1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Utrikesdepartementet Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Frankrike 2010 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Frankrike är ett demokratiskt samhälle, en väl fungerande rättsstat, i vilket grundläggande fri- och rättigheter upprätthålls. De mest centrala konventionerna har tillträtts och respekteras. Rätten till liv och kroppslig integritet respekteras väl, men överbeläggning i fängelser utgör ett problem. Rättsväsendet fungerar väl, men formerna för anhållande har underkänts såväl nationellt som internationellt och ska nu ses över. Religionsfrihet garanteras, men förbud mot att täcka ansiktet på offentlig plats, i praktiken ett förbud mot vissa former av slöja, har väckt debatt om gränserna för religionsfriheten. Åtgärder tas för att ytterligare stärka kvinnors rättigheter, bland annat för att förebygga könsstympning och övergrepp mot kvinnor. Frågan om utvisning av romer samt behandlingen av kringresande har väckt debatt. Diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning är förbjuden, men Frankrike tillåter ej könsneutralt äktenskap eller adoption för enkönade par. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskomittéer Frankrike har ratificerat de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter. Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Det fakultativa protokollet om

2 avskaffande av dödsstraffet har inte undertecknats se dock nedan om Europakonventionen. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD). Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades Frankrike har undertecknat och ratificerat Europarådets konvention mot tortyr. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, International Convention on the Rights of Persons with Disabilities. Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons fram Enforced Disappearances Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC). Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), inklusive tilläggsprotokoll sex om avskaffande av dödsstraffet i fredstid. Frankrike har gjort reservationer mot artiklar i ovan nämnda konventioner som rör personer som tillhör minoriteter. Det gäller artikel 27 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 30 i konventionen om barnets rättigheter. Reservationerna beror på den konstitutionellt fastställda principen att alla medborgare är lika inför lagen och att Frankrike är en odelbar republik, jämför avsnitt 1. Frankrike har därför inte velat lagstifta om skydd för minoriteter eller ens erkänna förekomsten av minoriteter. Se vidare under avsnitt 16. Frankrike har gjort en deklaration enligt artikel 124 i Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen. Det innebär att franska medborgare som anklagas för krigsförbrytelser samt personer som anklagas för att ha begått nämnda brott på franskt territorium undantas från internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion sju år efter att stadgan trätt ikraft i förhållande till Frankrike. 2

3 3 Frankrike rapporterar regelbundet till FN:s olika konventionskommittéer. Rapporterna förbereds av en oberoende nationell kommitté för mänskliga rättigheter (Commission nationale consultative des droits de l'homme), som består av representanter från såväl berörda ministerier som franska specialister på området. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det förekommer inte några uppgifter om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar i Frankrike. Den franska konstitutionen såväl som fransk lag förbjuder tortyr. Människorättsorganisationen Human Rights Watch har kritiserat Frankrike för att landets underrättelsetjänst samarbetar med och mottar uppgifter från länder där tortyr förekommer. Flera internationella instanser har uttryckt oro över situationen i franska fängelser och häkten, se även avsnitt 5. Såväl CAT, FN:s kommitté mot tortyr som CNCDH, Commission Nationale Consultative des Droits de l Homme, har påpekat att fängelserna är överbelagda. I augusti 2010 satt personer frihetsberövade i fängelser och häkten, vilket innebar en platsbrist på personer framförallt i häktena. Det innebär att det fanns 107,8 fängslade per 100 platser och i vissa häkten uppåt 200 fängslade per 100 platser. Regeringen är medveten om problemet med överbeläggning och extra resurser har anslagits. Redan 2002 fattades beslut om ytterligare utbyggnader och år 2012 beräknar man ha klart platser med ett långsiktigt mål om totalt platser till Utbyggnaden går dock långsamt i förhållandet till antalet frihetsberövade. De överbelagda fängelserna innebär att intagna tvingas dela fängelseceller avsedda för ett mindre antal, och ibland till och med singelceller. I vissa fall har man inte haft möjlighet att gå på toaletten avskilt, förhållanden som Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, beskrivit som oacceptabla. Redan 2004 fastslog CAT att franska fängelser var överbelagda och att den bristande hygienen utgjorde en sådan hälsorisk att fängelserna var att anse som en nedvärderande behandling av fångarna. En fransk domstol dömde 2008 staten för att inte upprätthålla de regler för hälso- och hygienvillkor som uppställts. Den fann standarden så låg att den kränkte mänskliga rättigheter. I sin rapport har Europarådets kommissarie också kritiserat Frankrike för att de frihetsberövade inte ges möjlighet till att hålla fullgod kontakt med sina familjer

