Referat av sammanträffande med Lutz Fähser. Mats Hagner

Transkript

1 Referat av sammanträffande med Lutz Fähser Mats Hagner Slutsats Vårt nuvarande svenska system är inoptimalt med avseende på uthållighet, biodiversitet samt monetär avkastning till skogsägaren. Såsom man upptäckt i Tyskland, tack vare Lutz Fähsers arbete, så är kostnaderna för plantageskogsbruket så höga, riskerna så stora och produkterna så lågvärdiga, att skogsägarens netto är långt mindre än det blir i Lutz Fähsers System. Själv har jag funnit, dels i vetenskapliga försök, dels vid praktisk tillämpning, att min princip Naturkultur ger dubbelt monetärt netto och dessutom stora vinster i många andra avseenden. Naturkultur förutsätter dock att trädvalet utförs av en specialutbildad och certifierad person. Plockhuggning utförd av en okunnig person leder lätt till skövling och långsiktigt försämrat skogsvärde. Bakgrund Det följande är min uppfattning av Lutz Fähsers system (LFS). Den bygger på de diskussioner som jag hade med Lutz Fähser (LF) under två dagar och en kväll i juli 2008, samt på de artiklar som LF överlämnade till mig i kopior. Lutz Fähser och Mats Hagner (MH) har på var sitt håll utvecklat principer för skogsskötsel, som i många avseenden skiljer sig kraftigt. MH inskränker sin princip till att göra bästa trädval på varje punkt- just nu. Principen kallas Naturkultur (NK). Trädvalet skall bygga på all tillgänglig kunskap om biodiversitet, ekosystemets funktion, virkesegenskaper och prissättning, skogslag och certifieringskrav, skogsägarens ekonomi, mål och preferenser. Vad som är bäst uttrycks i nuvärdet av alla skogens värden. De monetära värdena kan beräknas för trädgrupp med hjälp av datorprogrammet TreeGroup. Trädvalet sker bäst på barmark i lugn och ro och utförs av en specialutbildad person. LF driver ett skogsbruk grundat på tre principer och tio förbud (se nedan) Framgångar för LF i Tyskland LFS utvecklades av LF successivt under och 1980-talen. Systemet kunde demonstreras på Lybecks skogar som innehöll områden som dels varit oskötta bakom järnridån, dels områden med åldersklasskogsbruk. LFS blev först antaget av Green Peace, därefter av Jordens Vänner, och så småningom av FSC, 1998 (dock i något förändrad form). Förbundsrepubliken Niedersachsen införde redan 1991 ett system kallat LÖWE, vilket i många avseenden liknar LFS. Lybecks skogsförvaltning har utmärkts med Naturland-certifikat och därigenom vunnit stor ryktbarhet. De flesta stora städer i Tyskland tillämpar LFS i sin egen skog. Angela Merkel, nuvarande förbundskanslern, uppmärksammade på 90-talet LFS, och tvingade, som miljöminister, statsskogsbruket i samtliga förbundsstater att anta regler liknande LFS. LF sade mig att han i det sammanhanget var förklarad devil av de flesta 1

2 kollegor. Numera får han uppskattning. Främst gäller detta skogsfolk som tackar honom för att i ökad utsträckning slippa ifrån upparbetandet av stormskadat virke. LF har nu fått sådan status, att han deltog i den delegation som representerade Tyskland, när Kina i mars 1968 önskade kontakt. Syftet med besöket var diskussioner om Kinas framtida skogbruk. Principer i LFS LF tillämpar tre principer. 1. återför skogen till ett naturligt ekosystem, (OBS naturligt bakom hägn.) 2. beräkna och beskriv vilka produkter och vilken produktionsnivå som kan förväntas av det naturliga ekosystemet. Klargör detta för konsumenten = industrin. 3. Skapa lönsamhet, inte genom att öka eller förändra produktionsnivån, utan genom att reducera investeringen i skogsvården. Bli rik via små utgifter, inte via stora inkomster. Förbud i LFS LF förordar ett system som innehåller en rad förbud mot: *Kalhuggning, *Bearbetning av mineraljorden, *Förtätning av mineraljorden, *Giftbehandling, *Gödsling med mineralgödsel, stallgödsel och rötslam, *Främmande trädslag, *Monokultur, *Dränering av sankmark, *Utfordring av vilt, *Störande arbeten under ekologiskt känslig tid. Ekonomisk utvärdering LF har låtit göra en oberoende ekonomisk utredning av skogsbruket i Lybäck. Den visade enligt LF att kassaflödet var 100 euro/ha och år, medan statsskogsbruket i Tyskland enbart ligger på 60. Samarbete Lutz Fähser och Mats Hagner skall samarbeta i framtiden. Vi skall diskutera hur MH:s system för trädval enligt ekonomiska principer skall utvecklas, så att det kan användas i den skog där Lutz arbetar. Jag anser att mitt system för trädval kan vara av intresse i den fas som följer på de 40 åren av inaktivitet, som LF rekommenderar som inledning av skötseln av en lucka. Lutz Fähser System (LFS) LF utesluter kalhuggning, men finner att luckor uppstår efter skörd av mogna träd. LF har följande strategi för återbeskogning av luckor. Ingen skötsel innanför hägnet i 40 år. Lutz strävar efter att återföra naturen till ursprungligt skick. Detta sker genom att invänta naturens egen återbeskogning av luckor och att låta den naturliga konkurrensen mellan arter och enskilda träd skilja agnarna från vetet under så lång tid som 40 år. Naturens gång är dock begränsad till vad som sker innanför hägn som utestänger hjortdjur. Under dessa fyra decennier sker två viktiga ting. De mest konkurrenskraftiga arterna vinner. Träden utvecklar en första stock med få grenar och med små tunna grenar som får ett mycket högt värde när de är mogna. LF anser, liksom jag, att det huvudsakliga värdet i ett träd sitter i den nedersta timmerstocken. 2

