De arbeten som bedrivs och publiceras inom Kompetenscentrums regi presenteras antingen som utvecklingsprojekt (2 nivåer) eller forskningsprojekt.

Transkript

1 Förord Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård (KC) startades i juli 1999 som ett samverkansprojekt mellan Botkyrka kommun, Älvsjö stadsdelsnämnd, Sydvästra sjukvårdsområdet, Karolinska Institutet och Socialhögskolan vid Stockholms universitet. Verksamheten får ekonomiskt stöd från regeringen och är en av de satsningar på regionala äldrecentra och försöksområden som beskrivs i den Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken som antogs av riksdagen i juni Arbetet vid KC syftar till att stödja regional och lokal forsknings- och utvecklingsverksamhet men ska också utgöra en länk mellan utbildning, forskning och praktik. En sådan länk är publiceringen av slutförda projekt genomförda vid KC. Projektnivåer inom KC De arbeten som bedrivs och publiceras inom Kompetenscentrums regi presenteras antingen som utvecklingsprojekt (2 nivåer) eller forskningsprojekt. Utvecklingsprojekt nivå 1: Kartläggningar och interventionsprojekt. Fakta och kunskaper om förhållanden inom KC:s verksamhetsområde redovisas med hjälp av vetenskapliga metoder. Utvecklingsprojekt nivå 2: Projekt eller studier är baserade på vetenskapliga metoder och har handletts av doktorander vid KC. Projekten kan även göras i form av C-uppsatser och handleds då från respektive högskola. Forskningsprojekt nivå 1: Forskningsstudie genomförd av doktorand under handledning av disputerad forskare. Studien motsvarar minst högskolornas D-uppsatsnivå och kan komma att ingå i en doktorsavhandling. 1

2 Utvecklingsprojekt nivå 1 Områdesbeskrivningar av Botkyrka kommuns och Älvsjö stadsdels äldreomsorg. Lotta Henriksson och Marie Rönnerfält Lotta Henrikson är verksam vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, med inriktning mot äldre och funktionshindrade. Hon har i mer än tjugo år varit engagerad i undervisnings- och utbildningsfrågor inom äldreomsorgen. Fil kand i pedagogik, magisterexamen i socialt arbete, utbildad ålderdomshemsföreståndare. Marie Rönnerfält är anställd som universitetsadjunkt och biträdande studierektor vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet och är verksam på socionomlinjen med inriktning mot omsorg om äldre och funktionshindrade. Fil.mag. i pedagogik, utbildad ålderdomshems-föreståndare. Korrespondens Lotta Henriksson, Marie Rönnerfält KC Box Älvsjö kc@slpo.sll.se 2

3 Sammanfattning Syftet med de områdesbeskrivningar av Botkyrka kommun och Älvsjö stadsdel som genomfördes under hösten 1999 och som redovisas i denna rapport, var att skaffa kunskap om respektive områdes intentioner för äldreomsorgen och dess resurser i förhållande till personer med behov av omsorg, omvårdnad och service. Syftet var också att beskriva biståndsbedömarna, deras utbildning, kompetens, ålder, erfarenhet och arbetsbelastning. Insamlandet av information har gjorts genom studier av offentliga dokument. Biståndsbedömarna i de båda områdena intervjuades rörande sin syn på den aktuella arbetssituationen. Rapporten visar att de två områdena skiljer sig åt i flera olika avseenden. Botkyrka har mer än tre gånger så många invånare som Älvsjö stadsdelsnämnd. Personer över 65 år är nästan tre gånger så många i Botkyrka kommun medan personer över 80 år är fler i Älvsjö. Utmärkande för Botkyrka kommun är den höga andelen invånare med invandrarbakgrund från en mångfald olika länder. Det indikerar att det närmare bör undersökas om gruppen personer med invandrarbakgrund kommer att ha speciella behov på sin ålderdom. I Älvsjö bor endast ett litet antal personer med invandrarbakgrund varav de flesta kommer från nordiska länder. Den dominerande boendeformen i Botkyrka kommun är flerbostadshus medan Älvsjö stadsdelsnämnd har ett mer blandat bostadsbestånd. För både Älvsjö och Botkyrkas äldreomsorg gäller att de har formulerat sina offentliga intentioner (målet med äldreomsorgen) utifrån socialtjänstlagen. De hemtjänstinsatser som kan beviljas är likartade för de bägge områdena. Hur de olika områdena konkretiserat de offentliga intentionerna skiljer sig däremot åt. Botkyrka kommuns offentliga intentioner är övergripande och formulerade utifrån vad som antas vara bra för den äldre individen, som att ge en meningsfull vardag, underlätta kvarboende, stimulera sysselsättning och vara delaktig i de beslut som fattas. Älvsjö stadsdelsnämnds intentioner är uppdelade i olika delmål som är mer detaljerade och som poängterar vikten av att förfarandet vid behovsbedömningen skall ske på ett bra sätt. Alla ansökningar skall behandlas inom en rimlig tidsram och utredas professionellt. På alla ärenden skall göras minst en nyprövning varje år samt alla äldre och deras anhöriga skall vara informerade om sina rättigheter. Älvsjö poängterar således att kriterier för god äldreomsorg är att personalen är kompetent och kan utföra sina arbetsuppgifter på ett professionellt sätt. Det är svårt att ur materialet se om biståndsbedömarna i ett område faktiskt är mer arbetsbelastade än i det andra. Arbetsbelastning är en komplex fråga som hänger ihop med många faktorer. Det finns dock flera skillnader mellan de två områdena som kan betyda att det är skillnader i biståndsbedömarnas arbetsbelastning. Eftersom det finns en stor andel invånare i Botkyrka kommun med invandrarbakgrund innebär det att biståndsbedömarna ofta måste arbeta med tolk. Beståndet av hyreslägenheter är stort vilket brukar indikera lågstatusområde vilket i sin tur ofta medför tyngre ärenden. Det är svårt att utifrån presenterade resultat bedöma om det i det ena eller andra området finns mer resurser i förhållande till antalet behövande men ur intervjuerna med biståndsbedömarna i de två områdena kan man tydligt märka skillnader i upplevd arbetssituation och hur de offentliga intentionerna uppfylles. Biståndsbedömarna i Botkyrka vet på förhand att de inte kan skaffa en plats i särskilt boende inom en rimlig tidsram p.g.a. brist på platser. Därför avslår de ansökningar om plats i särskilt 3

4 boende. I Älvsjö finns också ett behov som är större än tillgången, men där har man hittills lyckats lösa samtliga fall med placering på korttidsboende, i väntan på permanent plats. Uppsökande verksamhet hinner biståndsbedömarna inte med, varken i Botkyrka eller i Älvsjö, trots att det är lagstadgat att det skall utföras. Resultatet av studien kan sammanfattas i följande punkter: De båda områdena skiljer sig åt både när det gäller invånarantal och befolkningsstruktur I Botkyrka är den dominerande boendeformen flerbostadshus, medan boendeformerna är mer blandade i Älvsjö De offentliga intentionerna för äldreomsorgen konkretiseras olika i de båda områdena Det har varit svårt att få fram tillförlitliga uppgifter om områdenas resurser när det gäller särskilda boendeformer Prognoser visar att andelen äldre i befolkningen ökar i båda områdena, medan inget tyder på att tillgången till resurser ökar i motsvarande takt Det ställs stora krav på biståndsbedömarna i båda områdena. De har en hög arbetsbelastning och det krävs omfattande kunskaper för att utföra arbetet Organisation och ledarskap har stor betydelse för att biståndsbedömarnas arbete skall kunna utföras på ett bra sätt 4