4 eller få adekvat läkarvård. I flera fall har frihetsberövade behövt vänta i dagar på vård på grund av personalbrist och undersökningar sker ständigt i polisens närvaro, en behandling som inte respekterar individens rätt till mänsklig värdighet och privatliv. I ett försök att minska antalet frihetsberövade utdömds alternativa straff, så som villkorlig dom med fotboja. Den nya loi pénitentaire reducerar också antalet dagar en person kan sitta häktad inför rättegång. CAT har även uttryckt oro över förekomsten av uppgifter av kränkande behandling av och våld mot frihetsberövade personer. Att personer misstänkta för allvarliga brott, som terrorism eller organiserad droghandel, inte har rätt att få tillgång till advokat förrän efter 72 timmar har också kritiserats, se avsnitt 5. Europeiska kommittén mot tortyr, Conseil d Etat (den franska regeringsrätten) och CNCDH har uttryckt oro över bruk av elchockspistoler och flash balls i landets fängelser, häkten och förvar. Bruk av pistolerna anses utgöra en hälsorisk. Frankrikes nationella kommitté mot tortyr fastslog 2010 att användande av vapnet kan utlösa så pass häftig smärta att det är att likställa med tortyr. Självmordsstatistiken i de franska fängelserna och häktena är högst i Europa. Under 2009 begick 126 frihetsberövade självmord, vilket var det högsta antalet någonsin. För att förhindra fler självmord har regeringen infört utbildning för fängelsepersonalen och ersätter föremål i fängelserna som kan tänkas användas vid självmordsförsök. 4. Dödsstraff Dödsstraff i fredstid avskaffade Frankrike har inte tillträtt det fakultativa protokoll om avskaffande av dödsstraff som är knutet till FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, men undertecknade tilläggsprotokollet nr 6 till Europakonventionen om avskaffande av dödsstraff i fredstid Konventionen trädde för Frankrikes del i kraft år Den 3 maj 2002 undertecknade Frankrike tilläggsprotokoll nr 13 till Europakonventionen om mänskliga rättigheter, ett protokoll som innebär totalförbud mot dödsstraff även i krigstid. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Godtyckligt frihetsberövande är förbjudet. Under 2008 utdömdes ersättning av staten i 82 fall på grund av felaktigt frihetsberövande. 4

5 Frågan om formerna för anhållande (garde à vue) i Frankrike har varit föremål för kraftig debatt. Enligt nuvarande regler är den maximala tiden för anhållande ett dygn, med möjlighet till förlängning ytterligare ett dygn. Det finns en rad undantag, bland annat organiserad brottslighet, narkotikabrott och terroristbrott, som medför att en person kan anhållas upp till sex dygn. Under den tiden får den anhållne träffa en advokat, men endast i 30 minuter. Advokaten får inte del av utredningsmaterialet och får i vissa fall inte heller närvara vid förhör. Såväl Europadomstolen som det franska lagrådet och den franska högsta domstolen (cour de cassation) har under 2010 underkänt formerna för garde à vue, i huvudsak vad gäller möjligheten för den anhållne att få juridiskt bistånd genom advokat. Lagstiftningsarbete pågår för närvarande för att få reglerna i överensstämmelse med dessa utlåtanden. Såväl CAT som CNCDH har uttalat sig om förekomsten av kränkande behandling av personer i häkten. Man har uttryckt oro över de fall där anhållna får tillgång till en advokat först efter 72 timmar, då risken för övervåld är som störst de första timmarna efter anhållandet. Efter förslag från Amnesty International har det genomförts en större reform på justitieområdet, där man bland annat började med att filma förhör med anhållna för att komma tillrätta med polisbrutalitet. CAT och CNCDH har i sina årsrapporter upprepat önskan om att förhör med misstänkta för terrorism eller organiserad narkotikahandel inte ska vara undantagna denna regel, utan också filmas. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Frankrike är en rättstat med ett fungerande rättssystem. Allas likhet inför lagen är fastställd i konstitutionen. Frankrike arbetar brett med MR-frågor internationellt och ett stort antal MR-organisationer arbetar nationellt med att skydda olika utsatta grupper i samhället. Rätten till en rättvis rättegång garanteras i konstitutionen. Utdragna rättsprocesser och stora förseningar utgör ett problem. Europadomstolen dömde 2009 Frankrike i 6 fall för improper arrest, lack of fair hearing and unreasonable length of the judicial process. Frankrike fälldes av Europadomstolen i totalt 20 fall för brott mot mänskliga rättigheter år Den tilltalade skyddas av en oskuldspresumtion. Rättegång är offentlig, förutom för minderåriga, och leds av en eller tre domare. För mål som rör minderåriga finns särskilda instanser, med specialiserade domare och åklagare. Minderåriga anses kunna hållas straffrättsligt ansvariga från 10 års ålder, men är straffmyndiga först från 13 års ålder. CNCDH och Europarådets kommissarie för mänskiga rättigheter har kritiserat den franska lagen om förlängd strafftid som trädde i kraft La loi sur 5

