resurser 10. Att Återvinningsindustrierna bjuder in till en svensk arbetsgrupp med uppgift att lämna ett svenskt förslag till en ändrad avfallsdefinition inom EU. 11. Att ett nationellt delmål om materialåtervinning bör införas för att tydligt visa de miljöpolitiska ambitionerna. 1. Verksamhetsutövarens ansvar för sitt eget avfall och ansvaret att utnyttja möjligheterna till materialåtervinning måste bli tydligare En grundläggande synpunkt är att kopplingen till IPP är alldeles för svag. Utredningen tar i alltför hög grad sin utgångspunkt i ett nedströms betraktelsesätt av avfall. Vi anser att avfallspolitiken måste få en starkare koppling till IPP. Det är viktigt att gå "uppströms" i produktionskedjan när åtgärder föreslås. Det är därför betydelsefullt att koppla lagstiftningsoch avfallsarbetet till det pågående IPP-arbetet inom t ex Naturvårdsverket. Det är av yttersta vikt att se helheten när man nu vill föra avfallspolitiken framåt. Genom att stärka kopplingen till IPP skulle sannolikt en del av dagens avfallsproblem tydliggöras. Vi tror att om verksamhetsutövarens ansvar att utnyttja möjligheterna till materialåtervinning tydliggörs, kommer IPP-frågorna på ett naturligt sätt att integreras i verksamheten. Vi tror också att incitamenten ökar för att finna miljövänligare alternativ och eko-designade produkter. 2

3 Vi anser, som även utredningen föreslår, att avfallsalstrarens skyldighet att skaffa sig kunskap om sitt avfall ska göras tydligare än idag. Detta är en förutsättning för att inte miljöfarliga ämnen och komponenter ska spridas okontrollerat ut i samhället när avfallet behandlas och för att de regler som gäller vid behandling av ett visst avfall ska kunna följas. (Se vidare under punkt 8) 2. Att stimulera till ökad materialåtervinning är angeläget Naturvårdsverket anser att en efterfrågan på återvunna fraktioner är en förutsättning för att materialåtervinningen ska öka vilket vi kan bekräfta. En förutsättning för en ökad materialåtervinning är att det sker en miljösäkring av avfallet utifrån vissa givna kriterier. Miljösäkringen innebär att återvinnare har kriterier att följa som anger vilka miljökrav som krävs för att det återvunna materialet som råvara ska likställas miljömässigt med jungfrulig råvara, dvs. hur mycket förorening som avfallet får innehålla. Detta anser vi kan komma att gynna efterfrågan på återvunnet material som råvara. Vi anser därför att Naturvårdsverket bör prioritera arbetet med att ta fram kriterier för miljösäkring, av olika typer avfall, inte bara biologiskt. Vi som branschorganisationer kan vara behjälpliga i detta arbete. Vi stöder att skatten för deponering av avfall höjs enligt förslaget, men detta får dock ej snedvrida konkurrensen till nackdel för de företag som kommit längre i sin utveckling. (Gäller de företag som idag sorterar ut brännbart material, men som ändå måste deponera.) Vi stöder införandet av ett nytt nationellt miljömål för matavfall, eftersom det viktigt att från statens sida markera en viljeinriktning. Som vi har tolkat utredningen på denna punkt så är tanken att nå engagemang och intresse bland berörda företag. Nationellt miljömål för matavfall är angeläget eftersom målet visar en möjlighet för företag att undvika deponeringsoch/ eller - en framtida förbränningsskatt. Vi anser dock att det krävs ytterligare analyser för att säkerställa avsättningen av återvunnet matavfall samt att avsättningsmöjligheterna för materialet stimuleras. 3. Näringslivets egna drivkrafter i miljöarbetet måste tillvaratas Inom näringslivet sker idag ett omfattande miljöarbetet och det är av yttersta vikt för miljöutvecklingen att dessa drivkrafter tillvaratas. Därför anser vi att bemyndigandet i 15 avfallsförordningen upphävs och att det kommunala monopolet för farligt avfall därmed tas bort enligt förslaget i bilaga 4 i utredningen. Monopolet för farligt avfall motverkar näringslivets eget miljö- och avfallsarbete. Företag vill idag allt oftare köpa sina avfallstjänster av återvinnare som säljer helhetslösningar. Företag med rikstäckande verksamheter eller verksamheter i fler kommuner får då problem med farligt avfall-fraktionen. Det kommunala monopolet försvårar för verksamheter att köpa återvinningstjänster av privata återvinningsföretag. Eftersom det för närvarande pågår en utredning som syftar till att föreslå tekniska lösningar för ett administrativt system för avfallsstatistik, finns det ingen anledning att avvakta med avregleringen i väntan på ett nationellt uppföljningssystem för kontroll av avfallsflöden. Vi föreslår att bemyndigandet i 15 avfallsförordningen upphävs snarast. 3

