Omprövning av tillstånd till markförvar för lågaktivt avfall vid Forsmarksanläggningen

Transkript

1 Forsmarks Kraftgrupp AB c/o Alrutz Advokatbyrå Box Stockholm Beslut Datum: Er referens: EXT Diarienr: SSM 2010/721 Handläggare: Anders Wiebert Telefon Omprövning av tillstånd till markförvar för lågaktivt avfall vid Forsmarksanläggningen Strålsäkerhetsmyndighetens beslut Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) ger Forsmarks Kraftgrupp AB, FKA (organisationsnummer ) tillstånd att uppföra, inneha och driva en markförvarsanläggning vid Forsmarksanläggningen, Svalören (fastighetsbeteckning: Östhammar, Forsmark 6:5), för lågaktivt driftavfall som uppstått vid denna. Deponering av avfall får ske till och med den 31 december 2040 och omfatta maximalt kubikmeter. Detta tillstånd gäller till och med den 31 december 2070, eller den tid som SSM senare kan komma att besluta om. Utöver de villkor som anges nedan ska verksamheten bedrivas i överensstämmelse med vad FKA har angivit i ansökningshandlingarna. SSM godkänner den miljökonsekvensbeskrivning som har lämnats in tillsammans med ansökan. Detta tillstånd ersätter tidigare meddelat tillstånd från den 29 oktober 2007 (Statens strålskyddsinstitut dnr 6221/2530/01) som därmed upphör att gälla. Villkor För detta tillstånd ska följande villkor enligt 27 strålskyddslagen (1988:220) gälla: Avfallskriterier 1. I förvaret får det inte vid någon tidpunkt finnas mer än 200 gigabecquerel (GBq) av radioaktiva ämnen varav högst 0,2 GBq får utgöras av alfastrålande ämnen. 2. För varje avfallskolli ska inventariet av radioaktiva ämnen av strålskyddsmässig betydelse vara bestämt genom direkta eller indirekta nuklidspecifika mätningar. 3. Den beräknade genomsnittliga nuklidspecifika halten av radioaktiva ämnen i det avfall som ingår i ett deponeringstillfälle får 2070 inte överstiga de begränsningar som anges i bilaga 1. Den beräknade nuklidspecifika halten av radioaktiva ämnen i varje enskilt avfallskolli får 2070 maximalt vara en faktor 10 högre än de begränsningar som anges i bilaga 1. Avfall får inte spädas ut eller blandas i syfte att uppfylla begränsningarna för ett enskilt kolli. Strålsäkerhetsmyndigheten Swedish Radiation Safety Authority SE Stockholm Tel: E-post: registrator@ssm.se Solna strandväg 96 Fax: Webb: stralsakerhetsmyndigheten.se

2 Sida 2 (18) Eventuell förekomst av andra radionuklider av strålskyddsmässig betydelse än de som anges i bilaga 1 ska redovisas och utvärderas. 4. Ytdosraten på kollin som deponeras i markförvaret ska vara mindre än 0,5 millisievert per timme (msv/h). 5. Avfallet ska vara förpackat så att risken för aktivitetsspridning vid deponering ska vara så liten som möjligt. Avfallskollina ska vara identitetsmärkta. Registrering och rapportering 6. Deponerat avfall ska registreras. Registret ska för varje avfallskolli innehålla uppgifter om eller referenser till relevanta dokument om: a. avfallskollits identitet, b. avfallets ursprung, c. avfallets behandling, samt fysikaliska och kemiska form, d. behandlingsdatum, e. avfallsmängd, f. nuklidspecifikt innehåll av radioaktiva ämnen, med referensdatum, g. beräknat nuklidspecifikt innehåll av radioaktiva ämnen 2070, h. extern strålningsnivå, med avstånd och referensdatum, och i. deponeringsposition. 7. Senast tre månader före en planerad deponering ska en redovisning av den planerade deponeringen lämnas in till SSM. Redovisningen ska innehålla: a. en tidsplan för deponeringsarbetet, b. en sammanställning av de olika avfallskollina med uppgifter enligt villkor 6 a- h, c. en sammanställning och utvärdering av tidigare erfarenheter av deponins funktion med utgångspunkt från resultaten av kontrollprogrammet enligt villkor 15, och d. uppgifter om kontrollant och en plan för oberoende kontroll enligt villkor 14. Eventuella ändringar i den planerade deponeringen ska omgående meddelas SSM. 8. Senast tre månader efter en avslutad deponering ska en slutrapport från den oberoende kontrollen enligt villkor 14, samt en uppdatering av inventariet av radioaktiva ämnen i förvaret lämnas in till SSM. Deponering 9. Utformning och deponering av avfallskollin ska ske på sådant sätt att risken för ojämna sättningar, skred eller ras som kan skada tätskikt eller andra skyddsfunktioner minimeras. Utjämningsskiktet mellan avfallet och tätskiktet ska utformas så att tätskiktet inte, till följd av nedbrytning av organiskt material, utsätts för belastningar som kan skada detta. 10. Om det kan ske utan att markförvarets funktion försämras, ska avfallskollin med högre specifik aktivitet placeras så lågt i förvaret som möjligt. 11. Etappavslutningar ska utföras på ett sådant sätt att aktivitetsspridning i samband med anslutning av nästföljande deponeringstillfälle undviks.