6 rétention de sûreté ger möjlighet att fortsätta hålla den dömde inspärrad efter att strafftiden löpt ut om det bedöms som sannolikt att denne kommer fortsätta med brott. Minst ett år före frigivning ska beslut om detta efter utredning och medicinsk rapport fattas av tre domare. I sådana fall förlängs straffet med ett år, som kan förnyas. Lagen gäller för alla brott begångna mot minderårig, samt de mest allvarliga brotten (mord, våldtäkt, terrorism). Även om lagen inte utformades för att tillämpas retroaktivt har det genom lagrådets tolkning öppnats upp för en sådan tillämpning. Detta har ifrågasatts av CNCDH som menar att kausaliteten mellan brott och straff undermineras och att det strider mot principen om förutsägbarhet, då bedömningen sker på basis av ett hypotetiskt, framtida brott. 7. Straffrihet CAT och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter har tidigare uttryckt oro över att det råder ett straffrihetsklimat för den franska polisen, liksom att anmälningar mot dessa tjänstemän inte utreds i den utsträckning de borde. Amnesty International har kritiserat regeringen för att inte utreda de anmälningar om polisvåld som inkommit. CNCDH rapporterade också om fall där poliser vägrat registrera anmälningar om övervåld som gäller dem själva eller kollegor. Majoriteten av de anmälningar om övervåld som skett har gjorts av personer från minoritetsgrupper eller personer av utländsk bakgrund. ACAT, Action des chrétiens pour l abolition de la torture, pekade i sin rapport från december 2010 på att de utredningar som företas inte utförs av oberoende eller objektiv part. Europarådets kommissarie uppmärksammade också att de som protesterar mot eller ingriper vid polisvåld i vissa fall själva blir anklagade för brott mot tjänsteman. Det finns inga exakta siffror på hur vanligt förekommande polisbrutalitet är men enligt Service des urgences médico-judiciaries (UMJ) i Paris utför man årligen ca undersökningar av personer i polisarrest, varav 5 procent hävdar att deras skador uppkommit vid övervåld. Efter upprepade påtalanden från såväl CAT som CNCDH, implementerades i slutet på sommaren Romstadgan för den internationella brottsmålsdomstolen i fransk lagstiftning genom lagen loi portant adaption du droit pénal à l institution de la Cour pénale internationale (CPI). Författningen ger de franska domstolarna universell jurisdiktion över brott som erkänns under stadgan oavsett den misstänktes nationalitet, så länge denne uppehåller sig på fransk mark. Den franska lagen uppställer dock restriktiva villkor som i praktiken förhindrar en tillämpning av den universella kompetensen, något som kritiseras av ACAT. Jämför avsnitt 14 om utvidgad jurisdiktion över könsstympning och barnprostitution. 6

7 7 8. Yttrande-, tryck, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Frankrike antog en pressfrihetslag så tidigt som år Yttrande- och tryckfrihet har således en historisk förankring och skyddas av konstitution och lag. Inskränkningar i yttrande- och pressfriheten gäller för uppmaning till och diskriminering av personer pga. kön, sexuell läggning, etnicitet eller handikapp, som är förenat med ett bötes- och fängelsestraff. Det är också straffbart att uppmana till särskilt allvarliga brott, såsom mord, våldtäkt, terrorism med mer antogs en lag som innebär att fängelsestraff kan utdömas för förnekelse av förintelsen. I oktober 2006 röstade Nationalförsamlingen för ett motsvarande lagförslag om förnekelse av det armeniska folkmordet. Frågan har dock inte behandlats i Senaten. I oktober 2009 dömde fransk domstol en komiker till böter efter att han offentligt hyllat en känd förnekare av förintelsen. Reportrar utan gränser har kritiserat reglerna om källsekretess, där ny lagstiftning gett polis och åklagare ökade befogenheter att begära in uppgifter om pressens källor. FN:s dåvarande specialrapportör för religionsfrihet, Asma Janghar, besökte Frankrike I sin rapport konstaterade hon att Frankrike generellt respekterade religionsfrihet. Det är sedan 2004 förbjudet i Frankrike att bära kläder eller symboler som tydligt visar religionstillhörighet, (till exempel kippa, slöja eller stora krucifix), i statliga skolor. Före detta specialrapportören och ett flertal organisationer för mänskliga rättigheter har uttryckt oro över förbudet. Lagen förbjuder ungdomar från att fritt i skolan visa sin religionstillhörighet. Likaså, menade Asma Janghar, kan den upplevas som förnedrande för unga muslimska kvinnor och leda till en stigmatisering av muslimsk slöja utanför skolmiljön. FN:s kommitté mot rasdiskriminering rekommenderade en övervakning av lagen, så att tillämpningen inte ledde till diskriminering eller problem för barn att få tillgång till utbildning. Ett generellt förbud mot att täcka ansiktet på offentliga platser antogs Bärande av niqab och burqa blir således förbjudet på gator, marknader, i transportväsendet men också i privata kontorsbyggnader. Den som överträder förbudet riskerar böter på 150 och en kurs i medborgarskap. Den person som tvingar en kvinna att bära heltäckande slöja kan dömas till högst ett års fängelse och böter på