5 Innehållsförteckning FÖRORD... 1 PROJEKTNIVÅER INOM KC... 1 SAMMANFATTNING... 3 BAKGRUND... 6 SOCIALHÖGSKOLANS MEDVERKAN I KOMPETENSCENTRUM... 6 SYFTE... 7 METOD... 7 BEGREPP... 9 RESULTAT BOTKYRKA KOMMUN OMRÅDETS STRUKTUR BOTKYRKA KOMMUNS INTENTIONER FÖR ÄLDREOMSORGEN OMRÅDETS ORGANISATION OMRÅDETS RESURSER YRKESGRUPPER VERKSAMMA INOM ÄLDREOMSORGEN I BOTKYRKA BISTÅNDSBEDÖMARE I BOTKYRKA: HUR UPPLEVER BISTÅNDSBEDÖMARNA I BOTKYRKA SIN ARBETSSITUATION? HUR UPPFYLLER BOTKYRKA KOMMUN DE OFFENTLIGA INTENTIONERNA? RESULTAT ÄLVSJÖ STADSDEL OMRÅDETS STRUKTUR ÄLVSJÖ STADSDELSNÄMNDS INTENTIONER FÖR ÄLDREOMSORGEN OMRÅDETS ORGANISATION OMRÅDETS RESURSER YRKESGRUPPER VERKSAMMA INOM ÄLDREOMSORGEN I ÄLVSJÖ BISTÅNDSBEDÖMARNA I ÄLVSJÖ: HUR UPPLEVER BISTÅNDSBEDÖMARNA I ÄLVSJÖ SIN ARBETSSITUATION? HUR UPPFYLLER ÄLVSJÖ STADSDELSNÄMND DE OFFENTLIGA INTENTIONERNA? SAMMANSTÄLLNING AV RESULTAT OCH DISKUSSION TACK TILL

6 Bakgrund Socialhögskolans medverkan i Kompetenscentrum Socialhögskolan är en av samverkansparterna inom Kompetenscentrum och vars uppgift dels är att undersöka verksamhetsledares och biståndsbedömares situation, dels bidra med den forskning och kunskapsutveckling om äldre som sker på Socialhögskolan. Syftet är att se den äldre människan ur ett socialt perspektiv och lägga grunden till en samsyn mellan såväl medicinska som sociala aspekter. Socialhögskolan utbildar bland annat socionomer med inriktning mot äldre och funktionshindrade vilket är en högskoleutbildning för enhetschefer och biståndshandläggare inom kommunens omsorger om äldre och funktionshindrade. Tidigare har utbildningen kallats Sociala omsorgslinjen och legat på Hälsohögskolan. Sedan 1 januari 1998 flyttades den till Stockholms universitet/socialhögskolan. Socialhögskolan bedriver dessutom magister- och forskarutbildning samt forskning om äldreomsorg. Socialtjänstens biståndsbedömare och verksamhetsledare ställs idag inför allt större utmaningar. Antalet äldre personer med komplexa behov ökar och det blir allt större ansvarsområden och fler yrkesprofessioner att samarbeta med. Verksamheten blir alltmer komplex. Samverkan mellan olika huvudmän och yrkesprofessioner är idag mer nödvändig än någonsin. När en äldre person behöver stöd, hjälp och / eller service i sitt boende är det kommunens biståndsbedömare som, efter samråd med andra yrkesutövare inom äldreomsorgen skall utreda, bedöma och fatta beslut om behovet. När biståndsbedömaren fattat beslut om behovet åligger det verksamhetsledaren i hemtjänst eller i det särskilda boendet, såväl kommunalt som privat, att organisera och utföra uppgiften, ofta i samverkan mellan andra utövare av äldreomsorgen, såväl inom landstingets som kommunens ansvarsområden. Socialhögskolan har planerat att genomföra följande delstudier inom Kompetenscentrums ramar: Delstudie 1: Områdesbeskrivningar med syftet att skaffa kunskap om respektive områdes intentioner med äldreomsorgen och dess tillgång och resurser i förhållande till personer med behov av omsorg, omvårdnad och service. Syftet ska också vara att beskriva antalet biståndsbedömare, deras utbildning, kompetens, ålder, erfarenhet och arbetsbelastning. Delstudie 2: Behovsbedömning där syftet är att undersöka hur det faktiskt går till vid behovsbedömning inom de två områdenas äldreomsorg, samt beskriva samarbetet mellan de yrkeskategorier och ansvarstagare inom primärkommun och landstingskommun som berörs av behovsbedömningen. Delstudie 3: Verksamhetsledning med syfte att undersöka och beskriva verksamhetsledarnas arbete i de två områdena och Delstudie 4: Praktik med syfte att redan under utbildningstiden ge studenterna från Socialhögskolan möjlighet att lära sig och pröva olika former av samverkan med andra professionella grupper och huvudmän. 6

7 Syfte Syftet med de områdesbeskrivningar som genomfördes under hösten 1999 och som redovisas i denna rapport, var att skaffa kunskap om Botkyrka kommuns och Älvsjö stadsdels intentioner för äldreomsorgen och dess resurser i förhållande till personer med behov av omsorg, omvårdnad och service. Syftet var också att beskriva biståndsbedömarna i de två områdena, deras utbildning, kompetens, ålder, erfarenhet och arbetsbelastning. Metod Områdesbeskrivningarna grundas på statistik för områdena, samt information om biståndsbedömarnas arbetssituation. Insamlandet av statistisk information har gjorts genom studier av offentliga dokument. Biståndsbedömarna i de båda områdena intervjuades rörande sin syn på den aktuella arbetssituationen. Inom Socialhögskolans sociala omsorgsprogram, med inriktning mot verksamhetsledning avseende äldre och funktionshindrade, ingår att under utbildningens sista termin skriva en 5- poängs uppsats med inriktning mot utvärdering eller kvalitetssäkring inom äldreomsorgen. En grupp på åtta studenter från Socialhögskolan har under höstterminen 1999 skrivit sina uppsatser med inriktning mot utvärdering och kvalitetssäkring inom äldreomsorgen. De har gjort sammanlagt fyra områdesbeskrivningar över Botkyrka kommun och Älvsjö stadsdelsnämnd. Studenterna sammanställde data utifrån en indelning i ett områdes struktur och dess aktörer. Utvärderingsperspektivet blev således att undersöka hur de offentliga intentionerna ställs mot förhållandet av tillgångar och resurser som finns i området. För beskrivning av Botkyrka kommun har information, förutom från intervjuer med biståndsbedömarna, hämtats från: Botkyrka kommun, Områdesbeskrivningar, Folk och bostadsräkningen, FoB-90. Tabell sam 54. Förslag till verksamhetsplan samt budget år 2000 för vård- och omsorgsförvaltningen. Nyckeltalsredovisning för Södertörn, Politiska mål för vård och omsorgsnämnden I Botkyrka kommun, Socialhögskolans medverkan I projektet Geografiskt avgränsat äldreomsorgsområde PM. Botkyrka kommuns hemsida, Projektansökan till Socialdepartementet Muntlig information har skaffats genom: samtal med äldreomsorgschef Irene Trysberg och utredningssekreterare Eva Berggren i Botkyrka kommun. 7