3 Sida 3 (18) 12. Varje deponeringstillfälle ska avslutas med att tätskikt och skyddsskikt anläggs. Skyddsskiktet ska besås. I utbyggnadsriktningen får temporär sluttäckning användas. 13. Deponin ska vara utformad så att dag- och ytvatten inte kan tränga in under den del av denna som är sluttäckt. Monitering och kontroll 14. Granskning av byggkontroll av uppförande och deponering ska ske av oberoende kontrollant. Kontrollanten ska vara oberoende från såväl tillståndshavaren som eventuell kontrakterad utförare. 15. För markförvaret ska ett kontrollprogram finnas för årlig provtagning och analys av halten av gammastrålande radionuklider i vattenprover från provtagningspunkter nedströms förvaret. Resultaten av provtagningar och analyser ska årligen rapporteras till SSM. Behov av andra åtgärder för kontroll av förvarets funktion, såsom kontroll av erosion och sättningar, ska utvärderas och vid behov ska kontrollåtgärder vidtas. 16. Förvaret ska stå under strålskyddsmässig kontroll under tillståndets giltighetstid. Under denna tid ska de åtgärder för underhåll och övervakning som behövs med hänsyn till skydd för människors hälsa och miljö vidtas. Redovisning av långsiktig släntstabilitet 17. Senast tre månader innan genomförande av ytterligare deponeringar ska FKA dels utvärdera behovet av åtgärder för att förbättra släntstabiliteten vid det befintliga markförvaret, dels utvärdera behovet av modifieringar av utformningen av markförvaret i samma syfte. Innan deponering får ske ska redovisningen vara godkänd av SSM. Redovisning av fortsatt deponering av brännbart avfall 18. Tillstånd att deponera radioaktivt förorenat brännbart avfall som kan energiåtervinnas gäller till och med den 31 december För fortsatt deponering av sådant avfall efter denna tidpunkt och inom ramen för detta tillstånd, ska FKA till SSM senast den 1 oktober 2018 inlämna en redovisning som, med utgångspunkt från de legala bestämmelser som gäller per den 1 juli 2018 rörande deponering av sådant avfall, utvärderar de strålsäkerhetsmässiga, miljömässiga och ekonomiska aspekterna av möjliga alternativ för hanteringen av sådant avfall. Redovisningen ska vara godkänd av SSM innan ytterligare deponering av sådant avfall får ske. Ärendet Dåvarande Statens strålskyddsinstitut (SSI) meddelade den 29 oktober 2007 tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) till FKA att uppföra, inneha och driva markförvarsanläggningen vid Svalören (SSI dnr 6221/2530/01). Beslutet var förenat med strålskyddsvillkor för driften av förvaret. Med hänvisning till artikel 37 i Europafördraget informerades EU-kommissionen. Genom dom den 21 augusti 2008 meddelade Miljödomstolen (i dag Mark- och miljödomstolen) vid Nacka tingsrätt tillstånd enligt miljöbalken till den befintliga deponin (enhet 1) samt tillstånd att i anslutning till denna enhet uppföra och driva ytterligare ett markförvar (enhet 2). På grund av de tveksamheter som uppkom under målets gång rörande placeringen av enhet 3, återkallade FKA denna del av ansökan. En förändrad lokalisering och utformning av förvaret innebär även att tillståndet enligt kärntekniklagen behöver omprövas.

4 Sida 4 (18) Med anledning av detta genomförde FKA två samråd den 2 december 2009, dels ett med myndigheter, dels ett med allmänheten och organisationer. Samråden avsåg ansökan om ändrat tillstånd enligt kärntekniklagen samt utökat tillstånd enligt miljöbalken. FKA lämnade den 14 januari 2010 in en ansökan till mark- och miljödomstolen (MMD) om utökning av den deldom (mål nr M ) som miljödomstolen meddelade den 21 augusti Ansökan avser dels tillstånd enligt 9 kap miljöbalken till befintligt markförvar (benämnt enhet 2a), dels tillstånd till utbyggnad av detta (benämnt enhet 2b). FKA hemställer om att miljökonsekvensbeskrivningen godkänns och att igångsättningstiden för enhet 2b bestäms till utgången av år En ansökan från FKA enligt kärntekniklagen inkom till SSM den 22 februari Ansökan avser tillstånd till uppförande, innehav och drift av ett slutförvar för lågaktivt kärnavfall med ett maximalt innehåll av ton lågaktivt driftavfall från Forsmarks kärnkraftverk. Ansökan omfattar såväl den efterbehandlade enhet 1 som enhet 2a och enhet 2b. SSM remitterade den 16 mars 2010 FKA:s ansökan enligt kärntekniklagen till ett antal instanser. SSM beslutade den 23 april 2010 om att begära kompletteringar. Samma dag yttrade sig SSM till MMD om behovet av komplettering av FKA:s ansökan enligt miljöbalken. Efter granskning av FKA:s kompletteringar lämnade SSM den 29 november 2010 ett yttrande till MMD. På FKA:s begäran hölls den 2 mars 2011 ett möte mellan SSM och FKA där kompletteringsbehovet som SSM pekat på i yttrandet till MMD diskuterades. MMD har den 3 maj 2011 remitterat ytterligare inlämnade kompletteringar i ärendet till SSM. Kompletteringarna består i en uppdaterad miljökonsekvensbeskrivning (FKA dok nr FKA ) samt en lokaliseringsutredning framtagen av Faveo Projektledning AB. SSM yttrande sig den 30 maj 2011 till MMD rörande behovet av ytterligare kompletteringar. I yttrandet bedömer SSM att beslut i ärendet kan ske på framtaget underlag. MMD kungjorde ansökan den 16 juni 2011 och begärde synpunkter på ärendet senast den 19 september 2011, vilket senare förlängdes till den 25 november Efter kungörelse av ansökan enligt kärntekniklagen erhöll SSM synpunkter från tre remissinstanser. SSM lämnade yttrande till MMD över ansökan enligt miljöbalken den 21 november En muntlig förhandling mellan MMD, FKA och SSM hölls den 8 mars Inför mötet hade domstolen sammanställt en PM med frågor till såväl SSM som FKA. Eftersom MMD delvis hade missuppfattat SSM:s tidigare skrivelser, överlämnade SSM vid mötet en inlaga där innebörden i de tidigare skrivelserna förtydligades. Huvudförhandling i målet hölls den 21 november MMD meddelade dom den 29 januari Inlämnade remissynpunkter till SSM i anledning av prövningen enligt kärntekniklagen SSM har efter kungörelsen av ansökan enligt kärntekniklagen erhållit yttrande från tre remissinstanser.