8 Lagen har godkänts av det franska lagrådet, Conseil Constitutionnel, och träder i kraft under våren Förslaget, som var högst kontroversiellt, har kritiserats av såväl franska oppositionspolitiker som vissa enskilda organisationer. Amnesty International anser att förbjudet kränker yttrande- och religionsfriheten för dem som bär burqa eller niqab som ett uttryck för sin identitet eller tro. Regeringen och anhängare till förbudet anser att bärande av burqa och niqab är oförenligt med de värderingar som förankrats i konstitutionen, och symboliserar kvinnoförtryck. 9. De politiska rättigheterna och de politiska instrumenten Det franska politiska systemet brukar betecknas som halvpresidentiellt. Landet har en folkvald president som är statsöverhuvud samt en premiärminister som är ansvarig inför parlamentet. Parlament är uppdelat i två kamrar, Nationalförsamlingen och Senaten. Presidenten och ledamöter i Nationalförsamlingen väljs på fem år. Valen i Frankrike är öppna och fria. Antalet folkvalda kvinnor är förhållandevis lågt. I det franska parlamentet sitter 184 kvinnor av totalt 929 ledamöter. I nationalförsamlingen har 109 av totalt 577 platser tilldelats kvinnor 19 procent). I senaten sitter 75 kvinnor (22 procent) av 343 senatorer. I Frankrike erkänns inte minoriteter (jämför avsnitt 16) eller olika etniska och kulturella bakgrunder. Lagen förbjuder insamling av sådana uppgifter om landets medborgare. Som konsekvens härav finns således ingen sådan statistik. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Frankrike har ratificerat Internationella arbetsorganisationens, ILO, åtta centrala konventioner på området mänskliga rättigheter (om föreningsfrihet och förhandlingsrätt, icke-diskriminering i arbetslivet, förbud mot tvångsarbete samt förbud mot barnarbete). Den franska lagen garanterar föreningsfrihet. Att bilda eller delta i en fackförening är inte förknippat med några tillstånd eller särskilda krav. Fackföreningarna har rätt att utöva sin verksamhet fritt. Fackanslutningen är ca 8 procent. Strejkrätten är väl underbygd i lag och arbetstagare kan utöva sin strejkrätt, med undantag för när sådant deltagande utgör allmän fara. 8

9 9 All form av diskriminering på grund av facktillhörighet är förbjuden. Ändå rapporterades att anställda med fackliga uppdrag har sämre arbetsvillkor och upp till 10 procent lägre lön, något som kraftigt kritiseras av de olika fackförbunden. FN:s kommitté mot modernt slaveri rapporterade 2008 om 164 fall av tvångsarbete i Frankrike. Ingen statistik från regeringen visar att barnarbete förekommer men media har rapporterat om enskilda fall. Minimiåldern för barn att börja arbeta är 16 år, med undantag för särskilda lärlingsprogram samt inom underhållningsbranschen. Minimilönen för 2010 är 8,86 euro/timme, vilket ska motsvara skälig levnadsstandard. Undantagna från regeln om minimilön är särskilda anställningar, såsom praktiktjänstgöringar och statligt subventionerade arbeten. Den officiella arbetsveckan är 35 timmar. Företag kan förhandla med sina anställda om olika ersättningsalternativ och på så vis öka antalet arbetsdagar per år från 218 till 235. Tio timmar är det maximala antalet per arbetsdag och det maximala antalet timmar per vecka är 48, med ett snitt om 44 timmar per vecka under en tolvveckors period. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Frankrike har ett väl utbyggt hälsovårdssystem som är tillgängligt för alla. År 2000 rankades den franska sjukvården bäst i världen av OECD, som fortfarande betecknar den som en av de främsta. Kostnaderna för sjukvårdssystemet utgör ca 9,5 procent av landets BNP. I ett försök att minska kostnaderna och den höga sjukfrånvaron, har flera reformer genomförts under de senast åren. Bland annat har man reducerat ersättningen för vissa läkemedel och gjort neddragningar i sjukhusens budgetar. Den beräknade medellivslängden 2009 var 81,5 år (77,8 år för män och 85 år för kvinnor). 12. Rätten till utbildning Den franska motsvarigheten till svenska folkskolan skapades 1882 i ett led att sprida och befästa de republikanska värderingarna. Den franska skolplikten sträcker sig från sex till sexton års ålder och gäller såväl franska som utländska barn som vistas i landet. Även barn som saknar uppehållstillstånd har rätt till utbildning. Statligt understöd utgår till såväl offentliga som privata skolor som tecknat avtal med staten. Enligt OECD går ca 80 procent av alla elever i offentliga skolor.

