Utvecklingen i livförsäkringsbolagen

Transkript

1 PROMEMORIA Dnr Utvecklingen i livförsäkringsbolagen Osäkra omvärldsförutsättningar Den ekonomiska utvecklingen under 2002 har mycket präglats av osäkerhet och förändringar i negativ riktning. I en rapport till regeringen per 15 oktober om finanssektorns stabilitet (FI:s rapportserie 2002:7) underströks osäkerheten om det aktuella konjunkturläget, såväl internationellt som i Sverige. Flera faktorer som påverkar finansföretagen och den allmänna ekonomiska utvecklingen lyftes fram. Vinstutvecklingen i näringslivet Balansproblemen i den amerikanska ekonomin Risken för en växande riskaversion och flight to quality i marknaderna som driver upp kapitalkostnaderna Risken för krig i Mellanöstern Den kraftiga korrigeringen av aktiekurserna som ägt rum efter sommaren återspeglade en anpassning mot vad som tycktes närma sig normala nivåer. Dock kunde inte risken för en fortsatt negativ utveckling vad gäller vinstförväntningar och aktiekurser avskrivas. Ett förlopp med sämre tillväxt och efterfrågan i ekonomin kunde inte uteslutas. Tendenserna till så kallad flight to quality skulle kunna tillta och utbuden av riskkapital och lånekapital minska. Rapportens huvudbudskap kan sammanfattas enligt följande. Under loppet av 2002 har förhöjda risker identifierats i det finansiella systemet. Osäkerheten har ökat, men det finns enligt FI:s bedömning goda förutsättningar för de finansiella företagen att hantera de problem och påfrestningar som uppkommit. Rapporten fokuseras bl a på försäkringsbolagen som påverkats extra kraftigt av de senaste årens utveckling med dramatiskt fallande aktiekurser -- den senaste tiden även i kombination med en sjunkande lång ränta. Detta förlopp har exponerat särskilt livbolagen för stora risker och till och med fört vissa bolag nära de gränser lagstiftningen ställer upp för den finansiella styrkan och kapitalbasens storlek. Se mer detaljerad information nedan. 1(6) Finansinspektionen P.O. Box 6750 SE Stockholm Finansinspektionen [Sveavägen 167] P.O. Tel +46 Box SE-113 Fax Stockholm [Sveavägen finansinspektionen@fi.se 167] Tel Fax finansinspektionen@fi.se ORG NR / REG NO ORG NR / REG NO

2 Livförsäkringsbolagen Med livbolag i denna rapport avses de livförsäkringsbolag som erbjuder försäkringssparande i traditionell form (alltså inte fondförsäkring). Sett ur FI:s stabilitetsperspektiv väger livförsäkringsbolagen tungt både när det gäller storleken på åtaganden mot försäkringstagarna och bolagens agerande som stor placerare i aktier och obligationer. Till detta kommer att flera livbolag idag ingår i bankkoncerner. Kopplingen till aktiemarknaden är traditionellt stark i de svenska livbolagens kapitalförvaltning. Aktieandelen i placeringsportföljerna har varit betydande år 1990 var den genomsnittliga andelen 22 procent men hade år 2001 ökat till 51 procent. Denna exponering har sjunkit under 2002 till följd av värdeförluster genom det utdragna börsfallet och genom olika omplaceringar till förmån för mer räntebärande obligationer. Aktierna svarade vid utgången av juni 2002 för närmare 39 procent av placeringstillgångarnas samlade värde. Vid utgången av september månad hade aktieandelen i livbolagens portföljer sjunkit till 28 procent. Andelen var oförändrad vid oktober månads utgång trots höjda börskurser. Detta sammanhänger med en fortsatt nettoutförsäljning av aktier under oktober månad. Som en följd av nedgången på aktiemarknaderna har livbolagens totalavkastning fallit markant efter ett antal mycket goda år från mitten av 1990-talet (avkastningen uppgick till 15,9 procent per år för åren ). Livbolagen redovisade dock en totalavkastning på 2,8 procent under år 2001 och kommer sannolikt att redovisa siffror ned mot minus 10 procent för helåret Omsvängningen har lett till ett negativt utfall vad gäller bolagens så kallade kollektiva konsolidering (se definitioner längst ned), vilket nödvändiggjort successivt lägre återbäringsräntor för livförsäkringstagarna. Mot den bakgrunden har tillväxten i nyteckningen av pensions- och kapitalförsäkringar dämpats. De utdragna problemen kring livbolagens tillväxt, konsolidering och återbäring har under hösten utlöst diskussioner om mer långsiktiga effekter på läget för solvensen (se definitioner längst ned). I det sammanhanget har även livbolagens problem att finna en bra och säker matchning mellan skulder och tillgångar i sina balansräkningar lyfts fram och uppmärksammats. 2