5 Sida 5 (18) Länsstyrelsen i Uppsala län framför i sitt yttrande att det är svårt att utifrån redovisat underlag bedöma den totala miljönyttan med en förbränning av det brännbara avfallet jämfört med en direktdeponering. Man konstaterar att krav på åtgärder ska ske med utgångspunkt från en sammanvägd bedömning av vad som är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och miljömässigt motiverat. Länsstyrelsen överlåter åt MMD att slutligt och samlat ta ställning till förbränningsalternativet. Länsstyrelsen konstaterar vidare att en ökad utsortering av brännbart och organiskt avfall kan vara fördelaktigt då det minskar risken för sättningar som kan skada tätskiktet i deponin, men konstaterar även att det förbud som gäller konventionella deponier gör undantag för deponier för radioaktivt avfall. Länsstyrelsen bedömer att föreslagen deponiutformning är godtagbar, men att den inte fullt ut klarar kraven som deponeringsförordningen ställer på konventionella deponier. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) hänvisar i sitt yttrande till den samrådsinlaga som lämnades till FKA den 12 december I denna framför MKG önskemål om att miljökonsekvensbeskrivningen behöver innehålla en detaljerad beskrivning av aktuellt avfall, en analys av effekten av extremt väder, inklusive betydelsen av långsiktiga havsnivåförändringar, en analys av skyddsbehovet av avfallet, en redovisning av hur kontrollerna av avfallets innehåll av långlivade nuklider genomförs samt att alternativredovisningen ska utreda möjligheten att förbränna det brännbara avfallet. SSM skickade den 6 oktober 2011 de remissyttranden som hade inkommit från länsstyrelsen och MKG till FKA för eventuellt bemötande. FKA meddelade den 1 november 2011 att de synpunkter som länsstyrelsen och MKG hade lämnat inte ger anledning till bemötande. Lokala säkerhetsnämnden i Östhammars kommun angav i sitt yttrande att man har tagit del av de kompletteringar av underlaget som FKA har inlämnat gällande lokaliseringen av utbyggnaden, motiv för valt alternativ och en redovisning av hur andra länder omhändertar motsvarande avfall. Säkerhetsnämnden anser att ansökan har kompletterats på ett tillfredsställande sätt. Skäl för beslut I granskningen av det underlag som låg till grund för det tillstånd som SSI meddelade 2007 för markförvaret Svalören bedömde myndigheten att de skäl som framförts av FKA för att motivera markförvaring var godtagbara och att det koncept som FKA delvis utvecklat under prövningsprocessen var ändamålsenligt. SSI bedömde samtidigt att FKA:s redovisning delvis var präglad av att den från första början utarbetades innan problemen med den ursprungliga deponin uppdagades. I samrådet den 2 december 2009 framförde därför SSM att myndigheten förväntar en mer fördjupad redovisning av förvarets lokalisering, alternativa utformningar av förvaret och metoder för omhändertagandet, t.ex. genom förbränning av avfall innan deponering. Vissa av de frågeområden som SSM särskilt adresserat är inte bara av betydelse för strålsäkerheten, utan även miljömässiga och ekonomiska faktorer kan behöva beaktas i en sammanvägd bedömning. I de olika yttranden som SSM har lämnat till MMD har SSM i specifika frågor efterlyst en sådan sammanvägd bedömning. Detta gäller särskilt frågor kopplade till deponins utformning och lokalisering samt frågan om deponering av brännbart avfall. Med beaktande av den dom som MMD meddelade den 29 januari 2013 redogör SSM nedan för sin bedömning av följande frågor; deponering av brännbart och metalliskt avfall, lokalisering och utformning av markförvaret och allmänna hänsynsregler.

6 Sida 6 (18) Radiologiska konsekvensberäkningar FKA:s redovisning Som en del av underlaget har FKA inkommit med en uppdaterad radiologisk konsekvensanalys för markförvaret, daterad den 15 september Analysen är baserad på den konsekvensanalys som den tillståndsprövning som avslutades 2007 var baserad på. Skillnaden består i vissa kompletterande överslagsberäkningar, där bland annat exponeringsvägen konsumtion av grödor som förorenats genom rotupptag nu ingår. I beräkningarna från 2007 genomförde FKA en scenarioanalys och grupperar beräkningsfallen till kategorierna normalfall och ogynnsamma händelser. Beräkningarna visar på helt försumbara stråldoser till framtida människor och miljön till följd av utflöde från förvaret, både genom förtäring av fisk och genom bad i recipienten. Konsekvenserna till följd av vistelse på deponin är i hög grad beroende på tidpunkten för en tänkt vistelse på förvaret och om sluttäckningens mäktighet är intakt (200 cm) eller om den minskat exempelvis genom erosion. FKA redovisar därför en tabell med dosrater som funktion av sluttäckningens mäktighet och tid efter förslutning. För en intakt täckning visar beräkningarna att dosraten ovan förvaret blir helt försumbar medan en vistelse ovan deponin 200 år in i framtiden (FKA antar en erosionshastighet på 1 cm/år) motsvarar dosen från den naturliga bakgrundsstrålningen, ca. 0,4 msv/år. FKA presenterade 2007 vidare fyra olika beräkningar av konsekvenserna från ogynnsamma händelser; brand i avfallet med atmosfärisk spridning, brand i avfallet följt av snabb urlakning till recipient, intag av vatten från brunn i anslutning till markförvaret samt inhalation av radionuklider i samband med grävning i förvaret. Vid det extremaste brandscenariot med brand under 4 veckor erhålls en dos på ca. 1 msv och vid intrång i deponin med 1 timmes hårt arbete uppskattas en stråldos till följd av inhalation på 0,2 msv. Scenariot med extremt snabb urlakning ger årsdoser i storleksordningen 0,01 msv medan brunnsfallet ger 0,0001 msv. I de kompletterande beräkningar som nu presenteras har två alternativa scenarier utvärderats, dels ett fall som utgår från att 10 procent av aktiviteten i markförvaret transporteras till havet, dels ett fall där 5 procent av aktiviteten i markförvaret antas hamna i jorden ovanför förvaret och används för jordbruk. Den totala dosen för utläckage i havet beräknas dels till följd av konsumtion av fisk, dels till följd av bevattning av grödor med kontaminerat vatten och uppskattas till ett fåtal mikrosievert per år (µsv/år). Dosen till följd av odling på förvaret domineras enligt FKA:s beräkningar av externbestrålning från Cs-137 och uppskattas till knappt 30 µsv/år. För mer realistiska antaganden av denna exponeringssituation blir den uppskattade dosen mindre än 1 µsv/år. Den avgörande skillnaden mellan beräkningarna är att aktiviteten i de senare antas fördelade i hela jordvolymen, snarare än att aktiviteten ligger på ytan. FKA:s övergripande slutsats är att resultaten från de kompletterande överslagsberäkningarna indikerar att inga mer realistiska beräkningar är nödvändiga, utan att doserna kan betraktas som triviala. FKA gör även en värdering av avfallets innehåll av olika radionuklider i det kärnavfall som uppstår vid anläggningen och jämför detta mot de aktivitetskriterier som lades fast i det tillstånd som utfärdades FKA drar slutsatsen att kriterierna inte utan vidare kan uppnås, där särskilt avfallets innehåll av Co-60 är gränssättande. Inför varje deponeringskampanj behöver därför en avstämning mot kriterierna göras.