10 10 Offentlig skolgång är i princip gratis. För de universitet och lärosäten som tar ut avgifter finns medel att söka för elever från mindre bemedlade familjer. 65 procent av befolkningen har en utbildning motsvarande gymnasieexamen och 24 procent har en eftergymnasial kompetens. Frankrike investerar mycket inom utbildningssektorn. Under 2008 lades 129,4 miljarder på undervisning, vilket motsvarar 6,6 procent av BNP. I förhållande till andra länder inom OECD spenderar Frankrike ca 4 procent mer på undervisning i låg- och mellanstadiet och hela 24 procent mer i snitt än övriga länder på den gymnasiala utbildningen. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Den franska levnadsstandarden och ekonomin är generellt att anse som god. Landets ekonomi har likt övriga länder i Europa drabbats av den finansiella och ekonomiska krisen. Den franska tillväxten sjönk med 2,1 procent under 2009 men förväntas öka med 1,5 procent under Samtidigt har den inhemska konsumtionen fortsatt vara stark under krisen och hushållens köpkraft har ökat. Arbetslösheten är 9,7 procent. Landets fördelningspolitik och sociala välfärdssystem är väl utvecklade. Exempel på detta är bland annat RMI, Revenue Minimum d Insertion, vilket motsvarar det svenska socialbidraget. Det utgår när sökande inte är berättigad till arbetslösersättning. RMI låg 2010 på 460,09 /månad och utbetalades till 1,13 miljoner personer. Enligt INSEE, franska motsvarigheten till statistiska centralbyrån lever ca 13 procent av den franska befolkningen under fattigdomsgränsen (949 /månad för 2008). OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Våld mot kvinnor utgör ett uppmärksammat problem i det franska samhället. Våldtäkt, även inom äktenskapet, är straffbart. Det är en försvårande omständighet om förövaren har varit eller är gift eller registrerad partner till offret. Straffskalan sträcker sig från 3 års fängelse och böter på till 20 års fängelse. Regeringen bidrar till ett flertal frivilligorganisationer som arbetar mot kvinnovåld. Regeringen finansierade också en stor kampanj i media mot kvinnofridsbrott. FN:s kommitté mot tortyr berömde Frankrike för dessa insatser. Mellan 2007 till 2008 sjönk antalet fall av dödsmisshandel av kvinnor från 166 till 156.