3 Livbolagens matchningsproblem För ett livförsäkringsbolag uppstår risker till följd av att räntor och aktiekurser ändras. För att bolagen ska kunna hantera dessa risker räcker det inte med att sprida risker mellan olika tillgångsslag. Det krävs också att en matchning sker så att bolagens långfristiga försäkringsåtaganden täcks av placeringstillgångar med motsvarande löptider. Försäkringsbolagen gör åtaganden mot sina kunder där man garanterat ett visst belopp. Detta åtaganden sträcker sig över en lång tid framöver. För nuvarande försäkringsbestånd har dessa skulder en så kallad duration, eller varaktighet, på drygt 15 år. Vid nuvärdesberäkning av skulderna diskonteras deras värde med den så kallade högsta räntan (se definitioner längst ned) som i princip är lika med 60 procent av en lång statsobligationsränta. Därigenom marknadsvärderas skulderna till ett, av försiktighetsskäl, högt beräknat värde. De placeringstillgångar som försäkringsbolagen investerar i - räntebärande obligationer, aktier och fastigheter ger begränsade möjligheter till en nära matchning av bolagens långfristiga åtaganden. Svenska kronobligationer har vanligen en kortare duration än de försäkringstekniska åtagandena. I de svenska livbolagens portföljer är denna duration genomsnittligt ca 4 år för närvarande, vilket ska jämföras med angiven skuldduration 15 år ovan. För att investera långfristigt har därför många livbolag valt att till en del satsa på aktier, men räntemässigt elimineras därmed inte risken. Om räntorna och aktiekurserna samtidigt faller, på det sett som skedde under tredje kvartalet 2002, kan livbolagens finanser utsättas för betydande press. Försäkringsavsättningarna kan behöva justeras upp om den så kallade högsta räntan som diskonterar skulderna justeras ned. Bolagen måste i så fall göra reservförstärkningar. Obligationsportföljen stiger i värde, men kan inte matcha de stigande avsättningarna eftersom durationen inte är tillräckligt lång. Räntekänsligheten i portföljerna är helt enkelt otillräcklig. Möjligheten för livbolagen att fullt ut hedga sin marknadsrisk är alltså begränsad och livbolagen har ej fullt ut utnyttjat de möjligheter till matchning av ränterisken som marknaderna erbjudit. Sammantaget ger detta betydande resultateffekter i extrema lägen, som det vi upplevt under hösten Det är mot den bakgrunden man ska se den extra uppmärksamhet i tillsynen som FI riktat mot livbolagen. Livbolagens styrelser och ledningar har att utöva 3

4 en noggrann kontroll över hur bolagen tryggar sina åtaganden. De måste ta fullt ansvar för hur olika risker i verksamheten identifieras och hanteras. FI har krävt aktiva åtgärder från livbolagens sida och har för egen del vidtagit och planerar att vidta flera åtgärder. Livförsäkringsbolagens solvens För att ett livbolag ska våga ha hög risk i portföljen måste man initialt ha en hög solvenskvot (se definitioner nedan). Nedanstående exempel belyser detta. Exempel: Krav på initial minsta solvenskvot för livbolag för att klara en nedgång av aktievärdet med 70 procent: Andel aktier i portföljen 50 % 40 % 20 % 0 % Minsta solvenskvot 12,3 9,1 4,4 1 Efter börsfallet skulle resp bolag ha en solvenskvot på 1 vilket utgör minimikravet. Nuläget avseende solvens: Solvensutvecklingen och -läget för 13 större livbolag sammantaget: Solvenskvot per den 30 juni 2002: 10,9 Solvenskvot per den 30 september 2002: 8,0 Solvenskvot per den 31 oktober 2002: 8,5 (bedömd) Kapitalbasen har ökat under loppet av oktober från 278 till ca 298 mdkr. Erforderlig solvensmarginal utgör 35 mdkr. F n har 6 livbolag låg solvenskvot (samtliga under 2). Av dessa 6 har ett bolag solvenskvot < 1, men ägarna avser att göra en nyemission före november månads slut. Dessa 6 bolag svarar för drygt 15 % av de samlade försäkringsåtagandena, medan övriga 7 bolag står för den övriga delen. Solvenskvoten för dessa 7 bolag varierar mellan 3,0 och 31,1 per den 30 september. Kommentarer kring FI:s beslut om högsta ränta FI har sänkt den högsta ränta som får tillämpas vid diskontering för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna för nytecknade avtal fr o m den 1 januari 2003 från 3,5 procent till 3,25 procent. För befintliga avtal gäller tills vidare oförändrad ränta. Därmed erfordras ingen omedelbar ökning av de beräknade avsättningarna för försäkringsbeståndet. FI har dock formulerat beslutsunderlaget så, att en framtida sänkning för försäkringsbeståndet kan komma att ske senare. 4