3 Aktiv skogsskötsel efter 40 år När ungdomsfasen på 40 år passerats sköts skogen i luckan med tanke på att skörda mogna träd. Måldiameter LFS innehåller fasta regler när mognad inträffar. En måldiameter är förutbestämd för varje art och densamma oberoende av bonitet. Lutz nämnde en så hög diameter som 60 cm, men den är olika för varje trädslag. Lönsamhet Monetärt är detta utomordentligt intressant, eftersom skogsägaren enbart har kostnad för hägn under de första fyra decennierna. Om detta skall tillämpas i Sverige och i Norge, krävs en lagändring som innebär att återväxtskyldigheten tas bort. Gallring och trädval Återföringen till ett naturligt ekosystem sker aktivt efter att fyra decennier förflutit. Det innebär att man hela tiden gynnar de träd som har de bästa egenskaperna, dvs. det högsta potentiella värdet. Detta är liktydigt med de största träden med acceptabel virkeskvalitet. För gallring har Lutz inte utvecklat något system (om jag förstått saken rätt), utan låter skogsmannablicken och intuition vara det som avgör hur den slutliga skogen ska se ut. Jag finner därför, att det var helt logiskt att LF blev mycket intresserad när han fick höra att jag utvecklat trädvalet till ett ekonomiskt system i vilket trädmärkaren styrs av ett datorprogram. Jag anser att LF, med avseende på trädval, ligger på samma primitiva nivå som de forskare som påstår sig syssla med blädning, Schytz i Österrike, Lähde i Finland, Lundqvist i Sverige. Jag anser att gallringsfasen i LFS knappast kan anses främja en naturlig utveckling eller framkalla ett naturligt ekosystem. Det liknar i högsta grad Naturkultur, dvs. att man gallrar för att maximera det långsiktiga värdet i trädgruppen. Dock innehåller LFS en rad hänsyn som gör det mer naturnära än Naturkultur. Bortgallring av främmande arter LF har bestämt att även gran är en främmande art i Lybecks skog. I gallringsfasen tar han bort träd av alla främmande arter. Emellertid är denna åtgärd begränsad till de platser där främmande arter konkurrerar kraftigt med inhemska. Orörda områden på 10 % av arealen Eftersom det naturliga systemet är rättesnöret för LFS, behöver skogsmannen lära sig hur naturen fungerar utan mänskliga ingrepp. Av detta skäl anser LF att orörda områden, 20 ha stora, skall avsättas på en sammanlagd yta motsvarande 10 % av skogsmarken. Utvecklingen på dessa områden bör beskrivas på ett vetenskapligt sätt med återkommande inventeringar. Passar LFS i Sverige? Jag bedömer för ögonblicket att det är orealistiskt att i hela Sverige följa LFS. Det kan nog, med undantag för juridiska konsekvenser, rent ekologiskt fungera i Sydsverige av följande skäl *den naturliga återväxten är riklig * markerna är högproduktiva med hög värdeavkastning, dvs. de tål kostnaderna för hägn I norra Sverige är den naturliga återväxten sparsam, produktionen låg och betestrycket från älg och ren hårt (se exemplet Reivo). Hägnkostnader är helt orealistiska med tanke 3