11 Under de senaste åren har det från regeringens sida förts en aktiv politik mot traditioner som inskränker kvinnors självbestämmande, till exempel tvångsäktenskap och könsstympning. Flertal frivilligorganisationer, som Voix de femmes och GAMS ( Groupe femmes pour l abolition des mutilations sexuelles ) arbetar tillsammans med regeringen för att stödja utsatta kvinnor av utländskt ursprung. I samma anda antogs i år en lag om förbud mot niqab och burqa, då dessa ansågs utgöra en symbol för kvinnoförtryck, jämfär avsnitt 8 om religionsfrihet. Fransk lag förbjuder könsstympning av kvinnor och definierar det som våld som medfört stympning eller permanent handikapp, eller i förekommande fall vållande till annans död. Lagen befarades ha lett till att fler kvinnor utsattes för könsstympning under resor till familjens ursprungsland, där sådan tolereras eller är tillåten. Därför ändrades lagen under 2006 så att franska domstolar har jurisdiktion över brott som begåtts utomlands om offret är permanent bosatt i Frankrike. Brottet kan ge upp till tio års fängelse och skadestånd om , upp till 15 års fängelse om brottet gäller minderårig under 16 år. GAMS uppskattar att kvinnor och minderåriga är offer eller hotades av könsstympning. Majoriteten av kvinnorna kom från Sahel-området i Afrika. En studie visar att könsstympning blev mindre vanligt efter olika kampanjer för ökad medvetenhet, men att ytterligare information och skydd behövs för de barn som riskerar att utsättas för könsstympning när de är på besök i sitt ursprungsland. Prostitution är tillåten enligt fransk lag men koppleri är förbjudet. Sexturism förekommer. För att komma tillrätta med detta bedrevs kampanjer i media. Ansvarigt ministerium arbetade med att nå ut med frågan genom landets turism- och serviceutbildningar. Frankrike har utökad jurisdiktion över brott som begåtts utanför franskt territorium av franska medborgare och i landet permanent bosatta personer. Människohandel är förbjuden enligt lag. Frankrike är transit- och destinationsland för sexuella tjänster och tvångsarbete, framförallt från Afrika (Nigeria och Kamerun), Central- och Östeuropa samt i ökad grad från Asien. Det är främst mindre nätverk som smugglar personer till Frankrike men också större kriminella organisationer identifierades 822 offer för trafficking, mot 1218 under Offer för människohandel som samarbetar med polisen kan få socialt stöd och provisoriskt uppehållstillstånd. Mildare straff kan utdömas mot dem som anger eller vittnar mot personer som deltagit i människohandel. Deltagande i människohandel kan ge upp till fem års fängelse. Om offret är minderårigt eller särskilt utsatt kan straffet bli upp till tio års fängelse. En 11

12 12 interministeriell arbetsgrupp mot människohandel, OCRTEH, upprättades Enligt konstitutionen är män och kvinnor lika inför lagen och diskriminering mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden är förbjuden. Såväl myndigheter som fristående organisationer visar på att det finns en generell diskrepans i löner mellan män och kvinnor på 25,5 procent. Trots att kvinnor utgör 58,5 procent på arbetsmarknaden var de underrepresenterade på chefsposter och hade svårt att få positioner med ansvar. Hos de 40 största företagen i Frankrike var tio procent av styrelseledamöterna kvinnor. 15. Barnets rättigheter Av den franska barnombudsmannens rapporter framkommer att klagomål inkom under 2009, en ökning med sex procent från De rättigheter som oftast anmäls kränkta rör barnets värdighet och respekten för familjen, såsom att ha en relation till båda föräldrarna, rätt till utbildning och skydd mot våld. Enligt ONED, Obeservatoire National de l enfance en Danger, led barn av dåligt boende och två miljoner barn levde under fattiga förhållanden under Fransk lag förbjuder tvångsäktenskap. Enligt GAMS riskerar cirka flickor mellan år bli offer för tvångsäktenskap. Ungdomsbrottsligheten i Frankrike ökade med 150 procent mellan 1997 och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter uttryckte i sin rapport från 2008 oro över att Frankrike tycktes tillämpa allt hårdare straff mot ungdomsbrottslingar, liksom över ändrad lagstiftning, där minderårighet som förmild-rande omständighet blev svårare att åberopa. Han uppmanade Frankrike att arbeta med undervisning och brottsförebyggande för att hjälpa unga ur kriminalitet, snarare än att skärpa straffen. Han kritiserade också Frankrike för att ungdomar i häkte inte hölls åtskilda från vuxna fångar. Under 2008 satt 759 ungdomar i ungdomsfängelse. Frankrike har ratificerat Internationella arbetsorganisationens konvention nr 182 angående barnarbete. Arbete för barn under 16 år är endast undantagsvis tillåtet (exempelvis inom modeindustrin) och hårt arbete för barn under 18 år är förbjudet.