4 4. Användningen av återvunnet material som råvara måste öka Vi anser att det är avgörande att skapa marknader för det material som samlas in om återvinning ska bli trovärdigt på sikt och att skapa förståelse för att återvinning i själva verket handlar om att välja råvara. Naturvårdsverket pekar på att råvarutillverkarna har en mycket viktig roll att verka för en ökad recirkulation och ökad användning av återvunnen råvara. Vår bedömning är att det är viktigt att starta en dialog med råvarutillverkarna för att stimulera dem att på frivillig väg öka insatserna för att byta ut jungfrulig råvara mot återvunnet material som råvara. Vi anser att plastråvarutillverkarna är en lämplig bransch att påbörja en sådan dialog med. Användningen av återvunnet material som råvara kan ökas genom: - att näringslivet stimuleras att sätta upp mål i sina miljöpolicies om att öka användningen av återvunnet material som råvara (utredarens förslag sid 449). - att andelen återvunnet material som råvara i varor redovisas (utredarens förslag sid 449) - att även förbrukningen av energi och utsläppen av växthusgaser vid tillverkningen av varor dvs från råvara till färdig produkt - beaktas vid inköp och upphandlingar (på så sätt kan fördelarna med återvunnet material som råvara tydliggöras) - att statliga myndigheter och verk går före och efterfrågar återvunnet material som råvara i produkter i samband med inköp och upphandlingar. - att statliga myndigheter och verk går före och börja efterfrågar LCA- information vid upphandling och inköp. T.ex. bör produktens energianvändning vid tillverkningsfasen och mängden utsläpp av växthusgaser vid tillverkningsfasen beaktas. - att producenternas årliga redovisning till Naturvårdsverket omfattar uppgifter om hur stor mängd avfall från producentens uttjänta produkter som de facto gått in som återvunnet material i nya produkter. 5. Avfallsplaneringen på lokal och regional nivå bör förändras och näringslivets ansvar för omhändertagandet av avfall öka Vi ser det som en naturlig utveckling av näringslivets engagemang i miljöfrågorna och näringslivets affärsdrivna miljöarbete att ansvar för avfall övergår från att vara en kommunal skyldighet till att vara ett ansvar för varje verksamhetsutövare. Tack vare producentansvar och näringslivets affärdrivna återvinningsarbete växer återvinningsbranschen stadigt. I takt med att konkurrensutsatta marknader utvecklas är det naturligt att ansvaret för utbyggnad av kapacitet för omhändertagande av avfall helt och hållet ligger på näringslivet. 6. Att införa förebyggande arbete för ökad resurshushållning och avgiftning av avfallet Det ligger helt i linje med det pågående arbetet med IPP samt ett uppströms betraktelsesätt på avfallsfrågorna att arbeta förebyggande med resurseffektivitet och resurshushållning. Vi anser att ett sådant arbete bör ta sin utgångspunkt i att motivera och stimulera näringslivet att öka användningen av återvunnet material som råvara. 4

