Farligt avfall - vad gäller?

Transkript

1 Farligt avfall - vad gäller?

2

3 Olika avfallsslag inte ska blandas? Du är skyldig att föra anteckningar över mängden avfall som uppkommer i din verksamhet? Tonerkasetter och lysrör räknas som farligt avfall? Farligt avfall ska vara märkt? Farligt avfall oftast klassas som farligt gods vid transport? Visste du att Avfallsförordningen (SFS 2001:1063) Miljöbalken (SFS 1998:808) 2 kap Allmänna hänsynsregler m.m. De frågorna och fler därtill hoppas vi på Miljökontoret ge svar på genom den här broschyren. Den är framtagen som information och syftar till att förbättra och öka kunskapen om hanteringen av avfall i Borås Stad. Vi har tagit fasta på de brister som vi har sett vid vår fortlöpande tillsyn. Vår förhoppning är att informationen ska underlätta för dig som har en verksamhet där farligt avfall uppstår. En säker avfallshantering bygger på två grundförutsättningar; kunskaper och försiktighet. Från och med 1 januari, 2002 gäller Avfallsförordningen (SFS 2001:1063) som ersatte Renhållningsförordningen (SFS 1998:902) och Förordningen om farligt avfall (SFS 1996:971). Förordningen beskriver vad som klassas som farligt avfall och de tillstånd, villkor och övriga skyldigheter som gäller för de aktörer som hanterar farligt avfall. Farligt avfall är ett vidare begrepp än det som tidigare kallades miljöfarligt avfall. Både sådant avfall som är farligt med hänsyn till hälsan och till miljön, är att anse som farligt. Exempel på egenskaper hos farligt avfall är cancerframkallande, frätande, fosterskadande, ekotoxiskt, smittförande eller brandfarligt. Den som hanterar farligt avfall är skyldig att följa ett stort antal regler utöver avfallsförordningen. Naturligtvis gäller de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken, tex. att du måste skaffa den kunskap som behövs och vidta de försiktighetsåtgärder som krävs. Det är alltid den som bedriver en verksamhet där avfall uppkommer som ansvarar för att avfallet hanteras på rätt sätt. Det innebär att den som ansvarar för verksamheten också ansvarar för avfallet och ska känna till avfallets innehåll, hur det ska klassificeras, förvaras och bortskaffas. Har man avfall som klassas som farligt avfall enligt avfallsförordningen ställs ytterligare krav på dokumentation, kännedom om innehåll och omhändertagande och på försiktighet vid förvaring och hantering.

4 Avfallsförordningen 4 Vad är farlig avfall? Farligt avfall är sådant avfall som är markerat med en asterisk (*) i bilaga 2 till avfallsförordningen eller annat avfall som har en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga 3 till denna förordning. Säkerhetsdatablad (varuinformationsblad) för de produkter som ingår i avfallet är till stor hjälp när man ska klassificera avfallet och ger också upplysning om hur avfallet ska hanteras. Exempel Detta är exempel på farligt avfall: Batterier; alla batterier ska lämnas in oavsett vad de innehåller Drivmedel Motor- och spillolja Avfettningsmedel Bekämpningsmedel Lösningsmedel Färger, lacker, lim och träskyddsmedel. Sprayburkar med farligt innehåll Asbest Impregnerat eller annat kemikalieförorenat trä Tonerkassetter Starka syror och baser Fotokemikalier Riskavfall Ljuskällor med kvicksilver, t ex lysrör och lågenergilampor Hur förvaras farligt avfall? Förvaringsbehållare Farligt avfall ska förvaras i behållare som medger en säker hantering. Behållaren ska vara beständig både mot innehållet och omgivningen. Dess storlek och form ska anpassas så att all transport och förvaring samt annan hantering kan ske utan risk för spill, sammanblandning eller andra olyckor. För en säker hantering krävs oftast att förvaringen sker i tättslutande behållare till skydd mot spill och avdunstning. Förvaringsbehållare bör vara tydligt märkta med texten FARLIGT AVFALL och respektive innehåll så att alla som kan komma i

