\\.l. Tekniska museet "IT -vittnen" Stockhohn O7. Ink. Hej!

Transkript

1 Dnr'....~ \\.l. Tekniska museet "IT -vittnen" Stockhohn Ink Handl O7 Hej! Mitt namn är Yngve Lossing, och sänder detta brev med anledning aven artikel i Skånska Dagbladet. Måhända kan mina hågkomster fi-ånit -erans början vara Er till gagn. Nedan foljer en kort res~ av vad jag upplevt mom dataonmidet fom 1953 och framåt. Enligt artikeln i SleD var ni bara intresserade av uppgifter fore 1980, så därfor sätter jag ett stopp där. Men jag är fortfarande, vid 73 års ålder, verksam inom gebitet. Numera gör jag små program för eget bruk, men även Sharewareprogram ror den, det lyster började jag, efter avslutade studier, på IBM' s ServicebyrA. Från början som hålkortsoperatör. Dåtidens halkortsmaskiner var rent mekaniska, men mekaniken styrdes med hjälp aven s.k. kopplingsbox. Sladdar kopplades i denna box foratt maskinen skulle fungera, på mr applikationen avsett sätt. Tämligen snart stod det klart att denna boxkoppling var något som passade mig, varfor min uppgift blev att forse operatörerna med lämpliga boxar. Så småningom fick jag, vid sidan av ovanstående, även ansvaret for lbm's interna hålkortsavdelning fick jag, uppbackad av IBM, anställning som hålkortstekniker vid dåvarande Thulebolagen, numera ingående i Skandiakoncemen. Vid denna tidpunkt hade IBM 650 gjort sitt intåg på den svenska marknaden, och Thu1eboIagen skaffade sig en sådan maskin. Jag utsågs som ansvarig för denna enhet. Eftersom 650 var en tidig produkt, fanns både gammalt och nytt med i bilden. Det gamla bestod i kopplingsboxar, det nya i program. Jag skickades på en programmeringskurs i det ädla programmeringsspråket 80AP2. En tekniker utan programmeringskunskaper var inte mycket att ha, eftersom all testning av program måste ske isamarbete mellan tekniker och programmerare. Programmeraren var sakkunnig på applikationen, teknikern på maskinen köptes jag över till Stockholms Spårvägar (SS). SS hade beställt en 650, och genom formedling av IBM var det jag, som fick ansvaret mr denna anläggning. Varför jag valde SS, var att där fanns heh andra resurser. Innan maskinen installerades, var alla program och alla boxar klara, och alla berörda personer destinerades till Tyskland, for att på IBM's fabrik i Stuttgart testa allting. När den beställda maskinen hade installerats i Stockholm, var det bara att trycka på knappen och köra startade jag en egen konsultfirma. Mitt första uppdrag gällde SAS. Där hade man haft en 650 i flera år. Men man hade ett problem, som ansågs vara olösligt. Nämligen datorisering av reservdelsla~ gret. Pga den begränsade minneskapaciteten i en 650, ansågs det omöjligt att datorisera derma rutin. Men till allas forvåning lyckades jag med detta. Som tack fick jag uppdraget att datorisera den "Operativa statistiken". Problemet var att programmeringen skulle göras i språket "Cobol". Inga kurser fanns att tillgå, men genom att analysera en massa programutskrifter, lärde jag mig detta förnämliga språk. Mellan 1964 till 1975 utmrde jag så många uppdrag åt Statskontoret, att de inte kan uppräknas bär. De följande åre~ fi-am till 1982., sysslade jag inte med någonting som hade med databehandling att göra. Orsaken var, att redan i början på 70 ta1et hade tendenser märkts att människan bakom maskinen hade

2 kommit i andra hand. Det var datorn som bestämde. Man lämnade in sitt projekt, som fortfarande bestod aven bunt hålkort, i en lucka på datacentralen. Efter att operatören matat in korten i datorn, bestämde datorn när mitt jobb skulle behandlas. Man låg ien Job-kö. Var man en främmande fägel, eller var jobbet av den arten, att ovanligt mycket resurser krävdes, fick man vänta. Det var inte längre människan, som bestämde, utan det var en maskin. Detta är en princip, som inte stämmer med min uppfattning om livet. Att jag 1982 återupptog det yrke, som har fott mig iheja mitt liv, beror på persondatorn. sätt tillbaka där vi började. Vi är på något Naturligtvis finns det roliga tillooleni det som sagts ovan, men ibland dråpliga, någon gång tråkiga. Är Ni intresserade av att veta mera, finns jag alltid tillhands. (utom i Januari~Februari då jag befinner mig i soligare trakter) Med vänlig hälsning Yngve Lossing S Villie Rydsgård Tel E~Post yngve.1ossing@tele2.se