8 För beskrivning av Älvsjö stadsdel har information, förutom från intervjuer med biståndsbedömarna, hämtats från: Nationell handlingsplan för äldrepolitiken. Mål, inriktning och förslag till åtgärder. En kort version av regeringens proposition 1997/98. Stadsledningskontoret, avdelningen för samhällsservice. Äldreomsorgen Statistiska centralbyrån. Folkmängd Tabell D15, C Stockholms stadsbyggnadskontor, distrikt Söderort. SBK Stockholm inför talet. Områdesprogram Älvsjö. Stockholms stadsmuseum (1980) Stadsvandringar 3. Utrednings- och statistikkontoret Inkopak Utrednings- och statistikkontoret Områdesfakta Utrednings- och statistikkontoret Områdesfakta Utrednings- och statistikkontoret Prognos för delområden S.99:3, 1999 Utrednings- och statistikkontoret OmrådesDataSystem 1999 Älvsjö stadsdelsförvaltning. Beställarenheten Äldre- och handikappomsorg Älvsjö stadsdelsförvaltning. Beställaravdelningen Äldre- och handikappomsorg 2000 Älvsjö stadsdelsnämnd. Verksamhetsplan och budget för Älvsjö stadsdelsnämnd. Tjänsteförslag för Verksamhetsplan och budget för år 2000 Muntlig information har inhämtats från besök på Medborgarkontoret i Älvsjö och genom telefonsamtal med Blomsterfondens verksamhetschef. De fyra uppsatser som ingått i denna delstudie har sammanställts av Marie Rönnerfält och Lotta Henrikson. Trots studenternas noggranna genomgång av de båda områdenas resurser fann vi vid sammanställningen av dessa att kompletterande uppgifter behövdes. Vi har vid upprepade tillfällen vänt oss till personal i Botkyrka kommun och Älvsjö stadsdelsnämnd, Utrednings- och statistikkontoret i Stockholm, Statistiska centralbyrån, pastorsexpeditionen i Älvsjö samt Socialstyrelsen. Trots vänligt bemötande har det varit mycket svårt att få överensstämmande uppgifter om de båda områdenas resurser, speciellt när det gäller särskilda boendeformer. 8

9 Begrepp Hemtjänst Hemtjänst är ett samlande begrepp för den service och de verksamheter som kommunerna bedriver för att underlätta för den enskilde att bo i eget boende, leva självständigt och ha ett meningsfullt liv. Denna form av bistånd kan t.ex. vara någon av följande insatser; personlig omvårdnad, inköp, matlagning, tillsyn, trygghetslarm, ledsagarservice, social kontakt, städning, tvätt, gräsklippning eller snöröjning. Särskilt boende Med särskilt boende menas särskilda boendeformer för service och omvårdnad av äldre personer med behov av särskilt stöd. Inom den här formen av bistånd finns servicelägenheter, ålderdomshem, gruppboende, sjukhem eller platser för tillfälligt boende. Beställar-utförarmodellen (BUM) Beställar-utförarmodellen innebär att man skiljer på de två huvuduppgifterna, beställarrespektive utföraruppgifter, inom socialförvaltningen och inom förtroendemannaorganisationen. Inom beställarorganisationen har de personer som är handläggare en beställarfunktion. De utreder, bedömer och fattar beslut i ärenden som rör den enskildes behov av stöd och service. Dessa handläggare (biståndsbedömare) arbetar med myndighetsutövning och är således myndighetspersoner. De gör en beställning till utförarna av de insatser som ska utföras. De ska även utvärdera vad beviljade insatser haft för effekt och om beställningen utförts tillfredsställande. Utförarrollen har de personer som är verksamhetsledare. De ska ansvara för att de beställda tjänsterna utförs på ett bra sätt och de är ansvariga för detta inför beställarenheten. Däremot så bestämmer de själva över verksamhetens utformning, personalfrågor och ekonomi. Uppföljning i arbetet ska vara en integrerad process i arbetet. Verksamhetsledare Verksamhetsledare är den person som är ansvarig för äldreomsorgen i ett geografiskt avgränsat område och som skall verkställa biståndsbedömarens beslut. Denna profession kan även kallas hemtjänstchef, arbetsledare, enhetschef m.fl. benämningar. Beroende på verksamhetens organisation och storlek, är verksamhetsledarna chefer för vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. 9

10 Resultat Botkyrka kommun Botkyrka tillhör det område som först befolkades i Stockholmsregionen. Namnet Botkyrka kommer från kyrkan Bothwidiia Kirkia, en stenkyrka från 1100-talet som fortfarande finns kvar. Namnet Botkyrka började användas redan under medeltiden. Botkyrka utvecklades närmast explosionsartat under och 70 talen, då mer än nya bostäder byggdes. Befolkningen ökade från till nära invånare. Idag uppgår befolkningen till drygt invånare, varav hälften är personer med invandrarbakgrund. För äldre personer med invandrarbakgrund och som inte förstår svenska språket, är behovsbedömningar och vårdplaneringar mer tidskrävande. Tolktjänst används ofta. Områdets struktur Botkyrka kommun är uppdelat i norra och södra Botkyrka. Norra Botkyrka består av Fittja, Hallunda, Norsborg, Eriksberg, Norsborgs glesbygd och Alby. Södra Botkyrka består av kommundelarna Tumba, Tullinge, Storvreten, Vårsta och Grödinge. Tabell 1. Befolkning i Botkyrka kommun, 1998 Botkyrka kommun Antal personer varav med invandrarbakgrund Invånare totalt (50,4 %) varav 65 år och äldre (8,1 %) (34,7 %) varav 80 år och äldre (1,7 %) 301 (22,8 %) Mellan åren 1998 och 2008 beräknas det ske en ökning med 78 % av personer 65 år och äldre i Botkyrka kommun. I södra Botkyrka bodde personer med invandrarbakgrund. Det är 33,5 % av samtliga personer med invandrarbakgrund i Botkyrka. Dessa är fördelade på 15 olika nationaliteter. Den största gruppen är finländare. Andra grupper är från Pakistan, Etiopien, Grekland, Irak, Iran, Libanon, Syrien, Ungern, Polen, Norge, Chile, Jugoslavien, Tyskland och Turkiet. Norra Botkyrka är geografiskt sett litet jämfört med södra Botkyrka men invånarantalet är lika stort i båda områdena. Antal personer med invandrarbakgrund i norra Botkyrka var , vilket är 66,5 % av samtliga personer med invandrarbakgrund i Botkyrka. Dessa är fördelade över 15 olika nationaliteter, varav de största är Turkiet och Finland. Övriga nationer är Chile, Syrien, Irak, Libanon, Jugoslavien, Polen, Grekland, Etiopien, Iran, Pakistan, Tyskland, Norge och Ungern. 10