5 kontakt med dem har kännedom om dess innehåll och att de ska hanteras som farligt avfall. Förvaringsutrymme Förvaring bör ske i avloppslöst utrymme och på sådant sätt att det inte finns risk för läckage till dag- eller spillvattennät eller övrig omgivning. Detta innebär att underlaget i förvaringsutrymmet ska vara tätt emot de avfallslag som hanteras. För farligt avfall i flytande form ska det finnas invallning som rymmer minst hela behållarens volym. Invallning för flera kärl med flytande farligt avfall ska rymma minst den största behållarens plus 10 % av summan av övriga behållares volym. Ur miljösynpunkt är oftast förvaring av farligt avfall inomhus säkrare än utomhus. Vid utomhusförvaring bör platsen vara belägen under tak och på ett tätt underlag. Blanda inte olika typer av farligt avfall I normalfallet är det förbjudet att blanda olika typer av farligt avfall eller att blanda det med övrigt avfall, andra ämnen och material. Farligt avfall som är blandat med annat avfall eller annat material ska separeras, annars klassas hela avfallsmängden som farligt avfall. Speciellt gäller att iaktta stor försiktighet när avfallet kan innehålla kemikalier eller ämnen som kan reagera med varandra eller av andra skäl är olämpliga att blanda eller förvara tillsammans. God vägledning kan ofta fås genom säkerhetsdatablad för de produkter som ingår i avfallet. Det finns möjligheter till undantag från dessa regler om syftet är att förbättra transportsäkerheten och återvinningsmöjligheterna under förutsättning att det görs på ett sätt som kan godtas ur miljöskyddssynpunkt. Mellanlagring eller bara förvaring? Förvaring av farligt avfall som klassas som mellanlagring är anmälnings- eller tillståndspliktig. Vid mellanlagring sker inget annat med avfallet än att det kommer till platsen, eventuellt omförpackas, förvaras och sedan skickas till en annan plats för vidare mellanlagring eller annan behandling. Lagring av farligt avfall som uppkommit i den egna verksamheten är inte anmälnings- eller tillståndspliktig. Förvaring i samband med mottagning av farligt avfall från hushåll av t.ex. lysrör, klockbatterier m.m. i affär eller liknande som säljer detta bedöms i de flesta fall inte som anmälningspliktig mellanlagring. Avfallsförordningen 21 Miljöbalken 9 kap. 6 förordningen om miljöfarlig vekrsamhet och hälsoskydd (SFS 1998:899) 5 och 21

6 Det är Miljönämnden som gör bedömningen om en förvaring av farligt avfall ska klassas som ett anmälningspliktigt mellanlager eller inte. All mellanlagring av farligt avfall som inte vid något tillfälle överstiger 5 ton oljeavfall, 10 ton blybatterier, 10 ton elektriska eller elektroniska produkter samt 1 ton övrigt avfall, ska anmälas till Miljöskyddsnämnden innan den påbörjas. Är mängderna större ska tillstånd sökas hos Länsstyrelsen. Avfallsförordningen 43 Avfallsförordningen 26 Avfallsförordningen 34 Avfallsförordningen 27 Journalföring, behövs det? Du som har verksamhet där farligt avfall uppkommer är skyldig att föra anteckningar över avfallet. Anteckningarna ska innehålla: avfallsmängd som uppkommer årligen, avfallsslag (EWC-kod) samt de anläggningar som avfallet transporteras till. Fem år ska anteckningarna sparas och de ska finnas tillgängliga då miljöskyddskontoret, som är tillsynsmyndighet, gör sina inspektioner. Vad gäller vid transport av farligt avfall? Tillstånd för att transportera farligt avfall För att transportera farligt avfall som uppkommer i yrkesmässig verksamhet krävs särskilt tillstånd. Länsstyrelsen prövar och utfärdar tillstånd för transport av farligt avfall. Tillståndet är tidsbegränsat och gäller som längst i fem år...eller räcker det med att anmäla? Tillstånd kan ersättas med anmälan till Länsstyrelsen, om transporterna avser mindre mängder farligt avfall som uppkommer i den egna verksamheten. Anmälan ska göras vart femte år så länge som transporterna utförs. Följande mängder får som mest transporteras efter anmälan till Länsstyrelsen: oljeavfall; 2 fat (400 liter)/år, lösningsmedel; 1 fat (200 liter)/år, färg- eller lackavfall; 1 fat (200 liter)/år, lysrör eller andra ljuskällor; 300 st/transport,