13 Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Frankrike har inte undertecknat Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, och har inte heller ratificerat Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk. Den republikanska grundpelaren om allas lika värde samt den historiska definitionen av Frankrike som odelbar republik leder till att Frankrike inte erkänner minoriteter. Statistik som omfattar uppgifter om franska medborgare på grund av ras, ursprung eller religion får inte förekoma. Sedan 1972 är det i lag förbjudet att diskriminera en person på grund av dennes etniska eller religiösa tillhörighet. Sedan 2004 är det förbjudet att diskriminera person på grund av dess kön eller sexuella läggning på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och inom offentlig service. Rasistiska eller homofobiska motiv utgör en försvårande omständighet vid våldsbrott. Diskrimineringsförbudet övervakas av en nationell myndighet la haute Autorité de Lutte contre les Discriminations et pour l Egalité, HALDE. Myndigheten kan ta emot enskilda klagomål och ska underlätta för parter i tvistlösning. HALDE kan också föra ärenden till domstol. I början av hösten introducerades ett nytt förslag till migrationslag i Nationalförsamlingen. Förslaget ansågs som mycket kontroversiellt då det innebär möjlighet till förverkande av medborgarskap för en naturaliserad medborgare, om denne avsiktligen dödar eller invalidiserar en offentlig tjänsteman. I samma lag förlängs tiden för kvarhållande av asylsökande, från 32 till 45 dagar. Arbetslösheten var dubbelt så hög bland personer med utländskt ursprung som hos den övriga befolkningen. Antalet arbetslösa varierade mellan de olika ursprungsländerna men den var tre gånger så hög bland personer med turkiskt eller algeriskt ursprung. Detta är att jämföra med personer som härstammar från övriga EU-länder, där arbetslösheten endast var en procent högre än hos dem med franskt ursprung. Resandefolk ( gens du voyage ) Man uppskattar att det finns ca medborgare i Frankrike som allmänt betecknas gens du voyage. Dessa är till stor del romer sedan länge bosatta i Frankrike. Ungefär 15 procent av dessa saknar fast bostadsort eller mantalsskrivning. De är därför föremål för viss specifik lagstiftning. De ska inneha ett resetillstånd, som uppvisas och stämplas var tredje månad alternativt årligen beroende på inkomstsituation.

14 14 Resande kan bli registrerade i röstlängden först tre år efter det att de anmält tillhörighet till en viss kommun. Innan dess saknar de rösträtt. Motsvarande tidsfrist för övriga bostadslösa är endast sex månader, en diskrepans som vid ett flertal tillfällen påpekats av HALDE. Flera enskilda organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter har också kritiserat diskriminering av gruppen på arbetsmarknaden och inom utbildningssystemet. Det har rapporterats om fall där barn till resande och romer vägrats delta i undervisning, då skolan ansett att familjerna inte stannar tillräckligt länge i kommunen. Frekventa flyttar och långväga resor till skolan gör undervisningen allt svårtillgängligare för dessa barn och inskränker deras rättighet till utbildning. I försök att komma tillrätta med situationen har CNED, som organiserar utbildning på distans, introducerat särskilda kurser och upprättat ett särskilt nätverk för barn till resande. Utbildningsministeriet har också engagerat sig i ett projekt där särskilda skolbussar reser runt bland rastplatserna och undervisar barnen på plats. Båda projekten behöver dock växa i kapacitet för att barnens rätt till utbildning skall kunna tillgodoses. Romer Under sommaren 2010 skapade utvisningen av ett stort antal romer i huvudsak rumänska och bulgariska medborgare en häftig debatt i Frankrike och i EU. Ansvariga EU-kommissionären Reding förde fram starka misstankar om att EU-direktivet om fri rörlighet (2004/38) inte följts, när det gällde frivillighet och individuell bedömning. Reding kritiserade också regeringens språkbruk i frågan, där hon ansåg att allmän koppling gjordes mellan en folkgrupp och kriminalitet. Kommissionen hotade med att föra Frankrike inför EU-domstolen och avkrävde Frankrike en detaljerad redogörelse. Från franskt regeringshåll gjordes gällande att individuell prövning gjorts i samtliga fall och att man strikt följt direktivet. Några åtgärder vidtogs slutligen inte av Kommissionen, som dock konstaterade att Frankrike brustit i transponeringen av direktivet. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av kön. Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden och inom offentlig service. Våldsbrott som begåtts på grund av brottsoffrets sexuella läggning är en försvårande omständighet. Uttalanden och bilder i media som är sexistiska eller uttrycker homofobi är förbjudna. Diskriminering på grund av sexuell läggning kan anmälas till myndigheten mot diskriminering, HALDE. Under 2008 anmäldes 1248 fall av diskriminering på grund av sexuell läggning, en ökning med 3 procent från 2007.

