Valpens utveckling till vuxen hund Av Therese Lindman, PH 3

Transkript

1 Valpens utveckling till vuxen hund Av Therese Lindman, PH 3 När en valp föds så är den blind och döv, och kan med nöd och näppe röra sig. Ändå har den en sådan överlevnadsinstinkt att den kämpar sig fram till sin mammas juver för att få föda. Denna kämpar anda är medfödd och går helt på automatik för valpen. Den har redan i sin mammas mage fått lära sig att ta för sig av livet lika mycket som att vara samspelt med dem omkring sig. I magen trängdes valpen med sina syskon i 63 dygn innan den tog sina första andetag. Redan innan valpen föds så påverkas den av vad som sker runt omkring, inte bara av vad som sker inne i kroppen och magen på tiken, utan även det som tiken utsätts för och upplever i sin vardag under dräktigheten. Blir tiken stressad under lång tid eller är med om traumatiska händelser så påverkas även valparna och det kommer sätta sina spår för dem resten av valparnas liv på olika sätt. Detta kallas prenatal stress. Symptomen på en valp som utsatts för prenatal stress är bland annat sämre motorik och kroppskontroll, sämre inlärningsförmåga - alltså har svårare att lära sig saker, minskat intresse att utforska saker och sin omgivning - valpen blir alltså lite mer disträ, och på tikar märks det en försämrad modersinstinkt för sina valpar i vuxen ålder. Det är därför mycket viktigt att den dräktiga tiken får lugn och ro och inte utsätts för onödig stress eller uppleva trauman i onödan. Bara bilåkning eller flytt av valplådan, eller en så enkel sak som att inte låta tiken känna att hon själv valt födoplats i slutskedet av dräktigheten kan orsaka stor stress och trauma för tiken vilket påverkar valparna i magen negativt. Den första tiden efter födseln När valparna väl är födda så fortsätter de påverkas av sin mamma och hennes sinnesnärvaro, men även av omgivningen. Detta kallas det istället för den neonatala stressen. Nu påverkas valparna själva av det som sker runt dem, men fortfarande är det mest via sin mamma som de påverkas. Tex är tiken stressad även under denna tiden så överförs detta till valparna när de diar eller sover bredvid henne. Att valparna och tiken får lugn och ro den första veckan är a och o. Tiken behöver det för att kunna slappna av och känna hennes valpar är trygga, och valparna behöver det av samma anledning att känna sig trygga. Det är nu under den neonatala stressen som även socialiseringsperioden börjar. Den sträcker sig från de föds tills valparna är ca 14 veckor. Under denna tiden ska man ta chansen att lära valpen allt som den kommer behöva utstå i livet, så