7 använt köldmedium; 300 kg/transport, avfall av elektriska och elektroniska produkter; 300 kg/transport eller övrigt farligt avfall; 100 kg/år. Det är dock inte tillåtet att transportera avfall som innehåller PCB, kvicksilver (med undantag för hela lysrör eller andra ljuskällor), cyanid eller kadmium. För sådana transporter gäller alltid tillståndsplikt och tillika transportdokument. Det är också tillåtet att efter anmälan till Länsstyrelsen transportera eget farligt avfall som utgörs av jordbrukskemikalier, flyg- och pannaska från oljeförbränning, smittförande avfall och asbestinnehållande avfall mm. För dessa transporter krävs dock transportdokument. Undantag för batterier Batterier som innehåller bly, kadmium eller kvicksilver klassas som farligt avfall då de kasseras. Transporter av batterier som utgör farligt avfall är undantagna från ovanstående regler om anmälan och transporttillstånd. Transportdokument, vad är det? Vid transport av farligt avfall ska avsändaren av det farliga avfallet upprätta ett transportdokument för varje enskild transport. Dokumentet ska innehålla uppgift om avsändare, mottagare, transportör, avfallsslag (EWC-kod) och avfallsmängd. Avfallsmottagaren ska bekräfta att avfallet tagits emot, oftast sker detta i samband med fakturering. Transportdokumentet ska sparas i minst fem år och ska kunna uppvisas på begäran av tillsynsmyndigheten. Transportdokumentet ska undertecknas av avsändaren och vid mottagandet, av mottagaren. Vid egen, anmälningspliktig transport av farligt avfall som uppkommit i den egna verksamheten (enligt ovan) behöver inte något transportdokument upprättas. Kontrollera att transportör och mottagare har tillstånd Den som lämnar farligt avfall är skyldig att kontrollera att transportören har tillstånd för den aktuella transporten och att den Avfallsförordningen 28 och 34 Förordningen om batterier (SFS 1997:645) Avfallsförordningen 41 Avfallsförordningen 39