7 Sida 7 (18) SSM:s bedömning Då den radiologiska konsekvensanalysen väsentligen är intakt, kan SSM i granskningen till stor del utgå från den bedömning som SSI gjorde I denna konstaterades att de konsekvensanalyser som presenterats visar på mycket låga stråldoser till kritisk grupp under normala driftsbetingelser, och understiger de krav som föreslagits i SSI:s remitterade föreskrifter för markförvaring av lågaktivt kärnavfall på 0,01 msv/år. Även för mer osannolika händelser och olyckor, som t.ex. brand i förvaret, bedömdes de uppskattade doserna som acceptabla. I granskningen identifierade SSI att FKA inte redogjort för ett särskilt odlingsscenario. Ett sådant har nu redovisats. SSM bedömer att FKA har uppdaterat konsekvensberäkningarna på ett godtagbart sätt. I odlingsscenariot utvärderas exponering till följd av intag av kontaminerade grödor och intag av kött och mjölk från kreatur som betat kontaminerade grödor. Dessutom redovisas doskonsekvenserna av vistelse på den kontaminerade marken. SSM bedömer att det kritiska parametervalet om 5 procent inblandning av den kvarvarande aktiviteten år 2070 i den ovanliggande jorden är rimligt konservativt. SSM delar FKA:s bedömning att beräkningarna gjorda med utgångspunkt från att aktiviteten är jämnt fördelad i hela jordmassan är en rimligare utgångspunkt än att utgå från att aktiviteten ligger på ytan av sluttäckningen. Ett påpekande som SSI framförde var att den källtermsuppskattning som analysen var baserad på inför kommande deponeringar behövde stämmas av mot avfallets faktiska innehåll av radioaktiva ämnen. En sådan avstämning gjordes vid den deponeringskampanj som FKA genomförde I granskningen bedömde SSM (SSM 2009/523, daterat ) att den metodik som FKA beskriver för att bestämma inventariet är ändamålsenlig och på ett tillräckligt tydligt sätt klargör att avfallets uppfyller gällande begränsningar. Vad gäller analyserade beräkningsfall bedömer SSM att FKA, med gjorda kompletteringar till konsekvensanalysen, utvärderar de viktigaste möjliga exponeringsvägarna och scenarierna. SSM bedömer att de resulterande doserna för det ostörda förvaret är triviala. En särskild fråga gäller friläggning av avfallet. SSM delar FKA:s bedömning att en kontinuerlig erosion av sluttäckningen som skulle kunna leda till friläggning av avfallet bör observeras genom det kontrollprogram som SSM angett som villkor. Friläggning av avfall kan även tänkas ske till följd av att förvaret översvämmas. Dosraten vid det frilagda avfallet kan uppskattas till någon eller några tiondedels µsv/h. Dosen till följd av inhalation i samband med grävning i det frilagda avfallet kan jämföras med FKA:s beräknade doser till följd av oavsiktligt intrång, dvs. fraktioner av msv/h. Det finns enligt SSM ett värde i att undvika denna exponering, om så är möjligt. Frågan om risken för friläggning av avfallet kopplar därför till förvarets relativt exponerade lokalisering i närheten av kustlinjen, se nedan. Deponering av brännbart avfall och återvinning av metalliskt avfall FKA:s redovisning Inom ramen för granskningen har FKA tagit fram ett antal redovisningar rörande frågan om förbränning av brännbart avfall. Den senaste redovisningen återfinns i den uppdaterade miljökonsekvensbeskrivningen (FKA dok ) som togs fram under 2011 och som återfinns i den komplettering som mark- och miljödomstolen remitterade den 3 maj I miljökonsekvensbeskrivningen pekar FKA på ett antal ändringar i arbetssätt och utrustning som skulle behöva genomföras som en konsekvens av förbränningsalternativet.

8 Sida 8 (18) Ändringarna skulle behöva ske såväl på driftblock som i avfallsanläggningen, och innebär bl.a. en övergång till mindre säckar, en utsortering av avfall med för hög dosrat samt utsortering av avfall bestående av PVC och gummi. Vidare anger FKA att de tillgängliga lokalerna i avfallsbyggnaden är otillräckliga för att klara en ökad sortering. Slutligen anför FKA att transporterna till förbränningsanläggningen i Studsvik av kostnadsskäl inte skulle kunna genomföras som sjötransport med M/S Sigyn. Landtransporter skulle i sin tur ställa särskilda krav på de transportemballage som skulle behöva användas. SSM:s yttrande till MMD SSM ansåg i yttrandet daterat den 21 november 2011 (SSM2010/721-41) att FKA inte har visat att deponering av det brännbara avfallet är det lämpligaste utifrån en sammanvägd bedömning av strålsäkerhetsmässiga, miljömässiga och ekonomiska aspekter. Enligt SSM:s uppfattning förelåg inte några avgörande strålskyddsskäl som hindrar FKA att, med en utvecklad källsortering, minimera mängden brännbart avfall som behöver deponeras. SSM pekade vidare på att en minskad mängd deponerat brännbart avfall långsiktigt leder till en säkrare funktion hos förvaret, och därför bedömdes vara förenligt med 2 kap 3 miljöbalken (försiktighetsprincipen). En ökad grad av återvinning av brännbart avfall borde även leda till att hushållningsprincipen enligt 2 kap 5 miljöbalken efterlevs. SSM ansåg därför att MMD bör överväga att besluta om förbud mot deponering i markförvaret av sådant brännbart avfall som kan förbrännas/återvinnas. I yttrandet till MMD konstaterade SSM att FKA på ett godtagbart sätt redogjort för vilka möjligheter som föreligger att återvinna metalliskt avfall genom friklassning. SSM konstaterade samtidigt att FKA inte värderade möjligheten till ökad möjlighet till återvinning genom avklingningslagring. SSM pekade även på att myndigheten nyligen har utfärdat nya föreskrifter som trädde i kraft årsskiftet 2011/12 och att dessa kommer att påverka förutsättningarna för att friklassa bl.a. metalliskt avfall. MMD:s dom I domen konstaterar MMD att det självfallet bör eftersträvas att mängden avfall som deponeras är så liten som möjligt. MMD konstaterar samtidigt att FKA på ett trovärdigt sätt beskrivit hur källsorteringen sker och de problem och nackdelar som en ökad sortering och förbränning medför. Vidare anger MMD att deponins totala omfattning är relativt begränsad och att det vid en samlad bedömning inte kan anses rimligt att föreskriva om ett förbud mot att deponera brännbart avfall. Inte heller anser MMD att det kan anses rimligt att FKA på annat sätt ökar sorteringen eller tillämpar s.k. avklingningslagring. MMD fastlägger samtidigt villkoret att markförvaret endast får tillföras avfall som inte kan friklassas med avseende på radioaktivitet. SSM:s bedömning Brännbart avfall SSM gör bedömningen att FKA med relativt enkla medel bör kunna inrätta ett system som inte onödigtvis skulle försvåra möjligheterna att bränna utsorterat avfall. SSM bedömer att en noggrannare källsortering av avfall mellan kategorierna brännbart och ickebrännbart avfall bör kunna genomföras utan negativ påverkan på strålskyddet i anläggningen. Syftet skulle vara att skilja PVC och gummi från annat brännbart avfall. Genom en noggrannare källsortering av avfallet skulle den efterföljande grovsorteringen av det mjuka avfallet i avfallsanläggningen kunna förenklas eller helt undvikas inför förbränning. SSM ställer sig därför alltjämt frågande till FKA:s bedömning att en utökad sortering skulle ge en betydande ökning av dos till avfallspersonalen.