4 skogmarkens låga värdeavkastning. Enligt min åsikt är skogsvårdslagens återväxtkrav helt orimligt i många områden i övre Norrland, eftersom älgbetningen gör det omöjligt att skapa tallskog, som är det naturliga och ekonomiskt önskvärda ekosystemet på plats. I dessa områden är den enda möjligheten till framgång, att man undviker kalhyggen och i stället bygger framtida avkastning på halvstora och små träd som redan finns i den mogna skogen. På väldigt många marker, där tallen är ett naturligt och önskvärt trädslag, övergår skogen till granskog om ingen röjning sker. Det beror på att branden uteslutits ur den naturliga dynamiken och att älgens betning är oerhört intensiv. Om älgen får finnas, men inte vargen, blir betestrycket högt, samtidigt som konkurrensen från kvarvarande träd, av tall och gran, gör att granåterväxten blir väldigt riklig i förhållande till återväxten av tall. Halveringstiden för tall är mycket kortare än den är för gran i skiktad skog på vanliga friska ristyper. Gran blir därför helt dominerande om röjning inte används för att reglera trädslaget. När branden utestängs från den naturliga processen förvandlas tallskog till granskog, Med en kombination av plockhuggning och röjning kan tallskog bevaras. En viktig fråga är dock om detta är ekonomiskt försvarbart, eller önskvärt med avseende på alla andra värden. Förbud LFS innehåller en rad förbud, se ovan Det enda förbud jag kan tänka mig för närvarande är ett förbud mot *markberedning. Anledningen till detta är att grönrisplantering, dvs. plantering utan markberedning, fungerar utmärkt i hela landet. I södra Sverige blir det en något dyrare plantering än efter markberedning, men i huvudparten av landet tjänar skogsägaren på att utesluta markberedning. Markberedningen frigör stora mängder koldioxid, dels från marken, dels från maskinerna. Dessutom åstadkommer maskinerna obotliga skador på kända och okända fornlämningar och kulturminnen. Jag kan också acceptera ett förbud mot sådana *gifter som appliceras utanpå växter. Däremot tycker jag att systemiska gifter, dvs. sådana som verkar inuti växter, borde kunna tillåtas. Det ligger i sakens natur att systemiska medel måste vara så växtvänliga, att den växt som skall skyddas utvecklas obehindrat, medan skyddet riktas mot den aggressiva organism som äter på växten. Sannolikheten bör vara låg för en ödeläggande spridning i ekosystemet av ett systemiskt gift. Skogsstyrelsens medverkan Min åsikt är, till skillnad från LF, att skogsägaren själv skall besluta om på vilket sätt han/hon skall producera virke, jakttillfällen, ridstigar, blommor eller bär och svamp. Jag tycker att skogsstyrelsen skall hjälpa till med rådgivning, syftande till att skogsägaren tillämpar ett så naturnära, dvs. hållbart, system som möjligt. Skogsstyrelsen eller privata bolag, borde hjälpa skogsägare med förmedlingen av tjänster, såsom: *trädmärkning, *identifikation av speciellt värdefulla träd med specialsortiment, *beskrivning av andra skogsprodukter än virke, * samt *marknadsföring av dessa. Skogsindustrins storlek och inriktning LFS innebär att skogsindustrin anpassar sin konsumtion efter tillgången. Detta är, enligt min mening, helt realistiskt och politiskt välgrundat. Givetvis finns det ständigt ekonomer inom skogsindustrin som önskar mer råvara till låga priser. De har helt rätt i att den egna industrin skapar större netto om verksamheten expanderar. De hejas också på av aktieägarna. 4

5 Emellertid gäller att största lönsamhet uppnås vid acceptabel räntabilitet på arbetande kapital. Att klämma ut högre produktion ur skogsmarken innebär ökat pris på råvaran. Att utnyttja all produktion från skogsmarken innebär också högt pris på råvaran. Skogsindustrin gör bäst i att anpassa mun efter matsäcken och genom att förbättra sitt netto genom ökad förädling i stället för ökad förbrukning av råvara. I alla länder har skogsindustrin anpassat sitt råvarubehov till tillgången och små länders skogsindustri är inte mindre lönsam än den är i stora länders skogsindustri. Det är kvaliteten i verksamheten, inte kvantiteten, som avgör aktieägarnas utdelning, räknat i procent på värdet. Politikerna bör inte låta sig påverkas av skogsindustrins representanter. Dessa kommer alltid att efterfråga mer virke. De skogsägareföreningar som skaffar sig allt större virkesslukande industri, får obönhörligen en målsättning som i allt större grad liknar den som övrig industri har. Lutz Fähsers resonemang att industrin bör upplysas om vilka produkter och hur mycket som skogsmarken kan producera långsiktigt och hållbart, är relevant även för svenska förhållanden. 5