8 Lagen om transport av farlig gods (SFS 1982:821) Förordningen om transport av farligt gods (SFS 1982:923) Statens Räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR-S), SRVFS 2004:14 som tar emot det farliga avfallet har det tillstånd som krävs för att hantera avfallet. Farligt avfall kan vara farligt gods vid transporten Observera att transport av farligt avfall ofta klassas som transport av farligt gods och omfattas av Lagen om transport av farligt gods (SFS 1982:821) och förordningen om transport av farligt gods (SFS 1982:923). Föreskrifter för landtransporter av farligt gods ges ut av Räddningsverket och är baserade på en internationell överenskommelse och kallas ADR-S. I bilaga S till dessa föreskrifter regleras transporter av gods i mindre förpackningar till mellanlagring och slutgiltigt omhändertagande. Om det farliga avfallet som ska transporteras uppfyller kriterierna för farligt gods ska det dessutom klassificeras enligt en ämneslista, beroende på vilka farliga egenskaper avfallet har (t.ex. självantändande, giftigt eller oxiderande). Efter klassificeringen ska avsändaren se till att emballaget uppfyller de krav som ställs på förpackningar för den typen av gods. Transportfordonet ska vara ADR-klassat och föraren ska ha giltigt ADR-körkort. Ansvarsfördelning I de fall en verksamhetsutövare, fastighetsägare eller liknande anlitar ett serviceföretag kan det i vissa fall vara oklart vilket ansvar som åligger de respektive parterna. Generellt kan sägas att avfall som uppstår i verksamheten vid serviceföretaget som utför uppdraget får efter anmälan, eller om de har tillstånd, transporteras enligt de regler som gäller för transport av farligt avfall. I de fall det krävs transportdokument är det serviceföretaget som ska upprätta ett sådant. Verksamhetsutövaren som anlitat serviceföretaget ska kontrollera att det har anmält eller tillstånd att utföra aktuella transporter. Saknar serviceföretaget anmälan/tillstånd för transporten åligger det verksamhetsutövaren som beställt uppdraget att se till att avfallet hämtas av transportör som har anmält eller har de tillstånd som krävs. Det är då verksamhetsutövaren som är avfallslämnare och ska upprätta transportdokument och kontrollera transportör och mottagare. Statens Räddningsverks föreskrifter om transport av farlig gods på väg och i terräng Finns det särskilda regler för märkning? Avfallets emballage bör vara märkt så att det går att ta reda på vem som är avsändare och vad avfallet innehåller. I förekom-

9 mande fall ska emballaget vara märkt med transportkod enligt ADR-S bestämmelser. Om det krävs särskilda skyddsåtgärder för att hantera avfallet bör naturligtvis även detta framgå av märkning på emballaget. För avfall som vid transport klassas som farligt gods gäller speciella regler om märkning. En gång avfall, alltid avfall? När upphör avfall att vara farligt avfall? Ett farligt avfall som behandlats så att det saknar samtliga farliga egenskaper enligt bilaga 3 i avfallsförordningen utgör inte längre farligt avfall. Avfallsförordningen, bilaga 3 När upphör avfall att vara avfall? Det som blir avfall enligt definitionen är med hänsyn till miljöbalkens tillämpningsområde och dess syfte, att betrakta som avfall till dess det har bearbetats/behandlats så att en ny användbar produkt uppstått. Rapportering Miljörapport Verksamheter, som enligt miljöbalken är tillståndspliktiga, är skyldiga att upprätta en årlig miljörapport och ska alltid lämna uppgifter i miljörapporten om farligt avfall som uppkommit i verksamheten, antingen avfallet finns kvar eller transporterats bort under det aktuella året. Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport för tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter (NFS 2003:13) Ordlista Definitionen av avfall bygger på EU:s avfallsdefinition. Enligt miljöbalken avses med avfall varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. (Miljöbalken 15 kap 1 ) Den som innehar ett avfall är den som har rådighet över avfallet, alltså den som kan besluta om avfallet och rent faktiskt göra något med det (skicka det vidare eller hantera det på något sätt). Avfallsinnehavaren är ursprungligen samma person som avfallsproducenten, men innan ett avfall slutligt behandlas kan det ha tillhört många olika avfallsinnehavare. Se EWC-kod. Avfall Avfallsinnehavare Avfallskategori