11 Tabell 2. Antal hyres- och bostadsrättslägenheter respektive småhus i Botkyrka samt registrerat antal personer över 65 år i respektive boendeform Södra Botkyrka Norra Botkyrka Totalt Hyreslägenheter (33 %) (56 %) antal personer 65 år och äldre (46 %) Bostadsrättslägenheter (25 %) (25 %) antal personer 65 år och äldre (29 %) Enskilt ägande/småhus (42 %) (19 %) antal personer 65 år och äldre 923 (25 %) (100 %) (100 %) Botkyrka kommuns intentioner för äldreomsorgen I samtliga kommuner i Sverige är Socialtjänstlagen 19 och 20 styrande för äldreomsorgen. Botkyrka kommuns övergripande mål för äldreomsorgen lyder: Garantera de äldres trygghet Så långt som möjligt ge valmöjligheter i boende, omvårdnad, service och samvaro Varierat utbud av olika boendeformer Därefter har Botkyrka kommun preciserat målen i Politiska mål för vård och omsorgsnämnden i Botkyrka kommun, ( ): De äldre ska ges en meningsfull vardag, bra livskvalitet och de ska kunna bo kvar i eget boende. Grundstenarna är bra fungerande hemtjänst, hemsjukvård, daglig verksamhet och anhörigstöd. Bra rehabilitering och väl fungerande äldreboende ska finnas när behov uppstår I den sammanhängande vårdkedan mellan landstingsvård och kommunal omsorg måste individen sättas i centrum Avlastning skall finnas för anhöriga som tar ett stort ansvar för omvårdnaden Äldreomsorgen ska ägna tid åt uppsökande verksamhet och ge information både genom personlig kontakt och skriftlig information Uppmuntran och stöd till de äldres föreningsaktiviteter skall ges. För att bredda utbudet och öka mångfalden kan den kommande verksamheten kompletteras med frivilliginsatser (väntjänst eller motsvarande) och ökat samarbete med olika intressenter inom dagverksamhet, kultur och fritidsaktiviteter Genom självbestämmande och delaktighet skall de människor som omsorgen gäller, få en reell möjlighet att vara delaktiga i beslut Kommunen skall erbjuda äldreboenden som gör det möjligt att tillgodose olika omvårdnadsbehov och som gör att personer inte skall behöva flytta mellan olika boenden mer än nödvändigt. Vård till livets slut ska kunna erbjudas i de boenden som kommunen tillhandahåller 11

12 Botkyrka kommun preciserar de övergripande målen för äldreomsorgen med att äldre så långt det är möjligt skall bo kvar hemma, det skall finnas olika boendeformer när behov uppstår samt att meningsfull sysselsättning skall erbjudas. Detta betonas även i socialtjänstlagen. Områdets organisation Kommunens äldreomsorg är organiserad i en beställarenhet och en utförarenhet. Beställarenheten består av sex biståndsbedömare som handlägger ärenden enligt socialtjänstlagen. Dessutom finns två biståndsbedömare som handlägger ärenden enligt LSS. Biståndsbedömarna har inte budgetansvar. Områdets resurser Tabell 3. Särskilda boendeformer 1 i Botkyrka. Servicehus: Antal lägenheter Orren och Solgården 35 Akvarellen 5 ( insprängda ) Tre källor 29 Totalt 69 Ålderdomshem: Antal lägenheter Allégården 45 Kärsdala 50 Totalt 95 Platser för personer med demenssjukdom: Antal platser Regnbågen 7 Kärsdala 10 Tre källor 13 Tumba sjukhem 34 Totalt 64 Sjukhem: Antal platser Tumba sjukhem 178 Totalt 178 (Källa: Äldreomsorgsförvaltningen i Botkyrka). 1 Uppgifterna avser även bostäder för personer under 65 år 12

13 Tabell 4. Särskilda boendeformer och hemhjälp i ordinärt boende i Botkyrka samt i Stockholms län och riket. Antal Botkyrka Länet Riket % av befolkn. 80 -w Antal % av befolkn. 80 -w Antal % av befolkn. 80 -w Hemhjälp i ordinärt boende , , ,5 (Källa: Socialstyrelsen. Vård och omsorg om äldre 1998.) Det finns ett demensteam för hela Botkyrka som består av en sjuksköterska, en kurator och två undersköterskor. Demensteamet arbetar med stöd och handledning för personal och anhöriga. De medverkar även vid demensutredningar, placeringar i olika boendeformer, läkarkontakter och kan ge ekonomisk rådgivning. Rehabilitering i Botkyrka: Tumba sjukhem kan ge dagrehabilitering åt 10 personer per dag. Dessutom kan 20 personer under en behovsbedömd tid bo i en träningsenhet. Det finns ett hemrehabiliteringsteam som består av en sjukgymnast, en arbetsterapeut, en dietist och en logoped, som kan besöka den äldre personen i bostaden. All rehabilitering är behovsprövad och tidsbegränsad till tre månader som längst. Förutom rehabilitering finns arbetsterapeuter och sjukgymnaster på de särskilda boendeformerna. Förutom platser i särskilda boenden finns även olika stödinsatser för anhöriga. Det finns avlastningsplatser på de olika boendena. Hemtjänsten kan gå in och ge avlastning i bostaden. Tillgången på avlastningsplatser är dock begränsad och kan variera från vecka till vecka. Ett visst antal platser för växelvård finns på Tumba sjukhem. Frivilliga omsorgsresurser i Botkyrka: PRO Väntjänst Svenska kyrkan De frivilliga organisationerna kan bidra med en del uppgifter som ofta inte hinns med av hemtjänsten som samtalskontakt, promenader, följa med till läkarbesök m.m. Det finns inget större utarbetat samarbete mellan frivilliga organisationer och den offentliga hemtjänsten. Uppsökande verksamhet: Enligt biståndsbedömarna finns det inte tid för att göra uppsökande verksamhet. Detta gäller för såväl södra som norra Botkyrka. När demensteamet får kännedom om en inte tidigare känd invånare med demenssjukdom gör de hembesök. Då upptäcks ofta att det finns en make/maka eller annan anhörig med stora behov av insatser från hemtjänsten. På så sätt bedriver demensteamet viss uppsökande 13