15 Frankrike tillåter homosexuella att ingå partnerskap Pacs ( e pacte civil de solidarité ). Däremot kan homosexuella inte gifta sig. Regeringen har övervägt att lägga fram ett förslag om könsneutrala äktenskap. Frågan om homosexuellas rätt att adoptera är föremål för en kraftig debatt i Frankrike. I ett uppmärksammat avgörande från 2008 fann Europadomstolen att Frankrike bröt mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter, när en ensamstående lesbisk kvinna nekades rätt till adoption. I Frankrike kan ensamstående adoptera, varför domstolen ansåg kvinnan diskriminerad av franska myndigheter på grund av sin läggning. Homosexuella par har inte rätt att adoptera i Frankrike. I några fall har domstolar dock beslutat om gemensam vårdnad för homosexuella par där en av parterna är biologisk förälder till barnen, men praxis är ännu oklar. 18. Flyktingars rättigheter Det finns en fungerande asylprocedur i Frankrike. Samtliga asylansökningar behandlas av Office français de protection de réfugiés et apatrides, OFPRA, en myndighet som lyder under utrikesministeriet. Närmare 80 procent av besluten överklagas till nästa instans, Commission de recours des réfugiés, CRR. Under 2009 sökte personer asyl i Frankrike, en ökning med 12 procent från förgående år. Totalt beviljades personer asyl, eller 23,6 procent. Det innebar en ökning med 7,9 procent. De främsta ursprungsländerna var Sri Lanka, Ryssland, Demokratiska Republiken Kongo, Turkiet, Armenien, Irak och Haiti infördes begreppen intern asyl och säkra ursprungsländer i den franska asylprocessen. Det innebär att om den asylsökande kan vistas säkert i någon del av sitt ursprungsland (intern asyl) kan denne nekas asyl. Asylansökningar från säkra ursprungsländer ska behandlas i en så kallad prioriterad process, där OFPRA handlägger ärendet väsentligt snabbare än övriga ansökningar. De ärenden som tas upp i en prioriterad process kan inte överklagas suspensivt. Kritiker anser att det innebär att den asylsökande kan återförvisas till ett land där han riskerar att bli utsatt för tortyr innan hans beslut har hunnit omprövas. Av asylansökningarna under 2009 var 22 procent så kallade prioriterade processer. Flera humanitära organisationer samt CAT har uttryckt stor oro över systemet och över att ärendena inte prövas ordentligt. Ett överklagande med suspensivt uppskjutande måste ske inom 48 timmar och författas på franska. 15

16 CAT kritiserade i sin årsrapport 2009 Frankrike för att utvidga förvarsanläggningarna för asylsökande vid gränsen, något som begränsar deras möjlighet att ta del av de rättigheter de skulle haft utanför sådana områden (som adekvat läkarvård, att rättsligt biträde och rätt till tolk). Human Rights Watch och ACAT påpekade vikten av att minderåriga flyktingar som anländer ensamma till Frankrike och där nekas asyl, tillförsäkras en rättssäker process och att en administrativt ansvarig utses som ser efter och skyddar barnets intresse. För att kunna ta emot fler asylsökanden upprättade man under 2007 flera nya förvarsanläggningar i landet, en åtgärd som uppmuntrades av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. I sin rapport från sitt senaste besök i Frankrike 2008, kritiserar denne anläggningarna för att hålla en alltför låg standard, där överfulla anläggningar lett till bristande hygien och ohälsosamma förhållanden. Likaså uppmuntrade han till ökad transparens under asylprocessen och ökade ansträngningar för familjeåterföreningar. Han uppmanade till att omgående förbättra levnadsförhållanden med bristande hygien och överfulla anläggningar där folk tvingas leva på mycket små ytor. Flera anmälningar har skett om våld från polisen. Antalet självmord- och försök till självmord ökar. 19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Konstitutionen förbjuder diskriminering av personer med nedsatt fysisk eller psykisk förmåga på arbetsmarknad, inom skolväsendet, inom sjukvård eller annan social service. I februari 2005 antogs en ny lag för att förstärka funktionshindrades rätt till arbete och utbildning samt förbättra tillgängligheten till offentliga byggnader och allmänna färdmedel. Funktionshindrade barn har rätt till undervisning i den skola som ligger närmast hemmet och rätt till specialundervisning. Lagstiftningen föreskriver också att hos företag med mer än tjugo anställda ska 6 procent av arbetskraften utgöras av personer med funktionsnedsättning. Om detta inte efterföljs riskerar företagen böter. Enligt INSEE är arbetslösheten bland funktionshindrade uppåt 18 prcent, ungefär dubbelt så hög som genomsnittet. AFP är en nationell handikappsorganisation som arbetar med funktionshindrades rättigheter. Organisationen har kritiserat regeringens insatser för funktionshindrade och driver egna domstolsprocesser i förhoppning om en snabbare rättsutveckling. 16

17 17 ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter I Frankrike finns ett flertal enskilda organisationer som verkar för mänskliga rättigheter. Exempel är Amnesty International, Human Right Watch, MRAP ( Mouvement contre le racisme et pour l amitié entre les peuples ), GAMS ( Groupe femmes pour l abolition des mutilations sexuelles ), LICRA ( ligue internationale contre le racisme et l'antisémitisme ) och FILDH ( Fédération internationale des ligues des droits de l homme ). 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Sverige bedriver inga insatser för att främja mänskliga rättigheter i Frankrike. FN har genom sina övervakningskommittéer en dialog med sina medlemsländer där man diskuterar och ger rekommendationer i olika frågor.