10 Avfallsproducent Behandling Biologiskt nedbrytbart avfall Deponi EWC-kod Farliga egenskaper enligt bilaga 3 Begreppet saknas i lagtext men definieras som den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer en vara eller en förpackning, eller i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som kräver särskilda åtgärder av renhållnings- eller miljöskäl. (Miljöbalken 15 kap. 4 ) Det man brukar avse med avfallsproducent är dock inget som har någon direkt koppling till yrkesmässig verksamhet. Med avfallsproducent menas en fysisk eller juridisk person som ursprungligen alstrat ett visst avfall i sin verksamhet eller i sitt privata liv. Användning av fysikaliska, termiska, kemiska eller biologiska metoder, inklusive sortering som ändrar avfallets egenskaper så att dess mängd eller farlighet minskas, hanteringen underlättas eller återvinning gynnas. (Förordning (2001:512) om deponering av avfall 14 ) Allt avfall som kan brytas ned utan tillgång till syre eller med tillgång till syre. (Förordning (2001:512) om deponering av avfall 3 ) Med deponi avses upplagsplats för avfall. Som deponi anses inte en plats eller anläggning där avfall: omlastas för att beredas för vidare transport till en annan plats där det ska återvinnas, behandlas eller bortskaffas, lagras innan det återvinns eller behandlas, om lagringen sker för en kortare period än tre år, eller lagras innan det bortskaffas, om lagringen sker för en kortare period än ett år. (Avfallsförordningen 5 ) Eftersom deponering av avfall alltid är tillståndspliktigt är dessa undantag viktiga. Att lagra avfall upp till tre år är inte deponering om avfallet ska återvinnas eller behandlas, men ska det bortskaffas räknas det som deponering redan efter ett år. Avfallsförordningens bilaga 2 innehåller den europeiska avfallskatalogen som är en förteckning av olika avfallsslag indelade i kategorier. För varje kategori anges en sexsiffrig EWC-kod (EWC European Waste Catalogue). Farligt avfall anges i katalogen med en asterisk* vid EWC-koden för respektive avfallslag. (Avfallsförordningen bilaga 2) H 1 Explosivt H 2 Oxiderande H 3A Mycket brandfarligt

11 H 3B Brandfarligt H 4 Irriterande H 5 Hälsoskadligt H 6 Giftigt H 7 Cancerframkallande H 8 Frätande H 9 Smittförande H 10 Fosterskadande H 11 Mutagent H 12 Ämnen och preparat som avger giftiga eller mycket giftiga gaser i kontakt med vatten, luft eller syre. H 13 Ämnen eller preparat som på något sätt, efter omhändertagande, kan ge upphov till ett annat ämne H 14 Ekotoxiskt: ämnen och preparat som omedelbart eller på sikt innebär risk för en eller flera miljösektorer. (Avfallsförordningen bilaga 3) Ämne som klassas som miljö- eller hälsoskadligt enligt Kemikalieinspektionens (KEMI) regler. Alla farliga ämnen markeras med farokod på etikett och i säkerhetsdatablad. (Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2005:7) om klassifi cering och märkning av kemiska produkter) Ett begrepp som inte förekommer inom lagstiftningen, men ibland används i samband med frågeställningar om hur avfallsslag ska klassificeras. Observera att försiktighetsprincipen ändå gäller. Med de nya reglerna om farligt avfall och den gemensamma EU-klassificeringen av avfall bör utrymmet för tveksamhet om ett avfalls klassificering ha minskat. Verksamhet eller åtgärd som innebär insamling, transport, återvinning eller bortskaffande av avfall. Med detta avses: insamling av avfall: uppsamling, sortering eller blandning av avfall för vidare transport, återvinning av avfall: förfarande som anges i bilaga 4 i avfallsförordningen, bortskaffande av avfall: förfaranden som anges i bilaga 5 i avfallsförordningen, deponering: bortskaffningsförfarande som innebär att avfall läggs på en deponi. (Miljöbalken 15 kap. 3 ) Farlig ämne Gråzonsavfall Hantering av avfall