14 verksamhet. När demensteamet kommer i kontakt med personer i sådan situation, informeras givetvis biståndsbedömarna som då gör hembesök och erbjuder hjälp/stöd. Yrkesgrupper verksamma inom äldreomsorgen i Botkyrka De professioner som finns i Botkyrka primärkommun när det gäller äldreomsorgen är: biståndsbedömare, verksamhetschefer, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, undersköterskor, vårdbiträden och läkare. I denna rapport fokuseras aktörsrollen på biståndsbedömarna. Biståndsbedömaren är den person som först kontaktas när en äldre persons behov av social omsorg skall utredas och bedömas. Biståndsbedömare i Botkyrka: Det finns sex biståndsbedömare på heltid som handlägger äldreomsorgsärenden. Biståndsbedömarnas ålder varierar mellan 30 och 60 år och de har arbetat inom yrket i fyra till sju år. Samtliga har social omsorgsutbildning och de sitter i egna rum på Tumba sjukhem. Handledning / kompetensutveckling Kommunens äldreomsorgschef har sedan hösten 1999 handlett hela biståndsbedömargruppen. För närvarande har biståndsbedömarna beslutat att tills vidare skjuta upp handledningstillfällena, då de ej anser sig ha tid. Handledning har således prioriterats bort på grund av tidsbrist. Möjligheter till kompetensutveckling finns genom att gå olika kurser eller delta i projekt. Det är dock stora svårigheter med att få tid till det också. En av biståndsbedömarna har tidigare erfarenhet av en-dagarsseminarier från en tidigare arbetsplats, vilka har fungerat bra. Hur upplever biståndsbedömarna i Botkyrka sin arbetssituation? Stressen ökar för varje år. En stressfaktor är att det i kommunen inte finns möjlighet att kunna ge bra hemtjänst. Med bra hemtjänst avser biståndsbedömarna att de äldre verkligen får beviljade insatser och att de får dem i rätt tid. Hemtjänsten skall vara flexibel. Det skall finnas tillräckligt med personal, kompetent personal och engagerad personal och det skall finnas resurser. De som åtnjuter hemtjänst skall kunna vara nöjda med de insatser de får. Utförandet av insatserna brister dock då det ofta är svårt att nyrekrytera personal och då det är svårt att få vikarier vid sjukdom. Biståndsbedömarna anser att samarbetet mellan dem och utförarenheten fungerar bra, vilket är en förutsättning för god samverkan. Däremot framför ofta vårdbiträdena i hemtjänsten klagomål till biståndsbedömarna över att samarbetet med hemsjukvården inte fungerar. Vårdbiträdena hamnar i ett dilemma när sjukvården förväntar att de t.ex. skall lägga om sår och gångträna de äldre, en uppgift de varken har utbildning eller kompetens att utföra och inte heller fått instruktioner om. Dessutom kan ibland vårdbiträdena i hemtjänsten i vissa fall känna sig mindre värda än vårdbiträdena i hemsjukvården då de känner att det är finare att utföra sjukvårdande uppgifter än att städa, tvätta m.m. När biståndsbedömarna får sådana klagomål känner de underförstått att de skall kunna åtgärda problemet. Biståndsbedömarna anser att behovet av daglig verksamhet för äldre till viss del tillgodoses. Ibland är det dock väntetid på daglig verksamhet för personer med demenssjukdom. Daglig verksamhet används även som avlastning för anhöriga. 14

15 Biståndsbedömarna tycker att dagrehabilitering är ett bra komplement för den som behöver komma hemifrån ett tag. Det är dock brist på rehabiliteringsplatser för dem som kommer från sjukhus innan de återvänder hem. Bristen kan delvis förklaras av en pågående ombyggnad av Tumba sjukhem. Tillgången till äldreboenden anser biståndsbedömarna är dålig. De understryker att behovet är mycket större än tillgången. Det saknas platser på såväl ålderdomshem, gruppboende för dementa som sjukhemsplatser. Bristen på platser i särskilda boendeformer anses vara en mycket svår del i biståndsbedömarens arbete. Väntetiden för att få plats på ett särskilt boende kan dröja mellan ett och två år. Biståndsbedömarna säger att de ofta måste ge avslag på boendeansökningar eftersom de äldre ej kan erbjudas särskilt boende inom tre månader trots att behov finns. Sökande med de största behoven skall prioriteras, men även om en riktig prioritering görs så finns det ytterligare ett tiotal personer som skulle behöva plats. Den sökande har rätt att välja vilket äldreboende han/hon vill komma till. Detta kan leda till ytterligare press på biståndsbedömaren, då den äldre kanske tackar nej till erbjuden plats för att den ligger för långt från den nuvarande bostaden. Biståndsbedömarna tycker att omsorgen på ålderdomshemmen fungerar bra, eftersom där finns personal dygnet runt. På servicehusen däremot, finns inte lika mycket personal tillgänglig på nätterna. Det blir ett problem eftersom många är så omsorgskrävande redan när de flyttar in. Detta i sin tur leder till att flera på servicehusen ansöker om att få flytta till ett annat särskilt boende med mera omsorgsresurser när de blir sämre. Frågan om kvarboende till livets slut, vilket uttrycks som ett delmål i kommunens äldreomsorg, blir speciellt svår att förverkliga i gruppboenden för personer med demenssjukdom, poängterar biståndsbedömarna. De demenssjuka personerna blir ofta så omsorgs/omvårdnadskrävande, eller störande för andra boende, när sjukdomen fortskrider. Personal eller anhöriga önskar ofta att den demenssjuka flyttas till ett annat särskilt boende med mer omvårdnadsresurser. Om de flyttas igen så återstår bara sjukhem och frågan är om det finns mer personalresurser där. Biståndsbedömarna framhåller också att det inte finns några särskilda boendeformer för äldre personer med invandrarbakgrund. Om det är någon äldre som bara kan sitt modersmål, försöker man hitta en plats där det finns någon i personalgruppen som kan språket. Biståndsbedömarna beklagar att de inte hinner med den uppsökande verksamheten. De anar dock att det finns en dold grupp som inte har hemhjälp trots att de skulle behöva det. Om samarbetet med distriktssköterskan fungerar bra, kommer mycket information från henne till biståndsbedömarna. Tack vare demensteamet som finns i kommunen har många personer med demenssjukdom och deras anhöriga uppdagats, och de har kunnat få hjälp. Ytterligare en grupp som det lätt uppstår problem kring är äldre personer som bor kvar i hemmet och där hiss saknas. Det finns personer som inte varit ute på ett helt år, på grund av svårighet att gå i trappor. Problem blir det även när en äldre person bor långt från allmänna kommunikationer. I centrala delarna av Botkyrka finns tillgång till mataffärer, apotek, vårdcentral etc, men för dem som bor i andra delar av kommunen är det långt till sådan service och de blir beroende av anhöriga och grannar. Under senare år har flera små mataffärer i områdena lagts ner, och antalet ansökningar om matinköp har ökat. 15