9 Sida 9 (18) Utifrån den dom som har meddelats kan SSM samtidigt konstatera att MMD anser att miljönyttan med en utökad sortering och förbränning inte motiverar ett särskilt förbud mot deponering av brännbart avfall. Ett skäl för detta är den relativt ringa mängden avfall som det är frågan om. Domstolen anger dock samtidigt som villkor enligt miljöbalken att endast sådant avfall som inte kan friklassas får deponeras. En aspekt kopplad till frågan om deponering av brännbart avfall gäller risken för sättningar i deponin med efterföljande skador på sluttäckningen. Som Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar i sitt remissyttrande är det huvudsakliga skälet för deponeringsförbudet mot brännbart avfall att man vill minska risken för att nedbrytbart avfall orsakar hålrum som ger sättningar som kan skada det viktiga tätskikt som skyddar deponin. I de beräkningar som presenteras har FKA utvärderat belastningen på tätskiktet av att fyra avfallsbalar degraderar och lämnar hålrum. SSM konstaterade i sitt yttrande till MMD att FKA behöver vidta kompensatoriska åtgärder för att minimera risken för och betydelsen av sättningar, men delar länsstyrelsens bedömning och anser att en minskad andel deponerat avfall bör ge en långsiktigt säkrare konstruktion för förvaret. Frågan om vilka krav som behöver ställas på radioaktivt avfall diskusteras inom ramen för utredningen gällande omarbetning av lagstiftningen på strålskydds- och kärnsäkerhetsområdet (SOU 2011:18). I utredningen föreslås att strålsäkerhetsregleringen lyfts in som ett särskilt kapitel i miljöbalken. För ytnära deponering såsom markförvar föreslår utredningen att endast sådant radioaktivt avfall får slutförvarats som har behandlats. Med behandling avses användning av fysikaliska, termiska, kemiska eller biologiska metoder, inklusive sortering, som ändrar avfallets egenskaper så att dess volym eller farlighet minskar, hanteringen underlättas eller återvinning gynnas. (7 kap, 3 förslag till förordning om verksamhet med strålning). De av utredningen föreslagna bestämmelserna bereds för närvarande av regeringen. SSM kan konstatera att regeringen överväger bestämmelser som ställer högre krav på behandling av avfall inför deponering i markförvar, t.ex. genom förbränning. Eftersom sådana bestämmelser kan komma att träda i kraft de kommande åren gör SSM bedömningen att frågan om deponering av sådant brännbart avfall som kan återvinnas bör omprövas inom ett antal år. Med hänvisning till ovanstående resonemang om risken för sättningar till följd av deponering av brännbart och organiskt avfall begränsar SSM fortsatt deponering av brännbart avfall till den 31 december Efter denna tid får frågan om fortsatt deponering av sådant avfall som kan återvinnas genom förbränning omprövas i enlighet med fastlagt villkor. Metalliskt avfall Deponering av metalliskt avfall förväntas inte direkt kunna påverka markförvarets långsiktiga funktion under ostörda förhållanden, vilket utgör en viktig skillnad i jämförelse med frågan om deponering av brännbart avfall. Indirekt kan dock förekomsten av stora mängder metall i förvaret tänkas föranleda intrång av framtida generationer och på så sätt ge upphov till oönskade stråldoser. Det finns därför indirekta strålskyddsskäl att minimera resursinnehållet i det material som deponeras. Tillsynen av efterlevnaden av resurshushållning ligger dock främst inom andra myndigheters ansvar. SSM fokuserar i stället på gränsvärden, rutiner och kvalitetssäkring som ska tillämpas när material friklassas bland annat som ett led i resurshushållningen. Vad det gäller möjligheterna till återvinning av metalliskt avfall genom friklassning har SSM i beredningen av ärendet bedömt att FKA till stora delar har lämnat en godtagbar redovisning. SSM har samtidigt pekat på möjligheten att friklassa ytterligare metalliskt

10 Sida 10 (18) avfall genom att tillämpa avklingningslagring. SSM kan konstatera att MMD anger som villkor enligt miljöbalken att FKA inte får deponera avfall som kan friklassas, men att domstolen samtidigt anger att det inte är rimligt att ställa krav på ökad sortering eller på tillämpning av avklingningslagring. Lokalisering och utformning Bakgrund Enligt miljölagstiftningen utgör en alternativutredning en central del av underlaget till en tillståndsprövning. Sökanden måste motivera den verksamhet som är avsedd att bedrivas och argumentera för det gjorda valet mot bakgrund av jämförande analyser baserade på andra metoder och lokaliseringar. SSM har därför i samrådet inför framtagandet av miljökonsekvensbeskrivningen och vid beredningen av ansökan efterlyst ytterligare utredningar kopplade till lokaliseringen av markförvaret. SSM har även efterlyst en fördjupad utredning av alternativa utformningar av deponin kopplat till olika lokaliseringsalternativ. Den bakomliggande frågeställningen var att en alternativ lokalisering på högre höjd över havet borde ge möjlighet att på ett mer robust sätt avleda lakvattnet från avfallet samt att utnyttja en naturlig geologisk barriärfunktion. En förläggning på längre avstånd från kusten och på en högre höjd över havet skulle även minsta risken för översvämningar och annan påverkan till följd av havsnivåförändringar. FKA:s redovisning FKA har låtit utreda lokaliseringsfrågan. Utifrån de olika lokaliseringar som redan tidigare återfanns i miljökonsekvensbeskrivningen diskuteras dels deponikonstruktionens koppling till vald lokalisering, dels konstruktionens miljömässighet. Samtliga alternativa lokaliseringar ligger i anslutning till Forsmarksverket. Enligt den utredning som FKA har låtit ta fram har de geologiska förhållandena vid Svalören varit styrande för förvarets ursprungliga lokalisering, snarare än att uppnå en utspädning av lakvattnet i havet. I utredningen konstateras samtidigt att den valda lokaliseringen väsentligen inte ger någon naturlig geologisk barriär. Enligt utredningen finns det inte heller någon koppling mellan konstruktionen och den valda lokaliseringen, vare sig med avseende på höjd eller position. Styrande för konstruktionen har i stället varit de krav som SSM har ställt samt de krav som anges i förordningen (2001:512) om deponering av avfall. I utredningen framhålls att en motsvarande konstruktion hade varit nödvändig även på annan plats och att det inte finns någon anläggning inom Östhammars kommun som skulle kunna omhänderta avfallet. I utredningen framhålls vidare att konstruktionen får anses som mycket miljömässig då endast naturmaterial har använts och att 99 procent av dessa är lokalt producerade. Inom ramen för miljökonsekvensbeskrivningen har FKA låtit utreda ett antal möjliga platser i anslutning till Forsmarksverket. Enligt jämförelsen finns inga väsentliga fördelar för mark- och vattenmiljön med att lokalisera markförvaret till en annan plats än den nuvarande. Gemensamt för de andra platserna är att de är belägna på ett större avstånd från kusten och detta ökar enligt FKA risken för lokal påverkan till följd av de mer koncentrerade lakvattenflödena och de känsligare recipienterna. FKA:s samlade bedömning är att det vore olämpligt att flytta deponin och ta nya markområden och naturresurser i anspråk. Vid flyttning eller övergång till en annan deponiplats måste dessutom två platser kontrolleras och underhållas under lång tid.