5 Effekter av en eventuell sänkning av högsta räntan till 3,25 % för hela försäkringsbeståndet (per den 31 oktober): För de 13 större livbolagen skulle kapitalbasen minska med sammantaget 26 mdkr (från 298 till 272 mdkr). Solvensmarginalen skulle öka med 1 mdkr (från 35 mdkr till 36 mdkr). Solvenskvoten skulle alltså minska från 8,5 till 7,5. För de 6 mer solvensutsatta livbolagen gäller att ett solvensunderskott (skillnad mellan kapitalbas och solvensmarginal) på ca 5,7 mdkr skulle uppstå. Detta nödvändiga tillskott av kapital måste i princip ske från ägarna. Livförsäkringsbolagens kollektiva konsolidering och återbäring För flertalet större livbolag är den inrapporterade kollektiva konsolideringsnivån per den 31 oktober mellan procent. Återbäringsräntorna (se definitioner längst ned) har som en följd av nedgången i konsolideringen sjunkit ner till en nivå på mellan 0-1,5 % på årsbasis. Flera livbolag har valt att differentiera återbäringsräntan genom att olika räntor för nya premieinbetalningar och befintligt försäkringskapital. Varje bolag har bestämt konsolideringsintervall i sin policy. Trots de låga återbäringsräntorna kan FI dock konstatera att inget av livförsäkringsbolagen med sparbetonade försäkringar följer sin policy i en situation där man ligger utanför intervallet. FI har under hösten utarbetat allmänna råd i form av ett ramverk för hur policy om kollektiv konsolidering bör se ut. Ett bolag får inte ligga utanför sitt intervall under längre tid än 36 månader (dock inte längre tid än vad bolagets egen policy anger). Vidare har FI utarbetat föreskrifter om utökad kundinformation avseende den kollektiva konsolideringen, med krav på bolagen att göra ansträngningar att bättre förklara sambanden för försäkringstagarna. Förslagen är f n under remiss till bolagen. FI räknar med att styrelsen i december beslutar om de nya reglerna. Definitioner Kollektiv konsolidering, allokerad återbäring och försäkringstekniska avsättningar Det garanterade värdet på en livförsäkring vid nyteckning idag utgår från en kalkylränta på oftast 3,0 %. Vid redovisningen av försäkringstekniska avsättningar (FTA) får livbolagen anta en högsta ränta på framtida avkastning på för innevarande år 3,5 % enligt FI:s föreskrifter. Avsättningarna utgör i sin tur ca 2/3 av ett "genomsnittsbolags" balansräkning. Denna skuld skall täckas av medel som placeras enligt utförliga regler i Försäkringsrörelselagen (FRL). Vidare omgärdas skulden av särskilda solvensregler, grundade på EU-direktiv. Definitionen av solvens är följande: 5

6 Ett försäkringsbolag ska enligt Försäkringsrörelselagen (FRL) vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Denna består av ett antal poster på balansräkningens passivsida, till exempel aktiekapital, överskottsmedel och obeskattade reserver. Posterna måste motsvaras av tillgångar. Kapitalbasen jämförs med en beräknad erforderlig solvensmarginal. Storleken på denna ska i traditionella livbolag uppgå till i huvudsak 4 procent av försäkringstekniska avsättningar och 3 promille av så kallade positiva risksummor; de senare speglar hur mycket kapital som ett bolag måste skjuta till när faktiska dödsfall inträffar. Solvenskvot är kapitalbasen dividerad med solvensmarginalen. Kvoten ska alltså alltid överstiga 1. Historiskt har oftast avkastningen varit väsentligt bättre än vad som behövs för att klara de MDKR T I L L G Å N G A R KOLLEKTIV. KONSOLIDERING ALLOKERAD ÅTERBÄRING Garanterade åtaganden/fta garanterade utfästelserna. Det överskott som tillkommer utöver den garanterade avkastningen utgör så kallad allokerad återbäring, och fördelas till försäkringstagarna genom återbäringsräntan 1. Att allokerad återbäring inte är garanterad utan utgör bolagets riskkapital, ska framgå av den årliga informationen till kunden. Den kollektiva konsolideringen är oftast (men inte alltid) positiv. Om marknadsvärdet på bolagets tillgångar vid ett visst tillfälle är större än det som motsvaras av de garanterade åtagandena (de försäkringstekniska avsättningarna) och den allokerade återbäringen, blir den kollektiva konsolideringen positiv. Bolagen har normalt en viss målsatt nivå för den kollektiva konsolideringen, som finns uttryckt i en policy. Denna ska bl.a. reglera att om konsolideringen överskrider en viss nivå skall det fördelas ut via en högre återbäring, blir den lägre skall återbäringen minskas. En kollektiv konsolidering som är negativ innebär inte att bolaget har solvensproblem ett sådant skulle uppstå bara om alla försäkringstagare samtidigt skulle lyfta hela sitt kapital, vilket inte är möjligt. Dock leder en negativ kollektiv konsolidering, om den blir bestående för lång tid, till en urgröpning av solvensen. Dessutom innebär det ett rättviseproblem mellan olika grupper av försäkringstagare om inte återbäringen löpande anpassas till värdet på bolagets tillgångar så att den målsatta nivån för kollektiv konsolidering uppnås. 1 Återbäringsränta är den räntesats brutto (före avdrag för driftskostnader och avkastningsskatt) som tillämpas vid framskrivningen av varje försäkrings samlade kapital. Kapitalet utgörs både av nuvärdet av garanterade åtaganden samt allokerade återbäringsmedel. 6