16 Samtliga biståndsbedömare ser positivt på kompetensutveckling och önskar att de kunde avsätta mer tid för det. Svårigheter uppstår då de inte får ersättare när de är borta. Arbetet blir kvar eller så känner man att man belastar sina kollegor. Hur uppfyller Botkyrka kommun de offentliga intentionerna? I intervjuer med biståndsbedömarna uppger samtliga att arbetssituationen är otillfredsställande. Belastningen är hög och samtliga har tvingats minska telefontiden från en och en halv timma i veckan till en timma. Biståndsbedömarna arbetar mycket övertid. Ärenden som inte har hög prioritet får vänta. Det händer att de måste fatta beslut per telefon, då det inte finns tid att göra hembesök. Vårdplaneringar hinner inte alltid göras på sjukhus, utan får vänta tills personen ifråga har kommit hem. Någon uppsökande verksamhet hinner biståndsbedömarna överhuvud taget inte med trots att den är lagstadgad. I intervjuerna med biståndsbedömarna uttrycker de att de ofta står inför mycket komplexa problem med t.ex. svårt psykiskt sjuka eller funktionshindrade människor. Det har blivit mer och mer vanligt att yngre människor söker hemhjälp och då skall biståndsbedömaren samarbeta med fler instanser som t.ex. familjeenheten och socialförvaltningen. Stressen uppges öka för varje år. Biståndsbedömaren pressas från olika håll, från arbetsgivare, sjukhus, anhöriga, vårdcentralen, de äldre själva och den egna arbetsgruppen. Anhöriga uppges vara mycket aktivare och medvetna idag när det gäller de äldres rättigheter. Det förekommer ibland hot om att kontakta massmedia om man inte får det man begär. Tidsbristen leder till att den egna kompetenshöjningen inte prioriteras. Det innebär att biståndsbedömarna har liten möjlighet att utbildas och delge varandra förändringar inom området, vilket kan äventyra brukarnas rättssäkerhet. 16

17 Resultat Älvsjö stadsdel Älvsjö räknas som en gammal kulturbygd. Många godsägare i området ägnade sig åt markaffärer på 1800-talet genom att stycka av sina gårdar och sälja tomter till villabebyggelse. En person som anses varit mycket framgångsrik var J E Lignell. Efter hans död 1907 bildade hans arvingar bolaget AB Billiga Tomter, som verkade in på 1950-talet då det förvärvades av storbyggmästaren John Mattsson. Fram till 1900-talets början var Älvsjö ett typiskt jordbrukslandskap med stora sätesgårdar som Älvsjö, Långbro och Örby slott, som har anor från 1600-talet. Brännkyrka kyrka från 1200-talet är en av Stockholms äldsta bevarade kyrkor. Älvsjö station invigdes Järnvägen och markägandet har haft betydelse för hur stadsdelsområdets bebyggelse har blivit lokaliserad och i vilken takt utbyggnad har skett. I Älvsjö stadsdel ingår områdena Älvsjö, Solberga, Liseberg, Örby Slott, Långsjö, Herrängen och Långbro. Älvsjö stadsdel är i stort sett ett villaområde med lägenheter integrerade i områdena. Det mesta som gäller lokal service som post och bank ligger centralt vid Älvsjö stationsplan. Andra delar som ingår i stadsdelsnämnden har dock långt till sådan service. Vårdcentral finns lokalt i Älvsjö och i Liseberg. Det finns en privat vårdcentral i Fruängen. Områdets struktur Tabell 5. Befolkning i Älvsjö stadsdel, 1998 Älvsjö stadsdel Antal personer varav med invandrarbakgrund Invånare totalt (1,3 %) varav 65 år och äldre (17,7 %) 402 (11,2 %) varav 80 år och äldre (5,9 %) Mellan åren 1998 till 2005 beräknas ske en ökning med 16% av personer 65 år och äldre i Älvsjö. Den största invandrargruppen kommer från Finland och övriga Norden. Andra länder som det kommit några eller enstaka äldre personer från är: Polen, Tyskland, Jugoslavien, Grekland, Baltikum, Storbritannien, Bosnien-Hercegovina, Ungern, Italien, Spanien, Frankrike, Rumänien, Turkiet, Iran, Irak, Libanon, Syrien. 17

18 Tabell 6. Antal hyres- och bostadsrättslägenheter respektive småhus i Älvsjö samt registrerat antal personer över 65 år i respektive boendeform Hyreslägenheter (46 %) antal personer 65 år och äldre (44 %) Bostadsrättslägenheter 638 (7 %) antal personer 65 år och äldre 391 (14 %) Enskilt ägande/småhus (47 %) antal personer 65 och äldre (42 %) (100 %) Älvsjö stadsdelsnämnds intentioner för äldreomsorgen I första hand följs Stockholms stads mål; Garantera äldreomsorg med god kvalitet Fortsätta arbetet med brukarundersökningar och andra kvalitetsmätningar Personal som arbetar i äldreomsorgen ska ha grundutbildning och kompetens som svarar mot arbetsuppgifterna Personalen skall erbjudas fortbildning och kompetenshöjande insatser efter behov Informera brukare och anhöriga om stadens äldreomsorg på ett enkelt och begripligt sätt Öka brukarinflytandet i äldreomsorgens olika verksamheter Även Älvsjös stadsdelsnämnds äldreomsorg utförs av en beställarenhet och en utförarenhet. Beställarenheten består av åtta biståndsbedömare och en chef för beställaravdelningen. Samtliga biståndsbedömare handlägger alla slags ärenden, även ärenden för personer yngre än 65 år. Beställarenhetens målsättning är i sin tur indelad i: inriktningsmål, effektmål, övergripande åtaganden och uppföljning/utvärdering. Beställarenhetens målsättning inför år 2000: Inriktningsmål: Alla brukare ska få en enhetlig och professionell bedömning av omvårdnads- Behovet. Det ska finnas ett utvecklat anhörigstöd Älvsjöbor 85 år eller äldre ska informeras om möjligheten till äldreomsorg Effektmål: Inom beställaravdelningen ska kvaliteten på utredningarna utvecklas och förbättras Anhöriga/närstående ska anse att de får stöd i omvårdnaden av sin anhöriga/närstående Alla Älvsjöbor, 85 år eller äldre, ska känna till vilka insatser de har rätt att ansöka om 90% av våra brukare eller deras anhöriga ska anse att biståndsbedömningen utgår från den enskildes behov och att de får vara delaktiga i planeringen av hjälp/vårdinsatserna 18

19 Övergripande åtaganden: Alla våra brukare ska få minst en nyprövning per år Alla våra brukare ska erhålla skriftligt beslut inom en vecka efter det en skriftlig ansökan kommit biståndsbedömaren tillhanda Anhöriga/närstående ska i samband med nyprövning av brukarens insatser erbjudas stöd och hjälp Alla Älvsjöbor, 85 år eller äldre, ska erbjudas ett hembesök av biståndsbedömare Uppföljning/utvärdering: Samtliga anhörigvårdare och brukare med hemvårdsbidrag som gäller anhörigvård ska under året vid nybedömningen erbjudas avlastning. Anhörigas önskemål kommer att dokumenteras i utredningen och framförda önskemål hanteras som vid övriga ansökningar om insatser.vid årets slut kommer samtliga biståndsbedömare skriftligen att redovisa hur många av brukarna med hemvårdsbidrag alt anhörigvårdare som har önskat avlastning och hur många av dessa som har erhållit denna insats Målen för äldreomsorgen preciseras i Älvsjö utifrån hur behovsbedömningen skall gå till. Biståndsbedömarna kommer vid varje vårdplanering att fråga kunderna och/eller anhöriga om de anser att de varit delaktiga i beslutet. Svaret på detta kommer att dokumenteras. Områdets organisation Stadsdelsnämndens äldreomsorg är organiserad i en beställarenhet och en utförarenhet. Beställarenheten består av åtta biståndsbedömare som handlägger ärenden både enligt Socialtjänstlagen och LSS. Biståndsbedömarna har budgetansvar. 19