11 Sida 11 (18) En fråga kopplad till lokaliseringen av förvaret gäller betydelsen av en ändrad havsnivå till följd av den globala uppvärmningen. Bakgrunden är den havsnära förläggningsplatsen och förläggningsplatsens relativt sett låga höjd om ca. 3 meter över havet. I den uppdaterade miljökonsekvensbeskrivningen refererar FKA till de bedömningar i frågan som gjorts av FN:s klimatpanel (IPCC, 2001) som räknar med en havsnivåförhöjning fram till 2100 på mellan 0,13 och 0,88 meter. Delvis kommer denna förändring att kunna kompenseras av den pågående landhöjningen, vilket enligt FKA leder till att deponin inte förväntas påverkas inom det närmsta seklet. SSM:s yttrande till MMD SSM:s övergripande bedömning i yttrandet daterat den 21 november 2011 av det förordade markförvarsalternativet var att utormningen är ändamålsenlig och att de förväntade stråldoserna till följd av läckage av radioaktiva ämnen till omgivningen förväntas bli mycket låga. Även för mer osannolika händelser, som brand eller intrång i förvaret, bedöms konsekvenserna som ringa. SSM framförde samtidigt att konstruktionen kan förstärkas ytterligare, men för att detta ska vara berättigat behöver åtgärderna ställas mot ökade kostnader och andra faktorer av betydelse. En sådan frågeställning gällde den ovan beskrivna betydelsen av deponering av nedbrytbart avfall som kan ge upphov till sättningar. En annan frågeställning gällde lokaliseringens betydelse för den långsiktiga funktionen. Den nu valda lokaliseringen tillhandahåller ingen naturlig geologisk barriär. I yttrandet påpekade SSM att en alternativ förläggningsplats skulle kunna tillhandahålla en bättre naturlig geologisk barriär, men SSM godtog FKA:s argument med hänvisning till den tekniska barriär som FKA avser att anlägga. Vidare påpekar SSM att en förläggning på högre höjd och på större avstånd från kusten innebär en långsiktigt säkrare funktion genom ökad marginal mot framtida havsnivåförändringar. Även om lokaliseringen inte i första hand bedömdes ha en avgörande betydelse för strålsäkerheten, ställde sig SSM tveksam till om förvarets lokalisering är den lämpligaste med utgångspunkt från dess långsiktiga funktion. SSM angav att det är en förutsättning för myndighetens bedömning att sluttäckningen är och kan förväntas bli intakt även i ett längre tidsperspektiv. Att anlägga förvaret på en annan förläggningsplats innebär dock ett större intrång i miljön och sannolikt även högre kostnader, jämfört med en utbyggnad av det befintliga förvaret. SSM bedömde att det därför i första hand ligger hos MMD att pröva om lokaliseringsregeln 2 kap 6 miljöbalken har iakttagits. MMD:s dom Vad gäller betydelsen för havsnivåförändringar och deponins höjd över havet hänvisar MMD till den aktbilaga (bild 76 i aktbilaga 46) som FKA redovisade vid huvudförhandlingen. MMD konstaterar att det är svårt att uttala sig om vilka vattennivåer som kan föreligga i framtiden. Domstolen anger att det är visat att det är mycket liten risk att deponin under den tid då risk för radioaktivt läckage finns kommer att påverkas av en höjning av havsnivån och grundvattennivån, men menar att det inte kan uteslutas att deponin kan påverkas därefter. Med hänsyn till de avfallsfraktioner som deponeras anser MMD att denna påverkan får anses som begränsad. Detta särskilt vid jämförelse med vilka andra problem och störningar som en sådan kraftig höjning av havsnivån skulle medföra. I övrigt finner domstolen att det valda alternativet framstår som det klart mest lämpliga bl.a. med hänsyn till att området ligger inom kärnkraftverkets industriområde, att det är