3 Tekniska Museet Peter Du Rietz Hej Peter Yngve Lossing igen. Tack för ditt Mail Använd "mina minnen" på det sätt, det dig lyster På din direkta :&ågaom Webbpublicering är svaret alltså Ja Här kommer jag med lite kompletteringar till min tidigare berättelse. (komplement till stycket 1958 ") Stockholms Spårvägar var ju ett kommunalt bolag. Styrt:&ån Stadshuset. När Uppbördsverket, sedermera Lokala Skattemyndigheten, behövde en lämplig person för att lägga om taxering och skatteberäkning till datorbehandling, togs jag ftån SS till Stadskansliets Organisationsavdehllng, med en magnifik titel som l:e Amanuens och en lönegrad därefter. En arbetsgrupp på 3 personer skapades. En skatteexpert, en datakonsult ftån Göteborg och jag, som representant för Stadshuset. Gruppen bildades hösten Sommaren 1960 var jobbet färdigt. Ochjag också. Ju högre upp man kommer, ju mera blåser det. Och som blåsten nu var politisk, och dessutom kom :&ån fel håll, då fick det vara nog för mig. Jag fick anställning som säljare for ett amerikanskt foretag, Friden lne. Alla deras produkter var baserade på hålremse~tekniken. Jobbet gav mig många bra kontakter med datorinnehavare. Nyttigt, for vid sidan av anställningen var jag nämligen verksam som datakonsult. Ett antal foretag använde sig av hålremse-applikationer i sin databehandling. Inom Metro-koncernen :fannsett företag, kallat Mathema AB. De hade, och använde sig aven engelsk dator, kallad Elliott 802. Denna dator var baserad på hålremsa, för såväl Input som Output. För denna dator gjorde jag ett antal system, bia FörsäIjningsstatis till Coffea AB, och ett distn'butions- och faktureringssystem för Stockholmsbagaren. I ett amerikanskt foretag gäller bara en sak: sälj, sälj, sälj. Oavsett om kunden behöver varan eller inte. Jag fungerar inte så. Det är kundens behov som ska täckas. Omjag tjänar pengar på det, så är det OK! Första gången jag sa till en kund, att det kanske fanns andra produkter, som passade honom bättre, fick jag en varning av min foretagsledning. Andra gången drog jag konsekvenserna av min ståndpunkt, och sa upp mig. Den gången gällde det Norrbottens Järnverk. De produkter jag erbjöd dem, var som att tömma en vattendamm med en tesked, ansåg jag. Ordern gick istället till en konkurrent, med likvärdiga produkter. När jag sedan vid ett tillfälle träffade VD för det företag, som fick ordern, och gratulerade denne till affären, svarade han: "Det är du som ska gratuleras. Våra produkter räckte inte till. Det har blivit en ren förlustaffiir." (Komplement till stycket " ") 1963 skulle AB Svensk Bilprovning organiseras. Jag blev erbjuden posten som datachef. Jag tackade