5 7. Att näringslivet får möjlighet att bidra med sina kunskaper och erfarenheter i ett tidigt skede inom EU-arbetet. Vi anser att regeringskansliet och Naturvårdsverket m.fl. myndigheter bör tidigt i processen möjliggöra för näringslivet att bidra med sina kunskaper och erfarenheter. I arbetet att vidareutveckla det förebyggande arbetet föreslås bl.a. att Naturvårdsverket arbetar aktivt i EU-kommissionens tematiska strategier och rörande naturresurser och avfall. Utvecklingen på bl.a. avfallsområdet blir allt mer internationaliserad i och med EU. Det är därför viktigt att våra svenska positioner på ett tidigt skede i processen tar hänsyn till näringslivets erfarenheter på det aktuella området. På det sättet skulle de svenska positionerna bli väl förankrade hos en bred bas av aktörer inte bara myndigheter och kommuner. Vi anser att näringslivet, exempelvis via sina branschföreningar, i mycket större utsträckning bör kontaktas för utbyte av erfarenheter innan en principiell fråga diskuteras och kanske avgörs. Denna samordning bör ske hos Naturvårdsverket. 8. Att det i avfallsförordningen införs en direkt skyldighet för varje enskild avfallsalstrare (förutom hushåll) att klassificera alla sina olika avfall. Vi anser det angeläget att det i avfallsförordningen införs en direkt skyldighet för varje enskild avfallsalstrare (förutom hushåll) att klassificera alla sina olika avfall. Avfallsalstraren är den som normalt tar det första initiativet till hur avfallet ska hanteras vidare. Vi föreslår därför att det i avfallsförordningen införs en direkt skyldighet för varje enskild avfallsalstrare (förutom hushåll) att klassificera alla sina olika avfall utifrån förordningen, dvs. EWC-kod. Vi föreslår vidare att Naturvårdsverket skulle kunna vara initiativtagare i en nationell kampanj som innebär att den presumtive avfallsalstraren i förväg ska inventera och märka ut produkter (och avfall) som befaras innehålla exempelvis PCB, kvicksilver och kadmium. I en sådan kampanj skulle branschorganisationerna kunna vara behjälpliga. Genom att märka upp produkter som innehåller farliga ämnen och komponenter underlättas avfallshanteringen i mottagarledet väsentligt. Dels kan mottagaren fasa ut farliga ämnen, och dels undviks en hopblandning med annat avfall. Sådana åtgärder underlättar materialåtervinning. 9. Att rådgivnings- och tillsynsfunktionen vid myndigheterna får ökade resurser Tillsynsarbetet är mycket viktigt inom avfallspolitiken. Seriösa verksamhetsutövare måste få ha en samtalspartner på tillsynssidan som företaget kan ha en dialog med för att i svåra frågor kunna göra rätt från början. Regeringen måste avsätta tillräckligt med resurser för tillsyn bl.a. som ett led i miljömålsarbetet först då kan vi nå konkreta resultat. En effektiv tillsyn gynnar de företag som tar ett miljöansvar för avfallsledet. Om verksamhetsutövarens (avfallsalstrarens) roll förstärks i miljöbalken bör Naturvårdsverket, som central myndighet, vägleda tillsynsmyndigheterna vad denna tillsyn bör omfatta, förslagsvis genom ett Allmänt råd. Ett exempel på vad tillsynsmyndigheten bör prioritera är hur avfallet behandlats när det har samlats in, om EU:s avfallstrappa följs och hur mycket leder till materialåtervinning. Vi anser att tillsynsmyndigheterna bör få utökade resursförstärkning så att de kan bedriva tillsyn. 5

6 10. Återvinningsindustrierna bjuder in till en svensk arbetsgrupp med uppgift att lämna ett svenskt förslag till en ändrad avfallsdefinition inom EU. Avfallsbranschen är på sikt en resurseffektiv råvarubransch. I dagsläget hindras handel med återvunnet material som råvara. Återvinningsindustrierna vill därför bjuda in företrädare för regeringskansliet och relevanta myndigheter till en arbetsgrupp med uppgift att arbeta fram ett svenskt förslag till en ändrad avfallsdefinition inom EU. Syftet är att möjliggöra ökad handel med återvunnet material som råvara. Arbetet bör starta i höst och målet är att ge input i avfallsstrategiarbetet som skall ske inom ramen för EU:s 6:e miljöhandlingsprogram. 11. Att nationellt delmål om materialåtervinning bör införas för att tydligt visa de miljöpolitiska ambitionerna. Vi anser att nationellt delmål om materialåtervinning bör införas för att tydligt visa de miljöpolitiska ambitionerna. Stockholm den 31 maj 2002 Annika Helker Lundström Alf Levander Återvinningsindustrierna Svenska åkeriförbundet Björn Johansson Bengt Andersson Svenska Järn & Metallskrothandlareföreningen SRF Svensk Returpappersförening