20 Områdets resurser Tabell 7. Särskilda boendeformer i Älvsjö (Källa: Stadsdelsförvaltningen). Servicehus: Antal lägenheter Älvsjö servicehus 99 Långbrobergs servicehus 91 Blomsterfonden 67 Totalt 257 Platser för personer med demenssjukdom: Antal platser Solberga 8 Långbrobergs gruppboende 8-11 Blomsterfonden 31 Solberga korttidsboende 13 Totalt Sjukhem: Antal platser Älvsjö sjukhem 48 Solberga sjukhem 28 Solberga äldreboende 105 Solberga korttidsboende 18 Blomsterfonden 67 Totalt 266 Tabell 8. Särskilda boendeformer och hemhjälp i ordinärt boende i Älvsjö stadsdel samt i Stockholms län och riket. Antal Älvsjö Länet Riket % av befolkn. 80 -w Antal % av befolkn. 80 -w Antal % av befolkn. 80 -w Antal särskilda boendeformer totalt *) , ,0 Hemhjälp i ordinärt boende , , ,5 *) Åldersuppdelade uppgifter över antalet boende kan inte redovisas p.g.a oklarheter i statistiken från stadsdelen. (Källa:Stadsdelsförvaltningen och Socialstyrelsen. Vård och omsorg om äldre 1998.) 20

21 Dagverksamhet i Älvsjö På Älvsjö servicehus finns en dagverksamhet för rehabilitering. Dessutom finns en dagverksamhet för alla invånare som kallas Älvsjöträffen. Frivilliga omsorgsresurser i Älvsjö: Röda korset Veteranringen Det finns planer på att utveckla ett samarbete med Röda korset i form av anhörigstöd. För övrigt finns inget större samarbete med frivilliga organisationer, men biståndsbedömarna ställer sig positiva till att samarbeta med sådana som ett komplement till de offentliga åtagandena. Veteranringen är ett stöd och trygghet för de äldre som deltar. Medlemmarna ringer varje dag före kl upp en central telefonsvarare och berättar att allt är väl. Om allt inte skulle vara väl, kan personen som ringer upp kontakta biståndsbedömare eller sjuksköterska. Om personen inte hör av sig, blir den kontaktad av Veteranringen. Uppsökande verksamhet: I dagens läge hinner inte biståndsbedömarna med att göra uppsökande verksamhet på grund av tidsbrist. Ett uppsökande verksamshetsprojekt är på gång, som innebär att alla personer över 85 år skall få ett besök från kommunen då de informeras om vad de har rätt att få hjälp med om behov finns. En av biståndsbedömarna kommer att arbeta heltid med projektet från och med hösten En ny biståndsbedömare kommer att anställas som ersättare för henne. Yrkesgrupper verksamma inom äldreomsorgen i Älvsjö De professioner som finns i Älvsjö stadsdelsnämnd när det gäller primärkommunal äldreomsorg, är: biståndsbedömare, verksamhetsledare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, läkare och tandläkare. Biståndsbedömarna i Älvsjö: Det finns åtta heltidsanställda biståndsbedömare som handlägger äldreomsorgsärenden. Deras ålder varierar mellan 35 och 60 år. De har arbetat inom yrket i genomsnitt fyra år. Deras utbildning är varierande; social servicelinje, social omsorgslinje, undersköterska och sjuksköterska. Biståndsbedömarna sitter på beställarenhetens kontor vid stationen i Älvsjö. Handledning/kompetensutveckling Några av biståndsbedömarna har gått kompetenshöjande kurser i t.ex. geriatrik och handläggning och dokumentation. De har möjlighet att gå olika kurser på Stockholms universitet och andra ställen, men anser sig ej hinna med det i någon större utsträckning. Däremot har de varje morgon, mellan klockan en sammankomst med sin arbetsledare som kallas lärande i arbetet. Det innebär att biståndsbedömarna tillsammans diskuterar frågor de har kring olika ärenden, samt delger varandra information från olika områden. Hur upplever biståndsbedömarna i Älvsjö sin arbetssituation? Biståndsbedömarna uttrycker att de utför ett viktigt arbete och att de är nyckelpersoner för arbetet med äldre och funktionshindrade inom stadsdelen. Arbetet kan vara stressigt och ha ett högt tempo. Det kräver snabba beslut och omfattande arbetsuppgifter. Det krävs kunskaper och yrkeskompetens för att möjliggöra stadens och beställarenhetens intentioner. 21

22 Arbetsförhållandena är ofta stressiga och omfattar många olika arbetsuppgifter. Arbetet är intensivt men biståndsbedömarna understryker att de är positivt inställda till sitt arbete. Det uppskattas att det är så omväxlande. Biståndsbedömarna påpekar dock att det finns ett återkommande administrativt problem vilket är ett ickefungerande datasystem som skall användas vid budgetuppföljning och fakturering. Eftersom biståndsbedömarna i Älvsjö är budgetansvariga är det viktigt att ta hänsyn till stadsdelens tillgångar. Flera av biståndsbedömarna anser att det är positivt att de har ansvar över både inkomster och utgifter. Trots irritationen över ett icke fungerande datasystem, påtalar flera av dem att ekonomiavdelningen hjälper till och utvecklar systemet kontinuerligt. Stadsdelsnämndens organisation och ledarskap för biståndsbedömarna tycks vara faktorer som påverkar arbetssituationen i hög grad. Det uttalas ofta att organisations- och ledningsstrukturen uppskattas med korta beslutsled och att den underlättar kommunikationen och samarbetet mellan beställarchefen och stadsdelsdirektören. När det t.ex. behövs mer resurser, bidrar de korta leden till snabba åtgärder av problem. Det uttrycks uppskattning för såväl chefen för beställarenheten som för stadsdelsdirektören, vilka uppges vara positiva och närvarande ledare. Beställarchefen anses vara medveten och engagerad. Om man känner sig osäker i något ärende, kan beställarchefen följa med hem till den sökande som stöd och rådgivare. Biståndsbedömarna återkommer till det positiva i vad de kallar Lärande i arbetet, vilket innebär att träffas alla tillsammans med beställarchefen varje morgon för handlednings- och arbetsmöte. Omsorgen är indelad i psykiatri, äldre och funktionshindrade. Varje biståndsbedömare har ett område och bevakar utbildningar, möten och seminarier m.m. Nyheter inom varje område förmedlas till kollegor som tar del av det. Stadsdelsnämnden har en speciell fördelning av ärenden för att arbetsbelastningen skall bli rättvis. Alla arbetar alltså med alla typer av ärenden vilket innebär att alla är lika kompetenta. En nackdel kan vara, säger de, att det är svårt att bedöma efter flera lagar och LSS-ärenden kräver många möten innan beslut kan tas. Biståndsbedömarna uttrycker att de har ett stort stöd hos kollegor. De poängterar vikten av en bra arbetsmiljö, vilket de anser att de har. Det uppskattas att man kan disponera dagen efter eget huvud. Det finns önskemål om att ordna fler boendeplatser inom psykiatri och ålderdomshem, samt att det skulle behövas fler platser för personer med demenssjukdom. Annars uttrycker biståndsbedömarna att de anser att det finns tillräckligt med resurser inom hemtjänst och äldreboende. Stadsdelsnämndens ekonomi anses vara tillräcklig. Stort stöd uttrycker biståndsbedömarna att Boenderådet utgör, där man diskuterar prioriteringar av placeringar till särskilda boenden. När det gäller stöd i form av kompetensutveckling, uppger biståndsbedömarna att det finns kurser, seminarier och föreläsningar både i privat, landstings och kommunal regi. Stockholms stad erbjuder 5-poängskurser. Men tyvärr saknas tid att gå på utbildningar. Om man väljer att gå på utbildning är man tvungen att arbeta övertid för att hinna med de dagliga arbetsuppgifterna. Själva studerandet får ske på fritiden, vilket de flesta anser vara ohållbart. Hur uppfyller Älvsjö stadsdelsnämnd de offentliga intentionerna? Biståndsbedömarna anser att det finns en bra och realistisk målsättning och att man arbetar på ett likartat sätt. Det finns riktlinjer att arbeta efter och dessa följs också. Kvaliteten i verksamheten försöker man fastställa utifrån olika indikatorer. Vid varje nyprövning samt vid uppföljning av insatser följs arbetet upp genom att brukaren fyller i en enkät med frågor. 22