12 Sida 12 (18) inhägnat och föremål för bevakning och inte minst att det redan används för deponering Den valda platsen uppfyller kraven 2 kap 6 miljöbalken. MMD finner vidare att deponin uppfyller kraven i miljöbalken och att den kan tillåtas. Utformningen av deponin får, med hänsyn till syftet med densamma och de krav som ställs från strålsäkerhetssynpunkt vid deponering av radioaktivt avfall, anses som lämplig. SSM:s bedömning Utformning Som framgår av myndighetens yttrande till MMD den 21 november 2011 bedömer SSM att utformningen av markförvaret är ändamålsenlig. De ändringar av konstruktionen som skedde fram till tillståndsprövningen 2007, och som skedde till följd av SSI:s granskning, har medfört att konstruktionen i sig kan förväntas ha en godtagbar funktion även på lång sikt. Konstruktionen har utformats så att den dominerande mängden lakvatten som produceras passerar genom en teknisk barriär, samtidigt som det säkerställs att lakvatten inte blir stående i avfallet även vid t.ex. kraftig nederbörd. Konstruktionen bedöms som robust, dels genom utformningen av ett massivt tätskikt av bentonitinblandad sand, dels genom anläggandet av en överliggande bentonitmatta. Dessa båda tätskikts funktion kan långsiktigt förväntas komplettera varandra. Till saken hör dock att frågan om bentonitmattors långsiktiga stabilitet för närvarande utreds då det kan finnas tveksamheter i detta, särskilt när de används i konstruktioner med långa och branta slänter. Baserat på den utformning som FKA avser att tillämpa med en relativt flack överyta (lutning 1:4) gör SSM för närvarande bedömningen att släntstabiliteten inte långsiktigt bör vara ett problem, men begär redovisning för att detta slutligt ska kunna klarställas. De efterfrågade beräkningarna enligt villkor 17 ska utvärdera om utformningen av deponin är sådan att slänterna, med tillräcklig säkerhetsmarginal, förblir stabila även efter det att nålfiltningen brutits ner i den bentonitmatta som ingår i sluttäckningen. Som framgår ovan kan den långsiktiga funktionen påverkas till följd av deponering av sådant avfall som långsiktigt kan brytas ner och leda till sättningar. Enligt de utredningar som FKA har låtit genomföra upprätthålls tätskiktets funktion även om ett fåtal avfallsbalar med brännbart avfall deponerade i de två översta lagren bryts ner och ger upphov till hålrum. Enligt utredningen är vidare den troliga långsiktiga utvecklingen att allt avfall degraderar mer eller mindre ojämnt, men att deponin sätter sig på ett sådant sätt att bentonitmattans funktion bibehålls. För att säkerställa en långsiktig säker funktion har myndigheten redan tidigare angett (SSI dnr 6221/2530/01) som villkor i enlighet med strålskyddslagen att utformningen av avfallskollina och deponeringen av dessa ska ske på sådant sätt att risken för ojämna sättningar, skred eller ras som kan skada tätskikt eller andra skyddsfunktioner minimeras. SSM bedömer att det finns vissa kvarvarande osäkerheter i deponins långsiktiga funktion till följd av nedbrytning av avfall. Särskilt frågan om degraderingen kan påskyndas lokalt till följd av skador på ett enskilt eller fåtal kollin. SSM bedömer därför att FKA, i enlighet med strålskyddsvillkoren och de villkor som MMD har utfärdat, behöver utforma deponin med ett skikt mellan avfall och tätskikt som är så mäktigt att tätskiktet inte utsätts för allvarliga belastningar till följd av sättningar. Enligt SSM:s bedömning bör, i enlighet med inlämnade redovisningar, deponeringen med nuvarande utformning begränsas till som mest två lager avfallsbalar.

13 Sida 13 (18) Lokalisering Tillstånd för markförvar för lågaktivt kärnavfall prövas enligt såväl kärntekniklagen som miljöbalken. Även tillsynen av verksamheten sker utifrån båda dessa lagstiftningar, samt strålskyddslagen. Etablering av ett markförvar innebär i sig ett ingrepp i miljön. Till detta kommer konsekvenserna av de utsläpp av miljöstörande ämnen som kan förväntas och potentiella stråldoser på grund av att förvarets funktion försämras eller av eventuell framtida oönskad befattning med avfallet. Etablering, uppförande och kontroll av ett markförvar innebär också kostnader för verksamhetsutövaren. I regleringen av markförvaren har SSM tagit hänsyn till de radioaktiva ämnenas avklingning och utifrån denna definierat en tidpunkt i framtiden då innehållet av radioaktiva ämnen är så lågt att det från strålsäkerhetssynpunkt inte behöver ställas ytterligare funktionskrav eller krav på kontrollåtgärder vid förvaren, utöver vad som krävs enligt övrig miljölagstiftning. SSM har i sin reglering utgått från att denna tidpunkt infaller efter efterbehandlingsfasen, 30 år efter sluttäckning. Vid denna tidpunkt bör således markförvaren genom beslut av SSM kunna undantas (friklassas) från strålskyddsreglering, under förutsättning att de funktionskrav och kontrollåtgärder som följer av tillståndsprövningen enligt miljöbalken även efter friklassningen kan förväntas vara tillräckliga för att skydda människors hälsa och miljön. En förutsättning för att friklassningen ska kunna ske är att bland annat att myndigheten i framtiden gör bedömningen att förvaret kan undantas från strålskyddskontroll och att sluttäckningen väsentligen förblir intakt även i en längre tidshorisont. I beredningen av det aktuella ärendet har SSM tagit fasta på detta synsätt, särskilt i fråga om lokaliseringen av anläggningen. SSM har framhållit att den valda platsen på sikt kan komma att påverkas till följd av havsnivåförändringar. Sådana havsnivåförändringar kommer dock sannolikt inte att inträffa under den tid som markförvaret förväntas behöva stå under strålskyddsmässig kontroll. Eftersom SSM:s ansvar begränsas till att bedöma skyddet av människors hälsa och miljön från strålsäkerhetssynpunkt, har SSM under tillståndsprövningsprocessen vänt sig till MMD för en samlad bedömning om lokaliseringskraven enligt 2 kap 6 miljöbalken har iakttagits i tillräcklig grad. SSM drar följande slutsatser vad det gäller den värdering och analys som MMD har gjort. SSM kan konstatera att MMD tillmäter betydelsen av en redan etablerad förläggningsplats stor vikt och att domstolen sammantaget finner att det valda lokaliseringsalternativet som det klart mest fördelaktiga av de alternativ som redovisats. SSM delar MMD:s bedömning om platsens lämplighet i ett kortare tidsperspektiv, men som framgår ovan blir frågan om markförvarets lokalisering komplex i ett längre tidsperspektiv. Liksom MMD konstaterar SSM att det är svårt att uttala sig om vilka havsnivåförändringar som kan föreligga i framtiden. Både nationellt och internationellt pågår för närvarande mycket arbete i frågan. Det finns enligt SSM:s förståelse anledning att förvänta att dessa ansträngningar kommer att fortgå framöver. Kunskapsläget bör successivt förbättras samtidigt som de faktiska havsnivåförändringarna blir mer mätbara. Vid den tidpunkt då det kommer att behöva fattas ett särskilt beslut huruvida markförvaret kan undantas från den särskilda strålskyddskontrollen, bör därför kunskapsläget vara bättre för att bedöma om det föreligger oacceptabla risker för att förvaret kan komma att översvämmas. SSM kan inte utesluta att FKA i framtiden åläggs att återta deponerat avfall.