2 som olika miljöer, ljud, dofter, olika människor och djur med mera, allt som valpen förväntas vara med om under sitt liv. Det gäller att ta vara på denna väldigt korta tiden, för efter 14 veckors ålder så stängs fönstret och valpen blir inte längre mottaglig på samma djup. Det är även nu som valparna knyter starka band till människan. Det är därför viktigt inte bara för valpköparen, utan även för uppfödaren att i god tid och i lagom dos, vänja valparna allt som har med livet att göra. Dock är socialiseringsperioden inte bara en enkel period där vi kan utsätta valparna för en massa saker, det är under denna tiden som valpen även börjar känna rädsla. Rädsleperioden som denna tiden heter, kommer valpen in i när den är mellan 5-8 veckor. Exakt när detta sker beror bla på hundras men även på individ. Till exempel så går arbetande raser tidigare in i rädsleperioden än sällskapsraserna. Då vissa raser tenderar att hamna i rädsletoppen lagom tills de fyller 7-8 veckor så är det bra att inte låta dem flytta hemifrån vid den tidpunkten, gör man det så är risken jättestor att valparna blir otrygga och osäkra individer för resten av sina liv. Rädsleperioden klättrar från att inte valpen kan känna rädsla alls vid ca 3 och 4 veckors ålder till att få en topp mellan 5 och 8 veckor då valpen mer eller mindre kan bli rädd för vad som helst, till att sedan plana ut och ligga i nivå med nyfikenheten. Blir valpen rädd under denna tiden så är risken stor att den alltid kommer tycka det som skrämde den är en jobbig upplevelse, resten av sitt liv. Det man som uppfödare eller valpköpare kan göra för att undvika göra en valp rädd, till exempel undvika ge valpen separationsångest, är att försöka förutse när rädsletoppen slår in, och vänta med att utsätta valpen för till exempel flytt till sin nya ägare tills efter dessa kritiska dygnen. Hur länge en rädsleperiod fortgår är lite olika, men generellt brukar den sluta mellan 7-10 veckors ålder. Själva rädsletoppen är i snitt 2 dygn lång. Detta innebär att vissa valpar inte bör flytta för ens de är veckor gamla, medans andra ska flytta gärna innan de är 9 veckor. Det finns en magisk dag när allt är helt perfekt för valpen att klara vad som helst, denna dagen är dock svår att få alla sina valpköpare att pricka in, så som uppfödare får man göra så gott man kan att hitta en perfekt flyttdag. Puberteten När valpen fyller 14 veckor så går den in i en helt annan utvecklingsfas. Från att ha varit viktigt att socialisera och miljöträna valpen, där den mer eller mindre blivit medvetet och omedvetet fullproppad med nyttig vetskap inför livet, så går den nu in i en tid där vila och återhämtning är viktigt. Under denna tiden, utvecklingsperioden och förpuberteten, den psykiska mognaden, som är från 14 veckor till 7 månader, så är det många valpägare som nu börjar nagga lite på sitt hår i frustration. Det är nu valpen går in i den hormonella perioden och allt blir ett kaos invändigt. Det är viktigt att minnas att denna perioden är inte den könshormonella perioden utan det är nu som valpen blir medveten om sitt egna väsen, att valpen kan bli snäsig om andra hundar kommer för nära är ett exempel, att den biter efter dig när du tar i den är ett annat. Valpen känner ett stort kontrollbehov över sin egna situation - och det är viktigt att respektera detta! Gå inte in i konflikt med valpen, utan visa den att den kan lita på dig att du stöttar den hur dumt den än beter sig. Det är även nu valpen börjar visa sidor man inte sett tidigare. Den börjar bli döv och inte lyda,

3 tänjer på gränserna, reagerar konstigt på saker den egentligen känner till med mera. Nu är det tiden då man får anpassa aktiviteterna till sin egen förmåga, att bli arg på en valp under denna tiden hjälper föga. Den kan inte rå för att den beter sig som den gör för den är påverkad av den inre kroppsliga utvecklingen. Det är under denna tiden de flesta problembeteenden skapas; koppelaggressioner, utfall mot andra hundar, ensamhetsproblem och nyfikenheten ökar bland annat för jakt. Anledningen till att det är så ofta som vi får problem med våra unghundar beror på okunskap hos hundägaren, och tyvärr även många instruktörer. Dålig vetskap om hur man hanterar situationerna, eller undviker dem gör det svårt att ta sig levande genom dessa månader. Det blir en ond cirkel, och istället för att hjälpa, stötta och finnas där som en trygg punkt för valpen igenom denna tiden så förstärker vi istället det oönskade beteendet och ger valpen otrygghet. Valpen behöver under denna tiden massvis stöd och trygghet hos sin familj. Den behöver lugn och ro och tid att landa i allt den under sina första 14 veckor lärt sig. Tyvärr får många unghundsägare tipset att aktivera sina hundar mer för att trötta ut dem, vilket istället skapar motsatt effekt, hunden blir överstimulerad och stressad och skapar fler och fler problembeteenden. Varför ska man då ta det lugnt med valpar i denna åldern, vad är orsaken till att de beter sig som de gör? Jo, valpen har nu kommit in i sin egen medvetenhet, den är medveten om vad som sker omkring den och den är medveten om att den själv finns. Att den har en egen identitet, den vet bara inte än hur den ska hantera sin nyfunna egenskap sitt eget Jag. Som hundägare är det viktigt att ge hunden tiden att hitta sig själv, att växa sig trygg. Så under denna tiden är det jätteviktigt att inte miljöträna i för stor grad, man ska helst bara gå på ställen som hunden redan känner till, till exempel hemma i sin egen trädgård eller skogen bakom den. I den närliggande parken och så vidare. Samma sak med aktiviteterna, dra ner även på dem och låt valpen ha en viloperiod, det handlar om bara några månader. Det kan kännas som en lång tid att inte göra något, men du kommer garanterat vinna på det resten av hundens liv. Aktiviteter kan ni fortfarande göra, men sätt fokus på få saker, och gärna sådant som ni kommer ha nytta av när hunden sedan är vuxen. Till exempel inkallning, koppelträning, lek med dig för att bygga mer förtroende och samarbete osv. Dock har du som hundägare ett stort plus under denna tiden hunden blir mer samarbetsvillig, så därför passa på att utnyttja detta till din fördel, träna på de små men ack så viktiga vardagssakerna, Man kan även börja märka att valpen testar gränser mera, som att starta bråk med andra hundar. Valpen liknar lite av en hormonstint pojke i början av tonåren. Trotsig, bråkig, uppkäftig, men samtidigt väldig skör och i stort behov av kärlek och förståelse. Kritiska tiden då många hundägare ger upp Nu har du överlevt den första jobbiga tonårsperioden med din valp, och den börjar bli vuxen! Om du tyckte utvecklingsperioden var jobbig så är det nu som du kommer börja slita loss ditt hår på allvar. Valpen in i unghundstiden vilket innebär att den könsliga hormonella utvecklingen startar. Detta kallas för den fysiska könsmognaden och infaller lite olika från individ till individ. Vissa valpar går in i den som 5-6 månader gamla, medans andra gör det så sent som månader. Den fysiska könsmognaden är helt annan den den första hormonella könsmognaden, och dessa två