23 Enligt den lokala verksamhetsplanen ska det ta max en vecka för ett beslut. En nyprövning skall ske en gång per år. Detta anser man att man lever upp till. Det finns en s.k. prövningslista som fungerar ungefär som en checklista, för att se om nyprövningar verkligen sker varje år. Biståndbedömarna framhåller att de har liknande ärendegång inom beställarenheten. Det finns rutiner och dokumentationsformer som underlättar besluten. Stadsdelsnämndens intentioner är att bl.a. att beställarenheten skall utforma individuella målsättningar vid varje beslut och vid varje social tjänst, och detta sker också. Allt detta ingår för att ha en professionell hållning gentemot brukarna. Biståndsbedömarna försöker undvika långa väntetider, speciellt vid placeringar till särskilt boende. Vid placering på sjukhem kan väntetiden variera från en dag till några månader. Boenderådet är en viktig resurs och ett viktigt stöd vid diskussion av placeringar och prioriteringar. Förverkligande av intentionerna kan enligt biståndsbedömarna även ske genom gott samarbete mellan beställar- och utförarenhet. För närvarande finns önskemål om bättre samarbete mellan dessa enheter. Just nu är det tidsbrist och det pågår omorganisation inom utförarsidan p.g.a. upphandling m.m. Några av biståndsbedömarna anser inte att det råder brist på resurser inom verksamheten. De har tidigare påtalat den höga arbetsbelastningen och nu har de fått två nya biståndsbedömare, vilket underlättat arbetet och minskat stressen. Det påtalas dock en viss tidsbrist, speciellt när det gäller den uppsökande verksamheten som det nu inte finns tid för. En uppsökande verksamhet planeras, som innebär att varje person över 85 år kommer att få ett besök varje år då de informeras om vad de kan få hjälp med. Dessutom kan stadsdelen samtidigt inventera vilka behov som finns eller kan uppstå i en nära framtid. Trots allt detta måste biståndsbedömarna ofta arbeta övertid för att hinna med arbetsuppgifterna. Stockholms stads riktlinjer för äldreomsorgen anses vara luddiga. Kompetensutveckling hinner man inte med. 23

24 Sammanställning av resultat och diskussion De två områdena som ingår i undersökningen skiljer sig åt i flera olika avseenden. Botkyrka har mer än tre gånger så många invånare som Älvsjö stadsdelsnämnd. Personer över 65 år är också nästan tre gånger så många i Botkyrka kommun medan däremot personer över 80 år är dubbelt så många i Älvsjö som i Botkyrka kommun. En orsak är att Botkyrka kommun har expanderat kraftigt under senare år, varför invånarna hittills inte hunnit uppnå en hög ålder. I Älvsjö däremot, har inga större in- och utflyttningar skett, varför invånarna där hunnit uppnått en mycket hög ålder. Utmärkande för Botkyrka kommun är den höga andelen invånare med invandrarbakgrund från en mångfald olika länder. Det indikerar att det närmare bör undersökas om gruppen personer med invandrarbakgrund kommer att ha speciella behov på sin ålderdom. I Älvsjö bor endast ett litet antal personer med invandrarbakgrund varav de flesta kommer från andra nordiska länder. Den dominerande boendeformen i Botkyrka kommun är flerbostadshus medan Älvsjö stadsdelsnämnd har ett mer blandat bostadsbestånd. Tillgång till antal platser i särskilda boendeformer är större i Älvsjö stadsdelsnämnd trots att stadsdelen har ett mindre antal invånare än Botkyrka kommun. För de båda områden som ingår i undersökningen gäller att de har formulerat sina offentliga intentioner (målet med äldreomsorgen) utifrån socialtjänstlagen. De hemtjänstinsatser som kan beviljas är också likartade för de bägge områdena. Hur de olika områdena konkretiserat de offentliga intentionerna skiljer sig däremot åt. Botkyrka kommuns offentliga intentioner är övergripande och formulerade utifrån vad som antas vara bra för den äldre individen. Som att ge en meningsfull vardag, underlätta kvarboende, stimulera sysselsättning och vara delaktig i de beslut som fattas. Älvsjö stadsdelsnämnds intentioner är uppdelade i olika delmål som är mer detaljerade och som poängterar vikten av att förfarandet vid behovsbedömningen skall ske på ett bra sätt som t.ex. att ansökningar skall behandlas inom en rimlig tidsram, att alla ärenden skall utredas professionellt, att det på alla ärenden skall göras minst en nyprövning varje år samt att alla äldre och deras anhöriga skall vara informerade om sina rättigheter. Älvsjö poängterar således att kriterier för god äldreomsorg är att personalen är kompetent och kan utföra sina arbetsuppgifter på ett professionellt sätt. I de båda områdena är biståndsbedömarnas ålder mellan 30 och 60 år. De har arbetat som biståndsbedömare fem år i genomsnitt. I Botkyrka har samtliga social omsorgsutbildning. I Älvsjö har alla utom två social omsorgsutbildning, en är sjuksköterska och en är undersköterska. Samtliga sitter i egna rum, i Botkyrka i Tumba sjukhus och i Älvsjö i en byggnad alldeles intill Älvsjö station. Vid frågan hur lång tid ett normalt ärende tar, svarar biståndsbedömarna i bägge grupperna likvärdigt. Ett normalt hembesök, det vill säga när ett ärende initierats av sökande som bor kvar i sitt eget hem och utredningen görs där, tar cirka 3-4 timmar inklusive att skriva utredning och beslut. En vanlig vårdplanering, vilket innebär att den sökande är på sjukhus och skall flytta från sjukhus till hemmet eller särskild boendeform, tar ungefär en och en halv timma. Exempel på ett enkelt ärende är när den sökande själv kan formulera sitt behov och när det finns resurser för att uppfylla det. 24