14 Sida 14 (18) Redovisning i enlighet med 2 och 6 kap. miljöbalken FKA:s redovisning I ansökan redogör FKA för hur man anser sig efterleva de allmänna hänsynsregler som framgår av 2 kap. miljöbalken. Dessa regler ska tillämpas vid prövning av tillstånd enligt såväl miljöbalken som vid en tillståndsprövning enligt kärntekniklagen. I redovisningen tar FKA bl.a. fasta på den kunskapsnivå som finns på anläggningen och den egenkontroll som genomförs för ett ställningstagande om det finns ett behov av ytterligare försiktighetsmått. FKA hänvisar till miljökonsekvensbeskrivningen där man beskriver vilka försiktighetsmått som iakttas genom hela processen från förvarets konstruktion, sortering av avfall, deponering till övervakning av markförvaret. FKA hänvisar till den långtgående källsortering av avfallet som sker, vilket innebär att man minimerar den mängd avfall som deponeras på markförvaret. Genom närheten till förvaret minimeras också transportbehovet. Med hänvisning till att anläggningens lokalisering redan har prövats bedöms den föreslagna lokaliseringen även som lämplig för utbyggnaden. Sammantaget anger FKA att deponering i Svalören är det bästa alternativet och att den medför den lägsta kostnaden. Kostnaderna för övriga sökta alternativ bedöms som orimliga. Enligt 6 kap. miljöbalken ska sökanden redogöra för det samråd som ägt rum. I underlaget redovisar FKA de samråd som har genomförts samt hur man har beaktat de synpunkter som lämnats. SSM:s bedömning Strålsäkerhetsmyndigheten bedömer att den av FKA förordade utformningen av markförvaret för lågaktivt driftavfall har förutsättningar att uppfylla tillämpliga strålsäkerhetskrav. Kunskapen om det avfall som deponeras bedöms vara tillgodosedd genom de mätningar och analyser som görs. Förvarets utformning bedöms väsentligen som robust och ändamålsenlig. SSM bedömer att konstruktionen av markförvaret i sig väsentligen utförs med beaktande av bästa möjliga teknik. Konstruktionen bedöms som robust, dels genom att utformningen av ett massivt tätskikt av bentonitinblandad sand, dels genom anläggandet av en överliggande bentonitmatta. Dessa båda tätskikts funktion kan långsiktigt förväntas komplettera varandra. Innan ytterligare deponeringar äger rum behöver dock FKA klarställa att utformningen är långsiktigt stabil. Enligt SSM:s bedömning kommer en minskning av mängden brännbart avfall som deponeras att leda till en långsiktigt säkrare funktion hos markförvaret och därför vara i enlighet med försiktighetsprincipen enligt 2 kap 3 miljöbalken. Enligt utfärdade strålskyddsvillkor ska därför utformningen av avfallskollina och deponeringen av dessa ska ske på sådant sätt att risken för ojämna sättningar, skred eller ras som kan skada tätskikt eller andra skyddsfunktioner minimeras. SSM kan också konstatera att regeringen för närvarande överväger bestämmelser som ställer högre krav på behandling av avfall inför deponering i markförvar, t.ex. genom förbränning. Eftersom sådana bestämmelser kan komma att träda i kraft de kommande åren gör SSM bedömningen att frågan om deponering av sådant brännbart avfall som kan återvinnas bör omprövas inom en femårsperiod. Mot denna bakgrund och med dessa reservationer bedömer SSM att FKA uppfyller 2 kap. 3 miljöbalken (försiktighetsprincipen).

15 Sida 15 (18) I beredningen av ärendet har SSM framfört att en ökad grad av återvinning av brännbart avfall även kan vara förenligt med hushållningsprincipen enligt 2 kap 5 miljöbalken. SSM tar dock fasta på MMD:s bedömning rörande möjligheterna till ökad återvinning enligt ovan, och gör ingen annan bedömning än domstolen i detta avseende. SSM tar som utgångspunkt fasta på den sammanvägda bedömning som domstolen gjort gällande lokaliseringen. Osäkerheterna gällande risken för havsnivåförändringar bör minska allt eftersom kunskapsläget utvecklas. Vid den tidpunkt i framtiden när den särskilda strålskyddsmässiga kontrollen förväntas äga rum bör en säkrare bedömning av dessa risker kunna göras. Mot denna bakgrund godtar SSM lokaliseringen av anläggningen. SSM har i beredningen av ärendet i vissa frågor efterlyst ytterligare redovisningar inom ramen för miljökonsekvensbeskrivningen, t.ex. vad det gäller alternativa metoder och lokaliseringar. De reservationer som myndigheten ger utryck för syftar i första hand på vilka slutsatser som dras, snarare än på underlaget i sig. Mot denna bakgrund, och med beaktande av de ytterligare redovisningar som SSM begärt, godkänner SSM den miljökonsekvensbeskrivning som FKA har låtit upprätta. Hur beslut överklagas I bilaga 2 beskrivs hur detta beslut kan överklagas I detta ärende har t.f. generaldirektören Johan Anderberg beslutat. Utredaren Anders Wiebert har varit föredragande. I den slutliga handläggningen har också t.f. enhetschefen Charlotte Ahlberg, chefsjuristen Ulf Yngvesson, miljörättsexperten Tomas Löfgren samt utredarna Annika Bratt deltagit. STRÅLSÄKERHETSMYNDIGHETEN Johan Anderberg Anders Wiebert

16 Sida 16 (18) Bilagor: 1. Nuklidspecifika aktivitetskoncentrationer 2. Hur man överklagar Kopia: Forsmarks Kraftgrupp AB Mark- och miljödomstolen vid Nacka Tingsrätt Miljödepartementet Länsstyrelsen i Uppsala län Lokala säkerhetsnämnden i Östhammars kommun Naturvårdsverket Östhammars kommun

17 Sida 17 (18) Bilaga 1 Nuklid Aktivitetskriterier (Bq/g) H C Co-60 0,3 Ni Ni Sr-90 1 Nb-94 0,1 Tc-99 1 I Cs Eu U Pu-238 0,1 Pu-239 0,1 Pu-240 0,1 Pu Am-241 0,1 Cm Vid samtidig förekomst av flera nuklider gäller att k A k L k 1 där A k är den specifika aktiviteten för nukliden k, och L k är den specifika gränsen för nukliden k. Nuklider med en specifik aktivitet mindre än 10 procent av gränsvärdet behöver inte beaktas i summeringen.

18 Sida 18 (18) Bilaga 2 Hur ett beslut överklagas Strålsäkerhetsmyndighetens beslut kan överklagas hos regeringen. Överklagandet ska göras skriftligt och inges till Strålsäkerhetsmyndigheten, Stockholm. Besöksadress: Solna strandväg 96, Stockholm. Ange i skrivelsen beslutets diarienummer, vilken ändring ni vill ha i beslutet samt skälen till ändringen. Överklagandet ska ha inkommit till Strålsäkerhetsmyndigheten inom tre veckor från det att ni fick del av beslutet, annars kan överklagandet inte prövas. Strålsäkerhetsmyndigheten sänder överklagandet vidare till regeringen för prövning om inte Strålsäkerhetsmyndigheten själv ändrar beslutet på det sätt ni har begärt.