4 kan ge en rejäl krock och nästan en chockartad upplevelse för hunden och dess ägare. Helt plötsligt börjar den få drifter som den aldrig tidigare känt av och helt saknar livserfarenheter från, och världen vänds upp och ner ännu en gång. Återigen gång kan hundägaren märka beteendeförändringar hos sin hund, men det gäller att inte göra en stor sak i det, inte gå in i konflikt, bara vänta ut det. De konstiga beteendet kommer försvinna ju mer hunden mognar. Det är nu som hunden kommer in i den så kallade spökåldern. Den annars så roliga stenen i skogen som hunden alltid innan lekt på är helt plötsligt totalt livsfarlig! Det är även nu som det kan bli en total omöjlighet att gå i koppel utan att kasta sig på rygg eller flänga som en vante, och att möta andra hundar innebär att din unghund förvandlas till ett monster. Eller en så enkel sak som klippa klorna inte alls går för sig för hunden sprattlar som en bläckfisk. Hunden kan försöka fly eller till och med bli aggressiv och bitas, morra och skälla. Detta är dock fullt normalt och även nu gäller det som hundägare att ta allt med en nypa salt, och fortsätta hantera sin nu mer unghund med mjuka händer, lugn och sansad röst och inge trygghet. Du kan även få en hund som får kottar i öronen, som inte lyssnar någonting alls. Men istället för att korrigera hunden och visa att den gör fel så skall du nu göra motsatsen sänk kraven nästan helt, träna ingen lydnad alls. Släpp inte hunden lös utan ha den i långlina istället och så vidare. Förebygg istället för att skapa konflikter. När den fysiska könsmognaden och den psykiska har balanserats så kommer hunden återigen bli den goa mysiga lydiga som den var för bara några veckor sedan så stå ut!!! Från och med nu kan det inte bli mycket jobbigare, så som sagt, stå ut dessa månaderna och behåll lugnet, ger din unghund trygghet och tid så kommer du garanterat få världens bästa hund! Snart 1 år!! Nu märker ni säkert att hunden äntligen börjat landa lite i både kropp och själ. De jobbigaste månaderna har ni båda överlevt och ni kan samarbeta igen mot era mål. Visst finns det svackor som kommer göra sig påminda även under de kommande 2-3 åren i form av tillbakafall i många av sakerna ni redan varit igenom, men de är långt ifrån lika jobbiga och långdragna som dessa första 8-12 månaderna. Vi får vara glada att hundar bara är unghundar under en kort tid av sitt liv, och att alla ljusglimtar man får är så mycket värt mödan att orka ta sig igenom denna tiden. Unghundar är och ska vara stökiga, är de inte det så är något väldigt fel. Så var tacksamma att hunden är som den är under det första året. En unghund som inte blir utåtagerande på något sätt är en hund som inte mår bra. Så låt din hund få tiden att hitta sig själv, och finns där vid dennes sida utan att svika förtroendet, utan att lämna bort den älska den som den är och allt kommer gå bara fint!

5 Källhänvisning: Skolanteckningar och powerpoint - Hundsteg Valpens utveckling ur ett fysiologiskt och etologiskt perspektiv, av Johanna Pilfalk Marie Lindstrand Genetics and social behavior of the dog - Scott & Fuller