4 naturligtvis Ja. Men det blev intet av detta. En vacker dag fick alla utsedda personer ett brev, där det sas att styrelsen hade beslutat att inriktningen på organisationen skulle ändras i sin helhet. Från VD och neråt entledigades vi med omedelbar verkan. (Ersätter stycket "Mellan 1964 ") 1964 kom jag under Statskontorets hägn. Pensionsverket skulle övergå :&ånhålkort till dator. Problemet var att hela pensionsregistret var ett sannnejsurium av uppgifter. Visserligen på hålkort, men åratal av nödlösningar, undantagsregler for hur hålkorten skulle behandlas, och inte minst de kompromisser, som fanns i själva iden med hålkort i Sverige och det svenska alfabetet, gjorde att man vägde mellan att konvertera hålkorten till magnetband eller att koda in ett helt nytt register direkt på magnetband. Jag anlitades. Förklarade, efter en tids funderingar, hur jag tänkte angripa problemet. Det blev ingen nyinkodning. Programmet fungerade till:&edsstä1lande sattes jag av Statskontoret att undersöka datorbehovet vid Skolöverstyrelsen. Där fanns många arbetsuppgifter, där datorkraft borde utnyttjas. Det forsta projektet blev något som kallades för "Feriekurser" (populärt Fortbildningskurser) Varje sommar forväntades 1ärarna att fortbilda sig i sina ämnen. Man kunde :&ågasig varfor lärarna på sin lediga sommarferie skulle sätta sig själva på skolbänken. Men faktum var, att så gott som alla kurserna, (mellan stycken) alltid var extremt övertecknade. Ett av problemen var att frrätt personer till rätt kurs. Här gälde inte att mest meriterad antogs först, utan den som bäst behövde kursen skulle ta en plats. Märk väl, det var endast data :&ånansökningsblanketten, som användes vid uttagningen, några personliga omdömen fanns inte med i bilden. Som kuriosum kan nämnas, att vid i övrigt lika rätt till en plats, gick alltid den äldre fore, eftersom den yngre hade t3rskare utbildning. Det system jag konstruerade fungerade mycket bra, och principerna fortillsättning av reserver gjorde att vakanser i kurserna blev ett minimum. Fortbildningskurserna avvecklades 1976, och samma program användes alltså i 11 år. En bugg rättades upp efter 8 år. Varianten hade alltså inte dykt upp på så många år. Samma system modifierades till att gälla uttagning till förskollärareutbildningen, detta inte väl ut. men av olika skäl slog Nu var det dags for det stora språnget. Uttagning till Gynmasiet. Det var en verklig utmaning. 7 personer arbetade med det under 2 år. När hela systemet var klart, kördes det parallellt med den manuella uttagningen i Malmöhus Län. Intagningsnänmden i Lund var från början mycket skeptisk till det hela, men när vi presenterade vårt resultat, tittade nämndens ordforande på våra listor. Han visade upp en forvånad min och sa: "Det är mycket nära vårt resultat." Tyvärr fick hela systemet ett tragiskt slut. Statskontoret är en statlig myndighet, men skolan är en kommunal angelägenhet. Från Statskontorets ledning kom en kort order. "Dokumentera allt och lägg sedan ner projektet." Hyllmeter med pärmar samjar nu damm i något arkiv, och 14 manårs arbete och kostnader har glömts. Därefter kom ytterligare ett stort projekt. Uttagning till Universitet och Högskolor. När forsta uttagningen gjordes, fanns det en bugg i systemet. Det var forsta och enda gången jag gått ner for räkning. Delvis fel elever togs ut till Läkarutbildningen. Uttagningsbeskeden var redan utskickade.

5 Blixtsamrnanträde hos Universitetskanslern. Han var hellugn och sa:''utsända besked gäller. De som rätteligen skulle vara uttagna tar nya besked om att de är antagna. Dessa blir ett överintag. Det ldarar vi av" Nu lättade trycket över bröstet, och jag var återigen mitt gamla jag. I denna veva träffade jag den person, som måste anses som en av de allra största inom svensk data. Hans namn var Ingvar Lindberg. Han hade varit Axel Wenner-Green's högra hand i hans forsök att tillverka en dator. (ALWAC och WEGEmatic) Ingvar var mannen bakom vårt svenska Personnummer. Han drabbades av en mycket svår sjukdom, och det var däridr jag kom i kontakt med honom. När han blev sjuk, höll han på med ett gigantiskt projekt åt Marinen. Jag fick överta vissa delar av detta projekt. Dags ror Kronofogden. Men på rätt sida om bordet. Projektet gick ut på att samordna kronofogdens register över de stackare, som hamnat i hans klor, med skattesystemet. Vitsen var att kronofogden skulle fä pengar ftån en eventuell skatteåterbäring, innan denna betalades ut till personen iftåga. Det sista projektet ror Statskontorets räkning var Brottsspaningsregistret hos Kriminalvårdsstyrelsen. Här var allt systemarbete redan gjort, varfor min uppgift enbart bestod av programmering. Statskontoret använde mig som mentor vid utbildning av sina aspiranter vid ett antal tillfällen. Bland annat vid ett projekt for Försvarets Sjukvårdsstyrelse. Eftermäle. En kufisk historia var när jag i slutet på 60-talet konstruerade ett Tipssystem ror Stryktipset. Det fanns bara stordatorer att tillgå, och jag ville ju så gärna vinna storkovan. Det löstes genom att jag skänkte systemet till operatörna vid den datacentral, där alla statliga program kördes. Villkoret var att jag skulle ta köra gratis. De stora pengarna såg jag aldrig röken av. Men det gjorde operatörerna. De satsade gemensamt på stora system, och vann väldigt mycket pengar. Enligt rykten, som mest, ett sjusiffiigt belopp. Rydsgård den Yngve Lossing