12 Icke-farligt avfall Inert avfall Mellanlagring Organiskt avfall Producent Producentansvar Riskavfall Verksamhetsutövare Avfall som inte är farligt avfall. Avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar. (Förordning (2001:512) om deponering av avfall 3 ) Yrkesmässig insamling och lagring av avfall på en plats där avfallet inte uppkommit och där avfallet inte heller ska bortskaffas eller återvinnas. (Naturvårsverkets allämnna råd (NFS 2004:14) till avfallsförordningen avseende farligt avfall, bilaga 4 och 5 (R13 och D15) Avfall som innehåller organiskt kol, exempelvis biologiskt avfall och plastavfall. (Avfallsförordningen 4 ) Med producent avses: den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer en vara eller en förpackning, eller den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som kräver särskilda åtgärder av renhållnings- eller miljöskäl. (Miljöbalken 15kap. 4 ) Innebär att producenten ska se till att avfall samlas in, transporteras bort, återvinns, återanvänds eller bortskaffas på ett sätt som kan krävas för en hälso- och miljömässigt godtagbar avfallshantering. (Miljöbalken 15 kap.6 ) Ett begrepp som tidigare använts av Socialstyrelsen för vissa avfall med farliga egenskaper från sjukvården. Begreppet finns dock kvar i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och avser där smittförande, biologiskt, skärande/stickande eller radioaktivt avfall samt läkemedelsavfall. Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet. Verksamhetsutövaren är alltså den som bedriver en verksamhet av något slag. Det kan vara en fysisk eller juridisk person. Den som driver en anläggning där farligt avfall lagras, återvinns eller bortskaffas är att anse som verksamhetsutövare.

13 Här följer en del av del lagar och regler som gäller inom avfallsområdet: Miljöbalken 1998:808 Lag 1975:343 bilskrotningslagen Lag 1982:821 om transport av farligt gods Förordning 1993:1268 om spillolja Förordning 1994:1205 om producentansvar för returpapper Förordning 1994:1236 om producentansvar för däck Förordning 1975:348 bilskrotningsförordningen Förordning 1995:701 om gränsöverskridande transporter av avfall Förordning 1997:185 om producentansvar för förpackningar Förordning 1997:645 om batterier Förordning 1997:692 om förbränning av farligt avfall Förordning 1997:788 om producentansvar för bilar Förordning 1998:122 om bortskaffande av PCB mm Förordning 1998:899 om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Förordning 2005:209 om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter Förordning 2001:512 om deponering av avfall Avfallsförordning 2001:1063 Regelverk Ersatta/upphävda: Förordning 1996:971 om farligt avfall Förordning 1998:902 Renhållningsförordning

14 Om mina frågor inte har besvarats? Var hittar jag mer information? Här kommer en förteckning med sidor på nätet som förhoppningsvis kan leda fram till svaren på dina frågor. Rättsnätet, Naturvårdsverket, Miljödepartementet, Avfallsforum, Länsstyrelsen Borås Energi & Miljö AB, Sakab, Förpackningsinsamlingen, Stena Metall, Reci, Ragnsells, Om inte så är du naturligtvis välkommen att höra av dig till oss på Miljökontoret. Om du har specifika frågor gällande farligt avfall, dess hantering eller hur det tas om hand kontakta gärna: Göran Glans på Sobackens avfallsanläggning Telefon: , e-post:

15 Tänk på att det är du som avfallslämnare som ansvarar för att ta fram den information som behövs för att bestämma om ett avfall är farligt eller inte och att klassa avfallet i rätt EWC-kod, klassningen kan diskuteras med företaget som tar hand om avfallet och miljömyndigheten, farligt avfall inte får blandas med något annat, farligt avfall ska vara märkt, ta kontakt med transportören i ett tidigt skede i vissa fall går det att hyra returhållare som är utformade så att både förvaring och borttransport blir praktisk och säker, tömma ofta, så blir risken för sammanblandning av olika avfallstyper mindre, ADR-reglerna för transport av farligt gods gäller för många transporter av farligt avfall, kontrollera att företagen som transporterar och tar hand om ditt farliga avfall har tillstånd från länsstyrelsen att göra det, du måste föra anteckningar över mängden farligt avfall, avfallsslag och vem som tar hand om avfallet.

16 Besöksadress: Sturegatan 42 Postadress: Borås Telefon: Telefax: E-post: hemsida: dec 2007